Transcript Hjärtats anatomi

Hjärtats anatomi - tvärsnitt
Stora kroppspulsådern = Aorta
Övre hålven = Vena
cava superior
Lungartartär = Arteria pulmonalis
Lungvener = Venae pulmonalis
Höger förmak =Atrium
dextrum
Fickklaff
Vänster förmak = Atrium sinistrum
Segelklaff
Fickklaff
Segelklaff
Höger kammare =
Ventriculus Dexter
Höger kammare = Ventriculus sinister
Nedre hålven =
Vena cava inferior
Hjärtats anatomi - framifrån
Kranskärl med kärlkramp
Hjärtat behöver syrerikt blod
Hjärtat är en muskel, stor som en knuten hand, som pumpar ut syrerikt blod till
kroppens alla organ. Själva hjärtmuskulaturen behöver också syrerikt blod för sitt
ständiga arbete. Det är kranskärlen som försörjer hjärtat med blod. De ligger i fåror
på hjärtats utsida och fylls med blod när hjärtmuskeln vilar mellan varje hjärtslag.
En förträngning av kärlen
Kärlkramp, så kallad angina pectoris, beror oftast på en förträngning i ett eller flera
kranskärl. Förträngningen orsakas av åderförfettning, som betyder att fett,
blodkroppar och bindväv har lagrats på den inre kärlväggen under en längre tid. Det
kallas också för åderförkalkning.
Syrebrist leder till bröstsmärtan
När inte tillräckligt med blod kan passera förbi avlagringarna och nå hjärtat uppstår
syrebrist. Då visar sig de första tecknen på kärlkramp, som oftast är bröstsmärtor.
Andra symtom är snabbt påkommen andfåddhet eller en känsla av att det är trångt i
bröstet. Symtomen kommer vanligtvis när syrebristen ökar i hjärtmuskeln, till
exempel efter en kroppslig ansträngning, till exempel då man går uppför en backe
eller bär tungt, eller efter en stark psykisk påfrestning. Symtomen upphör i regel
snabbt efter att ansträngningen slutat.
Kranskärlen kan drabbas av förträngningar när fett, blodkroppar och bindväv under en
längre tid har lagrats på den inre kärlväggen. Blodet kommer inte vidare till delar av
hjärtmuskeln som får syrebrist och dör, och man drabbas då av en hjärtinfarkt. Vid akut
hjärtinfarkt är det vanligt att en blodpropp täpper till de delvis förträngda kranskärlen.
När man har hjärtsvikt orkar hjärtat inte pumpa tillräckligt med
blod ut i kroppen. Försämringen i pumpfunktionen kan bero på att
hjärtats förmåga att dra ihop sig är försvagad. Den dåliga
pumpfunktionen kan också bero på att hjärtat inte fylls med
tillräckligt med blod innan det pumpas ut. Det senare kan bero på
att man länge haft högt blodtryck, som har gjort
hjärtmuskelväggen tjock och mindre elastisk.
Hjärtsvikt utvecklas för det mesta gradvis och man kan ha haft det
ganska länge innan man får tydliga symtom. Det kan också
utvecklas snabbt i samband med en hjärtinfarkt.
Vanliga symtom vid vänstersidig hjärtsvikt är att man:
blir trött och orkar mindre
lätt blir andfådd
kan få svårt att andas
får rosslande andning och svår hosta
Vid svår vänstersidig hjärtsvikt kan man
drabbas av det livshotande tillståndet
lungödem
Symtom på det är att rosaskummig vätska
väller upp ur munnen
Man har då även svår andnöd och ångest
Vanliga symtom vid högersidig hjärtsvikt är att man:
ofta behöver upp och kissa på natten
går upp i vikt på grund av att vätska samlas i kroppen
får svullna anklar och ben, så kallat ödem.
Om man får en blodpropp levrar sig blodet och bildar en propp inuti ett blodkärl. Proppen
gör det svårare för blodet att passera genom blodkärlet. En propp som upptäcks och
behandlas tidigt är oftast inte farlig, men blir den större kan den hindra blodcirkulationen
allvarligt. Blodproppar är vanligast i benen och börjar ofta i vaderna.
Symtom
vaden svullnar och blir varm, ibland även rodnad eller missfärgad
vaden är öm och spänd om man klämmer på den
det värker i benet eller hålfoten, framför allt när man går
ytliga blodkärl på benet kan synas tydligare
man har lätt feber.
Klaffarna kan skadas och man kan få bensår
Venerna i benen har en sorts ventiler, så kallade klaffar, som hindrar blodet
från att rinna baklänges. Klaffarna gör att inte trycket i fotens vener blir för
högt när man står upp och att blod inte samlas så att underbenet och foten
svullnar.
Om man har haft en blodpropp i benens djupa vener kan venens klaffar ha
fått en skada som inte läker. Då rinner blodet bakåt och det samlas mer
blod i benet. Det kan visa sig som svullnad, mörkare hud och några år
senare kan man i enstaka fall få svårläkta bensår. Detta kan förebyggas med
kompressionsstrumpor.
De flesta långvariga bensår beror på försämrad blodcirkulation i
venerna, de blodådror som för tillbaka blodet till hjärtat. Det kallas för
venösa bensår och de innebär inte någon ökad risk för att man ska
behöva amputeras. Venösa bensår är ytliga och sitter oftast i ankelhöjd
eller strax däröver.
Om bensåret beror på dålig venös blodcirkulation är den viktigaste delen i
behandlingen att motverka svullnaden med individuellt utprovade bandage
eller stödstrumpor.
Det arteriella såret är ofta djupare än det venösa. Såren är också mer smärtsamma
än de venösa. Foten är ofta kall. Såren sitter oftast nere på foten (tår, häl), men
kan även sitta på underbenet.
ms2014