Transcript Berwaldbladet 4-14 - Radiosymfonikernas och Radiokörens

BERWALDBLADET
MEDLEMSBLAD FÖR RADIOSYMFONIKERNAS OCH RADIOKÖRENS VÄNFÖRENING
NR 4 DEC 2014
☞ Vårens kalendarium
Gott Nytt År! Glöm inte
förnya medlemskapet
i Vänföreningen!
Körens och orkesterns
Europaturnéer blev
stora framgångar
Evigheten i Helvetet –
Heijne om Bach
Två nya fast anställda:
Riikka Repo viola bitr. stämledare
Mikael Stenbaek tenor
Julnötter! Hjärngympa!
Vänföreningens
stipendiater utsedda
★
★ GOD JUL!
★
Ordföranden har ordet
Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening
Styrelse:
Prinsessan Christina fru Magnuson, hedersledamot
Erik Juhlin
Ordförande
08-765 61 36
[email protected]
Gunilla Rönnholm
Sekreterare, vice ordf. 08-768 50 02
Gunnel Andersson
Kassör
08-580 383 93
[email protected]
Johan Hertzberg
Ledamot
076-858 17 86
[email protected]
Agneta Klingberg
Ledamot
070-622 32 40
[email protected]
[email protected]
Birgitta Magnusson Ledamot
08-580 358 30
[email protected]
Anders Rahm
08-662 94 17
[email protected]
Ledamot
Eva Sjödén
Ledamot
070-387 12 45
[email protected]
Anders Wester
Ledamot
08-38 68 08
[email protected]
Kristina Westman
Repr.för Berwaldhallen 08-784 18 09
[email protected]
Tomas Nilsson
Repr. för orkestern
070-686 99 29
[email protected]
Ulla Sjöblom
Repr. för kören
08-766 42 18
[email protected]
08-530 398 89
[email protected]
Sammankallande
i valberedningen: Sven-Olof Blanch
Revisorer:
Jan Holmberg
Telefonsvarare:
Postadress:
Plusgiro:
Hemsida:
e-post:
Berwaldbladet:
08-34 70 10
08-99 40 30
RSKV, Radiohuset 7C, 105 10 Stockholm
16 08 82-7 Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening
www.rskv.org
[email protected]
Anders Rahm
08-662 94 17
[email protected]
Eva Sjödén
070-387 12 45 [email protected]
Detta nummer av Berwaldbladet har tryckts i 1600 exemplar.
Medlemsavgifter för kalenderåret 2015
Enskild medlem
250:-
Två personer på samma adress
400:-
Halv avgift för pensionerade musiker och korister som varit fast anställda vid BWH.
Medlemmar i Vänföreningen får 10% rabatt på biljetter till
Radiosymfonikernas och Radiokörens konserter i Berwaldhallen.
Medlemsnålen:
50:-
Vänföreningen tar tacksamt emot penninggåvor till OLOF RYDBECKS OCH VÄN-
FÖRENINGENS FOND ur vilken föreningen årligen delar ut stipendier till musiker och
korister från Sveriges Radios Symfoniorkester respektive Radiokören. Sätt in ditt bidrag
på föreningens plusgiro 16 08 82-7 och ange att gåvan är till fonden.
Kära musikvänner!
Efter en rekordvarm september och brittsommar i början av oktober
har vi nu drabbats av det oundvikliga november- och decembermörkret och som ett brev på posten kom nästan direkt i november det första alltid lika trista snögloppet. Då behövs en motvikt och vad är då
förutom familj och vänner bättre än kultur i allmänhet och, åtminstone gäller det mig, musik i synnerhet?
Under den gångna hösten har vi bjudits på många högtidsstunder, och konstigt
vore det väl annars med tanke på att Daniel Harding har varit här mer än någonsin
och Peter Dijkstra svarat för det mesta med Radiokören. Vilka chefsdirigenter vi
har! Vi i Vänföreningen har däremot haft färre tillfällen att lyssna på repetitioner
än tidigare – ändå klart fler än andra vänföreningar – men i några fall har vi fått
avstå av ett gott skäl, skivinspelning. Dessutom har båda ensemblerna glädjande
nog turnerat en hel del. Det började ju tidigt på säsongen med fyra konserter med
orkestern och kören tillsammans i den mäktiga Mahlers 2:a symfoni, en turné som
avslutades med en promskonsert i London i ett fullsatt Royal Albert Hall. Jubel förstås.
Kören har sedan gjort succé i Göteborg med en a capella-konsert och äntligen
har orkestern fått komma ut i Europa och visa hur bra den är. Under tretton dagar
hade man nio konserter i lika många städer och till samtliga har orkestern direkt
blivit återinbjuden. Ordet succé räcker inte. Publiken var närmast chockad och frågor som ”Varför har vi inte hört den här fantastiska orkestern förut?” återkom
under hela turnén. I Wien fick man 45 minuter före konsertstarten plötsligt lägga
in Mahlers 1:a eftersom violinsolistens fru åkt in till sjukhus för förlossning. Det
blev ”den bästa Mahler -ettan i Wien sedan Bernstein spelade den med Wienfilharmonikerna”. Efter den sista konserten i Barcelona höll Daniel, som räknat med
succé, ett tal till orkestern och sa: ”Och det är ni som har gjort det. Ni har spelat
helt makalöst. Allt jag visar kan ni göra och det är tydligt att ni har roligt under
tiden. Er glädje, er flexibilitet, ert kammarmusikaliska musicerande. Det är unikt
och nu börjar världen förstå det.”
När ni får det här Berwaldbladet är höstsäsongen i det närmaste slut. Förhoppningsvis får ni alla en skön jul- och nyårshelg och därefter väntar många härliga
upplevelser med Radiokören och Radiosymfonikerna. Ni har väl studerat generalprogrammet? Slutet på Daniels ovan citerade tal bådar gott: ”Men om bara tre
veckor ses vi igen. Och då ska vi fortsätta arbeta. Då ska vi driva upp nivån ytterligare”. Nu vet vi vad vi har att vänta oss.
Avslutningen får bli en dikt om mörkret, inte bara naturens mörker, av Erik
Blomberg: Var inte rädd för mörkret
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
Scenen i Åbo konserthus efter framförandet av Mahlers 2:a symfoni. FOTO BO SÖDERSTRÖM
Åbo –Umeå–
Stockholm –London
Radiosymfonikerna och Radiokören på turné
Att Berwaldhallens båda ensembler
är ute och turnerar tillsammans händer tyvärr alltför sällan. Nu var det
dock äntligen dags och då med inget
mindre än Gustav Mahlers väldiga
andra symfoni på programmet.
LÖRDAGEN DEN 23 AUGUSTI lämnade
vi Arlanda på morgonen för färd österut
mot turnéns första anhalt, konserthuset
i Åbo. Där skulle kören samarbeta med
den finska kören Chorus Cathedralis
Aboensis. Efter lunch var det dags för
D
aniel Harding dirigerade förstås
och de solister som var med oss
hela veckan var den engelska sopranen
Kate Royal samt den nederländske mezzosopranen Christianne Stotijn. (Den
senare f.ö. syster till Radiosymfonikernas kontrabasist Rick Stotijn.)
4
Åbo konserthus.
repetition. Medan Harding repeterade
med orkestern i konsertsalen sjöng vi i
kören oss samman med våra finska kollegor i den intilliggande gymnastiksalen.
Om scenen i Åbos konserthus kan
sägas att den i första hand inte är byggd
för ett verk av denna magnitud. Alla fick
sitta trångt och vi i kören anslöt en bit
in i symfonin. Sammanpackade likt sillar
längst bak på scenen sjöng vi sida vid
sida från det svagaste pianissimo till ett
fortissimo av stål och sisu. Fanns det
hjärterum så fanns det stjärterum. Konserten avlöpte mycket väl med stort bifall från den finska publiken. Efter
konserten bussades vi omedelbart tillbaka till flygplatsen för avfärd hemåt.
Den inledande delen av turnén kan
man alltså kalla turné med övernattning
hemma i bostaden.
semble. Dags alltså för samsjungning
med ny kör. Konserten gick av stapeln
på Idunteatern i centrala Umeå. En
lokal som bjöd på en extra torr akustik
som ställde höga krav på ensemblerna
där vi inte fick något gratis. Jag tror
dock vi alla övervann svårigheterna och
det blev succé och stående ovationer.
Även denna resa innebar sent kvällsflyg
hem för övernattning hemmavid.
På tisdagen var konserten förlagd på
hemmaplan i Berwaldhallen. Samarbetskör var denna gång S:t Jacobs kammarkör.
Innan turnén drog sig västerut mot
London och Proms hann Radiokören
också med att klämma in ytterligare en
konsert på onsdagen i Berwaldhallen.
Då med bl.a. Duruflés Requiem på programmet och Peter Dijkstra som dirigent.
PÅ MÅNDAGEN VAR det åter dags för avfärd norrut mot Umeå. Där samarbetade PÅ TORSDAGEN VAR det till slut dags
kören med Erik Westbergs vokalenför det som vi alla kanske sett mest fram
5
☞
emot. Nämligen ”The Proms” i London
och konserten i anrika Albert Hall senare på fredagskvällen.
För Daniel Harding skulle detta vara
extra speciellt då han för 20 år sedan
just i Albert Hall framförde Mahlers 2:a.
Då dock i egenskap av en mycket ung
trumpetare som tillhörde de musiker
som spelade i orkestern bakom scenen i
den sista satsen. Nu var det hans tur att
för första gången inta den berömda
konsertlokalen som dirigent med
samma verk.
Till London reste Radiokören förstärkt med medlemmar ur S:t Jacobs
kammarkör. På plats anslöt sig London
Philharmonic Chorus till den stora
Mahler-kören.
VID SAMSJUNGNINGEN med den engelska kören hände något som kom att
bli det stora samtalsämnet under resten
av turnén och även långt därefter. Körrepetitionen leddes nämligen av den
engelska körens tyske dirigent Stefan
Bevier. En kraftfull man iklädd något
som liknade en svart prästkappa, kal
hjässa, tjurnacke och en karakteristisk
mustasch. Utan att säga ett ord slog han
igång de inledande tre ackorden i slutkören som ju börjar i svagaste pianissimo. Efter bara tre sekunder slog han
6
ihop händerna med en skarp smäll och
vrålade: – STOP! varvid han rusar fram
och pekar ut en engelsk korist vrålande:
– YOU SANG TOO LONG!!! Vi svenskar,
lite lätt dåsiga efter lunchen kom här att
kvickna till snabbare än vad vi trodde
var möjligt. Vad var det som hände?
Så fortsatte det. En takt och återigen:
STOP! Någon annan olycklig korist fick
nu sin minst sagt brutala tillrättavisning.
Till en början tror jag vi svenskar, ovana
Kontrabasisterna på plats i Royal Albert Hall: stämledaren Rick Stotijn, bitr. stämledaren Ingalill
Hillerud, Walter Mc Tigert, Emma Nyberg, Robert Röjder, Jan Dahlkvist, Carina Sporrong och
Daniel Petrovic. FOTO BO SÖDERSTRÖM
vid denna typ av ledarskap, minst sagt
blev förvånade och även upprörda över
sättet att leda kören. Så småningom
blev det dock rena underhållningen och
man kunde bara skratta åt eländet. Jag
hann tänka, är jag verkligen med om
detta? Skulle det snart komma någon inrusande och säga att vi var med i dolda
kameran? För den tyske dirigenten, lik
en satanisk fånglägervakt, var det däremot på högsta allvar.
Efter en timme var repetitionen äntligen över. Resultatet blev ändå bra även
om det alltid finns olika vägar till ett
gott resultat. De engelska koristerna
menade dock glatt att deras dirigent
hade varit ovanligt snäll trots allt. En
mycket intressant och ”uppfriskande”
upplevelse för oss svenskar och än idag
ett ofta förekommande samtalsämne.
DÄREFTER BLEV DET till slut dags för
konsert i ett slutsålt Albert Hall. Det
som i de flesta konsertsalar är parkettplatser för sittande publik är i denna
lokal ståplatser. Biljetter till dessa platser brukar släppas samma dag. Det liknade alltså mer en rockkonsert med
stående publik hängande över scenkanten. Ni som sett ”Last night of the
proms” på TV förstår vad jag menar. Publiken i Albert Hall är känd för att vara
den mest entusiastiska och musikälskande man kan tänka sig. Bifallet efter
konserten var därför enormt!
Berwaldhallens båda ensembler kan
härmed summera ännu en framgångsrik
turné!
BENGT EKLUND
bas i Radiokören
7
liken. Vi bjöd på Beethovens violinkonsert tillsammans med fantastiske Christian Tetzlaff, och efter paus Ein
Heldenleben, där vår nye konsertmästare Tomo Keller firade triumfer, tillsammans med solohornist Hans Larsson. En
härlig inledning på turnén!
Brucknerhaus i Linz vid Donaus strand
FOTO BO SÖDERSTRÖM
Succé för SRSO på turné
9 konserter i Österrike, Tyskland och Spanien på 12 dagar
Efter tre veckors intensiva repetitioner (och konserter) hemma i Berwaldhallen, var vi alla taggade inför
att tillsammans med Daniel Harding
möta den kräsna publiken i Österrike, Tyskland och Spanien.
vi i stället för Beethoven skulle spela
Mahlers 1:a! Hans, som spelar solohorn
i båda styckena hade dock ”vetorätt”,
men som den hjälte han är bangade han
inte för utmaningen. Dock fick han bestämma ordningen på styckena, och eftersom Strauss ställer avsevärt högre
krav på läppar och fräschhet, så bestämPLANERINGEN VAR ATT vi nästa
des att vi skulle börja med Ein Heldag, i Wien, skulle göra samma
denleben och spela Mahler efter
konsert, men en bit in i repetipaus.
tionen av Ein Heldenleben komDet blev en fantastisk konsert,
mer en djupt olycklig Christian
och Hans blev vederbörligen hylTetzlaff in på podiet, med tårar i
lad efteråt tillsammans med Tomo,
ögonen, och berättar att han är tvungen som även han spelade bättre än någonatt ställa in. Hans gravida sambo har all- sin. Två sanna hjältar! Vår nytillträdda
deles för tidigt kommit in i förlossnings- chef Helena Wessman berättade efteråt
arbetet och han vill naturligtvis komma att hon talat med en namnkunnig diritill henne så fort som möjligt.
gentprofessor, och att denne var lyrisk
Efter ett snabbt krismöte där Hans
och sagt att han inte hört en lika bra
Larsson fick en nyckelroll, beslutades att Mahler-1:a sen Leonard Bernstein
föras på nio konserter under en tolv
dagar lång turné – en utmaning för oss
alla, musiker som turnéledare och scentekniker!
TURNÉN BÖRJADE DOCK med ett sorgebesked: Vår käre vän och kollega Mats
Rondin hade hastigt avlidit kvällen
ällan (om ens någonsin?) har vi haft innan på jobb i Sundsvall, mitt i livet,
så mycket repertoar med oss: någon mitt i steget… En stor förlust för Musiksverige, alldeles utöver den kolossala
av Mahlers 1:a, Schumanns 2:a och
förlusten för hans familj och alla hans
Strauss Ein Heldenleben som huvudvänner. Vi inledde vår första turnérepetinummer efter paus, och innan paus
tion, i Linz, med en tyst minut för Mats.
någon av Beethovens, Brahms eller SiLinz Brucknerhaus ligger mycket
belius violinkonserter, eller Beethovens
4:e pianokonsert – plus vår egen Anders vackert alldeles vid Donaus strand, vädret var milt och skönt och vi hade dagen
Hillborgs Cold Heat. Som oannonserat
ledig innan repetition och konsert efterextranummer gjorde vi också den underbara Nimrod ur Elgars Enigmavaria- som vi kommit ner kvällen innan. Flanera eller jogga? Ja, alla blir ju lyckliga
tioner.
på sin fason, och det var en utvilad och
Av dessa fantastiska verk sattes det
ihop fem olika konsertprogram att fram- fokuserad orkester som mötte Linz-pub-
S
8
Repetitionsarbete i Wiener Konzerthaus. Infällda t.v. hjältarna Hans Larsson, valthorn och
t.h. Tomo Keller, violin 1. FOTO BO SÖDERSTRÖM
☞
Salzburg
FOTO BO SÖDERSTRÖM
gjorde den med Wiener Philharmoniker
någon gång för ganska länge sen… Bra
betyg!
maj 2017, inte illa!
NÄSTA DAG SATTE vi oss på tåget igen
för ännu en resa i ett bedövande vackert
alplandskap. Kvällens konsert var i BreEFTER WIEN VÄNTADE Salzburg, dit vi
kom efter en vacker resa med tåg. Fort- genz, en liten stad men med en underbar publik som applåderade vår entré
farande var vädret milt och ljuvligt och
Salzburg är ju en underbart vacker stad, på podiet ända tills den sista av oss
så många tog chansen att turista lite i all kommit in och satt sig. Det kan tyckas
vara en struntsak, men ofta är det ju
hast innan repetition och konsert. Tursmå struntsaker man minns! I Bregenz
néns andra solist, Renaud Capucon,
väntade oss där, med Sibelius violinkon- skulle vi ha spelat med Christian
Tetzlaff, men eftersom han hade varit
sert. Konserten gick strålande, trots en
något motig akustik, och vi fick veta att tvungen att ställa in sina konserter med
oss hade ledningen haft fullt upp med
många konsertbesökare hört av sig till
att hitta en ersättare. Och de hade lyckarrangören efteråt och sagt att de blivit
ats, med den äran: Lars Vogt, som ju
helt tagna av oss och att de ville att vi
snart måste bjudas tillbaka igen. Och så spelat med oss många gånger och är en
riktig orkesterfavorit, hoppade in med
skedde också – vi blev närmast på ståminimalt varsel (dessutom rejält förende fot återinbjudna till en festival i
10
Lars Vogt hoppade in med minimalt varsel i Beethovens 4:e pianokonsert i Bregenz. FOTO HANS LARSSON
11
☞
kyld) och spelade Beethovens 4:e pianokonsert, just den konsert vi ändå
hade i turnéprogrammet för Spaniendelen. I Bregenz var det också premiär
för Anders Hillborg och hans Cold Heat,
liksom det var turnépremiär för Schumanns 2:a. Efter konserten bussades vi
tillbaka till den helt angränsande, avsevärt större, staden Dornbirn där vi
bodde denna natt, eftersom Bregenz
inte hade något hotell rymligt nog för
en fullstor symfoniorkester.
het – hittar de inte ens ut ur stan?! Så
småningom började vi förstå vad det
handlade om: chaufförerna försökte ta
så små och oansenliga vägar som möjligt ut ur Dornbirn, dvs ut ur Österrike
(Dornbirn ligger i princip på gränsen),
eftersom bussarna inte var försedda
med det chip som skulle ge dem gratis
tillträde till motorvägen inne i Österrike. Alltså snirklade vi oss ut ur Österrike på småvägar, emellanåt riktigt
vackert efter Bodensjöns norra strand,
tills vi äntligen tog oss upp på en tysk
NÄSTA DAG KOMMER vi nog att minnas motorväg ca en och en halv timme efter
länge…. Vi hade blivit förvarnade om att att vi startat. Nå, väl på Autobahn gick
bussresan till Frankfurt skulle ta sina
det undan, dimman lättade och vi njöt
modiga timmar, sannolikt upp emot
av det vackra och böljande sydtyska
fyra-fem timmar, så vi bepansrade oss
landskapet. En lunchpaus på vägkrog,
med tålamod, la ner böcker och snacks i sen iväg igen, och stämningen var god.
våra väskor och såg till att våra batterier Ända till Stuttgart. Tvärnit. En oändlig
till mobiler och ”paddor” var fulladdabilkö ringlade framför oss, närmast stilde. Och resan började. Eller? I en hel
lastående. Efter att ha kommit kanske
timme snirklade vi runt i Dornbirn och två kilometer framåt på ungefär lika
vi skrattade gott åt chaufförernas vilsen- många timmar blev stämningen i bussen
Berwaldhallens nya chef Helena
Wessman bland sina medarbetare.
FOTO HANS LARSSON
Alte Oper i Frankfurt am Main.
FOTO HANS LARSSON
galghumoristiskt uppsluppen, och i den
buss där jag satt började vi slå vad om
när vi skulle komma fram till Frankfurt.
Vi hade faktiskt riktigt roligt, det var
som om vi alla insett att det bara var att
gilla läget och göra det bästa av det. Och
för att göra en lång historia (resa) kort
så vann vår näst mest pessimistiska vadslagare… Vi kom fram ungefär 20:40,
efter en nästan tio timmar lång bussresa.
oss med buss… Denna resa gick trots
allt utan bekymmer och vi var framme
tidigt, dock så tidigt att knappt något
hotellrum var färdigt för incheckning.
En samfälld suck snarare kändes än hördes, och vad kunde vi väl göra? I stället
gick vi ut för att hitta något lunchställe,
och några bokade bord till kvällen på en
av de bästa restaurangerna i stan, efter
tips från Tomo som bott och arbetat i
Essen några år. ”Essen im Essen” var
nämligen vad många hade sett fram
DAGEN DÄRPÅ VAR vi dock lediga ända emot och eftersom konserten var
fram till repetition och konsert – och
ganska tidig, kl. 17:00, var det ett gylvilken dag Frankfurt bjöd på! Strålande lene tillfälle att stämvis samlas till en gesol och härlig sommarvärme, det var un- mensam middag.
derbart att få röra på sig efter gårdagens
I Essen hör det till att publiken inför
obarmhärtiga sittande.
konserten bjuds på en konsertintrodukAlte Oper är en fantastisk konsertlotion där verken presenteras, så hela
kal, och kvällens konsert möttes även
orkestern satt på plats en halvtimme
den av jubel. Roligt också att spela
innan konsertstart och Daniel kom in
Schumann igen, en befriande kontrast
och gjorde en spirituell och lärorik pretill Mahler och Strauss.
sentation av Ein Heldenleben – på tyska!
Nästa anhalt var Essen, dit vi skulle ta Utöver all sin övriga begåvning är han
13
☞
Intensivt repetitionsarbete i Köln av Beethovens
4:e pianokonsert med pianisten Paul Lewis som
ersatte pappalediga Christian Tetzlaff.
FOTO BO SÖDERSTRÖM
också något av ett språkgeni, vilket även
mina tyskspråkiga kolleger kan intyga:
bara det att lättsamt kunna skämta på
ett annat språk, det gör man inte utan
vidare. Essen Philharmonie har en förnämlig akustik och publiken var återigen härligt generös med applåder och
engagemang. En liten flicka som satt
längst fram närmast scenen tillsammans
med sin familj fascinerade oss alla med
sitt koncentrerade lyssnande – så även
Daniel, som till allas förtjusning gav
henne sin dirigentbukett efter konserten.
Att den fantastiskt fina, turkiska
restaurangen klarade av den plötsliga
anstormningen av svenska orkestermusiker en vanlig söndagkväll (en del beställde bord ganska sent…) var beundransvärt! Fantastisk mat och obesvärad
och vänlig service – ska ni till Essen
någon gång så be Tomo om namnet på
restaurangen, själv har jag tyvärr glömt.
En fin kväll!
14
EN VÄLBEHÖVLIG SOVMORGON fick vi
nästa dag, då bussarna till Köln, turnéns
sista tyska anhalt, inte skulle gå förrän
ganska sent på eftermiddagen. Vi var
många som dessutom passade på att
shoppa eftersom vi dittills faktiskt inte
haft så mycket tid till sånt, riktigt avkopplande!
Buss till Köln, alltså, och sista konserten i Tyskland. Repetitionen ägnades
huvudsakligen åt Beethovens 4:e pianokonsert, nu med ”rätt” solist, Paul
Lewis, men en konsert tidigare än planerat. Egentligen skulle Christian
Tetzlaff ha spelat, men han hälsade från
sjukhuset att han nu var lycklig pappa
till en frisk liten pojke, och det var ju
härliga nyheter!
Desto bättre då att Paul Lewis kunde
hoppa in i turnén tidigare än planerat,
han skulle egentligen ha anslutit först i
Madrid. Men det blev en fin avslutningskonsert i Köln med succé för alla inblandade: Anders Hillborg med sitt
stycke Cold Heat, Paul Lewis med Beethoven och avslutningsvis Schumann –
som rev ner flera spontana ”bravo” efter
slutackordet. På väg ut från podiet möttes vi, precis utanför dörrarna, av glada
servitörer som serverade oss alla ett litet
glas öl, en s.k. Kölscher – vilken trevlig
överraskning! Tydligen är det en tradition i Köln, om jag förstod det rätt. Vi
serverades också ett fint tal av turnéns
tyska agent, och trötta men nöjda bussades vi tillbaka till Essen för en väldigt
kort natts sömn eftersom flyget till Madrid, från Düsseldorf, skulle gå redan kl.
9:00.
dagarna i Madrid och Barcelona mest
kändes, tja, lite motiga… Jag, och flera
med mig, hade börjat längta hem.
Men när vi landade i Madrid… Sol.
28 grader varmt. Ledig kväll!
Och det blev en ljuvlig kväll! Centrala
Madrid var f.ö. full av svenskar, inte bara
orkestermusiker. Kvällen därpå, under
vår konsert, skulle nämligen Malmö FF
spela match mot Atlético Madrid i en
Champions League-match, så staden var
full av skåningar i ljusblå tröjor. Och
som vi njöt av värmen – långt in på kvällen var det över 25 grader, som den härligaste sommarkväll.
GÄSPANDE TOG VI emot våra frukostpåsar strax efter kl. 6:00 på morgonen,
bussades till Düsseldorfs flygplats och
checkade, fortfarande gäspande, in på
flyget till Madrid. Konserten i Köln kvällen innan hade känts som en perfekt avslutning på turnén, och jag vet att jag
inte var ensam om att känna att de sista
LIKSOM I FRANKFURT var vi nästa dag
lediga till en bra bit in på eftermiddagen. Shopping, muséer, bara flanera
runt i ett varmt och soligt Madrid. Småspråka med kaxiga skåningar ibland. En
perfekt avkoppling och uppladdning
inför konserten!
Spanjorerna är en härlig publik,
15
spontan och livlig, och att
de uppskattade vår Beethoven med Paul Lewis
och vår Mahler stod utom
allt tvivel. Efter konserten
gick två bussar – den ena
in till city för de partyspänstiga, och den andra
tillbaka till hotellet. Själv
satte jag mig i den andra
– dagens långpromenad
runt i city hade tagit sin
tribut.
Så var det dags att ta
snabbtåget till turnéns sista anhalt, Barcelona. Och snabbt gick det, strax över
300 km/tim långa stunder. Väl framme
möttes vi av samma bekymmer som i
Essen, rummen var inte klara för incheckning… Men hotellet låg nästan vid
stranden, så de flesta passade på att gå
till någon av de otaliga restauranger
som låg där och äta en lång, god lunch.
Ytterligare några frejdiga kolleger tog
sig dessutom ett dopp och kunde berätta att vattentemperaturen var som
Mikael Oskarsson och Ingalill Hillerud vid Medelhavets
strand. FOTO BO SÖDERSTRÖM
16
Julklappsproblem
svensk sommar, ca 20 grader.
Konsertlokalen Auditori i Barcelona
låg på behagligt gångavstånd från hotellet, och vi var många som tog chansen
att promenera genom ett varmt och
skönt Barcelona. En vacker stad är det,
full av spännande arkitektur (inte bara
Gaudí!) och vid vårt besök dessutom
fullt av flaggor på husens fasader och
balkonger som signalerade ägarens åsikt
om den då strax förestående folkomröstningen angående självständighet för
Katalonien eller ej. Kan berätta att den
katalanska flaggan dominerade totalt…
Konserten, med samma program som
i Madrid, genomfördes till allas belåtenhet och efteråt väntade en trevlig buffé
på hotellet. Många fina tal hölls, men
det som dröjer i minnet är Daniels, som
med brittisk finess kombinerade stor
värme med retfull espri. En makalös
dirigent är han, och att få vara med om
detta Interplay-år med honom känns
som en stor ynnest. Denna turné, och
repetitionsarbetet inför den, var en fantastisk början på en fantastiskt spännande säsong!
KRISTINA LIGNELL
viola
i sista minuten?
Kanske kunde ett medlemskap i
Vänföreningen vara intressant?
★
★
★
Plusgiro 16 08 82-7
250 kr för enskild
400 kr för 2 på samma adress
De kommer som en glad överraskning.
Vi skickar ut dem så fort som möjligt
rån Berwaldhallen får vi erbjudanden för att du ska få en möjlighet att hinna
om att gå på konserter förmånligare än se och bestämma dig. Vi hoppas att du
ordinarie pris. Dessa skickas ut till
uppskattar detta och har möjlighet att
samtliga medlemmar via mejl till er
gå på några av erbjudandena. Har du
som anmält er e-postadress. De är
redan biljett hoppas vi att det nästa
oftast med en ganska kort framförhållgång det kommer ett erbjudande inte
ning varför vanlig post inte skulle funär lika olyckligt utan att du kan gå ragera. En del blir säkert förgrymmade då batterat.
ni redan har biljetter till just denna föNjut av billig musik när du kanske
reställning men de flesta blir mycket
inte tänkt gå till Berwaldhallen.
glada över denna möjlighet till en billigare musikupplevelse.
PS. Har du inte anmält din e-postadress
Till vilka konserter som dessa erbju- så gör det på vår hemsida eller direkt
danden kommer vet vi inte alls i förväg. till [email protected].
Erbjudanden från Berwaldhallen
F
17
musikerna behövde några mängder av
papper.
Nu var det 1724
Av Ingemar von Heijne
Var? Leipzig, i Nikolaikyrkan.
Vilken dag? Elfte juni, första söndagen
efter Trefaldighet.
Hur hann Bach bli färdig? Ja, säg det;
han var sannerligen inte ensam om att
”hinna” bland alla dessa tonsättare vid
alla dessa tyska hov och småstäder. En
gåta ur flydda tider.
Skötte de sig? Jag tror att skötsam
svensk, modell 2014, skulle blivit allvarligt störd under de tre timmarnas gudstjänst.
Psalmsången då? Stark. Inte så väldigt
unison. Mycket långsam. Somliga tävlade i ”krusande”, extra tonrankor. OrVad sade han? Predikan ej bevarad men ganisten spelade bara ”in” melodin –
inte ”till” den.
han bör ha utlagt den dagens evangelietext. Den handlar om den arme LasaFanns det körsångare till all den andra
ros och den rike mannen, de som fick
musiken? Visst: den lilla gruppen av
ombytta roller efter döden: Så hände
det sig att, att den fattige blef död, och tonårspojkar plus en eller annan övervardt förder af Änglarna uti Abrahams liggare. Ett kantaternas minijärngäng,
som växlade mellan Nikolai- och Thosköt. Blef ock den rike död och wardt
begraven. Som han nu i helwete och pi- mas-kyrkorna varannan vecka. Dessutom fanns det en minimal orkester av
norne war, lyfte han sin ögon up, och
stadens anställda musiker, som måste
fick se Abraham långt ifrå, och Lazarum i hans sköt; Ropade han och sade: behärska flera instrument; de kunde
”Fader Abraham, warkunna dig öfwer skifta mellan musikens satser. Bach
ledde det hela från cembalon. Eller kanmig; och sändt Lazarum, at han dopske med stråke i hand. Kantaten 11 juni
par thet yttersta af sitt finger i watn,
var ny för alla.
och swalar mina tungo; ty jag pinas
swårliga i thenna låganom.” (Lukas:
Hur lång tid tog den? GrammofonKapitel 16 i ”Karl XII:s bibel” 1702).
arkivets inspelningar ligger mellan 24
Hur gick det för den rike mannen? Han och 27 minuter. Musiken är byggd i två
fick nobben; Abraham ville inte ens för- block och omramade en lång, lång predikan (med inslag av kommunal inforvarna hans fem bröder, som ännu var i
mation). Jag gissar att musiken drog
livet.
iväg över halvtimmen 1724. Det där
med tempo är verkligen svårt. Uppmätt
Hur många lyssnade? Det var antagligen fullsatt; kyrkoplikt rådde. Det fanns tempo (ticke-tack) är en sak. Upplevt
tempo en annan: vad hade musiker och
ju många kyrkor i staden men Leipzigsångare för ”normal-puls”? Kantaten
borna var många: 30.000.
Vad sjöng de om elfte juni 1724?
E v i g h e t e n! O Ewigkeit, du Donnerwort! (tordönsord). Evigheten är fruktansvärd. Ordet borrar sig in i själen. En
början utan slut, en tid utan tid, allt börjar om…
Vem predikade? Kyrkoherde Salomon
Deyling.
18
bygger på en då 80 år gammal psalm.
Tre av de elva satserna använder även
psalmens melodi. Den finns inte kvar i
vår psalmbok.
Hur hann de med en kantat per vecka?
Helheten hade nog bara repeterats en
gång, på lördagen. Arior, recitativ och
körsatser hade väl nötts in med Thomasskolans internatpojkar under den
gångna veckan. De gick gratis i skolan
just därför att de gjorde ett jobb åt staden. De bästa bland dem var ofta musikerbarn, som i nödfall kunde hoppa in i
”orkestern” också.
Vilken evighet? Evigheten i Helvetet.
Den som den rike mannen fick uppleva
i liknelsen ovan. Han som pinas swårliga i thenna låganom. En riktigt mustig skräckpredikan. Den tog nog bättre
för 290 år sedan. Intresserade, läskunniga gudstjänstbesökare kunde köpa sig
ett häfte, som innehöll månadens aktuella kantattexter. Elfte juni var det ju
inte längre mörkt framåt 07:45 när kantaten startade efter evangelieläsningen.
Inget Berwaldhallsmörker rådde.
När kan jag få höra detta?
Just i Berwaldhallen, den15 och 16 januari 2015. Man kan ta sig tid att begrunda texten ordentligt, långt i förväg,
t.ex. på Google. Bach tolkade den
grundligt. Avbildade den. Avljudade?
PS: Av de båda andra bevarade kantaterna
Hur hann man trycka musiken? Det
var aldrig tal om något tryck: det fanns
ju notskrivare – inte sällan i kören. Det
var inte något jättejobb: en utskrift bara
per körstämma. Den innehöll även recitativen och ariorna; redan det säger
något om ”körens” storlek. Inte heller
till första söndagen efter Trefaldighet handlar nr 75 om Lasaros. Det framgår han ska
tåla sitt armod i det jordiska livet med tanke
på Paradiset. I nr 39 hävdas att medmänniskan ska leva upp till kravet att vårda sig om
den fattige.
19
Ännu en glad finska i violastämman –
Nu är
Riikka Repo
Violastämman har länge haft en vakans
på platsen som alternerande stämledare
bredvid Eriikka Nylund men efter provtjänstgöring sedan januari sitter nu Riikka Repo där.
Riikka kommer från en musikalisk familj i Åbo. Mamman spelade viola, pappan kontrabas i Åbos symfoniorkester
där han så småningom blev vice dirigent
för orkestern och brodern spelade även
han bas. Själv började Riikka spela violin
redan som fyraåring och från tretton års
ålder även viola. När hon fem år senare
började sina studier på Sibeliusakademin gällde bara violan. Examen därifrån
ägde rum år 2007 men fram till dess
hade hon också hunnit med tre års studier på Edsberg.
Riikka var nu inställd på att som tidigare ägna sig åt kammarmusik men ett
telefonsamtal från Konserthuset i Stockholm lockade henne till Filharmonikerna, där hon spelade i fem år innan
hon sökte sig till vår orkester. Hon har
också under flera år i omgångar spelat i
Chamber Orchestra of Europe.
Riikka stortrivs i orkestern, den vänliga atmosfären och förmågan att kammarmusikaliskt lyssna på varandra och
tycker att det är fantastiskt att spela med
Harding. Har vi inte hört allt det där
förut? Att orkestern trivs med henne kan
man ta för givet. Hon utstrålar både livsoch spelglädje liksom positiv nyfikenhet. Typiskt nog är hon entusiastisk för
allt nytt hon fått lära sig genom interplay. För oss i Vänföreningen återstår
inget annat än att hälsa Riikka varmt välkommen och önska henne många fina
år i orkestern.
FOTO BO SÖDERSTRÖM
20
ERIK JUHLIN
Mikael Stenbaek
fast i Radiokören till slut
En vakant tjänst i Radiokörens tenorstämma har nu tillträtts av en tenor som
verkligen inte är någon nybörjare i
kören. Mikael Stenbaek har under
ca femton år ofta synts som
vikarie/inhoppare i kören
och har efter provsjungning i februari 2013
och provtjänstgöring
från hösten samma år
nu i höst sökt och
fått den lediga tjänsten.
Mikael växte upp i
en familj där musiken var mycket viktig.
Hans pappa Jan är vid
sidan av sitt yrke som
kärlkirurg också
pianist/organist och hans
mamma Maritha, även hon
verksam inom sjukvården, är dessutom pianopedagog. Hans syster Angelica är också verksam inom sjukvården,
som sjuksköterska, men just nu mammaledig. Mikael har också en bror, Daniel, även han pianist, professionell
sådan, utomordentligt skicklig med vid
genrebredd såsom gospel, jazz och klassiskt. Han har spelat med många av Sveriges kända artister såsom Carola,
Charlotte Perelli och Cyndee Peters. Mikael och Daniel har ett konsertprogram
som de turnerar runt i Sverige med kallat ”Från jazzens pärlor till Jussis höjder”.
Som stockholmare med denna musikaliska bakgrund var Adolf Fredrik den
naturliga skolan och via kommunala
musikskolan och Betelseminariets folkhögskola kom Mikael 1996 till Kungliga
Musikhögskolan, där han studerade
sång och kördirigering fram till 2002.
Redan från och med 1997, då han började i Eric Ericsons Kammarkör, har Mikael varit professionell sångare. Ericson
använde honom ofta som solist.
Huvudinriktningen för Mikael
har varit som konsert-, oratorie- och kyrkosångare i
många olika oratorier,
passioner, kantater,
mässor och verk av en
mängd olika kompositörer som Bach, Händel och Mozart. Detta
har lett till att han de
senaste femton åren
etablerat sig som en
mycket eftertraktad
sångare med hela Europa som arbetsfält men
mestadels i Belgien och
Holland, vilket väl förklaras
av att hans agent är holländare. Att vi i november på Concerto Grotto fick höra honom sjunga
operaarior tillhör alltså inte vardagen
för Mikael utan är således ganska unikt.
Den närmsta tiden framöver, november
– januari, är det många konserter för
Mikael, bl.a. Mendelssohns Elias, Mozarts Requiem, två Händels Messias, sju
Juloratorium av Bach m.m.
Som synes är det inte någon duvunge
som kommit till Radiokören men först
nu när han är där ”på riktigt” hälsar
Vänföreningen honom välkommen och
önskar honom lycka till i Radiokören
och solistkarriären.
ERIK JUHLIN
21
Årets Vänföreningsstipendiater utsedda
– presenteras med motiveringar och intervjuer i
nästa nummer av Berwaldbladet
Eva Jonsson,
violin
Jan Dahlkvist, kontrabas
Emma och Emmanuel fick Sten Frykberg-stipendier
V
id orkesterns sista konsert före den
stora turnén till Österrike, Tyskland
och Spanien lördagen den 11 oktober
utdelades årets Sten Frykberg-stipendier. De lyckliga som ur Gustav Sjöqvists
händer fick ta emot diplom var en tubaist i Norrlandsoperans symfoniorkester,
två trombonister i Göteborgs Wind Orchestra, Kungliga Filharmonikernas
träblåssektion, en dirigent samt Emma
Nyberg och Emmanuel Laville i vår or22
kester. Kontrabasisten Emma fick stipendiet ”För att fördjupa sig i argentinsk tango vilket utvecklar
musikförståelse och förbättrar gehör”.
Emmanuel, fransmannen som lärt sig
svenska så snabbt, är ju stämledare i
oboestämman och fick sitt ”För att utforska den nordiska oboerepertoaren”.
Till båda ett stort och varmt grattis
från Vänföreningen!
Roland Kress, vio
lin
Marika Scheele, sopran
23
Julnötterna – julens
hjärngymnastik
Vad är
Interplay?
M
usiken är ett av mänsklighetens
mest fascinerande och komplexa
påfund. Den är en viktig och vital del av
mångas liv och något som i sina bästa
stunder ger både energi och intellektuell stimulans. Precis som konst, filosofi
och vetenskap. Disciplinerna överlappar
varandra på många sätt och det är i
gränslandet vi hittar det oväntade och
överraskande. Genom att blanda det
subtila med det storslagna, det svårbegripliga med det enkelt vackra kan vi
skapa bilder, sätta ord på eller klä i
toner det som vi egentligen inte kan se
eller höra. Bara ana. Och det är också då
vi får en större förståelse för sammanhangen och utvecklas som människor.
DEN HÄR SÄSONGEN har chefsdirigent Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester bjudit in
framstående konstnärer, matematiker, filosofer, fysiker, författare och andra tänkare till Berwaldhallen för att ge en unik
upplevelse med musiken som samlande
kraft under namnet Interplay. Interplay
är tolv evenemang och lika många konserter. Ibland är de sammanvävda och
ibland står de var för sig. Kopplingarna
är alltid naturliga även om de kanske
inte verkar självklara vid första anblicken. Det finns många beröringspunkter mellan stora tankar och stor
musik. Det handlar helt enkelt om att
24
Julnötterna har blivit tradition i Berwaldbladet och traditioner ska man be-
vara intresserad. Men inte så mycket om
att vara intresserad av något särskilt,
utan att vara intresserad över huvud
taget. Att vara nyfiken på nya konstellationer och annorlunda sätt att se på
saker. För det är i det olika som ett samspel kan börja och kan bli verkligt spännande. Allt hänger ihop.
Interplay is a long extravaganza of
music, art and ideas taking place in
Stockholm during the concert season
2014/2015. A season where ideas thrive
and music is heard afresh. A season of
performance and interaction, informed
by the inspiration of contrast and collaboration. A symphony of creative interplay between artists, academics,
scientists and philosophers.
Daniel Harding, chefsdirigent
BLAND VÅRENS ELVA abonnemang
har Berwaldhallen satt ihop en specialserie ”Torsdag Interplay 3 vår” med tre
konserter i samband med Interplay-föreläsningar. I denna serie handlar föreläsningarna om brott mot mänskligheten,
häxkonst och historia. Alla med spännande föreläsare. Abonnemanget ger
25 % rabatt på ordinarie biljettpris och
alla Interplay-föreläsningarna ingår då.
Föreläsningarna är på engelska.
hålla, inte minst jultraditioner. De flesta av er vet hur det här fungerar men
nytillkomna vänner ska inte tro att det är tennislegendaren Rod Laver på
första raden och inte heller fundera på hur en surtass ser ut eller vad för
slags redskap rivtenn är. I vänstra raden finns tio felstavade tonsättare och
i den högra tio lika felstavade verk av samma tonsättare, tyvärr inte på
samma rad. Uppgiften blir förstås att identifiera tonsättare och verk och
sedan para ihop dem.
LAVER
DOLIFEI
ZETIB
LEKTARE
NOISRIS
ELOBOR
TIETIDZON
OLIGETROT
VONEBEHET
SERKRENKYLDÄCK
SURTASS
PETBUDKÖR
DIVALIV
NECRAM
TANSAME
RIVTENN
DRIVE
HYRSINNFONEM
SNACHMUN
MISEIMRAS
Vill du tävla om ”biljetter” till Concerto Grotto skickar du lösningen senast
den 12 januari 2015 till Erik Juhlin, Ängsklockevägen 75, 181 57 Lidingö
eller ett mejl till [email protected]
GUL JOD och KILLA CYLT!
✩
Reik Nilhuj
★
PETER SMITH
25
Kalendarium våren 2015
Fredag 20 februari kl. 09.30–12.30 i Studio 2 i Radiohuset
❋
Utgåva 2014-11-26
SRSO=Sveriges Radios Symfoniorkester, RK=Radiokören, EEKK=Eric Ericsons Kammarkör.
Ring alltid telsvar 08-784 51 10 kvällen före repetitionen för att få veta eventuella ändringar
av repetitionstiden. Det är inte alltid säkert att solister också medverkar på den repetition vi får
bevista. Gå in i personalentrén i Berwaldhallen och visa medlemskortet för vakten.
Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra
BACH : Lobet den Herrn, alle Heiden och fem motetter
Onsdag 18 mars kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding; Ian Bostridge, tenor
BRITTEN : Les illuminations
BERLIOZ : Symphonie fantastique
Onsdag 21 januari kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, Mikaeli kammmarkör och Adolf Fredriks Kyrkas diskantkör
Dirigent Esa-Pekka Salonen; Sabine Devieilhe och Valerie Gabail, sopran
Hélène Hebrard, Julie Pasturaud och Sophie Pondjiclis, mezzosopran,
François Piolino, tenor, Jean-François Lapointe, baryton, Eric Owens, basbaryton
RAVEL : Ma Mère l'Oye (Gåsmors sagor)
RAVEL : L'enfant et les Sortilèges
Tisdag 3 februari kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding
JOHANN STRAUSS d.y.: bl.a Kejsarvalsen
JOHANN STRAUSS d.ä.: bl.a. Radetzky March
JOSEF STRAUSS: bl.a. Die Libelle
Tisdag 14 april kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Ilyich Rivas; Tomo Keller, violin
BRAHMS : Akademisk festuvertyr
RAVEL : Tzigane för violin och orkester
SJOSTAKOVITJ : Symfoni nr 6 op. 53
Måndag 23 mars kl.18.00 CONCERTO GROTTO i Berwaldhallen
Se separat separat program.
Fredag 24 april kl. 09.30–12.30 i Studio 2 i Radiohuset
❋
Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra
PÄRT : The woman with the alabaster box, I am the true vine, Triodon och Te deum
Onsdag 18 februari kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding
MOZART : Symfoni nr 39 Ess-dur K. 543
MOZART : Symfoni nr 40 g-moll K. 550
MOZART : Symfoni nr 41 C-dur K. 551 ”Jupiter”
OBS!
Viktiga regler för repetitionerna
De nya och strängare regler vi införde förra året har slagit mycket väl ut. För nya vänners kännedom finns de här igen.
Kom i tid. Dörren vid artistingången stängs kl. 10.00 respektive 11.15.
Därefter går det bara att komma in under lunchpausen 12.35–13.10
för dem som vill närvara på eftermiddagen.
Under repetitionen gäller förstås samma regler som vid en konsert:
* ingen mobil
* inget prat eller prassel med papper eller annat
* endast i pausen får man gå ut.
Vi hoppas att alla respekterar detta och gläder sig åt lugnet under
repetitionerna.
Som vanligt bjuder Vänföreningen i en paus på juice i foajén där
någon av musikerna eller koristerna berättar för oss om repetitionsarbetet eller livet som musiker i allmänhet. Fritt fram för frågor. Välkommen!
26
Tisdag 28 april kl. 09.30–12.30 i Studio 2 i Radiohuset
❋
Repetition med RK, dirigent Tönu Kaljuste
PÄRT : Dopo la vittoria, Salve Regina, L´Abbé Agathon och Adams lament
Onsdag 6 maj kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent David Afkham; Francesco Piemontesi, piano
BEETHOVEN : Coriolan uvertyr op.62
BARTOK : Pianokonsert nr 3
SJOSTAKOVITJ : Symfoni nr 10
Onsdag 27 maj kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Herbert Blomstedt; Hanna Husar, sopran
NIELSEN : Symfoni nr 3
BEETHOVEN : Symfoni nr 7 A-dur
27
i Vänföreningen?
Vill du bli medlem
årsavgiften
m att betala
Det kan du bli geno
o
ingens plusgirokont
en
för
till
r)
(kalenderå
och
0:25
ar
tal
be
m
medle
16 08 82-7. Enskild
ss 400:-.
två på samma adre
ss
ss. Även e-postadre
re
ad
Glöm inte ange
!
en
lkomm
om du har sådan. Vä
Postadress: Radiohuset 7C 105 10 Stockholm
Telefonsvarare: 08-99 40 30 Hemsida: www.rskv.org
Två av konstnären Hans Vikstens målningar från Berwaldhallens parkettfoajé har funnit plats i Berwaldbladet:
på framsidan livsvandraren som bärs genom livet av
musiken och här ovan sångkören.