Transcript Berwaldbladet 2 - Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening

BERWALDBLADET
MEDLEMSBLAD FÖR RADIOSYMFONIKERNAS OCH RADIOKÖRENS VÄNFÖRENING
NR 2 MAJ 2014
☞ Kalendarium maj–sept
Concerto Grotto-jubileum
Erik Juhlin efterträder
Alicia Lundberg som
ordförande
Vad är Stim?
Debussyana
Vad gör en pensionerad
radiosymfoniker?
Allsång på altstämmans
eftersits
Rädda grammofonarkivet!
Lite sommarpyssel
Ordföranden har ordet
Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening
Styrelse:
Prinsessan Christina fru Magnuson, hedersledamot
Erik Juhlin
Ordförande
08-765 61 36
[email protected]
Gunilla Rönnholm
Sekreterare, vice ordf. 08-768 50 02
Gunnel Andersson
Kassör
08-580 383 93
[email protected]
Johan Hertzberg
Ledamot
076-858 17 86
[email protected]
Agneta Klingberg
Ledamot
070-622 32 40
[email protected]
Birgitta Magnusson Ledamot
08-580 358 30
[email protected]
[email protected]
Anders Rahm
Ledamot
08-662 94 17
[email protected]
Eva Sjödén
Ledamot
070-387 12 45
[email protected]
08-38 68 08
[email protected]
Anders Wester
Ledamot
Kristina Westman
Repr.för Berwaldhallen 08-784 18 09
[email protected]
Tomas Nilsson
Repr. för orkestern
070-686 99 29
[email protected]
Ulla Sjöblom
Repr. för kören
08-766 42 18
[email protected]
08-530 398 89
[email protected]
Sammankallande
i valberedningen: Sven-Olof Blanch
Revisorer:
Torkel Westling
08-736 05 70
08-34 70 10
Jan Holmberg
Telefonsvarare:
Postadress:
Plusgiro:
Hemsida:
e-post:
Berwaldbladet:
08-99 40 30
RSKV, Radiohuset 7C, 105 10 Stockholm
16 08 82-7 Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening
www.rskv.org
[email protected]
Anders Rahm
08-662 94 17
[email protected]
Eva Sjödén
070-387 12 45 [email protected]
Detta nummer av Berwaldbladet har tryckts i 1000 exemplar.
Medlemsavgifter för kalenderåret 2014
Enskild medlem
250:-
Två personer på samma adress
400:-
Halv avgift för pensionerade musiker och korister som varit fast anställda vid BWH.
Medlemmar i Vänföreningen får 15% rabatt på biljetter till
Radiosymfonikernas och Radiokörens konserter i Berwaldhallen.
Vänföreningen tar tacksamt emot penninggåvor till OLOF RYDBECKS OCH VÄNMedlemsnålen:
50:-
FÖRENINGENS FOND ur vilken föreningen årligen delar ut stipendier till musiker och
korister från Sveriges Radios Symfoniorkester respektive Radiokören. Sätt in ditt bidrag
på föreningens plusgiro 16 08 82-7 och ange att gåvan är till fonden.
Kära musikvänner!
I
förra numret av Berwaldbladet tog Alicia Lundberg, som blev styrelsemedlem
2001 och varit ordförande sedan 2005, avsked av läsarna och på årsmötet
den 19 mars var slutet definitivt. Alicias hälsa har varit vacklande och sedan
december har hon inte kunnat vara med på våra styrelsemöten. Det kändes
nästan symboliskt att den dagen hon slutade blev en dag med snökaos efter en
lång period med vårväder. Vi i styrelsen och närvarande vänner fick i alla fall tillfälle att tacka henne för de tretton år hon varit aktiv i vår förening. Förutom de insatser hon gjort för föreningen, inte minst kontakten med Sven-David Sandström
som ledde till ett uruppförande och Tomas Tranströmers närvaro vid vårt 25-årsjubileum, har hon varit en av dem som bidragit till den alltid glada stämningen i vår
styrelse. Kanske var det ett gott tecken att våren återvände redan dagen därpå.
När jag nu tar över som ordförande väntar inga omvälvande förändringar. Jag
har suttit i styrelsen sedan 2004 och blev vice ordförande året därpå. Den största
förändringen är att vi nu inte har något affischnamn som Alicia, Niklas Lindblad
och Olof Rydbeck, som kan locka nya medlemmar. Utanför föreningen är jag helt
okänd och som en konsekvens av det har vi nu på vår värvningsbroschyr en bild
på de verkliga huvudpersonerna, orkestern och kören. Min främsta ambition har
hela tiden varit att öka medlemsantalet. Medlemsavgifterna är ju nästan vår enda
inkomstkälla och ju mer vi har desto mer kan vi ge våra härliga musiker och sångare, bland annat i form av stipendier. Alla medlemmar, inte minst alla ni som av
olika skäl inte kan delta vid våra evenemang, gör en insats för kulturen i ett inte
speciellt kulturvänligt klimat. Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören är
ju verkligen kultur på högsta nivå. Så tack för att ni är med och kanske också skaffar nya medlemmar!
Liksom Alicia vill jag avsluta med något i versform, den här gången blankvers. När
jag någon gång under min gymnasietid drabbades av en veckas halsfluss och sträckläste William Shakespeares samlade dramer i Carl August Hagbergs klassiska översättning var det mycket som fick mig att stanna och läsa om, bland annat Lorenzos
lovsång till musiken i Köpmannen i Venedig.
Betrakta blott en vild och dyster hjord,
En svärm af unga oinridna fålar,
Som slå bakut och gny och gnägga gällt,
Ty det är deras heta blod som svallar.
Om de i hast få höra en trumpet,
Om deras öra rörs af en musikton,
Så skall du se dem alla stanna strax
Och deras vilda blickar sänkas blygt
För tonens makt. Och därför låter skalden
En Orfeus sätta träd, berg, våg i gång,
Ty intet är så stelt, så tungt, så stormigt,
Att ej musik ibland förbytt dess väsen.
Den man, som ej inom sig har musik
Och icke rörs av sköna toners endräkt,
Är böjd för svek, bedrägeri och rof;
Hans andes verksamhet är stum som natten,
Och hans begär så svarta som en afgrund;
Tro ingen sådan man! – Men hör musiken.
Ha en riktigt skön sommar! Ni har väl sett höstens program? Då har ni sett att säsongen blir något alldeles extra!
ERIK JUHLIN
Bengt Rosengren, oboe och Erik Lanninger vid pianot.
Vänföreningens årsmöte 2014:
Erik Juhlin efterträder Alicia Lundberg som ordförande
Å
rsmötet 2014, som hölls i studio 5 i
Radiohuset den 19 mars, inleddes
enligt traditionen med musik. Oboisten
Bengt Rosengren presenterade och
framförde sedan tillsammans med pianisten Erik Lanninger en sonata av
Francis Poulenc. Som motvikt mot det
ganska mörka stycket spelade Bengt
sedan solo ett betydligt gladare verk av
Benjamin Britten. Musikerna avtackades
med varma applåder och varsin flaska
champagne, också det enligt traditionen.
Förhandlingarna började med en presentation av styrelsen där Alicia Lundberg kort berättade om sin tid som
ordförande. Vice ordförande Erik Juhlin
inledde därefter mötet enligt dagordningen. Gunilla Rönnholm presenterade verksamhetsberättelsen, som nu
finns att läsa på hemsidan. Hon kunde
då förnöjt konstatera att medlemsantalet nu närmar sig 1000. För föreningens
ekonomi redogjorde Gunnel Andersson. Balansräkningen var kristallklar,
inga frågor ställdes och enligt revisorn
4
Bertil Norrhall var bokföringen perfekt
skött varför styrelsen beviljades ansvarsfrihet.
Eftersom Alicia Lundberg av hälsoskäl avsagt sig omval valdes Erik Juhlin
till föreningens ordförande. På den vakanta styrelseplatsen valdes Agneta
Klingberg, f.d. korist i Radiokören, in.
Agneta fick sedan presentera sig själv.
Övriga ledamöter omvaldes. Självskrivna ledamöter är tillträdande konserthuschefen Katarina Wessman samt
Ulla Sjöblom, körens representant, liksom Tomas Nilsson, ersättare till Bo Söderström som orkesterns representant.
Två revisorer nyvaldes, Torkel Westling
och Jan Holmberg. Revisorssuppleanten
samt valberedningen omvaldes. Årsavgiften och verksamhetsplanen förblir
oförändrade bestämdes slutligen varefter Erik kunde förklara mötet avslutat.
Efter den officiella delen avtackades
Alicia. Av Vänföreningen fick hon en fin
pläd att värma sig med och en flaska
champagne och stämman tog upp en
varm applåd. Alicia reciterade ett par
Från vänster: Bo Söderström, Anders Wester, Birgitta Magnusson, Anders Rahm, Gunnel Andersson, Alicia Lundberg, Erik Juhlin, Gunilla Rönnholm och Ulla Sjöblom.
strofer och lovade att komma till repetitioner då och då. När hon kom in på
sina andningsproblem nämnde hon av
misstag i stället för syrgas lustgas. Erik
lovade att hjälpa till med lustgasen och
rev ner skratt då han berättade en epi-
sod från BB, då han tvingats ta alldeles
för mycket av den varan.
Årsmötet avslutades i glad stämning
med trevligt mingel med smörgåsar och
dryck.
JOHAN HERTZBERG
FOTO: SVEN-OLOV BLANCH
Alicia värmer sig med pläden hon fick i present av Vänföreningen. Den nyvalda styrelsen, med nyvalda ledamoten Agneta Klingberg i randig tröja, har ett konstituerande sammanträde samtidigt
som mötet övergår till avspänt mingel med smörgås och dryck.
En jubileums Concerto Grotto
Den 4 mars genomfördes vårens
Concerto Grotto och det var den
25:e i ordningen, alltså ett litet jubileum.
U
nder årens lopp har vissa smärre
ändringar gjorts, men i stort sett
fungerar allt på samma sätt som vid den
första Concerto Grotton, som genomfördes den 13 november 2002. Det var
dåvarande orkesterchefen Lennart
Stenkvist, som kom med idén till en
kammarmusikkonsert på podiet med efterföljande mat. Det är roligt att Vänföreningens medlemmar fortfarande tycks
gilla det här litet annorlunda konsertarrangemanget.
EFTERSOM VI HÅLLER till på Berwaldhallens podium och i foajén utanför,
måste många förberedelser göras innan
det blir en Concerto Grotto. Det hela
börjar flera månader före med att hallen
bokas, vilket kan vara besvärligt, eftersom den mycket ofta är uthyrd. Under
tiden fram till konserten händer sedan
en del. Förhandlingar förs med de medverkande musikerna. Matleverantören
kontaktas och det är ju numera alltid
klarinettisten Dag Henriksson med sin
utmärkta cateringfirma. Närmare konserten trycks anmälningsblanketter och
skickas ut. Det måste kollas om bord
och stolar till foajén finns tillgängliga,
tillbehör till dukningen ska köpas,
drycker ska inhandlas, vakten i Berwaldhallen ska informeras o.s.v.
När sedan konsertdagen kommit, är
det full fart i Berwaldhallen på eftermiddagen. Stolarna och notställen på podiet flyttas om, bord och stolar till
foajén hämtas, borden dukas och en
mängd småsaker ordnas i sista stund.
Klockan 18 slås så portarna upp till
Grottan och de förväntansfulla deltagarna strömmar in till mingel och ett
glas bubbel.
UNGEFÄR SÅ HÄR går det till vid varje
Concerto Grotto och så även den 4
mars i år. Denna gång blev inträdet i
hallen litet ovanligt, då gästerna möttes
Bubbel i Grottan
6
Iskandar Komilov, Curt Appelgren, Ivetta Irkha och Magnus Lanning.
av pianomusik. Det var operasångaren
Curt Appelgren som satt vid flygeln och
spelade små utdrag ur Dvořáks Från
nya världen, Schuberts Döden och
flickan och Evert Taubes Nocturne. Curt
Appelgrens medverkan fick senare sin
förklaring, då han var bladvändare åt
kvällens pianist.
violinstämma. Iskandar är född i Uzbekistan, där han fick sin första utbildning.
Vid 17 års ålder flyttade han till USA och
vidareutbildades där, varefter han kom
till Europa igen och till SRSO.
Magnus Lanning på cello har vi träffat ofta. Han är vid sidan av Helena Nilsson den som spelat mest på Concerto
Grotto, det här var femte gången. MagNÄR PUBLIKEN HADE bänkat sig på po- nus har studerat för Torleif Thedéen
diet presenterade Erik Juhlin kvällens
och på Musikhögskolan. Han har varit
tre musiker och eftersom det skulle spe- solist hos flera svenska orkestrar och är
las stråktrio, var det en pianist, en violi- sedan några år fast anställd i SRSO.
nist och en cellist i aktion.
Pianisten Ivetta Irkha var kanske en MAGNUS GAV OSS en introduktion till
ny bekantskap för flera av oss. Hon är
kvällens musik, vars tema var Hemma
född i Ukraina och har studerat både
hos familjen Schumann och det som
där och i Sverige. Här har hon framträtt spelades var Clara
som pianosolist och ackompanjatör och Schumanns
har på senare tid blivit känd som konst- Piano-trio g-moll
närlig ledare för en konsertserie och en och Robert Schupianofestival i Hedvig Eleonora kyrka.
manns Piano-trio
Violinisten Iskandar Komilov är väl- nr 1 d-moll, två
känd för oss. Han har förut medverkat
kompositioner
vid en Concerto Grotto och har sedan
som ofta följdes
snart ett år fast tjänst i orkesterns första- åt förr i konsert-
☞
7
Reserverat för kvällens musiker
programmen. Många av oss har väl läst
om paret Schumanns problemfyllda liv
tillsammans. Det var hårt motstånd mot
deras giftermål från Claras far Friedrich
Wieck och Robert fick gå till domstol för
att få igenom giftermålet. 1840 gifte sig
paret och tiden som följde var väl den
lyckligaste i deras tid tillsammans.
Längre fram förmörkades deras liv av
Roberts tilltagande depression och sinnessjukdom och Robert avled redan
1856. Clara överlevde honom ända till
1896. De här båda musikverken tillkom
under den ljusa perioden och komponerades 1846-47.
mycket imponerad. Trion förtjänar att
bli mer känd av oss nutida lyssnare
också.
SÅ FICK VI höra Robert Schumanns Pianotrio nr 1 d-moll. Claras framgång
med sin trio vid tidiga privata framföranden inspirerade troligen Robert till
att börja komponerandet av en grupp
på tre pianotrior, varav nr 1 har blivit
mest uppskattad. Han började skriva
ned den på sin 37-årsdag den 6 juni
1847 och var färdig med en skiss efter
tio dagar. De tre triorna anses jämte pianokvintetten vara det bästa Robert komponerade inom kammarmusiken.
Våra tre musiker gav oss en mycket
övertygande och professionell tolkning
av de båda verken. Speciellt roligt var
det att bekanta sig med Clara Schumanns trio, som inte alltför ofta står på
konsertprogrammen. Lyssnarna tackade
med välförtjänta applåder.
CLARA SCHUMANNS Pianotrio g-moll
fick inleda, eftersom den antagligen är
den mest lättillgängliga av de två. Den
komponerades under maj-september
1846 när Clara var gravid med parets
fjärde barn och inte kunde turnera som
vanligt, utan hade tid för komponerande. Verket gavs ut 1847 och är faktiskt Claras enda kammarmusikverk. Det NÄR KONSERTEN VAR slut förflyttade
blev högt uppskattat av dåtida lyssnare
sig publiken i god ordning ut till foajén
och exempelvis Mendelssohn var
och Dag Henrikssons väntande buffé.
8
Efter en stund hade alla fått något på
tallriken och man åt under glatt samspråk med bordsgrannarna. Under tiden
såldes lotter och Ivetta Irkha förrättade
dragningen med hög och tydlig röst.
Många lyckliga fick med sig hem en cdskiva eller konsertbiljetter. Så småningom blev det dags att dra ut i
vinternatten efter en lyckad kväll. Då
återstod avslutningsjobbet, allt ska återställas i hallen och foajén. Med förenade
krafter gick det som en dans även den
här gången. Rätt många av publiken
stannade kvar och hjälpte till att röja
undan disk och skräp. De starka gubbarna körde tillbaka bord och stolar till
sina platser och så återställde man allt
på podiet under Johan Hertzbergs erfarna ledning. Vid 22-tiden lägrade sig
lugnet över Berwaldhallen och de sista
kunde gå hem i förvissningen att ännu
en lyckad Concerto Grotto hade avverkats.
ANDERS WESTER
FOTO: SVEN-OLOF BLANCH
Samling vid buffén
9
Publiken var med på noterna
Annika Hudak, Maria Lundell, Inger Kindlund-Stark, Christiane Höjlund, Ulrika Kyhle-Hägg, Tove
Nilsson och längst till höger Helena Bjarnle.
Eftersits med altstämman
Till tonerna av Lill Lindfors gamla hit
Som en karl, nu kallad Som en alt,
gjorde altstämman den 5 februari
entré på övre foajén där en stor publik samlats.
M
ia Lundell tog sedan tag i en uppsjungning med påföljande sång
där publiken deltog med bas- och tenorstämma. Alla var med på noterna
och tog i ordentligt medan altarna bidrog med sin stämma, så musikaliskt
blev det riktigt bra.
Altarna presenterade sig därefter och
berättade om sina respektive bakgrunder och hur länge de varit med i Radiokören varefter det var dags för publiken
att ställa ett antal frågor om arbetsförhållanden, dirigenter och repetitionsarbete. Annika Hudak beskrev hur frilanstillvaron ser ut och hur den ska passas
ihop med den halvtid de har i RK,
medan Helena Bjarnle berättade om dirigenten Claudio Abbado och Inger
Kindlund-Stark beskrev vad det innebär
att vara stämmans fiskal, ett slags personalchef för altarna. På frågan om det var
Tove
Helena
en dröm att bli med i Radiokören svarade flera att det är en väldigt fin stämning i kören och att man har förmånen
att få samarbeta med många stora musiker. Så svaret blev ja, drömmen är uppfylld.
Eftersitsen avslutades på ett mycket
bra sätt. Altstämman ”tog tillbaka” den
kända sången Sköna maj från manskörerna och framförde den så bra att tidiga vårkänslor väcktes i publiken och
som final fick vi sedan Mendelssohns
Hebe deine Hände, en damtrio ur Elias.
En mycket lyckad eftersits!
JOHAN HERTZBERG
FOTO SVEN-OLOF BLANCH
En yngling i Koskullskulle
han tänkt han för ros skull skulle
ta och sjunga en Glunt
men det blev bara strunt
av studentikos full drulle.
Även dryckesvisor klarar
man bäst nykter.
10
RIMRIK
11
Vad är
Stim?
Av Håkan Elmquist
E
n höstmorgon 1970 befann jag mig
utanför anrika Bürgerbräukeller i
München. Jag ville se den sal där Georg
Elser den 8 november 1939 försökte
mörda Adolf Hitler med en tidsinställd
bomb. Hur Europas historia skulle ha
utvecklats om resultatet hade lyckats
kan man bara spekulera i. Jag ville också
veta om ett grammofonbolag fortfarande utnyttjade ölhallen som inspelningsstudio. I närheten fanns ett café
där en kypare höll på att torka av bord
och stolar. När jag talade om mitt
ärende stirrade han intensivt på mig och
jag fruktade att min skoltyska inte hade
nått fram. – Schweden? – Jaa….Reaktionen var lika snabb som oväntad. – Ah!
Kurt Atterberg!!!
Kyparen ville veta allt om tonsättaren
Kurt Atterberg och jag försäkrade att
han levde i högönsklig välmåga hemma
i Sverige. Atterberg var fortfarande ett
stort namn i Tyskland och berömmelsen
var tydligen fast rotad i de breda folklagren. Jag berättade också att jag representerade en av hans administrativa
skapelser: Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå, Stim.
Stim bildas 1923
Civilingenjören Kurt Atterberg och rege12
mentsveterinären Natanael Berg var
framgångsrika tonsättare i början av nittonhundratalet men det var omöjligt för
dem att leva på sin musik. Att skriva
stora symfoniska verk fick vara en hobby
och dessutom en dyr sådan: notskrivning och kopiering bekostade tonsättarna själva. Ett och annat stipendium
från Kungliga Musikaliska Akademien,
ett mindre arvode om verket trycktes
och kanske ett beställningsarvode var
Atterbergs, Bergs och kollegernas lott.
Annorlunda var det ute i Europa.
Redan under franska revolutionen fick
Frankrike en upphovsrättslag och 1850
grundades det franska sällskapet Société
des auteurs, compositeurs et éditeurs
de musique, SACEM. 1882 följde italienarna efter och i många länder bildades
lokala motsvarigheter. Tyskland var de
svenska tonsättarnas främsta utländska
marknad och flera hade anslutit sig till
Genossenschaft Deutscher Tonsetzer
och därigenom lyckats få en viss ersättning när deras verk spelades på kontinenten.
Hösten 1913 begav sig Atterberg till
Berlin där han kunde knyta en hel del
kontakter och naturligtvis inspireras av
det skydd för de tyska tonsättarnas verk
som skapats. Att bilda en liknande organisation i Sverige var dock inte lätt. Det
krävdes både kunskap, fantasi och framför allt sammanhållning. Flera misslyckade försök hade gjorts och avslöjat både
reella och ideella motsättningar. Men
1918 var det dags – och nu var det bråttom! En ny svensk upphovsrättslag förbereddes. Kunde man inte samsas var
det fara värt att europeiska sällskap såg
en ny marknad och öppnade egna kontor i Sverige. Under viss möda bildades i
närvaro av 18 tonsättare Föreningen
Svenska Tonsättare, FST.
Tonsättaren och civilingenjören Kurt Atterberg
1887–1974.
Upphovsrättslagen tillkom ett år senare, 1919. Socialdemokraterna försökte stoppa lagförslaget: en konstnär
skulle inte egenmäktigt få bestämma
och förfoga över sitt verk, ingen ensamrätt här inte! Men aktionen misslyckades
tack vare oskicklighet och missförstånd
från enstaka riksdagsmän. Lagen hade
en mängd begränsningar och tonsättarna insåg att man skulle få stora problem med musikanvändarna. En musikbyrå, som tog hand om förhandlingar
och avtal, var enda lösningen, och i september 1923 kunde Kurt Atterberg, Natanael Berg och FST:s övriga tonsättare
äntligen kalla till ett konstituerande
möte i Föreningen Svenska Tonsättares
Internationella Musikbyrå, STIM, u.p.a.
”Musik till sällskapsdans” omfattades
inte av lagen. Därigenom gick Stim
miste om de intäkter som musik på re-
stauranger och andra förlustelseställen
kunde inbringa. Men Stims framtid låg
inte i att inkassera mindre summor från
konstmusikens framföranden i de få
konserthus som fanns. Om Stim skulle
överleva måste marknaden breddas. Visserligen framfördes konstmusik också
på restauranger men källarmästarna
hade läst på lagen och beordrat musikerna att bara spela ”musik till sällskapsdans”. Något avtal med Stim kunde det
inte bli tal om!
I en rad inlagor till regeringen analyserade Kurt Atterberg, med en logik värdig en civilingenjör vid Patent- och
registreringsverket, olika musikstyckens
lämplighet att dansa till ”fastän å noterna ej med ett ord antydes att verket
är utgivet som musik till sällskapsdans”.
I mars 1927 beslöt riksdagen att lagen
skulle ändras och ”musik till sällskapsdans” blev skyddad. Därmed öppnades
Stims dörrar för en handfull av landets
mest populära kompositörer som Jules
Sylvain, Helge Lindberg, Ernst Rolf och
Fred Winter. Och det var precis vad Stim
behövde.
Värderingstabell, omdiskuterad
avräkningsmetod
Så snart populärmusiken hade gjort sitt
intåg konstruerades en värderingstabell
där musiken delades in efter antalet
stämmor, något som i hög grad gynnade
den seriösa orkestermusiken. Stims inkassering stod inte alls i proportion till
detta och det föranledde Ernst Rolf att
anklaga Stim för att utnyttja hans och
kollegernas musik som en ”mjölkko”.
Symfonier och opera fick alltid högst avräkningsmultipel. Lägst fick ”Visor framförda i Barnens Brevlåda” eller ”Hawaii-,
mandolin- och liknande musik”. Lägsta
genren benämns numera ”Populärmu13
☞
musikers och artisters intressen, det senare gör Musikerförbundet och SAMI.
Stim bevakar inte heller upphovsmannens ”ideella rätt”, d v s att verket inte
förvanskas eller används på ett kränkande sätt. Den ideella rätten är personlig och kan inte överlåtas.
Stims tidigare verkställande direktör
Kenth Muldin skriver i 2012 års årsredovisning:
Stim är upphovsmännens och musikförlagens organisation. Vi är till för att
Icke-vinstdrivande organisation
upphovsmännen ska få betalt när
Så här långt hann jag aldrig i mitt histo- deras musik används. Efter att kostnaderna dragits av skickas alla intäkter
rieberättande för kyparen på kaféet vid
Bürgerbräukeller. Men han fick i alla fall ut till upphovsmännen och musikförlagen. Stim är en genuint icke-vinstdriklart för sig att Kurt Atterberg inte bara
åstadkom stor musik utan också bidrog vande organisation.
Frågan Vad är Stim? kan väl därmed
till att ge alla komponister, textförfatanses besvarad. Dock bör tilläggas att
tare, arrangörer och musikförläggare i
stadgarnas första paragraf anger att inte
Sverige en möjlighet att yrkesmässigt
enbart de ekonomiska intressena ska
försörja sig på sin musik.
”nyttiggöras”:
Stim bildades av 33 tonsättare som
Föreningen skall i sin verksamhet
tillsammans bidrog med 2389 kronor i
insatser och lån. I dag är över 71000 rät- främja den svenska musikkulturen.
tighetshavare i Sverige anslutna och den
totala omsättningen närmar sig 1,5 miljarder (2012). När detta skrivs i mitten
av april finns endast 2012 års verksamhetsberättelse att tillgå. Skyddstiden för
musikaliska verk sträcker sig 70 år efter
upphovsmannens död. Alla som framför
”Stims repertoar” offentligt, spelar in,
laddar ner och streamar musik ska ha
tillstånd och betala en avgift. Men det
finns undantag: musik i gudstjänst och i
skolundervisningen får fritt framföras
liksom musik som framförs privat i den
närmaste kretsen. (Till privat framförande räknas ännu så länge musik i taxibilar…) Genom sina internationella
avtal representerar Stim också rätten till Artikelförfattaren Håkan Elmquist är f d styrelutländsk musik. Man bör observera att
semedlem i Stim och Ledamot av Kungl. MusiStim bevakar upphovsmännens och inte kaliska Akademien.
sik i allmänhet”. Så har det alltså varit
ända in i våra dagar. Avsikten var att
Stims värderingstabell skulle försvinna
våren 2014. Så blev det inte. Vid en
extra stämma den 18 februari 2014 avslogs styrelsens förslag till nya fördelningsregler. Värderingen av både
svenska och utländska verk kvarstår
alltså och påverkar fortfarande på ett
subjektivt och omdiskuterat sätt avräkningarna.
14
Allt var inte bättre förr –
En tonsättares kontrakt
för länge sedan
Efter att ha läst Jonas Forsells
text om livet som tonsättare i förra
numret av Berwaldbladet (1:2014)
kan det vara intressant att jämföra
med villkoren för en mycket berömd
tonsättare som levde betydligt tidigare.
2. Sagde Jonas Forsell skall betraktas och
behandlas som medlem av hushållet. Därför behagar Hans Höghet hysa förtroende
för att han skall uppföra sig som det
höves en aktad ämbetsman hos ett furstligt hus. Han bör vara hovsam och icke
visa sig överlägsen gentemot sina musiker, utan mild och fördragsam, rättfram
och lugn. Det är särskilt att observera, att
när orkestern anmodas att utföra musik
inför åhörare, vice kapellmästaren och
alla musikerna skola vara klädda i uniform, och sagde Jonas Forsell har att se
till att han och samtliga medlemmar av
orkestern efterfölja givna instruktioner
och uppträda i vita strumpor, vitt linne,
pudrade och antingen med stångpiska
eller peruk.
3. Då de övriga musikerna äro hänvisade
H
är nedan följer i översättning delar
av dennes kontrakt med det förbehållet att hans namn är utbytt. För att
framhäva kontrasten och kanske också
för att väcka er nyfikenhet står där i stället Jonas Forsell, som nu hamnat i ett
annat århundrade och ett annat land.
Vem gäller egentligen kontraktet?
att taga order av sagde vice kapellmästare, bör denne därför särskilt lägga sig
vinn om ett exemplariskt uppförande, avhålla sig från olämplig förtrolighet och
från simpelhet vid ätande, drickande och
konverserande, icke släppa efter på den
respekt som bör visas honom själv, men
uppföra sig frimodigt och påverka sina
underlydande att iakttaga en passande
endräkt, beaktande huru obehagliga följderna av split och oenighet skulle bliva för
Hans Höghet.
4. Det är sagde vice kapellmästares skyldighet att komponera sådan musik som
Hans Höghet befaller och att varken delgiva sina kompositioner till någon annan
eller tillåta dem att kopieras, utan skall
han bevara dem enbart för Hans Höghets
bruk, ej heller komponera för någon annan
15
☞
utan vetskap och tillåtelse av Hans Höghet.
5. Sagde Jonas Forsell skall dagligen föroch eftermiddag infinna sig i förrummet
för att efterhöra, huruvida Hans Höghet
nådigst önskar befalla orkestern att uppträda. När han mottagit sina order skall
han meddela dem till de övriga musikerna
och vinnlägga sig om punktlighet vid utsatt tid och, för att befrämja punktlighet
hos sina underlydande, anteckna var och
en som kommer för sent eller icke alls infinner sig.
6. Skulle gräl eller orsak till klagomål
uppstå, bör vice kapellmästaren försöka
handlägga saken själv, på det att Hans
Höghet icke må besväras av obetydliga
tvistigheter, men skulle någon mer allvarlig svårighet uppstå, vilken sagde
Jonas Forsell är ur stånd att ställa tillrätta, måste ärendet höviskt hänskjutas
till Hans Höghet för avgörande.
7. Sagde vice kapellmästare har att taga
omsorgsfull vård om alla noter och alla
musikinstrument och är ansvarig för
varje skada, som kan åsamkas dem på
grund av slarv eller vårdslöshet.
8. Sagde Jonas Forsell är skyldig att undervisa sångerskorna, så att de icke på
landet glömma, vad de med mycken möda
och stora kostnader fått lära i Wien, och
då sagde vice kapellmästare är skicklig på
olika instrument, har han själv att öva på
dem, med vilka han är förtrogen.
11. En årlig lön av fyrahundra floriner att
utbetalas kvartalsvis anslages härmed av
Hans Höghet till sagde vice kapellmästare.
12. Sagde Jonas Forsell skall dessutom intaga sina måltider vid ämbetsmännens
bord eller i annat fall mottaga en halv gulden om dagen som ersättning.
Ovanstående är ungefär hälften av kontraktet med 14
punkter. Det var som synes inte lite sagde vice kapellmästare hade att göra. Han var både tonsättare, dirigent
med dagliga repetitioner med orkester och sångare liksom administrativ tjänsteman. Hans riktiga namn?
Svaret finns på sid 26.
ERIK JUHLIN
Debussyana
av Ingemar von Heijne
M
askrosbarnet Achille Debussy –
han hette så då – var sårbar mest
överallt, inte bara i hälen, som havsgudinnans son Akilles. Musiken och Slumpen räddade denna parispojke ur
elände och förnedring. Han blev heller
inte så lätt att tas med:
Debussys språkrör när han började
skriva recensioner i de parisiska kulturtidningarna. Efterhand behövdes inte
någon mellanhand:
På långfredagar förvandlas symfonikonserterna till ”concerts spirituels”.
Man fattar aldrig riktigt hur samma
Har Ni inte märkt konsertpublikens
gamla stycken kan spelas ”spirituellt”.
fientlighet? Har ni inte sett dessa anle- Detta år har i alla fall Monsieur Coten, gråa av leda och likgiltighet – ja
lonne visat sann ”spirit” genom att liva
dumhet? De tar inte ringaste del i det
upp programmen med en klämmig
drama som är själva essensen i en sym- bunt virtuoser så att man har kunnat
fonisk uppgörelse. Aldrig att de förelåta sig överväldigas av internationaställer sig musikstycken som klingande listiska känslor…
arkitektur eller tar in ens ett uns av
Attraktionen mellan Solisten och
deras skönhet... Lika många tonsättare Publiken liknar starkt den som drar
som sanningsenligt kan påstå att de
folk till cirkusen. Vi hoppas att det ska
oupphörligt längtar att göra något
hända något farligt: Monsieur Ysaye
nytt, minst lika många är de som inte
spelande fiol med Monsieur Colonne
har denna längtan. De upprepar det de sittande på hans skuldror. Eller att
redan lyckats med, om och omigen. Jag Monsieur Pugno till sist ska ta flygeln
har inte tid med den sortens förutsägmellan tänderna… Ingen sådan akrobarhet.
batik tog dock form denna gång…
Och sådana kallar vi ”mästare”! Är
Ysaye spelade Bachs violinkonsert i
vi säkra på att det inte bara är ett beE-dur så som endast han är mäktig.
kvämt sätt att prata av oss dem; urHan sätter sig inte på musiken men
säkta dem för att de upprepat sig.
han har en frihet i uttrycket och en naSjälv försöker jag på det hela taget
turlig tonskönhet – väsentliga gåvor i
glömma all den där musiken när jag
interpretationen av denna musik. Han
nu vill lyssna till morgondagens musik, var lika klar som resten av programstycken som jag inte känner till. Varför met var kväljande prosaiskt – därtill
engagera sig i sådant som man redan
så träigt framfört att Bach ensam tyckkänner alltför väl?
tes bära upp flera seklers samlade
tyngd.
Så där uttrycker sig ”Monsieur Croche”
Hur som helst: detta är en makalös
(herr Åttondel eller Krokot). Denne oro- konsert – liksom så mycket annat som
ande figur fungerade till en början som står inskrivet i nestor Bachs nothäften.
☞
16
17
stiger upp ur marken inför våra ögon.
Fast det enda som behövs för att ta ner
oss på jorden igen är ju bussarnas
tutande.
fick faktiskt startas två gånger eftersom
entusiasterna inte förmådde stilla sig.
Sedan vi sågs har jag inlett min karriär
som dirigent… Det är ju roligt när
La Mer spelades första gången hösten
man lyckas locka fram rätt färger med
1905 i Paris. Tre år senare tillät man De- lilla pinnen, men efteråt liknar det
bussy att dirigera Havet med en särdeles hela mest en uppvisning: applåder för
förrepeterad orkester. Debussysterna
någon udda showman eller akrobat
strömmade till och applåderade fram sin som begått ett farligt nummer…
Mästare tio gånger, stimulerade av vissDet är inte roligt.
larna. Nästa nummer på programmet
Rädda grammofonarkivet!
D
Claude Debussy (1862–1918) vid pianot sommaren 1893 hos vännen och kompositören Ernest
Chausson (stående bakom).
Än en gång kunde man få uppleva att
nästan hela stycket är rena ”arabesken” – eller snarare att det är byggt på
Ornamentets Princip, den som ligger
till grund för alla konstarterna. (Ornament har här ingenting att göra med
dem man hittar i uppslagsverk.)
”De primitiva” – Palestrina, Vittoria,
Orlando di Lasso och alla de andra –
hade denna gudomliga känsla för arabesken. De fann dess grund i den gregorianska sången, vars delikata flätverk
de stöttade med tvinnade motstämmor.
När sedan Bach redigerade arabesken
18
gjorde han den än mer flytande. Trots
att Mästaren alltid strikt disciplinerade skönheten genomsyrade han den
med en den fria fantasins rikedom så
gränslös att den slår oss med häpnad
än idag…
Skönheten i konsertens Andante är
så oerhörd att man faktiskt inte vet hur
man ska ta sig an den och bli i stånd
att lyssna till den så som man bör.
Den ansätter oss ännu långt efteråt, så
till den grad att vi när vi kommer ut
på gatan häpnar över att himlen inte
är än mer blå och att Parthenon inte
et känns som det råder kulturskymning i Sverige. I förra Berwaldbladet skrev jag om den nedläggningshotade Marinmusikkåren, som
funnits allt sedan 1680-talet. Nu vill jag
fästa uppmärksamheten på att också
Sveriges Radios Grammofonarkiv är
hotat av samma skäl: Besparingar!
Grammofonarkivet har under 85 år
byggt upp en av världens största och
mest unika musiksamlingar, fler än 1
miljon skivor. Samlingen är finansierad
av svenska folket via licensmedel.
Jag är övertygad om att många i vår
vänförening har trevliga minnen från de
många olika direktsända program, som
genom åren sänts från Grammofonarkivet. Här ska bara nämnas två: Skivor till
kaffet, som sändes mellan 1957 och
1993 (36 år). Bertil Perrolf var programledare och reste runt till olika arbetsplatser, där medarbetarna vid eftermiddagskaffet fick önska sina favoritmelodier.
Det andra programmet, Ring så spelar vi, började sändas i april 1968. Dess
mest kände programledare, Hasse Tellemar, ledde programmet i 20 år och det
sänds fortfarande på lördagmorgnar i
P4. Det här programmet är med sina
nästan 2 miljoner lyssnare per vecka det
mest avlyssnade programmet i Sveriges
Radio.
Vi är också många som minns arkivets mångårige chef, Kjäll Fröderberg
(80 år), när han i sändningarna ofta
samtalade med lyssnarna för att få ledtrådar till önskade men svårfunna skivor.
Beslut har nu fattats om, att programverksamheten på Grammofonarkivet ska
upphöra. Sveriges största musikskatt ska
inte heller ha kvar någon ljudteknisk
personal! Så i stället för utveckling av
denna unika verksamhet blir det avveckling.
Någon har kallat detta för kulturmord. Jag kan bara hålla med.
Läs mer och skriv gärna på namninsamlingen på www.musikskatt.se, nu
med nästan 29 000 namnunderskrifter.
BERTIL NORRHALL
19
”Musikpalatset”
– ett tillrättaläggande
I intervjun med Michael Tydén i förrförra numret av Berwaldbladet (nr
4:2013) talades bland annat om
projektet ”Musikpalatset” som aldrig
blev av. Av Erik Ahnborg, Berwaldhallens arkitekt, har vi nu fått ett tillrättaläggande.
I
februari år 2006 såg Erik på ABC-nytt
ett inslag där Michael Tydén och en
arkitekt på White Arkitekter presente20
Skiss av Erik och Johan Arnborg
rade ett genomarbetat förslag till omoch tillbyggnad av Berwaldhallen, en för
honom total och obehaglig överraskning. Han skrev direkt till Tydén och arkitekten för att få en förklaring och för
att få se förslaget. Han kontaktade även
Sveriges Arkitekters Etiska Nämd. Enligt
deras regler ”skall arkitekt, som erbjuds
att fullfölja eller förändra en annan arkitekts verk före åtagandet personligen
underrätta denne härom”. Nämden utdelade en ERINRAN till arkitekten för
åsidosättande av de etiska reglerna.
Förslaget ”Musikpalatset” är omöjligt
av flera skäl. Berwaldhallen är K-märkt
sedan år 2003 och då får en byggnads
yttre inte förändras utan vidare. Dessutom är området väster om hallen markerat som ”parkmark”. Enligt stadsbyggnadsdirektören Per Kallstenius var en
utbyggnad längs Oxenstiernsgatan
omöjlig av flera skäl. Numera finns dessutom planerna på en spårväg till Ropsten, vilket kommer att kräva breddning
av gatan. Däremot är det möjligt att
bygga ut både i öster och norr och delvis i söder. Erik och hans son Johan,
även han arkitekt, har ritat flera förslag
med en Liten Sal för kammarmusik,
ljusa lokaler för orkestern med uppehållsrum och en restaurang öppen även
för konsertbesökare men än så länge
har ingenting hänt. Behovet finns förvisso. Helt klart är att ”Musikpalatset”
för alltid hamnat i papperskorgen.
ERIK JUHLIN
21
Vad gör en pensionerad radiosymfoniker?
G
unnar Wennberg och Christer
Torgé är två av SRSOs musiker som
gått i pension genom åren. Gunnar,
solohornist mellan 1960 och 1991.
Christer, alternerande stämledare i
trombonstämman mellan 1966 och
2006. Båda har varit med om ”det stora
lyftet” för orkestern under 60-talet med
den legendariske Sergiu Celibidache
som energisk pådrivare.
Vad gör då en pensionerad f.d. yrkesmusiker? Påtar i jorden, matar duvor
från parkbänken, lever passivt med sina
minnen?
Alls icke. Det är givetvis musiken som
genomsyrar tillvaron, vem hade trott
något annat?
Svenska Messingskvartetten bildades
av medlemmar i SRSO under deras aktiva tid i orkestern. Kvartetten bestod av
Mark Schrello, B-kornett, Gunnar Wennberg, althorn, Christer Torgé, tenorhorn, och Aldo Johansson, tuba. 1998
gav kvartetten ut en CD med ”Musik för
mässingsblås”. Så småningom ombildades ensemblen till Bolinderkvartetten
där Gunnar och Christer är kvar på sina
respektive instrument, althorn och tenorhorn. Christer är bosatt i området
kring Bolinders gamla fabriker i Kallhäll,
som etablerade sig där 1909. Företaget
höll sig med en bruksorkester och man
lyckades rädda större delen av ett gammalt notbibliotek som Bolinderkvartetten flitigt använder på sina spelningar.
Ett annat notbibliotek från 1923 som
22
räddats åt eftervärlden kommer från Uddevalla och ortens militärorkester. Den
musiken med unika arrangemang för
äldre blåsinstrument bildar stommen i
Svenska Klarinettsextettens repertoar.
Allt var klappat och klart för ett framträdande på en Concerto Grotto och en
inspelning för Sveriges Radio när klarinettisten i SRSO Kjell-Inge Stevensson
hastigt gick bort, vilket var en stor förlust både för orkestern och Christer
Torgé personligen. Numera består ensemblen av Hans Bergman och Sölve
Kingstedt, klarinetter, Leif Fors, B-kornett, Gunnar Wennberg, althorn, Christer Torgé, tenorhorn, Åke Hedbom,
tuba, och Tommy Törner, slagverk.
Sextetten har nyligen spelat in en CD
med "Badortsmusik från Bohuslän anno
1923". Skivan är producerad av oboisten
Björn Uddén, även han en pensionerad
medlem i SRSO.
Repetitioner och framträdanden tar
sin tid, men Gunnar hinner ändå med
minst en timmes daglig övning på valtoch althornet. I och med pensioneringen blev det också tid att ta upp pianospelet igen så det kan bli en timme
till och ibland mer för övning. Ovanpå
detta ett antal unga valthornselever,
trädgården, promenader och att vistas i
huset i Florida mellan januari och maj.
Fullt upp således, och Gunnar säger
själv att han mår oförskämt bra trots
sina 85 år.
– Det blir aldrig långtråkigt! Jag har
och har haft ett bra liv, och skulle gärna
leva om det utan att ändra på någonting, säger Gunnar med ett stort leende.
Jag älskade mitt jobb i Radiosymfonikerna. Varje dag var en glädje. Och nu
när jag ibland går på konsert i Berwaldhallen tänker jag på vilka fantastiska
människor som sitter på podiet, hän-
Gunnar Wennberg, althorn
givna, hårt arbetande, riktiga proffs. Det
är väl det jag saknar, att sitta med i orkestern med alla enastående kollegor.
Ibland tänker jag också att jag skulle
kunna ge en miljon för att få vara med
igen en stund!
Christer Torgé har också almanackan
fulltecknad: utöver att vara engagerad i
Bolinderkvartetten och Klarinettsextetten gör han regelbundna besök på Kronobergshäktet, dock enbart för att
repetera med Stockholmspolisens musikkår, och då och då inhopp i olika ensembler. Dessutom finns det tid över för
några elever.
– Jag njuter verkligen av tillvaron,
säger Christer. Jag bor så vackert man
kan önska sig, jag håller kroppen igång
på Friskis&Svettis, och jag får syssla med
det som jag älskar och har älskat hela
livet, nämligen musiken. Det jag saknar
är förstås att musicera tillsammans med
kollegorna i SRSO. Tyvärr har de årliga
glöggträffarna med orkestern upphört.
Då fick både pensionerade och aktiva
musiker mötas under trevliga former.
Om jag får önska något så är det att de
träffarna återuppstår!
Christer Torgé, tenorhorn
På sommaren bor bohuslänningen
Christer på Orust och då blir det förstås
också framträdanden i Göteborg bland
annat. När Gustafsbergs Badhotell utanför Uddevalla fyller 200 år i augusti är
givetvis Svenska Klarinettsextetten på
plats, efter att tidigare under året konserterat i Karlskoga och Gävle. Polisens
musikkår besöker Estland den 6 juni. Så
det blir en hel del att ta itu med för
Christer och Gunnar. Men det gäller att
öva flitigt, fingrar, läppar, lungor måste
ha en daglig dos av träning. Både Christer och Gunnar citerar gärna Knud Howald, trumpetare i SRSO på 60-talet:
"Daglig övning ger långsam framgång,
ingen övning ger snabb tillbakagång." Så
enkelt är det. Även om man som Gunnar och Christer varit yrkesmusiker i 72
respektive 56 år så kan man inte slå sig
till ro!
BO MAGNUSSON
Vill du höra hur en blåsorkester med äldre
instrument låter? Här kommer skivtips:
Svenska Messingskvartetten: Musik för mässingsblås, Caprice CD CAP 21593
Svenska Klarinettsextetten: Badortsmusik från
Bohuslän anno 1923, Marcia MACD 128
23
Lite sommarpyssel
– Hitta tolv människoöden
N
u kommer snart den tid då vi vill
njuta av värme och vara utomhus
så mycket som möjligt, men hur bra
sommaren än blir lär det nog komma
några dagar då man hellre sitter inne
och pysslar. Varför då inte försöka utröna vilka mer eller mindre märkliga
öden som drabbat tolv skilda personer i
röran här nedan? Tekniska problem har
nämligen gjort att signaturen Rimriks
ursprungliga tolv limerickar blivit lite
tilltufsade, men det problemet klarar ni
säkert.
minstone säga att alla tolv inte hör till
den första kategorin.
HUR EN LIMERICK ser ut vet nog de
flesta av er. Av de fem raderna ska rad
ett, två och fem ha tre takter, s.k.versfötter, samma rytm och rimma på varann.
Rad tre och fyra har bara två takter men
i övrigt samma krav. På sid 11 har ni ett
exempel. Här nedan är bara inledningsraderna på rätt ställe. Övriga tretaktare
finns på rad två eller fem, och tvåtaktarna förstås på rad tre eller fyra men tyvärr har de ju alla hamnat i fel vers. Med
VAD ÄR DÅ EN LIMERICK? Den amerihjälp av rimmen kan ni säkert återställa
kanske författaren, journalisten och hu- originalen men se upp med punkt och
moristen Don Marquis, född 1935, har
stor/liten bokstav. Ni kommer väl ihåg
sagt att det finns tre sorters limerickar:
det ni lärde er i folkskolan? När ni hittat
”Limerickar som kan läsas upp när
rimmen kommer ni att märka att det
damer är närvarande; limerickar som
här var ganska lätt. Tänk om limerickar
kan läsas upp när damer är frånvarande, inte haft rim. Då hade det varit svårt. Så
men präster närvarande – och LIMEge er ut på en rytmisk och rimmad resa
RICKAR.” Vilken kategori nedanstående från våra sköna skärgårdar via Lappland,
hör till får ni själva avgöra, men i den
Frankrike, Italien och Spanien ända bort
trygga förvissningen att kvinnorna nu
till USA. Lycka till!
blivit allt mer emanciperade kan jag åt-
24
En nybliven mormor på Möja
fick syn på en söt servitris.
jämt högilsket skrek
när hon ville klappa
Den killen kom ofta i bråk.
En helkorkad yngling på Tjörn
Han dog i en grav influensa.
men sjöblöt då blev.
som helt saknar vatten
gör gärna besök hos hetär.
En yngling i Lappland i Svappavaara
för släktets bestånd tog en strid.
det enda han klara.
totalt utan skäl
med en fru som ”Nej, far till Jehenna!”
En man på en bar i Paris
från slödder sin stad ville rensa.
men det ger han katten.
Detta tog femton år
han tränar i hall med en pool i
En pigg man i Savennière
som trodde sig stark som en björn
Han vissla och vinka
I stället till slut
han vill inte alls till sin pappa fara.
På lit de parade i Sancerre
Den simmaren är rent otrolig.
Att slippa är lätt.
Är han riktigt i tagen
på erotiska zonerna känna.
En simmare uti Friuli
Numera är hustrun gravid.
Han krångla och krängde
med beskrivning rätt svår.
Biljetterna ”oturligt” tappa bara.
En ung predikant invid Po
så nästa försök lär nog dröja.
en dag mucka gräl.
fick aldrig med smek
Förstörde dock allt med en fis.
En massör uti staden Ravenna
det ligger en kvinna med ärr.
och flirta och blinka.
Han trosviss i klev
och på kvällen hans fru som dessert.
En nitisk polis i Vicenza
Numer har hans tro gått i stå.
Han hittat ett sätt:
och inåt sig trängde.
en söt krokodil – så tyvärr!
En man ifrån Spanien, Madrid,
till barnbarn tänkt sticka en tröja
Hon omdömet tappa
Ja, ”fuck you!” var bara
var ganska så usel på språk.
En yngling som for till New York
likt Jesus på vattnet tänkt gå.
blir det några på dagen
slog ödet bakut.
Han finns inte längre på Tjörn.
VILL DU TÄVLA om gratisplatser på Concerto Grotto skicka då in lösningen till
[email protected] eller Erik Juhlin, Ängsklockevägen 75, 181 57 Lidingö, senast
den 20 augusti 2014.
Ha en riktigt skön sommar!
ERIK JUHLIN
Äntligen klart: Tomo
Keller 1:a konsertmästare
T
jänsten som 1:a konsertmästare jämte Malin
Broman, Bernt Lysells gamla tjänst, utlystes
hösten 2009. Sedan dess har ett stort antal kvalificerade musiker sökt, provspelat och ratats men
nu är det alltså klart. Det blev Tomo Keller som vi
sett på konsertmästarens plats flera gånger under
det senaste året. Vi hälsar honom varmt välkommen och återkommer med en intervju i ett kommande nummer av Berwaldbladet.
25
”Jonas Forsell”
är Joseph Haydn
tetter, flera av dem i växelverkan inspirerande för och inspirerade av hans
bäste vän den tjugofyra år yngre Mozart,
samt drygt nittio symfonier. Nicolaus ef(1732–1809)
terträddes av Anton som inte var intresontraktet på sid 15 är
serad av musik och avskedade hela
”Givet i Wien den första dagen i
orkestern, vilket innebar att Haydn äntmaj 1761”. Arbetsgivaren är fursten Paul ligen kunde verka som fri konstnär.
Anton Esterházy med ett slott i EisenUnder denna sista skaparperiod som
stadt, inte långt från Wien. Han avled
nu inleddes tillkom bl.a. de s.k. ”Lonredan nästa år och efterträddes av den
donsymfonierna” (nr 93–104), skrivna
praktlystne och musikintresserade Nico- för två längre vistelser i London, bland
laus Esterházy, som med Versailles som dem nr 94 den välkända ”Pukslaget”
förebild lät bygga slottet Esterház i
(den engelska titeln ”The Surprise”
västra nuvarande Ungern inte långt från säger mer) samt ”Militärsymfonin”, nr
gränsen till Österrike.
100, ”Klockan”, nr 101, och ”PukvirDär tillbringade Haydn och musiveln”, nr 103. Av övriga verk är de båda
kerna varje år lång tid, ibland för lång,
oratorierna Skapelsen och Årstiderna
vilket gav upphov till ”Avskedssymfode mest kända. Det senare liksom ”Puknin”, där den ena musikern efter den
slaget” kan vi för övrigt höra med Raandra i sista satsen går ut tills bara två
diosymfonikerna och Radiokören i
sitter kvar på scenen. Haydn var utan
Berwaldhallen i maj och Skapelsen i nokonflikter kvar i furstens tjänst till denvember.
nes död 1790 och hade fram till dess
ERIK JUHLIN
komponerat bl.a. drygt sjuttio stråkkvar-
K
OBS! Viktiga regler för repetitionerna
De nya och strängare regler vi införde före jul har slagit mycket väl ut. För nya
vänners kännedom finns de här igen.
Kom i tid. Dörren vid artistingången stängs kl. 10.00 respektive 11.15.
Därefter går det bara att komma in under lunchpausen 12.35–13.10 för dem
som vill närvara på eftermiddagen.
Under repetitionen gäller förstås samma regler som vid en konsert:
* ingen mobil
* inget prat eller prassel med papper eller annat
* endast i pausen får man gå ut.
Vi hoppas att alla respekterar detta och gläder sig åt lugnet under
repetitionerna.
Som vanligt bjuder Vänföreningen i en paus på juice i foajén där
någon av musikerna eller koristerna berättar för oss om repetitionsarbetet eller livet som musiker i allmänhet. Fritt fram för frågor.
Välkommen!
26
Kalendarium maj–sept 2014
Utgåva 2014-04-15
SRSO=Sveriges Radios Symfoniorkester, RK=Radiokören, EEKK=Eric Ericsons Kammarkör.
Ring alltid telsvar 08-784 51 10 kvällen före repetitionen för att få veta eventuella ändringar
av repetitionstiden. Det är inte alltid säkert att solister också medverkar på den repetition vi får
bevista. Gå in i personalentrén i Berwaldhallen och visa medlemskortet för vakten.
Onsdag 7 maj Besök på Drottningholmsteatern
Guidad rundvandring. Kostnad 100:- kr. Tillfälle till förtäring på egen hand. Mer info
15 april per mail eller per telefon med Birgitta Magnusson i styrelsen, 08-580 358 30.
Torsdag 8 maj kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Juraj Valcuha; Alexei Volodin, piano
RACHMANINOV : Pianokonsert nr 3 d-moll
RACHMANINOV : Dödens ö
RAVEL : La valse
Tisdag 13 maj kl. 14.00–17.00 i Berwaldhallen (OBS tiden!)
❋
☞
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding; Paul Lewis, piano
BRAHMS : Pianokonsert nr 1 d-moll
TURNAGE : Speranza, svenskt uruppförande
OBS! Repetitionerna i september är i skrivande stund preliminära!
Kontrollera för säkerhets skull med telsvar 08-784 5110 eller vår hemsida!
Onsdag 10 september kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding
MOZART : Uvertyr till Trollflöjten
BACH : Ricercare
BARTOK : Music For Strings, Percussion And Celesta
Tisdag 16 september kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding
STRAUSS : Metamorphosen; A Study For 23 Solo Strings
BEETHOVEN : Symfoni nr 4 B-dur op. 60
Onsdag 24 september kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding
HILLBORG : Cold heat
MAHLER : Symfoni nr 1 D-d
sta
mmer i nä
hösten ko
sept 2014
m för hela
Kalendariu
ladet ca 12
db
al
rw
Be
nummer av
27
Vill du bli medlem
i Vänföreningen?
ten
om att betala årsavgif
Det kan du bli gen
to
ningens plusgirokon
(kalenderår) till före
:- och
medlem betalar 250
16 08 82-7. Enskild
400:-.
två på samma adress
ess
ess. Även e-postadr
Glöm inte ange adr
en!
omm
Välk
an.
såd
har
om du
Postadress: Radiohuset 7C 105 10 Stockholm
Telefonsvarare: 08-99 40 30 Hemsida: www.rskv.org
Två av konstnären Hans Vikstens målningar från Berwaldhallens parkettfoajé har funnit plats i Berwaldbladet:
på framsidan livsvandraren som bärs genom livet av
musiken och här ovan sångkören.