Transcript Stockholm 2014-02-11 Socialdepartementet Enheten för familj och

Stockholm 2014-02-11
Socialdepartementet
Enheten för familj och sociala tjänster
att: Tarja Birkoff
Som deltagare i både HI:s brukarråd och Handisams funktionshindersråd så har
Federationen Lika Unika beretts möjlighet att lämna synpunkter på
Socialdepartementets underlag till instruktion för Myndigheten för delaktighet (MFD).
Vi har gått igenom det erhållna underlaget och vill framhålla följande. Dessa
synpunkter kompletterar tidigare lämnade synpunkter i vårt remissvar med anledning
av departementsskrivelsen i ärendet samt vad vi anförde i skriftliga reaktioner
avseende Handisams beslutsinstruktion inför samgåendet med Hjälpmedelsinstitutet.
Sid 2, Myndighetens ansvarsområden och uppgifter. samt sid 4 och 5:
I promemorian föreslås att Myndigheten för delaktighet ska bistå regeringen med
underlag inför rapportering till FN. När regeringen utarbetar sitt material är det
självklart viktigt att det bygger på fakta och kunskaper som exempelvis dagens
Handisam har kunnat bearbeta och vidareförmedla.
Här vill vi från Lika Unikas sida påminna om att det fortfarande saknas en central del i
FN-rapporteringen. Det handlar om den oberoende övervakningsmekanism (enligt
artikel 33 i FN-konventionen rättigheter för personer med funktionsnedsättning) som
fristående från regeringen ska främja, skydda och bevaka konventionen. Det har
ingenting med instruktionen för den nya myndigheten att göra. Men det finns i detta
sammanhang skäl att påminna om att det måste förverkligas. En sådan oberoende
mekanism kan eller får aldrig ersättas av myndigheter direkt underställda regeringen.
Sid 2. Promemorian återger text från DS 2013:40 och beskriver angelägenheten av
att funktionshindersperspektivet finns med inom alla samhällsområden. Vi vill betona
vikten av detta men också MFD:s roll att aktivt driva på för förverkligande av
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Detta måste
vara centrala aspekter som alltid måste synliggöras i handlingsprogram, uppföljning
och utvärderingar.
Sid 3. I anslutning till beskrivningen av uppgifter för den nya myndigheten lyfts fram
betydelsen av ett nationellt kunskapscentrum för frågor om tillgänglighet och
delaktighet samt utbildning inom dessa områden. Lika Unika menar att detta är
mycket centralt men skulle också vilja framhålla att utbildningsinsatserna också har
rättighetsperspektiv som utgångspunkt. Det behövs även grund- och fortbildning om
hur fortsatt implementera konventionen i det praktiska arbetet hos enskilda enheter.
Idag finns ingen sådan utbildning, Agenda 50 projektet som avslutades för något år
sedan räcker inte. Material måste löpande uppdateras och anpassas efter olika
sektorsområden.
Sid 4: Lika Unika noterar att den nya myndigheten inte kommer att ha uppdraget att
”samordna arbetet inom det funktionshinderspolitiska området”. Som kan uttolkas av
regeringens svar till FN inför förhöret den 31 mars 2014 om funktionshinderspolitiken
2013-1216 i fråga 45 samt också av muntlig information till Lika Unika, ska detta i
stället vara en uppgift för en interdepartemental arbetsgrupp.
Lika Unika vill framhålla att det oavsett ett uttryckligt samordningsansvar eller inte på
myndigheten är det centralt att samordningen fungerar framöver och att ansvaret är
uttalat och tydligt. Det kan vara en fördel att markera det politiska ansvaret genom att
direkt lägga detta under regeringen.
Sid 5: I promemorian framhålls att den nya myndigheten kommer att ha uppdrag att
utreda och analysera samhällsekonomiska effekter av hjälpmedel/välfärdsteknologi.
Vi tolkar det uppdraget positivt och att detta handlar om att med fakta och forskning
visa de positiva vinsterna för samhället med en god tillgänglighet, ett väl utvecklat
hjälpmedelssystem för hela livet, som är rättvist över landet och med ett tydligt
samhällsansvar. Sådana illustrationer av vinster för hela samhället av att satsa på
välfärdssektorn är viktigt för att kunna genomföra de värderingsförändringar i synen
på personer med funktionsnedsättning som är en av huvudtankarna i konventionen.
Vi vill avsluta med att påpeka att, förutom att rättighetsperspektivet genom att ha
fokus utifrån konventionen, så saknas området hjälpmedel i promemorian. Detta trots
att det måste vara ett centralt område på strategisk och övergripande nivå för MFD.
Konventionsstaterna har åtagit sig att ”genomföra eller främja forskning och
utveckling av och främja tillgång till och användning av ny teknik, innefattande
informations - och kommunikationsteknik, samt hjälpmedel som är lämpliga för
personer med funktionsnedsättning, med prioritering av teknik till överkomligt pris”.
Konventionen slår också fast att konventionsstaterna ska organisera, förstärka och
utsträcka ”ett heltäckande habiliterings- och rehabiliteringsstöd och habiliterings- och
rehabiliteringsprogram”. Där anger konventionen att det är särskilt viktigt på områden
som hälsa, sysselsättning, utbildning och social service.
Det finns behov av nationella initiativ på hjälpmedelsområdet. Det gäller de orimliga
skillnaderna mellan landstingen i villkor och kostnader för hjälpmedel. Det handlar om
avsaknad av nationella riktlinjer och om allt större kostnadsövervältring på enskilda.
Det handlar om synen på hjälpmedel som en många gånger avgörande
grundförutsättning för delaktighet. Där ser vi att Myndigheten för delaktighet är en
aktör som kan ha en betydelsefull roll.
För Lika Unika
Lotta Sondell
Federationssekreterare
Lika Unika
Federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Medlemsorganisationer:
- Förbundet Sveriges Dövblinda
- Hörselskadades Riksförbund
- Neuroförbundet
- Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar
- Synskadades Riksförbund
- Sveriges Dövas Riksförbund
Kontaktuppgifter Lika Unika:
Handläggare: Peter Andersson Lika Unika
Telefon: 070-768 27 86, e-post: [email protected]
E-post: [email protected]
Ordförande: [email protected]