Transcript Berwaldbladet 4 - Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening

BERWALDBLADET
MEDLEMSBLAD FÖR RADIOSYMFONIKERNAS OCH RADIOKÖRENS VÄNFÖRENING
NR 4 DEC 2013
☞ Vårens kalendarium
En dirigents vardag
Snart 2014 — glöm inte
förnya medlemskapet i
Vänföreningen!
Altstämman komplett
Michael Tydén ser
tillbaka
Witold överlevaren
Det fula i musiken
Marinens Musikkår
i Radiokören,
stämma för
stämma
Pris 20 kr
GOD JUL
och
GOTT
NYTT ÅR!
★
musikerna i
os
Sveriges Radi
ter
Symfoniorkes
och alla
32 koristerna
★★
PORTRÄTTGALLERI:alla 100
Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening
Styrelse:
Prinsessan Christina fru Magnuson, hedersledamot
Alicia Lundberg
Ordförande
08-767 80 79
[email protected]
Erik Juhlin
Vice ordförande
08-765 61 36
[email protected]
Gunilla Rönnholm
Sekreterare
08-768 50 02
[email protected]
Gunnel Andersson Kassör
Johan Hertzberg
08-580 383 93 [email protected]
Ledamot
076-858 17 86 [email protected]
Birgitta Magnusson Ledamot
08-580 358 30 [email protected]
Anders Rahm
Ledamot
08-662 94 17
Eva Sjödén
Ledamot
070-387 12 45 [email protected]
Anders Wester
Ledamot
08-38 68 08
Kristina Westman
Repr.för Berwaldhallen 08-784 18 09
Bo Söderström
Repr. för orkestern
08-624 20 62
[email protected]
Ulla Sjöblom
Repr. för kören
08-766 42 18
[email protected]
Sammankallande
i valberedningen: Sven-Olof Blanch
Revisorer:
Bertil Norrhall
[email protected]
[email protected]
08-530 398 89 [email protected]
08-88 48 75
08-88 34 87
Göran Ribbegård
Telefonsvarare:
Postadress:
Plusgiro:
Hemsida:
e-post:
Berwaldbladet:
[email protected]
08-99 40 30
RSKV, Radiohuset 7C, 105 10 Stockholm
16 08 82-7 Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening
www.rskv.org
[email protected]
Anders Rahm
08-662 94 17 [email protected]
Eva Sjödén
070-387 12 45 [email protected]
Detta nummer av Berwaldbladet har tryckts i 1200 exemplar.
Medlemsavgifter för kalenderåret 2014
Enskild medlem
250:-
Två personer på samma adress
400:-
Halv avgift för pensionerade musiker och korister som varit fast anställda vid BWH.
Medlemmar i Vänföreningen får 15% rabatt på biljetter till
Radiosymfonikernas och Radiokörens konserter i Berwaldhallen.
Medlemsnålen:
V
50:-
änföreningen tar tacksamt emot penninggåvor till OLOF RYDBECKS OCH VÄNFÖRENINGENS FOND ur vilken föreningen årligen delar ut stipendier till musiker
och korister från Sveriges Radios Symfoniorkester respektive Radiokören. Sätt in ditt
bidrag på föreningens plusgiro 16 08 82-7 och ange att gåvan är till fonden.
Kära vänner med lite jul i sinnet!
Det känns märkligt och kanske lite ofattbart att vi snart lägger
Och låt dem skåda solens sken
och snön, som är på gran och en,
och mänskor, som är nätta,
och låt dem bjudas i ett hus,
där det är varmt och julgransljus,
och låt dem bliva mätta.
Alicia Lundberg
★
O Gud, som gjort den fagra jord,
giv smulorna från livets bord
till alla de förknytta!
En dag, en lycklig dag dem giv
av detta snabba jordeliv,
och gör dem som förbytta!
★
2013 bakom oss. Syrénbusken utanför mitt fönster har under
året som gått haft en mängd olika skepnader. Bladen ligger nu
som en matta på marken, men fåglarna är lika ivriga och hoppar runt på de kala grenarna. En hel familj med skator svarar
för det musikaliska inslaget och när de här raderna skrivs tittar
solen fram för en gångs skull.
Hur har då hösten varit för Vänföreningens vänner? Repetitionerna har varit
mycket välbesökta och intresset för dessa stunder är fortfarande lika stort och
det gläder både oss i styrelsen och vännerna. Under planering är ett guidat
besök i Berwaldhallen, en fest för orkestern och kören och en Vinterfest i Dalarna i februari 2014.
Den närmaste tiden är fylld av repetitioner för alla, som på ett eller annat
sätt är involverade i den kommande julhelgen. Alla kära gamla julsånger ska
finputsas och vem vet kanske det dyker upp någon bortglömd sång, som vill
göra sig påmind. Musiken är en mycket viktig del av julen och många av melodierna är så välkända att alla på ett eller annat sätt kan sjunga med.
Med en liten julklapp, ett 20-sidigt porträttgalleri där ni kan se alla
våra musiker och sångare, önskar vi i Vänföreningens styrelse alla medlemmar en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR!
Harriet Löwenhjelm får avsluta med en Bön om vintern ur Dikter från 1922.
★
En dirigents vardag –
några veckor med Daniel
Harding
Att Valery Gergiev har en arbetskapacitet långt utöver det vanliga känner nog de flesta till – 261 framträdanden med 14 orkestrar under
den gångna säsongen – men tittar
vi på Daniel Hardings schema
under september–oktober ser vi att
också han verkligen inte ligger på
latsidan.
4
N
är Daniel tisdagen den 17 september kom till Berwaldhallen
för att repetera inför de två härliga
konserterna med Bartóks 2:a pianokonsert och Mahlers 10:e symfoni i
slutet av veckan hade han haft två
dagar ”ledigt”. Den ”fritiden” ägnades
bl.a. åt en flygresa till Stockholm från
Tokyo. Där hade han mellan 4 och 14
september dirigerat fem föreställ-
ningar av Verdis Falstaff
med Filharmonica della
Scala och också hunnit
med en konsert med
kända ouvertyrer, förspel och kända orkesteravsnitt ur operor av
Verdi, Turnage, Rossini, Leoncavallo,
Puccini och Wagner.
Fredag, lördag och
söndag veckan efter
konserterna i Berwaldhallen stod Mahlers
10:a på tur igen, nu med de inte helt
okända Berlinfilharmonikerna i deras
Philharmonie. De som på lördagen på
nätet följde lördagens konsert vet att
det blev succé med flera inrop.
REDAN PÅ TORSDAGEN nästa vecka
var det dags för nästa konsert, nu i
Barbican Hall, London
Barbican Hall i London med London
Symphony Orchestra, där han ju är
förste gästdirigent. På programmet
stod nu Mussorgskys En natt på Blåkulla, Tjajkovskijs violinkonsert och
Eldfågeln. Samma program hade man
sedan dagen därpå i Frankfurt, Alte
Oper, på lördagen i Bonn,
Alte Oper, Frankfurt
5
☞
Concertgebouw, Amsterdam
Beethovenhalle, och på söndagen i
Baden-Baden, Festspielhaus.
Redan nästa dag, måndagen 7 oktober, men inte förrän kl. 14, började
repen i Berwaldhallen inför torsdagens och fredagens konserter med
Bruckners 7:e symfoni och Beethovens 3:e pianokonsert med den legendariska Maria Joâo Pires som
solist. Veckan avrundades sedan på
lördagen med grammofoninspelning
av pianokonserten.
KANSKE HADE DANIEL ledigt sön-
dagen den 13 oktober men dagen
därpå var det säkerligen repetitioner
igen, nu i Amsterdams Concertgebouw med dess berömda orkester,
som för några år sedan utsågs till värl6
dens bästa symfoniorkester. Nu gällde
det Sex stycken för orkester av Webern, Vier letzte Lieder av Strauss och
Boston Symphony Hall
Schumanns 2:a symfoni. Dessa verk
framfördes både på onsdagen och
torsdagen, sedan på lördagen i Bryssel, Palais des Beaux-Arts, och till sist
på söndagen i Heerlen i Holland.
Gissningsvis var det efter söndagens konsert bråttom att komma till
en flygplats för färd över Atlanten.
Torsdagens, fredagens och lördagens
konserter med Boston Symphony Orchestra i Boston Symphony Hall med
Turnages Speranza, f.f.g. i USA, och
Mahlers Das Lied von der Erde måste
ju repeteras.
NÄR NI FÅR det här Berwaldbladet i
era brevlådor har han i förra veckan
dirigerat 3:e akten av Valkyrian här
hemma i Berwaldhallen och befinner
sig i Berlin där han tar sig an Den flygande holländaren av samme tonsättare på Staatsoper.
Som synes är det ingen sinekur att
vara dirigent på toppnivå. Att Daniel
får turnera med orkestrar som London Symphony Orchestra och Royal
Concertgebouw Orchestra visar hur
eftertraktad och erkänd han är, vilket
är i högsta grad glädjande. Men medaljen har tyvärr för oss också en baksida. Risken är stor att andra orkestrar
börjar rycka i honom och lockar bort
honom hur bra än han och orkestern
trivs med varandra. Låt oss njuta så
länge vi kan!
Erik Juhlin
7
Altstämman
komplett igen
– Maria
Lundell på
plats
E
fter drygt trettio år i Radiokören
och mer än hundra turnéer avslutade Eva Wedin förra året sin tjänst i
kören. Den luckan har nu fyllts ut.
Efter ett års provtjänstgöring har
Maria Lundell i höst fått fast anställning i altstämman. Med sin mörkröda
frisyr är hon lätt att hitta bland alla
blondiner och brunetter i kören.
Maria, alltid kallad Mia, växte upp i
Hjo, den lilla idyllen även känd för
sitt Grönköping. Vid tiden för sin konfirmation började hon sjunga i en
flickkör, Hjos kyrkas ungdomskör,
som snart blev så bra att den fick göra
inspelningar och även vann tävlingar i
konkurrens med vuxna körer. Efter
gymnasiet studerade hon musik i två
år vid folkhögskolan i Hjo med sång
som huvudinstrument. Nu hade hon
börjat inse att hon kunde ha sången
som sitt levebröd och fortsatte sedan
via Vadstena folkhögskola till Kungliga
Musikskolan här i Stockholm där hon
efter fyra år var klar med sin examen
som sångpedagog.
8
Under studietiden i Stockholm började Mia år 2001 sin tio år långa medverkan i Eric Ericsons Kammarkör och
sedan har det blivit många vikariat i
Radiokören som alltså känner henne
väl sedan länge. Hon har också varit
med kören på många oförglömliga
turnéer till bl.a. Japan, Ryssland och
Italien. Ett mindre trevligt minne var
konserten i Blå Hallen med Brahms
underbara Ein Deutsches Requiem
under Manfred Honeck i början av
seklet. Mitt under konserten gick
brandlarmet och ganska snart var
brandmän på plats. Manfred fortsatte
lugnt att dirigera, vilket säkerligen bidrog till att panik inte uppstod. Mia
hann i alla fall tänka att skulle hon dö
fanns det inget bättre sätt än att göra
det till Brahms Requiem.
Vi i Vänföreningen hälsar henne
välkommen och hoppas hon i framtiden slipper liknande upplevelser utan
i stället får många fina år i vår härliga
kör.
Erik Juhlin
På vilket sätt kan jag få procent?
Som medlem i Vänföreningen får önskar så tryck på konsertens namn
du 15 procents rabatt på biljetter till
Radiosymfonikernas och Radiokörens
konserter i Berwaldhallen. På vilket
sätt kan du köpa biljett och åtnjuta
rabatten?
1. Gå till Biljettkassan och ha med
dig ditt medlemskort i Vänföreningen.
2. Ring och boka en biljett men då
tillkommer en serviceavgift på 25 kronor. Vänföreningens medlemskort
visas vid hämtningen.
3. Om du är abonnent i Berwaldhallen går du in på Berwaldhallens hemsida och vidare till Biljetter och loggar
in. När du bestämt vilken konsert du
och en sida visas med Ord. pris och
om du är abonnent även en flik med
Abonnentpris. Gå in under den sista
och boka din biljett. Detta ger dig 15
procent på ordinarie pris. Observera
att denna rabatt ges för att du är
abonnent, inte för att du är medlem i
Vänföreningen. Dock är det samma
procentsats.
Tyvärr finns det inget sätt att idag via
webben boka biljett med Vänföreningens rabatt. Vi hoppas att denna
möjlighet ska komma framöver, när
vet vi dock inte. Hoppas att några av
de ovanstående alternativen ska passa
dig.
Vi önskar dig många trevliga musikstunder i Berwaldhallen.
Julklappsproblem i sista minuten?
Kanske kunde ett medlemskap i Vänföreningen passa?
Plusgiro 16 08 82-7 250 kr för enskild, 400 kr för 2 på samma adress.
Ber walds samlade verk
Vid senaste årsskiftet sattes punkt för det stora projektet
med utgivning av Franz Berwalds samlade verk. Arbetet har
pågått i femtio år och omfattar 25 volymer där även skisser
och fragment samt hans tankar om kompositionsutbildning
ingår. Arbetet har bedrivits av Berwaldkommittén och musikförlaget Bärenreiter i Kassel, Tyskland, och Kungl. Musikaliska Akademien står som ”Schirmherr”.
9
Femton år i Berwaldhallen
— Michael Tydén
ser tillbaka
Som bekant lämnar Michael Tydén
på egen begäran vid kommande
årsskifte sin tjänst som chef för Berwaldhallen. Efter en mångårig kronisk cancersjukdom har han på
läkarens inrådan bestämt sig för att
trappa ner. Däremot fortsätter han
tillsammans med Esa-Pekka Salonen och Valery Gergiev att leda
Östersjöfestivalen.
N
är Michael 1998 efterträdde
Christina Mattsson, numera chef
på Nordiska Museet, hade han arbetat
i näringslivet som jurist i fyra olika företag utan någon musikalisk anknytning. Däremot hade han sedan
barnsben sysslat med musik. Som
gossopran sjöng han i Sveriges Radios
Gosskör under Åke Åhlén på den legendariska adressen Kungsgatan 8.
Vid tolv års ålder hade han i Engelbrektskyrkan sitt första möte med Eric
Ericson och Matteuspassionen. Erik
Saedén var solist och gosskören sjöng
från läktaren. Vid samma tid började
Michael i Adolf Fredriks 4:e klass och
tog sedan i gymnasiet sånglektioner
10
för Marianne Hillerud. Efter skolan
sjöng han i Mikaeli Kammarkör, från
1975 i Adolf Fredriks Bachkör och
från 1980 och tolv år framåt i Eric
Ericsons Kammarkör, då det också
blev åtskilliga inhopp i Radiokören.
Även femmannagruppen Lamentabile
Consort med två kontratenorer och
specialister på musik från 1400-1600talen har han sjungit i. Det allra sista
framträdandet som sångare kom
1992, Brahms Requiem med Claudio
Abbado som dirigent.
UNDER ALLA DESSA år har han, för-
utom Abbado, sjungit under och så
småningom också lärt känna dirigenter som Riccardo Muti, James Levine
och Nikolaus Harnoncourt, kontakter
som givetvis underlättat arbetet att
locka stora internationellt kända dirigenter till Berwaldhallen. Michael
framhåller att hans mångåriga erfarenhet som sångare förstås också hjälpt
till vid förhandlingar. Har man själv
medverkat vid konserter då vet man
vad man talar om vid mötet med musiker.
☞
NÄR MICHAEL TILLTRÄDDE tjänsten
i Berwaldhallen 1998 ledde Jevgenij
Svetlanov orkestern, om än inte formellt som chefsdirigent, men förhandlingarna med Manfred Honeck
var i princip slutförda. Kontakterna
med Svetlanov som bara talade ryska
och säkert också var besviken över att
inte få fortsätta var inte lätta. De sköttes via en tolk som dessutom var hans
agent. Utan tolk fick Michael klara sig
en gång när det uppstått en konflikt
mellan Svetlanov och en av träblåsarna. Svetlanov stängde då in sig på
dirigentrummet varför Michael som
chef måste ingripa. Utan att kunna
ryska lyckades han så småningom få
ut Svetlanov på podiet igen.
MANFRED HONECK som tillträdde år
2000 hade tidigare varit stämledare
för altfiolerna i Wiener Philharmoniker och hade följaktligen en gedigen
wienklassisk skolning. Åren med Manfred blev enligt Michael ett rejält lyft
för stråkarna i orkestern. Viktigt för
förhållandet mellan honom och orkestern och kören blev den lyckade
turnén till USA 2001. Under den
resan hade kören en a capellakonsert
i en kyrka i New York ledd av Eric
Ericsson som dittills aldrig framträtt
där. När han kom in stod hela publiken upp spontant! Det var stort. I
Washington, Lincoln Center, avslutades turnén i kungens och drottningens närvaro med Verdis Requiem,
årets konsert i huvudstaden enligt
Washington Post, världsberömd sedan
Watergateaffären. Resan avslutades
sedan just i Watergate med en fest där
så småningom körens tenorer och
12
basar liggande på knä sjöng drottning
Silvias lov. Kanske Watergateskandal
nummer två, säger Michael.
INNAN MANFRED AVSLUTADE sina
två treårsperioder gällde det att hitta
en ersättare. Daniel Harding hade
gjort en konsert i Berwaldhallen och
hans rykte steg oavbrutet så det gällde
att arbeta hårt för att få honom hit.
Michael gjorde åtminstone femton
resor runtom i Europa ensam eller
tillsammans med andra, bl.a. musiker
i orkestern som spelat med Harding i
Mahler Chamber Orchestra för att
övertala honom och till sist i Aix en
Provence, dit förresten orkestern och
Harding reser i april, gav han med sig
och skrev under. Starten som chefsdirigent blev dock inte lysande. När Michael i januari 2007 kom från några
fantastiska konserter han hört i S:t Petersburg möttes han i Berwaldhallen
av en rasande Harding som var beredd att bryta kontraktet. Skälet var
att orkestern inför trettondagskonserten inte i förväg fått några noter vilket
man annars alltid får. Repetitionerna
hade följaktligen gått mycket knackigt
men lyckligtvis vände ju allt snart. Numera är tiden här i Stockholm den
lyckligaste i hans liv och orkestern blir
bara bättre och bättre.
KÖREN I SIN TUR leddes när Mi-
chael tillträdde av Tonu Kaljuste som
hade några fina år med dem och utökade deras repertoar inte minst med
musik av Arvo Pärt. Kaljustes efterträdare var Stefan Parkman ett par år
men som vi alla vet kom Peter Dijkstra hit 2003 och vann den första Eric
Ericson Award liksom Radiokörens
hjärta och blev snart utnämnd till
chefsdirigent. Även där är det nu som
ett lyckligt äktenskap.
NÄR NU MICHAEL slutar efter femton
år är det förstås vemodigt men framför allt har han mycket att glädjas åt.
Han är lycklig över att det i Berwaldhallen nu finns två ensembler med
fantastiska musiker ledda av två unga
enormt begåvade chefsdirigenter. Han
är stolt över de fem nomineringarna,
varav en vinst, till American Grammy
som husets ensembler fått liksom
samlingsboxen på Deutsche Grammofon med inspelningar med Celibidache han lyckades få till stånd. Ett lyft
har varit utflyttningen till Gula Villan
– den hette så förr – som samlat hela
administrationen, förbättrat samarbetet och gett en skönare miljö. Andra
lyckade nysatsningar är serien
Svenska stjärnor och kammarmusikserien Chamber unplugged. Det känns
också tryggt att man nu fått ett ekonomiskt avtal med staten utökat till 6
miljoner per år och att biljettintäkterna under dessa femton år stigit
från fem till tjugo miljoner.
MEN BESVIKELSER DÅ? Den största
är den tänkta tillbyggnaden av Berwaldhallen under arbetsnamnet Musikpalatset. Michael visar mig
ritningar gjorda av välkända White arkitekter där hallen byggts ut norrut
med uppehållsrum för orkester och
kör – med fönster! I backen upp mot
Radiohuset i anslutning till Berwaldhallen ligger sedan en byggnad till
med en körsal, en restaurang och en
större konsertsal med möjlighet att
skärma av och dela upp i flera salar.
Allt ser oerhört lockande ut. Det hela
hade gått ganska långt. Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt hade det på
utvecklingsplanen för staden, kulturministern var positiv och Vasakronan
var beredd att bygga. Enligt Michael
var ekonomin säkrad men av någon
anledning blev projektet inte av.
Synd, nu får orkestern fortsätta öva
och vila i sina fönsterlösa lokaler och
kören dricka sitt kaffe i kyffet under
jord i Radiohuset. Michael är i alla fall
glad att han försökte.
NÄR MICHAEL NU slutar finns det all
anledning att både gratulera, önska
lycka till och tacka. De dagliga bilköerna mellan Ekerö och Berwaldhallen
slipper han nu. Det fortsatta arbetet
med Östersjöfestivalen kan han nu
ägna sig åt i ett kontor i Drottningholm. Vi önskar honom lycka till i det
arbetet och förstås att behandlingen
av hans sjukdom ger bästa möjliga resultat. Till sist ett stort tack för det arbete han lagt ner i Berwaldhallen,
inte minst hans lyckade rekryteringar
av våra chefsdirigenter och gästdirigenter på högsta internationella nivå.
Både vi konsertbesökare och musikerna vet att hur skickliga våra korister och instrumentalister än är hade
den konstnärliga upplevelsen blivit en
helt annan utan Daniel Harding, Peter
Dijkstra och andra högklassiga dirigenter. Ett stort tack och lycka till!
Erik Juhlin
Foto: Bo Söderström
13
WITOLD
ÖVERLEVAREN
av Ingemar von Heijne
Titta på den här pojkens ögon! Trettio
sekunder. Vad säger blicken?
Ett år efter min födelse började Första Världskriget. Polen lydde då i
stort sett under Ryska Kejsardömet.
Tyska offensiven mot Ryssland började 1915. Den gick över polskt territorium. Mängder av polacker sökte
skydd i Ryssland. Min familj förenade sig med dem; därför tillbringade jag tre år i Moskva. Det slutade
14
tragiskt. Min far var inblandad i
någon underjordisk verksamhet
bland emigranterna för att organisera militära enheter att sätta in i
rätt ögonblick för att befria Polen.
Efter revolutionen i Ryssland arresterade bolsjevikerna min far; i september 1918 avrättade de honom. Strax
därpå blev Polen fritt och vi kunde
återvända till vår egendom. Kriget
hade förstört den och den kom aldrig
tillbaka till sin forna status. Jag
bodde där tills jag började skolan i
Warschava. Några år tidigare hade
jag börjat spela piano. Vad jag minns
har jag aldrig någonsin varit likgiltig
inför musik. Den har alltid fascinerat mig och jag kunde inte tänka mig
något annat yrke än musikerns –
eller rentav tonsättarens. . .
Den verkliga revolutionen kom
när jag var elva år. På en konsert i
Warschavas filharmoni hörde jag för
första gången Karol Szymanovskis
tredje symfoni, ”Nattens sånger”. . .
En annan händelse under min barndom, 1924-5: det var på landet en
kvalmig sommareftermiddag. Av en
lycklig slump hade jag kommit över
några stycken av Ravel. Jag tog mig
genom ”Jeux d´eau” vid klaveret och
smakade för första gången Ravels
läckra harmonier. Jag blev helt förtrollad; jag var helt vimmelkantig i
flera veckor efter detta. . . Jag visade
Maliszewski mina symfoniska variationer, som jag komponerat utan
hans hjälp. Han sade rakt ut att han
inte förstod det. Jag åstadkom en
harmonisk analys. Då sade han: ”Nu
talar vi ett gemensamt språk och jag
förstår stycket. Det betyder inte att
jag tycker om det. För mig är det rätt
och slätt fult.” Och han tillade att om
jag utvecklades i denna riktning
skulle han inte kunna råda mig. Han
sade inte att variationerna var dåliga, bara att han inte tyckte om
dem. Jag respekterade honom för det.
Det är Witold Lutoslawskis minnen,
detta. Hösten 1939 tänkte han sig till
Paris för studier i komposition men
kriget kom emellan. Han blev till-
fångatagen vid sin radiostation men
lyckades rymma inom åtta dagar. Det
var väl omöjligt att hålla reda på tusentals fångar under blixtkriget. Han
gick 400 kilometer hem till ett underjordiskt liv i Warszawa.
Tyskarna betraktade den polska nationen som en som borde utplånas
totalt. Därför förbjöds all kulturell
aktivitet. Inga universitet, bibliotek,
teatrar, konserter. Hela det blygsamma musiklivet koncentrerades
till caféerna där även de mest betydande polska musikerna ibland
framförde även seriös musik. Min yrkeskollega Andrzej Panufnik och jag
spelade dubbelpiano. Vi gjorde transkriptioner av allt från Bachs orgeltoccator till Ravels Bolero. Vi
åstadkom dessutom parafraser: t.ex.
Straussvalser med Ravelharmonier.
En av mina blev en ”privat” version
av Paganinis 24:e capriccio. Det var
det enda som överlevde av våra transkriptioner. Resten – över 200 stycken
– gick under i upproret 1944.
Efter den tyska utplåningsmaskinen
kom så den sovjetiska kontrollmaskinen bakom järnridån. Chopin blev
lovlig men den nya polska musiken
fick inte vara ”formalistisk” och västerländsk. Ur den här tryckkokaren föddes Polska skolan, som vi sade i Väst.
Lutoslawski gick på export. Det gick
inte att stoppa.
Den 21 och22 november framfördes ett av hans sista verk i Berwaldhallen: Chantefleur et Chantefables. En
smått ”barnslig” sångcykel kring Flora
och Fauna.
15
Sten Frykberg-stipendium
till 1:a violinstämman
Vid konserten i Berwaldhallen lördagen den 5 oktober med JukkaPekka Saraste och Baiba Skride
delades de årliga Sten Frykbergstipendierna ut.
I
år var det sex stipendier av varierande storlek. Ett på 10 000 kronor
gick till Catarina Ericson-Roos, en
forskare som förbereder en biografi
om sångerskan och pedagogen Dorothy Irving. Två stipendier på 25 000
kronor hamnade i Gävle Symfoniorkester, ett till Victor Silverstone, stämledaren för trumpeterna för att
utveckla ett munstycke som fungerar
från barock, klassicism till modern
trumpet och ett till konsertmästaren
Anneli Jonsson för studier i New York
för konsertmästare i New York Philharmonics och Metropolitan Opera.
Vidare fick sektionen i Wermland
Operas träblåssektion och cellostämman i Norrlandsoperans Symfoniorkester 25 000 respektive 30 000
kronor.
DET SISTA STIPENDIET hade defini-
tionen:
”85 000 kr 1:a violinstämman i
Sveriges Radios Symfoniorkester,
genom Malin Broman, konsertmäs16
tare. För att närvara vid repetitioner och konserter med Berlins Filharmoniska Orkester samt under
egna ’workshops’ fördjupa och utveckla sitt samspel och konstnärliga uttryck i såväl äldre, klassisk,
romantisk som ny musik”.
Den för dagen mycket förkylde Gustaf
Sjökvist läste upp den med stor möda
och Ulrika Jansson tog emot stipendiet som stämmans representant.
NÄR 1:A VIOLINSTÄMMAN så småningom, troligen i maj, reser till Berlin, den stad som nu många anser har
övertagit rollen som Europas kulturhuvudstad, blir det andra gången
inom ett år stämman åker dit. Tidigare i år fick den ett kompetensutvecklingsbidrag och for efter Östersjöfestivalen till Berliner Festwoche. Att
de nu nästa gång dessutom får träffa
och spela med berlinfilharmonikerna
ger oss verkligen dubbel anledning
att gratulera och önska stämman lycka
till. Förhoppningsvis kan vi också så
småningom i Berwaldbladet rapportera om deras upplevelser och erfarenheter. Ett stort grattis från
Vänföreningen!
Erik Juhlin
Malin Broman
1:a konsertmästare
Ulrika Jansson
2:a konsertmästare
Ulf Forsberg
Christian Bergqvist
Per Sporrong
Veronika Novotna
Alexandra Kramer
Iskandar Komolov
Olle Markström
Gunnar Eklund
Torbjörn Bernhardsson
Lena Sintring
Åsa Hallerbäck Thedéen
Hanna Göran
Per Hammarström
Svein Harald Martinsen
Gunnar Bucht
Om det fula i musiken
Musik, de’ä fult de’. Så kunde det
förr i världen någon gång heta i den
värld där sketchen och den komiska
monologen regerade. Men som en
kondenserad utsaga om hur vi i dag
reagerar inför musik? Nja, knappast.
V
i kan uppvisa olika grader av engagemang eller förmåga att ta till
oss olika uttryckssätt. Skalan sträcker
sig från oartikulerad förtjusning till
likgiltighet med alla nyanser emellan
varvid det fula snarare är ett tecken
på delaktighet. Vi reagerar inför det vi
tycker är frånstötande, som skär i öronen, som låter som det känns när
man klöser på tapeter. Därmed kommer vi snabbt in på andra sinnesområden, i detta fall känseln. Finns det
motsvarigheter till det för fula inom
syn, lukt, känsel, smak? Så är förvisso
fallet och här några exempel:
SJÄLVA ORDET ful har motsvarighe-
ter i tyskan och engelskan: faul respektive foul och där med betydelsen
rutten, något som alltså inger avsmak,
äckel. Dessa egenskaper kan emellertid vara tvetydiga: det motbjudande är
ibland också det fascinerande, attraktivt. Inte minst smak och lukt ger exempel på detta vilket visas av vår
18
svenska specialitet surströmming.
MUSIK STINKER FÖRVISSO inte
men kan vara skrämmande och detta
helt på sina egna premisser. Två exempel: det ena återfinns i öppningen
av finalsatsen i Anton Bruckners åttonde symfoni. En punkterad rytm i
stråkarna och i snabbt tempo växer
under två takter från pianissimo till
fortissimo där bleckblåsarna inträder.
Det är som om ett framrusande tåg
skulle dyka upp ur intet och man inte
hinner undan. En i sanning skräckinjagande effekt! Det andra exemplet är
hämtat från Gustav Mahlers sjätte
symfoni, sista satsens sluttakter. Musiken trevar sig fram med hjälp av
motiv som vi vid det här laget känner
igen, försöker att kravla sig upp utan
att lyckas. Just när den tycks dö bort
händer det: hela orkestern i fortissimo formligen skriker ut ett a-mollackord, symfonins grundtonart,
samtidigt som pukorna hamrar en
marschliknande rytm som uppträder
redan i första satsen. Ackordet stryps
snabbt ned och i sista takten hörs endast ett pizzicato i stråkarna i pianonyans. Effekten är som ett åsknedslag,
en chock av rädsla och detta även om
man åtskilliga gånger har hört verket
och vet vad som väntar.
DESSA NEGATIVA reaktioner torde
dock vara tämligen ovanliga och dessutom har de egentligen ingenting att
göra med det som vi förknippar med
musikalisk fulhet. Där aktiveras i stället det som skulle kunna kallas vårt
hörande av proportioner. Alltsedan
antiken har man grubblat över sambandet mellan intervall med enkla
akustiska talförhållanden och vår upplevelse av konsonans och dess motsats dissonans enligt formeln ju
enklare tal desto mer välklingande intervall. Detta grundläggande fenomen
matchas av människans uttrycksvilja
och dessa två kan komma i konflikt
med varandra. Under seklers lopp har
konfliktytan förändrats och stormcentrum förskjutits, det som vi kallar stilförändringar. Fulhet och därmed
skönhet har visat sig vara relativa begrepp. Den storslagna öppningen av
Berlioz Romeo och Julia respektive
Bartóks Den sällsamme mandarinen
klingar synnerligen olika men gemensamt har de att proportionshörande
och subjektivt uttryck ingått en symbios om än med bokstavligen skilda
förtecken. Det konsonerande hos den
förre och det dissonerande hos den
senare är bägge exempel på skönhet
fastän vi hellre kanske skulle säga
medryckande, fantastiskt eller vad vi
nu kan hitta på.
FINNS ÖVERHUVUDTAGET fulhet i
musiken? Ibland leker jag med tanken
att man kommer den nära där man
tycker sig uppleva ett slags klingande
Newtons skiva, alltså en apparat som
innehåller olika färgfält som vid allt
hastigare rotation flyter samman till
Gunnar Bucht är tonsättare och musikforskare. Under senare år har han publicerat memoarer, men även essäer med
idéhistorisk och filosofisk anknytning till
musik. I november 2013 utkom hans senaste bok Om det fula i musiken och
andra essäer. 1970–73 var han kulturattaché vid svenska ambassaden i Bonn.
en gråton. Sådan musik finns och jag
har upplevt den. Ändå vill jag försöka
mig på en äreräddning av fulheten
och detta i anknytning till några tankar inom tysk 1800-talsromantik. Där
karakteriseras fulheten som ett avfall
från det sköna, som Lucifers uppror
mot Gud som det gestaltas i Lord Byrons drama Cain. Så betraktad skulle
man kunna se Schönbergs anlopp
mot tonaliteten som ett dissonansens
uppror mot konsonansen – en synpunkt som Schönberg själv bestämt
skulle ha tagit avstånd från. Fulheten
som en frihetsrörelse, som revolt mot
föreställningen att det sköna = det
sanna?
19
Marinens
Musikkår
K
anske är det som att svära i kyrkan, om man skriver om Marinens Musikkår i Berwaldbladet?
Blåsmusik! Marscher, hör jag några utbrista. Javisst, men de 30 heltidsanställda musikerna håller högsta
internationella klass.
Musikkåren, som är stationerad i
världsarvsstaden Karlskrona, gör
under ett år ca 140 framträdanden på
många orter i Sverige och det är verkligen inte bara militärmarscher och
högvakter, utan också ”rena” klassiska
konserter. Själv har jag i sommar kunnat njuta av fyra sådana konserter i
Karlskrona. Tre av dem i en av Europas största träkyrkor, den vackra Amiralitetskyrkan.
Alla dessa fyra konserter hade ett
väl avvägt program och var dessutom
sinsemellan mycket olika. Den senaste
konserten jag besökte hade titeln Slaviska fantasier, med verk av Sjostakovitj, Tjajkovskij, Oskar Böhme, George
Enescu, Carl Höhne och Dvorák.
Klassiskt så det förslår och en
enormt fin konsert. Petter Sundkvist
från Piteå var gästdirigent och Jeroen
Berwaerts från Belgien trumpetsolist.
Den senare är nu professor i trumpet
vid Högskolan för musik och teater i
Hannover. Utöver fantastiskt trumpetspel framförde han även två sånger
av Jacques Brel med verklig bravur.
Varför vill jag då göra reklam för
denna musikkår, som har anor ända
sedan 1680-talet och verkat i obruten
20
linje sedan dess? Jo, den är återigen
nedläggningshotad av besparingsskäl.
För vilken gång i ordningen vet jag
inte, men beslut ska tas våren 2014.
Förra gången det var aktuellt, år
2008, gjorde Marinens Musikkårs Vänner med sina drygt 3000 medlemmar i
hela landet en fin insats och lyckades
få uppskov med nedläggningen. Musikkårens Vänförening bildades för övrigt år 1991 just för att redan då stödja
Marinens Musikkårs överlevnadskamp.
”Sverige är ett rikt land” heter det i
många sammanhang, men tydligen
inte rikt nog för att bevara något så
historiskt och kulturellt värdefullt som
Sveriges enda kvarvarande marinmusikkår.
Till sist, om Marinens Musikkår
finns kvar i vår, ger den traditionsenligt en vårkonsert här i Berwaldhallen.
Missa den inte, ni som inte hört
denna musikkår spela klassiskt kommer att bli överraskade. (Hemsida:
www.marinensmusikkar.se)
Bertil Norrhall Foto: Fredrik Ramberg
Julnötter, inte för magen
men för hjärnan
Är du ny i Vänföreningen undrar du säkert vad det är för konstigheter här
nedan. Men lugn, du behöver inte grubbla på om dantotur innebär tur eller
otur, eller om det är Västerbotten som är hedlän. Muscatwire är inget som
vinodlare använder och linnelkorvfett är definitivt inget för matlagningen.
Ännu mindre har noneadfilmrysning något med Hitchcock att göra. Nej,
som alla veteraner i föreningen vet, är det Tryckfelsnisse som har slagit till
igen nu när vintermörkret har vräkt sig ner över oss. I vänstra spalten finns
tio felstavade tonsättare, varav två svenskar, och i högra verk av dem, som
dessvärre inte är placerade på samma rad. Din uppgift blir förstås att identifiera tonsättare och verk och para ihop dem.
FENVAL
FEORO
TAMZOR
MUSCATWIRE
KITOVJASSTOJ
DANTOTUR
VIDEORMENT
FLAFSFAT
REDIV
ROFERSBLÖTSÖM
BESULISI
MIODAMASKVARM
HEDLÄN
POTIALA
TECHBRUS
NONEADFILMRYSNING
CINPIUC
LINNELKORVFETTET
PEONTERS-GREBER
FLETTNOJRÖLL
Vill du tävla om ”biljetter” till Concerto Grotto skickar du lösningen senast
den 10 januari 2014 till Erik Juhlin, Ängsklockevägen 75, 181 57 Lidingö
eller ett mejl till [email protected]
✩
GOD JUL & LYCKA TILL!
★
Hälsar Erik
21
Kalendarium våren 2014
Utgåva 201311-28
SRSO=Sveriges Radios Symfoniorkester, RK=Radiokören, EEKK=Eric Ericsons Kammarkör.
Ring alltid telsvar 08-784 51 10 kvällen före repetitionen för att få veta eventuella ändringar
av repetitionstiden. Det är inte alltid säkert att solister också medverkar på den repetition vi får
bevista. Gå in i personalentrén i Berwaldhallen och visa medlemskortet för vakten.
Onsdag 15 januari kl. 15.30–18.30 i Studio 2 i Radiohuset
❋
Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra
Verk av BACH , HÄNDEL , PURCELL , VIVALDI och SANDSTRÖM
Tisdag 4 februari kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO och RK, dirigent Jonathan Cohen; Tarjei Hannevold, trumpet,
Mats-Olov Svantesson, trumpet, Hanna Husahr, sopran, Anna Grevelius, mezzosopran
VIVALDI : Konsert för 2 trumpeter och stråkar
DE ROSSI : Sinfonia mm
VIVALDI : Gloria
Tisdag 11 februari kl. 9.30–12.30 i Studio 2 i Radiohuset
❋
Repetition med RK, dirigent Andrew Manze
BACH : Mässa h-moll BWV 232
Onsdag 19 februari kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Susanna Mälkki; Leila Josefowicz, violin
FRANCESCONI : Duende, uruppf.
PROKOFJEV : Romeo och Julia, svit (Mälkki)
Tisdag 11 mars kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Ilyich Rivas; Conrad Tao, piano
RAVEL : Le tombeau de Couperin
GERSHWIN : Pianokonsert F-dur
DVORAK : Scherzo capriccioso
Onsdag 19 mars kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Simone Young
Mattias Wager, orgel, Alexandre Tharaud, piano
DEBUSSY : Förspel till En fauns eftermiddag
RAVEL : Pianokonsert nr 1 G-dur
SAINT-SAËNS : Symfoni nr 3 c-moll (orgelsymfonin)
Onsdag 19 mars kl. 18.00 i Studio 5 i Radiohuset
VÄNFÖRENINGENS ÅRSMÖTE
Särskild kallelse kommer.
22
Fredag 21 mars kl. 9.30–12.30 i Berwaldhallen
❋
Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra
Kristina Hansson, sopran, Marianne Beate Kielland, mezzosopran
MOZART : Mässa nr 18 c-moll K 427
MOZART : Requiem K 626
Tisdag 8 april kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding; Emily Magee, sopran
STRAUSS : Vier letzte Lieder
MAHLER : Symfoni nr 6
Onsdag 23 april kl. 15.30–18.30 i Studio 2 i Radiohuset
❋
Repetition med RK, dirigent Folke Alin
The harmony of spheres med verk av SANDSTÖM , PALMÉR , GJEILO och ESSENVALDS
Torsdag 8 maj kl. 10.00–14.15 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Juraj Valcuha; Alexei Volodin, piano
RACHMANINOV : Pianokonsert nr 3 d-moll
RAVEL : Gåsmors sagor
RAVEL : La valse
Tisdag 13 maj kl. 11.15–15.00 i Berwaldhallen
❋
Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding; Paul Lewis, piano
BRAHMS : Pianokonsert nr 1 d-moll
TURNAGE : Speranza, svenskt uruppförande
OBS! Strängare regler för repetitionerna
Det har blivit lite för vanligt att många medlemmar kommer lite för sent till
repetitionerna. Därför har vi beslutat införa följande regler:
Kom i tid. Dörren vid artistingången stängs kl. 10.00 respektive
11.15. Därefter går det bara att komma in under lunchpausen
12.35–13.10 för dem som vill närvara på eftermiddagen.
Under repetitionen gäller förstås samma regler som
vid en konsert:
mobil
* ingen
inget
prat
eller prassel med papper eller annat
* endast i pausen
man gå ut.
* Vi hoppas att alla får
respekterar detta och gläder sig åt
lugnet under repetitionerna.
Som vanligt bjuder Vänföreningen i en paus på juice i foajén där
någon av musikerna eller koristerna berättar för oss om repetitionsarbetet
eller livet som musiker i allmänhet. Fritt fram för frågor. Välkommen!
23
i Vänföreningen?
Vill du bli medlem
a årsavgiften
m att betal
Det kan du bli geno
konto
reningens plusgiro
(kalenderår) till fö
0:medlem betalar 25
16 08 82-7. Enskild
adress 400:-.
och två på samma
ess
ss. Även e-postadr
re
ad
ge
Glöm inte an
!
en
lkomm
om du har sådan. Vä
Postadress: Radiohuset 7C 105 10 Stockholm
Telefonsvarare: 08-99 40 30 Hemsida: www.rskv.org
Två av konstnären Hans Vikstens målningar från Berwaldhallens parkettfoajé har funnit plats i Berwaldbladet:
på framsidan livsvandraren som bärs genom livet av
musiken och här ovan sångkören.