Transcript år 2012, nr.2 - Birka samfällighetsförening

Bulletinen
Riksförbundet Enskilda Vägars medlemstidning
Nr 2• 2012
Missnöjet i Sundsvall
på väg att lösas
– slutet gott allting gott?
Syssloman
– när allt annat misslyckats?
Artikelserie i 4 delar:
Enskild väghållning
i svensk historia
1200-2010
1
Bulletinen Nr 2 • 2012
Uno har ordet
Sommaren står för dörren, dammbindningen är väl utförd och
vinterns potthål lagade? Ja, även om det är en hel del kvar att
göra av det sedvanliga barmarksunderhållet, så är jag säker på att
ni i styrelsen sliter för att få ihop det hela. Ni som har kalenderår
som räkenskapsår har säkerligen också hunnit med årsstämman
och förhoppningsvis fått ett erkännande av medlemmarna för
allt arbete som ni ideellt, eller till en ringa timpenning, lagt ned
under det gångna året.
Otack är världens lön är dock ibland den mest passande beskrivningen av vad man som förtroendevald kan känna. Under
våren har jag varit stämmoordförande på ett tiotal stämmor bland
REV:s medlemmar, i flera av föreningarna har det förekommit ett
missnöje med sakernas tillstånd alldeles oavsett hur mycket tid och
slitsamt arbete som de förtroendevalda lagt ned på väghållningen
för grannskapets bästa. I ett fall fick styrelsen nog och avgick under sittande möte. Trots att det fanns en överväldigande majoritet
som var positiv till styrelsens arbete, så fick den lilla, m y c k e t
missnöjda minoriteten sätta dagordningen, och vad
händer då när styrelsen avgår och det inte kan väljas
någon ny? Det var bara för mig att ajournera mötet,
kontakta länsstyrelsen och berätta om det inträffade. Förhoppningsvis kan den av länsstyrelsen
utsedda sysslomannen hjälpa till med att ordna
upp situationen.
I detta nummer finns bl.a. ett reportage om en erfaren syssloman, som delar med sig av sina kunskaper. Bland övriga intressanta
inslag är den första i en serie artiklar om den enskilda vägens historia av Pär Blomkvist. REV:s expert Nils Blohms redogörelse för
det senaste i arbetet med att implementera Finlandsmodellen för
andelstals bestämmande i vårt vackra land är en annan artikel som
jag vill lyfta fram. REV kommer för övrigt bidra aktivt under 2012
med att stödja studenten Tyra Larsson, Lantmäteriutbildningen
i Gävle, i hennes arbete med en uppsats, som bl.a. kommer att
behandla en jämförelse mellan det svenska och finländska sättet
att sätta andelstal. Förhoppningsvis kommer uppsatsen att kunna
bidra positivt till den förändring och förenkling som REV arbetar för, bl.a. genom
alldeles nyligen genomförda samtal med
ansvarigt departement.
Trevlig läsning och med önskan om en
riktigt rogivande sommar!
REV Bulletinen utges av
Riksförbundet Enskilda Vägar
Adress: Riddargatan 35-37
114 57 STOCKHOLM
Telefon: 08-20 27 50
Fax: 08-20 74 78
E-post: [email protected]
www.revriks.se
Postgiro: 35 77 63-2 Bankgiro: 5528-1109
REV Bulletinen utkommer med 4 nr per år.
Citera gärna Bulletinen - men ange källan.
Ansvarig utgivare: Uno Jakobsson
Produktion: Elanders Sverige AB
Form och original:
Anni Sundquist/Elanders Sverige AB
Annonser: Kansliet
08-20 27 50
REV tar inget ansvar för annonsörernas
utlovade förpliktelser m m.
Kansliet har telefontid:
Måndagar-onsdagar, fredagar
Tisdagar
Torsdagar
Lunchstängt
09.00
09.30
09.00
12.00
På kansliet f inns
Maria Sundström, kanslichef
Leif Kronkvist, vägingenjör
Solweig Hultén, administratör
Nils Blohm, lantmätare
Birgit Westlund, kassaförvaltare, torsdagar
Carina Pörn, administratör, ti-on, to
08-440 24 61
08-20 27 62
08-20 27 50
08-20 27 64
08-20 27 50
08-20 27 50
-
15.00
15.00
12.00
13.00
Valda funktionärer
Ordinarie:
Uno Jakobsson, ordförande
Jan Johansson, vice ordförande
Kristina Åberg, sekreterare
Christer Ångström
Sture Källgården
Mikael Näslund
Margareta Vikgren
Suppleanter:
Jan Ellström
Malin Ohlsson
Lars Olin
Anders Lundell
Revisorer:
Berndt Wiklander
Ulf Crona
Revisorssuppleanter:
Anders Gejke
Claes Henkel
Valberedning:
Curt Carleteg, sammankallande
Inger Strömberg
Bengt Larsson
Omslagsfoto: Bengt Allfors
Foto där inget annat anges: Kansliets personal
Riksförbundet Enskilda Vägar grundades 1968 och har
som uppgift att företräda de enskilda väghållarnas intressen. Förbundet bistår medlemsorganisationerna med
råd och anvisningar i juridiska, ekonomiska, väg- och
lantmäteritekniska frågor, bedriver opinionsbildning och
arrangerar utbildningar. Verksamheten fi nansieras i huvudsak med medlemsavgifter. I medlemsavgiften ingår ett
för väghållare heltäckande försäkringspaket.
Kansliet har öppet hela sommaren med något begrän-
Uno Jakobsson
Ordförande
2
sad telefontid under v 28, 29, 30, då vi svarar i telefon
mellan 9.00 och 12.00.
Bulletinen Nr 2 • 2012
Del 1:
I begynnelsen
var alla vägar
enskilda
Innehåll
4
TEMA HISTORIA
4 Enskild väghållning i svensk historia 1200-2010
DEL 1: I begynnelsen var alla vägar enskilda
LANTMÄTERI
10 Ideella föreningar, stadgar och
organisationsnummer
VÄGTEKNIK
12 Att använda returasfalt som sliplagergrus
Missnöjet
i Sundsvall
14
26 Vattenproblem – Taxinge Södra
28 Vägområdets gränser – sikt och röjning
VÄGHÅLLNING
14 Missnöjet I Sundsvall
18 Vägbelysningsanläggningar
Rättelse av
uttaxering
22
REV-NYTT
16 Hur kan andelstalen ändras nu och i framtiden
27 Lägesrapport – omprövningsförrättningar
30 Förbundsstämma 2013
JURIDIK
21 Nya rättsfall om uttaxering
22 Rättelse av uttaxering
24 Syssloman – när allt annat misslyckats?
Vägområdets gränser
- sikt och röjning
28
HISTORIA
Om förvaltning av gemensamma resurser
och allmänningens dilemma:
A R T I K E L S E R I E
•
4
Foto: Från Wikimedia, fotograf Karl Lärka
D E L A R
TEMA
4
Enskild väghållning
i svensk historia 1200-2010
Med början i detta nummer kommer REV Bul-
allmänningens dilemma i svensk historia 1200-
letinen att publicera en artikelserie baserad
2010. De fyra artiklarna skildrar den enskilda
på Pär Blomkvists bok Om förvaltning av ge-
vägens historia från medeltid fram till idag:
mensamma resurser: Enskild väghållning och
1. I begynnelsen var vägen enskild
En genomgång av äldre väghistoria fram till 1800-tal
med fokus på hur den enskilda väghållningen växer fram
ur det medeltida byalagets hantering av gemensamma
resurser (allmänningar).
2. Industrialisering, urbanisering
och den enskilda vägen
Byalaget bryts upp av skiftesreformer, industrialisering
och urbanisering. Den enskilda vägen blir en restpost i
den reformerade lagstiftningen om de allmänna vägarna
(1891). Tågsystemet som en utmanare för den enskilda
väghållningen. Lagen om enskilda vägar 1907 och 1926.
3. Massbilism, folkhem och enskild väghållning
En historisk översikt från mellankrigstiden och framåt
över hur folkhemmets explosion av massbilism och
svenskarnas lust till fritidsaktiviteter och sommarstugor
påverkar den enskilda väghållningen. Lagstiftningen runt
enskilda vägar (1939, 1974) samt, inte minst motiven
bakom bildandet av REV.
4. Enskild väg på agendan
Det politiska arbetet med att sätta den enskilda väghållningen på den politiska agendan i nutid, REV:s strategier
och metoder samt en diskussion om BREV-utredningen och
dagens debatt om gränserna för vägansvar.
Bulletinen Nr 2 • 2012
HISTORIA
TEMA
I begynnelsen
var vägen enskild...
De enskilda vägarna förvaltas av cirka 34 000 väg-
trafikarbetet. Men deras verkliga betydelse visar sig
samfälligheter spridda över hela landet. För staten
i att var fjärde resa börjar på en enskild väg. Utan de
är det en lönsam affär. Anläggning och underhåll
enskilda vägarna skulle folk inte kunna bo och arbeta
av de enskilda vägarna kostar mindre än hälften av
på landsbygden. Vi skulle inte kunna nå badplatser,
vad de allmänna vägarna kostar, även med hänsyn
bär- och svampskogar eller andra rekreationsom-
tagen till variation i vägstandard och brukarnas eget
råden. De enskilda vägarna kan betraktas som de
arbete. Det är svårt att få fram uppgifter om det en-
yttersta kapillärerna i vägtrafiksystemets blodom-
skilda vägnätets trafikintensitet. Det brukar sägas att
lopp. Små och till synes obetydliga, men viktiga för
de enskilda vägarna genererar cirka fyra procent av
organismens överlevnad och välmående.
Men trots sin betydelse är den enskilda vägen negativt definierad: ”Enskild väg är väg som inte är allmän väg”. Det är
märkligt att den största delen av Sveriges vägnät är placerad
i en slaskkategori. Systemet med två vägtyper där bara den
ena är definierad blir krångligt och svårt att administrera.
Att avgöra när en väg är ”tillräckligt allmän” för att bli upptagen som allmän väg, är inte lätt. Ett annat problem är att
de enskilda vägarna skiljer sig så mycket ifrån varandra. En
del uppfyller bilden av enskild väg där de slingrar sig genom
ett idylliskt landskap. Andra är enskilda vägar i tätort och
liknar mera stadsgator med tät trafik, trafikljus, trottoarer,
skyltning och belysning.
vad är en väg?
Bulletinen Nr 2 • 2012
Från vikingatiden vittnar många runstenar om att en rudimentär form av organiserat vägbyggande uppstått. En runsten från Sälna i Uppland hyllar en viss Svenner som i till
minne av sin far byggde väg och bro:
”Alltid skall ligga i människors åldrar bron hårdslagen… Ej kan vägvård bättre varda”
Andra runstenar berättar om vägbyggen till ära åt fallna
hjältar. Påfallande ofta var det kvinnor som var ansvariga
och lät röja väg – ”braut rydia” som det kallades. Det var ju
kvinnorna som fanns kvar och fick ta hand
om familjejordbruket, sedan kämpen stupat
i ärofylld strid. Ordet braut (bröt) lever inte
kvar i betydelsen väg i nutidens svenska.
Men att ordet användes vittnar till exempel
Snorre Sturlasson om i berättelsen om en
forntida sveakonung, Bröt-Anund, som fick
sitt namn för sitt ivriga byggande av vägar
i svearnas rike.
Det finns ett klart samband mellan vägbyggande och uppkomsten av någon form
av centraliserad maktapparat. Vägbyggande
har alltid varit i hövdingens, konungens eller
statens intresse.
En väg är en ganska märklig konstruktion. Jag tänker inte bara på den faktiska
tekniken att bygga en väg utan också på
dess juridiska status och sociala roll. Vägen
är upplåten, såtillvida den inte är helt privat,
för allmänt användande och sträcker sig över
5
HISTORIA
TEMA
flera privata markägares egendomar. Den bonde som ser vägen dela fältet mitt itu är nog inte lika glad som grannen vars
ägor inte berörs. Detta trots att bägge kan ha lika stor nytta
av vägen. Att anlägga väg kräver alltså även i de minsta sammanhang utdragna förhandlingar mellan olika intressenter.
I Sverige har det sedan urminnes tider ansetts att den
som hade störst intresse av vägen också skulle bygga och
underhålla den. Detta var den så kallade ”intresseprincipen”.
Bönderna ansågs ha störst intresse av vägarna och skyldigheten att hålla väg relaterades till jordbruksfastighetens jordinnehav. Den med mycket mark fick en större del av väghållningen på sin lott. Detta var alltså en form av proportionell
fastighetsskatt som mycket länge varit ett legitimt sätt att
bekosta infrastruktur i Sverige. Det är viktigt att notera att
hela vägväsendet under lång tid byggde på intresseprincipen
tolkad som att de närmast boende brukarna hade ansvaret
vad gällde såväl nybyggen som underhåll och att i princip
allt arbete utfördes in natura.
Som min undersökning om den tidiga vägväsendet visat
var alla vägar ursprungligen enskilda. Vägar har byggts och
underhållits av en lokalbefolkning som haft omedelbar nytta
av dem. Denna princip gäller som bekant än idag för de enskilda vägarna och jag kallar den för närhetsnyttoprincipen.
Det var först i och med statens ökade intresse som vissa
vägar blev utpekade som ”allmänna” och så småningom
helt överförda till samhällelig kontroll. Intresseprincipen
har således successivt flyttats från den lokala nivån till den
allmänna och därigenom hanterats enligt vad man kan kalla
nationsnyttoprincipen.
I slutet av artikeln kommer jag att presentera Nobelpristagaren Elinors Ostroms teorier om förvaltning av allmänningar. Men redan nu kan sägas att en väg i ovanligt hög
grad är en gemensam resurs. Om vägen inte är helt privat
på egen mark, kan den
inte vare sig byggas
eller underhållas utan
gemensamt agerande.
Det måste till någon
form av överenskommelse mellan den eller
de som är intresserade
av vägen och de markägare som ska upplåta
marken där vägen ska
anläggas. Kollektivet
som har nytta av vägen
kan vara olika stort
vilket avspeglar sig i de olika vägklasserna – läns- häradssocken- och byväg. Till detta kommer att en väg också är
en del av ett infrasystem. Dessa är speciella eftersom de är
uppbyggda som nätverk med olika anslutningsnoder. Det
kan nämnas att Tage Erlander uppmärksammade vägarnas
nätverkskaraktär och raljerade över de borgerligas, och speciellt högerledaren Jarl Hjalmarssons, ovilja att satsa statliga
pengar i ett nationellt vägnät för massbilismen under 1950-
talet: ”Inte ens herr Hjalmarsson vill åka fram och tillbaka på
sin egen gårdsplan, utan han vill ut med bilen på vägarna. I
och med att medborgarna skaffar bil ökas kraven på samhällets insatser. ”En annan effekt av systemets nätverkskaraktär
är att alla som använder infrasystemet är beroende av att alla
delar fungerar. Inom, speciellt tåg-, men också i vägsystemet
är detta speciellt tydligt. Om rälsen är trasig på en viss sträcka
ligger hela systemet nere. Om en vägsträcka är oframkomlig
kan det kraftigt försvåra användandet av hela vägen.
Bondesamhällets vägar
De regler för väghållning som fanns redan i de tidiga landslagarna från 1350-talet, överlevde mycket länge och påverkar
än idag hur vi ser på väghållningen – både den allmänna,
och ännu tydligare, den enskilda. Synen på vägens juridiska
status är således över 600 år gammal – ännu äldre om man
betänker att landslagarna i själva verket var en sammanställning av regler från de tidigare landskapslagarna från
1200-talet. Antagligen har väglagstiftningen sina rötter i
Om vägen inte
är helt privat
på egen mark, kan
den inte vare sig
byggas eller underhållas utan gemensamt agerande.
6
Bulletinen Nr 2 • 2012
HISTORIA
sedan urminnes tider hävdvunna överenskommelser där
de viktigaste principerna har varit att väg ska anläggas på
allmänningsmark och byggas respektive underhållas av de
närmast berörda användarna (närhetsnyttoprincipen). En
slutsats som man kan dra är att statsmakten genom hela
väghistorien varit medveten om detta och anpassat sig därefter. Det förefaller som om staten med (relativt) mild hand
försökt styra över väghållningen och att målet varit att så
ofta som möjligt komma till överenskommelser i godo med
menigheten ute i länen. Utan böndernas välvilja blev inga
vägar vare sig byggda eller underhållna.
Statens intresse för de allmänna vägarna under medeltiden
och fram till 1700-talet var i huvudsak baserat på centralmaktens behov av att kontrollera territoriet. Gradvis tillkom
även en önskan att förbättra landkommunikationerna i syfte
att främja handel och manufaktur. Men under hela denna
tid, och ända fram till 1900-talet första decennier, såg man
inget annat alternativ än att låta allmogen bekosta vägarna
genom hänvisning till intresseprincipen. Genom väghistorien
Foto: Från Wikimedia, fotograf Holger Ellgaard
Bulletinen Nr 2 • 2012
TEMA
blev diskrepansen allt större mellan statens nationsnytta och
allmogens närhetsnytta.
Gustav Vasa arbetade för att få ett sammanhängande nät av
vägar anpassade för vagnar. De vägsträckor som under medeltiden kallades landsvägar, stråkvägar eller kungsvägar hade
visserligen en status som nationellt viktiga, men var på långa
sträckor ända fram till mitten av 1600-talet föga lämpade
för annat än hästritt. Att resa med vagn mellan Stockholm
och Göteborg kunde ta upp till tre veckor. Vägarna var dock
något bättre hållna runt de stora städerna och i rikets äldre
kulturlandskap och man kunde på blott en dag färdas mellan
Stockholm och Uppsala.
För dessa regioner fanns
på samtida kartor också
markerat ett vägnät som
i stort sett överensstämmer med dagens.
Under 1600 -talets
stormaktstid blev dock
riksvägarna en allt viktigare angelägenhet för
krona och stat. Under
Gustav II Adolf rustades vägnätet upp betydligt, av främst krigiska skäl. Hans
dotter, drottning Kristina, införde genom Krögar- och
gästgivareordningen 1649 regler för att hålla farbara vägar
mellan gästgiverierna och upprättade det så kallade skjutsväsendet. Samma år inrättade hon en tjänst som rikets vägmästare – ”som kan hålla landshövdingarna uti tömmen...”
Vägbyggande och vägunderhåll drevs på av konungens
befattningshavare ute i länen. Fortfarande byggde denna
praxis på överenskommelser i godo mellan stat och jordägande menighet. Men trots att vägväsendet utvidgades och
trots att de allmänna vägarna blev allt viktigare, framförallt
av krigsskäl, hände inte så mycket på den grundläggande
lagstiftningens område. Den medeltida organiseringen var
stabil under hela perioden.
Samma stabilitet uppvisas av regleringen av de enskilda
vägarna. I Upplandslagen från 1200-talet sades: ”Tarva byamän själva broar, andra än dem som till allmän väg höra då
vill en bygga och annan ej, då gives den våld och vitsord, som
bygga vill.” I Västgötalagen från samma århundrade stadgades om vägar (led), gärdesgårdar och broar samt om tillåtelse
(vitsord) för den som ville bygga en utfartsväg från den egna
fastigheten över annans tomt. Magnus Erikssons landslag,
1350 (och likalydande i Kristoffers landslag, 1450-tal) innehöll en liknande bestämmelse: ”Nu vilja bönder gata genom
by lägga, det må de saklöse göra, om dem själva åsämjer.”
För övrigt tillämpades regleringen av de allmänna vägarna
även på de enskilda såtillvida att bönderna i byn var ålagda
att bygga och underhålla gemensam väg, enskild såväl som
allmän, samt tillhandahålla färjor och broar. I landslagarna
fastslogs också rätten för en lantbrukare som för första gången bebyggde sin tomt att använda annans mark till farväg
såtillvida att ersättning i jord utgick som kompensation: ”så
Gustav Vasa
arbetade för
att få ett sammanhängande nät av
vägar anpassade
för vagnar.
7
HISTORIA
TEMA
att jämnt är gent jämno”.
För de enskilda vägarna gällde grundregeln att vägen
skulle ligga på oskiftad mark och närhetsnyttoprincipen
gällde: ”De som hade behov av vägen fingo deltaga i dess
hållande, och hade den, som vill bygga, vitsord.” Med den
sista formuleringen ”vitsord” ska förstås att den som hade
behov av en enskild väg också kunde räkna med stöd från
högre instans – denna princip återkommer i alla senare regler om enskilda vägar. Man har alltså sedan mycket lång tid
tillbaka haft rätt att dra enskild väg om man kunnat uppvisa
nyttan med vägen. Ingen fastighet skulle riskera att hamna
utan möjlighet till anslutning till vägnätet.
Redan i de medeltida lagarna skymtar en väldigt viktig
skillnad mellan de enskilda och de allmänna vägarna vad gäller sambandet mellan fastighetens bärighet/taxeringsvärde
och vägnyttan. För de allmänna vägarna hörde den enskilde
jordägarens nytta av vägen ihop med jordbrukets bärighet på
ett direkt sätt och hemmantalet/taxeringsvärdet användes
som schablon i beräkningen av väglotten/andelstalet. Det
spelade ingen roll om fastigheten hade någon reell nytta av
vägen. Om en väg blev utpekad som allmän och klassades
som socken-, härads- eller länsväg, så fick varje jordägare
automatiskt sig tillskriven en väglott att ansvara för.
För de enskilda vägarna var det inte så. Här gällde ett mera
direkt och brukarorienterat nyttobegrepp som inte hade lika
stark koppling till fastighetsvärdet. Den som kunde påvisa
nytta av vägen fick bygga den och de som hade nytta av vägen skulle vara med i projektet – var och en efter den faktiska
nytta vägen gav till var och en. Exakt hur dessa andelstal/
väglotter fastställdes finns det dock inga uppgifter på i de
medeltida källorna, även om det är troligt att jordbrukets
bärighet och andel i byn hade betydelse även här.
I 1734 års lag blir uppdelningen mellan enskild och allmän
väg tydlig för första gången i rättshistorien. Men huruvida
kategorierna och reglerna blev så väldigt mycket klarare och
lätta att följa är inte alls lika säkert. De allmänna vägarna
reglerades i 25:e kapitlet byggningabalken och fick därigenom en relativt central plats tillsammans med andra regler
8
gällande rikets kommunikationer som till exempel skjutsväsendet. Där reglerades hur en del av samhällsuppgifterna
skulle genomföras genom så kallade ”allmänna besvär”.
Med allmänna besvär menades att staten såg till att hålla
centrala funktioner igång genom att beordra allmogen att
ta hand om dem som en slags skattebetalning in natura. I
1734 års lag kopplades inte rätten till de enskilda vägarna
lika tydligt bara till ägande av jordbruksmark. Även lokala
kvarnar och andra gemensamma anläggningar kunde vara
ansvariga för en enskild väg. Detsamma gällde vägar som
betjänade fäbodar, där fäbolagen sinsemellan kom överens
om anläggning och underhåll – inte sällan med rättsliga
konflikter som följd.
Byalaget: Den enskilda väghållningens
styrelse
Den medeltida byn var inte bara en fysisk plats att bo i utan
också en avancerad organisation som uppfyllde viktiga samhällsfunktioner. Byns hus fanns samlade på en avgränsad
bytomt, ofta längs en central väg, bygatan. Storleken på de
enskilda jordbruksfastigheternas tomter stod i proportion
till varje ägares del i byns åkermark – ”tomt är åkers moder”.
Andelen i byns mark kallades bymålet (senare mantal och
idag närmast att jämföra med taxeringsvärde). Utanför detta
centrum låg den så kallade inägomarken – inhägnad åker
och ängsmark. Åkern var indelad i långsmala tegar där varje
jordägare fick en eller flera tegar av en viss bredd beroende
på bymålet. Hade man en stor bytomt fick man en större del
av tegarna på åkern. Marken delades upp genom ett skiftningsförfarande, ett så kallat tegskifte. Varje teg ägdes och
brukades individuellt. Men, och detta är en viktig punkt,
arbetet på åkern var tvunget att samordnas. Alla tegar måste
sås samtidigt med samma gröda och skördas vid en gemensam tidpunkt. Av det skälet krävdes en hög grad av samfällt
agerande trots att ägandet, på sätt och vis, var individuellt.
När åkern låg i träda utnyttjades den av alla byns delägare för
bete, så kallat stubbete, också detta reglerat efter bymålet.
Utanför odlingscentrum, med åker och äng, låg utmarken
eller skogen, som inte var skiftad. Den brukades som allmänning, byaallmänning, efter bymål. Man talade i detta
sammanhang om att varje delägare i byn fick tillgodogöra sig
utmarkens resurser ”efter husbehov”. Det vill säga klövbete
för djuren, ved och virke från skogen samt bär, jakt och fiske.
Reglerna för brukandet var strikta och resursen fick enbart
användas för det egna behovet. Försäljning, så kallad avsalu,
av allmänningens gåvor var förbjudet.
Innan de moderna skiftesreformerna tog fart under
1800-talet var, i alla fall i modern mening, den enda strikt
privata formen av äganderätt i byn, den att var och en ägde
sin egen tomt. Varje tomtägare hade sedan rätt att bruka byns
åkermark i förhållande till tomtens storlek och rätt till resurser från äng och allmänning efter samma måttstock. Detta
innebär att äganderätten i själva verket bäst kan beskrivas
som ett ”knippe av rådigheter”. Det vill säga olika former
Bulletinen Nr 2 • 2012
HISTORIA
av nyttjande- och bruksrätt av resurser som, till största delen, förvaltades samfällt. Dessutom fanns ett väl utarbetat
system för förvaltning och skötsel av fäbodar, gärdesgårdar
och vägar i byn. Dessa hanterades också samfällt efter var
och ens andel i byn.
Ett så pass komplicerat samarbetsprojekt som den medeltida byn krävde noggrant utarbetade regler. Dessa återfanns
i den så kallade ”byaordningen” – byns stadgar. Stagarna
var mycket omfattande och innefattade regler för sådd och
skörd, gärdesgårdar,
hur stängsel skulle
skötas och i princip
alla viktiga områden
som hade med jordens
brukande att göra. Det
fanns också regler för
hur sammanträden
skulle hållas och om
uppförandet på dessa.
Byaordningarna finns
nedtecknade. Staten
gav 1742 ut en så kal�lad mönsterbyaordning som man ville att varje byalag skulle använda sig av.
Denna mall var nedtecknad efter äldre byaordningar och den
fick snabb spridning. På så sätt kodifierades en urgammal
sedvanerätt och blev statligt sanktionerad. Ett utdrag från
en byaordning för byn Björsbyn utanför Luleå, i Norrbottens län, visar de formuleringar man använde gällande de
enskilda vägarna:
Ett så pass
komplicerat
samarbetsprojekt
som den medeltida
byn krävde noggrant utarbetade
regler.
“Vägarne inom ägorne samt till och från by skola närmare grannarne emellan
fördelas samt sedan vid makt hållas; eljest böte den
försumlige åtta öre och gälde
dessutan bättringskostnad efter byalagets gottfinnande. Böterne till treskiftes emellan ålderman, fattige och kassan.”
I Björsbyns stadgar visas dessutom att byalaget och byaåldermannen hade tillsynsplikt och makt att straffa väghållare
som inte skötte sina plikter. De enskilda vägarna var en del
av byalagets åtaganden precis som annat förvaltande av byns
gemensamma resurser. Det spelar för detta argument, ingen
roll hur väghållningen utfördes rent praktiskt – om de var
uppdelade i individuella väglotter eller om man hanterade
dem enligt någon form av gemensamhetsmodell.
Från och med mitten av 1700-talet började man argumentera för att det var irrationellt att bruka privat jord i
samfällighet. Byalagets starka ställning utmanades och det
talades om ett förkvävande ”bytvång” som var ovärdigt i en
tid av spirande handel, manufaktur, frihet och individualism.
Följden blev hundra år av skiftesreformer. Vid 1800-talets
slut hade de svenska byarna i slutgiltigt förändrats i grunden,
Bulletinen Nr 2 • 2012
TEMA
med början storskiftet, över enskiftet och till slut det laga
skiftet och då hade också merparten av allmänningsmarken
skiftats. Bygemenskapen, eller bytvånget, var borta, byalagets makt bruten och den privata äganderättens princip
gällde fullt ut.
Elinor Ostrom och de enskilda vägarna
Statsvetaren Elinor Ostrom fick Riksbankens pris i ekonomiska vetenskaper till Alfred Nobels minne år 2009. Ostroms
forskning handlar om en av de absolut viktigaste frågorna
för vår planets överlevnad: Hur kan vi på ett långsiktigt hållbart sätt ta hand om våra ”allmänningar”? Föroreningen av
luft och vatten, utfiskningen av våra hav, trängseln på våra
vägar är alla exempel på överutnyttjande av en gemensam
resurs. Man talar ofta om ”allmänningens tragedi”. Det vill
säga det omöjliga i att på ett hållbart sätt hantera gemensam
egendom – det som ägs av alla, sköter ingen. Enligt teorin
om allmänningens tragedi är användaren av en gemensam
resurs självisk och ser enbart till sin kortsiktiga ekonomiska
vinning och lösningen på allmänningens tragedi brukar vara
ett av två alternativ. Endera privatisera och förvandla allmänningen till privat egendom eller också styra brukandet
genom statliga regler och skatter, alternativt helt förstatliga
resursen.
Att det finns stora svårigheter förnekar inte Elinor Ostrom.
Men hon menar att det finns hopp. Istället för tragedi vill
Ostrom tala om ”allmänningens dilemma” och hon ger i sina
böcker en lång rad exempel på grupper av människor som
faktiskt lyckats med att förvalta gemensamt ägda resurser på
ett effektivt och långsiktigt hållbart sätt. Fungerande institutioner för gemensamhetsförvaltning av allmänningar har ofta
en lång historia. De har växt fram genom egenorganisering
bland brukarna. Regler för ansvar och resursuttag har en
grundmurad historisk legitimitet och är sammanväxta med
lokalsamhällets kultur och övriga institutioner. Precis som för
de enskilda vägarna i bondesamhället är gemensamhetsförvaltningen väl beprövad och en metod som visat sig fungera
”i mannaminne”. Själva det faktum att de har en historisk
tyngd skapar dess förmåga att överleva. Den svenska modellen för enskild väghållning är ett lysande exempel på en
långsiktig lösning på allmänningens dilemma.
9
LANTMÄTERI
Bland REV:s medlemmar finns ett stort antal föreningar som inte har någon lantmäteriförrättning gjord för sin väg. Intresse finns också att nybilda
sådana föreningar för att ta hand om skötseln av en infartsväg för en liten
grupp fastigheter. REV har undersökt för- och nackdelar med att ha ideell
förening jämfört med att ha en lantmäteriförrättad väg. REV har även utarbetat mallar för stadgar och överenskommelser för ideella föreningar, samt
hur föreningarna kan erhålla registreringsnummer från skattemyndigheten.
Informationen och mallarna finns på REV:s hemsida.
Som sammanfattning kan sägas att den ideella föreningen
kan fungera för ett mindre antal fastigheter och när fastighetsägarna är överens. En lantmäteriförrättad väg innebär
att föreningen får del av de speciallagar som är framtagna
för att förvaltningen ska fungera på ett bra sätt. REV rekommenderar att bilda en gemensamhetsanläggning och
samfällighetsförening om det inte bara är ett fåtal fastigheter som berörs och att fastigheterna redan har servitutsrätt
till utfartsvägen.
krav på ideell förening
En ideell förening måste till skillnad från en samfällighetsförening formellt vara öppen för den som vill söka medlemskap och ändamålet får inte vara att bedriva verksamhet
för medlemmarnas ekonomiska vinning. När det gäller
föreningens ekonomi, så kan ingen medlem göra anspråk
på andel i en ideell förenings egendomsmassa. Även om
föreningens medlemsavgifter är differentierade t.ex. utifrån
respektive fastighetsanvändning av vägen, kan således inte
medlemmen begära att hans andel betalas ut del av föreningens tillgångar vid eventuellt utträde. Vid en upplösning
av föreningen bör föreningens tillgångar fördelas efter huvudtalet, d.v.s. var och en som är medlem vid tillfället för
upplösningen får lika mycket.
10
Foto: Från trafi kverkets hemsida, fotograf Kerstin Ericsson
Ideella föreningar,
stadgar och organisationsnummer
Ansökan om registrering av en ideell förening görs hos
skatteverket och som då ger föreningen ett registreringsnummer som kan användas när föreningen vill öppna
bankkonto t.ex.
lantmäteriförrättad väg
För ett använda en fastighet krävs som regel tillgång till väg.
Lagstiftaren har därför sedan århundraden i Sverige reglerat
fastigheters rätt till väg och skyldighet för fastighets ägare
att delta i vägskötseln.
I dagens lagstiftning ger anläggningslagen möjlighet för
fastighetsägare att genom begäran om en lantmäteriförrättning knyta de fastigheter som har nytta av en väg till en
gemensamhetsanläggning (ga). Lantmätaren beslutar då om
anläggningens omfattning, rätten att använda den mark som
anläggningen upptar, vilka fastigheter som skall ingå och
varje fastighets andelstal i vägens iståndsättning och drift.
Lantmätaren kan även ta initiativ till att bilda en samfällighetsförening som ska sköta gemensamhetsanläggningen
(vägen). Detta sker genom att delägarna antar stadgar för
föreningen och väljer funktionärer. Deltagandet i gemensamhetsanläggningen och i samfällighetsföreningen kopplas
till deltagande fastighet och rättigheten/skyldigheten går
automatiskt över till ny ägare av fastigheten vid ägarbyte.
Bulletinen Nr 2 • 2012
LANTMÄTERI
Organisation på frivillig grund
I de fall det inte finns någon lantmäteriförrättning gjord för
vägen kan fastighetsägarna som berörs fördela skyldigheter
och rättigheter avseende vägen genom ett civilrättsligt avtal.
För att en särskild juridisk person, en ideell förening, skall
ha ansvaret för väghållningen krävs att sammanslutningen
av fastighetsägare antar stadgar och utser en styrelse. Om
det bara är fråga om några få fastighetsägare, kan det fungera väl utan någon rättsligt bildad gemensamhetsanläggning
och samfällighetsförening.
Rättigheter och skyldigheter är här kopplade till fastighets ägare, inte till fastigheten. Till skillnad mot när en
gemensamhetsanläggning och samfällighetsförening bildats
i samband med en lantmäteriförrättning måste således ett
nytt avtal upprättas vid varje ägarbyte. Om en ideell förening har bildats så behövs ett avtal mellan föreningen genom
dess styrelse och den nye fastighetsägaren som härigenom
upptas som ny medlem i föreningen.
Avtal
Den överenskommelse som bör träffas ska reglera berörda
fastigheters rätt till väg och skyldighet för fastighetens ägare
att delta i vägens anläggande, drift och underhåll. Avtalet bör
också reglera att fastighetens ägare ska deltag i den ideella
förening som sköter vägen.
Det bör observeras att part när som helst kan säga upp
ett sådant avtal, vilket inte heller i praktiken kan förhindras
genom någon form av avtalade sanktioner. Det är alltid möjligt för en fastighetsägare som inte vill vara med i en ideell
förening att begära utträde ur föreningen. Den frivilliga sammanslutningens/ideella föreningens väghållning således vilar
på att om alla berörda fastighetsägare inte kan enas, så måste
i vart fall minoriteten frivilligt acceptera majoritetens beslut.
Stadgar och organisationsnummer
För att öppna bankkonto och ta emot statsbidrag behövs ett
organisationsnummer. En ideell förening får detta genom
skattemyndighetens försorg. Det är viktigt hur stadgar och
hur protokollet från det konstituerande mötet är skrivet
för att Skattemyndigheten ska godkänna föreningen som
ideell och därmed tillhandahålla ett organisationsnummer.
De stadgar som REV tillhandahåller är skrivna med hänsyn
till detta.
Ägarbyten
Vid försäljning av en fastighet vars ägare har medlemskap i
en ideell förening för vägskötseln måste vissa åtgärder vidtas.
Ny ägare bör kontaktas för information om vägens skötsel
och administration. Ägaren bör teckna avtal med föreningen
och blir medlem i föreningen. Om nya ägaren vägrar blir
det knepigt. Man kan i och för sig tycka att så länge den nya
fastighetsägaren inte är med, så får han hitta andra vägar för
sina transporter till och från fastigheten. Emellertid är det
sällan så att den nye fastighetsägaren kan utestängas från
att använda den väg som förvaltas av föreningen, eftersom
det oftast inte finns någon alternativ utfartsväg. Dessutom
kan det finnas en servitutsrätt för den berörda fastigheten
till att använda vägen.
Text: Nils Blohm
Bulletinen Nr 2 • 2012
11
TEKNIK
Att använda returasfalt
som slitlagergrus.
inkommet brev från
medlemsförening:
REV fick e-post från en medlemsförening i Indal som tagit
del av den tidigare införda artikeln om asfaltkross. (Bulletinen 2011/3) Det handlade om problemen som uppstår om
materialet som läggs ut inte är välgraderat. Den minnesgode
läsaren kommer säkert ihåg att det är problematiskt och
svårt att tillsätta rätt mängd av det material som saknas.
Detta kan skogsstyrelsens väg expert Stefan Gunnarsson
och undertecknad intyga.
E-posten kom från Sven Jonasson, Östlonings samfällighetsförening i Indal tillhörande Sundsvalls kommun.
Eftersom REV inte har några erfarenheter kring själva hanteringen så kan vi inte gå i god för detta, men så vitt REV
erfar, har Sven Jonasson mångårig erfarenhet av byggande
och underhåll av enskilda vägar. Sven har också ett mindre
labb där han utfört material prover (siktningar) av grus vilket
gett honom kunskap om problemet.
Här följer Svens artikel. Sven har också lovat att ställa
upp och svara på frågor om ni som medlemmar i REV har
funderingar. Ni når Sven på e-post: [email protected]
04 05
Östloning 2012
slitlagergrus.
till 0 – 18 som
d
sa
os
kr
lt
fa
ållare.
turas
användning av re
vändbar för vägh
s
an
h
riv
sk
oc
t
be
11
an
20
ss
re
3/
int
I Bulletinen nr
n som kan vara
med informatio
å
ra
te
et
pl
m
ko
a
orlekar måste ing
Jag vill gärn
dvs olika kornst
,
vara välgraderat
nom ett antal
går av artikeln am
fr
m
so
erial passera ge
te
at
m
ås
m
gd
än
us
m
gr
er
en
ag
Ett slitl
låter man
ktprotokoll
bestämma detta
förs in i ett si
t
et
at
at
r
lt
Fö
su
r.
Re
ne
.
av
yggt
i rätta proportio
aterialet är uppb
ka fraktioner m
vil
ar
vis
då
t
ke
siktar, vil
en nedan.
som visas i bild
12
r. Längst till
i siktsatsen ha
kt
si
e
tiv
ek
sp
m re
lt grövre siktar
de maskvidder so
mm och med al
axeln är angivet
125
lla
0,
te
n
on
da
ris
se
,
ho
m
n
m
074
Efter de
ed maskvidden 0,
finaste sikten m
a
vänster ses den
De två heldragn
respektive sikt.
ar
er
ss
pa
m
r.
so
ge
si
mot hö
l hålla g.
av provet
för grusväg skal
t hur stor del
en
us
oc
gr
pr
er
i
ag
s
itl
tt
sl
sä
at
lgrader
Vertikalt av
inom vilka ett vä
ade gruset.
en hos det prov
visar de gränser
et
a
rn
igh
je
pl
lin
m
e
lä
ad
st
m
r gena
bågfor
ska ha.
sultatet framgå
ger i en grusväg
det egna provre
ttning ett bärla
sä
an
m
m
sa
n
När man för in
de
okollet visar
rvorna i siktprot
Bulletinen Nr 2
De streckade ku
•
2012
TEKNIK
Lutning 100 o/oo
Kurvradie 150 m.
VIKTIGT MED RÄTT MÄNGD BINDJORD
Vad som framförallt är viktigt för ett slitlagergrus är att det innehåller rätt mängd bindjord (filler).
Alltså den mängd som passerar genom den finaste sikten 0,074 mm. Mängden skall vara mellan 12,8 och 16 %
av hela provet! Är fillerhalten mer än 16 % tappar materialet bärighet under tjällossning eller vid kraftiga regn.
Är fillerhalten mindre än 12,8 % uppkommer de i Bulletinen 3 - 11 beskrivna problemen - det bildas tvättbräda
och vägen dammar. Man skyller ofta tvättbräda på ovarsam trafik vilket är fel. Det är alltid följden av för
låg bindjordhalt i gruset.
I krossad returasfalt 0-18 (asfaltgranulat) torde bindjordhalten inte överstiga 5 %. Det saknas alltså
ca 10 % filler. På bild i artikeln i Bulletinen visas en sällsynt vacker ”tvättbräda” som en följd av denna låga
bindjordshalt. Bindjord måste alltså tillföras och man skriver ”Att just tillsätta detta är inte alldeles lätt,
i vart fall inte ute på vägen”.
Jag delar inte den uppfattningen. Vi har vid upprepade tillfällen kompletterat asfaltgranulat med 10 %
bindjord direkt på vägen på ett både enkelt och billigt sätt. Finkorning mineraljord med lämplig sammansättning
finns naturligt och behöver inte tillverkas eller ersättas med bitumen. Som framgår av siktprotokollet har
silt (finmo och mjäla) eller lera lämplig kornstorlekssammansättning. Silt förekommer vanligen under mat-
jorden på odlade marker, och vi använder en som ingår i avtäckningsmassorna i ett sandtag och som till 85 %
passerar 0,074 sikten. Detta material ger ett bra resultat som bindjord.
I augusti 2011 förbättrade vi slitlagret på en sträcka med 5 cm asfaltgranulat 0-18. Detta kompletterades
direkt på vägen med 10 % bindjord alltså ett ca 0,5 cm tjockt lager. Utläggningen av mjälan gjordes med en
vanlig traktorburen sandningsskopa. Ett problem är att materialet måste vara torrt, för att utspridning skall
kunna göras, vilket kräver en viss planering. Bindjorden borde egentligen blandas ner i asfaltgranulatet, men
det har visat sig vara tillräckligt att bara lägga det ovanpå. Av regn och trafik-belastning förs sedan
materialet ner i gruset. Bilderna ovan på det nylagda gruset är tagna i april 2012.
VERKLIGHETEN ÄR MYCKET ENKLARE.
Min beskrivning ovan om provtagning, siktanalyser vid gruslaboratorier m.m. kan verka omständig och dyrbar
men har tagits med för att förklara teorin. Verkligheten är mycket enklare. Den i Bulletinen beskrivna
grusningen av en entreprenör kan mycket enkelt åtgärdas i två steg.
1. Jämna ut ”tvättbrädan” och justera bomberingen med en vägsladd eller väghyvel.
2. Täta ytan med bindjord enligt ovan. Låt trafiken välta ihop materialet. Om tvättbräda återuppstår på
någon sträcka tillför ytterligare någon eller några millimeter bindjord.
ETT MINIMUM AV UNDERHÅLL
Välgraderat slitlagergrus har alltid varit svåråtkomligt. Förr justerades finkornhalt direkt på vägen genom
att vattna med uppslammad lera i en tank. Numera används vanligen vägsalt vilket klistrar ihop slitlagergruset
- om än kortvarigt.
Fördelen att använda krossad returasfalt kompletterad med extra bindjord på beskrivet sätt är vida
överlägset slitlagergrus av bergkross. Bildning av tvättbräda upphör helt, potthål och skärskador vid regn
minskar drastiskt, likaså behov av dammbindning. Och den ingående bitumenmängden ger en mycket slitstark
vägbana där gruset ligger kvar på vägen med ett minimum av underhåll.
Bulletinen Nr 2 • 2012
Sven Jonasson
Östlonings Samfällighetsförening Indal.
13
VÄGHÅLLNING
Missnöjet i
kvarstår!
Kommunens överlämning av väghållningen i Sundsvall fortsätter att ställa till bekymmer för de enskilda
väghållarna. Nu är det bl.a. rev-medlemmen Nordansjö samfällighetsförening som gått bet på att få
kommunen att utföra utlovade åtgärder vid överlämnandet av väghållningen.
Sviker kommunledningen sina löften?
Under fjolåret rapporterades i flera nummer av Bulletinen om
de bekymmer som uppstått för de enskilda väghållarna vid
kommunens överlämning av den tidigare frivilligt påtagna
väghållningen, som Sundsvalls kommun haft ansvar för sedan kommunsammanslagningen i början av 1970-talet. Men,
en ljusning på problematiken skönjades när REV:s utsända
vid möte med kommunalråden Erland Solander (m) och
Lars Persson (fp) i maj 2011 fick löften om att kommunen
självfallet skulle vara behjälplig med att rätta till bristerna
i de vägupprustningar kommunen utfört. De boende längs
Nordansjövägen i gamla Selångers kommun undrar nu vad
dessa löften betyder, för någon hjälp har de ännu inte fått.
Felaktiga trummor
Som bilderna härintill visar fungerar inte de vägtrummor
som kommunen färdigställt inför överlämnandet av väghållningen. - Man behöver ju inte vara fackman för att förstå att
vattnet skall rinna genom trumman. Per Åström, styrelseledamot i Nordansjö sff låter uppgiven på rösten när jag får
tag på honom per telefon i mitten av april. Han har lärt sig
mycket om väghållning sedan föreningen tog över vägen i
oktober 2010, men trots upprepade kontakter med kommunen, så vägras hjälp med att rätta till trummorna. - Det är för
tunt bärlager på trummans överkant, och sedan är det säkert
alltför mycket tjälskjutande material under trummorna också,
suckar Per. För närvarande är det sex stycken trummor som
har tjälskjutit och fyra av dem är så dåliga som bilderna på
nästa sida visar. Men, vad säger kommunen då?, undrar jag,
som fortfarande tror att löftet om att rätta till bristerna måste
vara värt något. Tja, säger Per, ansvariga tjänsteman har sagt
att ”tjälskjutande trummor får man väl leva med”.
14
Nordansjövägen och väghållningen
Nordansjö sff bildades 2009 genom en lantmäteriförrättning.
Trots att vägen är mycket gammal, har den tidigare inte haft
någon ordnad förvaltning av de boende längs vägen. Innan
Sundsvalls kommun frivilligt tog över förvaltningen av vägen
1971, så sköttes den av Selångers kommun. Men, eftersom
vägen inte finns inom ett detaljplaneområde med kommunalt
huvudmannaskap så finns det ingen formell skyldighet för
kommunen att sköta vägen. För några år sedan bestämde
Sundsvalls kommun att upphöra med den frivilligt påtagna
skötseln av enskilda vägar. Inför överlämnandet ställdes
löften om att alla vägar skulle upprustas till standard som
krävs för att kunna erhålla statsbidrag. I Nordansjövägens
fall innebar det bl.a. att kommunens entreprenör bytte ut
ett antal vägtrummor.
-Tyvärr visade det sig vara ett riktigt fuskjobb, säger Per
och tillägger: -Hade vi förstått att vi inte kunde lita på kommunen skulle vi varit mer noggranna vid den besiktning som
gjordes vid överlämnandet hösten 2010, men vem kunde ana
att det skulle bli så här?
Längs den 1 900 meter långa grusvägen finns det 21 fastigheter som nu tillsammans sköter vägen genom Nordansjö
samfällighetsförening. -Det känns som en tuff uppgift att
inte bara ägna sig åt sedvanligt barmarksunderhåll utan på en
gång få börja planera för ombyggnad, med tanke på vad den
icke fackmässiga upprustingen ställt till med, avslutar Per.
REV:s reflektioner
Eftersom jag är åt det godtrogna hållet, så hoppas jag ännu
att kommunen skall ta ansvar för den bristfälliga upprustningen av Nordansjövägen. Kontakt tas därför med kommunalråden….
Text: Uno Jakobsson
”Telefonsamtalet med Erland Solander (m) slog väldigt väl
ut. Föreningen kontaktade mig bara någon dag efter samtalet och precis innan tryckning av denna tidning kunde Per
Åström berätta att äntligen har kommunens tjänstemän varit
på plats, besiktigat missförhållandena och skriftligen utfäst
att ordna saken under sommaren! Slutet gott allting gott?”
Bulletinen Nr 2 • 2012
sundsvall
Bulletinen Nr 2 • 2012
15
REV NYTT
Bakgrund:
En återkommande fråga
till REV är hur man kan
ändra andelstalen i en
vägförening (egentligen
inom den gemensamhetsanläggning som
samfällighetsföreningen förvaltar)?
Hur kan andelstalen förändras
inom en vägförening, nu och i framtiden?
REV har under det gångna året arbetat med denna fråga, dels
hur nuvarande lagregler fungerar och hur lagreglerna kan
tillämpas på ett smidigt sätt vid omprövning av andelstalen,
dels hur lagstiftningen borde ändras för att alla föreningar
ska kunna hålla aktuella legala andelstal.
LRF:s kommungrupp i Skövde har i motion krävt att
LRF agerar nationellt för att förenkla reglerna och minska
kostnaderna när andelstalen i vägföreningar behöver ändras.
het har lantmätaren alltid kontakt med föreningen för att
stämma av andelstalet och eventuell anslutningsavgift.
3. Ny lantmäteriförrättning där andelstalen omprövas.
Ansökan kan göras av föreningen (stämmobeslut) eller av
enskild fastighetsägare.
4. Beslut av styrelse för samfällighetsförening, när styrelsen fått sådana befogenheter i samband med lantmäteriförrättning. Denna befogenhet framgår av anläggningsbeslutet.
nuvarande metoder för att ändra andelstal
1. Samfällighetsföreningens styrelse och en fastighetsägare
träffar överenskommelse om nytt eller ändrat andelstal i gemensamhetsanläggning för en fastighet. Överenskommelsen ska godkännas av lantmäteriet som också
registrerar överenskommelsen i fastighetsregistret. Mall
för överenskommelsen finns att hämta på Lantmäteriets
hemsida. Mallen innehåller även utförlig instruktion om
hur överenskommelsen ska hanteras.
2. Lantmätaren fördelar tidigare andelstal eller ansluter ny
fastighet till en gemensamhetsanläggning i samband med
annan lantmäteriförrättning. Vid anslutning av ny fastig16
Under 2011 har REV och Lantmäteriet arbetat med ett
projekt för att se hur omprövningsförrättningar kan genomföras på ett enklare sätt om föreningen själv bidrar med underlagsmaterial och hjälper lantmätaren med vissa moment i
förrättningen (punkt 1 och 3 ovan). Syftet var att underlätta
arbetet och därmed sänka kostnaden för förrättningen. Det
är lämpligt att föreningen väljer att ompröva sina gemensamhetsanläggningar när dessa är inaktuella, och gärna medan
medlemmarna är överens. Den vanligaste orsaken till att
anläggningsbeslutet behöver omprövas är att andelstalen inte
längre stämmer överens med hur delägarna använder vägen.
Bulletinen Nr 2 • 2012
REV NYTT
REV:s lantmätare Nils Blohm överlämnar förbundets promemoria med
förslag om förenklade regler för de
enskilda väghållarna till riksdagsledamöterna Anders Åkesson och Göran
Lindell, centerpartiet. Göran Lindell
och Anders Åkesson är ledamöter
av Trafikutskottet och Åkesson
är dessutom centerpartiets trafikpolitiske talesman som vid tillfället uttalade: ”REV:s arbete för att förändra
och förenkla för de enskilda väghållarna är mycket viktigt och jag och de
andra ledamöterna i Trafikutskottet
sätter stort värde på kontakterna med
REV där vi får direkt och relevant
information om hur villkoren för väghållningen ser ut i praktiken. Det skall
bli spännande att se hur detta förslag
till förenklingar för enskilda väghållare, som jag själv tycker är genomarbetat och klokt, tas emot av övriga
partier i Riksdagen.”
Resultatet av projektet finns på REV:s hemsida, ”Arbetsgång lantmäteriförrättning (sett ur föreningens perspektiv)”. Dokumentet är uppdelat i ett avsnitt som behandlar
vad föreningen generellt bör tänka på medan de övriga fyra
avsnitten behandlar olika typer av omprövningssituationer.
Dokumentet finns även i lantmätarnas handläggningsstöd
vilket gör att både lantmätaren och föreningen kan arbeta
efter samma modell.
framtida metod för att ändra andelstal
Även om vi med ovanstående metod ”Arbetsgång lantmäteriförrättning (sett ur föreningens perspektiv)” kan korta
arbetsinsatsen för lantmätaren vid omprövningsärenden är
det ändå ett gigantiskt arbete att ompröva alla gemensamhetsanläggningar som skulle behöva detta. En uppskattning
är att det skulle behövas 100 lantmätare som arbetade i 10 år
för att klara detta. Vi vet att dessa lantmätare inte kommer
att finnas. Således behövs någon annan metod än de ovan
redovisade för att föreningarna ska få aktuella andelstal att
arbeta med.
REV har utarbetat en idéskiss hur anläggningslagen
skulle kunna ändras för att ge föreningarna själva möjlighet
att besluta om andelstalen. Idéskissen har överlämnats till
Bulletinen Nr 2 • 2012
ledamöter i Trafikutskottet som är intresserade att driva lagändringsfrågan vidare.
Hela förslaget finns på REV:s hemsida
www.revriks.se
konsekvensanalys av
föreslagen ändring
• Samtliga gemensamhetsanläggningar i
Sverige som förvaltas av en samfällighetsförening kan inom ett år få legala
andelstal.
• Andelstalen i gemensamhetsanläggningarna kan i framtiden anpassas kontinuerligt efter den allt mer förändliga
värd vi lever i.
• Samfällighetsföreningarnas ekonomiska hantering förs in i det gällande
ramverket vilket leder till stabilitet och
förutsebarhet såväl för föreningen som
för den enskilde.
• Lantmäteriets arbete med omprövningar av andelstal minskar och den lediga
kapaciteten kan användas för att pröva
de fall då delägare i gemensamhetsanläggning är missnöjd med det andelstal
som föreningen beslutat för fastigheten.
• Den privata marknad som i dag hjälper
föreningar med beräkningar av andelstal kan fortsätta att tillsammans med
Lantmäteriet ge föreningar underlag
inför beslut om andelstal.
• Fastighetsregistret har i dag stora brister
då en stor del av de registrerade gemensamhetsanläggningarna saknar registrerat andelstal. Arbetet med att uppdatera
dessa gemensamhetsanläggningar med
andelstal behöver då inte göras. Arbetet
med att hela tiden ajourhålla andelstalen upphör.
• Köpare av fastighet kan få information från fastighetsregistret om fastigheten deltar i en gemensamhetsanläggning som förvaltas av en samfällighetsförening. Aktuellt andelstal
finns hos samfällighetsföreningen.
En ändring av anläggningslagen enligt ovan kommer att ta
minst 2 år även om arbetet prioriteras. Vi på REV tror att en
förändring enligt förslaget kommer att vara mycket positivt
för vägföreningarna.
Text: Nils Blohm
17
VÄGHÅLLNING
Vägbelysningsanläggningar
I första hand används vägbelysning för att öka
trafiksäkerheten och tryggheten för trafikanter.
En ständigt pågående utveckling av metoder och
utrustning gör att man idag kan förfina belysningsanläggningarnas egenskaper och driftsekonomi.
vägBelysningens syften
Uppgiften att belysa vägar, gator, gång- och cykelvägar, torg,
platser och parker grundas på många förutsättningar och syften. Utöver att uppnå ett funktionellt ljus för trafikanten ska
belysningsanläggningen vara en del av den helhetsmiljö som
skapas. Upplysta platser och områden med bostäder skapar
en ökad trygghet för människor och minskar risken för brott.
Investeringar i belysningsteknik är ett av de mest kostnadseffektiva sätten att minska koldioxidutsläppen visar en
studie från McKinsey 2007, då kostnaden snabbt uppvägs av
minskad energiförbrukning. En investering i ny belysningsteknik återbetalar sig i regel snabbt. Energivinsterna är påtagliga. Modern vägbelysning drar bara hälften så mycket el med
bibehållen ljuskvalitet och i och med utbytet kommer i storleksordningen 500 miljoner kWh att sparas i Sverige varje år.
Styrelsen skall handha förvaltningen av anläggningen i
enlighet med gällande lagstiftning, anläggningsbeslut och
stadgar. Om så inte sker kan det innebära att styrelsele18
damöterna blir personligen skadeståndsansvariga för de
kostnader detta kan medföra för föreningen för installation, drift och underhåll om medlem i föreningen i väcker
talan i domstol.
anläggningsansvaret
Belysningsanläggningen ställer särskilda krav på den som
innehar en sådan anläggning. Innehavaren skall utöver ekonomiska åtagande för installation, drift och underhåll även
svara för att anläggningen är säker.
Om samfällighetsföreningen äger, arrenderar eller sköter
en vägbelysningsanläggning och har rådigheten över den,
det vill säga har bestämmanderätten, är föreningen i lagens
mening innehavare.
Ansvar för belysningsanläggningens funktion och säkerhet och de konsekvenser av eventuella skador på människor, djur och egendom som kan förorsakas av anläggningen
åvilar styrelsen om den inte är rätt utförd, eller sköts och
systematiskt kontrolleras enligt ellagen och elsäkerhetsverkets föreskrifter.
Endast om det framgår av anläggningsbeslutet att föreningen skall förvalta en belysningsanläggning skall detta
ske. Ett av föreningen självpåtaget förvaltarskap för en belysningsanläggning som sker utan grund i gällande anläggningsbeslut är olämpligt och riskabelt för styrelsen.
Bulletinen Nr 2 • 2012
VÄGHÅLLNING
skada på
Belysningsanläggningen
En påkörd belysningsstolpe innebär
att styrelsen i samfällighetsföreningen
utan dröjsmål måste
agera för att säkerställa att ingen blir skadad på grund av att stolpen utgör
hinder för trafikanter eller att den är spänningssatt eller har
skadade kablar och kan utgöra allvarligt skadehot för människor eller djur.
För att ur elsäkerhetssynpunkt vidta skyddsåtgärder och
genomföra installation av en ny belysningsstolpe krävs att
föreningen har tillgång till ett elinstallationsföretag eller
behörig elektriker som kan vidta skyddsåtgärder så snart
som möjligt efter olyckan och handha reparation och installation av ny stolpe.
När det gäller kostnaderna för åtgärder och installation av
en ny stolpe är det viktigt att i första hand få klarlagt vem
och vilket fordon som förorsakat olyckan så att ersättning
kan utbetalas från fordonets trafikförsäkringsbolag. Om
förare eller fordon inte går att identifiera kan man vända
sig till Trafikförsäkringsföreningen och begära ersättning.
Fotodokumentera skadorna och gör polisanmälan. Avvakta
med reparations- och återinstallationsarbeten till dess att
klartecken lämnats från försäkringsbolaget.
teknikutveckling
Det pågår en intensiv utveckling av belysningsar-matur,
lampor och elförsörjningsalternativ allt med focus på bland
annat minskad elförbrukning och driftkostnad för belysningsanläggningarna.
Bulletinen Nr 2 • 2012
Följande lampor finns i dag som alternativ:
Kvicksilverlampor
• Fasas ut 2015 på grund av att de inte är
energieffektiva.
• Typisk livslängd i utomhusbelysning 3 år
Hogtrycksnatriumlampor
• Låga driftkostnader
• Typisk livslängd i utomhusbelysning 4 – 5 år
• Energieffektivitet +++
Metallhalogenlampor
• Rimligt låga driftkostnader
• Typisk livslängd i utomhusbelysning 3 år
• Energieffektivitet ++
LED-lampor
• Låga driftkostnader
• Typisk livslängd i utomhusbelysning 12 år
med högkvalitativa armaturer /dioder
• Energieffektivitet ++ – +++
Light Emitting Diode – LED
En relativt ny teknik som vinner alltmer terräng inom belysning. Fördelarna med LED-tekniken är lång livs-längd
och därmed minskade krav på underhåll. Samtidigt kräver
den också en annan omtanke vid val av bra produkter som
19
VÄGHÅLLNING
är rätt konstruerade, bl.a. för att ljuset ska distribueras så
bländfritt som möjligt och för att den långa livslängden
verkligen ska uppnås. Det är därför viktigt att ställa krav
på produkterna.
Solcellsdrivna
belysningsstolpar
för GC-vägar
En ny typ av gcbelysning invigdes
i Viskafors september 2010. Belysningspollare som är helt solcellsdrivna sattes utmed en
GC-väg. Belysningspollarna har inbyggda sensorer som
känner av när en cykel närmar sig och tänder pollaren
framåt respektive släcker bakomvarande utmed färdvägen.
Belysningen är alltså aktiv endast när någon eller något rör
sig i området. På detta enkla vis följer ljuset med och skapar
trygghet för förbipasserande. Solcellsdriven belysning är en
lösning som ger bra funktion, är miljösmart och dessutom
så gott som underhållsfri.
VÄGBELYSNING ETT REV - PROJEKT
REV kommer under året att genomföra ett projekt som
kommer att utmynna i en rapport. Projektet kommer bland
annat att ha följande innehåll:
• Ecodesigndirektivet och kraven på vägbelysningsanläggningar.
• Förekommande typer av belysningsanläggningar och
armatur.
•M
iljökraven vid användning av kreosotbehandlade belysningsstolpar.
• Anläggnings- och innehavareansvaret.
•A
nsvarsgränserna mellan nätägaren och samfällighetsföreningen.
• Energibesparande åtgärder
• Seminarium med myndigheter, branchorganisationer
och väghållare.
Hör gärna av er till oss med frågor och synpunkter.
Text: Jan Johansson
EKODESIGNDIREKTIVET
EU har beslutat att ställa
höga krav på energieffektiviteten i vägbelysningen i
det så kallade Ekodesigndirektivet. Från 2015 kommer det bli förbjudet att tillverka
och sälja så kallade kvicksilverlampor som används i bland
annat vägbelysning. Så mycket som hälften av landets cirka
två miljoner vägbelysningsarmaturer använder idag kvicksilverlampor och dessa armaturer.
Det är dock inte förbjudet att använda kvicksilverlamporna efter 2015.
SLUTORD
Syftet med vägbelysningsartikeln är att informera om det
komplexa i att förvalta en vägbelysningsanläggning och vara
noggrann i analysen när ny belysningsteknik ska börja användas. Det är enligt vår uppfattning avgörande för kvalitén
av framtidens vägbelysning, att de många komplexa parametrar som ingår i planeringen av en belysningsanläggning,
alltid tas i beaktande när man ska bedöma hur användbar en
ny teknik är. Den kvalitativa principen om att alltid använda
den bästa fungerande tekniken, är här ett bra rättesnöre
som kan användas som utgångspunkt för en undersökning
och diskussion om vilken teknik som i varje enskilt fall är
den mest användbara. För att kunna avgöra vilken teknik,
armaturtyp o s v man önskar använda i en given situation,
krävs det alltså en noggrann planerings och urvalsprocedur,
som både omfattar el- och belysningstekniska beräkningar,
beslut om underhållsnivå och driftscykel såväl som planering
av belysningens estetik och funktion.
20
Bulletinen Nr 2 • 2012
JURIDIK
rättsutveckling gällande
stämmans beslut om
uttaxering !?
På senare tid har det kommit två mycket intressanta
rättsfall, där en viss rättsutveckling beträffande kravet på formalia vid föreningsstämmans uttaxering
kan skönjas. Nu ligger det ena fallet för prövning i
högsta domstolen, så än är inte frågorna fullständigt
avgjorda och klarlagda.
strikt kontroll för att utmätning skall
kunna ske
De medlemmar som fått erfara de svårigheter som kan uppstå
när indrivning av obetalda medlemsavgifter skall ske, kan
nog alla skriva under på att myndigheternas granskning av
formalian kring uttaxeringsbeslutet kan gå extremt långt. Exempelvis har utmätning av vägavgift underkänts av domstol
när sista betalningsdag saknats i debiteringslängden och detta
trots att det i protokollet från stämman tydligt angavs sista betalningsdag. Argumentet att huvudsaken är att medlemmarna
får besked om när betalning skall ske och inte att beskedet
lämnas just i debiteringslängden istället för i protokollet bet
inte på hovrätten, som upphävde utmätningen (Hovrätten
för Västra Sverige, beslut i mål Ö492/96 den 18 april 1996).
Det var bara för den väghållaren att göra om hela proceduren
vid nästa stämma. På sidan 22 i denna tidning ges tips om
hur man kan göra om uttaxeringsbeslutet när något blivit fel.
mark-och miljööverdomstolens prövning av en
uttaXering i åmål
Alldeles innan årsskiftet så beslutade Mark- och miljööverdomstolen att avslå en klandertalan som en enskild medlem
fört mot sin förening och stämmans beslut. Den enskilde
medlemmen ansåg att det förelåg en rad formaliabrister, bl.a.
hävdade han att styreslen ej från kallelsetidpunkt klargjort
var debiteringslängd m.fl. handlingar funnits tillgängliga.
Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen, beslutade
bifalla medlemmens talan och upphävde stämmobesluten.
Med tanke på hur strikt praxis varit kring vikten av att en
samfällighetsförening måste följa all formalia, så var inte domen konstig, snarare logisk. Mark- och miljööverdomstolen
valde dock att resonera väldigt praktiskt. Först konstaterade
domstolen att det var uppenbart att föreningens egna stadgar inte följts i vissa avseenden vad gäller bl.a. innehållet i
kallelsen till stämman i mars 2010, men sedan ställde domstolen frågan om dessa brister skall medföra att besluten
på stämman också skall upphävas. Domstolen svarar själv
på sin fråga och anför att det stod klart för alla medlemmar
Bulletinen Nr 2 • 2012
att det genom de handlingar som faktiskt bifogats kallelsen
att medlemsavgiften föreslogs oförändrad från föregående
år och att debiteringslängd därtill också funnits tillgänglig,
men först på själva stämman. Sammantaget fann domstolen
att de formaliabrister som faktiskt förelåg inte varit av den
arten att de påverkat stämmobesluten till nackdel för föreningens medlemmar och bestämde därför att klandertalan
skulle ogillas! (Mark- och miljööverdomstolen, dom den 27
december 2011 i målet F6400-11)
uttaXering i hallsta, ekerö kommun, mark- och
miljödomstolen i nacka
I detta ärende så hävdade en enskild medlem att en mängd
brister i formalian förelåg kring föreningens beslut om uttaxering. Till skillnad från fallet i Åmål så var denne medlem
inte närvarande på stämman, utan valde att stanna hemma
för att i efterhand klandra de brister han ansåg föreligga i
föreningens hantering. Domstolen konstaterade att det var
ostridigt att debiteringslängden ej funnits tillgänglig från
kallelsetidpunkt, men valde därefter, i samma anda som i
Åmålsfallet, att avslå klandertalan eftersom formaliafelen
enligt domstolens bedömning ej påverkat utgången av stämmans beslut, däribland beslutet om uttaxering (Mark- och
miljödomstolen Nacka tingsrätt, dom den 8 december 2011
i målet F 3564-10). Överklagandet fick inte prövningstillstånd i hovrätten och nu ligger frågan i Högsta domstolen
och väntar på avgörande. Utgången kommer att redovisas
i kommande nummer av Bulletinen. Står sig Mark- och
miljödomstolens dom kan man nog påstå att möjligheterna
att framgångsrikt angripa ett stämmobeslut av en samfällighetsförening beskurits, vilket förhoppningsvis leder till
färre okynnesöverklaganden framöver.
Text: Uno Jakobsson
”HD har precis under slutfasen av iordningsställandet av
denna tidning bestämt sig för att inte ta upp fallet; därmed
kan vi konstatera att en viss rättsutveckling till det mindre
formalistiska nog ändå är förhanden!”
21
JURIDIK
Rättelse av
under åren kontaktat REV när de har upptäckt att de
har missat ett eller flera formella krav i en uttaxering.
REV har konsekvent gett rådet att det är möjligt att
göra om en uttaxering och därigenom läka de fel och
brister som konstaterats föreligga. Detta har nu prövats
rättsligt och godtagits av rättsordningen. I ett tidigare
nummer av Bulletinen (nr 4 2011) berättade vi om
en förening som på grund av formella brister i uttaxeringen inte kunde begära utmätning hos kronofogden.
Föreningen gjorde då om uttaxeringen och lyckades på
så sätt driva in obetalda årsavgifter för flera år tillbaka.
Om en förening behöver vända sig till kronofogden för
att på så sätt få en medlem att betala sin årsavgift är
det viktigt att alla formella krav är uppfyllda. Om så
inte är fallet så godtar inte kronofogden uttaxeringen.
En vanlig brist är till exempel att förfallodatum för
betalning inte framgår av debiteringslängden. En felaktigt utförd uttaxering innebär alltså att det inte är
möjligt att driva in en obetald årsavgift till föreningen
genom kronofogdens försorg. Vad kan föreningen då
göra? Är det möjligt att rätta en uttaxering som visat
sig innehålla fel och/eller brister? Flera föreningar har
Exempel: Debiteringslängd för Landets sff, Verksamhetsåret 2010-01-01 – 2010-12-31
Fastighet
Ägare
Adress
Landet 1:2
Per Persson
Landet 1:3
Erik Eriksson
Landet 1:4
Sven Svensson
Landetvägen 2
111 11 Landet
Landetvägen 3
111 11 Landet
Landetvägen 4
111 11 Landet
Andelstal Debiterad avgift
Summa:
Erlagt betalning i
förskott
Kvarstår
att betala
1
500 kr
500 kr
0 kr
2
1 000 kr
1 000 kr
0 kr
1
500
0 kr
500 kr
2000 kr
1 500 kr
500 kr
Styrelsens förslag till avgift per andel är 500 kr.
Senaste betalningsdag 2012-05-31.
Denna debiteringslängd har varit framlagd på föreningsstämman 2012-03-31, vilket härmed intygas av
stämmans ordförande
Namnteckning
22
Ort och datum
Bulletinen Nr 2 • 2012
JURIDIK
uttaxering
Så misströsta inte om ni upptäcker att det smugit sig in
en felaktighet eller brist i uttaxeringsförfarandet, det
går att göra om och göra rätt!
Hur går det då till? Jo, först och främst behöver ni
upprätta en ny debiteringslängd med ett par extra
kolumner, se exempel nedan. Av den nya debiteringslängden framgår alltså vilket verksamhetsår som avses,
vilka som har erlagt betalning i förskott och vilka medlemmar som har avgift kvar att betala. De som inte har
betalat avgiften i förskott ska alltså betala avgiften när
den förfaller till betalning, förfallodatum ska framgå
av debiteringslängden. Genom denna utformning försäkrar ni er om att ingen medlem blir skyldig att betala
årsavgiften två gånger.
I exemplet till vänster har Sven Svensson inte betalat
avgiften för år 2010 och det har visat sig inte vara möjligt
att driva in avgiften genom kronofogden. Genom att
stämman under våren 2012 på nytt antar budgeten för
2010 och till budget tillhörande debiteringslängd finns
framlagd på stämman så ska alltså Sven Svensson, som
inte betalat årsavgiften för 2010 i förskott, betala 500 kr
den 31 maj 2012 för verksamhetsåret 2010. Därigenom
har eventuella brister läkts och om Sven Svensson inte
betalat avgiften per den 31 maj 2012 kan föreningen
vända sig till kronofogden.
Ett annat uppställt lagkrav är att debiteringslängden
ska ha varit framlagd på stämman. Men eftersom lagen
inte kräver att stämman skal besluta om att anta debiteringslängden i sig, utan det är utgifts- och inkomststaten (budgeten) för visst år som det fattas beslut om,
behöver inte något det i stämmoprotokollet antecknas
att den fastställts eller antagits av stämman. Däremot
är det klokt att anteckna i protokollet, att den funnits
”framlagd för granskning” på stämman, i anslutning till
att beslutet om antagande av budgeten redovisas. Det
är även lämpligt att det finns en motsvarande notering
och intygande på debiteringslängden som i exemplet
till vänster.
Eftersom det alltså är en ”gammal budget” som tas
upp för beslut igen på stämman så ska det även framgå
som en särskild punkt i dagordningen och kallelsen. Jag
vill även rekommendera er att skicka med ett informationsblad tillsammans med kallelsen till stämman där
ni informerar om skälet till att beslutet tas om, och att
alla som redan har betalat förra årets avgift inte behöver göra det igen.
Om ni har frågor om hur en korrekt uttaxering ska
gå till kan ni läsa mer om detta på REV:s hemsida.
Där finner ni även mall på en vanlig debiteringslängd.
Om ni har ytterligare frågor om hur ni kan göra om en
uttaxering är ni givetvis alltid välkomna att höra av er
till REV:s kansli.
Bulletinen Nr 2 • 2012
Text: Louise Bark
23
JURIDIK
Syssloman
– när allt annat miss­lyckats?
Kan föreningens stämma inte hitta ledamöter att
ingå i styrelsen, skall protokollet, som väl då oftast
har ”Val av styrelse” som sista punkt skickas in till
länsstyrelsen. Lagstiftaren har som framgår av lagtexten bestämt att fungerande väg är så viktig för
samhället att en samfällighet måste fungera. Alltså
söker länsstyrelsen en lämplig person som är villig att åta sig uppdraget. Uppdraget att som både
förening och styrelse se till att vägen hålls farbar,
pengar utdebiteras av medlemmarna och betalas
till entreprenörer och leverantörer.
Vägingenjör och jägare
Länsstyrelsen i Falun beslöt den 9 juni 2011 att förordna
ingenjören L. O. Johansson i Borlänge som syssloman för
en förening i Leksandstrakten. Vägföreningen det är frågan
om har varit vilande i 37 år. I mappen på Lantmäteriet fanns
inte mycket, stadgar från 1964, en Bilaga F till någonting rubricerat som Delaktighetslängd, men utan datum, Utlåtande
24
vid förrättning enligt EVL daterat 1961 och några kopior på
begäran om omprövning av andelstal. Ja, det var i stort det
som fanns. Det var inte mycket som stämde med dagsläget.
Det handlar om en vägförening som varit inte bara varit
vilande eller sovande, den får nog betraktas som rätt död!
Gamla, inaktuella stadgar, delägarförteckningar och andelstal. Fastigheternas antal är 298 och utgörs enligt dessa,
äldre uppgifter av såväl jordbruks- som andra fastigheter.
Medlemsantalet för vägföreningen är 355 stycken eftersom
många fastigheter har flera ägare, med ett stort antal boende
utom kommunen. Kommunen har utfört underhållsåtgärder
på vägarna, kostnaderna för driften ökar och kommer att öka
alltmer om inget upprustningsarbete kommer igång. Vissa
vägdelar har statsbidrag. Då kommunen inte är formell ägare
av vägarna har man inte kunnat investera i upprustningar,
varför statusen på vägarna delvis är låg.
Lantmäterimyndigheten har påbörjat en översyn för området ifråga för att utreda möjligheterna att lägga samman
eller fusionera föreningar för en mer rationell vägskötsel,
Bulletinen Nr 2 • 2012
JURIDIK
blir det att för samfällighetens räkning beställa snöplogning och dammbindning, debitera ut vägavgifter och sköta
bokföringen.
I det här fallet är det en förening som somnade in på 70-talet när den nya storkommunen beslöt att ta hand om vägarna
mot att med fullmakt kunna kvittera ut statsbidraget. Nu
säger kommunen, efter nästan 40 år, att nu får ni tillbaka
föreningen. Kommunen skall svara för skola, vård och omsorg, inte enskilda vägar. Förutsättningarna har, milt sagt,
förändrats. Bebyggelse och verksamheter helt annorlunda,
fastigheter har bildats och ombildats, vägar har byggts, fritidbebyggelse har tillkommit. Lantmäteriförrättningen sedan
1950-talet. Som kuriosum konstaterades att föreningen vid
kommunens övertagande hade en god kassa, nästan 80 000:
- på Postgirot, som sen blivit Plusgirot som blivit Nordea
Bank med det gemensamt att man tagit ut årsavgifter och
månadsavgifter för kontot som inte nyttjats. Så Saldot har
blivit halverat!
Bästa lösningarna förBrukade
Systemet med syssloman är nödvändigt för att lösa det akuta
problemet. Men det bör lösas så snart som möjligt. Man har
ofta en konfrontation när sysslomannen kommer in i bilden.
De bästa lösningarna är borta genom osämja. Den kostnadseffektiva, gemensamma samfällighetsformen kan inte nyttjas som det är tänkt. I stället för en lösning internt blir det
en dyrare lösning för de boende, men inget inflytande över
verksamheten. Även här lönar det sig att tala med varandra!
slutet gott
men detta ligger i sin linda.
Valet av L. O. förstår vi, när vi träffar honom bland de
välordnade dokumenten i många pärmar. En person med
den pondus som man kanske får efter flera år i Vägverket
och som engagerad viltvårdare och jägare med uppdrag både
regionalt och centralt.
Vi ber om tre kunskaper som är väsentliga för en syssloman. Svaren kommer prompt: Känna till lagstiftningen och
regelverket, ha kunskap om vägteknik och kanske framförallt, social kompetens – förmåga att ”ta” folk. Vi förstår att
det där med kunskap om reglerna nog kan behövas också
vid de tillfällen när sysslomannen måste ”sätta ner foten”
och säga att ”nu blir det så här. Ni har försuttit chansen att
själva ta besluten”.
hitta styrelse, men till dess…
Sysslomannens uppgift är ju att känna av när det kan vara
dags att utlysa stämma för att tillsätta en styrelse och ”lämna
tillbaka” föreningen till de boende. I avvaktan på det så
Bulletinen Nr 2 • 2012
L.O. har under hösten lyckats skapa en valberedning och
under november hållit stämma varvid styrelse utsetts. Dessvärre beslöt den nya styrelsen ett par månader efter sitt konstituerande möte att upplösa föreningen och avgå. Återigen
har bristen på kunskap förlett en styrelse att ta beslut som
man inte kan/får ta. Så slutet är inte riktigt gott ännu, men
vi önskar L. O. lycka till och känner en stor tillförsikt att
det kommer att gå bra.
Text: Leif Kronkvist/Sven Ivarsson
Foto: Sven Ivarsson/Louise Bark
lag (1973:1 150) om förvaltning av samfälligheter, 33: Har
styrelseledamots uppdrag upphört eller är styrelseledamot förhindrad att utöva uppdraget och är styrelsen ej ändå
beslutsför, får länsstyrelsen förordna syssloman i sådan
ledamots ställe. Finns av skäl som nu sagts icke någon
styrelseledamot att tillgå, får sysslomannen ensam handha
föreningens angelägenheter och företräda föreningen som
styrelse . Sysslomannens förordnande gäller till dess beslutför styrelse åter finns.
sysslomannen har rätt till arvode som bestämmes av länsstyrelsen. Arvodet betalas av föreningen.
25
TEKNIK
Vattenproblem
Taxinge Södra
Nykvarns kommun
REV fick ett brev från styrelsen i Taxinge Södra
och överasfalterad stenkista. Berörd fastig-
sff, där de ville få råd om hur de skall hantera
hetsägare har utfört detta utan att kontakta
det uppkomna problemet med igenlagt dike
styrelsen.
samt att tillse att den överasfalterade stenkistan friläggs så
Det hela började med att ett nytt bostadshus uppfördes och
att dess funktion återställs. Uppmana således ägaren att
en ny anslutning mot den enskilda vägen skulle anläggas.
skyndsamt utföra detta. Att vederbörande får en skälig tid
Utanför fastigheten fanns ett fungerande dike som mynnade
är naturligtvis viktigt. Kan ni inte komma överens om tiden
ut i en tidigare anlagd stenkista förbundet med ett rör till
så måste styrelsen fatta beslut om detta.
en brunn. Från brunnen leddes vatten i en vägtrumma. Så
Vad är skälig tid? Beror naturligtvis på arbetets art och anlångt tycks det hela fungera tillfredställande.
gelägenhet. Spontant kan det vara rimligt att vederbörande
Vad hände? Jo, fastighetsägaren fyllde
har två månader på sig att återställa dike och
ut sin tomt med jord och i och med detta
stenkista i ursprungligt skick. Om vederfyllde han ut lite för långt och annekterade
Diket blev näst
börande inte utför detta kan styrelsen låta
vägområdet där diket fanns. Diket blev näst
utföra arbetet och därefter fakturera ägaren.
intill obefintligt med påföljd att vattnet inte intill obefintligt med
längre rann där det skulle utan letade sig ut påföljd att vattnet inte
Vad händer om fastighetsägaren inte vare
på körbanan med svallis-problem som följd. längre rann där det
sig åtgärdar eller ens betalar för de kostnader
Styrelsen har påpekat problemet men ingskulle utan letade sig ut som han åsamkat?
enting händer.
Hur bör styrelsen agera för att komma till på körbanan med svallisDå återstår inget annat än att vidta rättsrätta med problemet: Rev rekommenderar
problem som följd.
liga åtgärder. Det enklaste sättet vid en
styrelsen att ånyo tar kontakt med fastigfordringstvist är att vända sig till kronofogdemyndigheten
hetsägaren som åsamkat föreningen problemet. Visst kan
och ansöka om betalningsföreläggande, men det är även
man börja med ett samtal men vis av erfarenhet är det ofta
möjligt att väcka talan vid
viktigt att styrelsen bekräftar
tingsrätt direkt. För ytterlibesöket med ett brev som
gare rådgivning i ett konkret
redogör för fastighetsägaren
fall, kan medlem i REV få
hans skyldigheter och vad styhjälp av någon av förbundets
relsen vill att fastighetsägaren
samarbetande advokater,
skall göra.
efter kontakt med kansliet.
I det konkreta exemplet så
bedömer REV det viktigt att
Text: Leif Kronkvist
vederbörande får ett föreläggande om att återställa dels
diket i sitt ursprungliga skick
26
Bulletinen Nr 2 • 2012
REV NYTT
omprövningsförrättningarna
lägesrapport
Inbjudan till seminarium i REV:s lokaler
en lördag i april eller maj!
I tidigare nummer av Bulletinen har jag skrivit om att REV
och Lantmäteriet driver ett projekt för att se hur omprövningsförrättningar kan genomföras på ett enklare sätt om
föreningen själv bidrar med underlagsmaterial och hjälper
lantmätaren med vissa moment i förrättningen. Här kommer en liten lägesrapport från april.
En arbetsmodell har tagits fram för att visa hur vissa typer av omprövningsförrättningar kan handläggas och vad
föreningarna kan bistå lantmätaren med. Arbetsmodellen
finns från och med januari månad på REV:s hemsida och
i förrättningslantmätarnas handläggningsstöd.
Lantmäteriet har beslutat att göra 5 testförrättningar efter arbetsmodellen. I dessa förrättningar görs en noggrann
tidförning och syftet är att undersöka om en 50-procentig
arbetsbesparing kan uppnås. En av förrättningarna var i
slutfasen i april, övriga var bara påbörjade och en i ansökningsfasen. Utöver dessa testförrättningar har ett stort antal
förrättningar påbörjats där modellen används.
För att sprida ytterligare kunskap vid omprövningssitua
tioner anordnade REV ett seminarium lördagen 21 april
i REV:s konferenslokal. De 16 deltagarna delade med sig
av sina problem i samband med pågående eller stundande
lantmäteriförrättning och vi gick igenom hur föreningarna
kan arbeta för att få ett så bra förrättningsresultat som
möjligt inom rimlig tid och till rimlig kostnad. Deltagarna
fick kontakt med företrädare för andra föreningar som ofta
hade likartade bekymmer som de själva. Tiden gick snabbt
och vid summeringen efter 3,5 timmar var det samlade
intrycket att deltagarna fått de flesta frågorna besvarade
eller i vart fall belysta. Till hösten kan det bli aktuellt att
ha seminariet i andra delar av Sverige. Hör gärna av er till
REV med intresseanmälan och förslag till plats.
REV återkommer i Bulletinen med uppföljning av resultatet av testförrättningarna samt synpunkter från föreningar och Lantmäteriet där arbetsmodellen använts i övriga
fall. Förhoppningen är att då kunna redovisa mindre lantmätarinsats, snabbare avslut och lägre förrättningskostnad.
Text: Nils Blohm
EVA-REV
handboken
– alla enskilda
Arbetar du med enskild väghållning? Är du enga-
väghållares bibel
gerad i en förening för enskild väghållning? Då är
Riksförbundet Enskilda Vägars handbok Enskild
Väghållning Anvisningar (EVA-REV) oumbärlig.
Boken tar upp lagregler och bestämmelser, förvaltning,
ekonomi, teknisk väghållning, trafikfrågor, miljö och
mycket mer.
Det finns även en rad mallar som gör livet som väghållare
enklare. I nyuppdaterade EVA-REV är ekonomiavsnittet
kompletterat, frågan om farthinder utförligare behandlat,
liksom avtal och ersättningar vid läggande och bibehållande av ledning i väg m m.
EVA-REV kostar
för medlemmar 550 kr och för övriga 850 kr,
moms och porto tillkommer.
Välkommen med beställning till REVs kansli via e-post
[email protected] eller tel 08-20 27 50.
Bulletinen Nr 2 • 2012
27
TEKNIK
Vägområdets
gränser
– ansvar för sikt och röjning
Den enskilda väghållarens uppgift är att sköta den enskilda vägen. Det inbegriper vägbanan och även övriga väganordningar
inom det upplåtna vägområdet, t ex vägren, dike och vägslänt.
För väghållare som tillkommit genom myndighetsbeslut följer
därutöver oftast en rättighetsupplåtelse att röja träd, buskar eller annan växtlighet vid sidan av det direkta vägområdet. Om en
sådan upplåtelse är gjord står det uttryckligen i det för föreningen
gällande förrättningsutlåtandet eller anläggningsbeslutet. Om
vägmarken inte ägs utan disponeras med någon form av nyttjanderätt är röjning ett bra sätt att markera och hävda denna rätt.
Saknas särskild upplåtelse att sikt- och slyröja, finns de allmänna grannelagsrättsliga reglerna i Jordabalken (3:2) att
falla tillbaka på. Dessa ger väghållaren rätt att ta bort på
vägområdet inträngande rot eller gren. Dock ska växtens
ägare först ges tillfälle att själv utföra arbetet. Vägområdet
ska hållas fritt från siktförsämrande växtlighet. De väghållare som har statsbidrag har säkert någon gång upplevt att
Trafikverkets tjänsteman kommit med påpekanden om att
slyröjning måste vidtas för att bidrag ska utgå.
kostnaden för det är därmed väghållarens, inte den enskilda
fastighetsägarens. Undantag från denna regel kan inte ens
beslutas av stämman.
En annan sak är att vissa fastighetsägare önskar hålla
rent och snyggt i gränsen för deras tomt. Sådana insatser
bör naturligtvis premieras. Förslagsvis sker detta genom att
väghållaren inför en planerad röjning meddelar berörda fastighetsägare med åtminstone två veckors varsel vad som är
på gång. Ge, med en trevlig uppmaning, den som så önskar
möjlighet att själv vidta erforderliga röjningsåtgärder.
planera röjning
Det förekommer att en del enskilda väghållare ställer krav
på medlemmar att själva utföra erforderlig slyröjning längs
med tomtgränsen mot vägområdet. Det finns också exempel
på förekomst av straffavgift för den som inte frivilligt följt
väghållarens uppmaning att sikt- och slyröja längs gränsen
mot vägområdet. Förfarande med straffavgifter har dock
inte stöd i lagstiftningen och bör därmed inte förekomma.
Sikt- och slyröjning är en del av en god väghållning och
28
samlas och ha röjarfest
Flera väghållare utför dikesrensningar och allmän städning.
Lämpliga redskap är röjkniv, motorsåg och motorröjsåg. Kom
ihåg att använda vederbörlig skyddsutrustning och varselklädsel. Att ingen använder redskap som han/hon inte har
kompetens för är självklart! Idén är för övrigt genial, alla
samlas och tar ansvar för sin gemensamma angelägenhet,
vägen. Enligt uppgift avslutas dessa vägdagar med stundom
Bulletinen Nr 2 • 2012
TEKNIK
mycket uppsluppen tillvaro!
Väghållarens rätt att sikt- och slyröja bör brukas med
förnuft och med respekt för fastighetsägarnas äganderätt.
Gagnvirke från röjningen är alltjämt markägarens egendom
och bör läggas upp på av honom anvisad plats.
Röjning bör utföras tidigt på sommaren när slyet ännu
är färskt. Kemiska preparat bör undvikas och manuell eller
mekanisk röjning istället tillämpas. Redskap som nyttjas för
årlig röjning är vanligt slåtteraggregat monterat på traktor och
med knappt två meters verkansbredd. Var tredje år röjs hela
vägområdet med slaghack, monterad på lastmaskin, väghyvel
eller annan tung redskapsbärare. Högröjning till 4,6 m fri
höjd över vägens hela bredd görs vid behov.
Siktskymmande växtlighet på tomtmark inom detaljplanerat område vid sidan av vägen ska enligt plan- och bygglagens
bestämmelser tas bort av fastighetsägaren. Rättsfall visar att
häck t ex skall hållas lägre än 0,8 m till 10 m från vägkorsning. Ofta samverkar väghållare, byggnadsnämnder och trafiksäkerhetsnämnder när det gäller att informera om detta.
kostnaden för hanteringen. Tvärtom torde väghållaren kunna
bli ersättningsskyldig till en privatperson – kanske medlem
i samfälligheten – som ”för väghållarens räkning” röjt bort
nedfallna träd för att kunna ta sig fram. Någon professionell
aptering* kan naturligtvis inte påräknas i dessa fall, men
fortfarande gäller att gagnvirket** tillfaller markägaren och
värdeförlusten i virket eller veden ska naturligtvis minimeras
så mycket som möjligt.
Text: Sven Ivarsson
*Aptering - uppdelning av trädstam i sortiment.
**Gagnvirke - virke av sådan dimension och beskaffenhet att det ekonomiskt kan förädlas.
oplanerad röjning för öppnande av väg
I spåren av stormarna Gudrun och Per har frågor också uppkommit kring väghållarens rättigheter och skyldigheter att
återställa framkomlighet avseende nedblåsta träd. Om inte
markägaren själv utför arbetet ska väghållaren se till att vägen
hålls i för samfärdseln tillfredsställande skick. Väghållaren
når knappast någon framgång i att kräva fastighetsägaren på
Allt ni behöver veta om
lagar & förordningar, förvaltning & vägteknik
Många nya i styrelsen? Dags att uppdatera kunskaperna för föreningens trotjänare? Vill ni arbeta
tillsammans eller läsa in er var och en för sig?
REVs kursbok ”Förvaltning av samfälligheter” är
framtagen för att passa lika bra till en studiecirkel
Det går att beställa extra kursböcker och då betalar man som
medlem 235:-/st inkl moms och som icke medlem 470:-/st
inkl moms. På samtliga priser tillkommer porto.
Välkommen med er beställning till REVs kansli via
e -p o st k a n s l i e t @ r e v r i k s . s e el ler v ia t elefon :
08-20 27 50.
som för självstudier.
Kursmaterialet är upplagt så att styrelsen själv kan starta en
studiecirkelkurs. I boken tas lagar och förordningar, förvaltning och vägteknik upp. Teori varvas med exempel tagna ur
verkligheten. För er som vill arbeta i en studiecirkel kommer
handledarmanualen och USB-minnet med Powerpointbilder,
som båda ingår i kurspaketet, väl till pass.
I cirkelkursen ingår 3 stycken böcker och material på ett
USB minne.
795:- inkl moms för medlemmar
1595:- inkl moms för icke medlemmar
Bulletinen Nr 2 • 2012
29
2013
Förbundsstämma
Dags att boka in
Den 9-10 mars 2013 kommer REV att hålla sin nästa stämma och denna gång kommer vi att besöka Borås.
Förbundsstämman är till för dig som är medlem i Riksförbundet och vill vara med och
påverka, lära dig mer om enskilda vägar samt få möjligheten att nätverka med andra
enskilda väghållare. Vår ambition är att lägga upp ett program som verkligen angår
REVs medlemmar och som även ger er nya kunskaper och inspiration.
Mer information om programmets utformning kommer i nästa nummer av Bulletinen.
Snökäppar 2012
Sommartider är snökäppstider.
Så är det dags igen, för vår årliga sommarkampanj på snömarkeringskäppar. Liksom tidigare år har vi nöjet att erbjuda en bra produkt till ett lågt pris.
Den klassiska J:son käppen är tillverkad i miljöenligt material, Polypropen. Vår mångåriga erfarenhet av produkten borgar för en hög kvalité,
pålitliga leveranser och ett lågt pris.
Om ni beställer innan den 30/6-12 erhåller ni 15 % på priserna nedan.
100 - 999 st 15:90 | 1.000 - 1.999 st 14:50 | 2.000 - 4.999 st 12:90 | 5.000 < 12:20
Färg: Orange
Reflex: 100 mm bred,
500 mm från toppen,
Ref1
Diameter: 26 mm
Längd: 2,0 m
NYHET
Bambukäpp i hög kvalité,
neutral bambufärgad utan
plastöverdrag eller färg
Diameter: 16/18 mm
Längd: 1800 mm
Lagom design & produktion AB | www.lagomarbast.se
J:son käppen
Med en st reflex
(ref 1) 50 mm 4:95 sek
Utan reflex 3:60 sek
Mervärdesskatt och frakt tillkommer på angivna priser. Välkommen med er beställning!
Tel: 054-51 21 30 | Fax: 054-51 21 39 | E-post: [email protected] | Webshop: www.provia.net
30
Bulletinen Nr 2 • 2012
Kostnadsfri rådgivning
i vägjuridik till REVs
medlemmar
Optimus Advokatbyrå
Advokat Uno Jakobsson och jur kand Louise Bark
Särskild inriktning mot: fastighetsrätt,
• Rådgivning till enskilda väghållare
vägjuridik, miljöskador, boutredningar och arvsrätt.
• Fastighetsrätt
• Familjerätt
Bengt Nydahl
Riddargatan 35-37
114 57 Stockholm
Tel 08-723 15 00
[email protected]
www.lindhes.se
08-718 36 00 [email protected]
08-718 36 04 [email protected]
www.optimusadvokat.se
i samarbete med REV
sedan 1968
Förhindrar imbildning
Hydro-klean-tekniken förhindrar imbildning vid temperaturer över 0 grader. Vid
regn och dagg kommer du att ha en skarp
bild. Vid temperaturer under 0 grader kommer Hydro-spegeln att ge en mycket bättre
bild jämfört med traditionella speglar.
För vägen
Underhållsfri
Bulletinen
Utgivningsplan 2012
Nr 3 - 2012
Sista bokningsdag
Annonsoriginal
Utgivning
2 aug
9 aug
11 sept
Nr 4 - 2012
Sista bokningsdag
Annonsoriginal
Utgivning
5 nov
12 nov
12 dec
Hydro-klean-tekniken förhindrar ansamling av smuts på spegelytan. Efter varje
regn är spegeln rengjord. Vilket garanterar
en klar bild under lång tid.
Konventionell
spegel
Diffus reflektion
orsakad av
vattendroppar
Vattendroppar
Spegelyta
HYDRO spegel
Normal reflektion tack vare
Super-hydrophillicskiktet
Vattenfilm
Jämn vattenfilm
Super-hydrophillic
Spegelyta
För ett komplett sortiment för väg och skyltning besök vår hemsida
Tel: 054-51 21 30 | Fax: 054-51 21 39 | E-post: [email protected]
Webshop: www.provia.net
Telefon 0413-682 00
www.lastbilcentralen.com
[email protected]
Vi erbjuder skötsel för er grusväg:
v nyttt slitlager,
Hyvling,, vattning,, spridning av
dammbindning, kantskärning, kantklippning
Eller varför inte låta oss sköta er väg till ett fast pris
Bulletinen Nr 2 • 2012
31
POSTTIDNING
Returadress:
REV, Riksförbundet Enskilda Vägar
Riddargatan 35-37, 114 57 Stockholm
B
1 1 1 0 1 3 4 0 0
Glad
Sommar
önskar REVs
kansli och styrelse!
Kör den enkla vägen
Det mest användarvänliga programmet för
administration av din vägsamfällighet och
vägförening.
Medlemsuppgifter från
Lantmäteriet ingår.
Fjärrprint och e-post av
fakturor och egna
dokument
Abonnera på
medlemsuppdateringar från
Lantmäteriet.
Webbaserat & prisvänligt!
Tel: 0709 73 46 10 www.vagnu.se