Transcript DAGBOKSANTECKNINGAR

DAGBOKSANTECKNINGAR
UNDER EN RESA
FRÅN SÖDRA SVERIGE TILL NORDLANDEN I NORGE
1816
SVEN NILSSON.
LUND,
PHI L I P L I NDST EDT S
B OKHANDEL .
DAGBOKSANTECKNINGAR
UNDER EN RESA
FRÅN SÖDRA SVERIGE TILL NORDLANDEN I NORGE
1816
AF
SVEN NILSSON.
LUND 1879,
FR.
BE RLING S B OKT RYCKE RI
OC H STILGJU TERI.
FÖRORD.
Sedan
i
alla
jag
under
rigtningar i
flera
år
ändamål att
besökt
samla
södra
Sverige
materialier till
en tillärnad Skandinavisk Fauna, intogs jag af en liflig
längtan att för samma ändamål besöka den högre skandinaviska Norden.
Den tallösa mängd af större och smärre flyttfoglar,
som under vårtiden färdades öfver Skåne och af hvilka
en stor del knappast hvilade öfver en eller annan dag
i Sveriges sydligaste landskap, tycktes mig med visshet
ådagalägga, att jag skulle återfinna dem i Norden vid
deras kläckningsställen och der få tillfälle att lära känna
så väl färgen på de äldres fjäderbeklädnad under deras
vigtigaste period och ungarnes under deras första lefnadsperiod som ock deras lefnadssätt och vanor under
den tid, de voro borta från oss i södra Sverige.
Hufvudsakliga
ornithologiskt,
ändamålet
med
resan
hvarför jag antecknade allt
var
således
hvad jag i
detta ämne erfor, och dessa anteckningar har jag till
stor del
begagnat
Skandinaviska
i
Fauna.
den
I
ornithologiska
den
delen
af
min
del af resan som jag här
framlägger för allmänheten har jag deremot hufvudsakligast antecknat, huru jag funnit landets utseende och
invånarnes lefnadssätt i de trakter jag genomrest.
Den tiden funnos inga jernvägar; med gästgifvareskjuts måste man färdas fram. Hade man sändt förbud
för sig till närmaste gästgifvaregård, stod skjutsen till
hands, då man kom; men i motsatt fall måste man
vänta,
till
dess
den
bådade
skjutsen
hunnit
anlända.
Detta sistnämnda var förhållandet med mig under ifrågavarande resa. Jag hade derför god tid att under väntan på min skjuts, på hvarje gästgifvaregård nedskrifva
de
iakttagelser
jag
gjort
under
det
sist
tillryggalagda
skedet.
Under
förmodan
att
det
måhända
kan
vara
af
intresse för en och annan att få kännedom om tillståndet här i Norden för 60 år sedan och jemföra det
med nuvarande förhållanden, utger jag dessa anteckningar, och det sker med den förhoppning, att läsaren med
godhetsfullt öfverseende ville mottaga dessa enkla minnesblad från min ungdomstid.
Lund i December 1878.
S. NILSSON.
FRÅN SKÅNE TILL KRISTIANIA
GENOM HALLAND OCH BOHUS LÄN.
I
dag,
från
den
Lund
reskärra,
och
23
i
April
en
1816,
lätt
kl.
tvåhjulig
10
f.
med
m.
hvari
jag
medförde
en
god
till
jagten
hörande
ting.
En
andra
reste
fjädrar
jag
försedd
dubbelbössa
större
svart
pudel var äfven följaktig, för att upphemta de foglar
som skötos i vattnet.
Ännu
låg
snö
i
dalsänkningarna
och
på
norra
sidan af höjderna. Vårarbetet var dock redan börjadt,
och
jag
par
oxar
fann
förhållandet
på
och
att
man
två
merendels
söderslätt,
der
ännu
par
var
man
här
hästar
för
dock
på
för
nio
orten
år
stundom
oxar och två par hästar för samma plog.
satte
plogen,
sedan
såg
ett
likasom
(1807)
två
par
—2—
Man
tröga,
säger
och
mås
att
Kan
väl
sedan
att
min
landsmän
lång
gamla
bruk
Åtskilligt
har
barndomstid,
förbättrats.
De
och
forna
i
byggda
gårdar
är
följd
en
mina
fordras
bortlägga
vara.
svunnit,
att
det
innan
och
dock
deras
ställe
öfver
ha
stor
man
enskiftesdelningen,
dem,
del
enstaka
odlade
som
äro
förnya.
hos
förändrats
till
ser
de
de
antaga
äfven
betydligt
byarne
strödda
af
skåningarne
tid
och
förväl-
fälten.
Detta
pågick
ännu
1806—1810.
Blott
ännu
stundom
några
äfven
gande,
gar
för
allmänna.
oftast
och
få
år
De
utgjorde
en
klunga
illa
af
byggda
halmtak.
sedan
voro
dessa
byar
lång
rad,
hvarandra
lig-
merendels
nära
en
bondgårdar
Boningsstugan
med
var
låg,
lervägstundom
med lergolf, fönstren voro små, med små i bly infattade
rutor;
darne
lågo
omgifven
dessa
af
derför
i
var
rad,
en
stugan
med
vanligtvis
oftast
stengärdsgård,
gärdsgårdar
var
inkörseln
hvar
skum.
sin
framför
till
Går-
kålhage,
sig.
Mellan
gården
genom
en träport.
Utanför
nämnda
kålhagar
långs
hela
byn
var
den s. k. bygatan, en icke stenlagd, men dock merendels
der
hade
torr
allmänning,
ungdomen
sina
samlades
lekar.
der
en
väg
framgick
söndagseftermiddagarne
Utanför
bygatan
låg
den
och
och
s. k.
—3—
«toften» d. v. s. det åkerfält, som låg närmast byn.
På
ett
ställe
gråstenar
i
på
en
bygatan
krets
låg
och
oftast
en
i
ett
större
antal
Då
någon
midten.
angelägenhet för byn påkom, lät «åldermannen», hvilken värdighet årligen ombyttes, blåsa i «byshorn», som
var
ett
dräng
net.
på
större
gå
gata
Sedan
oxhorn;
upp
vanligen
och
gata
hemmansåboarne
stenkretsen
och
lät
husbonden
ned och «tuta» i
samlats
åldermannen
och
satt
tagit
sig
sin
horplats
på
den
i
midten liggande stenen, började öfverläggningarna.
Hvar
by
åkerstyckena
stämma
vara
hade
i
togs
lös
hunnit
in
vång
när
beslut
inbergad,
pen
merendels
hvar
och
i
inhöstas,
lätt
att
oreda
och
osämja
genom
något
detta
ofta
sig
i
hvar
och
vång
all
och
På
boska-
säden
var
qvar.
andra
by-
skulle
släpptes
att
ännu
skulle
vångar,
blandade.
derefter
vare
eller
finner
säden
dagen
vången,
flere
voro
der
Man
förhållanden
uppkomma.
«Enskif-
tesdelningen», som småningom blef införd, var derför
en
sann
ett
räddningsmedel;
välgerning
att
vårda
och
för
ty
sköta,
Skåne,
en
hvar
utan
att
ja,
man
fick
andra
kan
säga
sitt
derigenom
fingo
blanda
sig deri.
Det
började
farmer,
var
låta
Friherre
enskifta
Rutger
sitt
Maclean,
säterigods
som
1782
Svaneholm
i
hvilka han lemnade mot billig och bestämd
—4—
arrendeafgift
åt
ten
anbefalda
om
jag
en
enda
voro
att
ej
de
den
andra
låta
grämelse
hvarför
som
först
Sedan
kongl.
mig,
hemmansåbo
alla
bonde,
bönder.
en
missminner
äfven
stor
sina
genom
i
af
i
sina
för
en
det
någon
samma
och
gång
sig
till
om
enskifte,
by
skyldiga
Detta
annan
var,
att
begärde
egor.
enskif-
som
innehåll,
by
åboarne
anmält
det
en
enskifta
blefvo
förordning,
var
till
stockkonservativ
lär
ha
enskifte,
händt,
fick
att
uppbära
handgripliga vedermälen af sina kamraters ovilja.
Det dröjde dock ej länge innan alla voro nöjda
med
det
som
skett
och
skulle
för
ingen
del
vilja
betade
med
ha tillbaka det förra förhållandet.
Men åter till min reseberättelse.
Våren
hade
redan
späda
lam,
och
sina
ungar
gingo
ligen
i
jemn,
hvilken
snattrande
blott
en
der
börjat.
gässen
i
gräset.
och
kämpe
Fåren
med
hvar
från
sina
dunklädda
Marken
sågs
en
forntiden
var
tem-
rund
blifvit
kulle,
jordad
eller hans brända ben förvarade.
Pilträd voro, enligt allmänt bruk i Skåne, planterade
dock
genom
solen
nar en
längs
landsvägarnes
mindre
dag
Detta
ty
ständigt
våta
och
ofta
framtränga
dit,
och
nästan
aldrig
sidor.
välbetänkt,
kan
ur
luften,
vägarne
regnar
det
hålla
bruk
är
sig
deri-
djupa,
enär
då
det
reg-
merendels ännu
—5—
en
dag
från
träden.
ett
mycket
simpelt
för
skånska
slättbon,
mycket
nyttigt
om
han
att
om
af
sina
han
att
t.
deraf
ex.
egor, och
årligen
som
jemförelsevis
af
några
till
skogen,
långt
är
vara
ett
ja
kanske
det
nyttigaste,
rätt
begagna
sig.
De
planterar
han
kan
som
anses
har
trädslag,
vet
han
Pilträdet,
trädslag,
har
pilträd
så
stöpla*)
stort
längs
antal
åtskilliga,
säga,
gränsen
deraf,
hvilkas
att
kronor
växt i 6—8 år sedan de sist blifvit stöplade, så har
han
derigenom
och
bakugn.
pil,
men
ständig tillgång till
Säkert
björken
vore
t.
växer
bränsle för spisel
ex.
björk
mycket
bättre
än
långsammare
och
kan ej gerna stöplas.
Fälten
sticker
en
äro
ännu
grå,
lifligt
grön
brodd.
sitt innerligt
låter
höra
glada
sin
men
ur
Vipan
kärrdragen
upp-
tumlar
med
vårläte öfver ängarna,
melodiska
sång
ur
den
sig
och lärkan
höga
azurblå
luften**).
*)
ha
växt
Stöpla:
ut
afhugga
kring
öfre
grenarne
ändan
af
vid
den
deras
stör,
fästen.
som
Dessa
nedstacks
grenar
i
jorden
för att blifva ett pilträd.
**)
detta
nu,
Jag
anser
mig
skrefs,
voro
ängarna
och
brukade
de
läto
öfver
hvarje
stundom
baka
åt
gå
sig
här
äng
ut
böra
i
Skåne
såg
på
meddela,
man
vida
vipor
ängarna
pannkakor.
ängarna; då och då blott en enslig fogel.
att
Nu
och
ser
för
6o
talrikare
i
stort
söka
man
år
och
antal.
vipägg,
sällan
sedan,
då
större
än
Bondgossar
af
hvilka
vipor
öfver
—6—
Skjutsen
på
flera
hvilka
således
den
första
högt
uppe
skara
af
helsade
mig
kom,
ställen
och
sett
resan
redan
nu
svalan
sväfva
i
klara
den
flyttfoglar
dem:
fortsattes.
sädesärlan
anländt.
öfver
resa!
dag
förbi
varseblef
från
söder
Dit
J
äfven;
vi
träffas
åter
i
fjelltrakter.»
På
flygten
såg
jag,
Jag
hade
stensqvättan,
I
och
luften
tåga
«lycklig
och
såg
jag
mig,
och
jag
nu
en
mot
norr.
Jag
faren,
ärnar
jag
den
högre
att
det
nordens
ljung-
var
spolert (Charadrius apricarius).
För
att
hvarje
han
i
unga
flock
annan.
ornithologer
fogelart
ordnar
flyttar
från
Ljungspolen
vill
sig
en
jag
på
zon
bildar
här
sitt
eller
under
anmärka,
eget
sätt,
då
till
en
trakt
denna
flygt
en
rät rad på tvären; tranorna bilda en rät linie framåt
med en kortare sidogren,
vinkel
framåt.
således
klyfver
blir
trött,
vexla
mindre
vilddufvor,
täta
tätt
skaror
storartade
simfoglar
blir
drager
Andra
strödda,
kajor
och
med
i
sig
åt
då
siste.
Så
den
synbar
Äfven
stundom
luften.
främst
sidan,
flyttfoglar
fl.
rakt
blir en spetsig
flyger
utan
m.
göra
evolutioner
flyga
som
derigenom
ständigt.
som
hvarigenom
fogel
luften,
och
de
eller
i
Den
flyga
ordning,
stararne
besynnerliga
Alla
och
han
ommer
såflyga
och
vadare
och
framåtsträckt hals
och
-7-
bakåtsträckta
ben.
Landtfoglarne
deremot
flyga
med
det
äfven
fogelarters
olika
fötterna dragna framåt under bröstet.
För
vigtigt
den
att
börjande
lära
sig
ornithologen
känna
skilda
är
läten, på det han, då han kommer i en skog och får
höra
olika
höra,
och
foglar,
om
må
han
veta
hör
hvilka
någon
arter
sång,
de
som
till-
han
ej
känner, genast må kunna närma sig den okände sångaren
och skaffa
sig närmare kännedom
om
honom;
måhända var det en för Sveriges Fauna förut okänd
fogel,
som
han
hörde.
På
detta
sätt
har
jag
fått
kännedom om mer än en förut okänd svensk fogelart.
Sedan
och
jag
Ingelstorp,
aftonen.
Då
man
samt,
ty
skjuts
uppbudas
dyster
på
trakt
man
der
gästgifvaregårdarne
jag
till
har
förbud,
station
och
att
sanka
annan
icke
hvarje
Engelholm;
fält,
bevistat
anlände
måste
hinner
öfverfar
skogsdunge
af
på
den
nästan
något
björk
går
man
anlända
genomresa,
endast
Engelholm
och
Mörarp
kl.
9
resan
dröja
*).
på
långmedan
Det
är
en
från
Mörarp
till
blott
tufviga
och
afstånd
asp
ses
samt
en
en
och
eller
annan mindre och förkrympt ek.
*)
genom
Nu
deremot
landet.
Det
flyger
är
man
med
visserligen
ångans
vida
nom lär man mindre att känna landet och folket.
tillhjelp
beqvämare,
på
men
jernvägar
derige-
—8—
Hvad
folket
något
olikt
ännu
mer
närmast
i
olikt
Till
en
sin
grund
i
beskaffenhet.
der
luften
äfven
till
trög
i
mot
den
luften
I
som
lynnet
sina
som
är
i
del
dyster
lefver
tunnare
i
vara
till
lynnet
och
sin
tankegång
ej
blott
uttal
denna
olika
och
tung,
blir
denna
luft,
äfvensom
mera
tankegång;
då
liggande
trakt,
högre
måste
äfvensom
lifligare
olikhet
slättlandet,
inandas
lättare,
gladare,
låga
mulen
sin
trakten
naturens
tungsint,
i
en
och
och
och
och
och
och
i
utseende,
torde
är
lefver
vara
består
växt,
omgifvande
ständigt
här
Lund
söderslätt,
fuktiga
rörelser
det
kring
olikhet
stor
den
der
synes
på
äfven
det
nästan
menniskan,
så
trakterna
Denna
utan
lynne.
hafva
i
allmogen
Trelleborg.
klädedrägten,
och
beträffar,
allmogen
i
och
dereder
jemförelsevis
sina
rörelser
snabbare.
Detta
tyckte jag mig finna redan vid Engelholm, der i synnerhet
hos
rakare
voro
het
de
Deras
och
gladare
tillgodose
tröjor
på
mycket
raskare
sökte
syntes
på
fint
vadmal,
det
sätt
korta,
bemärktes,
resande
qvinnornas
af
skilnad
lättare,
och
den
klädedrägt
framför
som
qvinnorna
hållning
äro
med
mig
också
söderslätt.
som
de
sydda,
uppstående
vänlig
främlingens
skört,
en
Äfven
tjenstaktig-
beqvämlighet.
hafva
De
sjelfva
att
genom
gång.
bära
företrädet
mörkblå
tillverkat,
de
baktill
och
framtill
och
hafva
äro
—9—
urringade
hvilken
och
medelst
den
hvitt
linne.
hvitt
linkläde,
hela
ryggen.
knytes
blott
af
om
visa
en
fylliga
djup
barmen
På
hvaraf
Denna
någon
för
bred
är
betäckt
hufvudet
knyta
en
flik
bred
hufvudbonad
väninna,
söndagarne,
sig
och
då
Den
af
ett
de
fint,
nästan
«klut»
brukas
och
merendels
egarinnan
förvaras
i
fint
ett
betäcker
kallas
men
eller
främmande.
inskärning,
eljest
eljest
vill
i
ki-
stan jemte söndagskläderna.
Engelholm
Till
bro,
byggd
hafva
kostat
består
på
murar;
got
nes
120,000
ändarne
öfver
vid
öfver
en
och
som
(20,000
massiva,
är
högt
bred
fur
midt
På
säges
af
trä,
vattnet
tullhuset,
nåmed
nedanför
mellan
björk;
Hon
gråstens-
sidan
jemn
och
för
hon
öfver
och
vacker
kronor).
tillhuggna
sidorna.
med
sidan,
man
sedan,
strömmen
floden
beväxta
högra
daler
liggande
ledstänger
vid
år
af
sjelfva
framflyter
stränder,
inreser
10—12
bågformig,
höga
bron
för
sköna
äfven
af
fin-
samma
trädslag en lund, kallad «Planteringen», som fortsättes
ända till hafvet. Då Linné år 1749 under sin Skånska
Resa
besökte
hvilkas
Engelholm,
förderfvande
fanns
egenskaper
här
endast
man
sökte
sandåsar,
hämma
endast genom att beså dem med sandgräs. I resan talas
visst om »planteringar» (sid. 337—339), men då man
närmare ser
på saken,
finner
man,
att det endast
— 10 —
var med gräsfrö fälten blifvit besådda, för att dämpa
flygsanden. Sedan ha dessa fält blifvit besådda med frö
af tall och björk. Således hafva de nuvarande härliga
lundarne
och
planteringarna
på
mindre
tid
nés
resa
1749
inse,
hvarför
medel,
som
för
än
de
och
man
att
spridt
på
sig
67
min
icke
vid
år,
ligga
Det
1816.
längesedan
Skanörs
och
Engelholm
som
ljung
är
begagnat
flere
Lin-
svårt
hämma
förderfvat
uppväxt
mellan
att
samma
flygsanden,
förut
bördiga
åkerfält*), hvilket ses deraf, att då jorden «rajoleras»,
och
fåran
den
träffas
uppkastas
en
half
svart matjord
aln
djupt,
och stundom
under
san-
deri
liggande
vid
Rönneå,
saker, som förlorats under odlingen.
Engelholm
är
nära
Skelderviken.
gata,
omgifven
gården,
som
en
af
har
liten
Den
täck
stad,
består
af
envåningshus,
två
en
enda
utom
våningar.
lång
gästgifvare-
Torget
utgör
en
grön plan.
Den
reste
och
syntes
genom
*)
Baron
C.
24:de
från
J.
blifvit
en
I
då
en
liten
lund,
senare
åren
och
försorg
planterade,
vara honom tacksamma.
för
har
jag
tidigt
uppsteg
lofva
Beckfries,
Collins
April,
Engelholm,
härlig
flere
hvilket
dag.
sedan
en
senast
del
har
af
vackra
Vägen
ljungen
företag
gick
byn
blifvit
Kyrkoherden
tunneland
morgonen
strålande
genom
genom
hundrade
på
solen
af
klar
först
Rebbel-
planterad
i
Reng
af
D:r
socknens
egor
efterkommande
böra
— 11 —
berga;
ofvanför
tillbaka
skön,
öfver
denna
spegeljemn
omslutes
i
väldig
get,
men
stort
dels
blå,
lik
en
lång
ej
och
af
man
Denna
vik,
härifrån
i
hafvet
ses
tjockt
vägen
far
beströdt
med
dels
af
höga
hafvet
moln.
Se-
man
ber-
ser
man
öfver
vackra
korsverk
Engeltofta,
ett
gårdar,
byggda.
hvars
i
sedd,
ur
azurfärgadt
af
utsigt
sig
utlöpande
uppstiga
Derefter
fält,
säteriet
härligaste
utbredde
sträcka
hafvet.
jemnt
den
hon
som
ett
grundmurade,
ser
en
der
den
Kullaberg,
och
under
glans.
söder
landsträckan
dan
var
Skelderviken,
ägare
Äfven
majoren
Friherre Carl Georg Stjernsvärd odlat detta fält *).
Man har redan på en bro
Här
skall
som
här
ännu
fås,
icke
obetydligt
skall
i
år
vara
mycket
börjadt.
*)
«ÅR
han
1794
ärfde
han
loppet
af
hofveriets
börda
släpande
gelskt
mönster
anlagda
randet
af
skotska
äran
nu
ett
han
samma
sin
gång
men
god;
detta
foglar
såg
allmänna
med
varande
sid. 338).
till
den
lax,
fiske
jag
Maclean
inom
m.
af
betydenhet.»
väl
fader
omskapade
till
mängd
m.
skötta
några
farmer.
genom
är
här
och
skotska
till
tiodubbel
så,
att
detta
landtbrukets
Hofberg,
Sv.
från
Genom
år
allt
Engeltofta,
efter
användandet
arbete
Genom
skånska
(Se
en
engelska
sitt
egendomen
årtionden
gods
samt
inrättade
godo
sin
par
cirkulationsbruk,
egendom
han
ett
och
rationelt
åkerbruksredskap
bragte
det
Af
efter
under
under
på
farit öfver Rönneå.
laxfiske,
gången i år Storspofven (Numenius arquatus),
första
som
vara
det
delar
höjande
Biograf.
ett
eninföaf
arbetare,
afkastning,
äfven
kom
Stjernsvärd
till
Lexikon
dess
II,
-12-
igenkännelig äfven på
långt
afstånd genom
sitt egen-
domliga, skarpa läte.
På
gaf
Margretetorp
mig
Vägen
mil
på
väg
från
mot
Marken
till
fick
jag
Karup,
Margretetorp
den
synes
skjuts
jag
anlände
löper
bergsträcka
der
snart
dit
uppåt
som
beströdd
kl.
ungefär
kallas
nästan
och
be12.
1/4
Hallandsås.
som
genom
ett
stenregn af större och mindre, kantiga och runda kiselstenar, vid sidan
ännu
stå
af
der
och
ensliga
denna
hopkastade till en vall, vid hvilken
hvar
här
ås
ser
snödrifvor.
Större
bokar
och
ligga
der
vid
Från
höjden
den
som
färdas
vägen.
åt
norr,
för
sista
gången under denna resa Skelderviken och Kullaberg.
Derefter
snödrifvor
hvilkas
far
lågo
kronor
man
genom
fläcktals
bofinken
en
strödda
och
tät
kring
sångtrasten
bokskog,
der
träden,
från
dock
redan
blandade sina toner till en vacker konsert.
Vägen
snön
nom
mer
sluttar
drifvor,
sidor
af
lägre
än
sedan
nedåt
sammanhängande,
uppkastade
vägen.
på
Äfven
andra
sidan
till
var
af
mot
norr;
der
jag
reste
der
höjd
på
och
6—8 fots
temperaturen
åsen,
der
man
låg
gebåda
kännbart
brändes
af solstrålarne.
Sedan
man kommit
blir sluttningen
brantare,
kring 1/8 mil nära Karup,
och ned vid slutet af åsen
— 13 —
står
en
hög
träpåle,
som
visar
gränsen
mellan
Skåne och Halland.
norr,
höja
Från
Karup
sänker
och
bakom
den
sig
en
hög
den
norra
sidan
som
han
redan
ås
sig
från
af
landet
resande
den
öster
1/4
till
mil
öfverfarit.
småningom
synes
mer
vester;
breda
Öfver
mot
och
mer
detta
är
Hallands
ås,
denna
ås
stiger
aldrig någon näktergal. Han förekommer ännu talrikt
på Rönneåns lummiga stränder; men dessa äro hans
nordligaste ställen på denna sida af landet.
Snön
brott
på
mot
de
högländta
gröna
ställen
gjorde
kärrdragen,
som
ett
eget
der
och
afhvar
förbiforos.
Innan
temligen
framkomsten
slät,
beströdd
till
Laholm
med
under tidernas längd bildat
var
svartaktig
marken
ljung,
som
en tunn skorpa af svart
mylla, hvilken betäcker den röda sanden.
Sådant
utseende
sådant
är
både
har
hufvudsakligen
söder
det
icke
och
alltid
beväxt med stora skogar af
svin
gingo
berättelse
att
då
i
i
bet
och
blefvo
Knytlinga
Sagan
Danskarna
valt
landskapet
norr
om
varit.
Hallands
Halmstad.
Fordom
Men
var
det
bok och ek, der många
Knut
feta.
sid.
till
Detta
198.
ses
Der
kung
af
en
omtalas,
öfver
hela
Danmark, föreslog han att få en och annan ny rättighet af bönderna,
men
då
de
nekade
dertill och
-14-
menade,
att
de
gamla
lagarna
att
bönder
J
lagarna
ej
ville
bjödo,
bjuda,
låta
plåga
svarade
medgifven
mig
att
men
mer.
J
icke
sig
Knut:
mer
än
»Det
få
af
viljen
de
är
bra
eder
hvad
derföre
icke
heller ha af mig mer än hvad lagarna bjuda; jag vill
derför
fredlysa
medgåfvo
de
»förbjuda
eder
skogar
och
som
»Då
eger,
boskap
och
hade
dem
till
ingen
gens
önskan,
igenom
egendom
hela
för
vill
Hallandsfarare
jag
annan
dervid
min
alla.
intet
nytta
att
i
bet.»
svar,
att
emedan
att
och
gå
ty
begagna
låta
de
sågo
sätta
de
stora
edra
svin
skogar
bönderna
studsade
att
sig
detta
kungen,
Bönderna
vidare
der
Och
sade
der
konungens
Halland,
eder.»
jag,»
det
var
emot
kun-
sträckte
hade
sig
en
stor
mängd svin, som gingo i bok- och ekskogarne. Bönderna
beslöto
då
att
medgifva
kungen
allt
hvad
han begärde.
Det
nom
är
hvilken
väl
skogrikt
och
blottadt
tillstånd,
magra,
sandiga
nade
före
att
på
att
att
det
vånare.
knappast
händelse
skönt,
endast
lefva
i
dolde
att
efter
ett
till
Min
hade
få
veta
ha
varit
den
sig
i
ej
af
ge-
grad
den
me-
nedhuggas
dem.
kan
der-
Säkert
föda
är,
sina
handarbete:
så
ut-
uselt
skjutsbonde
måst
landskapet
antingen
att
ljung betäcker
jordytan.
skogarne
röfvare
De
kommit
att
utmagrade
möjligt
Halland,
in-
yllna
— 15 —
stickade
kring
tröjor
och
och
ländska
drängar
erbjuda
sig
viss
de
att
betalning
omkring
med
skapet
Halland
barrträd
tröska
hos
skånska
säd
eller
skånska
hal-
axeln
och
slättbon*)
mot
eller
ock
som
krämare
då
de
sannolikt
köpman,
procent
väl
kunna
men
af
till
till
att
ingen
lär
del
med
snart
de
Land-
betydlig
börja
gå
äro
hvilken
för försäljningen.
plantering,
björk;
om-
penningar;
någon
skulle
genom
på
bära
unga
bondbyarna
handelsvaror,
för
bestämda
och
de
komma
(slaga)
hvarjehanda
sin
som
ock
plejel
de
erhålla
eller
med
i
i
kommissionärer
förbättras
strumpor,
försälja;
af
komma
att tänka derpå.
Laholm
små,
mest
och
var
gatorna
med
att
en
resande
få
sitt
åkdon
lär
finnas
hafva
en
korsverk,
stora,
kan
och
varor
stenar,
att
under
och
köpmän,
stad;
tegel
kantiga
befara
att
ful
med
sönderbrutet
åtskilliga
andra
liten
täckta
husen
eller
halm,
så
lagda,
genomfarten
förderfvadt.
Här
men
de
sades
icke
än
dem,
som
föras
afyttra
till dem på hjul från Halmstad.
Lagan
vältrade
två
stenbroar;
under
Två båtar på
*)
Äfven
sig
rytande
nedanför
hvardera sidan
detta
blifvit införda och använda.
har
blifvit
med
gulgrå
dessa
af strömmen
förändradt,
fradga,
fiskades
sedan
lax.
roddes
tröskmaskiner
— 16 —
nedåt med ett
nät mellan
sig.
I
detta
fångas
laxen,
som går emot strömmen.
Vid
Tjärby
gneismassor,
vannämnda
vara
ser
och
man
derefter
Halländska
den
första
by
åter
kullerformiga,
tager
landet
Halland,
släta
den
Trönninge
karakteren.
i
åter
som
har
of-
säges
lerjord.
Också här utgjorde gatan en liflig, grön gräsplan.
Härefter
Svenskarne
samma
år
berättade
skarne
kommo
segrade
som
slaget
efter
hade
vi
läger
Fyllinge
Danskarne
stod
tradition
sitt
öfver
öfver
vid
från
på
bro,
1676;
Lund.
Skjutsbonden
förfäderna,
höjderna
der
således
vid
att
Sven-
Vapnö,
der
de från söder anföllos af Danskarne, som dock efter
en
häftig
under.
strid
Vid
måste
sidan
af
retirera
vägen
och
ser
slutligen
man
duka
runda
kullar,
i hvilka de i striden fallna sades ligga begrafna. Väl
må
vi
diga
kunna
strider
sedan
skatta
med
upphört,
oss
lyckliga,
grannar
och
att
i
vi
norr
med
att
och
dem
dessa
vester
lefva
blolänge-
i
bro-
derlig sämja.
Halmstad är en liten täck stad med en medelmåttigt
god
hamn
och
Nissaån
flyter
här
bred
öfverfar
henne
på
båda
sidor
man den
har
breda,
en
en
några
och
träbro,
härlig
spegelklara
förmögna
jemn
från
utsigt.
i
köpmän.
hafvet.
hvilken
Till
floden,
Man
man
höger
som på
åt
ser
den
-17-
ena stranden är skuggad af vackra alar, på den andra
spegla
ster
ser
ligen
sig
man
deri
hus,
floden
än
i
hafvet.
I
hamnen
går
vägen
uppåt
försvinna
tillhöriga
mer
staden;
utbreda
sig
till
ven-
och
slut-
ligga
flere
handelsskepp.
Från
höger
Halmstad
ser
stränder
hörig
man
den
döljas
af
vackra
en
Sperlingsholm.
att
se
och
växtligheten;
hvad
planterad
Här
inflytande
ända
Höklien;
strömmen,
ung
hade
jag
hafsluften
till
en
hvars
furuskog,
tydligt
har
half
till
sandiga
på
mil
till-
tillfälle
klimatet
från
kusten
sågs ännu snö ligga öfverallt.
För
(Ardea
första
gången
cinerea).
Han
såg
stod
jag
i
i
dag
ett
en
litet
häger
vatten
vid
Karup och lurade på fisk.
Vid
gen
synes
ekar
och
Qvibille
ej
ändrar
mer;
bokar.
Vid
vackraste
trakten
fram
till
gården,
från,
leder
en
sig
han
i
är
landets
gömd
Frölinge
hela
som
vacker
är
ligger
ett
I
Ljun-
björkar,
alar,
utan
Halland.
allé.
utseende.
af
tvifvel
Från
litet
dess
den
landsvägen
stycke
deri-
grannskap
ser
man väl odlade åkerfält, och åtskilliga nyttiga inrättningar
äro
här
anlagda,
såsom
humlegård
gen,
är fredad och öfver allt
björk,
som
al,
ek
och
och
bok.
en
mjölqvarn,
tegelbruk,
vacker
Egendomens
sågqvarn,
trädgård.
vacker,
Sko-
består
nuvarande
af
inne-
— 18 —
hafvare
major
märkt
kunnig
såsom
bekant
Brummer
och
i
har
visat
skicklig
familjen,
sig
vara
landtbrukare.
blef
gästvänligt
en
ut-
Att
jag,
emottagen,
behöfver knappast nämnas.
Följande
växter
sågos
här
för
första
gången
i
år i blomma:
Caltha palustris och Chrysosplenium alternifolium
färgade
tufvorna
åkrarne
stod
i
kärren
Equisetum
gula;
på
arvense,
sluttningen
och
skogen
af
pryddes
af hvitsippan (Anemone nemorosa). De foglar, som här
sågos
för
första
m.
fl.
Äfven
Sångtrasten
echo,
så
gången
i
år,
(Muscicapa
flugsnapparen
här,
och
att
jag
voro
liksom
Bofinken
tyckte
svarta
atricapa),
på
med
mig
en
väckte
vårsång
hast
hvita
trochilus
Hallandsås,
glad
i
och
Sylvia
skogens
försatt
i
en
zon, helt olik den jag kort förut lemnat.
Den
26
i
hvars
kyrka,
April
gjorde
södra
jag
mur
ett
sitter
besök
inmurad
i
Qvibille
en
run-
sten; inuti kyrkan finnes af svart marmor ett monument
öfver
skänkt
skulle
få
hvad
man
drade.
en
till
Roluf,
kyrkan
afsöndras
sade
Huru
monument
består
i
väl
skurna
Dock
redan
har
är
enligt
figurer
och
af trä,
står,
aldrig
de,
enligt
derifrån
afsön-
lemnas
hållet
der
hvilka
lära
blifvit
tillgått
helt
hvad
hemman,
derifrån.
mig,
detta
annat
som,
åtskilliga
derhän.
katolskt.
föreställande
Ett
Det
en
— 19 —
munkkyrka,
der
altaret
stödjande
och
taret
ligger
jande,
och
släpet
af
något
som
stå
tre
bakom
hans
honom
prydda
med
barnet,
mig
syntes)
påfven
tredje
hafva
kors.
Vid
på
håller
sidan
dessa
som
höga
Sidorna
det
uppbär
Bakom
sjunga,
Alla
öfver
stående
och
ser
månen.
Mig
det
mössor,
stå
andra
intagas
hela
albed-
person
rökelsekar.
hattar.
och
Framför
pulpet
ett
runda
vid
korset.
En
ett
en
sittande
på
står en man, som
mantel.
vid
lärjungarne,
med
(som
andäktigt.
breda
föreställes
sig
föreställer
helt
framtill
tolf
knä
figurer
tyckes,
med
på
Frälsaren
af
man
de
Maria
synes,
att
detta konststycke borde förvaras i Statens Museum.
Denna
kyrka
kan
man
tra,
Qvibille,
söder
trakt
trakt
räkna
vid
är
är
bergig.
Skalberget
synes
åtta
vida
mer
det
kyrkor:
Harplinge,
hafvet.
Öster
vara
Qvibille
Derifrån
Getinge,
Steninge
Detta
om
högsta.
Rävinge,
och
ännu
ådagalägger
bebodd
än
den
Ef-
två
att
åt
denna
Halländska
slät-
ten, närmare hafvet.
Den
ten
27
norr
skogsdunge.
marken,
ref,
ser
april
om
reste
Slöinge
Närmare
och
man
sedan
landet
jag
står
mot
man
från
der
Frölinge.
och
hvar
Falkenberg
genomfarit
öfverlupet
med
I
trak-
en
liten
sänker
ett
högt
brun
sig
sand-
ljung på
— 20 —
röd
sand;
således
samma
Halländska
karakter
som
vi förut omtalat.
Vid inkörseln till Falkenberg far man öfver en
vacker
stenbro
forsande
och
i
bred
flyter
Kalkenberg,
man
med
är
i
ned
en
verkshus
med
slag,
tegeltak
hafvet.
af
jag
några
Man
är
att
äro
med
små
är
fönster
således
nu
att
smala
med
och
och
det
timradt,
den
långsamt
märka,
halmtak
Rådhuset,
sett,
öfver
bron
utan
Gatorna
trähus
tegeltak.
som
och
i
bro-kar
nedanför
nästan
stad.
omgifna
hvälfda
som
men
svärliga,
sitt
fem
strömmen,
bekors-
minsta
i
försedt
med
likaledes
små
rutor.
Laxfisket i ån drifves här på samma sätt som
vid Halmstad, men liksom der hade laxgården blifvit
förstörd
och
under
Morup
islossningstiden.
sågs
för
första
Mellan
gången
i
(Ciconia alba); han stod inne i en
hugget
träd,
der
han
har
sitt
Falkenberg
år
en
stork
by på ett topp-
bo,
det
nordligaste
storkbo i Skandinavien.
Från
är
marken
Falkenberg
af
gästgifvaregården
från
utsigt.
hafvet,
Solen
genom
halländsk
god.
går
hvilket
klar
till
I
ovanligt
öfver
stod
Morup
beskaffenhet.
på
Vägen
man
himlen
strålar på den blåa hafsstrimman.
har
och
Warberg
Morup
en
ej
var
långt
vidsträckt
kastade
sina
— 21 —
På
alla
Leopold
v.
bondgårdar
Buchs
voro
yttrande,
halmtak,
att
de
ej
tvärtemot
finnas
längre
upp än till Falkenberg*).
Till
höger
betäckta
med
på
snö,
afstånd
men
fans
ingen
snö.
tiga
ställen
vid
vägen,
gräsblad.
Vägen
gröna
ås,
och
framför
Till
Warberg,
mig,
venster
murar
Grön
ligger
omgifven.
mest
nya,
af
trä.
är
af
alla
och
på
höjer
förr
fästningen
en
liten
ligger
tätt
varseblifvit
högt
honomoch
regelbunden;
men
en
stor
redden
fuklånga
öfver
Skeppsbron,
På
hafvet
på
ligga
staden,
temligen
synes
vackert.
granitqvadrar.
sig
jag
Staden
bergåsar,
nära
vattnet
täcka
att
kala
foro
uppsticker
lilla
tegeltäckta,
Torget
oss
vi
gräsbrodd
den
utan
följa
der
med
husen
del
byggda
bakom
slottet,
flere
smärre
ligga
fartyg.
Den
och
28
April
fortsatte
dyster.
har
Man
man
stiger
vaknade
färden.
far
nakna
änglärkan
öfver
vi
vid
Trakten
ljunghedar,
gråberg.
(Anthus
Men
solens
från
och
från
pratensis)
uppgång
Warberg
vid
tufvorna
sjungande
är
sidorna
upp-
uppe
i
luften. Den lilla gården Kloster med sina omgifningar
är det vackraste stället här i trakten. Man genomfar
en
skogslund
af ek,
och
*) Reise durch Norwegen I, sid. 41 .
en
lång
allé af
al.
Nä-
— 22 —
stan vid hvarje gård finnes en liten väderqvarn, ungefär som på Öland. Derefter far man öfver en ström,
som framflyter bred med stilla vatten, och man
har
en vacker utsigt öfver viken, vid hvars innersta bugt
det
Kloster
ofvannämnda
gifvaregård,
som
kröker
vägen
sig
jag
ligger.
fann
Från
vara
mellan
ett
kullriga,
Åsa
gäst-
sämre
höga
ställe,
gråstens-
klippor, bland hvilka der och hvar några usla bondgårdar
äro
trånar af
strödda,
riset.
Alla
ehuru
åkerbruket
bondhus
icke;
stundom
till
småväxt,
torra
boskap
och kråk-
täckta
med
halm,
uselt,
och
enligt
fleres
uppgifter
sällan
gifver
ej
ännu
mager
ljungen
högst
fås
bränsle
der
den
äro
är
öfverensstämmande
kornet;
och
hunger bland
en
nyttjas
gång
en
usel
öfver
utsädet.
torf,
Ved
som
3:dje
finnes
upptages
och tilldanas af kärrens gyttja.
Alla bönder hafva här utseende af sjömän och
så
äro
byxor,
stet.
de
klädda:
halsduken
Uttalet
är
korta,
runda
löst
knuten,
också
eget;
jackor,
hängande
alla
ord
vida
ned
lång-
på
med
brö-
bestämd
artikel slutas på ra: hästera, kärrera o. s. v.
Öfverallt
stannad
komst
sälja
är
i
säljning.
klagas
handelsrörelse.
väfnader
Göteborg
öfver
penningebrist
Allmogens
af
lärft,
som
eller
bära
nedåt
Kungsbacka
är
mycket
nästan
de
och
af-
enda
in-
tillverka
landet
litet
och
till
och
för-
förtje-
— 23 —
nar
knappt
namn
af
stad.
Usla
gator,
små
och
dåliga hus.
Vägen
öfver
härifrån
kala
stundom
strödd
höga
gråa
brustna.
med
I
senare
oräkneliga
klipporna
skapsdjur
stå
Kärra
förbi
bergssträckor,
ser
och
fallet
block.
man
till
sig
ut
går
kullriga,
är
Högst
stundom
sträcka
Göteborg
alltid
men
marken
uppe
be-
på
de
uthungrade
öfver
bo-
branten
af
det svindlande djupet, för att nå ett uselt bete.
Mellan
att
blifva
foten
af
bergen
odlade
bergen
bondbyar
ser
dom
man
ser
i
äro
jemna
norra
träffas
man
af
der
en
som
af
stundom
äfven
taket
fält,
delen
asp
och
kyrka
här
börja
landskapet.
eller
al.
Vid
Små
hvar,
och
stun-
sticka
upp
öfver
den gråa gneisklippan.
Redan
land;
var
Kärra
är
1/4
mil
en
den
närmsta
förut
gammal
länsmärket.
hade
träpåle
På
den
stationen
man
med
till
kommit
ett
krönt
tilltagande
Göteborg.
ut
ur
Hal-
lejonhufvud
dyrheten
mär-
ker man, att man närmar sig en stor handelsstad.
Göteborg
sta
vid
husen
staden.
tillhuggna
är
nya,
På
pelare
en
alla
mycket
somliga
af
välbyggd
murade
af
äro
skotsk
tegel,
altaner
sandsten.
stad;
de
som
brännes
fle-
och
vackert
Husen
syntes
mig i allmänhet ej vara så höga som i Köpenhamn,
men merendels
nyare
och vackrare.
Kanaler korsa
— 24 —
staden
i
flere
stor
byggnad,
lare
af
gen
granit.
rigtningar.
alldeles
skotsk
ny,
sandsten
Gatorna
Svenska
uppförd
och
i
kyrkan
af
sten
är
en
med
pe-
grundmurarne
Göteborg
äro
af
hug-
ungefärligen
som de i Stockholm; ej så goda som de i Köpenhamn.
Hvad
jag
både
beqväma
stad
med
att
mycken
blifva
då
jag
vacker
och
i
på
kunna
handelsstad.
skydda
äfven
smutsen
mig
Stockholm
trottoarerna,
rörelse
öfverkörd;
torrskodd,
tyckte
här
Köpenhamnska
kan
gatan
hafva
Man
saknar
som
en
är
att
på
från
dem
uppblött.
i
en
de
stor
fotgängaren
man
väntat
påstår
äro
i
gå
Detta
rik
och
i
Gö-
rörelsen
teborg för närvarande är ovanligt ringa.
Den
förste
som
Wingård,
Sekreterare
fin,
artig
man,
På
eftermiddagen
samlingar,
En
ligt
för
som
800
värde;
liga,
de
*)
stufferna
spat,
jern
från
v.
De lågo
Elba,
af
på
äro
lärdom
Professor
och
auktion
mig
ej
ex.
*) Nu 1878 motsvarande minst 3ooo kronor.
Tranaeus.
efter
vara
D:r
af
små
i
från
ett
Ek-
synneroch
bergkrystall,
sandsten
hopkastade
en
snille.
Societetens
Magister
merendels
t.
var
Societeten,
Vetenskaps
mig
synes
allmänna,
o.
s.
genom
köpt
rdr,
besökte
Vetenskaps
besågos
visades
flesta
här
i
utmärkt
mineralsamling,
man
jag
då-
dubbel-
Fontainebleau
skåp
utan ord-
— 25 —
ning.
af
Mig
syntes
nämnda
ung
att
summa
man,
så
hade
om
Societeten
till
respenningar
han
derför
lemnat
hälften
åt
vetgirig
en
kunnat
skaffa
Socie-
teten en i alla afseenden värdefullare samling*).
Societeten
fiskar
i
Lunds
borg;
del
par
de
logisten
äfven
Bolca
Museum.
ett
af
hade
Monte
från
en
af
Någon
zoolog
praktiserande
fiskar,
Bismarck
som
samling
samma
slag,
fans
läkare
vara
icke
hade
förekomma
sades
af
i
botanist,
fossila
som
finnas
i
Göte-
samlat
en
Kattegat.
Apo-
men
träf-
jag
fade honom icke.
Äfven
nom
skolrummen
skranker
ena
är
s.
temligen
eger
k.
i
3000
största
klasser,
Gymnasii
Bibliotheket,
som
volumer,
Gymnasisterna
det
fem
scribarum.
stort.
omkring
næus.
besågos;
afdeladt
geden
Auditorium
jag
enligt
syntes
är
hvaraf
äfven
uppgift
mig
är
besökte,
af
vara
Tra-
hyggliga
ynglingar.
Observatorium
Från
öfver
get,
staden
Göta
*)
ven
med
elf, skepp
Men
sådant
riksdagarne
nare
åren
För
dem
slag
både
sedan.
dess
gåfvo
hafva
som
af
var
i
den
sällan
har
hamnen
tiden,
eller
i
ha
göra
nu
lust
och
att
enskilda;
detta
en
ännu
utsigt
Masthug-
icke
reseanslag.
afseende
vetenskapliga
sådana
skön
citadell.
och sjelfva
tyvärr,
aldrig
vederbörande
staten
man
förstäder,
funnos
hafvet.
brukligt.
Först
blifvit
resor,
icke
i
Äfse-
frikostiga.
finnas
för
60
anår
— 26 —
Ett
nytt
tern
uppfördes
theaterhus
bygges.
förliden
På
afton
den
Gustaf
gamla
Wasa,
thea-
och
som
jag tyckte, mycket bra.
Efter
fade jag
några dagars vistelse
Öfverdirektör
tenskaperna stora
mottaga
och
annan, äfven
han
sig
tjenster genom
till
aflägsna
sjelfmant,
att vara
min
eller
uppdrag att
gifva honom
hade
i
han
personer
kunna
mig
blifva
ville
i
till
Nu
som
nyligen
en
erbjöd
till
uträtta.
honom
Utan
skaffat
som
min
mig
han
under resan.
åt-
ansåg
Sedan
middag tillsammans, följde han mig
Alfort,
sig att
ort
kommissionär i Gö-
Norge,
nyttiga
naturve-
åtaga
sända
nu på börsen
skilliga bref till
han
att
verldsdelar.
jag
spisat
Göteborg, träfgjort
afsända remisser från en
teborg med allt hvad
anmodan
i
Sorbon, som
till
vi
D:r
hemkommit från Indierna, hvilka
besökt som läkare på ett fartyg.
Han hade hem-
fört en hel hop lefvande foglar, deribland ett par papegojor
(Psittacus canus),
äfven
som
mina
Loxia
en
anteckningar.
Kameleont, som
och
satt
dum, emedan
stora
och
Han
ej
domherren.
Fringilia
hade
på en
det
som
en
Dessa
beskref jag
äfven en
i
lefvande
käpp i ett fönster, trög
var
solsken, sade
D:r
A.
Han födde sin Kameleont med kakerlackor, som hemtades
frän
lätt kunde
bagerierna.
förvara
D:r
växtfrön
A. försäkrade
under lång
att
tid
man
och
— 27 —
föra
dem
dem
i
till
mycket
Under
uppehållet
salt
aflägsna
och
i
orter
slog
om
man
derpå
Göteborg
hade
lade
vatten.
jag
nöjet
bevista flere bjudningar och fann sällskapstonen mycket
angenäm.
märktes
ligtvis
af
piano
och
för
min
réerna
mig
1/2
frun
eller
viner,
dottern
del
bäst
tycker
roade
man
sig
att
som
11
middagsmåltiden,
förträffliga
i
damerna
herrarne.
om
med
alltid
med
af
folkvisor,
och
förstår.
kortspel,
voro
Man
som
trakterades
huset
med sång, stundom
finna
deraf
Efter
genom
lika
och
så
spelade
utvan-
musik
på
dem
jag
Vid
soi-
jag
tyckte
mycket
roade
hög
point.
Kl.
satte man sig att supera, efter att man förut
på qvällen druckit the.
De unga grossörernas klädedrägt syntes mig mest
närma sig engelsmännens. En kulört rock med en rad
knappar, eller en frack, hvars skört äro så långa, att
de
nästan
stöta
mot
hälarne;
mycket
ljusa
pantalon-
ger, som räcka ner till de skobeklädda fötterna; håret
temligen
långt,
hatten
guldpitschafter
i
valjersdrägten.
Hvad
mig
mer
tonfull
en
böjd
lång
och
bakåt,
urkedja
dialekten
vacker
och
är
beträffar
än
den
en
mängd
modernaste
ka-
förekom
han
Halländska
och
något närmande sig den Stockholmska.
Göteborgarne äro allmänt kända för frikostighet
och
välgörenhet,
och
de
förtjena
dessa loford i hög
— 28 —
grad.
Ingenstädes
derstöd
som
Göteborg
här
så
högre
synes
och
nödlidande
Någon
lilla
än
mig
stursk
en
dem.
benämnas
stå
ven
får
hos
i
del
allmogen
andra
kring
mot
kraftigt
har
Amsterdam.
en
ohöflig
så
gång
jag
Sedligheten
stora
städer.
Göteborg
resande,
som
ej
t.
unhört
lär
Äfvara
ex.
då
man närmar sig Stockholm.
Magister
af
en
Tranæus
berättelse,
Sjöormen.
kring
Han
1810,
kusten
som
hos
för
länge
berättade,
att
för
visade
från
upplifvade
jag
sig
Uddevalla
ett
till
mig
sedan
några
dylikt
minnet
hört
år
sjödjur
Strömstad.
om
sedan,
utanför
Flere
fiskare
hade sett detsamma, men berättelserna derom förlöjligades i tidningarne. Emellertid hade Tranaeus skrifvit
till
en
vän
i
Uddevalla,
som
försäkrade
honom,
att
saken egde sin fulla rigtighet.
Sedan
jag
nu
öfverensstämmande
från
flere
berättelser
håll
fått
om
nästan
detta
fullt
underliga
hafsdjur, som under en lång följd af år, då och då
skall
ha
visat
förtjenade
ning
en
af
någon
sådan
sades
klaras
sig,
synes
uppmärksamhet
visa
sakkunnig
kunde
sig.
genom
få
Att
det
och
och
mig
som
om
noggrann
skarpsinnig
underrättelse
när
en
saken
undersökman,
om
hafsorm
saken
icke
tillfredsställande
«Springare»,
som
man
för-
menat, har den
— 29 —
lärde
ichtyologen
professor
Reinhardt
i
Köpenhamn
genom upplysande fakta öfvertygat mig.
Anmärkningsvärdt
viss
trakt
mellan
djur
hafvet,
ha
lika
och
och
blifvit
Spaniens
tvifvel
är,
och
så
Italiens
vidskepliga
kuster;
så
vidt
jag
vet,
hafsorm.
Man
har
fantastiska
Någon
djup
sätt,
har
det
velat
mellan
diluvianskt
är
ena
som
m.
fl.
en
vid
hafsFrank-
kuster
äro
utan
som
fiskarena
vid
Nor-
men
de
hafva
förra
att
förklara
de
det
så,
liksom
någon
på
många
det
andra.
än
att
på
lefver
nästan
al-
sett
saken
verldsdelarne,
hvilket,
i
oceanen
detta
Fiskarena
öfverdrifnare
förklara
blott
Atlantiska
berättat
velat
begge
djur,
det
i
Amerika,
sedt.
Amerikas
drig,
att
nämligen
Skandinavien
säges
rikes,
ges
af
oceanens
ett
alla
antesådana,
är af kolossal storlek, och att det der, på de största
djupen, lefver af fiskar och andra hafsdjur och blott
sällan,
men
då
under
varma
sommardagar,
visar
sig
öfver hafsytan.
Den
sätta
1
resan
Maj lemnade jag Göteborg för att fortNorge.
Jag
for ut
ett
väg
som
jag
kommit
in.
Äfven
här
nom
en
täck
förstad.
Öfver
Gamla
växta
till
Stadens
med
al.
ligt landställe,
å,
som
Längre
Lerje,
en
har
fram
bro
vackra
far
tillhörigt
man
Herr
stycke samma
for
jag
passerar
stränder,
förbi
ett
Lorange;
geman
bepryddet
— 30 —
har
vackra
planteringar
af
fur
och
larix,
äfven
en
lund af al och småbokar.
Vägen
och
en
landtställe
gråa
löper
med
mellan
Göta
elf
till
venster
till
höger.
Steke
är
ett
vackert
en
bergskedjan
hvilka
här
bergskedja
en
grön
prägtig
är
här
gräsmatta,
trädgård.
Foten
af
den
beväxt
med
alar,
mellan
prydd
med
hvita
anemo-
ner, utbreder sig i ungdomlig prakt. Till venster framflyter den breda och jemna elfven, i hvars yta spegla
sig
mindre
fartyg
kommande
från
Edet,
lastade
med
gran- och tall ved. Det hela erbjuder en vacker anblick.
Kungelf, som är en liten stad, sågs till venster,
och öfver honom resa sig ännu ruiner af vallar och
torn
efter
den
gamla
gästgifvaregård
Bohusfästningen.
fortsättes
bergskedjan
Lahalls
Från
till
höger;
1/4
mil derifrån finnes i berget en rund urgröpning med
en
djup,
rund
håla,
Öfver
denna
Dessa
jättegrytors
på
annat
som
med
annan
annat
eller
sätt
fart
Men
då
under
gon ström.
än
att
kan
der
sig
ned
ursvarfvat
måste
än
nu,
jättegrytan
I
mindre
tillkomst
sten
utseende
bönderna
en
kastat
smärre
hällen.
som
finnes
stället
ty
det
nu
kalla
af
jättegryta.
samma
knappast
form.
förklaras
funnits
en
och
medelst
fjellström,
en
jättegrytan
i
hafva
haft
ett
finnes
hvarken
minsta
märke
sidorna af landsvägsgropen
efter
ser
och
bergshelt
öfver
nåman
— 31 —
fossila
ostronskal,
bädd.
dock
got
På
andra
lemningar
sidan
ej
af
särdeles
litet
ek
är
nes.
Någon
kullarne,
det
gång
och
af
af
en
elfven
stora
träd.
tarfliga
af
man
små
ser
enbuskar
synas
forntida
var
ostron-
en
bokskog,
Al,
ask
och
nå-
skog
som
här
fin-
gröna
här
tallar
hafva
pryda
intagit
ljun-
gens plats.
gefär
går.
Edet
den
2
5/4
mil
längs
Trakten
Nu
infaller
är
Maj.
här
här
Från
dalen,
Katleberg
i
hvilken
skoglös,
såningstiden;
och
for
jag
Götaelf
åkerbruk
utsädet
är
unfram-
drifves.
mest
hafre,
korn, bönor och litet råg.
berg
Vid
Kärra
höjer
och
dalar,
som
sig
äro
marken;
beväxta
man
med
far
Öfver
skog
af
al
och ek, derefter af fur och gran, och strax är mer
lif
och
flere
rörelse
Sylvior
Vid
Hanström
Edet
sänker
stad
och
sökt,
de
har
men
men
naturen:
sina
finnas
sig
i
åter
flere
ännu
närvarande
talet,
i
förena
mängd
marken.
vackra
icke
äro
till
hus.
bofinken
en
stora
Edet
erhållit
slussarne
portarna
sångtrasten,
toner
skön
ekar.
liknar
Det
Närmare
en
säges
stadsprivilegier.
säges
vara
kring
20
byggd
år
och
konsert.
på
gamla.
liten
hafva
En
af
1600Elfven
bildar här ett vattenfall, och laxfisket, som vid denna
årstid
tager
sin
Deraf lemnas en
början,
lågt
skall
vara
mycket
gifvande.
beräknad afgift, som likväl år-
-32-
ligen
lär
uppgå
till
2000
rdr,
hvaraf
staten
skall
hafva en tredjedel och Göteborgs stad två tredjedelar.
Detta
laxfiske
skaffar
gifver
välmåga
lif
åt
och
rörelse
många.
Husen
åt
stället,
äro
här
och
täckta
med tegel, utom uthusen och de fattigas kojor, hvilka
alla äro täckta med halm eller säf från Elfven. Ofta
är
det
således
ej
bevis
på
vinstgifvande
åkerbruk,
utan på fattigdom, att husen äro täckta med halm.
Frän Fors till Gerdhem löper vägen öfver berg,
beväxta
till
med
höger
höga
kullar
skogen
fur
och
ligger
och
en
gran.
och
ännu
vid
vägen
Uppe
mellan
Trehörninge n,
sjö,
till
en
del
ligger
af
med
I
belagd
snö.
bergen
omgifven
is.
Rödhakesångaren,
löfsångaren och trädlärkan höras sjunga.
Sedan
lågt
man
låga,
stället
rundslipade
basaltklippor,
allt
passerat
och slätt; i
man
långt,
nu
mig
Tunhems
har
af
och
senare
sitta
basalt
block
öster
börja
vid
ligga
strödda
framför
men
jemnt.
På
som
sig.
mot
mer
Gerdhem
öfver
Det
synes
Hullsjön
ligger
Hunneberg
är
och
ser
beströdd
öfvergångskalksten,
trilobiter
landet
förekommande
närmar sig Hunne be rg,
berget.
löper
blir
hittills
Vägen,
och
stora
ker sig nu och
i
skogigt,
kyrka.
block
stora
ju mer man
temligen
mellan
de
granitkullarna,
hvaraf
och tilltaga
som
Gerdhem,
för
i
orthoceratiter,
man
med
hvilka
krö-
Trollhättan, ett verk af
— 33 —
förvånande
verk
af
storhet,
naturen
antingen
eller
det
betraktas
konsten.
Den
som
ett
är
här
förra
besegrad af den senare.
Först se vi här åtskilliga hus, strödda på klipporna:
sågverk
striella
med
flera
inrättningar;
klingor,
dessa
gå
samt
vi
andra
indu-
Det
första
förbi.
vattenfall, vi möta, då vi följa floden nedåt, är Toppöfallet.
Här
och
nedstörtar
rök,
jorden
rysligt
tyckes
sig
strömmen
dånande
gunga
med
mellan
under
ens
hvit
fradga
granitklipporna;
fötter,
och
ur
dju-
pet af katarakten vrålar den vredgade floden. Längre
fram
nedåt
floden
ken
på
sidan
ver
åtskilliga
af
kungliga
inhuggna,
t.
ex.
1754
9
Aug.;
17
/7;
jemte
den
Gustaf
namn
jättegryta
är
skummande
klippvägg;
För
släpar
fara
att
IV
det
s.
är
och
årtal
då
och
27/
11
;
Carl
30
Juli
Till
venster
Helvetesfallet,
förfärligt
fram
på
men
ej
ett
eget
till
som
dån
branten
hvars
med ett hastigt buller, likt ett skott.
och
botten
1777
1793
om
—
denna
kastar
en
stort
slags
blifvit
Ulrika
Carl
utför
af
hvil-
de
1772
sviten.
i
bokstäf-
Louisa
III
högt,
forsen,
inhuggna
Hertig
resanden
stockar
med
k.
jättegryta,
med
Fredrik
Gustaf
med
uttorkad
stå
namn.
Adolf;
det
och
en
Adolf
tillhöriga
gifva
man
ned
är
klippan
sig
lodrät
omfång.
skådespel,
låter
de
dem
nedfalla
— 34 —
Längre
en
i
stor
denna
ken,
ned
dam
till
som
repareras
de
flesta
höger
är
om
kanalen
kringbyggd
fartyg.
däckade.
Nu
På
ligga
marken
Dockan,
är
med
granitmurar;
här
sju
styc-
sågs
här
ligga
en hop qvarts, här kallad kattsten; han sades komma
från
ett
berg
i
skogen
och
föras
till
ett
glasbruk
vid Göteborg.
Från
Trollhättan
gingo
vi
genom
en
skog
till
slussarne. Nedanför gångstigen, från en der upprättad
altan,
ser
gande
vattenfallen,
afstånd
man
ses
strömmen
Hunneberg;
höga,
gråa
klippor,
skog.
Det
är
går
ur
ett
elfven.
gifven
af
jemn
och
till
dån
på
en
med
är
af
der
på
är
frad-
hör.
På
med
barr-
kanalen
båda
slussar,
de
strömmen
betäckta
stenmurar,
åtta
alla
ännu
sidorna
ställe,
som
perpendikulära
och
man
del
vackert
Kanalen
bred
uppför
hvilkas
om-
mil
lång.
hvilka
den
1/4
af
ut-
sidor
öfverste ligger 150 fot högre än den siste och nederste.
Det
den
högt
är
liggande
genom
den
ända
till
hafvet
dessa
som
elfven
förbi
jemna
fartygen
ledas
vattenfallen
delen
af
Göta
från
ned
elf
i
När-
mast elfven äro fyra slussar temligen nära hvarandra.
Den
femte
har
man
ett
verkligt
i
lutande
slussen
huggit
Höga
kallas
genom
en
jätteföretag.
ställning; öfver
Berget
hög
Här
den
sjette
gråstensklippa
vandrade
jag
hufvudet hängde
—
fram
väldiga
— 37 —
och
hotande
lande
klippor,
djup.
tonde
under
Derefter
slussen.
Kanalen
fötterna
var
ett
passerades
sjunde
löper
i
här
svind-
och
åt-
vest-nord-vestlig
rigtning.
Från
Trollhättan
kring
1/2
m il.
hade
man
kastat
alunskiffer
jag
och
reste
På
innehöllo
de
sett.
Skiffern
hvarest
han
lär
kalken.
Marken
samma
som
skifferstycken,
någonsin
berg,
jag
vägen,
är
som
var
väg
mager
usel,
ut
som
trilobiter,
som
bruten
att
tillbaka
ganska
sågo
största
begagnas
här
var
vid
Hunne-
dermed
bränna
och
säges
sällan
gifva mer än tredje kornet efter utsädet. Vid Gäddebäck,
far
der
man
efter
man
ännu
öfver
landets
bevuxen
med
den
hör
breda
bullret
elfven
utseende
blir
tall-
granskog;
och
ett
från
på
Trollhättan,
en
färja,
annat.
hvar-
Marken
är
basaltklipporna
ha
försvunnit.
Längre fram förändrade sig åter landets utseende
och
antog
tufvor
och
en
äkta
låga
långt
framskriden,
voro
två
bönder
Vi
bultade
vecka.
embetet;
ty
der
han
hade
dre svarade att
Halländsk
karakter:
gråstensklippor.
lät
då
jag
kom
gästgifvare,
på
hos
svara
redan
det ej
fram
att
till
vexelvis
den som
kommit
ljungbeväxta
Aftonen
han
en
var
hvardera
för veckan
hade
intet
"resande.
var hans tur.
redan
Almås.
Här
Den
Der
en
hade
rum,
an-
stod jag
— 36 —
nu sent i qvällen, midt på gatan der jag hade utsigt
att få passera natten.
Genom
löftet
om
nämnde
utan
böner
god
usel
fick
sängkläder,
deri
jag
sof
trött
som
jag
vanligt
då
är,
usel.
en
i
stod
jag
lade
samma
Vägen
ofantlig
mig.
härifrån
en
dåligt,
upp
mån
mängd
mer
omsider
jag
4
ännu
öppnade
och
Klockan
der
sannolikt
dörren,
köld.
varit
och
betalning,
säng,
mest
och
var
Räkningen
dryg
gick
som
genom
björktrastar
genom
den
sist-
nästan
plågad
nästan
var,
af
lika
såsom
trakteringen
en
funnos
furuskog,
och
häc-
kade i trädkronorna. Orren spelade nu på morgonen,
och ett stort antal sångfoglar läto höra sina melodier.
Herrestad d. 3 Maj. Vi hafva rest ut genom Uddevalla en liten, men täck stad med de flesta husen
nya
den
och
murade
syntes
af
en
tegel.
hög,
På
ett
fyrkantig
berg
midt
stenbyggnad.
i
sta-
Staden
omgifves af gråa klippor. Gatorna, belagda med små,
men jemna stenar, äro de bästa stengator jag träffat i
någon småstad. Från norra sidan har man utsigt öfver
staden
mellan
fur
och
gråa
och
en
del
klippor,
gran.
af
dels
Bakom
viken
som
der
nakna,
dels
beväxta
dessa
ligga
fartyg
löper
i
in
med
skydd
för stormen.
Jag
höjning
har
nu
uttorkad
åter
genomrest
skärgård.
en
genom
landets
Bland gruset på vägen
— 37 —
lågo i mängd förvittrade ostronskal; men hela berg af
snäckskal,
som
här
skola
finnas,
har
jag
icke
sett.
De ligga söder om staden, men jag kom från Trollhättan.
Här såg jag ännu Columba palumbus och åtskilliga
andra
ännu
foglar.
helt
hvit,
En
hare
också
som
ligger
sågs
snö
i
ännu
skogen
var
allestädes
i
skogen.
Boningshusen
här
äro
af
trä
och
äfven
hos
bönderna stundom med två våningar och gulmålade.
Växtligheten
jag
reste
från
fallit
under
gröna
och
Det
är
har
märkligt
Lund,
hela
oaktadt
denna
rågåkrarne
i
dag
tid;
pråla
kallt
och
utvecklat
ingen
dock
med
sedan
regndroppe
synas
ängarna
liflig
grönska.
måhända
kommer
en
mulet;
sig
enda
snart ett af landtmannen ifrigt efterlängtadt regn.
På vägen till Quistrum far man öfver så branta
backar
sett
backe
och
något
djupa
dylikt.
ned.
sig väldiga
De
dälder,
Det
höga
att
är
jag
klipporna
block, som
förr
ständigt
ingenstädes
backe
ha
upp
strött
och
omkring
på något afstånd likna ofant-
liga byggnadsruiner.
Vid
den
Danskarnes
haft
min
10,000
sista
norska
man
skjutsbondes
backen
armé
och
nedåt
1788.
Svenskarne
uppgift,
som
stod
Dessa
blott
slaget
skola
mot
hafva
750,
enligt
också synes
öfver-
— 38 —
ensstämma
Historien,
sen
af
24
Sept.
med
att
verkliga
norska
Hessen,
förhållandet.
arméen,
inryckte
1788,
och
öfver
att
Vi
under
svenska
svenska
veta
befäl
af
gränsen
öfversten
af
Prinden
Trane-
fält kapitulerade vid Qvistrum den 29 Sept. med sin
korps
af
nämnde
Sept.,
6—7000
prins
intogs
man
af
och
Hessen.
Uddevalla
10
kanoner
Följande
af
till
dagen,
Danskarne,
förut-
den
och
30
Veners-
borg den 3 Oct.
Emellertid
hade
Gustaf
III
i
tysthet
rest
från
sina arméer, som stodo mot Ryssarne i Finland, och
anlände till Göteborg om aftonen den 3 Oct.
Prinsen
på
af
sätesgården
generaladjutant
denna
slag
uppfordring
penhvila
norska
så
d.
12
sitt
Edet,
lät
Göteborg
den
den
Gustaf
den
9
III
III
dertill
Oct.,
sjelf
5
sin
hörande
sin
men
med
af-
en
va-
slöts
prinsen
den
påskyndade
alla
högqvarter
genom
6
Oct.,
och
förnyades
arméen
Nov.
hade
lilla
af
Gustaf
stillestånd
under
att
blef
Derefter,
mellan
Detta
som
vid
uppfordra
besvarad.
sen.
Hessen,
Ström
af
Hes-
Nov.,
hvar-
återmarsch,
trupper
re-
dan voro inom norska gränsen.
Från
hvilken
vägen
Qvistrum
sades
uppåt,
vara
och
reste
ett
jag
godt
landets
öfver
en
laxfiske.
utseende
gen försvinner, marken blir lerartad.
bred
elf,
Derefter
förändras;
i
går
sko-
— 39 —
Åkerbruket
bonden
himmelskorn
1 8 :de
(?)
vara
att
han
efter
1
temligen
förlidet
godt.
år
skäppas
fått
Skjuts-
3
utsäde
tunnor
—
således
kornet.
Klipporna
vid
säges
omtalade,
Qvistrum.
äro
lägre
och
likna
Svarteborg
Närmare
mer
höja
kullar
sig
de
än
kala
bergen något mera.
Vägen
kala
ven
af
Rabalshed
till
berg.
Till
höger
klippor,
och
löper
ligger
ännu
äfven
uppåt
mellan
sjö,
Aspen,
omgif-
en
belagd
med
is,
som
en-
dast vid bräddarne är upptinad.
Vid
afresan
jade
det
småregna.
från
regn
som
fallit
Qvistrum
Detta
sedan
(den
var
jag
den
3
Maj)
således
23
det
April
börförsta
reste
från
Lund.
I
Svartebro
skiftesvis
stäldt
sämre
likasom
gästgifvare,
för
resande;
hålla
de
vid
derför
ju
Almås
var
flera
det
voro
gästgifvarne
gästgifveriet.
Ingen
bönderna
äfven
här
äro,
har
illa
desto
något
en-
skildt rum för en resande.
Äfven
vare.
Der
församlade.
färlig
i
Rabalshed
hölls
ting
Bränvinsflaskan
verksamhet;
synnerlig.
voro
och
Både
dialekten
män
och
två
bönder
en
mängd
satte
alla
var
qvinnor
fula och männen sjömanslikt klädda.
gästgif-
bönder
munnar
sjungande
voro
i
voro
i
för-
och
be-
allmänhet
— 40—
Bland foglar iakttogos: Anthus pratensis, i stort
Alauda
antal,
arvensis,
Saxicola
oenanthe
Motacilla
alba, Sylvia trochilus. Rödhakesångaren (Sylv. rubecula)
sitter
på
spetsen
af
vemodigt sköna melodi.
grantoppen
och
sjunger
sin
Orren spelar.
Tanum den. 4. Maj. Vägen hit lopp öfver bruna
ljunghedar
med
gråa
granitkullar
—
en
ful
och
hemsk trakt.
Jag
visste
D:r
Brunius,
var
lärare
för
att
vänligt
att
som
vid
i
en
göra
honom
gästfritt
lärd
ett
bodde
son,
universitetet
och
vördnadsvärd
Tanum
hade
i
Lund;
besök.
som
beslöt
blef
Doktor
i
Theol.
likasom
jag
Också
mottagen.
man,
Prosten
hvilken
jag
B.
egenskap
strax
är
af
jag
deren
skepps-
prest företagit resor till Indierna.
Efter
middagen
gjorde
jag
en
promenad,
åt-
följd af den ene sonen, för att bese trakten.
Man
äfven
i
fann
dessa
och
välmåga.
som
detta.
skall
vara
odlas.
än
—
det
staltande
genast
magra
Få
att
boställen
Afkastningen
600
tunnor
Bohuslän
behöfver.
skall
bestämdt pris.
ett
trakter,
lär
lära
af
säd.
få
Härigenom
odlingsarbete,
alstra
vara
bördighet
så
väl
prestgårdens
Äfven
årligen
Genom
allmogen
godt
kan
skötta
åkerjord
hvete
och
råg
frambringa
mer
säd
regeringens
afsatt
sin
uppmuntras
visa
föran-
spanmål
till
åkerbruket.
— 41 —
D:r Brunius har äfven en landtegendom, Mjölkeröd (3/4 mil från Tanum), som isynnerhet varit föremål
för
Doktorinnans
der
öfverraskad
af
het
och
syntes
Skåne.
nytta
Det
var
mot
äppleträd,
vinbärs-,
buskar
—
här
sågos
allt
i
täfla
att
finna
bästa
glas)
Detta
minne
trädgård,
allt
af
skön-
de
bättre
en
så
sådan
skick.
Äfven
i
hög
mängd
och
drufvor.
skall
den
blef
i
med
berberis-
mogna
Jag
som
under
en
krusbärs-,
det
(under
ett
en
mig
norden
också.
blifva
se
oväntadt
breddgrad
bar
odlingsverksamhet.
att
af
hassel-
vinstocken
Sparrissängar
utan
tvifvel
aktningsvärda
länge
och
förträff-
en
märkvär-
liga frun, som anlagt och vårdat detsamma.
På
dig
hvarje
af
en
platt
jättegryta.
sida.
någon
blifvit
så
granitklippa
Hon
Hon
låg
kan
således
nedstörtande
utsvarfvad,
högre
såg
jag
än
ej
omgifningarne
ha
fjellström;
som
hon
blifvit
men
är,
huru
lemnas
åt
urgräfd
hon
derhän.
Jag vill blott tillägga att hon är 3 1/2 aln djup, 1 1/2
tvärt öfver öppningen och utvidgad nedåt.
Vi seglade ut, unge Herr Brunius och jag, för
att
fiska
på
ett
ostron
betydligt
i
skärgården.
djup.
De
De
indelas
fångas
i
med
tång
sandostron
och
bergostron; de senare, som sitta fast vid klippan, äro
de
bästa.
Ofta
ha de smakat
har
jag
så väl som
spisat
de,
ostron,
men
hvilka jag här
aldrig
öpp-
— 42 —
nade
och
förtärde,
så
snart
de
kommit
det
lätt
upp
frän
att
vatt-
hafsbottnen.
Vid
net
denna
fordom
kust
stått
är
60—100
fot
att
inse,
högre
än
nu;
ty
till
nämnda höjd Öfver nu varande hafsyta finnes i horisontelt
med
läge
ostron
snäckor.
en
mergelrand,
och
andra
är
dock
Det
bestående
ännu
i
icke
af
hafvet
vattnet
snäckskal,
förekommande
som
sänkt
sig,
utan landet som höjt sig.
Med
undantag
åstadkommit,
nakna,
är
alltid
af
hela
den
förbättring
trakten
kullrigt
här
slipade
som
mycket
klippor
odlingen
ful.
Gråa,
möta
ögat
hvar man ser; endast frän toppen af de högsta upptäcker
man
klippornas
någon
varit
uppe
bland
träffa
samhet
detta
höjd.
myrar
ty
Omkretsen
som
längre
skick
de
äro
veden
jag
med
motstått
af
icke
der
ställen
trästubbar
och
uppmärk-
sönderfallna
utmärkes
barken
att
flere
vid
hinna
dock
mycket,
på
måste
oeh
icke
hafva
mig
mestadels
stubben
än
träffade
klippor
förmultnade
Men
dalar
likväl
ljungslätter
efter
de
som
gladde
och
af
bördiga
träd,
Det
stammar.
sökas,
hvar
Dessa
kala.
lemningar
kullfallna
ken,
så
och
lummiga
betydlig
alltid
jord.
der
fot
genom
till
bar-
förruttnelsen.
tallar
på
I
flere
ställen, och framför mig ligger ett stycke af en stor
ekstubbe,
som
jag
tog
med
mig.
Stammar
af
rutt-
— 45 —
nade
träd
skola
hafva
blifvit
uppgräfda
pa
flere
ställen i myrarna. Således är det ej hafsvinden (som
v.
Buch
påstår),
som
hindrar
skog
att
växa;
sko-
gen har af en eller annan orsak blifvit utrotad, kanske
under
vattnet
Bland
vikingatiden,
stigit
vida
annat
på
hvilken
ket
högt
finnes
3
på
fartyg
Öfver
gjordes,
af
på
fjärden,
förut
utan
låg
man
att
egor
denna
tvifvel
föga
icke
tvifvel
än
en
i
båt.
myc-
dä
högre
är
nu.
klippa,
liggande
klippa,
seglade
det
allt
bergen
nu
inristade;
utan
angifvit,
har
mellan
prestgårdens
äro
hvilken
då
upp
marken,
ristningarna
redan
och
högre
än
Jag
vattnet
inytan
har
som
sjunkit, men landet som höjt sig.
På
många
af
dessa
höjden
sammankastade
stenar.
Sådana
stränder
(t.
träffar
ex.
vid
ligger en bred sten,
och
på
här
varit
på
den
detta
är
af
man
ligga
större
äfven
Hallunda).
kastad.
de
stenhopar
för
på
mindre
Mälarens
Bohuslänska
flere mindre,
Somliga
begrafningsplatser,
samlat
öfverst
och
kring
På
med underlägg af
stenhopen
vikingars
sätt
klippor
hopar
andra
att
tro,
att
slunga
att
de
dem
ned på sina fiender. Sannolikt är intetdera den rätta
förklaringen.
I dälderna är jordmånen merendels blålera och
då
denna
mergeln,
är
är
blandad
den
med
ypperlig
den
för
omnämnda
jordbruket.
snäckAfkast-
— 44 —
ningen
af
korn
säges
vanligen
vara
5:te—6:te,
men
af råg 12:te—20:de, ja någon gång 33-dje kornet.
Af
foglar
samma
som
finnas
i
sågos
i
i
öfversta
Skåne.
mängd
och
Af
derför
Bohuslän
ännu
de
däggdjur
skall
vargen
har
här,
likasom
man
på Dal och i en del af Vestergötland, en ovanligt stor
race
af
hundar,
man
dresserar
pen.
För
man
en
Denna
att
bred,
menniskor.
utåt
säkert
är
—
dem
vall
och
ej
Af
Lodjur,
sällan;
säges
det
köns-
och
och
hals.
biter
här
finnas
sätter
deras
äfvensom
som
boska-
bett,
kring
snäll
emedan
med
vargens
jernring
from
blott
fä-hundar,
gå
mot
fås
Gaupe,
det
kallar
att
taggig
är
Björn
taxus).
norska
man
till
skydda
hundrace
(Meles
på
som
dem
aldrig
Gräflingen
kallas
tre
Gjöpe,
arter;
men
åldersförändringar
af
samma djurart.
Vestgård
marken
ett
af
och
skapet
snart
sig
der
bördigt
storhet.
klippor
resa
gifvit
Fram
med
Emellan
här
lodrätt
låg
Eist
blifva
nordiska
löper
nästan
Vid
odlingen
dalarne
vilda
Vägen
Maj.
beskaffenhet
utseende.
sedermera.
sig
7
beströs
bergen,
visar sig den
rysliga
den
Halländsk
klipporna
tilltager
höja
Norge
ställe
mera
börja
Detta
dal
annat
ett
leröd
i
temligen
vid
är
utom
på
åt
land-
mot
Skäl-
barrskog.
och
Hög-
djupare,
naturen
längs
Tanum
en
båda
i
all
dal;
sidor
och
sin
gråa
till
— 45 —
en
hotande
äro
höjd,
betäckta
massor.
dor;
Långa
tjock
de
tallar
synas
istappar
is
hvarmed
särdeles
låg
i
små
hängde
dag
de
till
mot
ned
bittida
åt
på
en
dessa
del
jätte-
bergets
vattnet.
siHär
såg jag första gången en lefvande Turdus torquatus.
Genom
lad,
som
strand,
skogar,
skulle
kommo
sunds
backar.
der
huggen
transporteras
vi
omsider
Der
hade
ved
till
upp
vi
låg
Göteborg
på
en
uppstapoch
höjden
härlig
Mar-
af
Svine-
utsigt
öfver
blånande klippor, mellan hvilka elfven synes på flera
ställen
djupt
ned
under
ens
jag
hittills
passerat.
den
brantaste,
vid
Svinesund
måste
tor,
der
pass
nadt.
mitt
Endast
jag
mot
ett
fötter.
in
en
smalt
på
Vägen
På
ett
liten
vatten
är
svenska
slags
afgift
skilde
här
sidan
gränskon-
blef
påteck-
mig
således
nu från Norge.
Vi
sidor
andra
till
snyggt
ett
låta
arbetade;
mig
med
en
Jag
gick
en
äldre
ung
pass.
I
i
rummet
gick
vid
man
handtryckning
in
vid
på
för
sutto
ett
båda
hvar-
Framkom-
land
medelålders
fruntimmer
officer
På
trotsande
jag
en
mitt
sundet.
invånare.
steg
hvilket
emot
ett
öfver
liksom
deras
stranden,
välkommen!
påskrifva
och
färja
berg,
fordom
från
tog
vänligt
en
höga
norska
hus,
och
flicka
på
sig
såsom
men
ut
sattes
resa
ett
kom
och
att
åter
en
ung
bord
golfvet.
och
Man
— 46 —
helsade
unga
mig
vänligt
flickan
dosa,
tog
satte
bjöd
dem
mig
och
och
fram
på
bad
mig
flaska,
en
artigt
glas
bricka,
löjtnanten
på
mig
ett
godt
intryck,
att
med
en
sådan
början
en
fyllde
dricka.
och
sitta.
och
glasen
Det
jag
kunde
hela
fick
min
Den
sockeroch
gjorde
känslan
resa
icke
af
an-
nat än gå lyckligt.
Detta
hvad
det
intaga
några
men
i
men
ägg.
säges
är
Länge
han
uselt.
besvärade
jag
med
vid
skröt
kriget
Stället
nu
måste
och
soldat
omen
allt
vänta
på
vägen
Sverige.
förr
som
kunde
ha
jemt
med
skjuts;
skröt
jag
utom
förträffligt,
sina
inne
frågor.
ändtligen
körsven
en
han
kom
tjugofyraårig
Han
Norrmännens
Äfven
fås
varit
länge
ville
bondgumma
Regemente.
om
icke
Vestgård,
pratsjuk
mig
Bergenhus
dock
till
ingenting
En
honom
hela
med
höll
Framkommen
förfriskning,
stugan
och
förträffliga
lofvat.
politiserade
tapperhet
med
sin
i
häst,
och likväl voro vi 2 1/2 timme på en mil.
Åbyggnaderna
höjd sågo
vi
vid
vägen
Fredrikshall
voro
vackra.
och floden;
Frän
en
upp öfver sta-
den syntes fästningen. Min soldat glömde ej att göra
mig uppmärksam
på den långa rad af runda kullar,
der han sade att de slagne svenskarne ligga begrafna.
Hvarje
huru
det
Svensk
tillgick,
minnes
sedan
med
konung
sorg
Carl
och
XII
grämelse
blifvit
— 47 —
skjuten,
huru
provianten
ens
arméen
utkastad
afskedadt.
kommo
till
Utan
soldaterna
denna
löshet,
stora
blef
i
lemnad
fjorden
sold
af
och
hunger
olycka
hvad
kung
Carl
gjort
af
vård,
och
manskapet
med
proviant
om-
utan
och
anses
af andra en infam
utan
samt
elände.
somliga
Orsaken
vara
tank-
beräkning att utplåna allt
och
velat
göra,
om
han
ej
då blifvit dödad.
Fästningen
ganska
högt
per
till
Fredrikssten
på
dels
en
i
zigzag.
till
vakthafvande
och
derefter
kom
en
skön
utsigt
öfver
af
vandra,
kyrkans
med en
in
vid
löjtnanten,
och
torn.
Ät
håll
bräder,
som
fjorden
synas
klippor
fjorden
På
är
en
skola
blånande
bevuxna
berg;
kommendan-
än
man
är
tyckas
spetsen
Iddefjorden
de löpa
ligga
föras
lömig
fästningen
högre
ser
udde
ligger
upp
gatorna
handelsfartyg;
på
mängd
ver
fot
ett
till
Från
staden.
min
mängd större
Svinesund;
in.
dit
rapporterade
denne
jag
Han
Vägen
Skildtvakten
ten
pygméer
besöktes.
granitklippa.
ut och
uppstaplade
kring
med
en
Europa;
barrskog;
sockerbruket,
i
öf-
en
skön
dess
östra
byggnad, ligger vid sidan af fjorden.
sida.
en
Vi
vandrade
På
omkring
500
plats,
är
upprest
sten,
kring 2
jemn
ment
af
genom
fästningen
alnar
från
ett
1 / 2 aln
litet
till
öfra
vattnet,
fyrkantigt
högt.
På
på
monu-
den
mot
— 48 —
fästningen
mod
vända
sidan
Friederikssten
detsamma
voro
står:
d.
30
Carl
nov.
XII
år
planterade några
i
Beleiringen
1 7 1 8.
Omkring
buskväxter.
Jag fick
sedan höra, att den minnesvård som svenska arméen
bekostat
ännu
icke
blifvit
uppsatt.
Det
nu
varande
lilla monumentet är rest af Norrmännen.
Från
Tanum
började
dialekten
blifva
mer
och
mer norsk.
Fredrikshall
bese
stå
staden.
den
Nästan
8
Maj.
alla
af
två
våningar.
På
gården
är
på!
öfra
våningen
åt
huset;
len)
längs
Jag
husen
den
taket
gick
äro
af
ut
trä
för
att
och
be-
sidan
som
vänder
inåt
en
öppen
gång
(sva-
hänger
ut
öfver
denna
gång, så att intet regn faller derpå.
Slottet
stan
hänga
ligger
öfver
om
staden
och
synes
nä-
densamma.
öster
Vester
om
staden
in-
löper fjorden. Genom en lång bro af
delas
han
grundt,
ligga
vid
två
södra
här 1 2 — 1 4
Fredrikshall.
ras,
i
två
bron
kallar
De
lasta
stodo
små
Vid
göra
sig
för
äro
granater.
skepp
alla
sidan
intill
handelsskepp
nu
att
qvarnstenar
de
norra
stora
skepp,
bräder
flere
sjelfhackor;
insprängda
delar.
ligga
grus och sten
färdiga:
gå
af
till
ett
Nu
i
repare-
Frankrike.
som
glimmerskiffer
med
sades
det
hemma
slag
De
det
är
bron.
komma
Vid
man
tätt
från
— 49 —
Trondhjem. Vid
af samma stenart.
De
Lund
stundom
berg
kring
staden
beväxta
med
små
barrträd.
löper
en
utan
lopp.
I
glest
flesta
finnas
flod,
fall,
Fredrikshall
resande
behöfde
men
förekom
köpa
var
äro
små
stycken
nakna,
endast
Genom
med
staden
temligen
snabbt
mig
att
allt
hvad
dyrare
än
jag
annorstä-
en
erfarit.
Guslund
ungefär
dels
voro
Träkojor
skarpt
på
och
den
som
9
förut;
klädda
stodo
mot
vattnet.
skylde
luften.
Man
säkrar,
att
oss;
med
der
det
för
ej
utseende
klipporna,
barrskog,
hvar.
hade
klagar
det
Landets
låg
och
Foglarne
sig
Maj.
mellan
växte
enris.
blåste
hårdt,
med
blåsten;
ingen
öfver
så
kallt
tjock
upp-pösta
allmänt
varit
här
meren-
Nordanvinden
frusit
sutto
var
som
lärka
i
låg
drillade
kölden
här
is
fjädrar
och
i
för-
mannaminne.
Oräkneliga skaror af björktrasten (Tur-dus pilaris) sågos på åkrarna.
I
Sverige
klagades
allmänt
öfver
penningebrist;
här i Norge klagar ingen deröfver.
Bland
allmogen
äro
namnen
Kisti,
Ole,
Anders
m. fl. allmänna. Bland fruntimren här såg jag sällan
någon
står
bära
vacker.
af
verken
de en
Deras
med
mössa,
klädedrägt
breda
under
i
hvardagslag
ränder,
och
på
hvilken
de likväl
be-
hufvudet
ej
upp-
— 50 —
stoppa
håret,
som
fruntimren
begagna
sen,
äro
hvilka
tegel.
Inomhus
skåp,
klocka
af
bruket
trä,
högt
i
de
äro
är platt
i
är
stöflar,
Halland.
yngre
täckta
loft,
fodral
De
skor.
med
Hu-
bräder
eller
jernkakelugn,
—
allt
äldre
—
väf,
som
i
hörn-
bondstu-
gorna i Skåne.
Haraldsstadt den 9 Maj. Landets utseende som
förut:
klippor,
Sanne
möter
men;
i
man
södra
tiden
blir
då
sidor
enbuskar.
elf,
som
öfver
växa
äro
elfvens
en
satt
Norge
och
denna
barrträd,
man
på
en
allra
störst
stundom
svåra
äro
Vid
kommer
nedrasade
färjstaden
från
Glom-
Alla
elfvar
färja.
vid
att
ses
midsommarsöfverfara.
Der
marken
vara
blålera, således ganska god för odling. Här ser man
Sarpenfossen, som drifver en mängd sågverk och qvarnar;
glasbruk,
ståltrådsverk
m.
m.
finnas
här,
allt
lydande under en skön egendom, Haflunda, som eges
af
kammarherre
Rosencrantz.
Fältet
häromkring
är
öfverströdt med vackra hus, täckta med tegel.
Härefter
följa
släta,
odlade,
skoglösa
fält,
der
klipporna tyckas liksom gömma sig under den plöjda
jordytan.
Hafre
skall
dock
här
afkastningen
säges
Man
sås;
far
utsigt
mellan
förbi
öfver
en
bergen,
Thunö
insjö,
hvilka
vara
vara
kyrka;
till
Thunevand,
sistnämnda
det
mesta
6:te—10.de
höger
med
en
vacker
många
här äro
som
kornet.
vikar
beväxta
— 51 —
med
barrskog
och
björk.
På
sjöarne
ligger
ännu
is der och hvar.
Från
vägen
Haraldsstadt
backig;
alla
låga
ofta
visa
det
och
sig.
är
bär
branta,
Det
landet
backe
utan
är
ett
mer
upp
att
likväl
skönt
skogrikt
och
backe
ned,
och
land
gråa
att
klippor
genomresa:
än nedsänkes man i en djup dal, der några få famnar utgöra synkretsen, än öfverser man från en höjd
vidsträckta,
vest
af
solen
skogbeväxta
blånande
med
en
fält,
berg,
begränsade
hvilkas
bländande
ryggar
snö.
Sådan
mot
nord-
glänsa
är
mot
den
äkta
gästgifvaregården,
när
nordiska naturen.
Carlshus
är
man
kommer
från
detta
gästgifvarehåll
gård,
hvars
den
venster
jag
på
skjuts
i
fru,
som
reste
för
den
till
namn
tade
hade
bästa
Fredrikshall.
ej
att
möta
att
om
träffades
sin
man
erbjuda
sågs
på
vid
en
vägen
antecknat.
Carlshus,
artigheten
Bokskog
sig
Då
jag
vän-
der
en
i
Moss.
att
på
norsk
Hon
Dillin-
gen beställa skjuts åt mig, hvilket hon också gjorde,
oaktadt Dillingen ligger ett stycke från vägen och hon
ej skulle dit. Då jag framkom, stod der en präktig häst
för min räkning till Moss. Detta ligger sex mil från
Fredrikshall
är
en
och
liten
Genom staden,
stad
lika
med
långt
från
trähus,
som ligger
i
en
Moss
Kristiania.
mest
dal,
af
en
våning.
nedstörtar
sig
— 52 —
en
ström,
ledes
fradgande
vattnet
i
öfver
trärännor
klippor.
öfver
Från
åtskilliga
strömmen
hjul,
som
drifva sågar och andra qvarnverk.
Till
då
Soone framkom
stället
nast
förekom
häst,
stanna
men
qvar,
jag kl. 8 på
mig
dåligt,
lät
öfvertala
hvilket
jag
aftonen,
beställde
mig
af
sedan
och
jag
ge-
gästgifvaren
ångrade.
Jag
att
har
alltid funnit allmogen vara sämst i närheten af stora
städer.
Kl.
4
på
morgonen
reste
jag
derifrån
och
kom till Sundby, som var vida bättre än Soone; hvad
jag här fick var godt och priset skäligt.
Den
nelig
10
stor
Maj såg jag
mängd
af
åter i
skogarne
en
(Turdus
björktrasten
oräk-
pilaris).
Alla dessa skogar äro af gran; furen visar sig högst
sällan,
och
nästan
bortgömd
raka
der
och
tyckas
hon
sticker
af
vackra,
björkarne
fram
granarna,
ehuru
ha
ej
fått
på
är
som
hon
här
tjocka.
denna
liten
äro
och
höga,
Samma
växt
breddgrad.
Det
har frusit starkt förliden natt, och solen uppsteg på en klar
himmel.
Under
resans
märkningsvärdt
Här
tog
natten.
jag
fortsättning
förrän
in
Följande
på
jag
ett
dagen
träffade
anlände
hotell
gick
der
jag
till
jag
föga
an-
till
Kristiania.
jag
låg
under
Professor
Es-
mark, för att aflemna de bref jag medfört från Köpenhamn,
men
Esmark
hade
redan
fått
bref från
— 53 —
sin
för
svåger
mig.
tern
i
Etatsrådet
Jag
hade
Köpenhamn
läsningar
i
Wad,
med
nemligen
och
rekommendation
tillbringat
förlidne
vin-
Wads
före-
att
under
derunder bevistat
mineralogi
och
geologi,
för
min tillämnade resa i Norge äfven kunna göra några
iakttagelser
rörande
mark
genast
hem
lät
till
sig,
dithörande
hemta
der
jag
ämnen.
mina
fick
ett
Professor
saker
rum
från
i
hans
Es-
hotellet
hus
och
blef hans gäst så länge jag vistades i Kristiania.
Dagen efter min ankomst, på förmiddagen, uppvaktade jag Hans Excellens Norske Ståthållaren Grefve
von
Essen.
Excellensen
Grefve
von
Engeström,
Lunds
Universitets Kansler, hade redan skrifvit till honom och
nämnt
mig,
godhet.
hvarför
Hans
jag
blef
Excellens
förmånligt
för
skap
med
stortingsmännen
nade
besöka,
nom,
mig
och
hvarför
var
ledig
nat
ställe,
Följden
för
blef
här
plats
mig,
när
så
att
länge
de
jag
jag
och
med
det
Kristiahia
från
vid
att
bäst
de
trakter,
hans
icke
var
fingo
bygder, skrefvo
som
veta,
hem
så att jag blef väl mottagen då jag anlände.
hos
hvarje
bjuden
mig
i
sågo
vara
bekantjag
ske
bord
uppehöll
utmärkt
kunde
göra
kunde
stortingsmän
bord
deras
i
detta
en
Riksståthållarens
nade besöka
att
att
mottagen
yttrade
på
ämhodag
an-
Kristiania.
mig
vid
att
jag
äm-
till
de sina,
— 54 —
Hans
Excellens
Grefve
v.
Essen
var,
oaktadt
öfver 60 år gammal, dock ännu en af de ståtligaste
män,
ha
jag
och
i
någonsin
varit
af
tillika
hela
Essen
var
denne
att
och
III
af
på
sin
ett
sitt
vackert
arm
maskeraden
i
på
en
sådana
Också
var
hade
han
gång
im-
kavaljerer
Grefve
umgängesvänner,
i
arm
med
Stockholm
han
Högväxt
ansigte,
Med
hof.
måste
skönhet.
någonting
intima
gick
ungdom
manlig
vara
hans
som
i
tilldragande.
Gustaf
en
han
med
sätt
ponerande
sett;
ovanligt
fyllig,
sitt
prydde
en
von
och
det
konungen,
d.
Mars
16
då
1792
blef sårad af det lömska skott, af hvars följder han
dog den 29 i samma månad.
Tillsammans med Herr Rathke, Professor i zoologi
och
Töjen,
konungen
plats.
historia,
ett
ställe
köpt
Det
af
Jordmånen
Midt
på
trä;
deri
en
gen.
bor
friskt
af
på
låg
på
ett
såg
planterade
och
trädgården
skall
nu
redan
i
vara
till
En
långsträckt
(skalberg).
hus,
ett
är
hela
exotiska
annan
byggdt
har
byggnaden
på
danske
Akademie-
och
och
utvidgad
åtskilliga
blomma.
till
alunskiffer
större
Framför
är
hvilket
Bruhn
trädgårdsmästaren
som
eftermiddagen
staden,
en
mylla
ligger
orangeri.
trädgård,
Jag
är
höjden
jag
om
Justitierådet
utgjordes
kulle.
men
besökte
öster
anlagd
sluttnin-
växter
stor
ekonomiskt bruk.
af
litet,
der
del
af
Egen-
— 55 —
domen
lär
bestå
dess
användande
vilja
att
der
boningsrum
skulle
att
vore
ett
lär
skall
för
sitt hus
det
af
par
hundra
vara
byggas
två
Akademihus
professorerna,
ha
för
ett
litet
långt
ungdomen
som
bodde
tionerade
skulle
hafva
som
staden,
staden
för
och
långt
gå,
vid
påstå
studerande
ofta
att
inrättas
hvar
Andra
att
Om
somliga
och
tillika
stycke jord.
från
i
tunnland.
meningar;
der
kondi-
och
att
vä-
gen vintertiden ofta vore för fotgängare omöjlig. Ännu
vet man icke hvilket parti som blir det segrande.
I
Kristiania
betraktade
man
Köpenhamn
som
Norges egentliga hufvudstad, och ej underligt, då man
så
nyss
införd
blifvit
i
skild
flere
derifrån.
Jag
hade
nöjet
sällskapskretsar
och
fann
hos
blifva
ungdo-
men en liflig och fri ton. Hvad konversationen angår
inblandade man
gerna
i
densamma
qvicka,
men
litet
tvetydiga infall. Äfven roade man sig mycket med sällskaps-theater; rolerna utfördes af stadens unga herrar
och
damer.
En
afton
bevistade
jag
ett
sådant
nöje,
då man till benefice för skådespelaren Knudsens enka
i
Köpenhamn
mästaren
gen.
i
gaf
en
af
småstaden.»
Theatern
var
bänkar
liten
6
men
loger
och
rarne
voro
sund,
som var träffande måladt.
på
på
Kotzebues
Kl.
stående
hygglig
parterren
fot.
komedier:
begynte
för
Ridån
»Borg-
föreställnin-
nog:
en
damerna;
föreställde
Öfver
rad
her-
Svine-
ridån lästes:
— 56 —
«For
Vid
törer,
de
og
var
Smag.»
ganska
spelande
i
Orchestern,
god.
allmänhet
utfördes
godt,
några
talang,
Särskildt
utmärkte
skaren.
Till
deklamerades
sens
ära
sist
af
en
ung
bestående
Rolerna
af
sig
fru,
den
en
af
ama-
också
med
förskjutne
epilog
föreställande
af
verklig
till
äl-
Knud-
Thalia.
Inga
applåder existerade.
Sedan
Grefve
jag
von
ning
och
flere
Essens
äfven
gånger
en
gång
åtskilliga
begagnat
mig
för
gjorda
alla
gånger
af
åtnjutit
Exc.
bjud-
bevis
på
flere i hufvudstaden boende Norrmäns gästfrihet samt
besett
af
de
vetenskapliga
intresse,
gjorde
samlingar
jag
mig
som
färdig
kunde
att
tåga
vara
vidare
mot Norden.
Denna
nom
tern
på
Norge;
på
en
släde,
hösten,
smälta
kas.
årstid
snön,
Nu
är
är
ej
sådan
sedan
sedan
väl
bör
vägar
vattnet,
hunnit
att
sådana
äro
som
bortrinna
undvika
alla
förhållanden
de
går
för
en
resa
ske
om
utstakade,
och
af
marken
jag-
gevin-
eller
uppkommit
och
snösmältningstiden,
att klokast hade varit att
för
vald
antingen
ock
den
upptor-
inser
väl
stanna i Kristiania längre,
svårigheter
till
mötes
som
man
under
under
en
resa
upp till Trondhjem. Dock jag kunde och ville ej dröja
längre.
Att
komma
till
den
högre
länge varit mitt högsta önskningsmål.
Norden
har
så
II.
FRÅN KRISTIANIA TILL TRONDHJEM.
Den
20
stiania
Maj
och
hjertliga
nom
vid
fortsatte
lemnade
resan
mot
välönskningar
hvilka
vudstad
mitt
varit
nerhet,
och
Esmark
min
sin
tio
både
egnades
dagars
alla
uppriktiga
som
svåger
vidare
de
och
andra,
ty
kände
Etatsrådet
Wad
KriMina
i
vänner
Norges
i
Isyn-
Professor
denne
mig
gehuf-
lärorikt.
förtjenar
erkänsla,
blott
jag
Norden.
ädla
vistande
angenämt
framför
vetenskapsman,
från
middagstiden
frejdade
genom
bref
Köpenhamn,
till-
bjöd mig icke allenast en bostad i sitt hus, så länge
jag
vistades
i
Kristiania,
utan
rika
mineralsamling
för
mig
kring
omgifningar
ket,
som
stighet
blef
hemsända
stadens
jag
jag
förut
mig,
ej
äfven
en kista med
öppnade
gjorde
och
kände.
i
tillfälle
lärde
Genom
att
äfven
excursioner
mig
hans
från
sin
med
myc-
friko-
Kristiania
mineralier, bland hvilka mer
— 58 —
än en sällsynt stuff förskref sig från hans egen samling.
Äfven
resan
försåg
med
en
Professor
god
Esmark
resebarometer,
mig
då
före
den
jag
började
ett
afförut
hade befans mindre pålitlig.
som
Vid
utresan
från
Kristiania
med
kalla
piskande
skurar
fortfor
skurarne
klarnade
luften
och
Mellan
regn,
hela
dagen.
molnen
drefvo
som rök längs åt bergstopparne.
Jordytan
och
i
luften
larne
äro
råg.
ofta
hafre
råg
sås
till
sig
I
vackra
Afkastningen
och af
sänker
mera
uppstående
fjellmassor.
sig
besådda;
och
inga
hängande
utbreda
och
fall
höjer
långsluttande:
långdraget
klippväggar,
de
åkerfält,
som
mest, men
äfven
af
uppgafs
8—10
kornet
inga
långsträckta
fall; men
da-
just
nu
något korn
till
rågen
6—7
bortfryser
stundom under vintern, och åkern uppdrifves då om
våren,
för
att
deri
så
annan
säd.
Detta
händer
någon gång fläcktals till och med i Skåne.
I
strödda
täckta
man
del
dalarne
och
bondgårdar.
med
bräder
(mantal)
sår
af
jorden
vid
Dessa
eller
man
ligger
i
bergens
äro
tegel.
omkring
träde.
sluttningar
byggda
Till
30
Bergen
af
ett
helt
tunnor,
äro
ligga
trä
och
hem-
och
oftast
en
be-
klädda med barrskog, som likväl ej är särdeles stor.
På sluttningen och i dalarne, der dessa ej äro upptagna
till
åker,
växa
alar,
björkar och aspar,
ut-
— 59—
märkt
stor
smärta,
ek
sågs
raka
vid
och
vägen
frodiga.
en
half
En
mil
och
norr
annan
om
Kri-
stiania.
Våren
moner,
hade
Chrysosplenium
växande
till
slutadt.
sin
melodiska
och
äfven
ett
af
en
orörliga
vingar,
bevis
klagan
för
(Anthus
piplärkan
spetsen
prydde
att
hördes
första
och
upp-
återvändt
välde re-
trochilus)
lät
björkkronorna.
i
Gö-
dag för första
gången
arboreus)
gran
den
hade
vinterns
från
ane-
tillhöriga
redan
(Sylvia
Löfsångaren
hvita
blommor
Flyttfoglarne
(här kallad Gauk)
gen,
framträda;
gröngula
allernifolium,
gräsbrodden.
var
höra
börjat
med
sina fädernehem,
dan
ken
här
blandade
i
år
sågs
i
luften
uppstiga
qvittrande,
med
gånTrädfrån
utspända,
åter sänka sig ned på samma
plats.
Hussvalan (Hirundo urbica) sågs också i dag för första
gången,
vade
äfven
kallad
och
i
Gertrudsfogel,
gen.
Sångtrasten,
sicus),
är
de
slag
väcker
Törnskatan,
återvändt.
sade
att
uppgaf
här
han
echo
fria för hans jagt.
kallad
ända
på
vårläte
sko-
(Turdus
sena
sig
här
i
Med
mugälla
natten.
Stensqvättan
haliaetus)
öppna
sväf-
viridis),
näktergal.
och
(Falco
började
gälla
Måltrost
in
Ringärlan
Fiskljusens
insjöarne
sitt
skogarnes
rustica)
(Picus
Grönspätten
norska
ven
(Hirundo
Ladusvalan
luften;
Äfhade
ankomst
och
blifva
viis-
— 6o —
Romsås
är
ania.
Redan
här
erfor
vänta
flere
timmar
på
med
förbud.
hästar
Den
gör
sin
långa
skjuts,
väg
en
usel
som
genomvåt.
Göken
sångfoglarne
vill
Norge
resa
har
efter
Ändtligen
på
i
ej
oftast
lät
slogo
i
Regnet
tätt
Kristi-
som
bör
man
följde
från
den
häst.
skurar,
och
att
var
piskande
ku-ku!
jag,
omöjlig.
Det
alldeles
gästgifvaregården
skyndsamhet
skjutsen.
var
första
kom
fortfor
med
hvarandra.
ständigt
de
Jag
höra
drypande
sitt
gran-
träden gällt sina drillar.
På Skrimstad hade man en mil efter häst, men mot
dubbla skjutspenningar lemnade man mig hållskjutsen.
En
bar
i
yngling
list.
På
gick
med
tillfrågan
förbunden
fick
jag
arm
veta,
som
han
han
ny-
att
ligen skjutit några fingrar af venstra handen, då han
vid
ett
Således
bröllop,
äfven
med
den
här samma
åstadkommit olyckor —
tering
vid
af
ett
och
skjutgevär
dylikt
glädje
högra,
att
skjuta
fordrar
tillfälle
berusad
kan
lossat
sed, som
mer
vänta
ungdom.
så
en
ofta
pistol.
hos
vid bröllop.
varsamhet
hos
en
än
af
Bondbröllop
oss
Handman
bränvin
här
på
orten lära firas med mycken ståt och vara 5—6 dagar.
lade.
ger
ännu
Ofta
Man
är
inemot
har
brudfolket
är hos
med
till
ett
hundradetals
sig
mat
brudskänk,
allmogen
i
Skåne.
gäster
(förning)
alldeles
som
som
Nöjena
samman
bruket
bestå deri
— 61 —
att
man
äter,
dricker,
spelar
kort,
skjuter
och
dan-
landet
mer
sar — således likasom på bondbröllop hos oss.
Den
jemnt
21
och
åkerfält
Maj.
ligga
Skrimstad
Från
synkretsen
mellan
oftast
fur-
är
utvidgad.
och
Väl
odlade
granskogarne.
På
an-
dra sidan Dragvold växer barrskog på de långsträckta
höjderna, och i dalarne stå utmärkt raka och vackra
björkar
och
aspar.
Jordbruket
är
här
obetydligt;
man sår mest hafre och får sällan mer än 5:te, 6:te
kornet.
till
Bark
gröt
nyttjas
eller
stundom
välling
är
till
han
bröd
bättre,
då
eller
gröt;
han
blifvit
väl utvattnad och hackad, sade man mig.
Roholt
Vid
under
här
en
det
gick
jag
snödrifvor,
stor
följt
del
men
af
den
monotona
var
tivitivili,
trodde
det
befans
som
jag
så
vara
fångat
sjunga,
af
under
vår-
musicus)
utan
den
i
en
eller
lifvade
regnet
har
ligga
medtagit
värme
som
okänd
fogelstämma
try,
på
hundratals,
han
sommartiden.
de
try,
förra,
annan
samtidigt
skogen,
En
det
att
i
Ännu
den
fogel.
ett
jag
i
Han
aldrig
aldrig
nedsköts
iliacus)
förr
finnes
Sångtrasten
med
lågt
början
(Turdus
men
skogen
derpå
upprepade
följde
att
Rödvingetrasten
orsak
bössa
häst.
melodi;
try,
olikt
tillhöra
och
sista
och
try,
min
min
gräsbrodden.
ljuden
qvitter
med
på
det
dem,
framlockar
hördes,
jag
väntade
sina
i
hört
Skåne
(Turdus
omvex-
— 62 —
lande
två
toner.
fogelarter,
andra
så
Det
är
anmärkningsvärdt,
som
till
form
nära,
skilja
sig
och
så
färg
att
dessa
komma
betydligt
från
hvar-
hvaran-
dra till sången.
I dag sågos äfven Motacilla flava, alba, oenanthe, Sylvia modularis, rubicola, Anthus pratensis, arboreus, Allauda arvensis, Emberiza Schoeniclus, Fringilla
cælebs, domestica, cannabina m. fl.
Ju
nerhet
mer
de
man
större,
aflägsnar
desto
sig
mera
från
städerna,
redlighet
och
isyn-
fromhet
träffar man hos allmogen. Ville man sluta till norska
folkets
ania,
de
nationalkarakter
blefve
bönder
Sveriges
man
Inne
den
sanna
Man
är
från
lika
träffar
hufvudstad,
ket.
jeri
omdömet
bland
på
märkes
som
kring
om
Kristi-
man
efter
gästgifvaregårdarne
kring
ville
bedöma
hela
svenska
Norges
skogar
och
berg
nordmanna
höflig
allmogen
falskt
och
aldrig.
redligheten
tjenstaktig
Danska
och
mot
pålitligheten.
främlingen;
språket
fol-
träffas
som
pre-
talades
Kristiania, talas här icke mer; snarare en
i
dialekt af
svenska. Ännu räknar man dock sitt mynt på danska.
Förliden vinter föll en ovanlig mängd snö, som
blef
under
liggande
hela
mycket
vintern
länge.
och
långt
Deraf
in
kom,
på
att
våren
man
måste
föda alla sina boskapsdjur inne, och ännu är marken
mestadels
bar.
Man
samlar
torr
ljung
och
rötter
—63 —
af
(Lolium
renrepe
till
foder
åt
de
jorden.
Nöden
andre.
Min
kunde
för
perenne)
hästar
är
allmän,
skjutsbonde,
ingen
del
på
som
åkrarne
nu
och
i
vår
ingen
som
var
förmås
att
och
skola
kan
en
hjelpa
58
sitta
dylikt
tillreda
årig
upp
i
den
man,
skjuts-
kärran; han ville hellre springa hela vägen och spara
sin
häst.
Det
var
derför
Det
var
hans
enda
fort.
vår
upparbetat
hans
omöjligt
häst,
lilla
att
som
vilja
redan
jordtorfva,
och
köra
denna
som
nu
hos sin egare saknade foder.
Eidsvold är ett stort jernbruk med masugn och
stångjernshammare,
ker.
Det
var
förbi
Missberget,
varit
silfvergrufva,
malm.
Vid
Agenten
vägen
lång
sens
södra
mil
i
dess
vestra
Längre
betydligt
som
berg,
nedlagd
ligger
en
vacker
i
Mjösen
omgifven
Vid
höga
Minde
sig
fjell,
slutas
Vormenelfven. Öfver denna elf finnes
man
70
var
har
à
i
går
öfver
på
80
alnar
bred,
dag
omöjligt
hitdrifvit
en
färja.
men
att
mängd
Elfven
har
komma
is,
härifrån
går
Mjötolf
på
med
här ingen
bro;
icke
stridt
öfver.
som
vid
sjö
är
ett
på
Stenby,
isynnerhet
denna
Anman
fordom
brist
Härefter
Minde,
till
sträcker
af
af
gård.
Kristiania.
nedåt
far
hvarest
är
Nielsen
Carsten
fram
nu
sträckning
sida.
Statsrådet
gång.
fot
kust.
norr,
i
ett
dess
tillhörig
i
tillhörigt
icke
mer
än
lopp;
det
Nordanvinden
betäcker
en
stor
— 64 —
del af Mjösen, sammanskockar sig i elfven och drifver
förbi
med
icke
att
tänka
klingande
brak.
för
af
att
jaga.
Jag
dem
sköt
jag,
dag.
således
min
några
i
är
Mjö-
stränder
öfverfart
Det
bössa och hund begaf jag mig derför ut långs
foglar,
en
och
Med
sens
på
såg
en
men
stor
de
mängd
voro
alla
för
Kri-
allmänna.
Minde
På
stiania;
hit
rier,
och
sen
kring
är
för
härifrån
det
ett
man
slags
på
upplagsplats
vagn
sill,
transporteras
inre
af
salt
dessa
landet.
och
varor
Nedanför
spece-
på
Minde,
Mjöder
elfven är smal och strid, kan man svårligen gå med
båtar.
Då
efter
vattnet
midsommar,
är
högt,
låter
det
hvilket
sig
göra,
inträffar
kort
men
dra-
då
gas båtarne merendels med linor.
Den 22 Maj lemnade jag Minde och gick på färjan öfver Vormenelfven. Det var en skön morgon. Mjösen låg spegelblank, och drifisen hade till större delen
försvunnit
in
i
under
sköna
vid
vårmorgonen
het
de
sig
skogbeväxta
klara
som
natten.
Morskogen,
utsigter
våg,
i
och
lät
som
berg;
i
lång sträcka
klädt och snöbetäckt.
Vägen
östra
framstå
här
till
denna
höjer
sidan
i
all
finnas.
speglar
och
deras
Den
härlig-
höger
ligger
sig
löper
Mjösen.
Till
venster
följer Mjösens
sig
af
resa
Mjösens
Feiringberget,
vestra
kust,
gran-
— 65 —
Vägen
het
mot
korta,
på
men
träd,
i
Norden
endels
är
Blåsippan
växa
södra
lind,
sig
buskartad,
blickade
består
hägg,
i
barr-
utseende
hade
och
tyckes
(Be-
stället mer-
buskarne.
acelosella)
med
af
arren
förra
här
god-
hassel
skönare
på
mellan
(Oxalis
harsyreblommor
icke
stenig,
Skandinavien
den
som
antager
fram
är
alm,
af
i
och häggen,
dock
han
Skogen
delen
förbyta
tula incana),
svarar
skönhet;
backar.
hvilka
Alen
mot
i
branta
bland
rönn.
Morskogen
utsigten
af
träd.
De
i
första
dag
öpp-
nat sig och hängde på sina stjelkar mot solen.
Af vilda djur skall här i skogen finnas Lodjur,
här
kallade
(Lynx);
Gauper
man
kände
Katte-
blott
gauper. Björn finnes äfven, harar och räfvar äro talrika.
Af
mängd,
fogel
finnes
försäkrade
tjäder,
man;
de
orre
och
sistnämnde
hjerpe
kan
i
man
om våren locka till sig genom att blåsa på en pipa.
Ripor
komma
högst
sällan
hit,
och
endast
dalripan
(Lagopus subalpina).
Hästarne
och
en
här
starka;
mörk
någon
de
äro
temligen
små,
oftast
ljusgula
äro
rand
långs
åt
ryggen.
helt
svart
häst.
men
till
tätt
byggda
färgen
Sällan
med
ser
man
är
små-
Hornboskapen
växt, ofta hornlös, af hvit eller röd färg, och i allmänhet
allmän
brokig
af
iakttagelse
båda
att
i
dessa
alla
färger.
Det
är
fjellbygder af de
en
inre
— 66 —
delarne
ljus
i
norra
och
blek
vinterkölden
utöfvar
sitt
Skandinavien
än
är
i
onekligen
välde
djurens
sydligare
på
färg
trakter.
orsaken
hela
den
är
mera
Den
stränga
härtill.
Denne
lefvande
naturen
och
hindrar alla formers och färgers ypperliga utveckling.
Ju
mer
jag
regioner,
närmar
desto
mig
mera
nordens
små
och
blifva växter och djur, och
deras
färger*).
menniskan.
I
eller
fjellens
slutligen
snö-
pygmeiska
ju mer bleka och matta
Detta
synes
landets
inre
äfven
ha
inflytande
skogstrakter,
t.
ex.
på
hos
oss i Småland, ser man väl aldrig någon med svart
hår;
men
pererad,
mera
äro
vid
hafskusterna,
inträffar
den
de
detta.
brunetta
svarthåriga
der
Der
än
luften
närma
blonda
utan
att
är
färgen,
man
mer
sig
ja
derför
tem-
invånarne
stundom
kan
här-
leda dem från annan folkstam.
Morstuen
bebos
af
ett
är
en
godt
välbyggd
folk.
gästgifvarens
häst
redan
soldat,
gått
om
som
att
jag
körde
och
på
grund
mycken
detta
tjenstaktighet.
gästgifvaregård
framkomsten
färdig
oss
beskedligt
af
Vid
på
och
vitsord
för
min
vägen,
gick
räkning.
hade
af
visade
dit
i
man
och
stod
En
berättat
backarne,
mig
nu
Härifrån till Körsödegården går
*)
I
de
subalpinska
dalarne,
der
de
långa
sommardagarne,
är
deremot
dig, ja mer än på Skånes slättbygd.
solen
värmer
vegetationen
starkt
under
ovanligt
fro-
— 67 —
vägen
fortfarande
derefter
mera
ständigt
björk
i
genom
och
långs
små
med
barrskog
asp.
Mjösen;
repriser
Rönn
och
som
och
han
man
höjer
reser
afvexlar
hägg
sig
nästan
med
arre,
ofta
utse-
antaga
ende af träd. Frän en bergås 3/4 mil från Korsödegården öfverraskas man på en gång af en vidsträckt
och
blånande
nare
ten
utsigt
Hedemarken.
från
skap,
Kolmården
Östergötland
mycket
med
så
högt
det
jag
liggande,
är
gemensamt.
Skåne
dock
som
utsig-
Dessa
land-
hafva
dessutom
Båda
äro
att
v.
jem-
också
Östergötland.
Hedemarken,
betviflar
öfver
lägre
ungefär
öfver
och
hvarandra
sädeslandskap;
står
öfver
Sådan
rika
Hedemarken
Buch
sätter
än
norsk,
det
i
sin Reise durch Norwegen.
Kristianiabon
till
utseende,
polisonger
är
språk
träffas
mer
och
lika
dansk
tänkesätt.
ofta
i
Rödt
Kristiania
både
hår
som
i
och
Kö-
penhamn; men längre in i Norge nästan aldrig. Fruntimren
bruka
kensklädning,
der
schal
hakan,
öfver
mumielikt
i
ett
ett
hvardagslag
kläde
annat
en
kring
bundet
randig
hemväfd
ver-
knutet
un-
hufvudet,
om
axlarna.
Denna
drägt
utseende,
hvilket
dock
halsen,
ger
står
dem
i
och
en
ett
slags
strid
med
det oftast vackra, lefnadsfriska ansigtet.
Man ser här sällan mer än en häst för årret,
plog brukas icke.
— 68 —
Nöklebye
ställe.
Äfven
torr,
på
hade
fått
hade
odlade
allt.
en
fann
blef
vara
ett
som
förut
gång våt
var
usel.
man
och
besynnerligt
att
nästan
snöbetäckta,
under
också
häst jag
jemnt,
välbyggda
gårdar
öfver-
vidsträckt
utsigt
En
socken.
berg
att
åtminstone
den
nästan
alla
det
gästgifvare-
var
var
vackra.
Vangs
dåligt
som
och
stodo
öfver
djup;
Landet,
åkerfält
Rågfälten
hade
jag
vägen,
ingen
Det
föreföll
mig
till
venster
voro
drifva
sågs
enda
till höger eller på vägen bredvid mig.
Nära Hjellums gästgifvaregård ligger Vangs prestgård.
Jag
reste
dit
för
att
göra
ett
besök
hos
den
frejdade Prosten Pihl, om hvilken jag sett så härliga
saker anföras i v. Buchs Reise durch Norwegen, der det
om honom heter att han är en af de märkvärdigaste
män
i
Norge.
instrument,
schelskt
Han
har
bättre än
teleskop,
en
en
samling
astronomiska
månget
observatorium,
sextant
och
två
ett Her-
chronometrar.
Med dessa instrument har Prosten Pihl bestämt Norges
läge.
Äfven
har
sjelf
förfärdigat
är
han
optiska
han
lika
eger
långt
konstnärer.
har
genom
han
dessa
hunnen
Hans
sitt
mekanisk
skicklighet
instrument.
som
hus
de
liknar
exempel
konstfärdigheten hos sin omgifning.
I
bästa
en
mäktigt
I
och
glasslipning
engelska
fabrik,
inverkat
hela
och
på
Hedemar-
— 69 —
ken
torde
snart
ej
ett
enda
slagur
eller
fickur
fin-
nas, som ej är tillverkadt inom provinsen.
Det
var
underlåta
att
drog icke i
var
nära
dom,
visst
mindre
hans
icke är
ärligt
nu
en
in
rest
hem.
i
till
ej
jag
honom.
Det
sin
en
men
emellertid
kunde
och
en
Med
familj.
egen-
gästfrihet
derför
icke
mottagen
Snart
kom
af
Prosten
om
några
och
femti
undersätsig,
med
ett
intagande,
ansigte.
Allt
hvad
yttrade
hjertighet
och
de
vistades
dagar,
i
att
man
hos
Norge,
jag
älskvärda
okonstlad
under
var
blef
jag
man,
och
en
är
taga
snart
ovanlig
att
utmärkte
liten
temligen
af
prosten
berömvärd,
Han
naturligt
denne
väntades
mycket
Pihl.
helt
betänkande att
afton;
men
som
då
besöka
han
upprigtighet.
förtroende
oförgätliga,
så
hans
hus.
Jag
lära
känna
En
intog
en
af
och
ökades
angenäma
hade
uttryck
känsla
mig
högst
var
tillfälle
förträfflig
öppenjemt
dagar
under
man
år,
jag
dessa
som
lärd,
husfader och religionslärare.
År
1806 hade
regeringen
att
som
bestämma
norsk
versitet
mer
att
åt
i
resa
i
astronom,
ekonomien,
stå
Pihl
vestra
latituden.
Kristiania.
ska instrument
Prosten
till
af
hade
lön
Han
dess
Nu
har
och
hans
uppdrag
delarne
af
danska
Norge
af
landet
fick
eget
Prosten
Pihl
egnat
obegagnade.
förträffliga
Men
för
staten
unisig
astronomi-
äfven
i eko-
— 70 —
nomien
tiga
gagnar
han
inrättningar,
som
införde
exempel
sitt
han
fädernesland
der inför.
tröskmaskin
har
verkat
på
så,
genom
Han
Hedemarken,
att
denna
de
var den
nytförste
och
nyttiga
detta
inrättning
numera är derstädes allmän.
Åkerbruket, säger Prosten Pihl, drifves på långt
när icke så väl som
landskap.
Man
två
hästar
pan
och
ständig
och
som
borde i detta sädesbördiga
årr,
som
lemnar
hvila.
tydlig
det
nyttjar
som
endast
hela
öfriga
Afkastningen
man
af
drages
rör
delen
är
jordens
af
en
öfversta
af
derför
jorden
icke
godhet
eller
jordskori
en
så
skulle
be-
vänta.
Prosten Pihl har från Sverige förskaffat sig ett slags
plog,
som
tum
i
honom
är
äfven
jorden.
viss
kan
dragas
Han
har
af
en
likväl
till
den
fullkomlighet
på
att
han
som
derigenom
häst
ännu
han
med
och
icke
går
önskar.
tiden
8
bringat
skall
Han
be-
tydligt förbättra jordbruket på Hedemarken.
Vang
Det
var
en
den
23
skön
dag,
Maj.
och
Christi
jag
Himmelsfärdsdag.
njöt
af
den
härliga
utsigten som man här har på alla håll. Också skulle
man
knappt
tro
att
så
många
slags
utländska
praktväxter, som man här får se, kunde trifvas på kall jord.
Söder
en
deri
om
trädgård
den
anlagd.
finnes hedrar
välbyggda
Den
ordning
dess anläggare.
prestgården
och
plan
Här stod
är
som
en blå
— 71 —
krans af Scilla botryoides, omgifven af en ljusröd glänsande
en
sådan
stor
omslutna
buskar;
Allium
af
Schoenoprasum,
blomsterkorg.
af
höga
siberiska
Alla
häckar
ärtträd
inneslutande
gångarne
af
vinbärs-
voro
voro
och
alléer,
krusbärs-
planterade
långs
bygg-
en
utsigt
öfver
nadens murar.
Från
en
vik
täckt
är
denna
af
berg
en
höjer
annan,
mängd
både
frodas
trädgård
Mjösen,
väl
på
sig.
Vid
anlagd
bära
härlig
andra
sidan
för
äpple-,
och
är
hvars
sida
af
denna
fruktträd.
päron-
och
mogen
frukt.
ett
snö-
trädgård
Här
finnas
körsbärsträd;
Derjemte
i
de
funnos
här äfven planterade hasslar. På hela sträckan mellan
Rörås
icke
och
en
Kongsvinger
gång
skola
kring
inga
Eidsvold.
fruktträd
Den
trifvas,
framstrykande
nordanvinden torde dertill vara orsaken.
Näs.
Eken
växer
ännu
Elgar
finnas
i
på
prestgårdens
Österdalen,
och
egor
hjortar
i
på
Ber-
gens stift.
Här stod nu Ornithogalum luteum i blomma. Af
foglar sågos ett stort antal; bland dem vill jag blott
nämna
Ängknarren
(Crex
pratensis),
som
finnes
här
under sommartiden i mängd; dalripan finnes på fjellsidorna
och
kommer
hit
med
vintertiden.
Jag
såg
Loxia chloris och Columba palumbus; äfven finnes Charadrius
apricarius,
som
här
kallas fjellhjerpe.
Man
— 72 —
påstår
att
Gröna
väderleken
kring
hackspetten
3
dygn
(Gyllenrännan)
förut.
Har
han
spår
ett
mo-
notont läte, blir det vackert väder; skriker han gräsligt,
blir
det
regn
och
oväder,
och
kommer
han
fram till husen och skriker, blir det än värre.
Vang
är
en
själar.
Hon
naste
landkyrkor
kunna
af
eger
pryda
Prosten
kyrka,
till
af
vid
som
är
i
Norge
och
som
stad.
Är
af
församling
kyrka,
en
Pihl.
antänd
ritningen
stor
en
Också
1804
blixten.
denna,
en
Prosten
och
är
sköskulle
ett
verk
socknens
förra
Pihl
hvarje
6000
de
äfven
denna
nedbrann
pass
af
uppgjorde
hemmantal
då
skulle
bestå ett visst mått af tät kalksten efter vigt. Denna
kalksten
norr
är
en
nar
brytes
lär
stor
bred,
och
danad
bevistade
en
socknens
egor;
bergsformation
korsbyggnad,
den
pel
jemte
på
denna
minsta
efter
jag
talrik
40
alnar
längre
finnas.
lång
vinkel
är
mathematiska
regler.
I
dag
gudstjensten
församling,
en
mot
Kyrkan
och
och
i
list
men
icke
36
al-
symmetrisk
detta
tem-
och
afhörde,
uppbygglig
predikan
af prosten.
Den
som
larne
gamla
nästan
äro
pantalonger.
norska
öfverallt,
här
klädda
i
Fruntimrens
verkensklädning, sydd
bonddrägten
redan
bortlagd.
blåa
eller
kläder
ungefär
gråa
bestå
som
är
De
af
här,
lika-
flesta
kar-
rockar
och
en
randig
våra jungfruars.
— 73 —
På
hufvudet
bära
blått
sidentyg
med
den
ett
de
med
bindes
hvitt
bräm,
en
en
mössa
flik
under
kantadt
af
på
rödt,
hvardera
hakan.
med
grönt
eller
sidan,
hvar
Under
breda
mössan
spetsar;
på
är
ax-
larna bäres merendels en vacker silkeschal.
Äfven
de äro
med
af
stora
tegel,
hvita
allmogens
af trä, väl
fönster
spån
eller
gårdar
byggda,
och
eller
röda
vittna
om
välmåga;
oftast två våningar höga,
vackra
bräder,
glasrutor.
och
skorstenar.
öfver
En
Taken
dem
höja
skadlig
äro
sig
yppighet
skall ha inrotat sig i allmogens lefnadssätt; utländska
drycker, vin, punsch m. m. brukas temligen allmänt.
Prosten
instrument
färdigade
gjorda
i
af
Pihls
som
observatorium
der finnas
hans
hans
äro
eget
hus,
egen
hand.
besågs;
till
och
de
härliga
större delen
en
del
Den
ha
vackra
för-
blifvit
guldfer-
nissa som engelsmännen sätta på sina messings-arbeten,
höllo
mängd
de
länge
misslyckade
som
försök
en
hemlighet.
upptäckte
Efter
Prosten
en
Pihl
sättet att tillreda denna fernissa och uppgaf det derefter för
ledamot
mängd
Videnskabernes
han
handtverkare
undervisar.
till
blifvit.
Men
städerna,
han
utan
håg för slöjderna.
Selskab i
Prosten
af
åtskilliga
klagar
att
Pihl
kring
öfver
Kjöbenhavn, hvars
har
slag,
att
hos
sig
hvilka
de
landsbygden
alla
en
han
gå
utbreda
— 74 —
sten
Den
24
Pihl
och
qvarn,
dom
en
den
af
Nedanför
gården
att
en
vara
största
skall
nya
bäck
Hon
drifver
snart
äfven
drifva
vi
promenad
och
Denna
egen-
lofvar att
blifva
byggnaden
är
är
hast
stamp
som
från
till
den
På
ungdom
Musik
och
efter-
Kuhru,
egendom,
der vi
samtal.
såg.
och
af
rik.
qvarnverk
och
annan
en
så
uppväxer
ett
med
vacker.
Hedemarken
redan
en
ProArn-
Flagstadelfven,
i
Pihl,
med
egendom
Vang.
åtgärd
hvarpå
framflyter
besökte
sällskap
hans
från
Pihls
höga
tillhörig Prosten
med
mil
dem,
liten
i
en
begynnelse, men
elf.
middagen
ven
sin
Prosten
från
skönaste
jag
familj
fjerdedels
genom
Utsigten
besökte
hans
är ännu i
tiden
de
Maj
äf-
roade oss
sång
trak-
terades af prostens talangfulla döttrar.
Man
fått
och
domar.
icke
ej
får
någon
bibehållit
Så
frågade
lifegenskapen
adelsmännen
gång
om
mig
straffa
sina
seelse
straffas
ligtvis
vederlägga
bönder,
med
och
dessa
arbeta
herregården)
skaffad,
och
att
sade
att
för
dag
norrman
om
om
en
i
vid
Sverige,
sina
icke
grofva
bönderna,
nu
i
och
säterier
den
Jag
och
hofveriet
var
Norrmännen
åtskilliga
spöslitning.
jag
att
Svenskar
fortfor
få
skyllningar;
vid
i
ännu
ännu
höra
oss
minsta
sökte
orättvisa
stället
det
för
mesta
att
för-
natur-
(förpligtelsen
för
om
sjelfva
beatt
afvara
— 75 —
arbetsbönder
äro
arrendatorer,
som
betala
årligen
sina arrenden med penningar eller säd för den jord
de
begagna
Rutger
nade
sina
de.
G.
och
Ungefär
båda
samma
som
bönder
var
dessa
säteri
ädle
mot
och
bestämdt
senare
följde
afskaffa
patrioten
hofveriet
lemarren-
enskiftade
Engeltofta
patrioter
att
den
bröt
decennium
sitt
beslut,
Det
först
hemmanen
ett
Stjernsvärd
Efter
odla.
Maclean
(se
flere
hofveriet
sid.
C.
11).
possessionater
och
införa
ar-
renden.
Jag
hade
men
Prosten
ännu
en
med
synnerlig
för
att
tänkt
Pihl
dag,
fortsätta
min
öfvertalade
och
jag
kan
icke
tillfredsställelse
ännu
en
dag
få
resa
den
att
blifva
mig
neka
emottog
njuta
af
24.de,
till
qvar
att
jag
inbjudningen,
den
förträfflige
mannens i flera afseenden lärorika samtal.
Att
som
Prosten
genom
de
Pihl
är
medel
vill
bringa
Norge
det
kan icke betviflas.
slår
äro
de
tror,
det
kan
detta
åt
turligtvis
här
i
fram
rätta
så
korthet
den
och
och
eget
saken
de
han
som
utan
han
sjelf
lemna
som
Emellertid
förslag
före-
han
bedömande,
bäst.
säkrast
anseende,
de medel
följdrika
jag icke bedöma,
omnämna
för Norge de nyttigaste.
fosterlandsvän,
bäst
välstånd
Men om
Norrmännens
förstå
utmärkt
anser
till
och
och vill
en
han
vill
ansåg
najag
vara
— 76 —
«Hedemarken»,
kaste
landskap;
och
denna
sade
han,
Hedemarken
borde
ligga
«är
Norges
borde
der
sädesri-
hafva
en
stad
Bremundelfven
kastar
sig i Mjösen; han stode derigenom i förbindelse med
hela
riket,
hjelpas.
och
Det
genom
vore
Storhammer
finnes
finnas
efter
en
strand.
En
stad
briksstad;
Norge,
kan
honom
och
der
förstörd
i
det
blifva
är
af
är
endast
sjelfständigt
lägga
några
få
genom
och
förädla
ej
dem
tillbaka
förädlade
Norge
att
borde
derigenom
Danmark,
hafva
ty
så
länge
tänkesätten
en
nu
sina
från
ett
egen
i
konoch
främmande
styrka,
Norge
beroende
är
fa-
Norge
att
af
ditåt.
torr
alster,
oberoende
böjelse
en
vara
som
genom
sin
der
ännu
försummad
denna
sjelf
upphjelpa
blifva
ruiner
borde
starkt
krafter,
upp-
honom
är
alldeles
sina
folk.
det
Norge
centrera
lösa
industrien
att
stad*);
hjertat
fabriksrörelsen
men
skulle
oförståndigt
för
England
och
af
dem
Åkerbrukets
och
fabrikernas upphjelpande äro de enda medlen dertill.
I
ket,
staden,
borde
Hedemarkens
*)
I
Storhammer
vit
plundrad
mot
och
mig
som
anläggas
i
läggas.
Hit
Gudbrandsdalens
durch
fordom
i
skulle
universitet
och
Reise
sin
att
seende
som
äfven
Norwegen
varit
grund
svensk
detta Svenskarnes skamliga dåd.
den
I,
största
uppbränd
nämnde
af
sid.
hjertat
af
lätt
produkter;
1 65,
stad
i
Svenskarne
Prosten
fås
Pihl
berättar
Norge,
1 567.
ej
ett
rialla
He-
v.
Buch
och
blif-
Af
und-
ord
om
— 77 —
demarken är rik på säd, Gudbrandsdalen på
Det
är
icke
ania,
der
skola
vara
höra
bra
att
universitetet
tänkesätten
att
det.
vara
äro
Köpenhamn
Kristianias
tänkesätten
hos
hjertat
riket
af
ännu
den
lagdt
danska,
skall
ideal,
studerande
alstras
är
ej
länge
lätt
upp-
blifva
ungdomen
mer
Kristi-
och
så
derför
boskap.
i
också
danska.
patriotiska
I
tänkesätt»,
m. m.*)
Det
Pihl
I,
sid.
om:
samma
finna
vi
som
äfven
164—168.
«v.
Buch
i
vi
här
v.
Buchs
Prosten
var
en
lemnade
uppmärksamhet
någon
staden
skulle
Deglum
rätt
ligga
och
Pihl
åt
åsigt
der
med
väldiga
der
vore
rätta
sig
i
saken,
der
Prosten
Norw.
sjelf
här-
öknen;
ingen
Också
hade
han
är,
ville
men
att
mellan
Bremundelfven,
störtar
för
af
durch
honom.
af
vattenfall,
platsen
röst
Storhammer
Fangberget,
och
anfördt
Reise
yttrade
ropandes
han
icke
se
sig
Norges
i
stor
Mjösen,
fabriksstad
och
universitet».
Fangberget
och
furuskog;
icke
betydligt
vik
af
med
*)
Maj.
Man
förr
närmast
der
tall-
Läsaren
Pihl som yttrar sig.
25
höjer
Mjösen,
skön
den
jordytan
torde
än
marken
och
och
är
granskog.
erinra
sig
att
far genom
sänker
Fangberget
hög
och
Här
det
är
gran-
sig,
stel,
slutar
dock
vid
en
beväxt
Mjösen,
Norrmannen
Prosten
—78—
Gudbrandsdalen
naste
utsigt
vikar.
Björken
darne
hafva
jor
jemna
lade
gröna
bet.
nu
en
flera
fälten
åkerfält
alla
i
har
på
och
här
Mjösens
derför
uppstiga
mera
vidtager
öfver
och
öppnat
skön
sina
mellan
högt
den
och
knoppar,
lun-
Rök
i
toppar,
stora
som
af
luften.
välbyggda
gå
skö-
bugter
skogslundarna
grupptals
bergens
man
grönska.
ställen
bergsluttningar
På
har
spegelklara
svedPå
de
ligga
od-
gårdar.
På
boskapshjordar
ofta
resa
sig
sky-
högt, ligger ännu snö, och hvita fradgande fjellströmmar störta sig ned i ormkrökningar mellan de gröna
barrträden
leende,
bilden
get
—
än
af
är
besynnerliga
jättelikt
den
härliga
Hedemarken
företeelser,
vilda.
Detta
är
än
Gudbrandsdalen.
kornbod,
Norges
idylliskt
den
allmänna
Prosaiskt
ta-
Gudbrandsdalen
dess afvelsgård.
Mellan
Fangberget
och
förbi
och
långt
gården
dom
varit
ej
ett
från
konungasäte,
Moe-elfven
går
Ringsager,
bekant
för
vägen
som
den
for-
följdrika
händelse, som der tilldrog sig under Olof den heliges
tid.
mens
Denne
Norske
utspridande
använde
de
hårdaste
hvar
religion
(hedna
konung
öfver
strängaste
och
en,
kulten)
samt dertill lät döpa sig.
var
allt
i
medel
som
och
så
ifrig
landet,
och
icke
att
kristendohan
straffade
genast
antog
i
den
dertill
på
det
bortlade
sin
nya
läran,
—79—
Olof
I
den
heliges
Saga
berättas
huru
Kung
Olof Haraldsson, äfven kallad Olof Digre, reste kring
på
gästning
män,
till
i
och
sig
Romerige,
hvar
för
han
att
få
veta
men
eller
ännu
nast
läto
hedendomen
landsflykt
eller
eller
lemlästade
deras
händer
fad,
hög
voro
lät
Alla
dref
Dessa
som
ej
ge-
antingen
eller
hänga
att
låta
lemnade
af
folket
kristendo-
han
genom
Ingen
stridbara
kalla
antagit
halshugga
dem
låg.
de
fara,
300
han
hedningar.
han
han
af
lät
om
eller fötter.
eller
åtföljd
kom
afhugga
han
religionsnit
i
dem,
ostraf-
framkal-
lade våldsamheter föröfvade han, som sagdt, i Romerige.
Man
fruktade
derför,
att
han
derefter
skulle
framfara på samma sätt i Hedemarken.
Fylkeskonungarne i detta landskap, fem till antalet,
samlades
om
saken;
hvardera
från
länsmän
bilda
och
för
en
taga
beslut,
sitt
att
här,
de
försigtigt
med
läto
drucko
spejare
underrättade
Ringsager
landskap,
tillföra
honom
och
på
öfverenskommo
qvarblefvo
trupper,
ager;
derför
de
dem
dem
hvilken
af
de
daga.
och
till
om
och
de
öfverlägga
manskap,
de
utsände
skulle
Sedan
mådde
väl.
Olof
fattat
detta
Olofs
på
sig
på
Likväl
hvilka
deraf
angripa
de
för
sina
och
väntande
gästeri
Romerige,
kung
att
samla
väpnadt folk
samlade,
tillställa
för
att
sände
dag
resor
sina
Rings-
och
och
de
natt
man-
— 80 —
skap.
Men
Ringenäs,
på
en
sammankomsten
falsk
och
var
förrädisk
Kettil
också
man,
som
af
genast
efter hemkomsten från mötet lät sätta sin jakt i sjön
Mjösen,
och
rodde
ned
till
gården
der
kung
Olof
var på gästning, och der han berättade honom hvad
beslut
kungarne
voro
samlade.
jakt,
och
tagit
på
Kung
enär
Ringsager,
Olof
Kettil
for
rest
då
der
upp
från
de
på
ännu
Kettils
Ringsager
aftonen
förut, visste han i hvilka rum kungarne sofvo. Dessa
rum
lät
nu
komma.
som
Olof
omringa,
Fångarne
straffade
så
att
framfördes
dem
ingen
derefter
på
följande
sätt:
lät
han
utsticka
begge
ögonen;
på
lät
han
afskära
tungan;
kung
Ring
dra
landsförviste
sig
att
aldrig
han,
sedan
återkomma
de
till
kunde
till
kung
på
Gudröd
och
und-
kungen,
Rörik
Dalekung
de
två
an-
genom
ed
förpligtat
Norge.
De
länsmän
och bönder, som haft del i detta småkungarnes företag,
lät
der
och
nades
han
dels
fötter.
detta.
landsförvisa,
Folket
Kung
reste
Olof
dels
sig
blef,
lemlästa
slutligen
som
vi
på
hän-
och
veta,
hämdödad
i slaget vid Sticklerstad.
Ringsagers
tiska
den
kildes
byggnad
kyrka
i
hela
märkvärdigaste
skall
kunna
starka förgyllningen
i
lär
vara
landet
den
och
vackraste
dess
Skandinavien.
jemföras
dermed.
gö-
altartafla
Endast
Roes-
Den
gamla
på de upphöjda, skönt arbetade
— 81 —
träbilderna
är
i
ses
form
der
af
ännu
ett
i
skåp
sin
med
fulla
dörrar
glans.
att
Taflan
öppna
på
sidorna.
Från
det
brandsdalen,
långs
venstra
bäckar,
ställe
som
der
ofvan
stranden
som
nu
växt
Mjösen
slutar
nämndes;
här
af
till
börjar
Lougen-elfven.
elfvar,
rusa
Gud-
löper
vägen
En
mängd
i
storelf-
ned
ven från alla sidor. Vägen är ofta hemsk; till höger
stela, svarta klippor, till venster, svindlande afgrunder,
endast
svagt
bortskymda
af
granträd.
Vid
pass
en
mil från elfvens fall i Mjösen är en stor fors kallad
Hunerfossen;
den
pensel.
yrande
men
Med
sig
ned
ännu
i
håll.
Dessa
göra
präktig
denna
par
vägen
på
sig
ett
granar;
och
effekt.
afstånd
dela
I
klippor
fradgande
bland
fonden
smärta
svart
den
blånande
raka,
höger
en
kastar
hans
klippor
draga
stort,
förtjena
klippor;
moln
af
till
skum
öfver
svarta
röklika
granskog
skulle
den
god
ström-
ligga
honom
våg
en
löfskog,
på
till
åt
hvita
berg,
fram;
målares
breda
och
öfver
berg,
glest
beväxt
äfven
berg,
utför
öfver
hvilkas
venster
träd,
flera
fradgan
top-
en
hvilka
med
hvilka
tät
höjer
mörka
fjell-
strömmar med buller och dån nedstörta sig. Ett par
små kojor ligga vid sidan af forsen.
Ödemoe
gen
gästgifvaregård.
mer tillsamman
öfver
Åter
elfven
draga
sig
ber-
och blifva ofta lod-
— 82 —
rätt
stela
och
stenmassor
och
klättrande
på
som
hvita
små
höga,
alltid
barrträd
de
svartaktiga,
låna
utstående
punkter;
dem
utom
sin
kanterna,
färg.
synas
förunderligt
att
der
Getter,
härifrån
dessa
djur
få fotfäste, och förunderligt att tallarne få rotfäste.
Nu utbreder sig dalen, och vackra gårdar ligga
gruppvis
strödda,
skapshjordar.
här
merendels
eller
svarta
och
mellan
Boskapen,
långa
fläckar.
dem
temligen
horn
och
Bönderna
gå
betande
småväxt,
hvit
från
bo-
har
färg
dock
med
Moe
säga
röda
alltid
du; det låter innerligen godt och välment.
Stav,
och
ett
blef
i
sjukdomen
uselt
går
är
gästgifvareställe;
begrafven.
smittsam;
Flera
det
är
hustrun
ligga
en
är
död
sjuka,
och
stark
febersjuk-
dom, med symptomer liknande gula febern.
De
högre
höga
och
ten
och
äro
redan
gröna.
och
sköna
skönare.
med
Det
skurar
temligen
är
en
utsigterna
Regnet
hela
och
årstid
blifva
fortfarit
dagen.
stora,
skön
har
nat-
Björkarnes
blad
bergens
—
alltjemt
hela
det
sluttningar
börjande
lif-
vet i naturen, och som utvecklar sig med stora steg.
Mot aftonen framkom jag till Lösnäs och fann
här
ett
utmärkt
beskedliga
»Hvad
vänligt.
vill
hyggligt
gumman
du
«Färsk
ha
och
införde
att
fisk,
spisa,
om
du
snällt
värdfolk.
Den
i
snyggt
rum.
mig
kära
har».
ett
du»?
«Gu'
frågade
hon
hjelpe
mig.
— 83 —
jag har blott
min
son
kokt
i
Jag
begärde
silfverkanna.
och
i
dricka,
och
Gumman
strax
ansedd
som
nytt,
utom
ost
skall
och
en
medlem
barn.
skogar
starkt
intryck.
En
och den
snälla
gumman
gröt,
fa
ser
du».
en
massiv
mina
instru-
användande
och
af
All-
Allt
och
gör
mer;
i
på
deras
du få
du
smör,
inbars
nyfiken
och
snälla
klippor,
annat
dades
som
skall
Nu
det
var
dem
här
morgon
gammal
visade
är
i
afton.
jag
mogen
allt
fiska
mjölk,
ment;
blef
litet; men
skall
familjen.
är
för
honom
brusande
elfvar;
snygg
säng
bad mig sofva
bädlänge,
ett råd som jag också följde.
Lösnäs
dag
af
min
den
27
goda
Maj.
Godt
värdinna,
och
kaffe
i
serverades
snygga
i
porslins-
koppar med silfvertheskedar.
Man behöfver här ej alla år köpa säd; ofta måste
man dock köpa honom från Kristiania och Hedemarken.
måste
1812,
det
man
bröd.
Man
sår
hafre;
man
får
först
dalen,
för
3
af
hårdaste
nästan
mest
i
år
goda
år
på
någon
bark-
någon
8:de
blifvit
Skive
som
äta
korn,
sedan
Pastor
år
allmänt
gång
kornet.
införda
Ringebo.
minnes,
och
i
moss-
råg
och
Potatis
ha
Gudbrands-
De
planteras
nu allt mer och mer, och man hoppas att de skola
bevara
bygden
Hedemarken
från
hungersnöd
begagnas de allmänt.
i
hårda
år.
På
Gästgifvaren har
— 84 —
18
mjölkkor
utom
kar
här
oss
stundom
af
ända
skabb.
annan
till
tolf
ända
till
Jorden
boskap.
potter
aderton.
plöjes
En
mjölk
här
god
om
Fåren
med
ko
mjöl-
dygnet;
dö
två
hos
ofta
här
hästar,
ej
med en som på Hedemarken.
Jag
frågade
bref
hade
varit
här
primstaf
pil,
här
och
fått
hade
som
var
efter
åtskilliga
funnits,
men
sådana
funnits,
funnen
på
men
på
fornsaker;
Tysken
åtskilliga
var
en
fick
hade
ställen;
förstörd.
åker,
skinn-
Arndt
en
En
jern-
af
gäst-
jag
gifvaren.
Språket i Gudbrandsdalen är en dialekt af svenskan,
än
och
af
bäst,
många
flertalet
då
jag
ord
af
uttalas
våra
talade
ren
mig om
sunnanfjells
att
jag
rigtigare
Man
svenska,
gång frågade man
ifrån;
på
bönder.
svenska
förstod
och
mer
mig
än
jag var nordanfjells
var
norrman
en
eller
trodde
man
sig kunna höra.
Man
i
elfven:
hade
på
morgonen
Leuciscus
Grislagine,
fångat
här
två
slags
fisk
kallad
Träl,
och
Salmo Lavaretus, Sik. De fångas på det sätt, att man
slår
ven;
för
ned
man
denna
en
rad
lemnar
sätter
uppgångsmerla,
af
störar
der
man
utspänd
från
och
en
hvar
en
en
fiskhumma
brädd
utåt
öppning,
af
nät,
elfoch
kallad
och fästad så, att när fisken
— 85 —
kommer löpande mot strömmen löper han in i merlan och blir fångad.
Jag
gick
gifvarens
Här
låg
i
på
skogen
på
men
ut
beskedlige
ägg;
här
såg
på
i
jagt
22
och
hade
årige
jag
son,
med
en
åtskilliga
Hedemarken
såg
Gudbrandsdalen
mig
rask
foglar:
jag
gäst-
soldatkråkan
ännu
träffades
de
kajor,
ej
mer.
Lafskrikan (Corvus infaustus) skall finnas här i mängd,
men till fjells; äfven så Caryocatactes. Scolopax glottis,
igenkännelig
på
läte,
Picus
sköts.
finnas
här.
långt
För
håll
genom
sitt
martius,
viridis,
äfvensom
första
gången
hörde
egendomliga
jag
canus
här
om-
talas tvä slags ripor, nemligen fjellripor och dalripor.
Åtta
pen
till
dagar
fjells
i
mjölka korna
mer
ej
man
kat.
—
nes
i
Hans'
En
piga
före
henne
De
med
stod
ofta
vid
Alla
berg
vid
kvartsgångar.
der lägges
Mikaeli;
och
Masurbjörk,
mängd.
förträffligt.
strykas
S:t
dag
föres
följer
boska-
med
för
att
och tillverka smör och ost. Hon kom-
tillbaka
om
före
säter.
som
Man
få
en
här
gulaktig
och
vattendragen,
Lösnäs
näfver
bestå
talkskiffer
och
gång
det
tillverkar
saffran
Med
en
hemtar
kallas
deraf
linolja.
af
der gräs
ser
tillver-
Vallbjörk,
då
med
fin-
m.
de
Tringa
Tringa
talkskiffer
eller
veckan
hon
kannor
glans,
äfven
i
smör
m.
öfver-
pygmæa
hypoleucos.
med
jord,
hvita
hvarun-
och blommor växa,
— 86 —
täcker
man
sina
tak
i
Gudbrandsdalen.
inga
tegelbrännerier,
man
påstår att talkskiffern
ferplåt
fäster
man
och
med
man
vill
ej
varar längre;
två
spikar.
Man
ha
har
tegelsten;
hvarje skif-
Denna
sten
fin-
nes i fjellen, men måste köpas af dem som ej sjelfva
funnit honom på sina egor. Täljsten, som här kallas
Klibbersten,
denna
skall
göras
finnas
grytor
i
mängd
och
uppe
huggas
i
bergen;
quadrar,
af
hvaraf
spislar och skorstenar muras.
Åkerbruket
rågåkrarne
om
är
stodo
vintern.
här
nu
Kornet
obetydligt.
gröna;
gifver
De
rågen
få
fryser
aldrig
mer
och
små
ofta
bort
6
gån-
än
ger utsädet, det vanliga är 4—5.
Den
snälla
gästgifvarehustrun
visade
mig
sin
garderob, som bestod af en mängd drägter, olika för
olika
bruk,
af
silfverspännen;
verken,
en
sits
m.
silkesväska
m.
med
skor
lås,
med
för
stora
att
bära
på sidan då egarinnan är på gästabud. Sonens rockar
voro dels af hemväfdt kläde, dels af manchester och
nankin;
och
bröststycken
med
klädda
af
med
(västar)
siden;
varma
fårskinn;
af
verken,
några
vinterkläder,
öfverstöflar
o.
s.
till
invändigt
v.
Äfven
visade gumman mig sitt silfverförråd: en massiv silfverkanna
dre;
hvari
gick
dryckesbägare,
två
stop;
en
annan
något
min-
förläggssked samt en hel mängd
— 87 —
mat-
och
theskedar.
Hos
ingen
bonde
i
Sverige
har
jag sett så mycket silfver.
Förr
i
hände
det
Gudbrandsdalen
nästan
förbröt
aldrig
sig
att
mot
någon
sjette
flicka
budet;
nu
har dock osedligheten äfven hunnit denna trakt, men
ännu anses en sådan qvinna nästan som ärelös, och
ingen
att
vill
hon
verkrona
nat
gifta
blir
begången,
då
förena
i
sig
icke
brudar
att
alla
att
honom,
stundom
Skulle
hon
dalen,
funnit
men
henne.
får
ärliga
äfven
de
sjelfva,
med
så
hvarmed
brukas
och
sig
brud,
det
bära
prydas.
då
någon
taga
rätt
straffa
fängslas
silf-
Bland
an-
stöld
blir
på
de
han
inträffa
den
tjufven,
honom
och
ofta
sändes
in
till häktet i Kristiania.
Af fruktträd finnas här sällan äpple- och körsbärsträd,
den
27
Lösnäs.
jag
aldrig
päronträd.
Maj
dröjde
Med
deras
derifrån,
och
en
jag
Till
hos
vänliga
af
klockan
det
9
goda
f.
lyckönskningar
deras
söner
m.
folket
på
reste
skjutsade
mig
till nästa station.
En
fjerdedels
Tromselfven
på
en
uppgafs
i
träbro,
vara
byggd
öfver
elfven
med
mil
norr
Lougen.
sannolikt den
45
en
alnar
skrefva
fradga
och
om
Man
Lösnäs
far
högsta
öfver
i
två
ty
hon
klippor,
framrusar.
sig
densamma
Norge,
vattenytan;
mellan
dån
störtar
öfver
Litet
hon
är
der
på
— 88 —
sidan af bron stå klippväggarna så nära hvarandra, att
mellan dem blott är en smal springa, genom hvilken
vattnet
framvältrar
(kanske
Man
Birgers
sig.
klev?
berättar
att
Längre
fram
är
Bejers
klef,
klåfva
=
bergskrefva).
Birger
ville
—
en
föra
Klev
fiendtliga
trupper denna väg genom landet, och att han framtågade
ända
klippa
till
höger
(han
bönderna
hit;
och
och
slogo
hade
han
en
mycket
och
Lougen
stor
kom
norr
ifrån).
Oförmodadt
honom
kar
här
venster,
från
stenar,
som
ihjäl
detta
de
honom
och
berg,
der
de
störtade
ned
öfver
tillika
med
hans
hög
bred
till
anföllo
lagt
stoc-
honom,
folk.
Detta
skall hafva tilldragit sig före händelsen vid Kringelen.
Elstads
heter
gästgifvaregård.
Ringebo,
anledning.
Österdalen
brandsdalen
kom
årligen
ven.
Han
koja
af
ren
till
ningom
ändamål,
dra
ett
fick
öfver
(bo)
trä
handtag;
för
vid
lås
men
den
huru
satt
man
att
med
en
ringen
hela
icke
innan
från
Lougen-elfbyggt
jernring
den
skildes
Gud-
Österdalen
i
för
från
saga
en
i
tiden.
byggda
Denna
bygder
enda koja, som först byggdes.
följande
fiska
stor
kojor
Ringebo.
socknen
elfbrädden
brukades
flera
och
hafva
bebodd
En
fjellet
der
skall
länge
derför
blefvo
på
var
och
namnet
Kyrkan
namn
invånare.
hade
genom
bevis
hvilket
dörSmå-
samma
de
synes
tillkommit,
efter
anvara
en
— 89 —
Ännu
finnas
här
i
mängd
lind,
pil,
sälj
och
Betula nana (som här kallas käring-björk); men lönn
finnes
ej
längre
än
till
Fangberget.
Bi
finnas
ej
längre än till Kristiania.
Från
godt
ställe,
vest
åt
lagrad
är
Elstad
till
Vestad,
höjer
sig
vägen
Hundtorp.
på
ett
samma
öfver
folk.
och
stolar
och
den
rikaste
säges
gifva
minst
berättade
Han
då
ett
mig,
lär
leda
hettan
sina
åkrar.
Norden
sett
sådana
gång
fjellen
har
briljant
och
är
välvil-
stoppade
också
20-fallt;
på
dermed
gång
med
speglar,
Här
Lom
och
jag
vattenrännor,
man
30-fallt.
sommaren,
rännor
under
san-
kornet
ja,
fått
om
genom
och
Hundtorp
Gudbrandsdalen:
bonde
från
stark,
En
rum.
af
någon
en
vatten
är
och
beskedligt
förgylda
nord-
bergart
till
ljust
8,
samma
snyggt,
af
temligen
mera
Lösnäs.
delen
att
ett
vid
golf,
stort,
var
löper
som
bebos
Måladt
nolikt
finnes
sätt
måttan
gästgifvareställe
ligt
Ännu
som
och
mina
vattna
resor
hvarmed
i
ängarna
blefvo vattnade.
På
Hundtorp
moder
föddes,
kallad
Dalakolla
var
den
det
sköna
(dalflickan),
som
Olof
Asta
som
den
heliges
Gudbrandsdotter,
blef
gift
med
Ha-
rald Grenske.
För
det
fornforskaren
märkvärdigaste
är
Gudbrandsdalen
ställe i Skandinavien;
sannolikt
man
fin-
— 90 —
ner
nästan
öfver
allt
fornlemningar
i
jorden.
En
bonde hade nyligen funnit åtskilliga fornsaker, hvarom
jag
blef
gemente
möda
till
underrättad
af
som
mig
arbetade
gården,
andra,
med
en
en
mat.
Bonden
oss
liten
i
kom
en
vittnade
en
den
sal
vid
stället.
heta
öster
för
i
att
dagen
öfra
på
sitt
och
12
upp
kl.
öfver
taket,
de
försedd
arbetsfolket
arbete
våningen.
välstånd.
Re-
svett
dalen
kalla
från
Upplands
Med
om
klockstapel
hem
om
kapten
till
syntes
malmklocka
upp
och
vi
som
med
oss
följde
och
Allt
till
förde
var
snyggt
Fornlemningarna,
som
lågo i ett fat, visades oss. De bestodo af ett tväeggadt
svärd
med
parerstång,
en
hylsa
af
en
lans,
tolf pilar af samma form som den jag fått på Lösnäs,
på
samt
andra
ten.
Man
rättare
nolikt
en
brickor
att
de
suttit
des
likasom
ej
varit
brickorna
Jag
fick
några
år
sedan
fått
mycket
Nekropolis
ändamål
som
af
i
Sidon.
de
förra.
i
mid-
hvartill
dessa
kulor
eller
någon
ansåg
san-
Sannolikt
Men
om
vid
hvilka
ett
de
slags
ömsom
ett brädspel *).
dessa
funna
kullriga,
hål
från
i
sidan
rundt
begagnade;
åtskilliga
mindre,
ena
ett
begagnade
pinnar,
*)
på
med
rätt
varit
par
storleken
i
på
runda,
benkulor
visste
och
ett
mängd
flata
brickor,
till
af
ha
detta
och
formen
Dr.
de
Carlo
varit
ändamål
Äfven fans
jag
har
alldeles
använda
varit
sedan
lika,
Landberg
synas besynnerligt, att samma slags spel skall ha varit öfvadt ett
spel
flytta-
spel,
i
för
så
men
en
för
till
graf
samma
kan
det
— 91 —
ett stycke af en jernhatt, en spik af brons med en
ring
i
ena
ändan,
sande på
en
eller
årtusende
annat
höga
Norden,
lekar
dock
folket
till
berg,
före
Skåne
förr
af
tidräkning.
och
utgifna
af
folk
från
det
bevis.
Ax.
hos
hvilken
jag
i
spel
den
och
ena
Skan-
I
Em.
Holm-
och
förekommer
en
ske-
Att
Bronsåldern
föreställer
i
annat
följande
från
hänvi-
på
fortplantas
tideräkning,
jullek,
ett
äfven
vara
påtagligen
bruklig
och
vi
vår
funna
vår
och
ha
af
som
mycket
länge
antagas
början
102,
figur
af
samlade
allmänt
menniskoben
voro
Sidon,
derpå
Hällristningar,
tiden
en
i
början
fortvara
andra,
några
pilarne
Kr.
vid
kunna
hvilka
från
f.
ännu
det
dinaviens
samt
30-åring;
således
på
vår
32
Tab.
allmoge
i
under
min
barn-
den
gåta
hon
en
gång
dom deltagit.
Figuren
är
innehåller
fyra
gårdmän
och
hade
ligt
befalde
Detta
dessa,
gjorde
och
narne
mycket
källan
och
att
men
så
bodde
tidigt,
här
i
en
källa
med
som
stego
upp
vatten
densamma
sätta
att
härbodde
om
åt
för
morgsig
ur
gårdmännen.
stängsel
alla
fyrkant
gårdmännen
hemtade
skulle
var
så
sig
dessa
slugt,
Det
utanför
grumlade
torparne
torparne,
här.
emellan
Men
torpare
och
så
som
midt
vatten.
fyra
Nu
hosstående,
framställes
kring
gårdmännen
källan.
voro
der-
ifrån afstängda och endaste torparne sjelfva hade tillgång till källan.
på
och
Den
som
källa,
gårdar
anmodar
strecket
hade
känd
så
och
nu
af
i
källan.
allmoge
Espö
Hällristningar
och
ledes
ännu
ha
vi
från Bronsåldern.
fästat
gjort
Som
läge
sitt
jag
med
om
en
här
med
på
jag
folklek
att
att
anföra,
kände
som
i
endast
denna
att
på
först
ofvan
kritan
stängsel,
uppmärksamhet
mig
krita
som
att
bevis
kan
Skåne
utsätter
det
sällskapet
min
frågat
i
i
af
torparne
till
vår
gåtan
torp
någon
som
tillträde
Nilsson
framställer
jullek
märken
är
draga
de
sjelfva
är
Riksdagsmannen
figuren
dess
tyckes
ha
i
antydt
hast
ännu
Per
Holmbergs
betydelse.
fortfarit
Såända
— 92 —
lettets
bröst,
svärdet
längs
sidan,
lansen
längre
ned
vid smalbenet; kasken hade omgifvet hufvudet.
Denne
bonde
två
gårdar;
han
sköter
och
säljer
årligen
säd.
Han
och
frågade
gjorde
var
klokt.
Han
ningsmaskin,
och
han
för
Till
våra
att
så.
förmögen,
hans
sin
frågade
hade
hade
hemman
jord
efter
skaffat
äfven
slöjder
med
synes
mycket
sig
köpt
utplog
en
så-
klöfverfrö
man
i
Norge
ha mycket förtroende.
Hustrun kom in, åtföljd af en tjenstepiga, som
dukade
ett
kaffebord
porslinskopparna,
och
theskedarna
sedan allt
det
och
af
var i
och
på
blanka
silfver
ordning,
serverade
omkring
fram
det
oss
—
allt
var
satte sig
med
blefvo
golfvet.
kaffe.
rikligt
De
kaffeköket,
präktigt,
hustrun
Vi
vackra
sockerdosan
satte
undfägnade.
och
vid boross
En
derkopp
kaffe var alldeles för litet, två à tre måste man åtminstone
à
fem
dricka,
koppar.
jag
mött
Att
folket
på
här
och
helst
Samma
sågs
att
gästfrihet
flera
ställen
är
förmöget
hos
och
man
och
drack
fyra
hemsed
har
allmogen
trakten
i
Norge.
bördig
är
lätt att inse.
Mig synes denna orts fruktbarhet komma deraf,
att
dalen
kröker
resa sig norr om
den
skarpa
sig
mer
åt
vester,
höga
berg
honom och lemna ej spelrum för
nordanvinden.
Man har ondt om bränsle;
— 93 —
på bergen växer blott liten och usel barrskog. Bland
fjellen
har
dem.
man
Boskap
midsommar
allmänningar,
finnes
drifver
i
men
mängd;
man
all
8
det
till
sin
är
14
långt
dagar
boskap,
äfven
till
före
får
och svin, till sätrarna, som äro belägna bakom fjellryggen
vara
i
fjelldalarne.
lika
så
stor
Boskapen
som
den
syntes
skånska
och
mig
här
med
lika
långa horn.
Utanför
gästgifvaregården
ligger
en
kulle,
hvari
Dale Gudbrand, som också kallas Hndtorps-kungen, ligger
begrafven.
Af
honom
skall
dalen
ha
fått
sitt
namn Gudbrandsdalen.
Mot
vara
aftonen
mycket
kom
dåligt.
jag
Moen,
till
Här
har
som
dalens
jag
vackra
fann
utse-
ende slut, och som det synes har dermed äfven förmögenhet
och
snygghet
försvunnit
—
åtminstone
om
man skall döma af denna platsen.
Vik.
Vägen
och fortsattes
mellan
långs
åt
Moen
dalen,
och
som
Vik
är
half
mil
en
jemn
från
Moen drager sig samman till ett trångt pass, nästan
tillslutet
genom
dal
framför
gårdar
är
var
genom
detta
och
likväl
en
sig;
på
åkerfält
ej
isolerad
trånga
pass,
de
klippa.
har
flacka
utbredda
Hundtorps
sådt för 3—4 veckor
Sedan
man
man
farit
öppen,
bred
deraf
ligga
sidorna
kring
frodighet;
sedan,
en
densamma.
kornet
stod
som
Här
der
redan grönt
— 94 —
och
björkarne
gröna
löf.
senare.
voro
prydda
med
är
naturen
åtminstone
Här
Vik
med
dåligt
Buch
fann
fann
det
på
och 6—7 andra
i
stallet
jag
vara
gästgifvarefolk.
en
är
sätt
bönder
ändvänd
och
veckor
ställe
märkligt
1806.
sutto
tunna
skönt
två
osnyggt
Det
samma
unga
kring
ett
lifligt
v.
Gästgifvaren
vid min
och
och
att
ankomst
spelade
kort.
Hvarje utspel åtföljdes af en vild salfva af gapskratt.
Jag
begärde
att
få
höra
mig.
Länge
blef
budad
och
skjuts,
måste
hann
men
jag
ingen
vänta
anlända,
hade
innan
och
tid
att
densamma
hade
då
norr
om
under
tiden tillfälle att göra mina betraktelser.
Froens
torp,
är
Vangs
är
kyrka,
en
är
det
för
åttakantig,
hela
som
ligger
prydnad
för
litet
Gudbrandsdalen,
Hedemarken.
byggd
raste
i
dalen.
eljest
korsbyggnader
af
sten
Kyrkorna
af
trä;
Denna
1787,
i
Hundlikasom
förstnämnda
och
den
vack-
Gudbrandsdalen
midt
på
korset
äro
reser
sig ett fyrkantigt torn som spira.
Från
en
Vik
mil
från
betäckt
med
en
fält,
block
och
öfver
marken
sig
fortsättes
fjerdedels
små
bullrande
Lougen.
vägen
Vik
oräknelig
kiselstenar
i
väg
Nämnda
vild
i
stenar
dem
blefvo
till
man
mängd
kastade
oordning.
mellan
dalen
kommer
Breiden;
öfver
sten,
om
hvarandra
Veglie-elfven
och
faller
ett
stora
söker
sedan
i
nedsläpade mot elf-
— 95 —
ven under det stora vattenflödet
mången
fruktbar
dalselfven
henne
här
bullrade
icke.
stället
nejd
för
i
fram
öfra
nästan
jag
stel
lidit
af
He-
träd,
såg
mellan
Temperaturen
att
1789, som förstörde
Gudbrandsdalen.
af
köld.
hade
här
hetta
vid
Det
var
men
man
ändrat
Froen,
ej
sig;
blef
blott
i
jag
aftonen
som gjorde denna kyla; jag var nästan uppe i jemnbredd med snöregionen, der björkarnes knoppar voro
ännu
ej
ens
svälda,
långt
mindre
hade
de
öppnat
sig till blad.
Här
lekt
erfar
och
ficklock
och
som
lagd.
Språket
frågade:
på
bak
här
kjöla
märklig
fem
ställen
äfven
rockar
knapphål
länge
något
ripor?
i
förändring
gråa
med
andra
har
fins
en
långa,
försedda
drägt
uppi
man
klädedrägt;
diastora
antyder
sedan
är
dom
sade
en
bort-
gammalmodigt.
«Rjupor
fjöllom»,
af
med
Jag
ligger
der-
skjutsgossen,
och
tillade: «oss har 4 kampar hemma hos vår; oss har
en
likt
fjölung»
o.
Östgötens;
modren
kallas
s.
O
v.
språket
uttalas
är
här käring,
tjockt
tonfullt
hur
ung
och
nästan
ljudande.
hon
än
Mat-
är;
det
är en allmän benämning, ej ett skällsord.
Ett
par
hundra
steg
norr
om
Vik
vid
vägen
och vid sidan af Lougen-elfven står en träpåle kring
fem alnar hög, och på denna en svart tafla, hvarpå
står skrifvet med hvita bokstäfver:
— 96 —
Epitaphium.
Her under
Hviler Her:
Obriste Jörgen
Sincler som föll i Kringlene Aaret 16 1 2 med et antal
af 900 Schotter som bleve knuste som Leer-Potter
af 300 Bönder
Froen
(Det följande är så otydligt att det ej kan läsas).
Kl.
1
motsatta
sätta
mig
man
det
stycke
i
klippor
andra
stan
under
nat
stilla
stå
Adolf,
ket
hade
det
var
anföll
som
krig
i
ena
i
fötter.
hade
både
var
i
med
synnerhet
Sverige både till
i
sitt
af
lands
och
nä-
utseende
har
1611
arf
åt sin
IV
i
på
djupt,
aflidit
och
Ett
Ofantliga
ryktbarhet
är
föl-
och
lem-
son
lefnadsår.
och
lät
och
fortsatte
vägen,
17 :de
Vid
passerar
Kringelen.
namn.
Ryssland
Christian
bred
väg
Sådant
dess
Jag
dagen
vordna
detta
blodig thron
då
på
Lougen-elfven
till
Sverige
ganska
denna
sidan
löper
orsaken
efter sig en
staf
har
vandrarens
är
På
Breiden.
hållkarlen.
Fram
ryktbar
på
sidan
IX
Elfven
våg.
dalen
jag till
bodde
Laurgård.
af
den
Carl
båt.
Historien
höga
och
framkom
elfven
i
till
litet
jande:
af
med
resan
stället,
natten
öfver
framflyter
jag
på
sidan
Polen,
Danmark
till sjös.
GuRimen
som
Under
— 97 —
denna
svåra
trupper
belägenhet,
voro
Gustaf
sända
Adolf
att
lyckades
honom
värfvade
manskap,
och
i
värfva
och
då
kriget
del
af
anfördes
svenska
Ryssland,
utländskt
en
som
åtskilliga
mot
sökte
manskap.
detta
af
i
Det
Skottland
Öfverste
Sinclair,
landade i Romsdalen i Norge*).
Men
tade
bönderna
ankomst
stockar
att
och
hade
med
stenar
nedvräka
dem
dessa
skulle
hade
derjemte
på
spörja
de
berget
på
stället.
sidorna
Sinclairs
samlade
öfver
Sinclair
passera
vid
fått
Skottarne;
och
En
af
Kringelen,
hans
del
vägen
vänderför
för
trupp,
af
då
bönderna
byggt
förmurar
af sten, bakom hvilka de lågo med bössor.
Sinclair hade legat i Sell öfver natten, och då
han
om
ifrån,
på
morgonen
läto
andra
scherade,
pen.
och
elfven
att
Genom
en
Nederländare
till
del
Sinclairs
till
vid
Stördalen,
tvärtöfver
nan
så
öfverförda
lade
i
sidan
sin
en
han
trupp
karl
lika
var
på
marscherade
en
sakta
ständigt
hvit
der-
häst
rida
som
folket
mar-
midt
emot
trup-
Detta var en nödvändig och säker anvisning
*)
1 200
med
bönderna
der
befäl
Sverige;
intet
in
i
Romsdalen
kets Hist. 3:dje delen, sid. 99).
när
i
för
tillbakaslagen.
mötte
och
svensk
Mönnichhofen
han
motstånd
värfvade
Mönnichhofen
blifvit
men
blef
Jemtland
samma
i
officer
Skottar
Trondhjem
Norge
af
nederländsk
och
och
Herjedalen
manskap,
Norge.
(Se
omkring
värfvade
med
Han
derifrån
o.
landsteg
E.
hade
räkning
G.
s.
v.
sina
skepp
landade
tågade
—
under
Geijer,
En
då
han
an-
Öfverste
Sv.
Fol-
— 98 —
för bönderna som lågo uppe på berget, ty de kunde
ej
se
den
truppen
hvita
se,
och
alla
då
hästen
då
den
klippstycken,
samlat
på
den
var
på
andra
var
midt
stockar
för
hela
truppen;
derefter
slogo
ihjäl
allt
ej
de
bönder
sig
som
Berdon
voro
stenar,
af
de
nedvräkte
de
som
sprungo
redan
var
men
kunde
de
derigenom
beväpnade
Segelstad
dem,
elfven
dem,
och
mest
under
sidan
och
bergskanten,
som
midt
hop-
krossades
de
ned
ihjälslaget.
med
Ringebo,
och
Bland
bössor
befann
böndernes
anfö-
rare, och det var han som sköt Sinclair, enligt min
skjutsbondes
uppgift,
med
sin
kragknapp
af
silfver,
emedan bly ej ansågs kunna «taga» på honom.
Från
Sell
hade
Skottar
förut,
för
station.
Bönderna
Sinclair
att
skickat
föranstalta
hade
låtit
om
dessa
en
liten
trupp
vid
nästa
rum
passera
fritt,
på
det den stora truppen ej skulle ana oråd och i tid
retirera.
Men
efter
nederlaget
gelén
satte
man
efter
fånga
och
fick
pardon.
på
bönderna
1Ö12.
att
man
som
på
förtruppen,
truppen
som
Manskapet
arbetsfolk.
Detta
i
lätt
Krin-
togs
fördelade
var
i
till
man
Augusti
Men ett år derefter, då man tyckte sig finna
de
voro
dem
tillhopa
grymhets
allt
ut
och
på
slog
skull
för
en
kostsamma
att
stor
bundo
ihjäl
(sade
slätt,
underhålla,
dem
allesamman.
min
intelligente
två
och
För
dref
två
denna
skjutsbonde,
— 99 —
som
berättade
hela
tilldragelsen
fullständigt
efter
ännu fortfarande tradition hos folket) fick Gudbrandsdölingen
eljest
ingen
fått
eftergift
för
sin
i
sina
visade
skatter,
tapperhet.
«Der
hvilket
han
bodde
den
tiden ett hårdfördt folk i dalen», tillade han*)
På en tafla vid vägen i Kringelen står följande
inskrift:
«Mod, Troeskab, Tapperhed, og hvad som giver Ære,
A)
Den hele Verden kan blandt Norske Klipper lære.
En Pröve er der seed af saadan Tapperhed
Blandt
Klipperne
i
Nord,
Et helt bevæbnedt Corps
ret just paa dette Sted.
af nogle
hundred Skotter
Her bleve knusede, fast ligesom Leer-Potter.
De fandt at
Tapperhed med Troeskab og med Mod
I Gudbrandsdölens Bröst i fulde Esse stod. B)
A)
Dette
Frederik
d.
et
som
Mynt
Vers
IV,
lod
vor
höjlofligst
Han
paa
höjsalige
i
en
Monark
Hukommelse,
Reise
lod uddele til sine Undersaater.
her
B)
i
Kong
sætte
Norige
paa
1704
1612 d. 24.de Aug.
blev 900 Man Schotter her slagne af et mindre Tal af
Bönder fra Lessöe, Vaage, Froen og Ringebo Sogner.
*)
hafva
På
Elstads
tillhört
böndernas
anförare
länge
i
man,
hos
arf
gästgifvaregård
Öfverste
i
Berdon
Segelstads
hvilken
Sinclair
han
slägt,
blef
köpte
och
Segelstad
men
såld
jag
blifvit
af
kom
på
en.
från
Ringebo.
sedan
auktion.
Universitetets museum i Lund, dit jag skänkt honom.
pistol
tagen
att
Nu
som
sades
honom
Pistolen
egas
af
finnes
en
han
af
gick
länspå
— 100 —
Jörgen von Zinchler, c)
Han
tænkte
Men
se!
sig selv,
et lidet
Tal
Som honom
Dödsens
Vor
Nordiske
Til
Ære
For
som var
ved
af Bönder
Bud
Monark,
paa Hans Vei
Ham vi
Skotternes
for
af Krud
Kong
D)
rede er
Anförer
mig her slet ingen rörer;
ham var.
Kugler bar.
Christian
vi
at
og
have
vove
den Siette,
opsat
Blod
dette.
og
Liv,
Indtil vor Aand gaar ud og Kroppen ligger stiv.
C)
Oberst.
D)
Da
Kongen
i
Julii
1733
aller-
naadigst behagede at reise her förbi til Trundhjem».
Tilldragelsen
slaget
hålles
af
i
Kringelen
eller
den
norske
bonden
det
i
s.
Skotte-
k.
kärt
och
ak-
tadt minne från förfädrens tid, och en sång som ofta
sjunges
i
Zinklars
visa;
med
de
norska
Vise.
Min
skjutsbonde
röst
sjöng
hög
bondstugorna
han
är
kunde
så
det
Edvard
klang
och slutade så:
«Ei nogen levende Sjæl kom hjem.
Som kunde sin Landsmand fortælle,
Hvor farligt det er at besöge dem.
Der boe bland Norriges Fjelde.
End kneiser en Stötte på samme Sted,
Som Norges Uvenner mon true.
Vee hver en Nordmand, som ei bliver hed,
Saa tidt hans Öine den skue!»
Storms
också
denna
i
dalen
— 101 —
Från
far
sedan
nu
i
Kringelen
på
en
krökningar
räta
klippor
går
hög
vägen
bro
uppåt.
mellan
öfver
Till
hvilka
Laurgård.
till
Lougen.
venster
en
resa
dånande
Man
Vägen
går
sig
fors
lod-
nedstör-
tar; till höger, djupt ned i dalen, löper Lougen dold
af barrskog.
På
Tallerås-bron
Höga
berg
ännu
far
stå
fram,
finnas
ännu
berget
bart
ken,
några
man
ett
små
på
stod
nästan
far
sidorna
och
och
som
ännu
vid
af
litet
usla
många
så
grön
vinterlik,
i
och
åter
öfver
dalen,
i
stycke
träd.
ställen
Lougen.
hvilken
uppåt
Längre
upp
snöbetäckt.
Gudbrandsdalen,
dess
man
berget
knoppar
är
ha
är
Björhär
knappt
börjat svälla.
Gästgifvaregården Haug, som ligger högt upp vid
andra sidan af elfven, är ett af de sämsta gästgifvareställen som jag träffat i Norge. I 4 1/2 timmar måste
jag
vänta
i
skogen
och
löper
på
min
skjuts.
Tofte. Vägen
skyndade jag till
snarare
nedåt
än
Då
han
anländt
är här temligen
uppåt;
men
sedan
jemn
man
farit omkring 3/4 mil träffar man åter en stenöken,
der
stora
blefvo
från
och
små
nedstörtade
fjellen
och
stenar
under
ligga
betäcka
vattenflödet
strödda
marken.
i
öfver
Dessa
Augusti
1789
fältet.
Ända
från Moen ser man den ödeläggelse som detta flöde
förorsakat;
djupa
fåror äro
plöjda
nedåt sidorna af
— 102 —
bergen
och
långa
fortsättas
rader
dom
rika
ligga
på
menniskor
säd,
och
ned
mellan
äro
djur
till
elfven;
stenrösen
dem.
Många
gårdar,
nu
fattiga;
bortfördes
många
i
den
i
for-
förstördes;
allt
härjande
flodströmmen.
Jag
störtade
nar.
for
sig
Man
förbi
med
hade
af
köra
tvenne
störtande
fossen,
fall;
var
och
komma
öfver
en
strid
jag.
den
Derifrån
mina
11
på
det
fick
är
som
den
tredje,
omöjlig.
var
vådligt,
uppåt
med
var
men
mig
en
dräng
dit
kom
res-
till
fots
nära
öfver
intill
måste
hundra
för
steg
Tofte.
gästgifvaregården
gården;
af
Hund-
hos
att
lagdt
några
försökte
sidan
blef
omsider
bräde,
snygga
som
Guten
mig
smalt
till
synes
det
i
långsluttande
par.
vid
steblifva
att
bära
jag
åter
ej
vara
kl.
förmiddagen.
Dovrefjell
högt
Jag
vid
brant
jag
ej
öfverforos
och
upp
att
strömmen.
Det
stora
för
denna
mellan
växande
ett
lopp
saker
bron
lyckades
på
Nedanför
fjellström
strömmar
men
fors.
Vägen
till
den
öfverfarten
kärran;
kyrka.
en
upprifvit
förekommen
öfver;
Dovre
fradga
från
sjelfva
och
man
Denna
sida
består
gande
åker,
och
gårdar
Tofte
är ett
särdeles
södra
verket
ej
af
sidan
är,
ser
en
ligga
emedan
dess
nästan
tätt
intill
det
högsta
så
här
top-
sammanhänhvarandra.
godt gästgifvareställe.
Gästgif-
— 103 —
varen,
Paul
rade
Tofte
mig
att
(har
jag
sitt
ej
namn
kunde
af
stället),
komma
försäk-
öfver
fjellet
med min reskärra, och erfarenheten visade mig snart
att
han
sagt
hade
mig
handeln
ver
på
en
snart
skulle
häst,
mina
ännu
osanning.
blef
fjellet
dan
rätt;
en
och
jag
saker
skulle
blifvit
ingen
ville
uppgjord.
mina
saker
har
Han
norsk
bonde
köpa
kärran,
och
att
komma
öf-
För
packas
i
en
rida
på
en
instufvade
på
båda
klöfsadel
annan.
Se-
sidor
af
hästen i klöfjan, besteg jag en annan häst med min
barometer
hängande
Skjutsdrängen,
som
på
häst.
en
tredje
på
ryggen
ledde
den
Detta
i
ett
läderfodral.
klöfjade
sätt
att
hästen,
färdas
red
var
för
mig alldeles nytt och försatte mig i det bästa lynne;
jag
tyckte
att
vi
utgjorde
en
liten
karavan
som
skalle tåga genom en öken.
Vägen
hel
mil.
djupa
en
slingrar
Nu
och
farbar
vorna
var
stora
väg
var
sig
jag
tufvor
svårt,
i
ormkrökningar
bland
snödrifvor,
öfver
det
upp
uppe
fjellen
mellan
och
stundom
bland
vi
sökte
hvilka
stenar.
omöjligt
en
och
Öfver
att
drif-
färdas;
hästen sjönk djupt ned i snö, ända upp på sidorna.
Ville
att
ven
mig.
jag
jag
gå,
blef
sittande
jag
ofta
så
fastsittande;
sjönk
ville
jag
i
Stundom,
snön
och
hade
när jag kom till
djupt
ned
i
rida,
blef
jag
likväl
slutet
snön
äf-
hästen
under
af en
drifva
— 104 —
i
dalen
lopp
visade
fram
utan
att
man
hade
det
under
veta
af
varit
sig
att
drifvan,
en
strid,
öfver
faran.
Ett
förlorad
—
brusande
hvilken
hål
jag
genom
dränkt
elf
färdats
snön
och
och
bortförd
i
ett ögonblick.
Harbacken är det ställe der fjellet härifrån synes
vara
högst.
I
början
af
vägen
stodo
små
usla
bu-
skar af arre och der och hvar en eller annan 4—5
alnar
hög
fur.Enris
och
kråkris
voro
spridda
öfver
fältet. Snart började dvergbjörken i mängd breda sina
grenar öfver jordytan; äfven denna försvann på Harbacken,
foglar
der
såg
Salix
endast
jag
herbacea
Anthus
här:
sågs
pratensis
växa.
Bland
Motacilla
och
oenanthe; Charadrius apricarius pep ur alla fjellmyrar.
Klockan
tog,
och
4
kom
regnet
jag
Fogstuen.
till
piskade
hvasst.
Det
Blåsten
var
till-
då
be-
hagligt att inkomma i en varm stuga, der jag kunde
sysselsätta
mig
med
att
anteckna
dagens
händelser
och derefter tillreda skinnen af en och annan fogel,
som
icke
jag
under
korn,
stugorna.
vändes
nära
icke
Gödseln
att
slutet
bekransad
chener
vägen
heller
som
dermed
af
af
en
höga
betäckte
skjutit.
vid
samlas
gödsla
stor,
oval
Fogstuen
af
de
efter
ängen.
snöbetäckta
tufvorna.
Vid
någon
växer
andra
fjell-
boskapen
Fogstuen
fjellslätt
berg.
Betula nana
eller
En
bar
anligger
fjellmyr,
mängd
Li-
ännu
frö
— 105 —
sedan i fjol, äfven såg man ännu bären qvarsitta på
Empetrum nigrum. Häraf lefva fjellfoglarne under vintern. Enbusken hade så korta och åt stjelken tryckta
blad att jag i början icke kände honom.
Jerkind
går
följde
på
Dovre
regnskurar
den
tätt
30
på
Maj
kl.
3
hvarandra,
e.
och
m.
I
blåsten
hven kring fjellen; jag måste blifva öfver på Fogstuen
för att
afbida
ämnade
jag
resa;
jag
ut
genom
såg
—
man
9
var
såg
det
tre tums
bättre
öfver
alnar
och
hög
med
tvingade
det
än
Jag
reste.
Björken
och
har
af
sin
köld.
ett
som
är
snart
Vägen
fortkomst,
Knopparne
ha
godt.
något
utseende,
men
äro
öfver
ännu
och
öfver
sig
à
blott de
sluttade
sökt
Kl.
Tvä
dvergbjörk
knappt
sorgligt
synas
Då
snöyra
snöflingor.
syntes
kråkris,
här
tjut.
stark
temligen
men
med
allt.
för
hvirflande
vädret
täckta
qvistar,
rigtningar
var
hade fallit,
drifvorna.
morgonen
fönsterrutan
och
Tufvor,
på
vindens
annat
nedåt.
4
vid
ej
snö
Klockan
vaknade
lugnt
gamla
vide
väder.
jag
3—4
dverglik
ut
i
allt
så
alla
blifvit
små
att
de ej visa tecken till vår.
Vi
lan
sten
sig
mest
sökte oss
drifvorna:
sjönk
i
då
snön.
på
väg öfver tufvor och stenar mel-
stundom
merendels
Bland
sådana
kunde
så
de
djupt
dvergbjörkar
ställen
der
ej
att
och
undvikas.
han
kråkris,
björkbuskar
Hä-
vältrade
äfven
men
fin-
— 106 —
nas,
uppehålla
en
ripa.
ur
en
Vid
Ripor.
sig
skottets
buske,
men
På
en
aflossande
satte
sig
liten
björk
satt
en
annan
upp
Hon
sköts.
Rip-
flög
snart.
hannen skriker rrrrrrackkackkah kawau, kawau, ka-wau,
honan
iah!
skriker
man
och
under
kan
Maj
och
början
midnattstimman
rar
hannen
subalpina),
rypen
eller
de
man
hvarom
egentliga
läte
och
visa
att
hon
af
Juni
annan
är
egen
hittills
tvinat.
Fjellriphannen
(ner
halsen)
nästan
på
i
fjellet
fram
vid
finnas
vägen
som
många
om
art,
sva(La-
har
endast
ett
egenskaper
hvarpå
fleste
de
om
äääh!
bagge.
men
ansom
de
äääh!
gammal
endast
Skarv-
finnes
skriker:
en
dagen
och
allt
sig
blott
dalripa
anfördt.
alpina)
fjellripor,
dagen,
om
blifvit
—
härmar
till
natten,
är
mindre
färg
en
om
Det
detta
läte
hannen
Äfven
(Lagopus
fjellen,
utgör
detta
locka
lockar.
fjellripan
nat
lätt
undantagen.
då
gopus
på
iah-iah;
derigenom
Här
synas
natten
ej
fram-
komma de stundom.
En
vackert
aldrig
var
fogel
med
förr
satt
i
många
hört
en
denna
blåhakesångaren
björk
omvexlande
sång.
(Sylvia
Jag
och
sjöng
mycket
toner.
Jag
sköt
fogeln,
suecica).
Skator
hade
det
sågos
äfven.
Mellan Fogstuen och Jerkind kommer man förbi
Volusjön, hvilken, liten
och smal, var nu alldeles be-
— 107 —
lagd med is. Vi foro öfver på en bro. Stormen hven,
och
snön
yrde.
Ripor
sågos
öfver
allt.
Omsider
lade sig stormen, och solen sken. Jerkind var, jemte
de
två
vold,
af
andra
anlagda
fjellstugorna,
på
Trondhjemska
XII;
för
man
att
byggdes
åter
Det är
till
men
krigsfolket
fruktade
hindra
Drivstuen
1690-talet,
hans
hans
1719,
och
Fogstuen.
I
och
rikedom;
här
öfver
hvilket
och
tafla
bättre
antyder
alla
med
Carl
allt
Jerkind
upp-
taket
visar.
i
gästgifvareställe
allting
stugor.
Kongs-
förstörde
fjellet.
en
två
och
afbrändes
kriget
ännu
Jerkind
äro
under
ankomst
tåg
med ett
än
de
välmåga
Jag
var
inloge-
man
under
vin-
kring
120
rad i den nedre, som skall vara bäst.
tern
På
ett
80
nötkreatur,
af
dessa
ställen
man
föder
köper
dessutom
sådana hvarje år om försommaren; dessa föder man
här
i
fjelldalarne,
hösten
ifrån
säljer
de
man
flesta
der
betet
dem
är
feta
förmodligen
utmärkt
till
gå
ymnigt;
Trondhjem,
till
om
hvar-
England.
Smör
och ost säljas dessutom i stora qvantiteter.
Utom
äfven
som
60
vid
Renhorn
annan
får
och
Fogstuen
voro
och
annan
Här
och
boskap
80
utkörd
uppspikade
vargskalle
har
getter.
och
utspridd
öfver
var
bonden
Gödslen
på
var
öfver
husgaflarne
uppspikad
Jerkind
här
på
lika-
ängen.
och
en
väggen.
på Kongsvold har man långa hvita träbord
— 108—
af
tjocka
bönder
plankor
i
i
Skåne.
stugan,
Dessa
likasom
bord
hos
hållas
gamla,
mycket
rika
hvita
och snygga, äfvensom bänken långs vid dem.
Mellan
stora
Fogstuen
förmultnade
qvarsittande.
så
högt
Hvarifrån
öfver
all
kunnat
blifva
af
någon
fjellström,
förda
ligga.
Min
saken,
han
sedan
var
från
i
det
kommit
fallet
trakt
ansåg
hvilket
förklaring.
myrarna
rötter
hit
menniskohand,
nemligen
—
i
och
trädvegetation?
högre
skjutsbonde
lågo
grenar
dessa
af
ty
ännu
menade
oäfven
med
ha
hitförda
syndafloden
en
Jerkind
nuvarande
ej
blifvit
och
furuträd,
sig
att
Men
der
kunna
de
enligt
ej
skulle
än
legat
upp,
De
ha
heller
de
ha
de
nu
förklara
här
allt-
hans
begrepp
mig
och
för
ej
många
andra kan den dock ej vara tillfredsställande.
Att
dessa
tjocka
nu
ligga ,
är
de
växte
var
lika
snölinien;
nu
ligger
Således
är
furor
obestridligt;
detta
ett
växt
men
obestridligt
samma
af
de
på
den,
stället
belägen
jordyta
många
der
jordyta
långt
vida
bevis,
de
hvarpå
under
deröfver.
vi
hafva
på jordytans höjning i norra Skandinavien.*)
Vägen från Jerkind löper upp brant några hundra steg.
Här ser man Snöhättan i nordvest.
Hon
*
) Ett annat hithörande bevis kan jag anföra från mina anteckningar under en resa till Bergen tio år senare, 1826. Houklie
den 20 Aug.
Vid
Voxlievandet,
som
synes
ligga mellan furans
— 109 —
skall
vara
2
kring
3/4
mil.
och
mil
hvarenda
sade
min
härifrån,
Hon
skall
bonde
i
skjutskarl.
Rundkampen
visa
härifrån
än
Snöhättan.
sig
Här
blott
svår
har
att
varit
bergsspetsar
som
i
synes
vara
nejden
Flere
mils
afstånd
men
ej
underliga
öster.
De
finnas
vara
bestiga,
der
uppe,
som
kallas
gestalter
skola
vildrenar;
på
3
vara
högre
dessa
djur
skjutas mest och helst om hösten, då de äro fetast.
Om
sommaren,
lösa,
duga
rar
som
och
utför
då
de
ej
skinnen
voro
ännu
branta
äro
till
i
nästan
fällar.
botten
berg.
Här
hvita
Vi
frusna;
växer
och
redo
håren
öfver
my-
gick
upp
ett
slags
det
ymnigt
mossa, hvaraf man på Jerkind inhöstar årligen kring
500 lass och fodrar dermed boskapen.
och
björkens
stora
furor,
stammarne
och
att
äfven
uppe
region,
men
och
dessa
bak
vadsvattnet,
björk),
ligga
hvilket
antyder
ett
bevis
förklaring
ytan
i
och
detta
fann
och
under
man
icke
sin
stå
små.
i
blott
i
mera
man
stod
kunde
nödsakad
hafsytan
resa
i
märkvärdiga upptäckt.»
som
Norge
och
en
än
växt
mil
vide
och
fur.
nöja.
Man
fann
vida
lägre
att
i
det
Det
Sverige
var
var
först
endast
björk,
äfvensom
Knut,
och
i
om
betydlig
Detta
Ulle-
kirre
(fjellmängd,
ansågs
för
och
med
denna
också
att
vatten-
än
hon
klimatförändring.
jordytan
Leopold
gjorde
och
barklösa
vester
förändring,
grund
många
gråa,
der
ställen
sig.
de
påstår,
half
annat
stor
sin
antaga
sänkt
ex.
fordom
länge
ha
växer
furustockar
der
somliga
icke
blott
Borgeson
finnes
undergått
sig
på
t.
sluttningarna
och
Nu
Ola
stora
klimatet
sig
ej
äfven
flacka
torra
qvar.
dalföret
kärren
att
lät
hafvet
de
äro
äro
nu
att
på
flesta
grenarne
fjellet
der
stå
de
som
von
denna
förr
stått,
Slutligen
höjt
Buch
stora
sig
som
och
— 110 —
Mellan
Jerkind
och
sidan
af
under
en
«isbræe»
i
berget
ha
nedrasat
och
spetsar.
Driv-elfven.
Då
kommer
man
man
det
är
in
Kongsvold
Denna
en
hak
man
från
man
ser.
långs
Snöhättan
Der
synes
visar
sig
härifrån
med
half
mil
framför
Kongsvold
en
i
far
kommer
tvär
dal;
denna
flere
följer
man.
Kongsvold ser man ej förr än man är tätt dervid.
Kongsvold
Till
aftonen
samt
den
den
mig
jag
att
han
ut
följande
klockan
tes
i
10,
var
der
björk
12
Här
i-ah!
i-ah!,
en
på
af
något
pipande
läte
träden
ett
någon
lade
sagt
mig
Vi
gingo
riplek,
träd
höra
ett
genom
besvarades
väck-
hvar-
bergssluttningar
mindre
låta
honans
som
om
natten
Jag
ripskytt.
dessa
till
karlen
öfver
Juni.
skjutskarl,
härmning af
med
2
erfaren
växande
började
Jerkind
der
den
spaning
till
från
öfverenskommelse
min
få
oss
finnes
skar.
af
att
begåfvo
till
efter
mycket
jag
stannade
dagen
en
ändamål
vi
och
men
klockan
för
framkom
31 Maj,
och
läte:
näsan.
snart
rrrrrrack-ka-ka-ka-kah!
från
bui-ah!
Denna
små-
ka-ka-ka-kah!
åtföljdt af ett dofvare kawau-kawau! och hannen kom
löpande
mot
afstånd;
efter
krutet
oss
på
drifvan,
på
kom
äfven
honom
blossade
två
gånger
utan
omkring
en
att
tio
hona.
han
flög.
stegs
Fäng«Om
natten raxca riphannarna bäst», sade min skjutsbonde;
«endast
en
liten
stund
midt
om
natten upphöra de».
— 111 —
Under
sjelfva
naturen.
af
midnattstimman
Klockan
sköna,
(Sylvia
i
vexlande
suecica)
rådde
började
toner.
som
alla
Det
vaknat.
tystnad
buskar
var
i
hela
att
lifvas
blåhakesångaren
Först
klockan
vak-
2
nade göken.
Klockan 9 gick jag upp i fjellet för att skjuta
Skarvryper
klippa.
nana
(fjellripor).
Skarvripan
och
drig
några
ned
tern.
i
var
Jag
bonde
genomvåt
af
mig
mig.
Sömnen
i
min
lycka
att
hennes
om
jag
Både
den
den
sjuke
om
goda,
främlingen,
hon
henne
uppe
på
aftonen
snälla
som
från
dalmen
fjellet
när
Men
ett
och
jag
lade
oaktadt
det
de
särdeles
för
var
förträffligt
husmodern
sig
alvin-
hem;
afbruten,
träffat
visade
går
kallaste
förnöjd
ejderdun.
hade
Siri
växa;
under
och
af
här
dotter
Betula
skilja
orolig
bädd
Dovre
der
vände
förkyld
en
vackra
att
och
var
hvilade
på
region
ej
hagelskurarne
grufligt
jag
om
vet
två
betyder
en
Salices
krypande
sköt
kände
värdfolk.
i
björkskogen,
Hvarje
ripan.
Skarv
vistas
och
måna
öfrigt
alls
icke kände.
Dessa
hafva
af
nadssätt
bergsboar
sin
hjord
gränsar
äro
allt
till
lyckliga
hvad
det
de
menniskor;
behöfva,
nomadiska.
deras
Många
de
lef-
laster
som grassera i städerna, i synnerhet i de större, äro
för
dem
okända.
Frimodighet,
upprigtighet
och
— 112 —
gästfrihet
äro
hufvuddragen
i
deras
skaplynne.
Det
återstäld,
och
förtroliga du låter så godt.
På
morgonen
jag
beslöt
den
goda
att
värdinnan
porslinskoppar
frågade
var
fortsätta
och
jag
var svårt
med
med
gumman
att förmå
jag
önskade
än
hvad
det,
som
jag
temligen
resan.
henne
att
begärdes.
här
förträffligt
frukost.
hvad
för
Äfven
hellre
jag
var
uppgifva
Detta
kaffe
Då
jag
trakterade
i
vackra
var
färdig,
skyldig.
något
få
betala
skedde,
Det
pris, men
litet
och
mer
gumman
syntes förtjust, ej för betalningen, men för mitt vänliga
uppförande.
hos
oss
hörde
upp
jag
på
förut
från
på
en
gen.
Långa
fjellbäckar
Det
sjuk
upp
man
var
och
till
En
höger
öfver
tydligt
hvilken
att
skyndade
än
uppför,
än
utför
stod
högt
Solen
för
en
ofta
det
af
var
från
sågs
mindre
af
ber-
is
köld
i
känbart
stor
sådan.
da-
på
höj-
för
Kongsvold,
en
gått
klippväggarne,
nedhängande
ombyte
vägen,
var
ned
mil
mig
som
hängde
öfver
blifva
Reise!»
saker,
backar.
dalarne;
de
jag
du
din
mina
dock
fjerdedels
om
då
lopp
ständigt
i
skall
paa
bortskymdes
störtade
ett
hetta
kropp.
klippa
stela
han
istappar
och
igen,
»Lykke
hinna
Vägen
och
len.
derna,
att
kärra.
men
du
hon.
munnar,
för
höga
himlen,
sade
alla
hästen
ofantligt
på
»Kommer
längre»,
i
en
en
jättegryta,
Här
såg
blifvit urhålkade genom en bäck,
— 113 —
som
fordom
längs
sidan
af
höga
störtat
af
sig
ned
Driv-elfven
klippor.
der.
i
Björken
en
Man
trång
uppnår
far
dal,
ständigt
omgifven
småningom
något
större höjd och var här mindre förkrympt och knopparna
mera
(Turdus
svällda.
pilaris),
(Turdus
trasten
Här
sedan
såg
jag
torqualus)
jag
först
passerat
flög
björktrasten
Dovrefjell.
öfver
allt
vid
Ringelfven.
Äfven sågs der strömstaren (Cinclus aqualicus). Snart
började
furor
stod
al,
allt
mer
visa
hägg
sig
och
nedåt.
bland
sälj.
Detta
björkarne;
Från
längre
fram
lopp
vägen
de
större
Drivstuen
märktes
äfven
på
blifna björkarne och furorna.
En
Säter,
allt
half
den
sedan
mil
störste,
jag
från
utom
Drivstuen
ligger
skjutsstuerna,
passerade
Dovre
en
som
kyrka.
gård
jag
Här
sett,
växer
korn, fastän ej alla år; men stora hjordar af vacker
boskap betade bredvid vägen.
Riise,
och
råg,
åter
vänta
löper
dålig
men
5
mot
fryser
timmar
temligen
skog
gästgifvaregård.
det
jemnt
Opdal;
dighet
som
i
Caltha
paluslris
på
sås
både
ofta
bort.
Här
måste
min
häst.
Vägen
nedåt
men
genom
skogen
Gudbrandsdalen
sågs
här
i
Här
hade
för
furu-
samma
dagar
jag
härifrån
småväxt
ej
sex
blomma.
korn
fro-
sedan.
Ortolansparfven
(Emberiza hortulana) som följt mig till Dovre syntes
icke
mer.
Bergfinken
(Fringilla
montifringilla)
satt
— 114 —
parvis
i
skogen.
fädernehem.
Här
börjar
således
hans
(Sylvia
Rödstjertsångaren
egentliga
phoenicurus)
samlar nu fjäder till sitt bo.
Snöbetäckta berg öfver allt omkring; vägen kröker sig och går brant uppför till Anne gästgifvaregård.
Här nedanför är föreningspunkten för tre dalar: Drivdalen, Opdalen, som sedan kallas Sönddalen, och Orkedalen. Vid Anne, likasom på flera andra ställen här nordanfjells,
växer
afkastning,
moget.
der
men
Vid
visserligen
korn
ofta
fryser
kyrkan
ligger
sockenboarne
få
och
det
ett
låna
ger
bort
säd
stort
-
ibland
innan
god
det
blir
kornmagasin,
en
härlig
inrätt-
ning i en trakt som denna.
På
Anne
blef
jag
öfver
natten.
Följande
da-
gen fick jag en skjutskärra utan säte, blott en platt
botten,
nen
bord.
på
böjda
Både
hvilken
den
resande
under
sig,
som
jag
och
mina
tad häröfver framkom
måste sitta
skräddare
ressaker
med
be-
på
ett
sitta
foro
illa.
Förtre-
jag till Stuen, der man sades
tillverka kärror. På tillfrågan hvad en kärra med säte
på fjädrar skulle kosta, uppgafs ett pris af 400 rdr
(svenska penningar); dessutom hade man ingen färdig.
Jag
måste
den
platta
antingen
sitta
kärrebottnen,
med
benen
hvilket
var
under
mig
omöjligt,
på
eller
ock betala för 2 hästar, en för sakerna och en för
att rida på, hvilket
senare jag
måste finna mig uti.
— 115 —
Stuen
strödt
mycket
3
i
nedhänga
på
och
äro
ficklock.
klädeströjor
bundet
Det
långa
hänger
hufvudet
äro
med
skört,
kjortlen.
bandros
i
som
Håret
ryggen.
en
är
klädda
långa
nedåt
med
Granris
högtidsklädt.
och försedda
halfalns
bredrandiga
långt,
kring
söndag.
Folket
Fruntimren
med
den
är
stugorna.
söndagsrockar
stora
svarta
Juni.
golfvet
Karlarnes
vigt
d.
på
yf-
Ett
band
öfver
pan-
nan. Blå strumpor, läderskor med remmar.
Vägen
nom
löper
skog
af
söder
om
tare,
högre
nedåt
Sundset
af
Stuen
björkar.
börjar
och
genomblötad
från
mindre
granskog,
frodigare
regn,
då
kl.
fjerdedels
hvilken
längre
jag
Sundset
till
En
6
gemil
blir
tä-
fram.
Jag
var
e.
kom
till
m.
Sundset. I en stor stuga sutto ett halft dussin sysslolösa
karlar.
syn,
stora
att
deras
utseende.
De
voro
näsor
och
tänkesätt
alla
resliga,
yfvigt
voro
lika
Jag
hade
dölingen
och
Dovrefjellsbon.
Sundset,
emedan
men
gästgifvaren
lemnat
jag
sade
var
att
hade
hår.
så
den
Jag
våt
bud
Jag
grofva
hederlige
ville
och
redan
gade
om
någon
ville
ningar; ingen ville det.
säga
återbud
upp-
fann
snart
som
deras
Gudbrands-
bli
det
efter mina hästar, ehuru jag ej begärt
stursk
qvar
var
var
på
afton;
afsändt
det. Jag frå-
mot
drickspen-
— 116 —
Klockan
9
på
aftonen
kom
min
skjuts.
Jag
aftågade ridande på den ena hästen; den andra drog
min
kärra
genom
två
med
en
sakerna.
tät
karlar fram,
Jag
ropade
karlen
efter;
men
fullt
af
den
Han
i
att
kom
både
efter
oss,
och
Äter
kärran.
och
befalde
då
han
försökte
ur
och
fattade
och
blef
kamraten
tag
den
nedåt
kommo
upp i
hålla
hoppade
nu
skogen
ene sprang
snart
kärran.
löper
Midt
skjutsgossen
ned.
språng
sidan
och
åt
stiga
Vägen
granskog.
i
ene
i
hvardera
kasta
sig
upp, och då inga ord hjelpte började jag taga fram
min
barometer
som
min
sida.
trodde
och
lemnade
följa
oss.
skälmar
dessa
De
mot
allihop»,
gång
sitt
att
skyndsamt
«In
liknade
enda
i
i
jag
läderfodral
det
var
vagnen,
Trondhjem
sade
man
sanning
under
sökte
de
vid
ditåt.
resan
dock
tjufvar
och
Dovre.
Och
Detta
här
vid
skjutvapen,
men
äro
mig
något
hela
hängde
ett
i
var
den
Norge
haft
något sådant äfventyr.
Vägen
och
djupt
graven.
höjer
sänka
Vid
sig
sig
har
denna
dal
ende.
Till
höger
resa
den
granar
gröna
en
nedfarten,
nedåt,
hvilka
något
i
tagit
der
ett
vägen
i
sig
för
liten
hög
några
sedan
kallad
slingrar
grad
lodräta,
svindlande
dalen, ligga
att
dal,
sig
idylliskt
gråa
fotfäste.
brant
Vangsbrant
utse-
klippor,
i
Nedanför,
i
prydliga gårdar som
— 117 —
vittna
om
öfver
hvilken
sannolikt
denna
välmåga.
en
af
dalen
rest
de
öfverfarits
upp
I
man
al;
höjer
björken
såg
henne
i
hög,
vackraste
Birkager.
mot
och
frambrusar
en
sig
broar
vägen
På
stod
lika
öppnat
sina
blad,
sköna,
gula
violblomman
och
brant
växer
björk
grön
vägen
Viola
Då
ganska
Häggen
bredvid
träbro,
Norge.
häll
här
Gudbrandsdalen.
i
åter
denna
åter
Örkel-elfven,
rödmålad
som
hade
jag
också
blommade
lutea
—
den
den
första
jag sett i år. Dess åsyn glädde mig.
Birkager
På
3:dje
att
och
4:de
passerade
Juni.
jag närmar mig
kar
alltid
hof
skapas
en
ofördelaktigt
genom
jag
Med
stor
på
natten
hvarje
mellan
steg
stad; dess
allmogen.
lättheten
att
den
märker
jag
närvaro
ver-
Oräkneliga
tillfredsställa
bedem.
Man vill likna stadsbon i allt, äfven i de priser man
sätter
på
det
besinna
att
ligheter
som
van
att
och
lemnar
ej
han
göra
hjertligheten
dalen
man
man
har
allt
mot
Dovre
kan
i
mot
åt
så
och
honom
städerna.
betalning.
främmande,
äro
resande,
lemna
de
Man
att
beqväm-
har
blifvit
Gästfriheten
hvarigenom
utmärkta,
utan
och
Gudbrands-
tycktes
ej
finnas
härstädes.
Från
per
nu
Jag
i
Birkager
brant
går
red
uppåt
afton
jag.
ofvanför
genomfor.
Vägen
den
Nu
lilla
var
derifrån
dalen
lösom
jag åter tem-
— 118 —
ligen
högt
uppe.
småskogen,
molnen,
lopp
och
som
snart
Snödrifvor
snö
och
ströko
nedåt
lågo
regn
fram
allt
ymnigt
öfver
Sognedalen,
i
öfver
föll
bland
ned
höjderna.
som
från
Vägen
syntes
temligen
odlad och bebyggd.
Vid Garlien, en ny gästgifvaregård, en mil från
Birkager,
fås,
efter
uppgift,
8:de,
stundom
12 :te
kor-
net; men utsädet är ej alltid fredadt från att alldeles
bortfrysa.
Snöslasket
förvandlat
sig
till
på
höjderna
regn,
som
hade
i
fortfor
dalarne
hela
dagen.
Svarta- och hvita flugsnapparen (Muscicapa atricapilla)
sågs.
Från
åkningen
ned.
försökte
den
platta
Bergströmmar
öfver
och
Garlien
på
vägen
slängt
eller
dem
hade
åter
den
besvärliga
Regnet
öste
skurit
gropar
tvärt
nedrullat
öfver
jag
kärrebottnen.
vägen,
stora
stockar
och
likasom
klippstycken
för
att
hindra
vandraren att komma fram.
Hoff
farande
ker
träbro
mellan
ett
medelmåttigt
Ned
öfver
Sognedalen
uppför
en
tande
som
är
regn.
hög
till
man
vildhet,
i
dalen
gästgifvarställe.
far
Sogne-elfven.
och
backe,
Här
Guldalen.
derefter
gästgifvaregården
dessförinnan
man
är
på
är
Man
vägen
Sognäs.
öfverfarit,
förer
stenar
och
buskar
stör ofta hela
åkrar
för
invånarne
en
vac-
skilnaden
far
åter
långslut-
Sogne-elfven,
framrusar
med
Fort-
sig
och
och
med
för-
kastar sig
— 119 —
sedan i den större Gul-elfven, som derför äfven kallas
Stor-elfven.
På
en
man.
95-årig
kring
min
hade
varit
Ännu
gingo
bönderna
på
gården.
skjuts.
Det
hålles
helig,
nöjsamt
ute
Sognäs
vänta
jag
ej
måste
3:dje
likasom
att
kunde
Jag
var
vara,
vänta
dag
fordom
så
begrafning
och
6
timmar
Pingst,
i
på
hvilken
Sverige.
Det
många
timmar
ty
hällregnade,
det
efter
tumlade
på
här
var
ej
skjutsen;
och
der-
inne var stugan upptagen af en hel mängd qvinnor.
Här
får
bära
finnas
i
Norge
på
gifvaren
är
ansvaret
det
för
nästan
de
gästgifvaregårdarne.
gör
någon
alltid
fogden
oordningar
Om
anmärkning
af
som
man
snart
som
kunna
för
gäst-
sagdt
hvad
slag som helst, så får man till svar att fogden tillåtit
dem det. Om 1 mil står på taflan, men man måste
betala
för
man,
såsom
1
1/2
mil,
jag
på
så
hästar, (der det är 1/2
2
timmar
alltid
timmarne.
en
enligt
fogden
som
Icke
norrman
usla
sagt
så
vägar
för
skjutstagande,
sagt
vänta
6
förordningen,
bemyndigat
mig,
fogden
får
det.
Om
timmar
på
mil efter dem), i stället för
kongl.
något
och
har
Sognäs,
så
dem
att
annat
land
lär,
hafva
så
och
framförallt
som
Norge.
kärror med säten finnas icke.
många
så
efter
det
de
6
hvad
vägbetjenter
usla
Vagnar
är
dröja
reskärror
eller
res-
— 120 —
Större
nordanfjells
neliga
frågvishet
än
i
finnes
Norge
gånger
har
jag
man
träffar
väl
måst
hos
allmogen
ingenstädes.
besvara
Oräk-
följande
frågor:
hvarifrån är du? Hvad är du? Hvad heter du? Hvart
hän
skall
embete
har
du
med?
du?
Säg
der?
Är
Skall
Skall
der?
(min
du
du
du
bli
mig
der
något
barometer).
landtmätare?
skjuta
björnar
länge?
om
Hvad
Skall
och
Skall
du
stortinget?
gör
du
du
göra
gråben?
Är
ha
Hvad
der-
kartor?
der
fred
eller krig i Sverige? o. s. v.
Från Sognäs löper vägen ned åt Gulelfven, der
hon
flyter
stränder,
majestätisk
än
och
hopklämd
bred
af
än
lodräta
mellan
klippor
vidgade
—
alltid
strid och stark. Vi skulle fara öfver henne på färja, men
hon
var
för
strid.
Vi
måste
fara
1/2
mil
för
att
komma till en hög träbro — det modigaste verk i sitt
slag.
och
Der
elfven
lodräta
mest
klippor
sammanklämmes
har
man
rest
mellan
en
höga
hög,
båg-
formig, vacker träbro. Vägen dit var egen i sitt slag;
knappt
tecken
till
banad
väg.
Med
försigtighet
kommo vi dock fram, och sedermera upp till Foss, dit
jag genomblötad anlände kl. 8 på eftermiddagen.
Leirs
upphört,
himlen
nedåt
gästgifvaregård
molnen
då
jag
långs
åt
den
försvunnit
lemnade
den
och
Foss
breda
5
Juni.
Regnet
klar
stod
och
reste
Gul-elfven.
hade
solen
på
nordvest
Glädje
och
— 121 —
lif
utbredde
sig
öfver
hela
naturen.
Dalen
är
bred;
på dess sluttningar visa sig ofta gårdar, mellan hvilka
ligga
väl
mellan
gård.
har
odlade
bergens
På
och
besådda
kullar
sluttningarne
vaknat;
hon
har
åkrar.
framtittar
stå
här
skog
redan
Ända
och
af
utbredt
upp
der
gran.
sin
en
Flora
gröna
duk
öfver fälten och prydt honom med blommor af flere
färger. Hvilken kontrast till fjellen, der allt var vinter!
Vägen från Leir löper långs åt den breda sköna
dalen,
och
i
gande
ej
hvars
grå
af
fälten.
hårda
under
(så
Hon
vårens
af
i
nedrasa
med
hus,
dem
—
qvar
för
och
nedstörta.
att
dränkes
kring
de
Så
en
alla
håll,
der
Då
hon
sitt
allt
en
annan
de
så
fin-
vägg
än
mer
ej
och
hvad som
gång
lif,
backarne
då
fotfäste
lodrät
månget
månget
kringlig-
vägen.
berg,
dessa
och
upprörd
de
utätit
högsta
förstöres
oförmodadt
åt
i
åkrar —
elfven,
kanske
sig
henne
förlora
träd,
i
från
vattenflöde
äfven
sten),
framrusar,
sköflat
ligga
starkaste
nes
så
hon
äter
Norge
fast
på
Gul-elfven
jord,
stenklippor
kallas
bestå
midt
den
står
frätas
bördigt
utarmas
falt,
i
ett
öfver
vä-
ögonblick mången välmående familj.
gen
net
Här
rusade
och
hade
steg
deröfver;
upp
man
i
en
bergström
skurit
kärran.
måste
djupa
Det
var
fradgande
gropar
ej
staka sig fram
deri.
möjligt
att
Vattåka
på smala trän,
— 122 —
som
blifvit
mot
hvad
till
höger
säkert
kastade
som
öfver
öfver
deröfver,
kom.
Fram
det
var
Melhuus
fot.
Uppåt
sidan
ett
intet
höjde
Hofstad-backarna,
floden
tusen
men
mot
af
sig
höga
åsar,
dem
löper
vägen. (Slottet, Hofstadgården m. fl. synas vara gamla
märkvärdiga namn i den på sägner så rika Guldalen).
Två karlar, tillsatta af vägmästaren, kommo för
att
hjelpa
så
ned
i
oss
att,
brusa
Breda
störta
lodrät
och
del
vägg
Det
åt vägen, som
och till
drypande
nedrasad.
Om
af
ej
vid
ha
denna
med
sidan
varit
sida
natt
följt
afgrunden
vägens
hade
förliden
vägen
stod
ur
skulle
från
hade
af
djupt
remnor
ned —
grästorfvan,
berget
en
nedstörta,
kommit långs
var
En
fram.
att
ty
äfven
fötterna
utan
djupet.
att
öfver,
att
elfven.
under
elfven
i
oss
nedrasat,
af
hördes
möjligt
skåda
förmiddag
ned
upp-
hotade hvarje ögonblick
höger
öfver vägen
vatten;
vandraren
jorden
räddades
hängde
derunder
från
fall
i
afgrunden, hotades han dock att begrafvas under jord,
stenar,
fram;
träd
och
och
först
afgrundsbrant
hufvudet
mods.
komma
fallit
jag
grus
då
vandrat,
-krossande
Dessa
af
talrika
den
uppifrån.
jag
och
tyngder,
Vid
kommo
stora
såg
huru
blef
bergskred
ovanligt
vinder vintern.
Vi
nedifrån
jag
lyckligt
hvilken
haft
öfver
jag
underlig
till
under
denna
vår
snö
som
mängd
Sognäs
på
af
bortfördes för två
— 123 —
dagar
sedan
gjordes
en
skada
hjem,
vid
stor
på
Tiller,
svunnit.
Floras
blickade
på
träbro,
ett
säges
barn
oss
från
och
jernbruk.
i
förra
veckan
nära
Trond-
Äfven
en
kyrka
ha
alldeles
hade
äfven
här
vaknat
den
gröna
marken,
föroch
och
fjäri-
larna lekte i solskenet.
Melhuus
träffligt
Trondhjem.
ligger
öster
bevuxen
en
härlig
sig
fram
Häggens
den
uppsteg
på
den
kyrkan
och
björkar
utsigt.
Midt
i
breda,
I
alen,
redan
gula
öppna
arren,
stå
hänga
sig.
violblomman
och
är
den
dalen
ännu
äro
fradgande
gröna.
bladen
öfver
hvita
är
slingrar
redan
bland
Marken
som
Här
kring
der
mig nedrusar en
blomsterhängen
till
som
och
dalen
och
för-
kullen
elfven;
här
ett
mil
2
alar.
vida
blänkande
öster om
Björken,
höga
och
den
hvilka
vara
blott
prestgården,
unga
bergsryggar,
bergström.
börja
man
med
snöflammiga.
jag
har
om
den
sig
fann
Härifrån
Jag
är
höja
gästgifvaregård
ställe.
allt
och
grön;
anemonen,
Alchemilla vulgaris och Ranunculus acris, pryda redan
ängarna med sina blommor.
Från
utvidgar
och
gran
gifvaregård
länge
Melhuus
sig
och
3/4
mil
och
går
är
till
der
på min skjuts.
vägen
bevuxen
Oust,
jag,
temligen
med
som
enligt
är
en
vana,
Ändtligen kom
jemn.
småskog
dålig
fick
denna;
Dalen
af
al
gästvänta
färden
— 124 —
fortsattes
och
den
5
Juni
klockan
half
på
11
af-
tonen anlände jag till Trondhjem.
Trondhjem.
resan
visat
i
Jag
hade
och framkommen
mig
ett
såsom
det
nyskuradt,
redan
till
det
bästa
ännu
i
helt
förkylt
hotell
staden,
vått
mig
som
under
man
an-
inlogerades
rum.
Jag
föll
jag
i
en
häftig feber och måste hålla mig inne två dagar.
Från
jag
Excellensen
medfört
sökte
mig
Der
voro
der
allt
hörde
bref
och
bjöd
åtskilliga
tillgick
man
Följande
till
i
talas
dagen
Grefve
v.
Etatsrådet
mig
till
Engeström
Knudsen.
sig
den
8
gäster.
Det
var
ett
engelsk
stil,
och
i
lika
var
mycket
jag
till
på
be-
aftonen.
elegant
hus,
societeten
der
engelska
bjuden
hade
Han
som
norska.
Biskop
Bugges,
der jag tillbringade en glad och angenäm afton.
Trondhjem
drifver
elfven
af
ven.
handel
är
segelbar
elfven
ligga
Nästan
hvilket
jag
tillgång
är
med
på
en
förmögen
koppar,
upp
i
packhus
alla
finner
fisk
staden,
med
husen
handelsstad
och
i
och
ena
Trondhjem
då
alla
äro
husen
långs
gafveln
besynnerligt,
sten;
trävaror.
man
har.
väl
sidan
mot
äro
som
Nidelf-
trähus,
så
god
byggda
och
merendels målade.
Herr
en
anstalt
v.
Buch
Lysholm
för
att
omtalar
har
bereda
att en
här
inrättat
färger
mängd
af
en
färgfabrik,
stenmossor,
stenmossor
och
årligen
— 125 —
utgå
från
att
i
att
färga
Kristiansand
min
lagdt,
barndom
med
men
industri
säger
för
England.
stenmossor.
måhända
det
till
förstodo
fattigt
är
det
folk
för
Jag
Nu
är
detta
kunde
bli
en
i
minnes
bondhustrurna
Sverige,
bönderna
i
i
Skåne
väl
bort-
ej
obetydlig
liksom
Opdalen,
v.
Buch
att
samla
stenmossor och utsända till England.
I
sällskap
Arentz,
vid
besökte
med
jag
Domkyrkan;
en
ung
H:r
han
hygglig
Krogh,
skulle
man,
Pastor
residerande
kaplan
just
då
i
kyrkan
för
en vigselförrättning, hvarför vi gingo med honom dit.
Denna
S:t
Olofs
kyrka,
till
hvilken
fordom
många till och med från långt aflägsna ställen valfärdade, är ännu ett stort och ansenligt tempel, byggdt
i
götisk
våld,
stil,
men
åtskilliga
och
dessutom
har
flera
gånger
af
af
fiendtliga
mig ondt att säga
gånger
att det
henne.
Genom
det
förhållande
mellan
Sverige
och
Norge
plundringar
andra
sidan
förekomma.
byggd
af
berg
att
ej
den
täljsten
långt
lätt
skulpturverk.
som
kunna,
hvarken
1719,
det
och
bearbeta
sig
till
nu
ena
finnes
är
så
eger
för
eller
domkyrka
som
hvilken
gör
plun-
lyckligt
från
Trondhjems
(Klæbesteen),
derifrån
låter
och
varit Svenskar som
rum
dylika
förfärligt
senast
plundringar,
drat
båda,
lidit
eldsvådor,
i
är
hela
beskaffad
prydnader
och
Kyrkan är byggd i form af Kristi kors,
— 126 —
hvars
längsta
kan,
i
bränd,
ena
del
vester
(stolpe),
är
helt
så
att
endast
sidan
stå
ännu,
Apostlarne
i
sten
som
och
murarne
i
utgör
hållet
hufvudkyr-
ljungeld
stå
nischer,
uthuggna,
af
qvar.
några
af
de
hafva
men
ned-
På
den
de
tolf
blifvit
illa medfarna, och de flesta äro utan hufvud. I nordöstra
är
delen
den
1 1 :te
af
äldsta
seklet.
korset
delen
Den
är
af
ligger
S:t
Clemens
kyrka;
domkyrkan
och
liksom
liten
en
blef
den
byggd
kyrka
för
sig sjelf, skild från det öfriga. Östra delen af korset
utgör nu högkoret. Jag gick ditin och fann mig helt
öfverraskad:
redan
marmor;
äfven
listor
samma
af
dörren,
var
men
mosaik
tröskeln
funnos
sten
några
af
sutto
voro
svart
var
pelare
af
af
ännu
hvit
grofkornig
marmor,
qvar
utbytta
och
hvit
dylik
vid
mot
trä.
marmor.
och
sidan
af
Golfvet
Framför
al-
taret står en pelareport; pelare och bågar äro af täljsten och i gammal sirlig stil — men tyvärr öfverstrukna
med
man
tyckte
för
gamla
och
grå
kan
finnas
läktare
med
kalk;
fönster
och
ket
höga,
smala
tor.
På
murarne
likstenar,
liksom
att
i
uppe
i
förmodligen
ut.
Vid
tre
etager
gardiner.
och
med
epitaphier,
Lunds
chorets murar
att
sågo
inuti
hvarandra
fönster
talrika
på
domkyrka.
skola
de
sidor
öfver
Kyrkans
försedda
sitta
i
båda
äro
små
golfvet
allt
kyroch
mycruligga
Man
omtalar
språkrör
vara an-
— 127 —
lagda,
genom
åtskilliga
ofantligt
genom
hvilka
rik
och
offer
Hon
prunkade
en
och
af
hvit
5
sin
18
höga
af
en
bedrefvo
var
kunde
på
fordom
en
mark
dag
silfver.
torn
och
spiror,
större
och
mindre
marmor,
med
tid
kyrka
tusende
mängd
svart
samt
hon
till
med
otalig
och
sten
4
på
Denna
praktfull;
då
nästan
röd
—
insamla
med
pelare
munkarne
hocus-pocus.
eller af
mängd
blå,
bilder
grön
och
sto-
der, alla på det präktigaste huggna; men i synnerhet
af
det präktigaste och finaste i
sten
huggna
löfverk,
som menniskohand kan åstadkomma*).
Tätt
Det
är
vid
en
fordna
dagar
nungar,
och
det
östra
domkyrkan
stor
massiv,
tjenat
som
härifrån
koret
i
de
kyrkan.
belägen.
byggnad
residens
brukade
in
Kongsgården
är
gammaldags
för
som
Norges
kungliga
Stadens
gå
i
ko-
genom
Rådhus
är
också en större stenbyggnad af två etager.
Norr
af
om
kyrkan
ligger
H:r Thomas
Angell
är skänkt till
obemedlade
qvinnor
domkyrkan
har
Fruekirken,
som
af
den
Trondhjem
liknar
en
en
skön
bättre
ännu
stor
byggnad,
en
klassen.
en
som
stiftelse för
Förutom
annan
kyrka,
landtkyrka.
Staden
har äfven en hospitalskyrka.
*) Bing, Beskrivelse over Kongeriget Norge. Äfven Jonge.
— 128 —
Trondhjem
har
åtskilliga
andra
vackra
bygg-
nader, i synnerhet vid Munkegaden, som är en bred
rak
gata,
hvilken
sträcker
sig
från
Domkyrkan
ned
mot sjön och ligger rätt emot Munkholmen.
Munkholmen
pet
och
af
är
en
klippa
Trondhjemsfjorden,
inloppet
uppfört
till
en
staden.
fästning.
Nidarholm,
var
afrättsplats.
På
denna
hette
galge
och
var
midt
utanför
Stället
obebodt,
En
belägen
strax
klippa
i
i
har
fordna
begagnades
upprest
ga-
hamnen
man
dagar
endast
till
derstädes
och
mången mäktig man har der måst sluta sitt lif. Det
var
på
gen
Hlade
han
på
en
den
sin
Nidarholmens
Jarls
gården
träl.
store
—
i
ster; holmen
galge
hufvud
Romuld
På
som
blef
i
Guldalen
Nidarholmen
Danmark
den
ryktbare
fastspikadt,
stiftadt
blifvit
Ha-
efter
att
dräpt
af
af
blef
sedan
Knut
ett
Benediktinerklo-
blef alltså numera en bostad för mun-
kar, och namnet Nidarholm utbyttes i följd deraf till
Munkholm*).
emellertid
klostrets
öfriga
En
fästning
ken
man
var
här,
Sedan
blifvit
blef
äfven
på
*) Bing p. a. st.
klostret
upphäfdt,
tillhörigheter
sedermera
brukat
Munkholmen,
genom
blef
reformationen
Munkholmen
lagt
der
förvara
som
under
uppförd,
jemte
kronan.
i
statsfångar.
den
hvilDet
ryktbare stats-
— 129 —
fången
der
Storkansleren,
en
tid
Grefve
af nära
Ännu lär man
i
20
Peder
år
rummets
Griffenfeld
(1680—1698)
golftiljor
se
un-
satt fången.
spåren
efter
hans steg.
Vid Munkegade ligger en stor skön byggnad, der
Kongl. Norska Vetenskaps Sällskapet har sin samlingssal, sitt bibliothek
Sällskap
och
förslag
och
Bibliotheket
ökadt
1700
blef af
är
med
lingar,
och sina naturaliesamlingar.
stiftades
ganska
efter
konungen
betydligt;
Schönnings
bestående
Bibliothekarien
Biskop
och
med
åtskilliga
Tordenskiold,
plan
1767.
stadfästadt
1781
Rektor
blef det för-
Dass'
boksam-
tillsamman af omkring 12,000 band.
Konferensrådet
Helzen förevisade mig
bibliotheket och naturaliesamlingarne.
— sällskapets
Detta
Gunneri
samlingsrum
präktiga
Tycho
I yttre rummet
— äro väggarne prydda
oljefärgsporträtter.
Brahe
m.
fl.
Här
Äfven
sitta
åtskilliga
porträtter af kongl. personer finnas. Bland porträtterna
af Sällskapets
beskyddare
vid
och
den lärde
fäste jag
förträfflige
mig i synnerhet
Biskop Gunnerus.
Det
var ett präktigt ansigte.
Trondhjem,
den
ett
af
de
det
Här
voro
också
till
hans
helgedom
gos,
som vi
fordna
Nidaros,
namnkunnigaste
Olof
förut
den
—
heliges
S:t
nämnt,
Olofs
var
ställen
ben
i
i
forntiNorden.
förvarade
kyrka
—
och
företo-
mångfaldiga pilgrimsfär-
— 130 —
der
i
en
forntiden.
halfö,
Staden
omgifven
af
ligger
ganska
Nidelfven
som
vackert
på
slingrar
sig
deromkring.
Hamnen
blott
20
delaktig
flyttad
stor
Förr
handel
på
från
Trondhjem
mer
är
skepp.
och
männen
och
dref
rymlig.
han
en
Archangel.
Archangel
till
Staden
Sedan
Irland
och
England
bräder,
som
dock
mest
hämtas
med
ken,
med
samt
på
engelska
koppar
fartyg.
från
rundfisk,
nu
för-
handeln
Nu
med
sjelfva
och
blef
Petersburg.
också
Trondhjem
har
ansenlig
handlar
med
af
tim-
Engels-
Äfven
handlar
Nordenfjeldske
bergver-
rotskär,
långor,
sill,
sej,
Biskop
och
tran, qvarnstenar och ejderdun.
I
Trondhjem
residera
Stiftamtman,
General för Nordenfjeldske trupperna.
Under
Trondhjem
jag
haft
de
—
tio
mest
nöjet
dagar
för
blifva
jag
nu
helsans
inbjuden
uppehållit
mig
återvinnande
i
flere
—
i
har
sällskapskret-
sar. Umgängestonen här är olik den i Kristiania och
bär en engelsk prägel. I främsta rummet gäller detta
de
mest
aldrig
Kan
är
framstående
annat
än
grosshandlarehusen,
engelska
man
med
skäl
danskt
och
Bergen
med lika fullt
talas
säga
att
tyskt,
skäl säga att
af
de
Kristiania
så
der
yngre
torde
nästan
männen.
ännu
man
1816
kunna
Trondhjem är engelskt.
— 131 —
I
dag,
Pastor
gen
den
Arentz
en
kring
half
söder
äro
och
företog
promenad
mil
staden
småskog,
17.de,
en
om
vackra.
vid
jag
till
sällskap
med
Leer(Leir)-foss,
i
belä-
Trondhjem.
Kullarne
äro
ligga
sköna
sidorna
Trakterna
prydda
med
landtgårdar
som tillhöra Trondhjemsboar.
Leerfossen
intills
under
ned mellan
dagen;
ett
det
största
resa
sett.
klippor,
som
nere
uppstiger
der
i luften,
är
min
ofvanför
är
skönt
det
Man
med
såg
floden
spiran
på
hvarvid
under
en
under
marken, så
kyrka nedstör-
fallet, jemte jorden,
i
elfven,
tills
som
floden
hunnit
jordmassan.
annat ett blåmåladt
vattnet;
mil der
deraf
för en kortare tid afstannade
nedstörtade
der, kom bland
undergräft
nedåtvänd
och
vattenfallet i sitt lopp,
den
sidan
denna
blef alldeles fylld
Det är
der
skedde,
ett jordskred
sig
ständigt en hvit rök högt
Tiller,
bekanta
hit-
stå fram i
half
att
tande
fossen
En
ena
igenom
i
skådespel.
vårtiden hade på
störta
midt
jag
vältrar
och marken darrar under ens fötter.
storartadt
tade.
vattenfall
Nidelfven
det
hade
utan
bryta sig
Då
vi stodo
brädstycke flytvifvel tillhört
kyrkan.
Som
en
en
födelsedag
egendomlig
händelse
hade
på
man
fallet skrifvit, jemte ett
par
en
namn,
berättas,
pelare
en
vid
att
på
vatten-
önskan om
— 132 —
lycka
ser
och
Leeren
mes
i
sitt
skal».
fall
vid Tiller.
framgång,
i
sit
Leeren
förliden
och
Fald,
dervid
End
«standsede»
Mars
tillagt:
disse
«För
Navn
emellertid
månad,
efter
stand-
forglemverkligen
jordskredet
III.
FRÅN TRONDHJEM TILL BODÖ.
ÅTERRESAN.
Den
18
Juni
lemnade
jag
Trondhjem
och
fortsatte
resan mot Norden.
Sedan
rat
bron
som
man
öfver
liknar
handlande
vid
afresan
Nidelfven,
en
liten
och
från
kommer
stad
för
handtverkare.
Trondhjem
man
sig
i
sjelf,
Husen
äro
passe-
förstaden,
bebodd
täckta
af
med
jord, der nu Viola canina och tricolor stå i full blomma.
Jag
dit
hade
sig
till
att
ressällskap
göra
och hvarifrån
mig
Pastor
sällskap
Arentz,
till
som
Stormoe
han vidare ville följa
erbju-
prestgård
mig till
det
be-
ryktade Sticklerstad.
Vägen
på
första
hög
berg,
ås,
kallad
beväxta
Då man
från
Haugan
halfmilen
till
gran,
Stormoe
derefter
Giving-åsen.
med
passerat
god;
Branta,
resa
Giving-åsen,
sig
prestgård
passerar
man
nästan
på
lodrätta
högra
öppnar sig
är
en
en
sidan.
skön,
— 134 —
vidsträckt
utsigt
och
beströdd
lång,
majestätiska
floden
men
våra
af
gårdar,
utflyter
i
färja.
Vi
en
som
och
gingo
på
färjan,
och
upp
till
prestgården,
värdfolket.
I
Pastor
bildad
man
och
särdeles
ligger
jemn
den
breda
der
fjorden.
saker
vi
vänligt
en
på
Stördalen,
med
floden
öfver
anlände
öfver
Man
öfver
på
färdas
på
båt,
eftermiddagen
der
vi
mottogos
Heyerdahl
framför
fann
allt
jag
skicklig
mineralog.
Stormoe
skönt
väder
prestgård
är
det
i
den
dag.
19
Juni.
Efter
att
Ett
på
innerligt
morgonen
tillsammans med husets familj och min reskamrat ha
intagit
frukost,
begaf
skogen.
Senare
Pastor
Heyerdahl
som
jag
kunde
fann
Skåne
af
hvilken
att
och
Pastor
bössa
jag
ut
ut
växter
och
denna
trakt.
voro
foglarne,
finnas
boskapen
brokiga
kor.
Heyerdahl
alla
med
desamma
undantag
både
så
dalripan
fans
här
Åkerbruket
uppgaf,
att
i
med
de
skall
bra,
min
gick
för
likaså
hornade
med
se
växterna
här
mig
egendomliga
Beträffande
ty
jag
förmiddagen
för
vara
att
och
ripan.
på
foglar
Men
som
af
i
ripan,
och
fjell-
mest
kort-
här
drifves
denna
trakt
kring Trondhjem kan årligen afsätta mycken spanmål.
Endast
under
barkbröd.
måste
De
sådana
år
ställen
i
tillgripas
är
som
Norge
Vingen
1812
der
och
måste
denna
några
man
föda
andra
äta
ofta
fjell-
— 135 —
gårdar.
Islandsmossan
växer
här
derna
på
bestodo
mycket
flera
af
hopsydda
utbredt
rensa
ställen
ulliga
i
Öfver
för
bättre
till
I
utbredt
fårskinn
aflånga
dem
dem
är
sparsamt.
sina
och
Jag
men
såg
bön-
sängkläder,
stycken.
—
hon
hade
långhåriga
fyrkantiga
myrstackar
ohyra.
bröd,
skogen
som
getskinn,
De
hade
ett
artigt
sätt
en
ringdufva
att
(Co-
lumba palumbus), men kom ej i håll. Här i närheten
ligga
och
en
flera
runda
tradition
kullar,
förtäljer
ätt
kallade
Kungshögarne,
Harald
Hårfager,
som
slagit Dalens kung, låtit här begrafva honom.
På eftermiddagen gick jag åter ut för att jaga;
jag
gick
elfven
till
och
Här ligga
fjorden
på
fjorden,
den
och
udde
som
som
gårdar och fiskarehus
omgifves
af
Stördalshalsen.
kallas
och ett
bruk.
Detta
sistnämnda tillhör godsegaren Nannestad; der finnes en
tegelugn
ger
finnes
och
der
om
60
året;
à
70,000
leran
tegelsten
tages
ett
krukmakeri
som
hvarest
tillverkas
ganska
krukor,
Leran
betydlig,
urnor
dertill
och
köpes
isynnerhet
Trondhjem.
I
tätt
nätta
med
från
bygden.
tegelugnen
3
och
gånÄfven
svarfstolar
prydliga
och
utan
fat,
glasyr.
Afsättningen
Nordlanden,
brännes
3
verket.
sysselsätter
koppar
till
brännes
vid
äfvensom
äfven
kalk.
är
till
Kalk-
sten, svartgrå, brytes i Förbudsberget, ett stycke från
verket.
— 136 —
Bland
jag
de
nämna
än
till
som
uppgifter
följande.
Kristiania;
Biets.
jag
fick
på
Päronträdet
dess
Äpplen
gräns
mogna
Stormoe
trifves
ej
vill
längre
är
ungefär
densamma
ännu
vid
Trondhjem;
plommon hinna der sin fulla storlek, men de mogna
ej
utan
väl
att
dessa
läggas
som
i
hö.
äpplen
Körsbär
finnas
mogna,
vackrare
men
och
i
så
större
mängd på Tuterö, 2 mil från Trondhjem.
I
Vang
man
sina
små
gropar
De
och
Lom,
åkrar
och
eller
sistnämnda
äfvensom
ängar.
trärännor
rännorna
vid
Man
långt
äro
Tofte
leder
ner
vattnar
vattnet
från
flyttbara.
i
fjellen.
På
detta
sätt förmår man jorden att producera. Man berättade,
att
vid
Kungsberg
brukar
man
att
bära
jordmylla
upp på klippafsatser, och så säd deri.
Den
till
20
Juni
reste
vi
från
Forbud.
gästgifvaregården
Stormoe
Landet
der
prestgård
är
temli-
gen jemnt, men 1/4 mil derifrån reser sig till höger
Forbudsberget
höjd,
och
(Strukelfven)
svarta
med
nedför
af
net.
Längre
hafvet
med
Man
far
perpendikulär
denna
dånande,
bergsidan
är
för sig ser man
terna.
en
med
glest
en
fram
vackra
långs
stilla
har
öar.
åt
vägg
kastar
sig
hvit
fradga.
beväxt
sjö,
man,
med
ofantlig
fjellström
Den
branta,
granar.
Fram-
djupt ned under föttill
Ruiner
en
af
en-
venster,
spegla
skön
dal;
sig
till
en
i
vik
vatt-
höger
— 137 —
ett
brant
dal
äro
fjell,
till
beväxta
venster
med
framslingrar sig en
mera
nen
liflig,
måste
skog.
Berg
Nederst
och
i
dalen
bäck, beskuggad af arre. Nederst
på fjellsidan frodas granen,
en
Vuduberget.
skön
af
unga
deruppe
i hvars mörkare grönska
björkar,
vika,
och
är
inblandad.
björken
intager
Gra-
ensam
hela marken; öfverst är berget nästan naket. En mil
är till Värdalens gästgifvaregård.
Man passerar långs Klevdalen (namnet härleder
sig
af
en
blifva
genom
sig
till
dalen
till
—
—
kallas
kyrka
bergen
en
till
«vatn»,
höger.
sidornas
bäck
bergen
Hammervatn
här
ses
och
och
idylliskt
försvinner,
kullar.
Insjö
kullarnes
aftager,
sig
Dalen
skoglupna
Vangs
utgöra
Skogen
slingrar
ängar.
venster.
fjord.
gran
Kleva).
I
gröna
sänka
insjö
till
gård
mindre.
är
en
motsats
Arre
betäckning.
och
Fjor-
den ter sig här med underliga inskärningar och öar.
Synkretsen
blir
djupa,
höjderna
färden
till
allt
mer
mer
utbredda.
Tynäs.
I
utvidgad,
Från
Alstahoug
dalarne
Hove
besöktes
mindre
fortsattes
Prosten
Me-
delfart, en bildad prestman.
Skön
dem.
Öfver
utsigt
och
på
och
kullarnes
gårdar.
öfver
skogrika
andra
sidan
fjorden
kullar
fjorden
sluttningar
Levanger,
på
äro
andra
resa
med
sig
seglare
snöbetäckta
beströdda
sidan
mellan
blånande
fjell;
med
berg
fälten
vackra
sjön, presenterar
— 138 —
sig
härifrån
gröna
som
kullarne
Levanger,
legier,
som
men
deremot.
en
betande
icke
ännu
Här
är
som
första
tisdagen
i
smör,
talg
m.
Mars.
och
viken.
stad,
söker
mot
året,
i
lägga
för
norska.
Här
December
och
afsätta
inköpa
och
kommunikation
vore
för
sig
Jemt-
Jemtländningarna
salt,
de
boskap.
stadsprivi-
säges
varor
om
På
annan
samlingsplats
sina
marknader
m.
lättad
en
utbyta
tvenne
vid
och
köpmän
dock
hålles
stad
får
är
Trondhjems
ländningar,
En
liten
gå
sill
dessa
der
hästar.
provinser
af stor vigt; ty de behöfva hvarandra.
Från Levanger fortsattes resan genom det sköna
landskapet
gör
med
idylliska
besynnerliga
öfverfors
på
Värdalsören,
rare
ett
elfven.
handskar,
fann
dem
förfärdigas
Vägen
en
färja.
Vid
som
liknar
en
stort
Jag
fiskläge.
som
v.
likväl
Buch
ej
så
öfver
andra
stranden
de
ligger
eller
sna-
gaflarne
mot
Värdals-
berömmer.
bättre
voro
mellan
som
Värdalselfven
efterfråga
högligen
eller
fjorden,
köping
vända
att
men
åkrar
öfver
landet.
liten
ej
finare
Landskrona,
fortsattes
i
Husen
försummade
i
utsigter
inskärningar
än
de
mycket
lunder
af
Jag
som
dyra.
gran
och sköna löfträd.
Då man färdats ungefär en half mil från Värdalsören kommer man till det märkvärdiga Sticklerstad,
— 139 —
der Olof den helige fann sin död. Ättehögar resa sig
ännu
strödda
öfver
fältet;
många
äro
alldeles,
andra
till en del utjemnade med marken. En dyster känsla
intog
mig
nitet
skördat
så
många
offer
den
sista
stora
striden
kanske
då
jag
beträdde
Odinska
andan
i
religion
bland
Nordens
också
som
Barden
dödsbasun
sin
ljuda,
ställe,
(år
Skandinavien
höra
Thormoder
uppstämde
det
mellan
och
sträfva
sina
starka
för
sång
att
väcka
hären till striden:
»Dagen är upprunnen.
Hanens vingar dåna.
Tid är för kämpar
Till striden att gå.
Vaker upp, vaker upp.
Tappre män,
Alla j ädle
Konungatjenare!
Har den hårdhändte
Rolfer, skytten.
Ättgode män
Som aldrig fly;
Det
en
lät
den
här
mildare
Här
lät
var
det
stilla
den
var
starka
söderns
toner;
och
religions-
den
klippor.
Kolbrunarskald
härliga
der
1030).
morgon
likt
sofvande
en
krigs-
— 140 —
Er jag ej väcker till vin.
Icke till qvinnoglam,
Upp eder jag väcker
Till hårda bardalekar.»
Bortom
kyrkan
litet
uppför
Här
står
hans
monument
med
sida
har
en
en
kröker
backe.
Det
»Stötte»,
ett
senare
sig
var
ett
vägen
här
hvitt
höger
stupade.
pyramidformigt
jernkors
på
spetsen.
tid
på
en
satt
till
Olof
Vid
dess
fotställning
en
kort pelare med ett kors, och på sidan en inskrift.
Om
i
aftonen framkommo
Auglen
prestgård.
bygden
med
med
till
der
är
Värdalen.
mig
en
gosse
min
bössa.
jag
fjellet.
ville
Men
ha
till
och
togs
mig
en
häst
för
hästarne
voro
i
en
åt
höga
på
Lunde,
komma
marken
jag
skogen
skogsberg
bonde
att
och
fick
ut
öfver
till
Brandt,
Sticklerstad
dagen
begaf
derifrån
prosten
hetter
Följande
Vägen
Lexdals-vandet;
vi
Kyrkan
och
upp
på
kunde
ej
fås hem före kl. 5, och då hade det blifvit för sent.
Hos
bonden
blef
jag
sommarstuga.
Hustrun
bränvin
ganska
af
och
hafre.
ningar
På
voro
mamsellernas
sidensars,
inbjuden
satte
fint,
väggarne
äfven
i
hvitt
var
sådana
städerna;
kantade med
att
fram
och
höga
sits,
i
ett
smör,
godt
garderob.
af
flera
spisa
ost,
och
mössor
slags
mjölk,
tunnbröd
Bland
sydda
af
ränder illerskinn;
klädlika
blommig
muf-
— 141 —
far
af
björnskinn.
De
betala
björnskinnen
dyrt
för
att få dem till muffar eller till fällar för sina
rara
slädor.
Vid
hemgåendet,
då
jag
följde
vägen,
såg
jag
en vattenådra springa ur klippan Öfver vägen, och jag
drack derur utan att veta att det var S:t Olofs källa.
Vid hemkomsten fick jag besök af fornforskaren
Kapten
Klywer;
upplysningar
sin
käpp
han
om
hade
gaf
ställen
han
en
mig
som
många
jag
krycka
intressanta
redan
af
jern,
besökt.
som
På
funnits
vid ett benrangel bland de Svenskar som fröso ihjäl
1718 på reträtten till Jemtland.
Följande dagen (den 22 Juni) läto vi bära våra
saker
ned
till
i
och
rodde
båt
Lexdals-vandet
Öfver
till
och
der
Bolstan
satte
(?),
vi
der
oss
kapten
Klywers far var bosatt och der vi väl undfägnades. Här
tog
jag
och
lät
afsked
af
af
Pastor
tvenne
Arentz
roddare
ro
och
Kapten
mig
långs
Klywer
Lexdals-
vandet till Langlie, der General-Major Hjort bodde.
Dagen
Vattnet
var
odrägligt
het.
Eljest
härlig
resa.
stod som en spegel; till höger höjde sig ett
fjell, och bakom oss reste sig snöflammig och hög, i
blånande
de
andra
under
en
satte
vi
gestalt,
Hermansnasen,
fjellen.
Vid
bro
stycke
båten;
ett
en
ändan
upp
som
en
jette
af
sjön
åt
Figga-elfven.
af karlarne
Öfver
seglade
vi
Här
följde mig upp till
— 142 —
General-Majoren,
der
jag
blef
vänligt
mottagen
och
inbjuden att passera natten.
Följande
begaf
två
jag
drängar
trasten,
äfven
dagen
mig
som
hördes
Tufset
fjellet
med
mig.
här
kallas
eller
(Fringilla
finken
(Midsommarsafton)
åt
sågs
I
kl-
Tuven.
granskogen
Natvuku
här
(d.
röd
montifringilla)
7
f.
m.
Jag
hade
hördes
sång-
ä.
Nattvaka);
vingetrasten;
skärrade.
berg-
Bofinken
(Fringilla cælebs), trädgårdssångaren (Sylvia hortensis),
gulbröstade sångaren (Sylvia hippolais) funnos i myrar
beväxta
med
björk.
(Sylvia
Löfsångaren
trochilus)
och en annan fogel, hvars sång var mig okänd, satt
högst
upp
Längre
i
upp
grantopparne
i
granskogen,
och
på
var
sidan
mycket
af
rädd.
fjellet,
träf-
fades en familj af lafskrikan (Corvus infaustus), som
här kallas Reudtjuxa och skall finnas i mängd. Hon
hade
7
redan
stycken.
tos.
Litet
hörde
med
sina
Var
öfver
granen
stora
ungar
ej
det
att
ställe
växa
eller
frodiga
denna
region
både
på
flesta
ställen
har
ute
och
serdeles
snön
matade
rädd.
der
och
träd.
och
Två
de
furen
6
à
dem
skö-
påträffades,
upp-
började,
Snödrifvor
deröfver,
nyligen
dem,
af
gått
dock
ligga
men
bort,
ej
ännu
på
och
de
der
ha Vaccinium myrtillus, Betula alba och Betula nana
ännu
region
icke
löf.
Gränsen
bestämdes
med
mellan
granens
barometern.
och
furens
Detta fjell kallas
— 143 —
Bilsta
Vola.
Opdalen,
Kamp
som
på
(Vol
betyder
Knopp
och
derstädes).
Corvus
vanliga
des
stundom
ned
jag
flög
racklande
i
detsamma
Klimp
Då
infauslus,
sitt
här
eller
granens
samma
första
skottet
ripart
region;
i
det
dalriphanne
Denna
Kjöl
som
här
lossade
en
läte.
är
ty
upp
med
går
såle-
detta
var
i
stora granskogen.
Vi
stego
högre
upp:
furen
Betula
upphörde,
alba stod i mindre träd och buskar. Snödrifvor lågo
i fördjupningarne. Empetrum nigrum, Vaccinium myrlillus och uliginosum stodo ännu växande. Snart blefvo
de
lägre.
Renmossa
i
mängd,
äfvensom
Islandsmossa
och andra Lichener på de rundslitna kullarne. Azalea
procumbens
med
utbredde
invirkade
röda
sig
snart
små
som
blommor
ett
öfver
grönt
täcke
hela
fältet.
Arbutus Uva ursi hade härstädes redan bär. Vi följde
den
nakna
och
der
sökte
fjellåsen
och
den
på
åt
alla
högsta
söder;
stodo
kullen.
kullar
reste
sistnämnda
På
några
sig
här
växter.
Vi
Arbu-
träffades
tus Uva ursi i blomma, och på de högre Diapensia lapponica.
Den
högsta
kullen
på
detta
fjell
kallas
Selli Vola.
Här ligger en stor sten öfverst på fjellet.
är nästan
sida.
sigt.
fyrkantig och omkring fyra
Härifrån
Här
står
har
jag
man
en
liksom
mycket
på
en
alnar
på
Han
hvar
vidsträckt
klippa
i
ett
utaf
— 144 —
stormar
svepta
upprördt
i
af
hvit
fradga
åt
alla
sidor.
lång
sträcka
stadfjorden;
sig
haf,
blånande
på
synes
skiner
med
Man
har
visar
afstånd
långs
ännu.
Ät
Fjorden
åt
och
härifrån
sig
sig
åt
en
Beit-
öster
söder
(»klimpar»),
utbredd.
utsigt
drager
åt
synas
skummande
vester
der
snö,
toppfjell
mera
också.
mils
vågor
och
Denna
och
tvenne
snön
isolerade
Hervola
norr
aflägsna
(solrök)
(snödrifvor).
Åt
Mokke-fjellen
höga
hvars
töcken
resa
synas
några
sydost
synes
Lexdalsvandet
äfven
en
vidsträckt
utsigt öfver Värdalen.
Fjellet var betäckt med Lichener,
de
gröna
tufvorna
af
Diapensia
mellan
lapponica
hvilka
med
sina
hvita blommor gjorde ett skönt afbrott. Äfven Azalea
procumbens, Betula nana, Islands-mossa m. fl. Multebärsbusken med sina stora, hvita blommor finnes öfver
allt
i
mängd,
fjellripehanne
blef
han
björken,
sågs.
isynnerhet
Hunden
i
fjellmyrarna.
skrämde
honom,
ej
skjuten.
Fjellripan
går
och
något
derunder.
Dalripan
således
En
derför
ned
går
till
också
dit upp; således litet hvar i den andres region. Om
gränsen
mellan
dessa
gas, måste den ligga
uppe
rarna.
sågs
Anthus
Göken
buskarne
pratensis;
höres
under
regioner
bestämdt
der björken
och
han
Sylvia
fjelltoppen.
I
kunde
dra-
upphör. — Öfverst
har
bo
trochilus
myrar
i
fjellmy-
sjunger
strax
i
under
— 145 —
högsta
såg jag Rana temporaria, som
toppen
således
har en mycket vidsträckt region för sin tillvaro.
Nedkommen
kanta
i
fogelsången
skogen
och
hörde
önskade
komma åt att skjuta fogeln,
jag
åter
innerligt
helst
den
att
obe-
kunna
jag var öfvertygad
att han var en för Skandinaviens fauna hittills okänd
fogelart.
Ändtligen
lyckades
det
mig
att
skjuta
honom från en hög grantopp, men han förekom mig
då så lik Sylvia trochilus, att jag nästan tviflade på
att
jag
för
skjutit
just
så
okända
mig
den,
som
toner.
jag
Ett
hört
nytt
sjunga
försök
med
måste
derför göras innan jag blef förvissad.
Bly
dan
af
ken.
säges
vara
Djurdalen,
Finne-Lappar
funnet
en
i
berget
säterboning i
som
bo
der
Glupen
vid
Sticklerstads
skola
veta
sisoc-
stället,
men vilja ej uppgifva det.
Man
Tödder
berättar
(tjädrar)
äfvensom
Ryssland
Orrar.
från
att
före
en
stor
vintern
Man
Siberien.
mängd
ovanligt
nedkommit
tror
Det
att
de
skall
från
små
fjellen,
kommit
äfven
ha
öfver
händt
förr, men sällan.
På
Langlie
med
innerlig
der
i
75
år,
hos
vänlighet
två
dagar.
som
har tjenat
hundrade.
Han
General-Major
inbjuden
att
General-Majoren
har
kronan
mer
nu afsked
Hjort
blef
jag
stanna
och
blef
är
en
än
ett
man
af
hälft år-
med bibehållande af
— 146 —
sin
lön
en
rigtig
villig
som
och
drande
pension.
hedersman,
snäll.
Den
och
Den
främlingen
gamle
hela
välvilja
skall
syntes
familjen
de
han
mig
vara
innerligt
visade
alltid
ha
och
var
väl-
den
i
van-
tacksamt
minne.
Jag
mycket
hade
trött.
varit
Det
på
fjellet
om
midsommarsafton.
var
aftonen
Eldar
upp-
tändes af allmogen på alla kullar, och skott lossades
med
små
pipor.
en
kanoner,
En
stång
tjärtunna;
deles
gjorda
restes,
hon
af
på
antändes
nedbrunnit.
Man
gamla
afkortade
hvars
ända
och
brann
dansade
tills
på
böss-
var
satt
hon
all-
flera
ställen,
men inom hus. Man har också för sed den aftonen,
att
gå
till
sina
bekanta
i
smyg
och
lägga
något,
för att visa att man varit der utan att blifva sedd.
Följande
dagen,
midsommardagen,
var
Ingen
fick
jag att följa
med
mig; alla
borta
och
dansade.
gick
ut
Jag
med
allt
tyst.
drängar voro
min
bössa
för
att om möjligt få se den okände sångaren. Med hvilken
ifver
höra
träden
men
ket
han
hans
med
han
söktes
läte
kan
jag
skogen
och
bössan;
var
långt
i
håll
för
i
flera
rädd.
ej
beskrifva.
jag
gånger
Ändtligen
trädtoppen.
rusade
Jag
in
fick
bland
närmade
jag
mig,
sköt
på
myc-
Fogeln
jag
föll
och
till
min stora glädje var det samma fogelart, som jag två
dagar
förut
skjutit.
Alltså
var
intet
tvifvel
mer att
— 147 —
det var denna fogel, som hade det ovanliga lätet och
som jag sökt. Det var gransängaren (Sylvia abietina).
Följande dagen fortsatte jag resan till Steenkier;
vägen
togs
Steenkier
genom
är
en
skog
på
obanade
upplagsplats;
der
vägar
till
häst.
en
enda
köp-
bor
man, samt åtskilliga strandsittare som ha båtar i hvilka
de
ro
satt
personer
öfver
och
saker
mot
betalning.
på
färja
och
fick
elfven
Jag
derifrån
blef
kärra
med säte — högst ovanligt!
Landet
men
i
högre,
högre
rundslipade,
nes
i
och
djur
Norden
granen
tar
antager
mycket
sin
ett
mera
stil
än
glest
bestämdare
än
upp
i
åt
och
skärgårdsnatur,
granbeväxta.
hafva
furan
en
Bohuslän.
plats,
stycke
vidtager
nu
anvisat
södern.
I
denna
der
ser
växt
växer
hon
man
bli
sy-
hvarje
dalarne
klippsidorna;
öfver
Bergen
Naturen
slu-
endast
björk — så är förhållandet öfver allt.
På Steenkier sås råg af tvenne slag samt hvete,
korn,
6—8
lax
hafre
fallt
ända
drar
upp
Betula
till
att
barkar
deraf starkare
ärter.
kornet
honom
Denna
och
och
af
12
Grams
gå
man
incana
och
Afkastningen
och
af
är
ses
vatten,
kokad
ej
så
Man
till
år
elfven
går
hvilken
fiskar
hvari
lätt
vanliga
I
fiskanläggning,
längre.
i
i
rågen.
bark
lut.
hin-
med
not.
af
gran
Garnet
blir
af fisken i vattnet.
— 148 —
Haltoug, en mil från Steenkier, befans vara ett
uselt
ställe.
blått
och
på
11
vikar
af
Snöåsen-fjellet
snöbetäckt.
aftonen.
af
fjordar,
flera
större
Jag
slag.
syntes
hade
vid
öster,
jag
granskogar
sistnämnda
sågos
(Scolopax
storspofven
(Charadrius
strandpiparen
i
framkom
passerat
hvilka
Äfven
derifrån
Hjellen
Till
hiaticula)
kl.
och
änder
arquata,
och
glutt-
snäppan (Scolopax glottis) sutto ej rädda vid stranden.
Om
natten
gagnas
låg
allmänt
jag
i
här;
ejderdunsbädd.
jag
nalkas
Sådana
nu
denna
be-
fogels
egentliga hem.
Årgård den 26 Juni. Från Hjellen antager landet
än
glest
mer
skärgårdsnatur:
skogbeväxta,
vägen
framgår,
skränar
finnes
(Turdus
björktrasten
flygväxta
öfverst
ungar.
från
klipporna
mera
rundade,
nakna.
I
dalarne,
granskog.
I
denna
pilaris)
Bergfinken
i
stor
mängd
(Fringilla
grantopparne.
Alla
der
vistas
med
sina
montifringilla)
arter
af
svalor,
ringärlan (Motacilla alba), stensqvättan (Saxicola oenanthe), hvithakade busksqvättan (Saxicola rubetra) synas
ända
till
Årgård.
Vid
Årgård
fryser
kornet
ofta
på
en
hög
bräder
och
bort; det är en rigtig fjellbygd.
Eilden,
backe
bredvid
rödfärgad,
Gudstjenst
god
gästgifvaregård,
kyrkan,
liknar
de
hvilken
andra
ligger
liten,
kyrkorna
hålles på många ställen
af
i
norra
blott en
Norge.
gång
i
— 149 —
månaden.
Vägen
nom,
man
ket
då
är
i
är
sådan,
befinner
allmänhet
att
sig
man
midt
högväxt
ofta
på
och
söker
honom.
resligt,
hoFol-
med
rask
man
blott
uppsyn och hårdt uttal.
Vid
denna
sidan
om
Steenkier
har
fem års tid haft vagnar; förr red man, ty man hade
inga
banade
fyrhjulig
Man
anser
hjul,
att
som
så
körvägar.
vagn,
utom
det
när
vara
man
ovilkorligen
sätter
man
I
Norge
de
s.
så
finnes
liten
omöjligt
mer
ännu
kareterna
transporterar
fordrar
en
k.
att
i
begagna
timmer
och
understöd
släda
med
ingen
städerna.
än
två
fyra
dylikt,
en
axel,
medar
fram-
till, på det ställe der hjulaxeln skulle vara.
Åsnäs glasbruk. Detta står stilla denna sommar
af brist på piplera (Pfeifenthon), eldfast lera till formerna;
mark
denna
måste
skålpundet.
Verket
tillhör
köpas
Har
Hrr
i
Seierstad.
Hr
eger
en
sjettedel
deri.
sam
man
egna
han
pottaska,
han
har
uppfinningar
uppfunnit
som
besparat
Han hade förut
ej
Fogelsång
lians
och
från
då
Han
infört
ej
bruket
anlagt
är
en
många
bränd
kunde
årligen
ett
duglig
Bland
fås.
i
Schilverket
och
annat
stället
Derigenom
betydlig
Rb.
lera?
och
förestår
tång
en
1
förbättringar
glasbruket.
nyttja
här
som
för
eldfast
Trondhjem
Carlsson,
vid
att
i
Holland
Norge
verkoch
har
för
har
summa.
glasbruk i Sörvig,
men
— 150 —
medel
af
saknades
danska
att
fortsätta.
regeringen,
men
Understöd
erhölls
icke.
begärdes
Åsnäs
glas-
bruk är det enda nordanfjells, som förser hela norra
delen af landet med denna oumbärliga vara.
På
på
eftermiddagen
det
fjell
fjell
som
Jægtheia.
kallas
den
ligger
27.de
vester
Heia,
vandrade
om
Hei
vi
upp
glasbruket.
betyder
Detta
fjell,
här
och benämningen Jægt (jakt) har det fått af ett kummel
på
sten,
dess
till
derliggare
dag.
topp,
formen
är
höjd
Uppgången
börjar
den
nedifrån
upphör
toppforna
Det
är
ser
öfver
en
från
i
består
jakt,
högsta
och
stiger
äfven
underlig
en
mycket
medelst
Det
grad
upp
furorna.
hela
af
som
klippan.
vidtaga
och
en
hvilket
lik
var
en
besvärlig.
åt
fjellets
Dessa
furor
grenarne
till
stor
syn,
man
då
fureskogen
alla
en
stiger
stor
små
Granen
sidor.
Der
äro
alla
del
torra.
högre,
grenar
unvarm
vända
och
från
nordan, och alla träd på norra sidan gråa och nakna.
Det
är
i
en
uppstigande
fjellet
Der
börjar
fjellet
mera
flack
region
höjder
—
åter
brant
uppstiga
brantare
växa
är
som
—
furan
en
afsats
intar
upphör
endast
mellan
plats.
Der
densamma.
björkbuskar;
men i smådalarne, i skygd för nordan, växer granen
ännu
mycket
men
nordanvinden,
ända upp.
högre
Här
upp.
som
var
Det
är
hindrar
vid
således
den
att
ej
gå
höjden,
frodig
fjellströmmen en djupare
— 151 —
dal
och
skygd
drifvor,
gar
strax
för
visade
nordan.
hvarmed
fyllas.
sig
Jag
frodiga
öfver
mellan
bergets
dalarne
Besynnerligt
höga,
vandrade
för
en
skåning
granar
stora
i
snö-
upphöjninatt
i
slutet
af Juni vandra öfver snöfält!
På
Jægta,
vind
fjellets
stormade
alla
sidor
parne,
om
ej
högsta
topp,
Diapensia
växte
de
vid
lapponica.
den
En
så
kallade
skarp
nordan-
häruppe.
Man
ser
härifrån
sig,
blott
de
snöglänsande
men
skogbeväxta
dalarne.
Det
fjell
på
top-
högsta
fjell
som ses härifrån är Heilhorns-fjellet.
På
Sätersfjellet
nit
skelettet
tro
att
reste
på
det
dit
af
är
och
högra
af
såg
sidan
i
ett
af
Hardanger
ovanligt
en
hval.
Jag
det.
Det
skall
fjellet.
skall
stort
man
djur.
ångrar
Återigen
ha
fun-
Bönderna
att
ligga
vid
ett
bevis
jag
en
ej
myr
för
att
landet höjt sig på denna breddgrad.
Vi rodde långs vestra stranden af Lyngenfjorden.
Skogen
går
yngre
furor
under
det
jades
till
ända
ned
sågos
huggna
hårda
bröd.
året
till
1812,
vattenytan.
och
som
Namsen-elfven
En
afskalade;
denna
kommer
mängd
det
bark
frän
var
nytt-
fjellen
i öster och har sitt utlopp i ändan af Lyngenfjorden,
der
en
den
arm
bildar
deraf ut
Namsenfjorden.
i
hafvet;
Till
venster
löper
denna omsluter ena sidan
— 152 —
sidan
Otterön,
af
på
hvilken
Sörvig
ligger.
Här
mera.
Klip-
skall finnas en stor mängd hjortar.
Skärgårdsnaturen
porna
mera
glest
kala
skuggade
platser
vid
utvecklar
och
af
sidan
sig
rundade,
gran
af
och
allt
endast
fur.
fjordvikarne
fläcktals
På
är
alla
och
jemna
marken
skönt
grön, och kojor ligga der i skygd för vinden. De äro
väl
blott
och
som
usla
skola
litet
hus,
vid
lade
vi
kojor,
men
de
der
finna
sin
en
förbi,
vik,
som
hysa
byggas
är
ändå
menniskor
föda.
Vid
fartyg.
En
gård
sin
bördighet;
berömd
för
ett
dylikt
seg-
också stodo korn och råg der mera frodigt och längre
drifvet
än
jag
förut
sett
det
på
denna
breddgrad.
Der födas tvenne hushåll.
Längre fram mot Sörvig låg en liten koja modets
afbild.
Vid
denna
en
grön
torfva,
på
ar-
landet
en uppdragen ekstock; på en stång hängde till torkning
furbark,
ett
par
getter
betade
på
klippan
—
nu hade jag sett husets alla tillgångar.
Vi
en
lade
vik
geltak.
i
mellan
Här
land
har
varit
nedlagdt.
Åker
ligger
mindre
ett
Kaptens-skäret.
barndom
vid
klippor.
ett
finnes
En
skär
Sörvig.
glasbruk,
ej.
tätt
gammal
syntes detta
Det
Rödfärgade
skär
Litet
vid.
ligger
trähus
men
det
endast
säger
under
nu
Sörvig
det
att
i
te-
är
bortom
stranden;
man
inne
med
kallas
i
hans
den
star-
— 155 —
kaste ebb; nu, då vi seglade der förbi, var det half
flod,
och
ledes
skäret
höjer
stod
sig
likväl
landet
högt
ännu
öfver
vattnet.
småningom.
Så-
Sedan
vi
passerat Sörsund kommo vi till Lanö (Lövön), der vi
stego i land för att skjuta fogel.
Vattenspeglen
lar
sig
hade
är
ännu
står
hvit
(kl.
10
deri
båtfolket
förutsagt.
lägger
sig
här
mycket
reguliera.
klockan
12
Vid
natt
och
dag.
Med
för
floden,
en
Klockan
på
vi
togo
in
hos
afton
kommo
Proprietär
månens
vi
himlen
och
är
timma
speg-
aftonlugn
då
Ebb
nymåne
tiden
aftonen
solen
Detta
nordanstormen.
framskrider
11
jemn;
m.).
Hvarje
klar
äro
och
e.
flod
här
flod
tilltagande
hvarje
dygn.
Seierstad,
till
Schillians,
som
der
mottager
de resande som besöka stället. Här uppe finnas inga
gästgifvaregårdar
Seierstad
att
man
handlad
helsas
som
Schillians
af
i
skinn,
man
det
som
sådan,
omtalade
berget
dagen.
der
begynner
hade
Hr
betala
man
hvalskelettet
nedstörtat,
att
äfven
hvita
med
svarta
sådana
och
äro i
synnerhet sällsynta.
örspetsar
gäst
fjellet.
blå,
har
beHr
Ett
röda
svarta
svansspets.
Han
blir
mycket
utom
samt
Med
Äfven
skelettet
handlat
finnas,
och
och
kommer.
på
sig.
gästvänlighet,
hvarvid
som
här
för
norsk
välkommen
hvar
Schillians,
försäkrade
får
slags
ej
stycke
kom
med
räfvar,
och
hvita
Dessa
sista
sett mer än
— 154 —
ett
par
sådana.
—
Här
fick
jag
hagel,
och
ett
nät
till min fiskhåf.
Klockan
gästfria
följde
mig
till
båtkarlar.
sundet.
alla
10
följande
värdfolket
och
båten.
Snart
sidor.
Derifrån
in
Foldenfjorden,
der
Jolandsön
samt
vid
och
sköt
var
«Äggevär»,
jag
uppe
vi
lade
Gylte-
utsigten
ut
i
till
den
vid
På
lilla
begge
Buö
På
åt
vid-
den
Fladholm.
fogel.
det
alla
beskedliga
trånga
stänga
man
klippiga
hvilka
tre
det
klippor
sträckta
ställen
med
i
kommer
(?)
jag afsked af
Carlsson,
reste
vi
gråa
tog
Hr
Jag
kommo
Halfnakna,
dag
af
är
d. ä. ejderfogeln värper der i mängd. På
Öxningen, midt
emot
Strand,
är äfven
en
sådan
äg-
gevär. I början af Maj till och med i början af Juni
lägger
på
honan
bara
torra
strån
bädd
af
från
sitt
krans
äfven
eller
de
konstlösa
nära
torr
och
der
oftast
hvarpå
ejderdunen
af
äggen.
hvilka
Ingen
ejderfogeln
vildgåsen
näste,
vattnet.
tång,
kostbara
bröst
kring
ställen,
sitt
stenhällen,
(Anas
får
värper.
anser)
På
håla
af
honan
lägger
en
hon
äfven
skjuta
i
en
består
dem
hon
i
Balen
plockar
bildar
på
Öxningen
mängd.
en
sådana
ynglar
Här
finnes
ej tam gås.
Sillen
senfjorden
ej
sällan
går
är
att
om
ofta
hvalar
hösten
mycket
följa
in
godt
i
fjordarne.
sillfiske.
I
Det
henne in i fjorden.
Namhänder
I
Oplö-
— 155 —
fjorden
finnes
årligen
godt
sillfiske.
Jag
såg
ännu
här på holmarne Anthus rupeslris, hvilket var oväntadt.
Ur Foldern kommo vi in i ett smalt sund; det
var
utfall
och
för
Finne
bor
för
att
sjelf
vi
dricka.
såg
hade
en
stark
gammal
Det
mycket
var
ström
länsman.
usla
fattig
ut.
kojor
På
emot
oss.
Midt
Jag
var
uppe
och
länsmannen
stranden
stodo
en
mängd fiskmåsar af de största gråa och smärre hvita
med blå rygg. Jag sköt fyra af dem i ett skott. Jag
såg
en
fly
med
i
Catarracta
skri.
granskogarne,
till
scua
Ännu
hvilka
vattenbrynet.
jaga
hör
på
Sterna,
en
Sylvia
jag
fjellens
Gigantiskt
som
abietina
sidor
höga
sökte
sjunga
räcka
klippor
ner
hänga
ofta hotande ut öfver seglarens hufvud.
Roko
Till
en
liten
båt
framkom
med
två
krusade
vattnet,
hade
gelklar.
Snäckor
och
nen.
Gråsej
deröfver.
Då
upp
en
till
min
lilla
sig,
detta
lekte
vi
här
naturen!
nu
10
en
Der
matsäck.
Det
Hvilket
mil
och
sig.
som
Vågen
sjödjur
var
der
förut
spe-
betäckte
bott-
hoppade
högt
och
(halfva
vägen)
satte
jag
mig
har
ett
eget
härligt
erhöll
Vinden,
vattenytan
rodt
lif.
kl.
lagt
andra
klippa.
jag vände min
mig
i
jag
roddare.
att
lade
vi
spisa
af
behag
skådespel,
med
hvarhelst
blick! Hur innerligt lycklig jag kände
ute
på
En
Nise
min
klippa,
(Delphinus
omgifven
Phocæna)
af
den
fria
höjde
och
— 156 —
sänkte
sig
klara
vexelvis
med
Då
passerat
ytan.
han
fradga
satt, vände han om för att
sade
i
böljan,
ryggen
med
öfver
då
dess
vattnet.
dan
«dalat»
han
Han
och
jagade
bakom
den
spegel-
klippan,
der
jag
öka mitt nöje. Det fru-
satte
fena
öfver
förbi
upp
nosen;
halfva
sidan
den
bågiga
stodo
bara
småsill.
Solen
hade
re-
hvilka,
höga,
gråa
och
fjellen,
hvitflammiga, på alla sidor begränsade utsigten. Sköna
natt!
Fria
himlen,
lif!
Det
god
helsa,
är
morgondagen,
är
enda,
och
sådana
jag
vill
det
enda,
nöjen
utbedja
och
jag
mig
af
hoppas
njutningar
af
som
dem jag haft i dag.
Vid
Kornet
sidan
har
af
redan
fjorden
gulnat
ligga
af
den
kojor
starka
och
åkrar.
torkan;
här
har ej fallit regn på flera veckor.
Klockan
2
på
morgonen
anlände
jag
till
Fol-
dereid, hvarifrån jag på eftermiddagen fortsatte resan
till
Kolbottn,
red
jag
släda;
dit
och
jag
mina
sådana
hade
saker
brukas
1/4
mil.
Från
transporterades
äfven
om
Foldereid
på
en
sommaren,
liten
oaktadt
ingen snö finnes. Det var ett Eid, vi färdades öfver.
(Eid är landsträckan mellan tvenne fjordar). Vi gingo
in
till
en
bonde
som
är
björnskytt.
Hos
honom
såg jag för första gången en sådan bössa som kallas
Finnskjäft,
förmodligen
sådana.
Låset var
emedan
helt
olika
Finnlapparne
nyttja
det på våra vanliga
— 159 —
bössor
och
mycket
enkelt,
stocken
tjock
och
kolf-
ven helt kort.
Kolbottn
Vid
otålighet;
tiden,
jag
vore
väntade
visste
att
strömmen
jag
om
länge
den
ganska
på
båten
med
dröjde
öfver
flod-
Ändtligen
kom
farlig.
han; men han var liten och usel och dessutom otät
öfverallt.
blåste
den
Emellertid
mot
oss,
lilla
båten.
utsigten
är
en
mils
half
begåfvo
och
vi
böljorna
Fjorden
stängd
af
rodd
oss
slogo
kröker
nakna,
kommo
sig
Vinden
till
öfver
ständigt,
höga
vi
ut.
oupphörligt
och
klippor.
Efter
Strömmen.
Klip-
porna draga sig samman, stela och höga, och lemna
blott
qvar
inne
i
den
hafvets
ebb
och
flod
att
det
bildar
tighet,
dessa
är
är
står
vattnet
ut
Vi
och
breda
mest
ebben
farkost
passerade
De
likasom
med
högst
OSS
om
Då
de
en
flod
vi
redan
kastades
in
finnes
som
vid
en
häf-
med
forsar.
färdas,
högsta
som
och
lägre
att
hvirflar;
tätt
och
tvenne
vid
hade
fjorden
ut
farligt
förbi
voro
vattenmassa
rusar
stilla.
fradgande
lilla
foglar.
—
den
och
halfgången;
med
vår
för
långa
det
flod
förbi
passage
då
och
kommo
börjat.
Öfver
ebb
eller
lägsta
floden
Vattnet
rusade
vi
foro
öfver
dem,
som
ett
spån
på
stor
mängd
vid
båten
vetat,
att
och
vi
Larus
ändå
hade
ebb
var
och
icke
nog
att
och
vågen.
Uria
rädda
göra
sjelfva och voro ur stånd att kunna skada dem.
— 158 —
Heilhornet
liknar,
Dovrefjell;
ena
från
höjer
sig
med
flere
ken;
åter
hade
vi
stark
vind,
då
Slutligen
som
vi
följde.
ger,
och
gård.
skulle
fara
hunno
vi
Den
Nisen
kämpa
mot
tvärt
den
öppnade
denna
låg
tillhörde
Snöhättan
nedrasad
spetsar.
Snart
ofvanför
sidan,
synes
att
vi
fjorden.
målad
denna
sidan
och
plöjde
åter
höga
böljor
öfver
den
skuggiga
sig
en
en
Postmästare
vioch
breda
stranden,
vik
ganska
på
toppen
till
hö-
vacker
röd-
Knoph.
Jag
begaf mig dit och blef väl mottagen.
Den 2
Juli. Postmästare Knoph anses vara den
bäste landtbrukaren här på orten. När han tillträdde
Terrok
Han
odlades
är
en
afhållen
man.
person
så
der
högt
16
tunnor;
aktad,
Det
är
allmänt
nu
innerligt
sällan
berömmas
odlas
god
man
af
hög
der
och
100.
allmänt
får
höra
och
låg,
en
som
jag hört honom berömmas här.
I
dag
Knoph
i
for
båt
till
Heilhornsfjellet,
jag
i
sällskap
Vigestad
som
är
det
för
med
att
högsta
Postmästare
derifrån
af
alla
bestiga
fjell
på
denna bredd, så nära hafvet. Jag önskade få någon till
sällskap;
heller
bönder
hade
gången
ingen
sade
vågat
snart
är
bonde
man.
sig
blifvit
För
dit;
hade
flere
men
omgifna
varit
der,
år
blott
af
ingen
sedan
en
ett
resande
hade
stycke,
tjock
sky.
några
ty
de
Ned-
endast möjlig på ena sidan öfver en smal
— 159 —
köl;
denna
komma
löftet,
förlorade
ner.
att
gifva
en
någon
De
om
de
större
sky
de
hade
och
varit
lyckligt
höllo
i
på
till
himlen,
att
ångest
kommo
penningsumma
uppstiger
på
stor
aldrig"
och
hem
gjort
skulle
de
de fattiga. —
Om
drager
fjell
detta
honom strax till sig så han omgifver dess topp.
Dessa och liknande berättelser voro nog för att
stadga
der
mitt
som
beslut
jag
skjutväska,
endast
det
så
som
bestiga
att
ytterrock,
varit
är
att
fick
bära
del
Tvenne
af
bön-
mina
saker:
barometer,
stöflar,
hade
uppe
skogen
räcker,
högt
en
fjellet.
en
jemn
som
plan
mot
den
förut
och
uppstigande
nakna klippan.
Från
half
mil
oss
åstad.
nom
ut
Vigestad
till
Vägen
skog
i
skulle
bergets
af
viken;
lopp
gran
han
man,
topp.
sades
Klockan
det,
12
i
början
temligen
och
björk;
en
vadades
öfver.
hafva
en
begåfvo
vi
jemn
ge-
liten
Snart
elf
lopp
höjde
sig
vägen i granskogen, der märken funnos efter en småningom
stora
andra.
Flera
odräglig;
Vi
nedgående
gråstenar
små
det
hvilade
Helt
var
vid
oväntadt
Skogen
var
och
«snöbreda»
som
klippstycken,
kastade
elfvar
under
den
elfvarna
och
träffade
vi
först
granskog,
fört
passerades.
drucko
en
af
hvar-
Hettan
hetaste tiden
på
samman
öfver
var
på
dagen.
deras
vatten.
ensam
sedan furskog
finnkoja.
och der-
— 160 —
efter
nar
mindre
som
blommor.
snön
nom.
just
Flere
var
oaktadt
björkar
här
Vi
8—12
fast
att
nästan
stego
alnars
voro
snödrifvor
så
solen
af
nu
hade
uppför
och
vandrat
sina
öfver;
spår
syntes,
baddade
branta,
rön-
öppna
våra
dygnet
den
att
vi
knappast
hela
höjd,
färdiga
på
steniga
ho-
bädden
efter en fjellström; derefter öfver en dal full af snö,
under hvilken en elf brusande störtade sig. Lyckligtvis
höll dock denna snöbro.
Redan
den;
men
voro
förfärlig
höjd,
Härifrån
och
klippa
alla
och
vi
ännu
sig
upp
till
en
och
och
uppe
bestod
block,
ofantlig
öfver
topp
blånande
spetsen
mängd
af
högt
Heilhornets
snöflammig
af
sidor
temligen
reste
af
storlek.
en
solrök.
berget
strödda
fjor-
till
af
fast
deröfver
De
lågo
på
lösa,
men deras storlek gjorde det mindre farligt än besvärligt,
Än
att
på
dem
måste
klättra
och
Hettan
var
man
i
stiga
uppför
krypa
på
ormslingringar
odräglig
både
fjellets
händer
söka
dernere
branta
och
sidor.
fötter,
än
en
möjlig
väg.
och
under
upp-
klättrandet.
Ändtligen
oss
och
mare
som
nådde
trodde
att
betraktande
förut.
vidare
Här
och
vi
vi
en
syntes
ville
sedan
kullrig
hunnit
fjellet
bönderna
de
något
höjd.
målet;
resa
stanna.
Vi
men
sig
Jag
besinnat
gladde
vid
när-
lika
högt
klättrade
sig kommo
— 161—
de
efter.
hvars
Derpå
båda
kommo
sidor
vi
voro
till
en
rysligt
här
är
en
ränna,
hvilken
ter
måste
klättra
öfver
man
—
smal
djupa
på
den
kjöl,
vid
brådstörtor;
händer
och
minsta
slintning
föt-
med foten och man vore ej mer. De klippstycken, som
lossnade
hörde
mot
under
den
första
till
klippa,
dem,
våra
skräll
och
fötter
som
klippan;
dröjde
de
länge
åstadkommo
derpå
hoppade
slogo
flera
stycken
alla
tillsammans
lösa,
de
som
gjorde
innan
då
man
de
stötte
från
klippa
följde
länge
med
ett
rys-
ligt larm.
Ännu
ett
par
höjde
sig
hundrade
högsta
steg.
Vi
toppen
fortsatte
i
kullrig
gestalt
stiga
uppför
att
och lyckades slutligen att hinna höjden kl. 1/2 6 e. m.
Bönderna
kommit
viftade
upp.
uppstaplade
På
med
hattarna
höjden
småsten
under
hade
rest
några
två
då
vi
fjellvandrare
hunde,
af
monument.
En
trä-
sticka fans i det ena, med trenne namn och datum
den
11
Aug.
1793.
På
till
våra
tialbokstäfverna
(vi
voro
6
personer).
andra
sidan
skref
namn,
samt
år
Det
var
en
jag
och
högtid
ini-
datum
för
bön-
derna; nu skulle de omtala för sina kamrater att de
varit
tog
men
på
dock
Heilhornet.
något
solröken
af
Farhågan
deras
hindrade
ten i hela dess vidd.
för
mod.
mig
från
Åt norr
nedstigandet
Himlen
att
var
njuta
syntes
bort-
molnfri,
af
hafvet;
utsigdet
— 162 —
stod spegelklart, beströdt med större och mindre öar.
Höga
klippor
inlöpa
len
och
smala
synas
från
snöflammiga;
norr,
på
hatten,
bred
ö
jag
som
holmar
en
höjd
här
2
mils
topp
i
hushåll.
nakna,
öfver
afstånd,
ur
hvilka
dem
Lekö
I
Torgär
en
dernere
och
alla.
sig
Jemsen,
segla
Fjel-
gråa
höjer
hafvet.
vester.
Båtar
mellan
krökningar.
alla
högt
upp
ö
syntes,
underliga
står
klippig
tvenne
i
denna
omkring
och
med
låga
fjordar
en
liten
och
se
ut härifrån som små leksaksfartyg för pojkar.
Uppe
på
höjden,
äfvensom
långs
åt
sidorna,
växte Ranunculus glacialis, Androrneda hypnoides, Rheum
digynum (pygmeisk), Sibbaldia procumbens (pygmeisk),
Lichen islandicus, Lycopodium selago m. fl. — Under
nedstigandet
från
lapponica,
Azalea
glauca
fl.
m.
den
högsta
kullen
procumbens,
Salix
(Betula
alba)
Björken
syntes
Diapensia
berbacéa,
började
Salix
derefter
krypa åt marken och här växte äfven Empetrum nigrum, Azalea procumbens, Junci, Alchemilla alpina m. fl.
Der
björken
ven
rönnen
garen.
Furan
reste
växa.
sig
Här
började
från
marken
sjunger
derefter,
göken
och
sist
började
och
äf-
löfsån-
granen.
Der
denna började som skog, funnos en stor mängd foglar.
sten,
Bergfinken,
svarthufvade
bofinken,
sångtrasten,
rödvingetra-
busksqvättan, jernsparfven, gulbrö-
— 163 —
stade
sångaren
m.
fl.
sjöngo
i
denna
skog.
Vi
ned-
kommo till Vigestad kl. 10 på aftonen.
Sedan
jag
gande
färden
jande
morgon
hvilat
till
mig
något
Heilhornet,
och
gick
efter
tog
ut
jag
på
den
min
jagt.
ansträn-
bössa
på
föl-
eftermid-
dagen for jag ut i båt för att fiska med min fiskhåf
och
fick
en
ganska
rik
skörd
af
sjödjur,
fiskar
och snäckor.
Dagen
derpå
hetta.
Kl.
var
Stark
solrök.
12
(den
4
Juli)
termometern
Åkrar
och
rådde
27
ängar,
1/2
en
förfärlig
i
skuggan.
o
som
gåfvo
mycket
hopp, vissna bort; de brännas. Blommorna fälla hufvudet,
om
tvina
eld
bössa
bort
gått
och
öfver
vandrade
dö;
dem.
jag
bladen
Säden
långs
hopkrympas
gulnar.
sjökanten.
—
som
Med
Jag
tog
min
hafs-
växter, men kom ej i tillfälle att skjuta något. Hvad
v. Buch berättar i sin resa om örnen som tar oxar,
torde
vara
en
fabel.
Man
har
åtminstone
här
al-
drig hört något sådant.
På
Knoph
beväxta;
diga
eftermiddagen
norr
ut
dalen
åkerfält,
reste
hans
utbredde
som
om
landtmannen
sig
på
som
till
åkerbruk;
beqvämare
sig
visade
kunde
men
jag
gårdar.
med
hvad
förmås
för
med
trakten
att
voro
gårdar
med
fiskerierna,
sysselsättning,
Postmästare
Bergen
och
kunde
allvar
hvilka
vanvårdas
skogbörblifva
lägga
anses
åkerbru-
— 164 —
ket.
Man
klagar
också
allmänt
här
öfver
detta
i
stor
förhållande.
Den
båt
7
för
ett
större
åt
fjorden.
omen
i
en
ö,
upprann
vacker
hvilken
Det
afstånd
har
har
ofantligt
hål
korsades
en
sakta
ett
fått
stort
hål
15
högt
en
går
högt
vi
ett
röd
på
upp
att
igenom
ställe.
Torget,
till
deraf,
är
be-
det
på
hatt;
ett
fjellet.
och 100
ut
godt
insvept
samma
upprättstående
tvärt
famnar
—
Torghatten,
fjell.
namn
af
utgjorde
seglade
nedgick
lade
en
Vi
blixten
nästan
Vi
sitt
vi
vind
af
Solen
snart
natt.
utseende
lär vara
seglade
marknad.
Med
åkerbrukare.
på
läget.
aftonen,
Tilrums
Åskmoln
och
var
på
besöka
sällskap.
för
moln
Det
Juli,
att
Detta
famnar långt;
det synes lång väg ut på hafvet.
Stenarten
gångar
af
komma.
Brönö
På
vi
Vi
eftermiddagen
en
lade
och
kommo
båtar
Torget
lågo.
mängd
några
hvari
seglade
prestgård.
seglat
Vi
hop
på
qvarts,
i
grofkornig
vackra
och
nästan
djup
hundra
äro
till
sina
i
land
ej
hvilken
på
sedan
6
mil.
fartyg
och
marknadsplatsen,
från
varor
Här
olika
från
vid
hemma.
Tilrum,
dygn
uppslagna.
bönder
föra hit
i
är
med
före-
var
helt
fjord,
stranden
träbodar
vi
ett
gneis
krystaller
gingo
Wahlseth
framkommo
Långs
handlande
vidare
Prosten
rott
en
är
ofta
voro
trakter.
der
samEn
Trondhjem
— 165 —
och
Bergen;
stångjern,
Fogde
man
handlar
här
luktvattensflaskor,
och
prest
uppbära
i
samma
tobak
här
bod
och
sina
med
handskar.
rättigheter
af
bönderna.
Jag träffade här prosten Wahlseth; han lemnade
mig
flere
mer
än
sår
upplysningar.
6
gånger
korn,
säden
hafre,
nästan
martorkan
W.
att
De
upp
in
i
här
här
medeltal,
då
10.
Här
starkt.
stor
hon
Som-
Prosten
skada
är
ej
Man
fryser
fjordarne.
så
göra
henne
i
uppgåfvo
vinterråg,
som
heller
vildgässen
plocka
och
bort
icke
ger,
andra
sommar-
aldrig
tager
sade,
den.
Kornet
utsädet;
på
sä-
nysådd.
Ej
blott de korn som ligga i dagen tillegna de sig, de
gräfva
äfven
med
näbben.
Derefter
afbita
de
brod-
den, och tillsist om hösten, då de göra sin återfärd
åt
södern,
trampa
här,
nedslå
och
men
de
uppäta
längre
i
oräkneliga
säden.
åt
norr
på
skaror
Vildgåsen
skär
och
och
ned-
ynglar
ej
holmar;
al-
drig på fasta landet, af fruktan för räfven, som uppäter
hennes
hålla
sig
ägg.
här
En
hela
del
sägas
sommaren
gå
och
gall,
göra
och
uppe-
stor
skada
på säden.
Några
på
Lappar,
marknaden.
mössa
höjda
af
blått
sömmar;
som
Deras
en
här
drägt
kläde
kavaj
kallas
bestod
med
med
Finnar,
af
flera
en
en
såg
hög
jag
topp-
långsgående
hårdt åsittande
— 166 —
gördel
kring
lifvet.
Sina
penningar
förvara
de
un-
der kavajen i barmen; dessa kunna ej falla längre än
ned
till
grå,
bäres
gördeln.
en
Under
icke
lintyg.
Byxorna
tröja,
läderpantalonger.
öfver
smalbenet.
på
utstående,
gande
af
Ansigtet
dem
håret
kring
äro
skinn,
brunt
axlarna.
ett
bindas
såg.
till
är
blå
vadmal.
platt,
jag
som
af
Kängorna
ärrigt
alla
kavajen
också
eller
De
bruka
slags
svarta
utanpå
brunstekt
byxorna
och
kopp-
Näsan
platt,
kindbenen
färgen,
långt
och
Växten
temligen
hän-
liten;
i
all-
mänhet hjulbenta. Fruntimren äro mindre än karlarne,
med
hög
gördel
En
toppig
kring
af
hufvudbonad,
lifvet.
Lapparne
—
sökte
De
och
voro
komma
en
silfverbroderad
alla
i
förfärligt
slagsmål
fula.
med
en
Nordlandsbonde om en ren.
Stenarten
Tilrumshatten
i
(ett
högt
berg
öster
om gården), är glimmerskiffer med tätt sittande större
och
mindre
granater.
lar.
På
kulle
Uppe
en
på
berget:
piplärkan
ripor;
.
qvitter.
flera
trasten
på
fl.
gråsiskan
grufligt
och
m.
är
Alstenö
Här
träffade
såg
jag
jag
med
sina
Horsgöken
flygväxta
hördes
blåhakesångare
höjde
och
sällsynt
bär
här
af Cornus
mängd
flock
fogorrar.
löfsångaren,
björkbuskarne vid
ej
med
stor
rödstjertsångaren,
I
en
en
vattnet
ungar
skräna
sina
han
suecica
höll
i
och
ett
luften,
toner.
fångas
träd-
sprungo
i
Ringmängd
af
rönn
— 167 —
Jag
sköt
och
en
åtskilliga
rik
skörd
af
dessa
foglar
af
växter
återvände
och
med
jag
dem
förnöjd
från min promenad. — Lodde slukas gerna af andra
fiskar och är derför förträfflig till agn; men för att
den
ej skall utrotas, är den enligt kongl. förordning
numera förbjuden att nyttja till agn i Lofoden.
Från
6
man,
Tilrum
i
reste
sällskap
jag
med
i
en
Fogden
stor
Lie,
båt,
till
rodd
Tjötö.
af
Un-
der vägen sågos en mängd Cataracta fusca som förföljde
måsarne,
då
de
märkte
att
dessa
fått
något
att äta; och de piskade dem så länge till de måste
släppa
då
hvad
de
hade
uppfångade
hatten
reste
genfjellet
i
näbben,
innan
hvilket
det
hann
och
sig
ännu
hög
hvilade
hvita
skyar,
tjufgods
vattenytan.
pyramidlik;
och
den
de
Torgpå
vestra
Ve-
af
de
der
vi,
«Sju Systrarna» syntes hafva en väl pudrad peruk.
På
som
eftermiddagen
öfverallt
gästfrihet
och
välkomnades
ett
i
norra
enligt
med
märkvärdigt
en
af
af
konung
gården
anförarne
men
Hr
Johan
ställe
vid
Harald
resa
trä;
ett
sig
höga
anlände
Norge,
gängse
sed
glas
franskt
från
Brodtkorb
Tjötö,
till
i
Sticklerstad,
eger nu
de
Härifrån
Vid
ut
nästan
först
Tjötö
Haarech
slägt.
se
utmärkt
Nordlanden
bautastenar.
rymliga
med
bränvin.
forntiden.
Hårfagers
tvenne
och
vi
mottogos
af
som
hela
Tjötta,
vägen
Husen
är
var
äro
till
af
palatser.
denna ö,
— 168 —
som fordom varit ett säte för furstar. Hr Brodtkorb
anses
vara
den
rikaste
man
i
Helgeland.
Han
och
hans fru äro kända för sin stora välgörenhet. Ehuru
ofantligt
rika
äro
de
utan
högmod,
enkla
och
hu-
mana mot alla.
Som
det
ej
sädet.
à
12
hvar
hafre,
fallt,
öns
af
Här,
Nordlanden,
tunna
som
hvete;
8—10
anföras,
att
30
gånger
ut-
sättes,
skördas
90
sår
af
fallt.
kan
gifva
50
råg
Ön
är
hästar,
kor
likasom
på
par
andra
äro
ett
tröskmaskiner.
beväxta
med
af
hvete
fås
öfver
många
redan
tunnor
och
har
finnas
ö
bördighet
potatis
Brodtkorb
och
korn
kreatur.
denna
Hr
råg
Egaren
att
3:dje
tunnor.
dratmil.
på
på
ovanligt
För
100
korn,
bevis
är
en
små-
ställen
—
björkar
qva-
och
i
Kullarne
och
aspar,
ängarne frodiga och åkrarne bördiga.
Vildgåsen
gör
rarne;
men
värjas
derigenom
åkrarne.
Gåsen
uppväxta
försåt
växt,
och
ofvannämnda
på
björn.
fisk,
äfven
säden
att
då
då
går
ej
midt
Otter
änder
o
ej
hon
hon
medel.
här
är
pinnar
flyger
stycket;
flyger
sällan
sedan
dit.
in
—
stor
skada
på
uppväxt
kan
hon
med
garn
öfver
åkern
ser
garnet
Men
innan
i
Varg
stycket;
går
sättas
upp
i
Den afhålles
mängd
i
det
hon
säden
aldrig
finnes
af-
kring
fruktar
då
s. v.
åk-
till
och
Upp-
hjelper
ön
gör
genom
ej
och
skada
stött
— 169 —
smedsink,
ges
som
drifva
strös
bort
kring
fans
här
i
fjol
i
och
annan
har
varit
rena
mena,
len
genom
ser
dem
då
de
att
stor
mängd
föras
ned
i
i
sina
deraf
(Mus
på
med
äfven
sommar.
vinden
der
skaror.
vandringar,
sä-
Lemmus)
våren;
denna
hafvet,
ofantliga
företaga
Lukten
Lemmeln
sedd
de
luften
ligga
stället.
honom.
från
man
Andra
drifvas
en
Fiskafjel-
stundom
mena,
att
de
en
af
okuflig naturdrift fram i samma rigtning, ehvad också
möter
dem,
och
då
de
träffa
hafvet
begifva
de
sig
ut deri.
Ingen
småskog
af
skog
finnes
björk,
asp,
på
sälj
Tjötö,
och
utan
rönn.
blott
litet
Veden
köpes
från Vefsen-fjord. Torf skäres på ön.
Följande
dagen,
på
till
Skeggenas,
beläget
jan
var
vackert;
vädret
Termometern
uppsteg
klyfde
togo;
regnet
omkring
genas,
vågor.
öste
man
sig.
på
insveptes,
ned,
Snart
der
nordländskt
låg
solig
Men
I
vi
bör-
och
blank.
hastig
förän-
böljan
upprördes
Storm
och
regn
till-
se
100
steg
ej
vi
dock
vi
seglade
Tjötö.
kunde
landade
gård,
från
200.
fradgande
fogdens
värdinnan
mil
vågen
till
dring inträdde: solen
båten
eftermiddagen,
1
blefvo
gästfritt
vid
och
Skeg-
mottagna
sätt.
Jag
af
hvi-
lade ut på Skeggenäs, öfver natten och följande morgon
gick jag med
unga Hr Lie att bese Svarthålet,
— 170 —
ett slags grotta i sidan af fjellet, kring 1/2 mil från
Skeggenäs.
Vi
gingo
merskiffer
qvarts,
förbi
Hohaugen,
öfver
med
granater,
som
och
biskopsgården.
består
gångar
Till
af
af
höger,
glim-
ren
hvit
längre
fram,
sågo vi Alstahoug kyrka, som är liten, men vacker och
försedd
hålet
upp
spira,
en
måste
mängd
från
med
är
vi
lösa
dessa
grottan.
som
skråma
klifva
stenar
kyrkor
berget.
upp
lågo
klättrade
Derinne
alla
i
ned
Norge.
komma
dit
en
tvär
brant.
En
kring
genom
stora
Svart-
att
strödda
man
lågo
för
i
För
öppningen;
öppningen
stenblock,
i
snödrifvor
och is; frost var på stenväggarne, och mörker rådde
derinne.
Längst
åter
en
ljus
gen
fallit
vida
derunder
från
uppehållit
jag
på
inne
—
strimma;
sig
16o
om
till
man
något
kantiga
kanske
200
termometern
2o.
Säkert
hängt
derinne.
stenar,
fot,
hade
som
jag
vägått
ifrån
i
sig
grottan
afslog.
man
han
hade
honom
Midt
såg
under
Det
och
stötte
var
vacker kalksinter.
Hålet är
beläget
på
s.
o.
sidan
af
Vettefjellet.
Vi bestego detta fjell, på hvars högsta spets står en
«Vette» (stenrös) uppförd, som det sades, under krigstiden
med
England.
Härifrån
synes
som en pyramid höja sig ur hafvet.
holmar ses.
Torghatten,
Många öar och
På det gästvänliga Skeggenäs stannade jag
— 171 —
till
följande
dag,
Utkommen
«Sju
på
den
Systrarna»
lång,
hög
tinnar
på
och
eller
äro
naken
insvepta
por
seglades
Juli,
hade
jag
en
till
rad
höja
moln.
beständigt;
på
sig
De
utgöra
en
hvilken
och
höga,
skog,
vidare.
vind.
höger,
Förbi
ingen
reste
god
bergskedja,
i
i
då
vi
Alstenö,
spetsar
tast
13
hafvet
sju
hvilka
of-
nakna
utan
klip-
der
och
hvar litet björkbuskage, täckte dem.
Dönnö är en ö af fyra mils omkrets. Jag framDönnäs
kl.
4
och
en
rik
man
i
en
sår
omkring
50
tunnor
och
8
kom
till
Coldevin,
Kornet
påstå.
fallt
lider
Att
ej
är
krusbär
graf,
hvilken
i
nits
men
annan
hög,
äfven
är
en
form
af
är
kallad
en
nu
hvete
odlas
och
säges
Guldhögen,
och
vinbär
ligga
i
fördel.
man
skall
menniskobild,
nedfallen
potatis
med
velat
ljus
förhållande.
svarta
Glein
Egaren
af
som
varm
bekant
Krigsrådet
gård.
fallt
hösten,
gården
konung
hos
30
mycket
röda
om
in
byggd
får
på
allmänt
Söder
stor sten,
säd,
frost
samt
—
der,
af
ett
gården.
i
korn;
sommaren
Helgeland
växa
af
tog
väl
träd-
finnas
en
begrafven.
En
skall
hafvet.
finnes
i
i
Här
ha
fun-
Äfven
en
han
är
här;
ännu icke öppnad och undersökt. På Rödö skola finnas lemningar efter ett märkvärdigt Thorstempel.
Åskan
ses
nästan
går
ej
alla
klara nätter flamma
sällan
här
om
vintern.
upp
Norrsken
i röda och
— 172 —
blåa
färger.
Meteorer
ses
ej
heller
sällan.
De
fara
genom luften med en förfärlig fart och sönderspringa
med
en
liknar
han
knall
en
far
åskan.
med
strålande
gar har
uppges
lik
stång
man
vara
en
meteor,
kula
genom
hört 1808,
det
En
rund
första
luften.
1815,
kallad
drake,
ena
ändan;
på
Starka
jordbäfnin-
med flere år.
ställe
mot
norden,
Dönnö
der
so-
len ses hela natten vid midsommar.
Krigsrådet
har
infört
finnas
fört
nu
kor
spanska
Många
af
af
gårdar
rätt
att
taga
och
både
race.
Äfven
har
han
höra
12
bortarrenderat.
enkan
äldste
bruka
den
i
Han
gården
eger
hans
gods.
på
henne
vill
stort
och
han
dör,
efter
sjelf
arrendatorns
Till
ett
här
denna
har
och
Landdrotten
har
boskap;
får.
arrendatorerne
arrendet,
han
Coldevin
holländsk
rätt
sonen.
och
bebo
besittning;
hustrus
sin
dock
död.
Så
Lurö
in-
husmän.
När
någon
att
behålla
Endast
då
gård,
har
först
efter
har
lagen
sörjt för allmogens välstånd i Norge.
Dalripor finnas här på ön i stor mängd; spaka
löpa de omkring i björkbuskarne och låta lätt skjuta
sig.
De
foglar,
anses
af
hvilka
husmödrar
kunna
flera
här
använda
de
vilja.
vet
ej orsaken,
om
det är
fördrifver
dem.
Uer
som
På
de
ställen
trifvas
en
är
nästan
för
en
tama
när
råttor;
man
aldrig
växt
här
som
hushållet
eller
en jordart
mycket
allmän
— 173 —
Hvalrossen (Trichecus ros-
och mycket smaklig fiskart.
marus) fångas här
omtalas
som
dagar;
men
äfven
sedd
i
ingen
någon
fjordarne
som
jag
gång.
under
- Sjöormen
heta
träffade
hade
sommarsjelf
sett
honom.
Helgelands
allmänna
karakter
är:
höga,
nakna
klippor, mellan hvilka bördiga dalar, ängar och gröna
kullar
ej
sällan
finnas,
och till
De belöna rikligen odlaren,
öfver
brist
på
arbetande
betydlig
men
utsträckning.
man klagar allmänt
händer
och
öfver
bondens
lust, att hellre idka det makligare fisket än det mödosamma
jordbruket.
tigast
landet.
vas,
för
säger
jorden
man.
verkar
vativ
och
Det
Fisket
helst
vore
likväl
Ståndspersonernas
långsamt
är försummad,
senare
kunde
på
följer
dock
sin
faders
nytdrif-
sätt
bonden,
som
bruk.
är händighet
dock
måttligt
att
odla
är
konser-
All
industri
och slöjdgeni
kan-
ske ingenstädes större än här.
Den
sällskap
Hr
Dass
på
en
höga
ligga
är
I6
med
(från
större
fjell
på
Näsne
annex.
kommo
Juli.
I
Lurö)
båt
in
sidorna.
prestgård
Sedan
vi till
går
Krigsrådet
vi
Strand,
förmiddag
Coldevin
och
Hr
seglade
och
hans
Dyhr
(från
Ranenfjorden,
åt
I
en
och
seglat
der vi
bred
dal,
kyrka,
två
der
jag
fru
i
samt
Torneå),
vi
hade
till
venster,
hvartill
Dönnäs
mil
lade upp
från
Dönnäs
och besökte
— 174 —
Hr
Dass
(slägtinge
är
köpman;
en
af
gästfrihet
och
jag
hjertligt
skämtet
i
till
Hr
äldre
D.
man.
vänlighet,
bemött.
dessa
på
Lurö).
Äfven
och
här
fastän
Förtroligheten
sällskapskretsar
Hr
Dass
möttes
man
främling
och
är
blef
det
glada
utmärkt.
Också
äro de fleste beslägtade.
Helgeland
nationalanda.
af
dess
hög
grad
man
I
hafva
råder
tillhör
är
den
kanske
andra.
välvillig
är
Norge
Främlingen,
skall
alltid
norska
egen
och
som
i
nästan
en
gång
innerlig
många
som
i
visar
hög
grad
glad
alla
besökt
glädje
i
Men
gästvän-
och
du
så
sig
mångenstädes.
okonstlad,
säga
med
än
utpräglad
bland
karakteren,
tydligare
frikostig,
norra
en
också
Sjelfständighetskänslan,
Umgängestonen
hela
ter,
mig
välmåga
invånare.
Helgeland
lig.
synes
Stor
hjertlig.
till
hvar-
dessa
trak-
och
tacksamhet
erinra sig de stunder, han der tillbragt.
Här på kusten finnas hela sommaren bestämda
passadvindar.
Från
gång
är
lens
uppgång
vind
(ty
öfver
luften
från landet
sedan
till
solen
hafvet,
solen
solens
stilla,
då
dess
derför
till
är
middagshöjd
uppvärmer
dit
nedgång
himlen
och
den
dess
klar.
har
man
förtunnar
förr
kallare,
upp-
Från
tjockare
so-
landluften
vinden
blåser ut); men vid och efter middagen,
hunnit
uppvärma
tunna luften, kommer vinden
jorden
från
och
hafvet;
der
för-
det kallas
— 175 —
Havgul.
Detta
icke
moln
från
ett
hela
dagen.
med
en
temligen
i
uppvärmande,
Ebb
regelbundna.
dag;
är
uppstiga
Vid
timma
Jag
återvände
dag
lemnade
fjell,
till
mig
då
landvinden
äro
är
Vid
som
så
framt
hindras
jorden
varar
här
flod
tilltagande
dygn.
ett
ty
flod
nymåne
hvarje
eftermiddagen
och
och
månens
regelbundet,
öster,
då
också
kl.
12
natt
framskrider
Strand
ligger
jag
om
på
gården.
Strand
kl.
9
på
aftonen.
en
skörd
så
af
rik
och
flodtiden
besteg
ofvan
ofta
ganska
Denna
foglar,
som
växter och sten arter.
Dagen
vi
oss
rådet
två
i
oss.
och
ty
ankomst
der
vi
men
hade
rigtning.
snödrifvor
strömmen
är
ligga
nedstörtar
fjell
af
tillbringa
motvind,
löper
ännu
följa
fläcktals
i
Strand
son
begåfvo
Konferens-
kyrkoherde.
måste
stark
Nakna
till
Helzen,
Trondhjem,
dit,
Ranenfjorden
samma
sidor;
i
mil
vägen;
mot
vår
Hemnäs,
Helzen
blott
på
efter
till
Vi
10
och
strömmen
alltjemt
honom
vid
fradgande
hade
timmar
nästan
på
båda
bergskrefvorna,
kaskader.
Vid
ett ställe kalladt Hinderaug. på venstra stranden, kastar
sig
en
bäck
mellan
klippor.
Vid
den
har
legat
en bondgård som för några år sedan blifvit förstörd
genom en «Snöbrede», hvilken rullade ner från fjellet
der ofvanför, lösref grus och sten och, under sin fart
åt fjorden,
sopade bort
hus,
menniskor och boskap.
— 176 —
Allt
försvann
i
en
handvändning.
Endast
en
häst
simmade i land på ett annat ställe af fjorden, ännu
bunden
vid
sin
krubba
af
hvilken
han
släpade
med
sig ett brutet stycke.
Det synes oss rysligt att bo under dylika fjell,
och
ändå
ser
man
knappt
någon
slät,
grön
fläck
under fjellen vid fjordens sida, der det ej finnes en
gård
eller
en
och
med
byggt
koja;
ja,
sig
en
ett
tilltagsen
hus
och
bonde
en
har
liten
till
qvarn
nästan på samma ställe, der för några år sedan hus
och
allt
sopades
bort
af
snöbreden.
Äfven
stenblock
hänga hotande öfver hans hufvud; han går der trygg.
Något längre fram
med
hvit
rykande
2000
fots
flere
famnar;
sig
höjd.
under
svarta,
hvila
Dess
en
i
sparsamt
i
fjorden.
från
uppstiger
flere
detta
vild fjellström
fjell
af
fall
härifrån
strålar,
granklädda
Af
en
ett
perpendikulära
rök
buller
nedstörtar
fradga,
hvilka
klipporna,
ställe
har
omkring
öfverst
och
är
delar
mellan
de
hasta
att
man
velat
be-
tjena sig för att fånga lax. Den hvita fradgan, utspridd
öfver hällen, förmodade man kunde inbilla laxarna att
der var en elf, som med fradga kastade sig i fjorden.
Man
hade
måsar
på
något
i vågen.
nu
och
dragit
tärnor
afstånd från
Man
laxgarn
flögo
här
utanför.
beställsamma
vår båt,
öfver
En
flock
fjorden,
och kastade sig ofta
försäkrade mig att ett stim sej
gick
— 177 —
der
fram
kryp
och
och
jagade
fiskyngel,
upp
som
till
de
ytan
insekter,
nämnde
vatten-
foglarne
upp-
fångade. Då man vill fiska sej, tar man noga märke
på
måsarnes
talade
att
flygt,
man
som
anvisar
äfven
i
den.
Hr
Westerbotten
Dyhr
hade
om-
märken
för fisket af måsarnes flygt, och att det var belagdt
med
10
rdrs
böter
att
skjuta
en
af
dessa
foglar.
Äfven sillstimmar anvisa de.
Instinkten
att
i
höja
näbben,
sig
hos
måsen,
den
äfven
öfver
en
klippa
med
en
att
låta
denna
falla
ned
för
kråkan
större
och
har,
snäcka
krossas,
såg jag äfven här.
Bardalsön, bebodd af några bönder, ligger midt
i fjorden; längre fram är Bardalsgrön (grön det samma
som bygd), med gröna åkerfält och flere vackra gårdar.
Klipporna
betäckas
af
låg
granskog.
Två
från Strand löper fjorden till venster invid en
kallad
Utskorpen.
Här
bakom
höjer
sig
ett
mil
bygd,
alldeles
snöbetäckt fjell.
Om
aftonen
gård, der Helzen,
prest.
Kyrkan
här
framkommo
en
ung,
är,
vi
Hemnäs
till
glad och
som
nästan
prest-
gästfri
man,
alla
kyrkor
är
i
Norge, en rödmålad korsbyggnad af trä.
Afkastningen
af
sädesodlingen
är
ej så stor här inne i fjordarne, som
Solsken och
frost göra
också
oftare
i
allmänhet
ute på öarne.
skada här än,
— 178 —
derute.
korn
Af
potatis
och
fås
hafre
sås,
aldrig
mer
men
än
aldrig
20
fallt.
Råg,
De
fleste
hvete.
bönderna äro ej sjelfva egare af sin jord, utan arrendera
den
af
Landdrotten
och
betala
till
honom
en
viss årlig afgift i penningar.
Hos
Pastor
ven
följande
voro
många
vexlade
net
då
på
en
axeln
mängd
glacialis,
de
mörkare
och
och
foglar,
första
ej
passerades
det
jag
så
var
tal
ilade
i
stranden.
par
sommardrägt.
som
om
äf-
skålar
liflig.
ett
och
middagen
kastade
till
hvaribland
brokiga
Till
och
mycket
upphörde,
sett
natten
regnade.
församlade;
stämningen
eftermiddagen
jagtbössa
der
gäster
och
på
Helzen
dagen,
om-
Då
reg-
jag
min
Jag
såg
Fuligula
De
voro
vintern.
Väx-
terna Silene rupiestris och Stellaria crassifolia växte i
stor mängd på stranden i hela Ranen.
Den 19 Juli på förmiddagen reste vi till Strömmen, en gård belägen en half mil frän Hemnäs.
En
trångt
vik
och
af
Ranen
genom
detta
löper in
i
norr. Inloppet
måste allt vattnet i
är
fjorden,
vid flod och vid ebb, passera ut och in. Häraf uppstår
en
hvirflande
ström
två
gånger
om
dygnet.
Granskogen tilltager i täthet och storlek ju mer man
kommer in i fjorden.
Ranen
denna
kust,
skall
der
vara
den
granen
nordligaste
växer;
vid
fjord,
nästa
vid
fjord
— 179 —
finnes
endast
land
och
fur.
dess
Ranen
öar
förser
med
ved.
nästan
Hvit
hela
Helge-
grofkornig
kalk-
sten, i stort lager, finnes några hundra steg norr om
gården (Strömmen), och dock finnes här, eget nog, icke
en
enda
kalkugn.
lär
vara
hennes
kare
här
värmen
än
i
Alm
finnes
gräns.
ute
på
skuggan
här
Hettan
sällan,
är
öarne.
I
dag
kl.
24o
och
i
solen
+
och
betydligt
6
e.
+
här
star-
m.
är
27o.
—
till
På Strömmen passerade vi natten.
Följande
Mo.
Det
faller
morgon,
hade
här
reste
vi
under
natten
fallit
dagg.
Denna
med
nordlig
vind.
Folket
spådde
endast
den
20
Juli,
derför «Havgul», såvida ej tåga i öster hindrade den.
Det blef klart, och kl.
stanvind
blåsa
in
i
2 e. m. började en
fjorden.
Redan
kl.
9
god ve-
f.
m.
var
pastorat
har
termometern i solen + 25o, i skuggan + 16o.
Mo
är
annex
till
Hemnäs.
Detta
5000 menniskor och deribland 21 lappfamiljer. Krigsrådet
Coldevin
eger
de
fleste
gårdarne
nen; Hr Brodtkorb har några. Få
de
Jag
fleste
hafva
besökte
ditupp
för
arrenderat
Mofjellet;
den
vackra
det
inne
i
Ra-
«Selveiere» finnas;
jorden
lönar
af
Landdrotten.
mödan
utsigten.
I
att
synnerhet
stiga
är
utsigten åt norr från detta fjell härlig.
Öfver
sjö
fjorden,
(Langvandet).
mellan
Norr
fjell,
om
framglittrar
denna
reser
en
in-
sig
en
— 180 —
läng
kedja
klar
på
svartgrå,
kande
af
hvita,
den
snöbetäckta
glänsande
spetsiga
tinnar
täckelset;
de
Fjorden
derunder
slingrar
sig
stilla
det
med
att
ned
ligger
full
grönska.
stormen
en
kyrka,
Hus
är
rifvit
som
vatten
fram
hviner
här
gårdar
Solen
af
fjellens
det
hål
en
blän-
på
det
spegel
mellan
ligga
skiner
endast
genom
hafva
omgifven
och
—
uppsticka
synas
samma.
der
fjell.
manteln
och
fjell,
un-
uppe.
—
rutiga
åkerfält
idylliskt
Längre
i
strödda.
Här och der synes en liten lund. Ranelfven med en
fradgande foss bidrager också att försköna denna tafla.
Jag hann åter hem kl. 3 e. m. På fjellet hade
jag
varit
hela
got;
vattnet
ger
att
vet
hvar.
i
rödbrun
hus.
det
dagen
nästan
utan
så
läskande
och
är
Mofjellet
På
ett
ockra,
Norr
ett
jernmalm.
Mo
i
Han
finnas
ställe
i
hvarmed
om
berg,
skall
ligger
skall
vid
gifva
80
förtärt
silfver,
här
skall
ha
födande.
trakten
man
hvilket
att
nå-
Man
men
sä-
ingen
skall
finnas
brukar
att
sidan
af
finnas
den
procent.
en
måla
Langvanrikaste
Man
ön-
skar att här i Ranen få ett jernbruk, hvartill kunde
användas de öfverflödiga skogarne, som nu på många
ställen
stå
och
ruttna
ner.
Äfven
önskar
man
att
ett kalkbränneri blefve inrättadt.
Här
gar.
Man
klagas
har
allmänt
kalkberg
öfver
i
bristande
mängd,
men
inrättninej
ett
— 181 —
enda
per
kalkbränneri.
jern
rikare
nes;
men
än
enda
och
här.
valkar
ej
ett
Ej
sjelf
ens
sitt
krukmakeri.
jernbruk;
ingenstädes
en
man
finnas
ködock
stampqvarn
vadmal.
Man
Tjärbränneri
fin-
har
god
ej
hel-
finnes
tjära äfvensom kimrök köpas från utlandet.
Hvar
på
Ej
Jemtland,
grufvor
bonden
lera,
ler;
från
Tjötö
jag
kommer
som
en
omtalar
utmärkt
man
välgörande
Hr
Brodtkorb
man.
Under
de hårda åren bespisade han dagligen i sitt hus en
stor mängd fattiga.
Följande
Lurö,
hela
qvick
sällskapet,
Krigsrådet
fru,
dagen
och
som
Coldevin
samt
Hr
lemnade
vi
underhållande,
utom
med
Mo.
honom
fru,
Dyhr och jag.
Hr
roade
sjelf
Pastor
Vi
Dass
under
från
färden
bestod
Helzen
rodde förbi
af
med
Ströms-
holmen och landade vid det gästfria Hemnäs, der vi
stannade
stor
och
Helzen.
tillbringade
Värdinnan,
en
en
angenäm
dotter
till
dag
den
hos
Pa-
förträff-
liga fru Dass på Strand, fägnade oss med att sjunga
vackra norska sånger: «Boer jeg paa det höie Fjeld»
m.
fl.
vinden
till
Följande
var
Hemnäs,
tigheten
gen
så
reste
och
vi
dagen
stark
der vi
foro
att
mottogos
gästfriheten.
ändtligen
hade stark motvind.
vi
vi
kl.
ut
snart
med
Den
1/2
på
den
derpå
5
fjorden,
måste
på
men
återvända
vanliga
gläd-
följande
da-
morgonen.
Vi
— 182 —
På
der
eftermiddagen
vi,
enligt
kommer
vid
på
besök
dörren
framkommo
allmän
med
till
Nordlanden,
Dönnäs,
man
efter middagen, välkomnades
strax
dram
i
vi
när
en
sed
i
ett
glas
på
silfverfat
och derefter bjödos på kaffe och the.
Öfverallt
och
med
bemött.
rätter,
sin,
i
Vid
går
har
de
här
i
Helgeland
hjertlighet
och
måltiderna,
allt
jag
präktigt
sett
förmögna
råder
stor
förtrolighet
bestående
till.
så
mycket
husen
här.
blir
af
Sällan,
utsökt
om
silfver
Skålar,
gästfrihet
främlingen
ens
på
goda
någon-
borden
kannor,
som
brickor,
fat m. m. äro af silfver.
Den
till
Lurö
24
Juli,
genom
Onsdag,
en
reste
arkipelag
jag
af
med
låga
Hr
Dass
holmar.
Vid
en sådan lade vi upp. Jag sköt der en Tringa interpres, en Catarracta parasitica («Tyv-Jo»); Anthus rupestris fans i mängd. Joens jagt efter tärnor och måsar
är
rolig
mat.
nog
Man
handen
och
tätt
öfver
upp
i
att
håller
åse.
en
härmar
ens
Han
sill
fogelns
hufvud,
luften,
så
griper
är
eller
läte.
och
särdeles
annan
Snart
kastar
han
snål
mindre
kommer
man
honom
efter
fisk
i
han
då
fisken
genast,
innan
han hinner vattenytan.
Klockan
2
kommo
vi
till
Lurö.
Här
såg
jag
besådda åkrar som stodo vackra med korn och råg;
de vackraste jag
här
sett.
Hr
Dass sade att han
— 183 —
hade haft en svensk, som satt dem i stånd för honom.
Det
är
glädjande
man
här
som
åkerbrukare.
ligger
och
uppe
på
en
åkerfält.
possessionat,
har
att
till
höra
mina
Gården,
jemn
plan,
Hos
Hr
hvilket
förtroende
landsmäns
skicklighet
välbyggd
omgifven
Dass,
tillbringade
jag
af
som
ett
och
rödmålad,
bördiga
är
ängar
köpman
par
och
dagar
i
hans
ett
fjell.
På
ripor,
jag
angenäma hem.
Äfven
detta
fjell
hittills
här
såg
på
jag
Lurö
den
Dalripan
sett.
ken
och
rönnen;
upp
till
fjellets
gar.
Dalripan
besteg
största
går
så
derefter
topp.
långt
ha
12—16,
af
upp
som
fjellripan
vidtager
Båda
lägger
jag
mängd
nu
sällan
björ-
och
går
flygfärdiga
un-
18
ägg;
fjell-
större
lycka
ripan 10—12, lika de förra, men något mindre.
Man
att
ha
anser
svårt
att
Unga
flickor
få
i
döttrar än
en
få
Nordlanden
söner.
lärare;
i
förträfflig
de
Till
förra
Nordlanden
praktisk
för
dessa
en
senare
undervisas
äro
af
mycket
uppfostran.
har man
modern.
husliga
De
sy
och
sjelfva
sina klädningar, deltaga i hushållet och ha god reda
på
kök
och
spiskammare,
spinna ull af får, som
gå
ute
hela
vintern.
De
på
visthus
och
packhus.
De
vissa «Vær» ute i hafvet
norska
fåren
med
grof
ull
stå sig naturligtvis bäst här, men äfven de af blandad spansk race tyckas ganska väl tåla klimatet.
— 184 —
I en tunna i mjölkkammaren samlas sur mjölk;
af
denna
Gammel
länge
ystas
Ost.
och
den
i
Norge
den
så
Vasslan
här
kokas
upp
och
Syre.
kallas
vara
en
försäkrar
att
orsakade
af
räddade
dem.
Blandad
helsosam
många
sjöns
dryck
skulle
och
Detta
syre
om
värderade
kan
med
förgås
födans
högt
förvaras
vatten
anses
sommaren.
af
sjukdomar,
osundhet,
begagnas
om
äfven
ej
till
Man
försyre
fisk-
soppa och gifver åt denna god smak.
Den
29
Juli
reste
jag
från
Lurö
och
seglade
med god vind mellan skär och holmar till Lovunen,
dit jag anlände på eftermiddagen, åtföljd af Hr Dass'
son
Daniel.
Vi
hvars
man
var
dotter
gick
togo
ute
med
in
i
hos
skjuts
oss
på
en
beskedlig
hustru,
med
presten.
Hennes
«Urden»,
der
lunnefogeln
(Mormon arcticus) finnes. Vi gingo 1/4 mil norr ut på
ön, hvarest på sidan af fjellet stenras af större block
ligga.
steg
Det
upp.
tillhåll. De
ungar,
dels
var
besvärligt
Mellan
dels
dessa
kommo
flögo
de
till
att
klättra
block
med
ha
fisk i
hafvet
för
några
hundra
lunnefoglarne
näbben
att
till
hemta
sitt
sina
föda.
— Följande morgon kl. 1/2 3, då solen stod upp öfver
Hestmanden*), stod också flickan upp för att ännu en
gång föra
oss
ut till
Urden.
*) Ett fjell på den närbelägna Hestmandön.
Utkommen
på gården
— 185 —
hvisslade
ven
hon,
af
6
lande
och
i
hundar,
hoppade
ett
ögonblick
hvilka
under
omkring
var
hon
gnissling
henne.
Hon
omgif-
och
skäl-
skyndade
sig
nu åt Urden med dem, och vi följde efter.
De hundar som nyttjas till denna jagt äro små,
med
spetsig
släta
hår,
nos,
spetsiga,
långlagd
stundom
kropp,
uppstående
kortare
ben
och
öron,
svansen
af halfva kroppslängden.
Då
åt
hundarne
skilda
foglen
kom
honom.
in
håll
ut
ur
Endast
mellan
anländt
öfver
hålet,
då
till
stenraset,
och
rusade
fogeln
stenarne,
stället,
de
kunde
kunde
delade
så
fram
draga
hundarne
de
snart
och
sig
ej
sig
lunnegrepo
tillbaka
komma
åt
honom.
De fleste lunnefoglar som fångades blefvo ihjälbitna
af
Dessa
hundarne;
tog
halsen
flickan
på.
En
sådan
öfver Urden, att
somliga
hela
anlände
utgjorde
men
med
åtskilliga
öfvad
mängd
blefvo
hand
en
med
fisk,
svärm
som
kringvred
lunnefoglar
det susade i luften som
hem
lefvande.
och
andra
sväfvade
en
flögo
nästan
orkan;
ut.
Det
bortskymde
luften.
Dagen
en
liten
hängde
förut,
gjenta
ett
deras halsar
då
med
tjugetal
vi
ett
vandrade
band
lunnefoglar.
i
Urden,
kring
Hon
sågo
lifvet,
hade
vi
hvari
stuckit
upp under bandet, deras stora hufvuden
— 186 —
gjorde att de icke gledo ner; foglarne omgåfvo henne
som
en
gördel.
Jag
fogelfängerskan,
om
skulle
jag
velat
kunnat;
afteckna
hon
såg
den
lilla
obeskrifligt
pittoresk ut.
I
som
en
hafvet
kring
lunnefogeln
flyttfogel,
Urden
bar
som
fans
till
Tobis
sina
kommer
och
ungar.
vid
småsill,
Lunnen
Korsmessetiden
är
(den
3 Maj). Han går ej genast i Urden, utan uppehåller
sig på hafvet till dess snön smält i urden, då honan
bär torrt gräs och fjäder till sitt bo, som hon lägger
långt
ägg,
i
inne
midten
sägen
som
af
lomseidag
i
alla
reste
24
fogeln
för
många
alla
sidor
till
af
lägger
Ungarne
och
dagar,
han
Hon
ankägg.
Aug.)
att
lunnefogeln
hvarefter
stenarne.
ett
Augusti;
(d.
förmäler
nefoglar
dem
bland
stort
far
bort
far
då
år
fjellet,
men
sin
kos
återkom,
och
men
var
blott
hvitt
flygväxta
efter
åt
Bartho-
sydvest.
sedan
och med om
ett
äro
funnos
En
lun-
folket
fångade
söndagen;
derefter
borta
till
i
tre
norra
år,
sidan
af fjellet.
På ön finnas 5 «Opsiddere», af hvilka blott de
3 ha hvardera fem à sex hundar, hvarmed de fånga
lunnen.
De
maren.
I
ungarne
ven.
börja
senare
bäst
Dunet
i
är
i
Maj
hälften
köttet.
och
af
Fjäder
förträffligt
fortsätta
Augusti
och
hela
äro
dun
och jemförligt
somlunne-
nyttjas
äf-
med
ej-
— 187 —
derdun.
Lunnefogelns
äfven
falken
annat
fjell
klättrade
värste
(Falco
söder
med
fiende
peregrinus),
om
Urden.
lifsfara
upp
är,
Jag
i
utom
som
örnen,
bygger
såg
i
honom
ett
och
bergskrefvorna,
men
kunde ej komma åt att skjuta honom. Lunnestek smakar ganska godt.
Invånarne på ön lefva
odlas
i
äfven
goda
år
korn,
hafre
gifva
mest
och
ända
af fiske, men
litet
till
16
råg.
fallt.
Kornet
här
säges
Fiskslagen
här
äro: långa, torsk, sej, brosme, uer, ål m. fl. Uer (Sebastes norvegicus) fås i mängd; han drages på krok med
agn af småsej eller sill, på 60—80 famnars djup. Af andra uppgåfvos att stor-uer drages på 100 à 150 famnars
djup.
En
förträfflig
Multebär finnes
de
äfven
förträffligaste
trakteras
af
rätter,
de
fisk,
här.
spisas
hvarmed
gästfria
mest
kokad.
Uer och «multegröd» äro
den
invånarne.
resande
Jag
ofta
fick
dessa
rätter först på Dönnäs.
Af
foglar
finnas
äfven
här
både
dalripa
och
fjellripa, Turdus torquatus i stenurden, Anthus pratensis,
Motacilla
på
alba,
holmar;
oenanthe
andra
och
foglar
trochilus.
sägas
fly
Skarv
hans
finnes
granskap
för den elaka lukten från hans bo.
Lovunen
den
på
utflögo
en
den
liten
tvenne
I
båt
Aug.
i
Jag
reste
ut
med
skären.
Från
en
bergsklyfta
skarvfoglar;
ur
klyftan
utgick
vären
— 188 —
odräglig stank,
och klippan
var hvitkalkad af
träck.
finnas
ungar.
I
flås,
boet
deras
träffligt.
kött
är
3—4
då
Skarvfogeln
hvitt
är
Sådana
och
skall
sällskaplig;
fogelns
ätas;
smaka
man
de
för-
ser
den
gerna i större antal bygga sina bon tätt tillsammans
—
kanske
På
en
(Uria
derför
annan
grylle);
man
alla
denna
genom
jernkrok
att
holme
att
i
fogel,
draga
fästad
andra
togs
på
likasom
den
en
foglar
sky
honom.
bergskrefvorna
ur
käpp.
Teste
Skarven,
skrefvan
Lunnen
fångar
med
deremot
en
fån-
gas endast med hundar. — Rumex brukas i svåra år
till
bröd;
bladen
rifvas
från
stjelken,
förvällas
i
vatten, torkas, hackas och malas.
Här
på
öarne
tens
tillstånd;
Den
ende
hon
han
hade
vid
och
anmodat
plägnad;
oss
hade
på
nästan
svensk
för
var
presten,
Lurö
talat
mig
också.
skjuts
multegröt
och
hon
och
gaf
en
norra
Norge
är
det
nemligen
allmän
sed,
äfvensom
att
vid
man
mig
i
mjölk;
åtskilliga
Med värden skakar man hand.
och
vid
var.
och
dem
och
dugtig
kysser värdinnan
ankomsten
med
Gumman
kom
en
lamstek,
oskyldighe-
hvad
skaffa
de
i
ej
skedet
tiden
fisk,
respekt
att
gjorde
man
visste
kyrkan
dem
det
med
lefver
gumman
väl-
fägnade
vid
kyss.
afI
trakter
efter målafskedet.
— 189 —
Klockan
till
Tränen.
10
stego
Med
snabb
neliga
nakna
tärnor
lägrat
som
döljas
kommo
holmar,
sig
en
på
med
under
öfverens
vi
fart
hvilka
sina
att
för
vi
att
vuxit
—
alla
ut
oräk-
måsar
ungar.
Flue;
kallas
dessa
segla
emellan
ejder,
fullväxta
flodtiden,
deri,
båt
ströko
och
Skär,
fiskare
under
deras
tid; således äfven här landhöjning.
Ett besynnerligt bruk har allmogen här i Nordlanden att alltid sätta han eller hon framför namnet,
när
man
hon
Madame
nämner
någon:
Berg.
han
Alla
Peter,
han
ståndspersoner
Berg,
och
Skip-
kallas
per; äfven presten får stundom denna hederstitel.
Klockan
mötte
OSS
kommo
3
en
oss
usla,
mera
dom
Sotten
kommo
vi
jemmerlig
till
mötes,
En
alla
bleka,
liknande skuggor
(nb.
Tränen;
till
syn.
Sotten
än
men
mängd
utmagrade
menniskor.
kalla
de
alla
der
menniskor
och
En
sjuk-
svåra
sjuk-
domar), som börjar med feber och stark hufvudvärk,
hade
hela
sommaren
härjat
bland
befolkningen
här.
Ingen läkare, inga råd.
Vi
nyckeln
var,
skulle
till
och
bo
i
preststugan,
preststugan
klockaren
hade
var
bortrest.
öfverläggningar
beslöto
vi
och
Sålunda
fingo
krypa
vudet;
men
in.
hvar få något
nära
kyrkan;
klockaren
att
vi
att äta?
sitt
Efter
aflyfta
nu
i
men
för-
åtskilliga
ett
fönster
tak
öfver
En
bonde kom
huf-
— 190 —
med
åtta
stycken
fullväxta
nast köpte; men huru få
bud
till
en
gumma,
testungar,
som
dem tillagade?
som
passar
upp
jag
ge-
Vi skickade
presten,
med
helsning från honom om hon ville komma och hjelpa
oss
med
hon
frågade
anrättningen.
kom
icke.
litet
Hon
efter
En
viss
svarade
hvad
rent
presten
Anna
ut,
sade,
kokkepige,
att
och
som
hon
tjenat
på Lurö, vände vi oss då till med samma helsning;
men
fingo
samma
niskoskygg.
öfvertala
kelsen
svar.
Omsider
sin
Öfver
hustru
att
i
ansigte
målad
sitt
allt
lyckades
var
det
komma
man
men-
gästgifvaren
hit.
visade
Med
sig
att
förskräc-
gumman
på
dörrtröskeln, och det var med största möda vi kunde
förmå
hon
henne
åtföljdt
gen
henne
sig
om
att
något
af
grep
träda
efter
modigare.
djupa,
hon
sig
an
verket.
—
vägen
att
tiden
vi
gingo
Anna
vi
blickar
dugtig
sup
hon
sade
ord
kuriösa
med
vilda
en
nigningar.
tillaga
timmar hade hon
Under
mötte
Med
tills
Hvarje
högst
och efter åtskilliga
På
in.
undflygt,
såg
gjort
var
Ändtli-
testungarne,
fullbordat stor-
ut
kokkepige,
för
att
jaga.
vi
med
som
böner och trug förmådde gå hem och hjelpa hustrun
att
steka
anlände
foglarne.
hem,
hade
Det
hon
gjorde
redan
hon;
aflägsnat
tan att ännu en gång visa sig för oss.
men
sig af
då
vi
fruk-
— 191 —
Om
natten
sängkläder
och
måste
blott
jag
ligga
insvept
i
i
en
en
säng
fäll.
utan
Också
var
sömnen derefter.
Tränen
gonen
gick
liga
foglar.
mig
öfver
öar.
3
ut
Aug.
med
båt
dit,
de
voro
ropade
dem
jag
den
omringades
och
många.
ner,
barn;
en
på
mor-
sköt
åtskil-
gästgifvaren
af
strax
en
hop
nalkas
oss,
till
dem
sätta
Tränens
af
vågade
voro
af
3
och
största
vi
de
Männen
och
1/2
bössa
lät
Sande,
till
gummor
Klockan
min
Hemkommen,
i
Anlända
gubbar,
ty
den
jag
fjells;
utsågs
att
man
blifva
vår ledsagare och visa oss omkring.
Här
korn;
Potatis
ket
på
af
ön
kornet
såg
jag
«skinned»
brännande
stor del
af
äro
få
10
d
i
äfven
af
mot
samma
år
planterade.
(skadad
hetta
Opsiddere;
goda
de
9
Säden
solvärmen),
fjellsidan.
växter som
så
råg
gånger
är
ty
Jag
nu
här
såg
finnas
i
s.
till
och
utsädet.
mycär
här
en
en
Skåne, men
få andra.
Fjellsträckningen
följde
går
fjellsträckningens
från
sida;
o.
vid
n.
sydöstra
v.
Vi
ändan
öppnar hon sig till en ofantlig port 16 famnar bred,
26
famnar
lång
och
ett
tillhåll
för
boskapen
hetta,
nom
och
en
samlats.
ofantlig
Det
säkert
lika
under
mängd
så
hög.
dagens
spillning
är obegripligt att
ej
Der
är
starkaste
har
derige-
någon
har
— 192 —
den
industrien
att
begagna
denna,
för
att
göda
vid-
sträckta åkerfält som på åtskilliga ställen af ön skulle
kunna anläggas.
Grottans
glattslipade
steg
högt
svart
botten
väggarne
derinne.
glimmer,
täcker
inuti
om
längst
n.
o.
inne
går
den
Bergmassan
stryker
väggarne
fjellet
erinra
består
faller
i
uppåt.
tid,
då
af
n.
gneis
v.
grottan.
De
vattnet
med
Sinter
be-
hela
lik-
Det
nar en ofantlig kyrka med sina hvalf, mörk och grå
af
ålder.
hällan,
håll
för
stor
som
och
Längre
som
är
af
i
vester
underjordiska
kyrkhällan;
längst
inne
andar.
hon
vinden
grufligt
som
hällan
går
vidare
genom
en
stor
till
faller
grottan.
n.
o.
ingången
anses
Denna
kröker
och tände upp ljus, men
kalla
är
Tränväringarne
mörk.
en
öppning
På
Här
i
ett
är
norr
Här
slog
till-
ej
så
uppåt
jag
eld
det släcktes genast af den
utströmmade
i
håla
sig
Troll-
till
vara
smal,
i
sitter
i
hålan.
ränna
förbindelse
väggarne
utanför
från
sned
Troll-
och
står
med
ingången
sinter.
Gneisen
stenurden
samlade
jag
åtskilliga mineralier.
Trollhällan är icke det enda ställe som här på öarne
anses
hysa
«Underjordiske».
folkar dessa öar med troll
som
hafvet
der
man
Folkfantasien
be-
och andar i mängd, och
är
det
fält
har
sin
egentliga
der
man
mest
verksamhet,
färdas
och
så saknas
— 193 —
naturligtvis
ett
af
här
sådant.
en
svart,
fjorden.
icke
Man
I
heller
stoppad
säck,
vinternatten
Draugen
hafstroll.
föreställer
sig
honom
som
hör
om
man
i
aftonen
honom
är
skepnad
står
i
från
skä-
Staven.
Från
ren hemskt skrika på «Båt! Båt!»
Vi
gingo
foten
af
bäck
med
vatten
ett
färskt
Sande
har
det
att
del
anser
det
goda
ingen
källvattnet
ofantligt
detta
berg.
lång
remna
in
gneis
derför
och
horisontelt.
nyttjas
ön
finnes
vorna
säg
Utanför
i
hafvet
i
berget,
och
På
jag
helt
båthällan
träffas
enda
n.
ö.
hvari
har
till
som
till
är
af
stora
bebred
hon
Staven
är
men
mest
björkskog,
som
men
ved.
Fringilla
en
båtar;
af
förra,
litet
qvistar
ännu
är
insättas
bränsle;
pinne
ovanligt
min
hufvudorsak
sida
som
fans
en
under
För
Staven,
ej
På
isolerad och rund som
till
små
satt
sjuk,
det.
Hufvudmassan
Lovunen
ingen
en
käll-
finnes
sump.
varit
äro
Sande.
stryker
torfven
år
menniskofot
båthällan.
faller
jemte
på
dess
detta
Husön
alla
vara
Ingen
Vid
Af
rinnande
stillastående
reser sig
torn.
stigit
vatten.
detta
nästan
till
ständigt
På
en
enda
klipporna,
en
rent
än
Husön
jag
husen
öboarne.
helsotillståndet
högst af
kallas
och
sig
vatten
på
förbi
utspringer
klart
begagna
annat
ett
tillbaka
klippan
asp
I
här
och
flavirostris.
Echini.
på
bergskref-
På
rönn.
Här
Sande
— 194 —
finnas
svin,
får,
kor
och
en
häst.
Hummer
fångas
vid Tränen.
Dagen derpå
fingo
vi
en
båt och foro
tillbaka
från Tränen, glada att derifrån få återvända. På Husön
ligger kyrkan, som är liten, af trä och rödmålad. Vi
rodde genom
vär;
i
en
klockstenen,
ger
ljud
ett sund mellan
vik
och
att
Dörvär
rodde
och
kallar
ren
ej
fått
när
sitt
slår
mellan
flera
vågor
vår
båt
Sjöbor;
men
med
mot
deraf
stark
vestlig
skären,
att
han
Jag
Utanför
Sjöns
vältrade
yta
sig
Detta
är
sjöbo-
vind
förfärlig.
Hafvet
att
fradgan
kastas
så
vind
var
derun-
gungning.
nordlig
Dörkallad
honom.
honom.
skär.
i
med
sten,
på
undersökte
väldiga
då
en
namn
man
vi
här
klippor till
ligger
men
stark,
sig
höga
sund
icke
försatte
man
bryter
sig,
jag
spegelblänk,
detta
som
ifrån
ångrar
der
af
högt och ljudet höres långt.
Den 6 Aug. f. m. lemnade jag Rödö och seglade
mellan
natur
hade
blef
hjertligt
näs
såg
nakna
nu
klippor.
så
glad,
småskog
länge
då
på
jag
Denna
tröttat
i
fjellens
rysliga
mitt
skärgårds-
öga,
Biöramsfjorden
sidor,
gårdar
att
på
jag
Om-
nedanför
bland bördiga åkerfält samt hästar i bet på ängarne.
Det
var
nu
en
ovanlig
syn
för
mig.
Klockan
2
kommo vi till Grönön; vi hade då rest två mil från
Rödön.
Här
äro
klipporna
beklädda
med småskog
— 195 —
af
fur,
björk
Ranen.
den.
på
Jag
och
asp.
Grönön
Granen
var
lyckades
man
likväl
har
försvunnit
sysselsatt
snart
få
man
2
med
med
skör-
och
en
liten båt för att fortsätta färden inåt fjorden.
Den stora skilnad som är mellan Väringen och
Dölen
tyckte
svag,
osnygg;
mer
senare
i
uppsyn
storväxt.
ro
båten
mansgården
(ett
mig
smalt
här
inbunden,
den
stämdhet
att
jag
fattig,
Det
deremot
och
var
två
tydligt
vidskeplig
Hälsa.
lek
öfver
Der
landstycke
käck,
handling,
en
mil
finna:
och
i
den
öppen,
frisk
dessa
två
Biöramsfjorden
drogs
mellan
båten
två
beoch
karlar
till
öfver
vatten)
grad
med
stark,
för
förre
högsta
en
länsVal
hvarigenom
man slapp att ro kring Foröja. Kring fjorden mellan
Grönö
och
Hälsa
lågo
gårdar
strödda
här
och
der
bland åkrar och ängar; några af dem hade ett ganska idylliskt utseende.
Mus
Lemmus
finnes
här
bondstugorna
här
vorna.
—
I
hänga
ett
utblåst
prydnad
öfver
ägg
bordet.
af
och
ripan
Också
ynglar
brukar
och
i
myrtuf-
man
allmänt
orrhönan
länsmannen
hade
som
prydt
sin stuga med sådana.
Vi
rodde
fjorden,
och
vinterns
rysliga
ismassan
vi
vidare.
voro
afbild
sträckte sig
Förbi
nu
låg
från
inne
Aspnäset
i
framför
kröker
sig
Fondfjorden,
der
oss.
fjellet genom
Den
gråa
dalen ända
— 196 —
ned
till
en
stranden.
glaciére.
skuggan
för
blef
oss.
tvenne
Det
Men
allt
Elfvar
var
högre
bonde,
sjönk
och
susade
med
Vi
Lars
gången
bakom
dunklare
ner
dalsträckningar.
förmögen
första
solen
togo
i
jag
i
och
dalen
orkanens
fram-
dån
nattqvarter
Hansson,
såg
oss,
från
hos
Fonddalen.
en
Denna
dal har sitt namn af glaciéren, som på norska heter
Fondiis eller Fonn.
följd
på
Följande
morgon,
af
värd
min
sidan
hägg
af
och
besvärlig
höjde
dalen
arre.
och
sig
8
tinne
Augusti,
genom
skog
var
odräglig.
än
gick
Middagsfjellet.
Uppgången
hettan
en
den
till
af
Vi
jag
björk,
slipprig
åt-
uppstego
rönn,
och
högst
Uppkomna
på
fjellet
Till
gingo
högre.
denna
vi;
på dess sidor växte Ranunculus glacialis mellan ofantliga
gneisblock,
sågo
vi
en
som
ännu
lågo
kastade
högre
tinne
öfverallt.
och
Härifrån
gingo
dit.
Jag
såg mig om efter växter och fann bland Salix herbacea
äfven Salix polaris. Ännu höjer sig i s. o. en tinne
af
samma
detta,
Goliath
s.
fjell,
och
i
öfver
utbreder
icke
helt
Fondfjelltinnen.
fält:
än
alla
sig
kan
Middagsfjellet,
öster
de
andra
glaciéren
underlig
1000
fot
Fondtinnen
fjellen.
till
öfverskådas,
En
säkert
uppstiger
en
utan
syn
I
o.
ofantlig
att
en
o.
och
vidd,
man
erbjuder
skinande mot solen med hvit
s.
öfver
som
som.
stode
detta
snö,
på
snö-
än grått
— 199 —
af
urgammal
och
is;
ingröpningar.
fötter,
ur
krökta
än
slätt,
Det
svindlande
hvilket
ett
blånande
arkipelagen
blickar
sus
af
fjorden
utanför
längs
än
skrofligt
af
djupet
elfven
djupt
dess
utlopp,
himmel
mina
uppstiger;
mellan
horisonten,
remnor
under
den
fjelläsarna;
och,
och
hvar
ögat
vatten
som
förenas — detta är utsigten härifrån.
Fonddalen
åt
fjorden.
sidorna
viss
är
uppåt
linie
höjd
nedåt
marken
ten
i
spetsar.
har
i
fond-isen
remnor
Ingen
undviker
dalen,
honom.
norr
hvilket
stigit.
Ned
mer
än
Det
på
och
på
till
en
visar
hvilken
mellan
till
denna
fjellen
fot
uppstående
omtalas
ned
björkskog
Nedanför
denna
fjell
är
hundra
med
gå
mellan
bredd
med
bar.
och
kan
i
ansenlig
beväxt
fordom
nästan
sig
en
fjellen
fondisen
kommer
sträcker
Han
is,
att
s.
hög,
bru-
ryggar
och
äfven
en
linie
från
björnen
hund
ned-
kom der för en björnskytt och kunde ej räddas.
Denna
i
dalen.
is
Han
framskrider
är
nu
för några år sedan, då
och
vida
åter,
längre
tidtals,
aftager
framskriden
Rathke var här.
än
Midt i
da-
len framskrider han längst; framför sig har han uppfört
en
och
lera,
våglika
ser
3—5
fållar,
tydligt
alnar
och
hög
framför
i
samma
af sanden,
vall
(morän)
denna
rigtning
som
ligger
som
af
grus,
sten
grässvålen
vallen.
i
Man
framtill nedrinner från
— 198 —
vallen,
att
nästan
midt
emellan
tinnen
i
Vid
elf
i
han
ö.
med
ett
fjorden.
ständigt
båda
mörkt
en
stark
sidor
lerhaltigt
Den
ett
framskrider.
Nontinnen
i
hvalf
blåst,
i
vatten
vester
under
i
är
dalen
han
Middags-
framrusar
fondisen
störst;
han
ur
under
ligger
och
under
fond-isen,
isynnerhet
Nu
v.
utgår
hvilket
varma
en
ned
ur
äfven
dagar,
ut-
strömmar mot fjorden. Längre ned i dalen ligga flere
moräner,
Tre
som
fordom
af
dem
äro
mossa;
men
nedanför
utgjort
nästan
gränser
bara,
dessa
endast
finnas
för
fond-isen.
belagda
några
med
uråldriga
moräner, som skära dalen på tvären och hafva, helt
visst, samma upprinnelse som de förra, men de äro
af jättestorlek mot dem. En af dessa är öfver hundra
fot hög och består af ofantligt stora stenblock, bland
hvilka
bildat
de
sig
nu
äro
är
samlingsplats
först
beväxta
mossa,
med
för
sedan
vacker
sällsynta
matjord,
björkskog.
växter,
i
I
och
dalen
synnerhet
salices; deribland fann jag Salix viminalis, som jag ej
annorstädes träffat på under min resa.
som
Af
foglar
lär
kläcka
funnos
der
på
Emberiza
fjellet:
vissa
år;
Motacilla
nivalis,
modularis,
oenanthe, Tetrao lagopus i stor mängd; Turdus pilaris
och eliacus. I fjorden: Larus
legus.
Ejderfogeln
fans
att ejderhannen angriper
på
canus,
skären.
korpen
Hæmatopus ostraMan
och
omtalar
här
drager honom
— 199 —
ned
i
sjön,
då
han
vill
oroa
honan
som
rufvar
på ägg.
Invånarnes
öfverfaller
mängd,
som
men
skäl
en
Finne
rasat
i
värste
deras
fiende
boskap.
är
björnen,
Vargen
fans
som
här
har
nu
försvunnit.
Allmogen
härför,
att
för
år
som
hexade
Fonddalen,
några
bort
honom.
var
Koppor
men
äro
genom
färd
härifrån
utåt
spegel,
men
i
uppgifver
sedan
—
ofta
förr
här
hafva
ympning
nu
alldeles utrotade.
Jag
den.
gjorde
Vattnet
des
strömmar
len
följa
växta
en
låg
som
nedrusa
fjorden
med
en
på
småbjörk;
från
båda
fur
Holandsfjorlänge
hör-
Fonddalselfvarna.
Fjel-
sidor
finnes
och
äro
glest
be-
icke
här,
men
vid
Nordfjorden och Biöramsfjorden.
Då gjenterna här vakta boskapen, ser man dem
alltid sitta
och spinna
på
en
s.
k.
handtén,
hvilken
består af en käpp med en rem vid ändan. Omkring
käppen
vira
käppen
under
de
några
råsor
af
förklädesbandet
ull;
och
sedan
spinna
fästa
ut
de
råsan
på en rulle, som de hålla i handen och låta kringlöpa.
I
dalen.
gård
går,
Efter
mellan
den
att
9
hafva
talrika
Augusti,
färdats
öar
och
reste
jag
genom
holmar,
från
en
lång
klippor
Fondskäroch
skär, kom jag omsider på aftonen till Stöt. Vi rodde
in
i
ett
sund
och lade upp
vid
Stötvär.
Detta var
— 200 —
onekligen det sämsta ställe i alla afseenden, som jag
besökt
från
under
den
bodde
der
och
Smutsighet,
man
hela
min
tjenstaktige
hos
göra
för
till
medförde
en
resande
och
allt
Jag
B.
hvilken
okunnighet
skulle
resa.
Pastor
ett
bruka
slags
mycken
bref
krämare
som
taga
högfärd,
heder
in.
som
att
kalla
stugan
sutto
bondhögfärd, mötte mig der.
Kring
12
à
begge
och
nere
vid
klädda
och
Längre
upp
värdinnan.
Till
värden,
i
skinnbyxor
prestens
bref.
hvarifrån
Derefter
brefvet,
med
att
förde
en
fattigt
land,
hel
hop
högfärden
hans
tillade
byxor
med
i
i
denna
visade
voro
en
om specier för
fans.
att
silfverpenningar
vigtig
min,
att kunna
frågor:
skulle
att
man,
afsigt
han
ut-
var
ett
han
han
alla
pratat
dock
af
knapparne
(ansigtsorter)
han
m.
genomläst
Norge
Sedan
jag
m.
säregen»
greps
jag
möte
hvad
hvarefter
att
till
der
nu
någon
rigtning,
mig,
mig
han
och
öfver
ingenting
och
jag
af
värden
öfverlemnade
kom
med
vara
sutto
medelålders
sedan
jeremiad
der
en
landet,
personer
stugan
hvad
måtte
lång
i
strax
var,
i
smutsiga
toppmössa,
värden,
der
dörren
fruntimren
mig
det
resa
af
jag
yttrade
min
och
Ett
öfverhopade
hette,
en
bord
könen.
klädd
och
ett
ruskigt
14
hade
godt
i
samt
nog
bära sådana till knappar
— 201 —
i alla sina kläder, om han så ville. Dessemellan fans
icke något silfver i landet m. m.
Som
jag
upp
halsen
inga
om
jag
för
af
måste
en
mig.
—
ständigt
jag
fick
Morgonen
jemmerklagan
der
der
Der var en
sängkläder;
mig.
blifva
trappa,
öfver
besökte
hel
derpå
natten,
höll
rad
endast
den
stället.
öfver
jag
på
af
en
fäll
men
att
fick
jag
höra
af
resande
bodde
bryta
sängar,
mängd
«Vi
fördes
att
här
svepa
en
lång
som
icke»,
ytt-
rade värden derefter, «om det icke vore för att vara
resande till tjenst, ty detta ställe måste ju af många
passeras».
Jag
Måsar
rodde
och
ut
tärnor
bland
sågos
holmarne.
i
Stenarten
Mergus
mängd.
gneis,
Serrator,
här kallad Siiland, med 6—8 ungar sköts; äfvenså Catarracta
sitt
parasitica
läte;
han
(scua).
Denna
Jo!
skriker
Jo!
fogel
kallas
Äfven
Jo
af
Urta
sågos
grylle, Hæmatopus ostralegus, Anthus pratensis, Motacilla
alba, oenanthe m. fl. — Följande dagen var det regn
och
blåst;
min
båt,
omsider
och
jag
vid
var
middagstiden
innerligt
glad
kom
att
få
dock
lemna
detta ställe.
Med
god
bör
foro
vi
ut
ur
Slättsundet.
När
vi kommit ut i hafvet var det stilla och man måste
bruka
åror;
stade
fradga mot klipporna.
men
«sjöbor»
var
hög
och
vågorna
ka-
Sedan vi passerat Kun-
— 202 —
men,
en
klippa
som
sticker
ut
i
hafvet,
kommo
vi
än i en arkipelag af klippiga holmar, hvita som om
de
varit
till
Gildeskål.
sig
vackra
vid
af
marmor.
Mellan
Kyrkan
från
och
hafssidan.
prestgården,
der
jag
sådana
foro
prestgården
vi
ända
presenterade
Mot
aftonen
blef
vänligt
vi
till
mottagen
lade
af
Pastor Jentoft och hans älskvärda familj.
Följande
början
dagen
styrdes
färden
en
arkipelag
af
genom
förbi
det
ofantligt
fjell,
och
förbi
syntes
en
höga
utloppet
glaciére,
mot
Sandhornet,
af
kallad
Bodö
hvita
—
klippor
nejdens
Saltenfjorden,
Blåmanden;
i
i
—
högsta
hvilken
äfven
syntes
Lofodens fjellrad.
Till
vid
sten
vida
hade
tadt
folk
ven
i
hans
att
hemma,
mottog
och
hus
än
jag
ypperligt
finna
gästade
men
jag
så
också
under regniga
Snart
mig
gjorde
och
hade
ständigt
dagar,
human
mitt
jag
Tätt
in.
Pro-
mottogs
gäst-
hemkom
Pro-
Det
på
att
Bodö
till
der
var
polcirkeln;
hans
hus,
en
Vi-
stanna
Prosten
hvilket
inom
var
prestman.
besök
kom
ämnat.
då
Augusti.
tog
vänligt.
bibliothek,
högt
15
jag
särdeles
angenämaste
längre
ett
ej
han
bildad
aldra
den
der
hemmavarande.
Schytte;
stelsen
det
de
jag
prestgården,
var
af
ovanligt
anlände
låg
Schytte
vänligt
sten
Bodö
kyrkan
Schytte
ovänmycket
hvarför
äl-
jag icke kunde före-
— 203 —
taga
några
utfärder,
timmarna
försvunno
på
det
be-
hagligaste sätt.
Straxt
efter
min
på
eftermiddagen,
till
stranden
lar,
I
som
två
och
nu
höstdrägt.
jag
då
en
der
stadda
sköt
Nu
jag
träffade
voro
skott
ankomst,
gjorde
stora
på
upphörde
flockar
återtåg
Tringa
således
foglarnes
ned
af
mot
stycken
8
begynner
regnet
jagtpromenad
fog-
södern.
pugnax
i
tåg
åt
vandrade
jag
söder — och så gör snart äfven mitt.
Den
med
16
begåfvo
dag
oss
hos
vuxen
går
med
kulle,
stranden
Der
djup
var
och
Nu
Vid
Staden
från
lågländt
af
hafsytan.
nedan
Denna
den
har
man
Jackelns
ett
ett
för
till
be-
under
bevis
hamn
är
fått
brygga
läge
och
och
begynnande
vackert
Bodö
mark,
oss
hus,
vi
mid-
Framkomna
segel
der
på
groparne
snäckskal,
med
vara
får
Vägen
jemn
hvarifrån
inbjudna
kringströdda
skepp
rörelse.
anses
tullare.
packhus.
många
voro
sidorna
af
Hundholmen
liflig
gonrodnad.
I
under
20—30
och
en
lager
legat
med
lågo
vi
Berg.
småbjörk.
sågs
Lindholmen,
dit
öfver
finnas
marken
nen
Löb,
till
middagstiden
till
Amtman
matjorden
att
mot
Schytte
Hundholmen
en
Aug.
Prosten
för
till
vid
hafs-
i
ham-
vimplar.
famnar
16
stadens
mor-
urlastningsrätt
ligger
och
Men ved måste köpas på långt afstånd derifrån.
ett
stort
god
mark.
— 204 —
Vid
Hundholmen
sätta
resan
tygen
i
ska
till
hamnen,
med
dare
vi
Färden
bland
skäggiga
mellan
stego
Löb.
hvilka
sjömän
tvenne
i
båt
gick
för
funnos
ombord.
amerikanska
att
fort-
mellan
far-
åtskilliga
ry-
nu
Vi
lupo
skepp,
vi-
med
fara
att båten skulle blifva hängande på de tåg, hvarmed
de
voro
fastbundna
igenom.
till
Ett
Löb,
färdades
samma
väg.
tigt
var
kommit,
ges
ett
vänligt
O.
och,
oss
af
Hr
s.
V.
och
Vid
man
då
hela
framkomsten
Ett
präk-
sällskapet
fram-
Värden
föreslog
alla
«For
Norge,
Heltes
versen
stego
slutade
från
vi
inbjudet
instämde
hurra!
gick
kommo
var
Vid
deromkring.
sista
lifligt
äfven
Amtmannen.
måltiden
nationalsång:
trefaldigt
tömdes
vi
slutet
älskade
af
dukadt,
satte
vid
land»
Omsider
som
vi
skålar;
klippan.
sällskap,
mottogos
bord
vid
större
alla
i
upp
sången.
bordet.
NorFödeoch
Glasen
Munterhet
och
samtal fortsattes.
Fru
pianot
J.,
och
aftonen
en
sjöng
kringbjöds
höra
sig,
vara
nationaldans,
angläs.
korna
ung
kanske
ligen att han
voro
vackra
punsch
hvarefter
Alla
talangfull
några
och
dansen
dock
glada
mest.
måste
dansades
och
de
äfven
för
sig
violer
Polskan
unga,
Schytte
hem
satte
folkvisor.
tvenne
begyntes.
Prosten
fara
dame,
norska
till
Mot
läto
synes
vals
och
vackra
flic-
erinrade
slut-
att följande da-
— 205 —
gen
resa
öfverens
till
Skjerstad,
med
honom
och
att
som
vi
jag
hade
tillsammans
kommit
skulle
resa
dit och ville stå fast vid mitt ord, måste äfven
lemna
satte
det
vi
glada
oss
sällskapet.
upp
till
häst
Klockan
och
12
redo
på
jag
natten
derifrån
under
den månklara, stilla natten. Från en hög fjellås sågo
vi den glittrande fjorden och under fötterna det gröna
landskapet
som
en
kaotisk
massa,
hvarur
Bodöns
hvita kyrka skimrade fram. Vi anlände hem kl. 2 på
morgonen.
pålitlighet
Man
och
måste
beundra
säkerhet
att
de
vandra
norska
på
hästarnes
obanade
fjell-
vägar. Vid sidan af de brantaste brådjup är man lika
säker som på den mest banade väg, blott man låter
hästen sköta sig sjelf och lemnar honom fria tyglar.
Följande
(Prosten
kommo
S.
till
dag
och
kl.
jag)
10
f.
för
Handlanden
m.
att
Blixt
satte
fara
kl.
till
12
vi
oss
i
båt
Skjerstad.
och
måste
Vi
der
dröja ett par timmar, tills strömmen blifvit farbar. Vid
inloppet
till
Saltenfjorden
lar
vattnet
i
Då
vattnet
dagligen
faller,
ett
bildas
i
hvirflande fors,
starkast.
fötter
Jag
från
det
som
såg
en
med
en
holme
och
ett
bredare
flod
vid
detta
stiger
och
holmen
en
nytändning
och
fullmåne är
ebb
plats.
i hafvet,
ebb
de-
utlopp.
vid
fenomen
och
som
sundet
trånga
upphöjd
falla genom börjande
ligger
smalare
nästan
Då
under
vattnet
rusade den i
mina
började
— 206 —
Saltenfjorden
åter
ut
djupa
under
genom
trattlika
fradga
och
flodtiden
det
trånga
hvirflar,
dån.
Jag
införda
utloppet
ur
hvilka
kunde
häraf
vattenmassan
och
bildade
der
vattnet
yrde
med
göra
mig
ett
be-
grepp om, på hvad sätt hvirfveln bildas i ännu större
skala
i
den
ven
denna
båt.
Godt
s.
k.
Malströmmen
mindre
fiske
är
högst
skall
vid
farlig
finnas
i
Moskön.
att
Äf-
nalkas
med
man
när-
närheten,
mar sig derför så nära som möjligt; den slukar årligen
några
menniskolif,
sade
man.
Ett
litet
fisk-
läge ligger tätt bredvid. — Blåmanden syntes in i fjorden, der vi nu lupo in till Skjerstad.
Skjerstad
ligger
särdeles
skönt
—
på
ett
näs
mellan tvenne fjordar — omgifvet dels af leende dalar,
beväxta
fjell,
med
som
Kyrkan,
ett
en
spetsigt
gifven
af
fjorden.
säd
eller
härifrån
rödmålad
uppstående
en
låg
synas
björskog,
blånande
dels
och
träbyggnad
i
torn,
på
ligger
af
höga
snöflammiga.
korsform
en
med
kulle
björkdunge
som
sträcker
sig
mognande
gula
kornfält
afvexla
Redan
ned
omtill
med
skogens och ängens grönska.
Det
made
hit
personer.
var
på
söndag.
större
Från
landningsstället
het sågo
bättre
alla
vid
ut
En
båtar,
håll
kyrkan.
än
mängd
menniskor
somliga
såg
man
Karlarne,
fruntimren,
lastade
båtar
som
voro
i
ström-
med
30
ila
till
allmän-
merendels
— 207 —
storväxta,
och
tionaldrägten
klippt
hår,
halsduk
vackra.
för
hög
hatt,
en
med
och
De
buro
fiskande
vida
blå
den
allmänna
Nordländningar:
långbyxor,
krage
stöflar,
och
narund-
brokig
uppslag
försedd
mörkgrå tröja, som smidigt sluter sig efter kroppens
former
och
bruka
räcker
mössa,
ned
omkring
öfver
höfterna.
hvilken
ett
Fruntimren
svart
silkekläde
är bundet; shawl om halsen; tröja och kjol mest af
kattun.
De
schong
af
till
städes
ansigten,
mig
af
man
och
den
på
hölls
djupa
och
jag
prestfamiljens
stol.
Den
med
på
sidorna
trägaller
tagit
san
uppdragna,
plats
var
kring
barndop:
var
altaret
i
Folket
och
barn
på
en
hopat
rum
bonde,
som
en
fönsterrutor,
för
till
bur,
till
bönder
hade
Efter
mes-
koret.
en
gudstjenst.
hade
mängd
i
ingen-
folkhopens
man
af
med
En
begynte.
hördes;
tillsluten
och
framtill.
fyra
promenerade
messan
gjorde
ned
hakan-
att se vid en
ledsagad
kapu-
räcker
Man
andakten
slutligen
framkom,
slags
den
under
innan
skriftermål.
kyrkogofvet;
ett
gäspning-ar
som man är van
messan
hälften
folk.
kyrkogolfvet,
snarkningar
såg
Före
sig
på
bära
hufvudet;
knäppes
fylld
an
Barnskri,
öfver
och
var
och
qvinnorna
tyg
axlarna
Kyrkan
af
äldre
svart
gång
buros
upp
till altaret och döptes. Derpå offrades och sjöngs en
psalmvers,
hvarefter
kommunikanterna
stego
fram
— 208 —
och
knäböjde
på altaret.
vid
Efter
kommunionen,
Välsignelsen,
och
läste
ord
som
det
måtte
altarrunden.
Fyra
ljus
voro
tända
Det var en högtidlig akt.
trädde
en
i
bön,
dag
sedan
fram
deri
tackade
blifvit
bära
och
klockaren
han
förkunnadt
god frukt,
presten
på
Gud
och
hvarefter
läst
kyrkogolfvet
för
det
önskade
att
han
läste Fader
vår. Folket strömmade nu ut ur kyrkan. Hvar och en
skyndade
till
sin
"båt,
stötte
sig deri och kappades
spel.
Femtio
punkt
åt
båtar,
alla
fulla
håll.
den
från
land,
bort. Det var ett
af
folk,
Fjorden
ilade
var
kastade
eget
ut
betäckt
skåde-
från
en
af
hvim-
till
Hund-
ställe.
Kom-
lande folkskaror.
Den
holmen
20
för
Aug.
att
gjorde
jag
ytterligare
en
bese
ridtur
detta
men på halfva vägen, mötte jag en brudskara, hvaribland
åtskilliga
talade
mig
också
gjorde
trakter.
att
på
Man
Hallingdansen,
nande
för
Senare
lopsfesten.
bekanta
göra
att
få
akrobatiska
se
slags
Man
kyrkan,
en
brudvigsel
polska,
polska
språng.
sig.
till
eftermiddagen
dansade
ett
befunno
sällskap
var
vals
med
Någon
jag
och
de
sådan
öfver-
hvilket
i
på
den
mest
dans
jag
dessa
bröls.
k.
förvåhade
jag icke kunnat göra mig föreställning om. I synnerhet var det en ung bonde, hvars ovanliga vighet jag
måste
beundra.
Äfven
såg jag
der,
bland annat,
— 209 —
en
50
årig
mor
dansa
med
sin
25
årige
son
nä-
stan hvarje polska, och med sådan vighet och snabbhet,
att
man
skulle
beundrat
den
till
och
med
hos
en 18 årig flicka.
Under
hade
jag
de
lärt
två
mig
veckor
jag
mycket
vistades
värdera
på
Bodö,
Prosten
Schytte,
som äfven å sin sida visade mig sann vänskap, och
det
var
skildes
träffat
1
derför
från
en
med
detta
man
verklig
ställe.
med
saknad,
Det
en
är
sådan
som
sällan
i
jag
nu
lifvet
jag
skarpsinnighet,
finhet
känsla, filosofisk blick öfver menniskorna och verl-
den
samt
dertill
Först
hade
längre
mot
på
af
Bodö
mig
myren;
jag
mig
bekanta
nu
len;
solen
hade
det
genom
höjde
men
snö,
mot
en
sig
och
jag
beslöt
Vi
beställt
mig
i
skulle
båten.
varm
varit
arkipelag
oräkneliga
våra
på
af
fjell,
sitt
den
inåt
Prosten
för
hvilkas
från
följde
öfver
postbåten.
Den
Tvenne
samma
vind
pannor.
fjorton
be-
att
Schytte
hamnen.
skoglösa
Aug.
tillsammans
på
Sakta
resan
24
fjorden
mig
färdas
omdöme.
fortsätta
nu,
jag
plats
i
i
att
redo
flaggade
kysste
icke
då
hemmet.
norrmän
med
god
på
bergstopparne
hade
redan
och
litet
Hundholmen.
låg
stego
såg
nyfallen
återvända
till
mild
tänkt
norden,
morgonen,
täckta
så
jag
Vi
holmar.
toppar
och
fyllde
Sådant
dagar.
till
väg
segväder
seglade
I
s.
o.
på en viss
— 210 —
höjd
täckas
af
den
snö
som nu glänser mot
som
solen.
föll
i
går
natt
Man säger det
och
är ovan-
ligt att snö faller här så tidigt.
Mot aftonen anlände vi till Gildeskål, som, enligt
Jonge,
lär
hafva
fått
sitt
namn
deraf,
att
det
under hednatiden var ett offerställe, der folket samlades
för
lar,
gudarne
att
gille
hålla
till
ära.
och
—
i
Jag
offerblodet
blef
skå-
dricka
vänskapsfullt
mot-
tagen i prestgården och stannade der öfver natten.
Resan
fortsattes
den
27
Aug.
Finnäs.
förbi
Sjön gick ovanligt starkt, ehuru det var nästan lugnt;
den
lilla
båten
kastades
som
hvälfvande
vattenmassorna,
styrka
klipporna,
mot
skyhög.
Mot
Följande
morgon
kl.
drog sig mer åt
öfverhöljde
under
digt
läns.
till
oss
vattnet,
var
ofta
sysselsatt
att
fradgan
5
gingo
och
att
ansåg
vi
högra
rusade
till
ösa,
En
mig
hvit
och
Stötvär.
segels.
Vinden
af
ej
båten
gick
som
stän-
hålla
alldeles
icke
de
med
till
karl
kunde
vi,
sig
tilltog; störtsjön
sidan
in.
bland
stod
vi
stormen
framkommo
Jag
spån
bröto
framkommo
söder och
som
Ändtligen
Svinvar.
så
aftonen
ett
hvilka
under
båten
genomvåta,
hela
resan
hafva varit i sådan lifsfara och var derför vid framkomsten
outsägligt
som
kallas
Vond;
stort
antal
och gör
glad.
man
—
Här
säger
betydlig
fick
att
skada
jag
en
han
finnes
på
säden.
råttart
här
i
Han
— 211 —
afbiter stråna och bär axen ner i sin håla i jorden,
der han samlar dem.
Selsö
den
29
Aug.
gick
jag
ut
förmiddagen
grofkornig
Långs
kalk,
likasom
stranden
Nordlanden,
mängd,
sitta
hon
ön.
vid
här,
Lepader
att
Regnvädret
på
Gildeskål
som
på
fastväxta
är
deraf
här
och
Ranen.
ställen
klippan
betäckt
På
finnes
i
många
på
helt
fortfor.
Äfven
så
i
i
sådan
högt
upp,
som vattenytan når under flodtiden.
Såningstiden
Maj
och
ber.
för kornet
bergningstiden
Äfven
fiskarten.
här
i
anses
Uer
Medelståndet
djup;
han
ända
till
kan
150
äfven
infaller
första
för
vara
djup.
är
fiskas
—
Septem-
smakligaste
100
på
Man
slutet af
af
den
honom
stundom
famnars
här i
hälften
famnars
50—60
bereder
och
sig
nu
allmänt här på öarne till det stora Lofoden-fisket.
Ingen
allmoge kan
än
Nordländningen.
lighet
jag
förut
Att
ligga
fisk,
är
nämnt,
och
sträcka
oändligen
plogen.
Att
uthärda
storm
intet; men
han
slita
lefnadssätt
sig
i
en
beqvämare
ondt
och
mer
Orsaken
af
köld
än
brist,
är
för
begifven
på
mak-
dertill
är,
hvad
att
drifva
med
gång
dertill
betalningen.
för
att
att
gå
krökt
vid
utstå
faror
och
att
draga
Nordlandsbonden
öfvertala
Från
fiskeri.
båt,
ett uthållande arbete skyr han,
någon
orimlig
deras
vara
sig,
så
barndomen
ett
och låter
är
han
van
vid
— 212 —
sitt fria lif, betraktar han med öfverlägsenhet och ett
slags förakt den åkerbrukande bonden.
Att fiskerierna utgöra Nordlandens hufvudnäring,
att de inbringa stora penningsummor i landet och att
Nordlanden ej skulle kunna existera utan dem o. s. v.
äro
de
talesätt,
äro
så
som
man
vanliga,
ovedersägliga.
ofta
att
här
man
Lofoden
är
uppe
nästan
en
af
får
anser
de
höra,
och
dem
som
märkvärdigaste
fläckar på jorden, och från denna källa hemtas lifsmedel
till
ter;
men
och
lägga
oräkneliga
är
det
menniskor
icke
hinder
i
just
vägen
på
dessa
för
långt
skilda
or-
som
lagt
fiskerier,
så
många
industriella
företag, hvilka i Nordlanden eljest kunde drifvas. Vinsten
af
fiskerierna
är hastigare vunnen,
men
och då
fiskerierna
slå
hjelp.
Fiske-
rierna
försvaga
menniskostammen
både
kroppsligt
och
fel,
finnes
dessutom
andligt,
hvilket
ingen
man
finner
osäker,
om
man
jemför en Tränväring med en Döl = en skärgårdsbo
en
dalbo.
Den
net
med
och
döfvar
hågen
rar
sig
som
om
han
marken
ingen
kring
till
ett
skap.
Landets
näst bergverken.
mer
ting,
bebor.
snart
förres
lefnadssätt
släppar
och
Han
knappast
mer.
om
Åkerbrukaren
sin
bostad
leende,
inre
De
och
som
är
usla
och
drifva
dessa
trakten
skönt
jordbruket
koja
upptager
förvandlar
fruktbärande
styrka
den
deremot
sin-
bekym-
land-
och
der-
yrken
be-
— 213 —
hålla sjelfva sin vinst, under det att andra draga fördel
af det som fiskaren förtjenar med sitt fiske.
Hvad tillgång på födoämnen i dessa så nordligt
liggande trakter beträffar, så odlas här öfverallt både
korn
och
råg.
Hafre
ty
han
nyttjas
sällan,
mycket
i
och
deraf
fjordarne
ej
så
trädgårdsfrukt,
men
i
har
stor
De
saft
och
håller
och
han
spisas
tebärssaften
till
20,
stundom
till
sig
päron,
gröt,
grädda.
soppa.
Till
25
finnas
här
egen
tillsättes
användes
äro
my-
läcker-
sin
socker
Äfven
icke;
på
verklig
i
dock
Mogen
växa
kokas
sylt
fallt;
—
om;
men
sättes
öarne.
en
som
året
Potatis
som
utgöra
hela
med
på
multebär,
och
ställen,
bröd.
som
och
man
användas
somliga
till
fås
mängd
het.
på
icke
mycket
äpplen
deremot
rarna
sås
bären
mul-
förträff-
liga. Jag vet mig aldrig ha ätit en så förträfflig sylt
som den jag fick på Tjötö.
På
Lurö
fritt
och
angenämt
lade
vi
nen
till
färden
voro
Dönnas
förbi
Tjötö.
blef
mer
och
synkretsen
höjer
sig
uppe
och
det
sina sju tinnar,
mer
en
alltid
och
Kobberdal.
vid
mot
vi
som
jemn.
utvidgade
majestätiskt
af hvilka
lade
På
Vinden
timmas
der.
Om
kl.
4
tid.
på
eftermiddagen
lade
sig
Det
sig.
var
Gråblått
höga
den
och
en
Gäst-
natten
seg-
morgofortsattes
hafsytan
skön
och
Alsten-fjellet
dag
naket
med
södra, som är högst
— 214 —
och
störst,
söder,
liknar
vester
skapet
lågt
åkrar.
och
kullar.
Hvalen
han
öfver
afhuggen
de
«Sju
slätt,
Skeggenäs
svinner
del
en
om
beströdt
gömmer
plöjer
några
pyramid.
Systrarna»,
sig
med
vattenytan.
än
Hvarje
gång
och
mellan
vågen.
höjer
gröna
Än
för-
sin
öfre
sticker
upp
han
han
i
land-
gårdar
ömsom
majestätiskt
sekunder,
Längre
synes
hufvudet, frustar en fradgande och bullrande störtflod
ur hans gap (denna har han slukat med födan) och
en vattenstråle, lik en rök, uppspringer från öfre delen
af
en
kanon
Tjötö,
hufvudet,
nästan
afskjutes.
lågo
der
lik
Då
röken
ur
fänghålet,
när
lupo
in
i
vid
vi
tusentals
vildgäss.
sundet
De
hade
kläckt
på holmarne och voro nu stadde på resan åt Södern.
Nordan
seglade
blåste
från
upp,
Tjötö,
då
hvars
vi
kl.
sköna,
1 på
1/2
präktiga
natten
byggna-
der äfven för den förbifarande visa rikedom och smak.
Innanför
Tjötö
höjer
sig
ett
vidsträckt,
naket
fjell,
Vestenfjellet, hvars högsta tinne, Finnknäet, täflar med,
om ej öfvergår, »Systrarna» på Alstenön. Här inlöper
Vestenfjorden.
en
annan
Söder
jättelik
om
massa,
Vestenfjellet
moln hade lägrat sig långs
stod
upp
bland
Högholmsfjellet
som
består
af
de
dess
glesare
ligger
kornig
ett
sträcker
Högholmsfjellel.
kalk
rygg; högsta
skyarne.
litet
Ett
skär,
med
sig
hvitt
tinnen
Nordvest
kalladt
tunna
om
Silvär,
gånger
af
— 215 —
gneis.
Det
föreföll
mig
besynnerligt
att
på
denna
lilla holme, så isolerad och långt skild från land, se
i
den
tarfliga
gjorda
af
mit
hit,
att
simma?
ty
det
Med
och
gångar,
påtagligen
denna
markråtta
ett
litet
djur
sig
på
föder
så
hon
komlångt
en
så
Det synes mig oförklarligt.
vind
på
moln
regnskurar
och
för
hvaraf
god
fjell,
Tjocka
hål
har
dock
Velfjorden,
af
höga
Hur
är
Och
liten holme?
pet
grönsvålen
Vonden.
stucko
hvars
hvilka
tjocka
uppstego
följde
försvunno
vi
sidor
tätt
i
vinden
hvarandra.
och
förbi
af
molnbäddar
vester,
på
holmar
hastigt
omgifvas
skär.
lägrat
sig.
ökades
och
Hastigt
Vi
ga-
nakna,
inlupo
sågos
i
det
trånga Brönösundet, och kort före mörkrets inbrott landade
vi
den.
En
vid
den
half
välbyggda
timma
efter
och
min
gästfria
prestgår-
ankomst
kom
Hr
Brodtkorb till Brönö, och som han tillbjöd mig plats
i
sin
båt,
lät
jag
den
båten
som
jag
hyrt
från
Dönnäs gå tillbaka.
Den
i
12
sällskap
hindrade
September
med
oss
Hr
att
på
eftermiddagen
Brodtkorb
komma
från
längre
än
Brönö.
till
reste
jag
Motvind
Sörnäs,
der
vi lupo in i en vik. Det var ett vackert ställe; lundar
af
björk
och
asp
omgåfvo
det
välbyggda
och
gäst-
fria bostället. — Den 13 seglade vi vidare och kommo
med
stilla
och
knapp
vind
förbi
det
fruktade gapet
— 216 —
af Bindalsfjorden. Heilshornet gömde sig bland moln,
öfver
hvilka
dess
Öfverkomna,
Fjeldvig,
vi
der
seglade
mar.
höga
tvang
vi
är
spets
en
stundom
motvinden
stannade
Risvär
till
Risvär
oss
till
genom
liten
ö.
att
följande
sund,
Här
framstack.
löpa
in
omgifna
odlas
till
morgon,
ej
då
af
hol-
säd,
men
höstas kring 20 lass hö. Bergarten kornig kalk ligger
mellan gneisen i tjockare eller tunnare lager. Stryker
o.
ur
v.,
faller
berget.
s.
En
Här
källa
måste
qvarblifva.
Alla
de
öfverdragna
flesta
holmar
med
vi
godt
för
här
med
vatten
kommer
och
motvind
storm
omkring
en
äro
tunn
utan
träd,
grönsvål.
Här
är jordskorpan öfver klippan för tunn för att kunna
odlas.
Den
dansar
ena
här
Bergens-jakten
förbi
åt
norr,
efter
med
den
den
fyllda
andra
segel
och
skum i stäfven. Vi räknade i dag inalles 19 sådana.
På
och
tillät
den
var
eftermiddagen
den
16
oss
från
Risvär
s.
att
v.
segla
och
således
lade
«bent»
sig
stormen
klockan
emot.
5.
Vin-
Han
drog
sig omsider åt s. och kastade sig ner störtvis öfver
fjellen.
Dessa
stört-
eller
stötvindar
kallas
Rok
här
och anses vara ganska farliga; man ser dem ej, förr
än
de
och
vågen
äro
i
brottades
stilla
sattes mellan
seglen.
med
och
små
Än
skummade
masten
åror
öar
måste
och
på
vår
brukas.
holmar.
och
rök
storbåt,
vågen
än
Seglingen
låg
fort-
Heilshornet sågs
— 219—
ännu uppstiga
Nubben,
denna
till
spetsigt
venster
och blått
om
oss,
Torstad-fjellet
nejd.
i
den
är
det
kastade
tjocka
luften.
högsta
äfven
fjell
ned
i
betyd-
liga rok-vindar. På aftonen anlände vi till Torstad, en
ö,
omgifven
är
den
De
af
ha
förr
gråben
icke
Ramfjorden
bredd,
funnits
(vargar).
vara
Mård
af
nordligaste
längre
Både
sällsynta,
finnes
här.
och
på
upp,
varg
dock
Blå
Saltenfjorden.
hvilken
hjortar
men
och
talrikare
räf
är
äro
björn
i
Detta
finnas.
utrotade
skola
här
fjellbygderne.
temligen
sällsynt.
Flä-
dermöss finnas här äfven. Sillfisket här i fjorden är
under
hösttiden
ganska
karne
med
som
och
10
den
och
på
not
i
bredd.
med
landet.
fetare
än
Han
notar
så
som
fås
vid
här
med
3—5
sillen,
som
hela
sommaren
fjordarne
—
Från
korb,
fick
och
säges
Torstad,
fortsatte
jag en
der
jag
häst
September-eftermiddag,
af
de
gången
behagligaste,
efter
en
våra
jag
tog
framkom
efter
jag
lång
gjort
till
en
i
En
i
magrare.
Hr
en
som
lif.
var
fjordoch
Brodt-
Årgård.
Eilden
mitt
tunna
eller
af
till
upp
betydligt
är
ridtur
mellantid
stran-
kusterna
afsked
sjövägen
mot
kuster.
vid
vi-
längd
är
Landsillen
gått
i
i
honom
landstånden,
resan
och
lina
man
hafssill
specier.
vara
tages
famnar
med
tager
kallade
betales
Sillen
60—100
drages
smärre
Denna
den
betydligt.
håller
För
jag
Här
vacker
var
en
första
nu
på
— 218 —
banad
väg
Denna
höstafton,
gar,
och
andades
då
återkallade
så
den
min
härliga
väg
Outsägligt
landtluften.
gick
lifligt
genom
i
sko-
mitt
minne
mina barndomsdagar, då jag ensam i naturens
irrade
gård
omkring
låg
i
en
då
underliga
lif,
om
diga
i
skog
skog,
gudomens
aftnar,
då
skild
aningar
hvirflar
och
om
sig
himlen,
i
omfamna
jorden,
sin
gren
prasslande
har
alltid
tilltalat
min
blid
och
aspens
föllo
vid
mig
mer
m.
ett
m.
och
högre
som
dessa
molnfri,
brandgula
mina
än
faders
gårdar)
verld,
fantasi;
då
sköte
(min
andra
bättre
tingen
för
lugn,
mig
falt
från
en
tillvaro
visade
på
orehöst-
tycktes
löf
från
fötter.
Hösten
Den
nyfödda
våren.
våren springer fram som en yr tärna — allt är lif,
eld
och
blek;
triumf.
öfver
Hösten
dess
anlete
deremot
hvilar
är
djupt
tränande
allvar.
Vi
och
jollra
med den förra, men vi hysa kärlek för den senare.
Då
marken
made
jag
tidigt
betäckt
öfver
myr
grantopparne.
följande
med
och
Isen
morgon
rimfrost,
skog.
som
och
Orrarne
täckte
kom
kall
ut,
var
dimma
sim-
kuttrade
från
vattnet
var
mer
än en linea tjock.
Åter steg jag till häst och fortsatte färden. Vägen
gick
hus
lågo
här
bland
och
skogrika
en
kulle
och
såg
der
kullar
vid
plötsligt
och
vägen.
under
Jag
tarfliga
kom
fötterna
åkrar;
upp
på
Hjelosen
— 219—
(mynningen af Beitstad-sundet), som utbredde sin silfveryta
mellan
strand
låg
mängd
flacka,
uppstaplade
Trondhjem.
Här
handlande,
Opdalen,
kram,
bördiga
bräder,
var
som
lif
förde
hade
här
kreatur,
fisk,
stränder.
Hjellen,
gästgifvaregården
som
och
sina
sill,
skulle
rörelse;
varor
församlats.
salt
dess
af
en
föras
en
till
till
mängd
marknaden
Man
m.
Vid
omgifven
handlade
m.
—
Vid
i
med
Hjellen
hade det alls icke frusit; potatislanden stodo här och
långs
hela
sjöskjuts;
på
en
hög
sakerna
i
en
fjorden
helt
landskjutsen
kust
öfver
inskeppades
annan.
spegelblank
på
Ärorna
och solen
gårdar
lågo
fiskas
årligen
gröna.
ombytes
fjorden.
en
båt,
måste
är
Luften
och
baddade på
på
en
mängd
station
stycke
vi
oss.
stränderna.
var
stilla;
stego
Hjelosen
Vackra
I
låg
bond-
denna
Solbergs
sill.
för
härifrån,
sjelfve
användas.
strödda
stor
Här
ett
Os
prestgård
ligger på en hög kulle, och snart sågo vi äfven tornet
af
Solbergs
är
af
kyrka
sticka
fram
trä
och
rödmålad.
Detta
Beitstaden;
hela
pastoratet
bär
bland
är
kullarne.
Hon
hufvudkyrkan
detta
namn.
i
Längre
ned vid sidan af Beitstad-sundet ligger Bartnäs kyrka,
annex
till
Beitstad.
Här
slutta
sidorna
flackt
ned
i fjorden. Mellan skogarne, som bestå af gran, björk,
asp
m.
m.,
Kornet sitter
utbreda
här
sig
ännu
ängar
på
och
störar
bördiga
och
åkerfält.
hafren står
— 220 —
ännu
på
man
många
säkert
komma
—
sig,
Dessa
strödda
låga
stränder
våningar
liga
bondgårdar
af
roten.
I
Helgeland
bergadt.
vittna
stora,
såg
Hur
sundet
jag
ett
har
kan
på
afyttras
i
äro
det
tätt
fleste
i
Så
långs
fiske.
En
Trondhjem
af
ståt-
Nordlanden.
stakar
be-
bestå
fönster.
aldrig
indrägtigt
som
De
vackra
upphängda
om
bräder
kring
bondgårdar.
med
sillnotar,
de
kornet
vackra
två
den,
på
allt
att hösten är senare här än i Helgeland?
med
mängd
ställen
redan
En
stran-
stor
del
skäras
vid
de elfvar som löpa ned i detta sund.
Vid slutet af sundet rodde vi förbi en liten holme
och kommo in i den breda Beitstadsfjorden. Här utvidgade
sig
utsigten;
vegetationens
uppstiger
hjessa
blå.
spetsigt
och
Himlen
gräns,
på
solens
Vaggenholmen,
lugn;
norrskenet
lågo
sig
i
belägen
der
Vi
fjell
öfverstiga
här
gång
granens.
Detta
frodigt
togo
illa
in
hade
och
ända
till
träd-
fjorden.
färgade
vi
på
träd
fjellets
en
henne
holme.
litet
stycke
från
en
bonde.
Aftonen
hos
dragit
voro
på
ned
och
landstego
ett
upp
ända
vattenytan
nedgång
sten,
len.
vi
och
en
sluttningarne
speglade
Vid
inga
ej
flammor
derför
landku-
öfver
uppe
var
himme-
före
solen.
Det var kallt, men hade dock ej frusit på holmen.
—
Söder
laxfiske,
om
Follaelfven,
syntes Follafjellet.
i
hvilken
finnes
ett
godt
I s. o. instack Verrabotten
— 221 —
(utmärkt
Denna
för
fjord
godt
lade
fiske)
sig
som
1812,
ett
så
att
hak
i
man
landet.
körde
der-
öfver; då mättes han och befans vara 1 1/2 mil.
Jernnätter kallas äfven i Norge de höstnätter, då
kornet fryser bort. Detta inträffar i norra Norge mellan
den 15 och 24 Augusti, i synnerhet under tilltagande
måne.
Det fryser sällan, då månen är i aftagande.
Färden
fortsattes
Skarsund,
mot
hvarefter
vi
kommo fram till ett ställe, kalladt Kjerringvigen, och
derifrån till Saltvigen, der vi togo in hos en bonde.
Tuteron,
belägen
en
mil
härifrån,
visar
sig
som
en
låg lund, simmande på hafvet.
Den
gång.
bebodd;
gran
26
Skönt
September
flacka
och
stränder
björk
jag
mig
fortsattes
till
Melhuus,
och
jag
i
tillbringade
ger
en
ned
ett
par
der
Marken
Gästgifvarehustrun
m.
m.
far
funnit
bland
nära Hönehöien.
ett
viken,
skogar
stycke
Hönehöien.
jorden
stort
hvarefter
Pastor
från
i
en
antal
tätt
färden
följde
mig
Nissens
hus,
prestgården
Höne
kallas
Melhuus
af
Trondhjem
I
Arentz
kung
deromkring
i
upp-
vid
dagar,
en
solens
bygd,
Pastor
begrafven.
hennes
vid
vacker
svärfars.
Ett
kulle,
jag
en
deromkring.
dit
hans
natten.
rund
är
gruppvis
uppehöll
der
reste
Lexvig
väder.
lig-
skall
af
vara
allmogen
berättar,
mängd
grafhögar
yxor,
som
att
svärd
lågo
— 222 —
Från
Melhuus
Fos
och
Krogstad.
len,
som
är
skog
på
med
båda
att
dalen
på
en
är
här
blåste
man
der
har
som
60
famnar
starkt;
i
trånga
besvärliga
dalen.
intaga
och
ver
vägen.
gare
slut.
Vi
träd
ha
plats.
på
Der
öppnar
och
än
blir
uppstiga
är
sig
och
mötte
den
täfla
lera.
Jord,
rasat
smal
det
berget
djup
dalen
man
Elfven
nedstörtade
och
och
ställen
mer
n.o.
på
och
far
tåg.
regn,
land
flera
Plötsligt
rigtning
var
elfven
Från
strand.
tillsammans
tjockt
med
i
der
elfven.
elfvens
Gul-elfven
ett
Gulda-
bondgårdar;
berg,
Vinden
stego
väg,
åt
gå
Öfver
blandad
genom
till
de
med
bred.
hvarandras
sten
att
drages
snö,
långs
ned
Hofstad,
öfver
vackra
beväxta
tycker
färja,
och
och
vägen
tätt
vidare
fortsattes
åkerfält
löper
ymnigt
att
på
granar
sidor;
resan
Färden
sluttningarne
Haga
gården
Höga,
rik
gick
i
ner
en
och
öf-
sydli-
hopklämd.
Vägen delar sig, och en tafla på en hög påle visar,
att
den
venster
höger
Störens
nare.
nedtogs
ställe
byggt
är
kyrka,
öfver
som
sommar.
en
ännu
ministeriella
hållna i
går
Dovre
och
den
till
Rörås till Kristiania. Jag tog den se-
denna
Tornet
dra
till
öfver
vacker,
icke
var
har
åttkantig
färdigt.
förrättningar
prestgårdens
förfallen
Man
nu
af
på
kyrka
Gudstjensten
ha
storstuga,
ålder,
samma
af
trä.
och
emellertid
an-
blifvit
som biskopen
vid
-223-
sin
återresa
från
Kristiania
har
helgat
till
dylika
förrättningar. — Här på orten är allt inhöstadt.
Rognås
Vid
såg.
Bräder
lade.
De
ser
ligga
man
der
sköna
en
på
fjellbäck
många
granskogarne
drifva
ställen
uppe
en
uppstap-
bakom
ber-
gen lemna en mängd bräder, hvilka nedflottas på Gulelfven
och
Sundet)
män,
vid
som
Rognäs
stenar,
tätt
åt
Orm
söder
reser
gård
står
här
på
af
stenar
än
vacker
söder
var
att
och
lemnar
beväxt
veta
de
med
öfver
faller
sitt
täta
i
ditslungade
Gulelfven,
frodiga
om
som
till
af
I
denna
vara
en
från
många
en
dal
be(jät-
på
kommer
denna
och
bauta-
Jutuln
man
bildar
är
Längre
om
hvilken
Bue-elfven
granar.
det
dessa
reser
om
bauta-
bautasten,
Gudrun
annat
Bue-elfven,
att
Öster
och
köp-
Söder
begrafna.
stor
Bonäs
gården
tvenne
gissa
Bonäs.
nu ej
bidrag.
äng
ligga
Orm
gården
fartyg.
Några
en
(vid
Trondhjems
en
plan
blifvit
Nedanför
träbro
på
förbi
slät
Gulosen
af
med
Gudrun
andra
Bönderna
—
sig
man
grafna.
ten).
der
hvarandra.
och
en
antages
vid
köpas
dem
höja
vid
som
utlopp
och
hemta
gården
här
dess
uppläggas
elfdal,
finnes
en bygd, Budalen, som utgör en kyrkosocken, tillhörig
Störens pastorat; dit reser presten fyra gånger om året
för
att
predika.
På
eftermiddagen
Bogen gästgifvaregård, der jag
erhöll
framkom
godt
jag
till
herberge.
— 224 —
Dagen derefter fortsattes färden till Sindsås och
derifrån
sig
Yset.
till
Forraelfven
Mellan
i
Bogen
Gulan;
äfven
och
Sindsås
Herja-elfven
kastar
nedrusar
hvit och fradgande. Mellan dessa tvä elfvar reser sig
Höikettiln, det högsta fjell här i trakten. Min skjutsbonde.
i
Ejsten,
tre
år
var
varit
en
20
soldat
årig
vid
vacker
första
yngling,
som
Trondhjemska
rege-
mentet, Holtålens kompani. Han var klädd i grå jacka,
inskuren
hög
framtill
hatt,
grå
strumpor
samt
nen.
är
Det
glada,
mil.
Den
ned
stora,
med
en
fria
—
glädje
män.
Från
metallknappar;
svarta
att
se
Åkerbruket
Yset
snören,
vackra
till
grå
metallspändessa
raska,
utgör
Dragås
är
deras
1
1/2
Man passerar Holtålens kyrka.
hvilade
hade
med
skor
och
yrke.
försedd
med
rigtigt
vackra
förnämsta
och
pantalonger
4
Oktober
der
frusit
från
under
en
Detta
kan
öfver
starkt,
taken
bro
så
och
ett
laxen
anlände
natten.
att
is
nära
icke
till
Dragås
och
Smälthyttan
jag
besågs.
Det
alnslånga
låg
på
två
istappar
vattnet.
famnar
passera;
han
Här
högt
fås
hängde
var
vattenfall.
således
icke
i Gulelfven ofvanför detta. — Från Dragås till Rörås
är 4 mil.
Från
hängde
Dragås
äfven
här
var
på
marken
taken
och
snöbetäckt;
is
låg
på
Bland granarne stod björken med gula eller fallande
istappar
vattnet.
-225-
löf
bland
snön.
Nere
Ålens
kyrka
och
tager
afsked
af
vexelvis
under
nande
och
vid
år.
öster
I
jag
Det
ej
sten
jag
fick
växten
lång
ret,
färg
med
röd.
Då
redan
här
att
se
är
välsigåstad-
skall
—
som
vara
dock
af
Det
många
frös
den
ej
alla
och
Näsvold
Till
rödt
vi
mera
det
anses
framkom
i
skuggan.
icke
Ingen
mig.
äro
att
en
eller
är
resa
tagit med
ut.
mörkgrå
också
en
Hå-
en
yllehatt
af
tröjans
mössan
helt
härifrån
och
befans
sig
Ej-
mindre
stöfletter.
under
vagnen,
höga
förtryckta
af
yllemössa
stundom
i
De
och
hänger
mig
hade
ställen.
eller
toppig
trakterna.
och
består
färdiga
förra
smärta
ryggstycke
uppslag;
satt
fl.
skor
oklippt,
en
i
fattiga
och
bredt
voro
hade
m.
skjutsa
ful
oftare
det
muntra,
kortbyxor,
och
skjutsbonden
olika
raska,
med
långt
ännu
var
och
samt
eller
jag
de
hon
Stor-Skarven
af
Kjölfjellet,
henne
både
sås
och
följt
som
venster,
korn
Sindsåsen
klädsel
rock
jacka
till
Snöhättan.
de
från
Deras
han
sett
ligger
vägen
hvarken gran eller fur, endast björk. Bön-
ynglingar
till
och
eftermiddagen.
utseende
var
venster,
sig
sedan
spetsarne
med
på
till
höjer
verkningar,
något
liggande
täfla
dernas
mil
gård
synas
tidigt
Här fans
en
hvilken
nordanför
kunna
många
förstörande
enda,
dalen,
höger
Gulelfven,
Holla,
kommit.
i
till
det
någon
att
töm.
— 226 —
Hustrun
låna
hjelpte
honom
gagna
till
eget
hår.
hade
ser
honom
ur
snöre,
som
ett
sin
väf
En
och
sådan
man
förlägenheten
hon
som
hon
hårrikedom
sällan.
—
eljest
att
be-
tillverkat
som
Efter
genom
brukade
att
af
denna
ha
sitt
qvinna
färdats
ett
stycke af vägen, kommo vi förbi Rugelsjön, som anses
vara
det
högsta
vatten
på
denna
fjellsträcka.
Vä-
gen lopp snart ned till Glommen, som man här öfverfar
flera
på
en
ställen
anlände
jag
nade
der
mot
söder
färja.
hus
den
till
Vid
och
5
dag,
kom
af
på
—
jag
lågo
och
fortsatte
Fämundsjön,
på
Rörås
Till
aftonen
då
till
vägen
gårdar.
Oktober
följande
och
sidan
små
stanfärden
hvilken
jag
måste öfverfara för att närma mig svenska gränsen.
Ett
par
torpare,
tillfället att förtjena
öfver.
De
voro
ej
som
något,
öfvade
ville
begagna
sig
af
erbjödo sig att sätta mig
sjömän,
båten
var
gammal
och usel, och de stakar, hvarmed de rodde, voro ej
ämnade till åror. Det höll på att bli vår sista färd.
Vattnet
strömmade
tigt
öste,
ligt
att
hvarandra
och
det
under
hålla
att
såg
in
det
honom
de
i
de
båten,
andre
läns.
icke
onekligen
och
oaktadt
rodde,
var
Gubbarne
visste,
huru
besvärligt
ut.
skulle
Natten
fli-
omöj-
hviskade
det
också i annalkande och det var redan mörkt.
jag
det
till
gä,
var
— 227 —
Plötsligt
stycke
Stället
var
vi
tändt
ett
dit.
vi
kände
framför
Der
oss
ljus
öfver
golfvet.
hund
vid
detta
en
tyckte
så
blef
upp
liggande
att
ty
och
der
så
blott
kar-
hur
min
betedde
sig.
vara
jag
vid
i
hade
mitt
med
oss
fingo
och
omgifven
snart
natten
skymtade
se,
vana,
ett
land.
honom
att
kunde
i
trefva
träbänk
all
sig
grund;
träden
hos
en
jag
lade
hela
och
mot
på
vadade
mörkret
märkligt
ensam,
karlar,
han
Vi
i
på
var
tillfälle,
trakt,
främmande
kröp
jag
Det
stöta
mellan
torpare
sannolikt
vild
inne
lyckades
natten,
på
båt
stranden.
och
en
larne
Han
vår
skogbeväxt;
bodde
ligga
vi
låg
fara
i
af
dessa
lagt
mig,
hufvud
och
vidöppna
ögon,
skarpt fästade på min omgifning.
Följande
morgon
skaffade
mig och en
för
mina
sätta
in
i
nu
Norge,
resan
lemnade
angenäma
jag
saker,
Sverge
månader,
der
så
och
der
jag
frihet och hvarifrån jag nu
jag
man
att
en
jag
nedåt
häst
kunde
Dalarne.
tillbringat
åtnjutit
för
fort-
så
Så
fem
mycken
så
gäst-
hemförde så månget be-
hagligt och kärt minne.
I Dalarne gick min väg förbi Kumla prestgård,
der
jag
värde
liga
tillbringade
skalden
en
Franzén,
skaldestycket
oförgätlig
dag
författaren
Menniskans
Anlete.
hos
till
den
det
Derifrån
älskodödfort-
sattes färden till Stockholm, hvarifrån jag snart gjorde
— 228 —
en
resa
söktes
mig
att
till
till
äfven
Samuel
få
lighet
mottogs
jag
täcken.
Den
som
anvisad
mottog
låg
densamma.
man.
dom
och
I
allt
Efter
först
att
angenäma
på
ur
var
han
en
i
ett
blef
grad
sig
i
honom
innan
minne
jag
han
intres-
stor
hade
lärhan
förvånande.
hafva
tillbringat
dagar i
Upsala,
några
—
alltså
efter
varo - återvände jag till Lund.
lika
lärorika
reste jag tillbaka
der jag stannade under
våren
enligt
insvept
till
hög
röjde
för
vän-
som
bröstficka,
sade
och
mig
säng,
kakelugnen,
be-
förde
innerlig
medförde
min
på
träffa
Med
sin
der
Han
Ödmann,
i
jag
Det
hvad
ville
Samuel
påklädd
lägga
som
Thunberg.
Norge.
skarpsinnighet,
som var alldeles
Stockholm,
af
framtog
först
professorer
som
om
afhandling,
jag
att
sant
som
Ödmann,
något
vana
Bland
Professor
höra
mångårig
och
Upsala.
var
hela vintern,
jemnt
ett
års
till
och
borto-
INNEHÅLL.
I.
Från Skåne till Kristiania genom Halland och Bohus
Län ......................................................................................
sid.
1.
II.
Från Kristiania till Trondhjem ...............................................
,,
57.
III.
Från Trondhjem till Bodö.
Återresan ...................................
,,
133.
Rättelser.
Sid. 1 1 rad.
» 1 37 »
» 1 62 »
» 1 81 »
» 206 »
» 227
»
11 uppifr.
4 nedifr.
10
12
12
5
utgår ordet Friherre,
står: dem
läs: öarne
» berbacea
» herbacea
» jag
» mig
»
björskog » björkskog
» Dalarne » Nerike