Transcript KARTBLADET P34,

It
FINLANDS
GEOLOGISKA
UNDERSÖKNING.
BESKRIFNING
TILL
KARTBLADET
M
O
H
L A .
P34,
.
AP
HUGO B E R G H E L L .
• '
i
'
•••-• i . T • a g a r
,
FINLANDS GEOLOGISKA UNDERSÖKNING.
BESKRIFNING
TILL
K A R T B L A D E T N2 34
MOHLA.
AF
HUGO B E R G H E L L .
KUOPIO
O. W . H A C K M A N S
1899
BOKTRYCKERI.
UTSIKT MOT S.W. ÖFVER SUONTAKADALEN I VALKJÄRVI.
LJUSTRYCK, G. ARVIDSSON,
H:FORS.
Kartbladet
magistrarna
Frans
34 Mohla
Brofeldt
undersöktes
och
W.
redan
W.
sommaren
Wilkman
1892
samt
af
studenten
Graeffe.
I
af
N:o
Anders
betraktande
de inom
det sig nödigt
taga ganska
de stora svårigheter,
förekommande,
att, sedan kartbladets
långvariga
des, afbrutna
ett par
af
kartbladet
1894
år
af Skandinaviens
kvartära
norra
Tyskland,
likna
de på
insamla
erfarenhet
företagna
där
resor
näset
jämförelsematerial
svårigheten
att
beskrifningens
Det
ingeniör
erhålla
Dessa
utför-
1893, dels underatt omkring en
näset i sällskap med den främbildningar,
professor
Gerard
drog stor nytta.
Vid
genom
Sverige, Danmark
och
södra
afiagringarna
förekommande,
i många
hade jag
till dessas bedömande.
topografiskt
material,
hänseenden
åter tillfälle
Dessa arbeten,
hafva
fördröjt
att
jämte
kartblads-
utkommande.
geologiska
V. L.
arbetskartor,
dess område.
sommaren
visade
åt mig, före-
jag själffallet
de kvartära
Karelska
anförtrotts
den stora förmånen
Karelska
1894
tolkningen
jordarterna,
1895.
resor på
De Geer, af hvars rika
under
och
hösten 1893 hade jag
veckas tid få företaga
ste kännaren
inom
arbeten, dels under
veckor somrarna
Under
utgifvande
revisionsresor
af andra
som möta vid
omväxlande
kartbladet
Åkerblom
Den
manstäld.
Såsotn
grafkartor
i skalan
Helsingfors,
till
på
beskrifningen
grundval
1:
i Maj
i skalan
grundvalen
för
1:200000
af
fogade höjdkartan
densamma
har utarbetats
biträdenas
har
af mig
af
rättade
är af mig sam-
användts
ryska topo-
50000.
1898.
Hugo Berghell.
Kartbladet
gande inom
Inom
gaste
N:o
34
Mohla
följande sockendelar, alla lig- Kartbladets
Stranda
delarna
af
Sttmng!
liärad:
inom Äyräpää
delen
af
sydöstra delen af Viborgs socken, östli-
S:t Johannes'
delarna af Kuolemajärvi
största
omfattar
Viborgs län:
och
Björkö samt norra och största
socknar;
härad:
Mohla,
södra delen af Heinjoki, södra och allra
norra
och största delen af Kivinebb samt
södra och största delen af Valkjärvi socknar;
inom
Kexholms
härad:
en i W—O-lig riktning utsträckt smal
flik af Sakkola sockens sydvästra del.
Kartbladet gränsar i W . och S. till de tidigare utgifna kartbla- Angränsande
den N:o 28 Säkkijärvi och N:o 30 Raivola samt i N. och E. till de
kartblad,
snart u t k o m m a n d e kartbladen S:t Andreae och Rautus.
Det
landområde,
som
faller
inom
kartbladet Mohla, utgör de
mera centrala delarna af det s. k. Karelska
lan Finska viken och Ladogan numera
näset, såsom trakten mel-
allmänt kallas.
Strängt geo-
logiskt taget hör dock icke kartbladets nordvästra del, där fast bärggrund anstår, till detta område, hvilket bör förläggas S. eller S.E. om
en mellan städerna Kexholm och Viborg tämligen rätlinigt förlöpande
förkastningslinje mellan urbärget och yngre geologiska aflagringar.
Traktens
inom
Mohlabladet, likasom
på Karelska näset öfver-
hufvud, a l l m ä n n a skaplynne afviker ganska betydligt från hvad
man
vant sig vid att se i andra delar af vårt land.
I
allmänhet
måste
området sägas framte en mycket enformig
anblick med sina vidsträckta sandhedar och kärrmarker af ett stundom kolossalt omfång.
finnes
Men
dock
i
någon
I de högländare delarna af kartområdet före-
omväxling
de lägre belägna
på grund af den starka kuperingen.
västra delarna af kartbladet kan man ofta
Traktens
allmanna
skaplvnne.
färdas frain miltal öfver ändlösa sandmoar, från hvilka de b r ä n n a n d e
solstrålarna reflekteras nära
dom passerar man
fall en yppigare
nog som från en veritabel öken.
Stun-
dock någon tloddalgång eller sjö, d ä r i de flesta
vegetation är rådande,
hvilken på grund af kontra-
sten verkar dubbelt angenämt på sinnet.
1 allmänhet är skaplvnnet hos de landpartier, hvilka falla inom
Mohlabladet, något olika i skilda delar af kartområdet.
den
del,
frän
kartbladets
ända,
som
ligger
norr
om en
nordöstra
öfverhufvudtaget
hörn till sjön Kuolemajärvis
karaktären
höja
tionslinjen
äro
sig.
Landpartien
däremot
nordvästra
af ett flackt lågland, öfver hvars
i stort sedt jämförelsevis j ä m n a yta de här och hvar
åsrvggarna
S å l u n d a har
linje, hvilken kan tänkas dragen
söder
om
förekommande
den n ä m d a demarka-
ej blott jämförelsevis höglända, utan äfven
ofta mycket starkt kuperade (jfr. höjdkartan).
Såsom af kartbladet framgår äro de lösa jordarterna inom detsamma
nästan allena
härskande.
Ytkonfigurationen hos detta jord-
täcke är mycket växlande, isynnerhet inom
lar.
De
väldiga
kartbladets sydöstra de-
grus- och sandmassorna utbreda sig h ä r än i vid-
sträckta platåer, som ofta sluta med tvärbranta sluttningar; än torna
de
upp
sig
i
ett virrvarr
af höga kullar och k a m m a r , åtskilda af
flere tiotal meter d j u p a grafvar och gropar.
Vidsträckta torfmarker
ligga kringspridda bland dessa ofta sterila och ödsliga sandmoar.
Slätter.
inom
Mohlabladet
uppträdande låglända slätterna upptagas
vanligen af torf, lera eller sand.
kring
Muolajärvi
och
De största torfslätterna äro belägna
Äyräpääjärvi; de vidsträcktaste ler- och sand-
slätterna mellan Yskjärvi, Kirkkojärvi,
Punnusjärvi och Ä y r ä p ä ä j ä r v i
samt kring Vuoksen i kartbladets nordöstra del.
1'lataer.
Höglända platåer med ofta brant stupande sidosluttningar iinnas
som n ä m d t här och hvar.
Vanligtvis
består jordmånen i dessas yt-
partier af mer eller mindre rullstensblandade sand- eller morängrusallagringar.
Den
vidsträcktaste
ters omfattning,
järnvägslinjen
sandplatån, af flere hundra kvadratkilome-
utbreder sig SO om
och
allmänna
K ä m ä r ä järnvägsstation
landsvägen
från
mellan
Nykyrka till Viborg.
7
Denna platå är tämligen j ä m n och uppfyld af sanka torfmarker.
Här
och hvar, såsom t. ex. i trakterna väster om Perkjärvi och Nykyrka
stationer,
höja
sig
dock
en mängd sand- och gruskullar ofvan den
samma.
Den vidsträcktaste moränplatån
mellan Kirkkojärvi och
sydvästra gräns.
De
flesta,
Mohlabladet,
glaciala
utbreder sig S.E. om lerslätten
Punnusjärvi sjöar ä n d a fram till kartbladets
Äfven denna moränplatå är uppfyld af torfmarker.
ja
kanske
alla
dalgångar, hvilka förekomma inom Dalgångar.
torde i deras nuvarande
erosionsdalar.
I
deras
former böra anses vara post-
bottnar
ligga
vanligen
långsträckta
sjöar eller framflyta där större och mindre floder.
De mera
betydande dalgångarna äro, i stort
taget, utsträckta i
ungefär N.W.-—S.E.-lig riktning eller parallelt med den forntida isrörelsen.
Detta
hafva
förhållande
uppkommit
antyder
genom
Dalväggarna
hafva
ferens af ett eller annat
öfre
kant
måhända
att
till stor del
det forna istäckets utgräfvande inflytande.
ofta
en ganska ansenlig höjd.
tiotal meter från
mera
än
En nivådif-
dalbottnen till dalväggens
är sålunda alls ingen ovanlighet.
t. o. m. dalbottnen
dalarna
I Suontakadalen ligger
100 meter lägre än kanten af morän-
platån på dalens norra sida.
J ä m t e i N.W.—S.E.-lig riktning utsträckta dalgångar finnas äfven,
ehuru mycket underordnadt, sådana hvilka förlöpa i en däremot ungefär normal eller S.W.-—N.E.-lig riktning.
Den
mest
betydande af
dessa dälder är den mellan Suulajärvis södra och Vammeljärvis norra
ändar
förefintliga,
af
Vammeljoki
utgräfda floderosionsdalen, hvars
dalväggar dock äro mycket flacka.
Den föreställning m a n hittills ganska allmänt haft om Karelska
näsets
lösa
topografi,
jordarterna
med
här
kännedom
hafva,
om den vidsträckta utbredning de
nämligen
att området i fråga, likasom
t. ex. äfven den till hufvudsaklig del af kvartära bildningar bestående
österbottniska slätten, vore ett jämförelsevis flackt lågland, har visat
sig vara alldeles oriktig.
af
de
land.
Tvärtom måste denna trakt anses vara en
mest kuperade och
tillika höglända, som finnas i södra Fin-
Ensamt inom Mohlabladet uppgår sålunda nivådifferensen mel-
Höjdförlia||
anden .
8
lan kartbladets lägsta och högst
bladets lägst
belägna del
flik af Finska
viken
belägna delar till 179 meter.
ligger i dess sydvästra hörn, där en
Kartsmal
skjuter in på kartområdet; dess högst belägna
punkt ligger åter på en nivå af 179 m. öfver Finska viken c. 1 k m .
söder om Suurselkä by i Kivinebb socken, E.N.E. om kyrkan, alldeles
invid kartbladets östra gräns.
Sjöar och
Vattendragen
inom
Mohlabladet
kunna
hänföras till tre skilda
vattendrag; g r U p p e r . j[:o d e vattendrag, hvilka med ett i det närmaste N.W.-ligt
vattenaeiare.
lopp flyta ut i Viborgska viken; 2:o de, hvilka hafva aflopp till Vuoksen;
3:o
de,
hufvudsakligen
hvilka
flyta ut i Finska
sydligt lopp inom
vikens östligaste del med ett
Mohlabladet.
Den tregreniga vat-
tendelaren mellan dessa grupper kan tänkas dragen ungefär så som
på höjdkartan antydts.
östra
del
Den från kartbladets nordvästra till dess syd-
framstrvkande
hufvudgrenen
af denna vattendelare löper
fram genom trakter, d ä r p å de flesta äldre kartor öfver Finland »landryggen» Äyräpääselkä
skäl
utplånas
från
finnes införd.
kartorna, då
Denna bör emellertid med allt
den, såsom af höjdkartan
framgår,
icke finnes till i verkligheten.
Det mest betydande af de till den första gruppen hörande vattendragen
är
Kuolemajärvi,
namn
af
det,
hvilket genomllyter och utgör aflopp för sjöarna
Halolanjärvi,
Kosenjoki
har
inom Säkkijärvibladet.
Halilanjärvi,
Kaukjärvi
m. fl. och under
sitt utlopp i närheten af R o k k a l a glasbruk
Detta vattendrag består af två hufvudgrenar.
Den östligare grenen, hvilken
under namnet Bokkalanjoki
upprinner
ur den lilla på 71 meters höjd öfver Finska viken inom
Raivolabla-
det belägna sjön Kotijärvi, har ett ytterst slingrande lopp genom ofta
flere tiotal meter djupa, men sällan mer än ett par tiotal meter breda
erosionsdalar.
inom
Den
Raivolabladet
västligare grenen, Kuolemajoki,
ur källsjön
upprinner äfven
Ylisjärvi på en nivå af 49 m. ö. h.
Denna gren har i allmänhet ett jämförelsevis lugnt
flöde.
1 närheten
af J u v a r u u k k i blir dock flodens fall på en sträcka af c. '/ 2 km. inemot
25
meter,
i
följd
hvaraf
i
denna trakt några starka forsar
uppträda.
En annan mera betydande i Viborgska viken utfallande llod är
9
Perojoki,
järvi.
hvilken
utgör
aflopp
för sjöarna Perkjärvi
Källflödena till denna flod ligga
och Perkosen-
på c. 70 meters höjd i torf-
marker några kilometer söder om Perkjärvi järnvägsstation.
genomflyter
S:t
Andreaebladets
n a m n af Kärstilänjoki
sydvästra
i Juustilanjärvis
del
Floden
och utmynnar
sydöstra del inom
under
kartbladet
Viborg.
För
de
tensystem
flesta inom Mohlabladet förefintliga, till Vuoksens vat-
hörande
vattendragen
utgör
Äyräpääjärvi
dess västligaste del inflyta sålunda Muolajärvis
ten.
I
järvi
sin
inflyta
södra
delen
Kannilanjoki.
dessa
några sjöar
till
Valkijärvi,
den
upptager Kirkkojärvi i sin södra del
hvars tvänne källarmar Härkäjoki
och
mellan
sjöar äro
Vidare ligga i kartbladets nordöstra del
Rakolanjärvi,
vattenrika,
framflytande Saijanjoki,
flod
vattenmassor genom
ligga på inemot 120 meters höjd i torfmarker strax öster
om kartbladets östra gräns.
källor
och i den östra skänkeln åter
och Punnusjärvis
sjöar
ett större tillflöde, Vuottajoki,
Vnottajoki
Yskjoki
Kirkkojärvis
Af
I
vat-
af Ävräpääjärvis västra skänkel uttömmer Ysk-
vattenmassa genom
Vuotjärvis,
samlingssjö.
och Muolalampis
Finland
Valkiajoki
Saarijärvi
hufvudsakligen
m. fl., hvilka utgöra
inom
kartbladet
Rautus
hvilken under en del af sitt lopp utgör gränsoch
Ryssland.
och
Afloppsfloder
för n ä m d a käll-
Nurmijoki.
Slutligen m å ännu o m n ä m n a s att en gren af den väldiga Vuoksenftoden,
öfver
genom hvilken Saimavattnen söka sig väg till Finska viken
Ladogan
och
Nevan,
slingrar
sig
fram
i
kartbladets
nord-
östra hörn.
De i kartbladets sydöstra del framrinnande vattendragen, hvilka
flyta
ut
i
Finska
vikens östligaste del, tillhöra alla ett och s a m m a
flodsystem med utlopp vid Vammelsuu inom Raivolabladet. Den västligaste flodgrenen är
Kanteljärvi
sjöar.
Vammeljoki,
Den
mellersta
flöden kring och ur Kotjärvi
som utgör aflopp för Suulajärvi
flodgrenen, Onkamojoki
på ungefär 50 meters nivå liggande sjö
framflyter jämförelsevis lugnt genom torf- och sandmarker.
ligaste
grenen,
Kaivoanjoki,
och
med käll-
har
däremot
ett
Den öst-
tämligen stridt lopp.
10
Dess källor ligga på inemot 130 meters nivå i trakterna kring Suurselkä.
Natursköna
stallen.
Fallhöjden till kartbladets södra gräns är omkring 80 meter.
Oaktadt
den
förhärskande
tursköna ställen.
ödsligheten
I främsta rummet
finnas dock talrika nä-
bör i detta afseende framhållas
insjöarnas och åsarnas omgifningar, hvilka äfven så godt som öfveralt användts för villaanläggningar af S:t Petersburgsbor, som synnerligen talrikt flytta ut till denna trakt till somrarna och härvid taga i
besittning icke blott sjöarnas leende omgifningar. utan äfven ofta de
torra tallbevuxna
sandmoarna.
Af natursköna ställen m å här såsom exempel särskildt omnämnas
Nykyrka
åsen,
från hvars krön i närheten
af kyrkan man har
en härlig utsigt åt alla håll, särskildt åt S.E., där i åsbildningen finnas några idylliska s m å sjöar och
vattenfylda åsgropar.
Vidare m å
framhållas det storartade panorama, som utbreder sig inför ens ögon,
då m a n från Suontakadalens norra sida blickar ut öfver den s a m m a
(jfr. titelplanchen).
Jordmånens
Öfverhufvudtaget måste jordmånens beskaffenhet, om man tager
beskaffenhet, hänsyn
till
dess lämplighet för odling, sägas vara jämförelsevis då-
lig, i det att den till allra största del består af sand och grus, hvilka
oftast
trotsa
sand
betäckta
odling
af alla kulturväxter.
lermarker,
Bördiga, ehuru delvis af
förekomma emellertid i kartbladets västra
och sydvästra delar, d ä r dock vidsträckta, med löfskog bevuxna lerfält beklagligtvis ligga fullkomligt öde.
J ä m t e leraflagringarna bildar det i kartbladets östra delar förekommande
supramarina,
synnerligen
lämplig
ofta
är
händelsen,
lerhaltiga
jordmån,
morängruset
isynnerhet
om
gruset, såsom mycket
icke är för rikligt bemängdt med större stenar.
De odlade morängrusmarker,
hvilka skötas
förnuftigt, bära äfven så
godt som öfveralt en mycket god växtlighet.
befolkningen
en för odling ofta
tämligen allmänt
Tyvärr vanvårdar dock
sin jord, delvis kanske i följd af den
osäkerhet angående eganderätten till densamma, som är rådande, innan
Skogar.
storskiftesreglering
' följd
tages
af
att
slutförts å de gamla
donationslägenheterna.
den ojämförligt största arealen af kartområdet in-
sand- och
grusmarker har skogsvegetationen en vidsträckt
11
utbredning.
Ä n d l ö s a s a n d m o a r stå dock kala och skoglösa
på g r u n d
af den h ä j d l ö s a skogssköfling, som bedrifves af privatpersoner.
nerhet
äro
skogsmarkerna
komligt sköllade.
Isyn-
o m k r i n g järnvägslinjen så godt som full-
P å längre afstånd från
järnvägen
finnas
dock
här
och h v a r n å g o r l u n d a väl skötta skogar.
Allmogen utgöres till största del af karelare; u n d e r o r d n a d t före-Befolkningen
k o m m a ryssar.
De förra äro spridda öfver hela o m r å d e t ; de s e n a r e o c t l
hafva
hvar
här
bebygda
och
byar,
såsom
i kartbladets olika delar bildat stora och tätt
t.
ex.
Kyyrölä,
h v i l k a endast i ringa m å n bebos af
Parkkila, Kangaspelto m. fl.,
finnar.
Ståndspersonsklassen ut-
göres till allra största del af ryska och svenska talande familjer, af
h v i l k a de ryska öfvervägande äro sommargäster från S:t Petersburg,
som tillbringa den varmare årstiden p å de talrika, isynnerhet i järnvägens närhet, m e n äfven på längre afstånd d ä r i f r å n belägna villorna.
Såsom
hufvudnäringar
måste anses j o r d b r u k och boskapssköt-
sel, oaktadt dessa näringsgrenar p å de flesta ställen stå p å en mycket
låg
ståndpunkt.
vändiga
mjöl
dag,
tack
het,
bedrifvas
Det
öfveralt
aftager
Af
behofven,
kvantiteter
jordbruket
och
alt
i
grvner.
årligen från S:t Petersburg stora
Emellertid
börjar
jordbruket dag för
landtbrukssällskaps energiska värksam-
mera rationelt och är f. n. i starkt
dessa
för
tillgodoses dock långt ifrån de nöd-
utan importeras
vare Viborgs läns
år
uppåtgående.
trakter tidigare a n v ä n d a svedjandet af jorden
år och är p å flere orter ett m i n n e blott.
P å senare
tid h a r äfven k ä r r o d l i n g begynt o m h u l d a s , ehuru ofantligt mycket p å
detta
område
ännu
står
att uträttas, tack vare allmogens brist p å
företagsamhet.
Boskapsskötseln står högst af näringar i Valkjärvi och K i v i n e b b
socknar,
fått
ett
men
har
starkt
äfven p å de flesta a n d r a orter under senaste tid
uppsving.
Afkastningen
exporteras
mest till S:t Pe-
tersburg.
Näst
cless
lla
ringskällor.
efter
eller rättare jämsides med jordbruket och boskaps-
skötseln äro fraktfart och handel viktiga inkomstkällor.
ningen i a l l m ä n h e t
saknar
E n ä r befolk-
håg för ihållande arbete, hänger den sig
med synnerlig förkärlek åt dessa sistnämda näringsgrenar såsom va-
"
12
rande mindre
S:t
m ö d o s a m m a än
Petersburgsbor,
hvilka
hufvudnäringarna.
Genom de talrika
sommartid flytta ut till
sina villor inom
kartområdet, befordras f. ö. dessa näringsgrenar i hög grad.
Bland binäringar
på S:t Petersburg.
må n ä m n a s fiske och kräftfångst med export
Fisket bedrifves dock jämförelsevis litet, oaktadt
flere af sjöarna uppgifvas vara ganska
fiskrika.
Slöjden står i allmänhet på en låg ståndpunkt.
ifrån
gör
Undantag här-
dock åkdonsfabrikationen i Valkjärvi socken, hvilken står
ganska högt.
BärggTUiidens
Allmän
Söder
öfverblick. norra
om
gräns
en
på
linje,
som
beskaffenhet.
kan tänkas dragen från kartbladets
en longitud af 4 ° 40' till dess västra gräns på en
latitud
af
hållet.
Däremot förekommer norr om denna gränslinje några mindre
bärg
6 0 ° 30'
af rapakivi
saknas i dagytan anstående bärggrund
och porfyrartad
granit.
helt
och
Gränsen mellan den upp-
trädande rapakivin och graniten torde k u n n a anses framstryka tämligen rätlinigt från Alusjärvi sjö i n o m
af Autio by inom
Porfyrgranit.
Heinjoki socken till trakterna
Kuolemajärvi.
Den inom kartbladet uppträdande graniten är en grofkornig röd
porfyrgranit.
mansättes
Bärgartens
vanligtvis
medelkorniga
grund massa
sam-
af gråhvit kvarts, mörk glimmer (biotit) och röd kalifält-
spat
(ortoklas)
ligga
köttröda,
i ungefär lika stora mängder.
oftast
rektangulära,
porfyriskt inströdda i riklig
mängd.
sällan
I denna grundmassa
runda
ortoklaskristaller
De porfyriska ortoklaserna äro
stundom tvillingsartadt utbildade enligt Karlsbaderlagen och vanligen
af ett par, tre, emellanåt ä n d a till 4 å 5 cms längd.
Ofvan beskrifna porfyriska granitbärgart är öfveralt inom Mohlabladet
ytterst tydligt sträckad och strimmig genom
delarnas
parallela
anordning.
Sålunda
mineralbestånds-
ligga ej blott de porfyriska
ortoklaserna med sina längdaxlar parallela, utan äfven glimmerfjällen
äro parallelt
anordnade, ja t. o. m. kvartsen är ofta linsformigt ut-
17
dragen
i
samma
riktning.
råda om, att denna
Något tvifvel torde därför knapt k u n n a
parallelstruktur
u p p k o m m i t genom sidotryck på
redan stelnad bärgart.
Porfyrgraniten
parallelt
med
innesluter
ställvis smärre gneissliror, utsträckta
dess strimmighet.
Dessutom genomsättes den i olika
riktningar af talrika smala gångar af en grofkornig, oftast glimmerrik
pegmatitgranit.
De
terna
i kartbladets
höra
nordvästra hörn uppträdande rapakivibärgar-
alla till den typiska
Viborgs rapakivin.
Rapakivi.
Denna n u m e r a
a l l m ä n t bekanta granitbärgart är vanligtvis af en rödbrun eller brunröd
färg.
Hufvudbeståndsdelarna
i densamma äro ortoklas, plagio-
klas, kvarts, biotit och hornblende.
Såsom accessoriska mineral iakt-
tagas därjämte i mikroskopiska präparat apatit, magnetit, zirkon och
flusspat.
Karaktäristisk
porfyrartade
för
struktur,
den
typiska rapakivin är dess egendomliga
uppkommen
därigenom
grofkorniga, af hufvudmineralen bestående
att i den
medel- till
grundmassan ligga porfy-
riskt inströdda större och mindre, vanligen rundade ortoklaskristaller,
hvilka
i
de
flesta
fall omgifvas af grågröna oligoklashöljen, som i
bärgartens
yta
antaga
nästan rent hvit färg och härigenom k o m m a att framstå
en
mestadels,
på
grund
af atmosfäriliernas inflytande,
ur ytpartien såsom skarpt begränsade ringar.
De porfyriska ortoklaserna äro ofta fullströdda med glimmerfjäll.
Kvartära bildningar.
Märken efter istiden i fast bärg.
De
viktigaste
bildningar
Isrörelsens riktning.
för bedömande af, i hvilken riktning
den forntida landis, som gifvit
upphof åt alla lösa bildningar
kvartär tid, rört sig fram, äro som bekant räfflorna.
ställe
under
Endast på ett
har emellertid räfflor anträffats inom Mohlabladet, nämligen i
det lilla rapakivibärget
S.E. om
tydliga och förlöpa i riktningen
Säiniö station.
N.38°W.
De äro här mycket
Räfflor,
14
Isrörelsens
riktning.
I
öfrigt
ganska
st0r
torde
man
af
rullstensåsarnas
hufvudriktningar
med
sannolikhet k u n n a sluta sig till, att rörelseriktningen för
den sista landisen i n o m Mohlabladet varit en ungefär N.W.—S.E.-lig,
såsom ju äfven räffelriktningen
antyder.
Lösa jordarter.
Allmän
Af
de
inom
kartbladet
Mohla
uppträdande
lösa
jordarterna
ofverblick. j j U n n a endast torfaflagringarna sägas vara n å g o r l u n d a likformigt fördelade
öfver
del
ä r sand, i
dess sydöstra del m o r ä n g r u s den d o m i n e r a n d e jordarten.
Rullstens-
åsarna
kartområdet.
I
åter äro tämligen j ä m n t
västra och sydöstra delar.
i
kartbladets
kartbladets
centrala
sydvästra
fördelade i kartbladets norra, nord-
De saknas d ä r e m o t nästan helt och hållet
delar.
Leraflagringar
hafva
slutligen
i dag-
ytan en mycket ringa utbredning.
,,
..
Inom
Morangrus
eller »kross-slag af
kartbladet
morän:
Mohla
h a f v a iakttagits
tvänne skarpt
åtskilda
c
r
en äldre af gråaktig och en yngre af b r u n r ö d
eller
stensgrus». ^ ytpartierna) b r u n g u l färg.
Den förra
m o r ä n e n , hvilken
gra få ställen i kartbladets
iakttagits i dagvtan på endast nå-
nordvästra
tig och mycket hårdt s a m m a n p a c k a d .
del, är öfveralt starkt lerhalDe i den s a m m a inneliggande
stenarna, bestående af gneiser, graniter,
fcer, äro
till
allra
dioriter och
rapakivibärgar-
största del veritabla k a n t r u n d a d e och väl repade
»jökelstenar».
Det gråa
morängruset blir ställvis, såsom
t. ex. mellan Muola-
järvi och Yskjärvi sjöar, ytterst starkt lerhaltigt, h v a r j ä m t e
de
inneliggande
stenarna
reduceras
till
ett m i n i m u m .
samtidigt
Härigenom
uppstår en öfvergångsform till m o r ä n , hvilken m a n k u n d e kalla moränlera,
endast
bestående så godt som enbart af det leriga bindemedlet med
sparsamt
inneliggande
stenar, hvilka alla äro af ytterst s m å
dimensioner. Denna »moränlera» k a n dock lätt skiljas från äkta sedim e n t ä r lera, främst därigenom att den öfvergår i stenbunden, typisk
m o r ä n i horisontal riktning och ej öfverlagrar
Den
öfre
brunröda
eller brungula
densamma.
moränen ä r den i dagytan
15
förhärskande
moränaflagringen
inom
kartområdet.
öfveralt af en mera lös och sandig konsistens.
Denna morän är
Bindemedlet i denna
m o r ä n är än ett stoftfint bärgartsmjöl, än åter är det af mera sandig
beskaffenhet.
mindre
segt
I
förra
vid
de
fallet häftar bindemedlet vanligtvis mer eller
i moränen i n b ä d d a d e stenarna; i senare fallet
äro dessa, isynnerhet de större, tämligen löst förbundna med omgifvande
sand- och
gruspartier,
rullstenarna i rullstensgrus.
alldeles såsom fallet vanligen är med
D å nu härtill kommer att de i moränen
inneliggande stenarna i de flesta fall äro tämligen väl rundade, isynnerhet i moränens ytpartier, men
delar,
så
rängrus
vore man utan tvifvel frestad att anse detta sandiga mosåsom
morän,
äfven i dess djupare ned liggande
en af hafvet bearbetad och omlagrad
svallgrusartad
så framt man ej hade sig bekant att detsamma
aflagradt
inom
kartbladets
högst
Yoldiahafvets högsta gräns.
belägna
förekommer
delar, betydligt ofvanom
Man kan därför knapt värja sig för tan-
ken att materialet i den b r u n r ö d a moränen till stor del måste anses
bestå
af
sådant material, som varit inneslutet i isen, men vid dess
afsmältning
lösgjorts därur och
framtransporterats af de då bildade
smältvattensfloderna.
De i den öfre moränen inneslutna stenarna representera s a m m a
bärgarter
som
förekomma
i
den
undre.
Men därjämte hafva h ä r
iakttagits enstaka representanter för diorit, gabbro och diabas; hvarjämte
en massa stenar och block af åtminstone tvänne skilda slags
sandstenar, delvis konglomeratartade, iakttagits.
Antagligen beror äf-
ven den öfre moränens b r u n r ö d a färg till någon del på den ymniga
förekomsten af sandstensdetritus i dess grundmassa.
De i moränen liggande större stenarna uppträda än ganska glest,
än
ytterst
rundade.
tätt.
De
äro
alla, såsom
redan framhållits, mycket väl
De inne i moränen liggande stenarna äro äfven ofta repade.
Storleken varierar mellan en cm 3 och en m 3 .
Dessutom
förekomma
3
ofta i ytpartierna kringströdda block af flere m :s storlek, hvilka äfven i de allra flesta fall hafva rundade former.
Utom större stenar observeras öfveralt i n m ä n g d a i det öfre morängruset otaliga små stenskärfvor af endast ungefär en eller ett par
16
cm 3 :s storlek, hvilka alla vanligtvis, i motsats till de större stenarna,
äro skarplcantiga
På
ett
eller på sin höjd
par
kantrundade.
ställen är man i tillfälle att iakttaga och närmare
studera den öfre moränen i tillgängliga skärningar.
ning af 6 ä 7 meters djup finnes t. ex. i den
såsom
södra
allmänna
bildning
dalväggen
landsvägen
af
Suontakadalen
stryker fram.
Fig.
af denna skärnings östra sida.
En sådan
skär-
s. k. Puikkolabacken,
kallas p å det ställe, där
1 utgör en fotografisk af-
Här ser man inne i morä-
Fig. 1.
Skärning genom morängrus i Puikkola backen.
nen på Here ställen sandpartier inbäddade.
Därjämte iakttager
man
en inemot 10 meter lång och en å två meter mäktig grusartad inlagring af gråaktig färg och tämligen
likt
bör
denna
inlagring,
lerhaltigt material.
hvilken otydligt framstår i figuren genom
sin mörkare skuggning, anses vara
inne
i
den
brunröda.
Högst sanno-
fragment af en äldre grå
morän
Dock vore det ju en möjlighet, att man
har att göra endast med något af den
knådadt sediment (t. ex. lerig sand).
här
öfverskridande moränen hopNågot utslag för afgörande af
17
denna fråga kan m a n
själffallet icke vänta sig af en s. k. »stenräk-
riing», enär ju stenar från omgifvande b r u n r ö d a m o r ä n under transporten nödvändigtvis måste hafva inmängts i den gråa inneslutningen.
I skärningen i Puikkola backen kan m a n äfven tydligt se, huru
moränen tilltager i fasthet, ju djupare ned m a n k o m m e r .
Samtidigt
skönjes en alt mera i ögonen fallande bankning och parallelstruktur
hos moränens lägre ned belägna delar.
enligt
meddelande
af
Denna parallelstruktur skall,
förvaltaren af Veikkola donationsstomme, p å
ett d j u p af 6 å 7 famnar, till hvilket djup m a n nått vid brunnsgräfning,
blifva
så tydlig, att m a n vore frestad antaga bildningen vara
ett rent vattensediment.
Nedanför
skärningen i Puikkola backen
observeras p å vägens
västra sida på ett d j u p af flere tiotal meter under morängrusets
horisontalt
anses
liggande,
vara
orubbade
sandlager,
hvilka
otvifvelaktigt måste
de sista resterna af ett i dessa trakter utbredt horison-
talt sandtäcke, som öfverskridits af den b r u n r ö d a
Af
det
slutsatsen,
yta
ofvan
att
skiktade
sandlager
ril'0räii
bäddar,
moränen.
sagda torde m a n vara berättigad att draga den
inom
kartbladet
Mohla, likasom på karelska näset i
sin helhet, tvänne särskilda till åldern antagligen betydligt skilda mor ä n b ä d d a r förefinnas.
kunna
förebringas
Likväl äro de bevis för detta antagande, hvilka
från det landområde, som omfattas af Mohlabla-
det, icke afgjordt bindande.
Såsom redan framhållits, antager den b r u n r ö d a moränen oftast
i ytpartierna
till ett djup af högst två meter från dagytan en brun-
gul
hvilken
färgton,
tydligen är sekundär samt orsakad af vittring
och urlakning.
Morängruset uppträder vanligen i jämförelsevis j ä m n a och flacka,
endast
svagt kuperade fält.
Ställvis bildar det dock väldiga höjder
med tvärbranta sluttningar eller upptornar det sig i otaliga kullar af
ofta
ansenlig
höjd.
Dessa kullar äro ä n oregelbundet formade, ä n
m j u k t afrundade och åtskiljas af djupa gropar och grafvar.
starkt
kuperade,
i
sitt
k o m m a t. ex. i trakterna
slag
rent
omkring
Sådana
af storartade m o r ä n m a r k e r föreMäkienmäki
(»backarnas backe»)
N.E. om Nykyrka kyrkby samt i K a m p a l a och J a u h o l a byar af Valk2
Morängrusets
ytkon-
ilguratl0n
-
18
järvi socken.
Orsakerna till dessa egendomliga ytformer hos morän-
gruset äro svåra att utgrunda.
M å h ä n d a äro de, åtminstone till nå-
gon del, att sökas i förekomsten af upphöjningar
hos underliggande
bärggrund.
Morängrusets
Moränaflagringarnas mäktighet torde i n o m Mohlabladet, likasom
maktighet. öfverhufvudtaget på karelska näset, vara synnerligen stor.
Sålunda
torde väl mäktigheten af det morängrus, som bekläder Suontaka dalens
sidosluttningar
vara minst ett femtiotal meter (jfr. föreg. sida),
m å h ä n d a t. o. m. betydligt större.
Rullstens
gl us-
'
Såsom
nats,
som,
visar
sig
rullstensgrus
på
samma
vara
har
å kartan endast sådant grus beteck-
gång det genom
sin rensköljda beskaffenhet
afsatt i rörligt vatten, uppträder i utpräglad åsform
eller i kuperade,
kullformiga partier.
Alt öfrigt rullstensgrus, såväl
submarint som supramarint, har däremot, om det uppträder platåartadt
eller
i
något
så
när
j ä m n a fält, kartlagts såsom »sand i all-
mänhet».
Rullstensgruset består öfver alt inom Mohlabladet af mestadels
tydligt, ofta diskordant skiktade lager af rulladt grus, gröfre rullsand
och finare sandpartier.
De i rullstensgruset
inneliggande rullstenar-
nas storlek varierar vanligen från storleken af ett hönsägg till
manshufvud.
De diskordant inlagrade sandpartien äro alltid
öfver
mycket
rena och bestå af tämligen grof, grusartad sand. De konkordant med
hvarandra adagrade partierna äro däremot icke sällan mer eller mindre
stoftblandade
vid rullstenarna,
och lerhaltiga, men häfta dock alltid mycket löst
hvilka redan vid lindrig
beröring fullkomligt sand-
fria falla loss ur sanden.
Bullstensåsarna
skiljas
dana,
och
i
förlöpa
tväråsar,
trubbiga
ningar.
något
tvänne skilda slag: parallelt
som
stora
när
något
hvilkas
vinklar
( 7 vanliga
så
i n o m Mohlabladet k u n n a , topografiskt taget, sär-
fall
med räfflorna
gående eller så-
så n ä r parallelt med isrörelsens riktning,
direktioner
inom
Mohlabladet
med de först n ä m d a
bilda
tämligen
åsarnas strykningsrikt-
löpa räffelåsar och tväråsar i mot hvarandra
vinkelräta
riktningar;
mindre parallelt med räfflorna).
de förra dock alltid mer eller
19
I
det efterföljande skola vi i stora drag l ä m n a en beskrifning
öfver de inom Mohlabladet förekommande
Parallelt
fästa
med räfflorna
vi
oss då
Tikkala.
Denna
gående åsar.
först vid den inemot 4 k m . långa åsbildningen vid
ås
framstryker
såsom en mycket skarpt markerad
rygg mellan torf- och sandmarker
plötsligt
ningen
rullstensåsarna.
I kartbladets sydvästra del Tikkala-åsen.
afbrytes
till närheten af Karhula, d ä r den
med tvärbrant stupning p å sin södra sida.
hos Tikkala-åsen
ningen (ända till 3 0 °
Stup-
är i allmänhet brantare på östra sidoslutt-
från horisontalplanet), d å åsen däremot p å vä-
stra sidan stupar endast 5 ä 10, högst 15°.
Tikkala-åsens fortsättning skönjes i ett par s m å långdragna åskullar S.E. om Karhula.
Antagligen böra äfven de N . W . om Kirkko-
järvi sjö i Nykyrka socken liggande spridda åskullarna äfvensom den
öster o m sjön belägna stora, s a m m a n h ä n g a n d e åssträckningen
anses
såsom fortsättning af Tikkala-åsen.
Den öster om Kirkkojärvi i Nykyrka socken liggande åsbildningen,
hvilken vi lämpligast k u n n a kalla Nykyrka-åsen, utgör en hög-
Nykyrkaåsen
-
l ä n d , ehuru dock långt ifrån j ä m n h ö g grusrygg, som m o t N . W . tvärbrant stupar ned i de h ä r förefintliga sand- och torfmarkerna.
visar en växlande
ytbildning, i det den
Åsen
ä n höjer, ä n sänker sig, ä n
breder ut sig till platåartade höjder, ä n afsmalnar till smala ryggar.
Ställvis äro
dessa så smala, att en körväg j ä m t och nätt k u n n a t få
plats p å k a m m e n .
förelsevis
åsens
små
sydöstra
Talrika tratt-, kittel- eller trågformade, dock jäm-
och
ej
delar.
par smärre sjöar
häller
särdeles d j u p a åsgropar observeras i
Dessutom
förekomma
och träsk: Kiiskijärvi,
djupt
inne i åsen ett
R a u t j ä r v i m. fl., hvilka tyd-
ligen äfven böra anses såsom vattenfylda åsgropar.
Närmaste,
norrut
belägna rullstensås
tager sin början ett par Summa-åsen.
kilometer S.E. o m Y l ä s o m e by, därifrån den i form af fyra m o t omgifvande torf- och sandmarker väl begränsade åsryggar stryker fram
i S.E.-lig riktning till närheten af Säiniöjokis källsjö, S u m m a j ä r v i .
N W om Säiniö järnvägsstation svänger Liimattaåsen bågformigt
in p å Mohlabladet.
lig
Efter att till en början hafva strukit fram i ost-
riktning en sträcka af c. 4 km,
böjer den sig alt mer åt S.E., i
Liimattaasen
20
hvilken
riktning
den
från
trakten
af Vääräkoski
tämligen rätlinigt
fortlöper.
Liimatta-åsen
bildar
en
mestadels
vande torf-, ler- och sandmarker tydligt
låg,
men dock mot omgif-
begränsad rygg af i genom-
snitt 10 ä 15 meters höjd.
Kämärä-åsen.
I de vidsträckta torfaflagringarna
vi i trakterna
kring
Kämärä
öster om f,iimatta-åsen
hafva
by några spridda åskullar, hvilka tvif-
velsutan måste anses utgöra den fragmentariska fortsättningen af en
genom kartbladet S:t Andreaes sydvästra del framstrykande, c. 10 km.
lång s a m m a n h ä n g a n d e ås, Mannikala-åsen.
lande
De inom Mohlabladet fal-
delarna af denna ås, hvars sydliga delar i mera sammanhän-
gande
partier
slingra
sig fram genom ur kärrmarker
torfaflagringar,
kunna
lämpligen
sammanföras
under
framstickande
benämningen
Kämärä-åsen.
Heikurila
åsen.
Heikurila-åsen
kommer
in på Mohlabladet c. 4 km. N . W . om
Alusjärvi sjö i form af en hög och skarp kam.
Efter ett lopp af 6
å 7 km. gör den c. 2 km. söder o m Heikurila gård en sväng i östlig
riktning och dyker ned i en h ä r förefintlig torfmark, ur hvilken den
därefter höjer sig i spridda åskullar.
dermera
på
Muolalampis
botten,
ty
Antagligen
fortsätter åsen se-
p å södra sidan af detta träsk
höjer den sig åter i en mot omgifvande sandmark skarpt markerad,
2 k m . lång rygg samt
spridda kullar.
fortsätter sedan i sydostlig riktning i form af
De sista af dessa kullar
uppträda såsom täcka hol-
m a r i Yskjärvi sjö.
För
brant.
det
mesta
stupa
Heikurila-åsens sidosluttningar
tämligen
P å flere ställen har sidostupningen sålunda uppmätts till 3 5 °
ä 4 0 ° från horisontalplanet.
Öfverhufvudtaget är åsen tämligen oregelbunden, höjande sig i
talrika kullar
med mellanliggaude
sidosluttningen
är
åsgrafvar och — gropar.
Västra
ställvis ä n d a upp till åskrönet öfversållad af ste-
nar och block.
Tväråsar,
och
Vuoksen
De i kartbladets nordöstra del omkring Äyräpääjärvi
uppträdande rullstensåsarna hafva sitt största intresse
21
genom
det
otvetydiga
bevis
genetiskt s a m m a n h ö r a n d e
de l ä m n a
för räffelåsars och tväråsars
bildningssätt.
Denna S.E. om Äyräpääjärvis östra skänkel f ö r e k o m m a n d e tvärås
är
i
allmänhet
markerad
pääjärvi
mot
jämförelsevis
låg och obetydlig, ehuru dock skarpt
omgifvande flacka sandmarker.
liggande
Torkela
tvärä
s.
Dess närmast Äyrä-
del stryker fram något så när parallelt med isrö-
relsens riktning, mot hvilken dess östra fortsättning däremot gör en
ganska
stor trubbig vinkel.
Den topografiska karaktären hos åsens
skilda delar är fullkomligt likartad, d ä r åsen stryker fram med sina
svagt
kuperade, kullformiga ytpartier.
Åsens fortsättning mot N . W .
är af ringa utsträckning, i det att den fortsätter en sträcka af endast
o m k r i n g 6 kilometer åt detta håll i form af spridda åskullar, af hvilka
den nordligaste befinner sig inne p å kartbladet S:t Andreae.
Denna väldiga
åsbildning, hvilken sträcker sig i östlig riktning Marjaniemi
ångt in på kartbladet Rautus,
torde få anses utgöra
fortsättning p å Nurmijärvi-
jden genom hela S:t Andreae-bladet i ungefär N.W.—S.E.-lig riktning
utsträckta
Paakkola-åsen,
hvars
skjuta ut i Vuoksen inom
är
synnerligen
af
väldiga,
Mohlabladet.
oregelbunden.
flere
tiotal
sydligaste
meter
delar
såsom
sandreflar
Topografien hos denna tvärås
Åsen består nämligen
till största del
höga kullar,
af djupa tråg-
åtskiljda
eller trattformade gropar, hvilkas bottnar oftast äro täckta af torfafIagringar.
äro
de
förlöpa
Kullarna äro vanligtvis mera j ä m n t r u n d a d e ; någon gång
dock
åt
långsträckta,
alla
möjliga
ehuru
deras längdriktningar i detta fall
vädersträck och icke k u n n a anses vara på
något sätt lagbundet ordnade med hänsyn till isrörelsens riktning.
Denna väster om Perkjärvi järnvägsstation belägna as bör tydligen anses vara s a m m a n h ö r i g
med Summa-åsen, ehuru dess västra
ä n d a ligger på tämligen stort afstånd från Summa-åsens sydöstra del.
Perkjärvi-åsen
fig. 2).
lar,
har
en
mycket egendomlig ytkonfiguration (jfr.
Den höjer sig söder om landsvägen i snart sagdt otaliga kul-
hvilka
åtskiljas
af
mestadels flacka och skålformiga, men ofta
äfven d j u p a och trattformiga små gropar.
dock
endast
Från landsvägen ser m a n
de flacka, skålformiga sänkorna mellan kullarna, hvar-
Perkjärvi
tvärås.
22
emot
de trattformiga
fördjupningarna
uppträda
först i närheten af
själfva åsbildningen.
Fig. 2.
Fotografisk afbildning af Perkjärvi tvärås (från N).
K u l l a r n a hafva öfverhufvudtaget obestämda riktningar; en ungefär W.—E.-lig utsträckning är dock den oftast förekommande. Ytformerna
detta
äro
utomordentligt
virrvarr
hvarandra
af tätt
liggande
vackert
r u n d a d e ; och p å afstånd företer
hopgyttrade kullar, liknande en samling invid
bikupor
af väldiga dimensioner, en säregen an-
blick.
Vid
ket
att
ett första ytligt betraktande får m a n onekligen det intrycåtminstone
en
del af kullarna äro att betrakta såsom flyg-
sandsdyner, enär deras ytpartier icke sällan täckas af flygsand.
närmare
granskning
af
materialets
beskaffenhet
En
i djupare liggande
partier gifver dock vid handen att m a n har att göra med typiskt åsgrus.
Flygsandstäcket har antagligen uppkastats öfver åskullarna vid
stranden
De
af
det forna Yoldiahafvet, hvilket enligt
professor
Gerard
Geers bestämning sträckt sig fram till norra randen af Perkjärvi-
åsen, där det äfven inskurit tydliga, ofta ganska brant stupande ter-
23
rasser på c. 79 meters
höjd
öfver hafvet
(jfr. under rubriken nivå-
förändringar, sid. 27).
De i kartbladets sydöstra del inom Kivinebb socken uppträdande
rullstensgrus aflagringarna af oerhörd utsträckning falla genast i ögonen
vid
en flyktig blick p å det geologiska kartbladet.
ÅsbildninK
garna
j
Dessa grus-
bildningar hafva till allra största del bildat supramarina höjder i det
senglaciala
utan i alt
Yoldiahafvet,
hvarför
de icke kunnat omlagras af detta,
väsendtligt torde hafva bibehållit sina ursprungliga ytfor-
mer, hvilka äro ytterst oregelbundna, i det att rullstensgruset öfveralt är upptornadt i orediga hopgyttringar af väldiga, tätt intill hvarandra liggande, ofta flere tiotal meter höga kullar, åtskilda af d j u p a
gropar och grafvar.
Dessa rullstensgrusbildningar
omgifvas till stor
del af vidsträckta torfaflagringar och böra antagligen uppfattas såsom
deltabildningar till iselfvar, hvilka framför en stationär isrand aflagrat
det i strömfåran medförda
Lerafiagringar
materialet.
hafva inom Mohlabladet i dagytan en ganska in-
skränkt utbredning.
De uppträda i jämförelsevis små fält i Viborgs,
S:t Johannes' och Nykyrka socknar i kartbladets västra och sydvästra
delar äfvensom
i Mohla
kring sjöarna Yskjärvi,
socken.
Kirkkojärvi och P u n n u s j ä r v i
Dessa sist n ä m d a Ieraflagringar hafva största om-
fattning.
Frånvaron
socknars
af Ieraflagringar i Valkjärvi, Kivinebb och Nykyrka
högländare
delar
förklaras
därigenom,
hvilka alla ligga på öfver 70 meters nivå,
att dessa trakter,
legat h ö j d a öfver Yoldia-
hafvet.
Leran torde till allra största del vara af glacial ålder, enär den Glaciallera.
på de flesta ställen,
ofta äfven i dagytan, är tydligt skiktad, hvilket
erfarits i en m ä n g d till flere meters d j u p blottade skärningar.
I allmänhet gäller såsom regel för glacialleran, att den i de öfversta lagren, till ett djup af ungefär en meter, är mer eller mindre
sandblandad.
sandfri,
Djupare ned vidtager däremot
en fullkomligt ren och
tydligt hvarfvig lera, hos hvilken m a n först på flere meters
djup kan börja särskilja växelvis sandrikare och lerrikare skikt.
De
olika
lerskikten
äro af rent gråa, brungula eller brunröda
24
färger
och
än
papperstunna,
än en eller annan
centimeter tjocka.
Lerans randning är ofta utmärkt vacker.
Mot djupet blifva lerskikten alt sandigare och sandigare, för att
slutligen sannolikt öfvergå i ren glacialsand.
Postglaciallera.
Postglaciallera i egentlig mening, d. v. s. sådan som skulle hafva
blifvit
afsatt
i Litorinahafvet eller Ancylussjön, har ingenstädes an-
träffats i n o m kartbladet, oaktadt vidsträckta landområden legat sänkta
under de postglaciala
hafven.
tade
hvilka utan
leraflagringarna,
skiktade glacialleran,
sättet
kunde
De öfversta sandblandade och oskiknågon skarp gräns öfvergå i den
k u n n a dock, ehuru
betraktas
de p å grund af förekomst-
som glaciala, anses för postglaciala, emedan
de med all säkerhet omlagrats i postglacial tid.
Dessa oskiktade yt-
lager förekomma nämligen endast på nivåer, hvilka ligga under A. G.
och
L. G . * )
Under
dessa nivågränser täckas
leraflagringarna f. ö.
på en mängd ställen af sand och ofta rullstensblandade grusaflagringar
af ganska stor mäktighet, hvilka naturligtvis äro att betrakta såsom
nedsvämningsprodukter
Detta
förklarar
från
måhända,
på
högre
hvarför
nivåer
belägna
leraflagringarna
aflagringar.
hafva
så
ringa
utbredning i dagytan.
Sandaflagringar
kartområdet
och
hafva en synnerligen vidsträckt utbredning inom
förekomma
utbredda hufvudsakligast i karlbladets
sydvästra och nordöstra delar.
»Sand i allmänhet.»
Såsom
»sand i allmänhet» har betecknats all sand, äfven rull-
gtensblandad sådan, hvilken uppträder i något så n ä r j ä m n a momarker, oafsedt om sanden är af fluvioglacialt eller rent sedimentärt ursprung.
Med
samma
färgbeteckning
har äfven kartlagts submarin,
svallgrusartad morän, som i de flesta fall p å grund a f sin rent sandiga prägel är ytterst svår att skilja från vanliga sandaflagringar.
Sanden är ä n mycket
och rent grusartad.
finkornig
och stoftblandad, än grofkornig
Färgen är mestadels
dom diskordant, iakttages mycket ofta.
A. G. =
L. G. =
förändringar.
brungul.
Skiktning, stun-
De diskordant skiktade sand-
högsta gränsen för Ancylussjön.
D:o
för Litorinahafvet.
Jfr. längre fram under nivå-
25
partierna
inneslutas
konkordanta
alt
grof
vanligen
skikten; och
och grusartad.
såsom
linsformiga
körtlar mellan de
är den diskordant skiktade sanden öfverEmellanåt
blir sanden starkt rullstensblan-
dad och p å sina ställen är den äfven i hög grad bemängd med förvittringsgrus af rapakivi.
Att en stor del af sandaflagringarna böra
rina, svallgrusartade, ursprungliga
anses såsom subma-
moränbildningar, hvilka omlagrats
och delvis blifvit skiktade genom hafssvall,
framgår däraf att de p å
en m ä n g d ställen i horisontal riktning öfvergå i typisk morän.
Sandens ytlager äro
mycket ofta oskiktade och af en stofthal-
tig eller mjölig beskaffenhet, mycket p å m i n n a n d e om moränens mjöliga hufvudmassa.
invärkan,
i
Orsaken härtill torde väl få sökas i vegetationens
det att växtrötter sprängt sönder och uppluckrat en del
af de i sanden ingående
På
att
grund
åtskilja
mineralbeståndsdelarna.
af nyss anförda omständighet är det ofta rätt svårt
rullstensblandad
stofthaltig
sand från stenfattig morän.
Isynnerhet är detta fallet, då jordarterna äro fuktiga.
dock
de
i
sanden
Vanligtvis äro
inneliggande stenarna, äfven de minsta, mycket
väl rundade, hvilket däremot i allmänhet
icke är händelsen med de
i morängruset inneliggande små stenskärfvorna.
Det säkraste skilje-
märket är dock, att sanden öfveralt, åtminstone från ungefär en meters
djup
nedåt, är tydligt skiktad, medan moränen däremot aldrig
visar denna egenskap.
Sandaflagringarna
äro
ofta i ytan
öfversållade af väl rundade
mindre och större rullstenar, hvilka ä n ligga fullkomligt lösa, ä n äro
med sina undre delar inbäddade i sanden.
rullstenar
kan
nomskärning.
emellanåt
Oftast
Storleken hos dessa yt-
uppgå till eller öfverskrida en meter i ge-
saknas
dessa rullstenar i de djupare ned lig-
gande
sandlagren, hvarför de, då de förekomma i submarina lager,
måste
anses vara gamla klapperstenar, som hafva afrundats genom
vågsvall af vatten, i hvilket sand funnits
uppslammad.
E. om Kirkkojärvis i Mohla södra ä n d a stupa sandlagren ganska
detta
starkt
fall
ned
mot
sjön.
(Jfr. fig. 3 å följ.
sida).
Man tvingas i
att antaga, att sandlagren ursprungligen legat horisontala
26
och först i postglacial tid i följd af vattenerosion fått sin nuvarande
lutning.
Fig. 3.
Lutande sandlager E. om Kirkkojärvis i Mohla södra ända.
Torf.
Torfaflagringar
utbredning.
De
hafva
inom
förekomma
inom
Mohlabladet
en ganska vidsträckt
såväl sandens som moränens ut-
bredningsområden, men isynnerhet äro de b u n d n a vid
rullstensgrus-
aflagringarna.
Endast
den
undantagsvis
underlagras
torfven af lera, från hvilken
d å vanligen är skild genom ett mer eller m i n d r e mäktigt lager
af gröngrå gyttja.
Vanligtvis är underlaget sand, i hvilket fall torf-
aflagringarna äro af ringa mäktighet.
Flygsand.
Flygsandsbildningar uppträda i sådan omfattning att de kunnat
kartläggas
endast i kartbladets sydvästra och nordöstra delar.
Den
i kartbladets sydvästra del, vid Finska vikens kust och öster om Inkila by förekommande flygsanden är upptornad i höga, oregelbundna
dynbildningar
kring
strax
Vuoksens
ofvanom
Litorinahafvets högsta gräns.
De om-
stränder förefintliga flygsandsaflagringarna äro där-
emot jämförelsevis svagt kuperade.
27
Nivåförändringar.
Det landområde, som faller inom Mohlabladet, har under kvartar tid varit utsatt för flere nivåförändringar i såväl positiv som negativ
riktning.
Hufvuddragen af dessa nivåförändringars historia m å
h ä r nedan i korthet angifvas.
Efter
landet
forna
den
under
sista
landisens
afsmältning
det s. k. Yoldiahafvets
yta.
sänktes en stor del af
Högsta gränsen för detta
haf, hvilken i det följande för korthetens skull m å kallas
Y.
G., har författaren under de senare åren lyckats fastställa p å ett par
tiotal
på
Karelska
näset belägna lokaler, af hvilka dock endast en
ligger inom Mohlabladet.
G. hösten
1893
Däremot äro tvänne af de lokaler, där Y.
faststäldes
af De
Geer, belägna
inom
Mohlabladet.
Den ena ligger vid Langila i Valkjärvi socken. Gränsen för det forna
Yoldiahafvet, hvilken här är utbildad såsom
en i morängrus ganska
skarpt inskuren
Geer till c. 70 m. ö. h.
terrassfot, faststäldes af De
Den andra lokalen är belägen vid a l l m ä n landsväg c. 7 km. W . om
Perkjärvi
till
järnvägsstation.
Här
är
Y. G. en s. k. »slättgräns»,
upp
hvilken Yoldiahafvet j ä m n a t och utplanat de ganska starkt rull-
stensblandade
horisontal
sandaflagringarna,
och
jämn
slätt.
hvilka
Ofvan
utbreda
denna
sig
i
en tämligen
höja sig de supramarina
kullarna i Perkjärvi tvärås ytterst skarpt (jfr. fig. 2, sid. 22). Fig. 4
ä följ. sida afbildar
det
ställe, d ä r
F . G. af De
Geer hösten 1893
bestämdes. Y. G. ligger vid de två stora stenarna till vänster o m telegrafstolpen,
höger
om
hvilken
den j ä m n a sandslätten utbreder sig.
Gränsen, hvilken, såsom nogsamt synes, ej är särdeles skarp, bestämdes
af
De
Geer
barometriskt
till c. 76 m ö. h.
Dock torde detta
värde vara något för lågt och Y. G. h ä r böra anslås till ungefär 79
m. ö. h.
Den lokal inom Mohlabladet, vid hvilken Y. G. faststälts af författaren, ligger några h u n d r a steg E. otn Kottila by i kartbladets nordöstra
hörn.
Gränsen
är äfven h ä r en slättgräns.
Yoldiahafvet utplanade submarina
Ofvanom den af
sandslätten höja sig några oregel-
28
bundna
supramarina
morängruskullar,
nedanför
hvilka enstaka fri-
sköljda och erratiska block uppträda äfvensom, ehuru tämligen sparsamt, strandgrus och strandklapper, fullkomligt analoga med motsvarande
vid
bildningar
Rapamäki
vid
nutida
genom
stränder.
nivellering
med
Värdet
af Y. G. bestämdes
Elvings spegel och graderad
stång till c. 70 m. ö. h,
Fig. 4.
Högsta gränsen för Yoldiahafvet (Y. G.) 7 km W. om Perkjärvi järnvägsstation.
Af
det ofvan anförda
framgår att Y. G. lokalerna vid Langila
och R a p a m ä k i höjt sig lika mycket efter den senglaciala sänkningens
maximum.
Dessa orter ligga m. a. o. på en och s a m m a isolas, hvar-
med förstås linjer, som tänkas
landhöjning.
m.
ö. h. äfven
järvi
inom
dragna genom lokaler med lika stor
Nu bestämdes af De Geer hösten 1893 Y. G. till c. 70
vid Neuvola, belägen ett par k m
Raivola
bladet.
70
meters
S.E. om Vammel-
isobasen har sålunda inom
Mohlabladet ett tämligen rätlinigt N.N.E.-ligt förlopp.
Emellertid
lyckats
hafvet
påvisa
nått
sin
har
att
man
den
öfveralt
landhöjning,
inom
Skandinavien och Finland
som inträdde efter det Yoldia-
maximiutbredning, varit olikformig sålunda, att den
29
varit
minst i de periferiska och
tidigare sänkta området.
Isobasen för 80 meters landhöjning stryker
sålunda inom Mohlabladet
väster
om
Perkjärvi
störst i de centrala delarna af det
fram i N.N.E.-lig riktning några kilometer
järnvägsstation;
isobasen
för 60 meter åter i
s a m m a riktning ungefär vid Lintula i kartbladets sydöstra hörn.
Enär
här
trakterna
skulle
kunna
Yoldiahafvets
väster om Perkjärvi äro för låga, för att man
vänta
sig
supramarina
maximiutbredning,
landpartier vid tiden för
samt 60 och 70 meters isobaserna
ganska n ä r a sammanfalla, får m a n en tämligen god föreställning om
fördelningen mellan land och haf vid tiden för Yoldiahafvets maximiutbredning
af
man,
att
utan
höjdkartan,
begå
hvars
något
skala,
1 :400000,
är så liten, att
afsevärdt fel, torde k u n n a anse alla de
landpartier, hvilka ligga på högre nivåer ä n 60 meter, såsom supramarina.
Den
starkt
landhöjning,
salthaltiga
som inträdde efter det senglaciala, kalla och
Yoldiahafvets
maximiutbredning,
var så stark, att
ej blott förbindelsen med Hvita hafvet, utan äfven med Vasterhafvet
afstängdes.
insjö,
Salthalten
i denna
kanske den största
från världshafven afstängda väldiga
som någonsin existerat, aftog småningom,
och vattnet i densamma blef slutligen fullkomligt sött.
Strandbildningar, bildade vid tiden för denna stora insjös, Ancylussjöns,
maximiutbredning hafva inom
endast på
ett ställe, beläget strax W . om den tidigare o m n ä m d a Y.
kartbladet Mohla anträffats
G. lokalen i närheten af Kottila p å en höjd af c. 44 m. ö. h. Isobaserna
dan
för A. G. k u n n a dock
uppdragas ganska noggrant: dels eme-
A. G. k u n n a t fastställas
p å ett par tiotal lokaler inom angrän-
sande kartblad; dels emedan en viss lagbundenhet i förhållandet mellan
Y.
G.
och A. G. synes vara rådande, i följd hvaraf m a n med
kännedom af Y. G. värdet å en ort lätt kan kalkylera sig till A. G.
värdet; dels slutligen emedan Y. G. och A . G. isobaserna å Karelska
näset tyckas förlöpa tämligen konformt.
Af
det
man
har sig bekant om A . G. värdena i Mohlabladet
kringliggande trakter å Karelska näset torde m a n vara berättigad antaga att A. G. tilltager från c. 35 m. ö. h. i kartbladets sydöstra till
30
65 i dess nordvästra del.
Ancylussjön
nordvästra
Med kännedom häraf finner m a n lätt att
hufvudsakligast
och västra
kartläggning
af
utbredde
delar.
sig
inom
kartbladets
norra,
Dock m å meddelas, att en detaljerad
Ancylussjöns
utbredning
inom
Mohlabladet
skulle
framvisa en ganska vidsträckt skärgård, hvars tillvara m a n ej af höjdkartan kan sluta sig till.
Efter Ancylussjöns maximiutbredning fortgick, enligt hvad
lyckats
påvisa, landhöjningen en ganska lång tid.
slutligen
sin
maximigräns
man
Den n å d d e dock
och efterträddes af en förnyad landsänk-
ning, hvilken var så stark, att, då den uppnått sitt m a x i m u m , landpartien lågo sänkta betydligt lägre ä n nu.
vet,
hvilket
Ett nytt haf,
Litorinahaf-
hade en betydligt högre salthalt och äfven något högre
temperatur ä n det nuvarande baltiska
hafvet, utbredde sig n u öfver
de sänkta landpartierna.
Högsta gränsen för
flerstädes
Litorinahafvet (L. G.) är inom
ganska tydligt utbildad rundt omkring
Mohlabladet
Vuoksen samt flere
sjöar, såsom Äyräpääjärvi, Muolajärvi, Kuolemajärvi, Kaukjärvi m. fl.,
och
kan
gränsen, hvilken h ä r är utbildad såsom
abrasionsterrasser,
ganska väl följas å tillgängliga topografkartor. Strax nedanom själfva
gränsen är marken ofta starkt blockbeströdd (jfr. flg. 5 å följ. sida).
Emellertid
lering
endast
östra hörn.
har L. G. inom Mohlabladet faststälts genom nivelpå
ett ställe, nämligen vid Kottila i kartbladets nord-
L. G. ligger h ä r vid foten
22,8 m höjd öfver hafvet.
af en abrasionsterrass på c.
Talrika L. G. bestämningar rundt Ladoga
och Finska vikens innersta del hafva dock möjliggjort
uppdragandet
af L. G . isobaser för sydöstra Finland med ganska stor noggranhet.
Isobasen för 15 meters landhöjning stryker sålunda fram i E.N.E.-lig
riktning strax förbi Mohlabladets sydöstra hörn.
åter
hörn
går
30 meters isobasen
fram i ungefär N.E. lig riktning genom bladets nordvästra
i trakten af Mättenoja.
Mellanliggande isobaser hafva ett mot
N.E. divergerande lopp.
Hvad
det
vid
angår
fördelningen
Litorinasänkningens
mellan land och haf inom
Mohlabla-
m a x i m u m så m å framhållas att alt det
område, hvilket ligger S.E. om en linje, som kan tänkas dragen mel-
31
lan Kirkkojärvis i Nykyrka södra och Valkjärvi sjös östra ändar, varit supramarint.
Så var
äfven fallet med största delen af det land,
som ligger N . W . om n ä m d a linje.
Litorinahafvet utsände emellertid
h ä r i S.E.-lig riktning talrika fjordartade vikar, i hvilkas forna bottnar
sjöarna
Punnusjärvi,
Kirkkojärvi (i Mohla),
Yskjärvi,
Kaukjärvi
m. fl. nu ligga.
Fig. 5.
Blockstrand nedanom L. G. i Marjaniemi by af Valkjärvi socken.
Vid denna tid stod Ladoga i öppen förbindelse med Finska viken
öfver
Vuoksen,
Äyräpääjärvi
och Muolajärvi sjöar.
Ladogans
nuvarande aflopp, Nevafloden, existerade ej ännu, utan uppstod först
senare,
då
den efter Litorinasänkningens
nyade landhöjningen nått c. 50 %
des kring Vuoksen
m a x i m u m inträdande förnuvarande värde.
hafva nämligen nedanom
L. G. iakttagits vackra
strandbildningar, hvilka otvetydigt tala för att så varit fallet.
nen
saari,
trakterna
lahti
mellan
o. dyl. vid sist n ä m d a
Ladoga
och
Finska
Flerstä-
Nam-
gamla kustlinje tala för att
viken voro bebodda redan i
denna långt aflägsna tid.
Till sist m å hänvisas till efterföljande något schematiserade af-
32
bildning
af gamla
strandbildningar (abrasionsterrasser), för att läsa-
saren m å få ett begrepp om, huru dessa taga sig ut i naturen.
Säl-
Fig. 6.
Terrassbildningar mellan Kottila och Rapamäki i Sakkola
från tiderna för Yoldia
hafvets, Ancylussjöns och Litorinahafvets maximiutbredning.
lan äro de dock så storartadt utbildade som här mellan Kottila och
Rapamäki.
Recent«! strandbildningar.
Utom
i
det föregående
o m n ä m d a , jämförelsevis gamla strand-
bildningar finnas flerstädes rundt Vuoksen sådana som u t m ä r k a vattenståndet före år 1818, då sjön Suvanto, efter att tidigare hafva uttömt sitt vatten i Vuoksen, banade sig väg till Ladoga.
sens
tioner
forna
och
vattenstånd
små,
ligga utbredda.
utmärkes vanligen af
låga terrasser, nedanför
Detta Vuok-
klapperstensackumula-
hvilka talrika strandblock
De kring Vuoksens stränder h ä r och hvar förekom-
mande flygsandsfälten sträcka sig vanligen u p p till nyss n ä m d a gamla
vattengräns.
Äfven
efter
Vuoksens vattenstånd
nas strandbildningar.
före fällningen år 1857 fin-
Dessa äro dock i allmänhet otydligt utbildade.
33
Källor.
Några
tiotal
Mohlabladet.
Af
källor
hafva
af rekognosörerna annoterats inom
temperaturobservationerna
har
framgått en jämfö-
relsevis låg källtemperatur, varierande mellan 4,5° och 6 ° C vid lufttemperaturer, som växlat från 18° till 2 6 ° C. De flesta af de iakttagna
källorna hafva haft rikliga flöden; några hafva haft en mer eller mindre starkt järnhaltig s m a k ; en del tyckas hafva underjordiskt aflopp.
B l a n d trakter,
som äro ytterst rika p å källsprång, m å
nämnas
Suontakadalens sidosluttningar, isynnerhet den norra. H ä r f ö r e k o m m a
t. ex.
invid
språng,
alla
tig smak.
vit
Pähkinämäki
upphof
med synnerligen rikliga flöden och vanligen af järnhal-
Dessa »backkällor», o m m a n får kalla dem så, hafva giftill
jämförelsevis
dalsluttningarna.
ur
sand-
staten tillhöriga gård en stor massa käll-
och
Tydligen
gruslagrens
rikliga aflagringar af »källtorf»
har
den
utmed
härigenom bildade h u m u s s y r a n
mineralbeståndsdelar
upplöst
järnsalter,
hvilka gifvit källvattnet dess ofta järnhaltiga smak.
Källorna kring P ä h k i n ä m ä k i torde ursprungligen nätformigt hafva
genomsilat
»backtorfven.»
Numera
har m a n emellertid genom ned-
läggande af dräneringsrör ej blott torrlagt marken, utan äfven reglerat
källvattenflödet.
Härigenom
har
man
t. o. m . lyckats tillgodo-
göra sig drifkraft för en ett par tiotal meter öfver dalbottnen befintlig
kvarn,
hvars
turbinhjul
matas
med vatten, tillfördt genom ett c. 6
tum tjockt järnrör, hvarjämte s a m m a
vattentillgång äfven finner an-
v ä n d n i n g för tvänne i närheten af karaktärsbyggnaden belägna springbrunnar.
-etes^
3
Höjdkarta öfver bladet N? 34. Korkeuskartta kuuluva lehteen N? 34.
Höjd öfver hafvet.
Korkeus merenpinnasta.
150 - IHO met.
120 - i s o
„
I/O—120
„
60 —
•'*>
„
0 -30
„
Reff lor
Uurteita
„ Vatteridelare
^
F. Liewendai'6 lUh, tryckeri,, Helsingfors. 1899
S ka Ja 1 : 4 0 0 , 0 0 0 .
Mittakaava 1:400,000.
„
30 -60
Vedenjakaja
•
-'
•
. .i
>
',-
..
.S
k
FINLANDS
GEOLOGISKA
UNDERSÖKNING.
Karlverket s ståndpunkt vid utjjifvaiidet af detta häfte.
tryckeri-i Helsingfors.