Transcript BIV-stipendiater spekulerar Linus Eriksson, stipendiat 2005

Swedish Chapter
Föreningen för brandteknisk ingenjörsvetenskap BIV
2010-10-26
BIV-stipendiater spekulerar
Jag har bett våra stipendiater att göra en ”spaning” på vad som behöver göras härnäst för att ge
vårt samhälle ett bra brandskydd. Var och en fick fritt besvara frågan från sin egen horisont, eller
från allmänt perspektiv. Alla stipendiater har tyvärr inte haft möjlighet att medverka men de som
kunde har bidragit, och deras bidrag vittnar om att det finns mycket att göra och att en del redan
borde ha varit gjort.
Jag hoppas att ni finner inspiration, utmaningar och uppmuntran i läsningen. Längst bak finner ni
mina egna reflektioner.
Jag tillönskar er rik läsning!
Mattias Delin
Ordförande
Linus Eriksson, stipendiat 2005
Jag kan se ett antal områden som skulle behöva utvecklas för att förbättra brandskyddet runt om
oss:
1) Människors beteende vid brand i bostad
Den tragiska lägenhetsbranden i Rinkeby i Stockholm nyligen visar på ett faktum som är ganska
vanligt. För mig var det bara en tidsfråga innan den typen av händelse skulle ske. Vid bränder i
flerbostadshus ser vi gång på gång att människor beger sig ut i trapphusen, trots att dessa är
rökfyllda. Grundproblematiken är att huset kan vara brandskyddstekniskt rätt byggt, lägenheter i
EI 60, dvs om bara de berörda stannade i sin lägenhet skulle inga problem uppstå. Men, jag kan
nog minnas minst 10 bränder under min tid i operativ tjänst, där man, trots att det inte brinner i
den egna lägenheten beger sig ut i trapphuset, ringer på grannar och formligen massevakuerar ned
genom rök. Vid en kraftig lägenhetsbrand på Fosievägen i Malmö för något år sedan dog en ung
kvinna, boende 6 våningar ovanför den branddrabbade lägenheten. Orsak, hon försökte ta sig ned
genom röken. Vid en brand i en soffa i trapphuset på Ramelsväg hade vi åtta (!) personer
instängda en hiss, som var sekunder ifrån att omkomma. De hade upptäckt röken i trapphuset och
tagit hissen ned till markplanet, för att upptäcka att det brann utanför hissdörren. För några år
sedan gjorde vi en empirisk undersökning. Vi intervjuade ca 350 personer genom att visa dem en
bild tagen på ett rökfyllt trapphus (invändigt). Sedan gav vi dem frågan på hur lång tid de trodde
att de var säkra i sin lägenhet, i en sådan situation. Jag minns inte exakt vad svaret var, men jag
tror att genomsnittstiden var ca 5 minuter. För kvinnor var den lägre. Det fanns de som sa att om
de inte sprang ut direkt skulle de vara döda inom ett par minuter. Jag tror ni är med på
problembilden. Så vad skulle då utvecklingen kunna bestå i? Att det handlar om att påverka
mänskligt beteende är ju uppenbart. Men jag funderar över om byggregleringen av bostadshus
egentligen är rätt på detta område. Om vi nu vet att människor beter sig så här, borde då inte det
fysiska skyddet anpassa sig efter människan och inte tvärt om? Är det rätt att ventilering av
Adress
Box 17216
104 62 Stockholm
Telefon
046-222 73 60
Fax
046-222 46 12
E-post/E-mail
[email protected]
Internet
www.sfpe-biv.se
trapphus ska göras av räddningstjänsten, med hjälp av en röklucka som ändå aldrig fungerar? Jag
menar, om personer ger sig ut i trapphus efter 2-3 minuter och vi kommer dit efter 10 min? Borde
inte ventileringen starta tidigare då? Lösningen kanske är så enkel att det räcker med en
rökdetektor och automatisk öppning av ytterdörr och röklucka. (Automatisk öppning av ytterdörr
finns ju nästan överallt numera av tillgänglighetsskäl). Ska lägenhetsdörrar vara självstängande
(retroaktivt krav eftersom det gäller liv)? Sedan är givetvis påverkan av det mänskliga agerandet
också av vikt. Och där är vi usla. Finns mycket lite forskning om detta i Sverige, och ännu mindre
arbete som visat sig ha egentlig effekt.
2) Slopa kravet på brandskyddsbeskrivning
Få krav har blivit en sådan flopp som kravet på brandskyddsbeskrivning. Nu sitter stackars
fastighetsägare och gör dokument som de själva aldrig använder, och skickar in dem till
kommunen, som lägger dem på hög och inte vet vad de ska göra med det digra materialet. Kan vi
visa överhuvudtaget att kravet haft någon som helst påverkan på brandskadorna i landet?
Systematiskt brandskyddsarbete är bra, men fokus måste ligga på åtgärder och ett bra brandskydd,
och inte på en pappersexercis och inskickande till myndighet. Kan inte SBA
utvecklas/reformeras???
3) Bli bättre på att återföra erfarenheter
Idag saknas forum, kanaler, sammanhang där erfarenheter från bränder förs tillbaka till
byggprocess och brandkonsultområdet. Vi har för få bränder i landet för att det på lokal basis ska
kunna byggas upp erfarenheter om hur ett brandskydd faktiskt fungerar i praktiken. Därför behövs
fler och nya sätt att sprida erfarenheter på både bra och dåliga lösningar. Erfarenheter som leder
till nytt förändrat beteende.... Jaja, jag vet att BIV försöker... men det behövs mer!
4) Inför krav på nätanslutna brandvarnare retroaktivt
Det finns få, om än någon åtgärd inom brandområdet som räddar så mycket liv och materiella
värden som brandvarnaren. Problemet är bara att idag är det helt beroende på att tant Greta själv
byter sitt batteri... vilket hon inte kan eller glömmer...
5) Räddningstjänstens (o)förmåga
Det sista, men inte minsta jag funderat otroligt mycket om de senaste åren är räddningstjänstens
roll inom brandskyddet i Sverige. I BBR hanteras räddningstjänsten ytterst summariskt genom att i
princip enbart reglera så att räddningstjänsten kommer fram till en brinnande byggnad, och vid
bostäder kan ställa upp en stege. Det finns de som med rätta ifrågasatt det rimliga i att förlita sig
på räddningstjänsten som alternativ utrymningsväg, men det är inte främst det som jag ser är
huvudproblemet idag. Det finns mängder av bränder runt om vårt land under de senaste åren som
börjat som relativt begränsade bränder när räddningstjänsten kommer dit, men efter ett antal
timmar är de mycket omfattande, med stora konsekvenser. Exempel är vindsbranden i Umeå i
vintras som var en begränsad lägenhetsbrand, som blev en totalbrand, där flera flerbostadshus till
slut blev involverade. I Malmö har vi haft Potatisåkern, även den en begränsad brand i en del av
en byggnad, facit 16 timmars brand och 90 lägenheter tomma i ett år. Vi har haft en vindsbrand på
Dirigentgatan i Malmö som rapporterats som under kontroll och begränsad till en vindsdel, men
som tog fart, spred sig vidare och tillslut hade 4 lägenheter helt brunnit ut, och omfattande skador i
övriga 5 våningshuset. Vi har mängder av skol- och dagisbränder, anlagda utifrån spridning
Sidan 2 av 11
genom takfot. När räddningstjänsten kommer dit är det brand i begränsad del av dagiset, när vi
åker därifrån är det bara rester kvar av hela dagiset. Vi formligen eldar ned byggnader runt om i
vårt land. Vad beror detta på kan man fråga sig? Personligen tror jag att det finns flera
förklaringar:
A) Svenska brandbefäl har tappat kompetens i att hantera och läsa byggnadsbränder. Och, tyvärr,
tror jag många av de nyare brandingenjörerna tillhör de sämre. Befälsutbildningarna idag är starkt
reducerade, förebyggande kunskapen har nästan helt lyfts bort. Och även RUBen har starkt tappat
i kvalité kring hur man leder och släcker en byggnadsbrand. Förståelsen för
byggnadskonstruktioner, samspel mellan förlopp och passivt/aktivt brandskydd, samt
räddningstjänstens olika möjliga metoder är låg, i vissa fall mycket låg. Be ett brandbefäl idag,
eller en ny RUBare, att förklara hur man håller en EI60 vägg vid brand, och du kommer få
mängder av svar. Få av dem kommer verkligen att vara fungerande lösningar. Ändå förutsätter
hela branschen att räddningstjänsten är en del av samhällets brandskydd. Det behövs en kraftig
kvalitetsförbättring av svenska befäl... inom polisen har man satsat på att utbilda och träna
nationella insatschefer runt om i landet i syfte att kvalitetssäkra förmågan. Inom
brandbefälsutbildningen går man åt precis andra hållet... den blir otydligare och mer utspädd och
kravlös...
B) Byggregleringen ger inte räddningstjänsten förutsättningar att kunna släcka bränder i
byggnaden, åtminstone inte i tillräcklig omfattning. Det finns flera områden som skulle behöva
utvecklas, det kan vara tex vara brandceller storlek. Modernt byggande leder till större ytor, längre
sektioneringar. Hur kan en räddningstjänst i en normalstor kommun på 1+4 hålla en brandvägg i
ett mindre köpcentrum som är 50 meter lång och har klass EI60? Det är omöjligt!
Branden kommer att sprida sig. För att ge räddningstjänsten åtminstone en chans att förhindra
branden krävs kombination av ökat passivt skydd, samt aktiva åtgärder (ventilering, sprinkler etc)
på den brandutsatta sidan. Hur många brandkonsulter tar detta i beaktande idag? Du har
räddningsmanskapets säkerhet som är riktigt försummat. Vid en vindsbrand förväntas det
att räddningstjänsten kan stoppa brandspridning, åtminstone i fastighetsgräns. Detta kräver både
invändig rökdykarinsats och utvändig insats genom arbete på tak. Det är kutym att gå ned till R30
på vind, och i övrigt finns det ingen reglering som säkerställer att vi faktiskt kan genomföra vårt
jobb säkert. Ett annat är att tid tid till övertändning (som definitivt är gränsen då räddningstjänsten
kan arbeta inne i en större lokal) inte finns med alls i de dimensionerande förutsättningarna för en
lokal. Vid samlingslokaler, vård, hotell mfl borde detta vara ett krav, då vi vet att vid dessa
insatser fungerar inte självevakuering, utan det krävs assistans från insatspersonal.
C) Är det så att avsaknad av konkurrens leder till en sämra kvalité inom räddningstjänsten?
Åtminstone är tillsynen obefintlig... och inte ens media ifrågasätter varför vi skickar ut
pressmeddelande om att 50 man deltog vid insatsen, men att byggnaden ändå brann ned...
Jag önskar att jag hade något smarta tankar om själva byggprocessen också, men känner att jag
inte är så uppdaterad längre att jag lämnar detta till klokare, mer insatta personer. Deltar gärna i
någon form av forum för att brainstorma vidare... inte för att jag har rätt.. men för att det behövs!
Sidan 3 av 11
Staffan Bengtson, stipendiat 2006
1. Inledning
Efter åtskilliga år av ”brandskyddande” återstår (som tur är) en hel del
olösta frågor. Nya ämnen och kunskapsluckor tycks dyka upp hela tiden,
vilket gör att man inte tröttnar trots att man börjar bli mossig.
Efter att ha drivit frågor av olika svårighetsgrader som arkiv, brandglas,
skydd av stålkonstruktioner, undermarksanläggningar, dimensionerade
bränder, bevarandevärda byggnader och brandskydd för personer med
funktionsnedsättning respektive ha vågat använda beräkningar och
forskningsresultat, är det följande exempel på framtida spaningar:
2. Kulturella skillnader
Efter bland annat den tragiska branden i Rinkeby, har många frågor dykt
upp om vi har missat väsentliga brandskyddskomponenter där många nya
svenska bor, arbetar och vistas. Till de frågor som vi måste lära oss mer
om hör:
- Reaktion på utrymningslarm
- Många fler bor i lägenheterna (BBR är knappast skriven mot den
bakgrunden)
- Annat beteende i början av en brand, benägenhet att larma samma
trapphus
- Rädsla för myndigheter
- Annat beteende vid rökförekomst mot bakgrund av krigshändelser
- Potential finns för liknande bränder som den i miljonprogrammet
Rinkeby.
3. ”Tekniska julgranar”
I samband med analytisk dimensionering rekommenderas allt oftare
”tekniska julgranar” med en mängd olika styrningar av bland annat
brandgasventilation, utrymningslarm och ventilationssystem. Styrningar
beror bland annat på läge för branddetektering. Det finns stor risk att
brandskyddskonsulter skapar dåliga lösningar utan att ta hänsyn till
mänskligt beteende → MER SAMARBETE MED BETEENDEVETARE
BEHÖVS!
4. Beräkningar = endast en bit i pusslet
Beräkningar och sårbarhetsanalyser som bara är en bit i
brandskyddspusslet tenderar att bli sanningar trots att ibland alltför vilda
och dåligt grundade statistiska ingångsdata har använts. Man måste också
använda sunt förnuft.
Sidan 4 av 11
5. Lös inredning
Lös inrednings brandegenskaper syns inte tydligt i några regler, trots att de
oftast är de som först ingår i en brand. Detta leder till många olika
lösningar och krav för identiska föremål beroende av
brandskyddskonsultens kunskap och mål. Ett första steg att tackla detta
bekymmer är den forskning har publicerats av SP och
Brandskyddslaget. Den måste dock kompletteras med handböcker och
ställningstaganden från Boverket och MSB.
6. Objektsspecifika försök
I många fall gissar man alltför grovt och är inte alltid på säkra sidan
avseende hur produkter ska utföras brandskyddsmässigt när förutsättningar
och ändamål avviker från standardiserade provningar. I många fall borde
objektsspecifika försök därför göras i SP:s eller annans regi. Sådana försök
bör göras med kontrollerade och väl avvägda förutsättningar. Exempel
på dessa är Brandskyddslagets fasadförsök i samband med projektering för
Kista Science Tower, där eventuella brandskyddskrav för en komplicerad
fasad skulle undersökas.
7. Läs och lär, gå på konferenser och våga använda forskningsresultat
I facklitteratur och på konferenser sprids mycket kunskap. För att
tillgodogöra sig denna måste en kreativ brandskyddskonsult ta sig tid att
läsa och lära. Man måste skaffa sitt eget nätverk bland annat genom att
skriva till författare och fråga om osäkerheter. Våga dessutom att använda
forskning och nya rön!
8. Äldreboende
Allt fler personer blir äldre och bland annat SBF anser att det är statistiskt
visat att antalet döda vid bränder i denna åldersgrupp ökar. Fler och fler
väljer att bo hemma när de kommer till åren, och då kan brandskyddet bli
för lågt eftersom skillnad inte görs mellan ”vanliga” boende och äldre.
Brandskyddsstrategi måste tas fram för denna kategori människor.
Sidan 5 av 11
Johan Lundin, stipendiat 2007
Mitt första och främsta spaningsresultat är att vi har god kunskap om, och ganska gärna debatterar,
vad som behöver göras, men fokuserar allt för sällan på hur det skall ske. Hur många
brandkonsultfirmor är t ex med i Brandforsk? Hur mottaglig är kommun (räddningstjänsten
inkluderat) för lösningar som stödjer sig på forskning jämfört med praxis (vilken emellanåt visar
sig vara helt upp åt väggarna)? Hur mycket resurser finns kvar att satsa på utveckling med de
löneanspråk vi ställer? Frågelistan kan göras lång. Tyvärr visar det sig att det under lång tid hänt
ganska lite när det gäller utveckling av byggregler och dimensioneringsmetoder med avseende på
brand. Pågående BBR-revideringen hade inledningsvis höga ambitioner, men verkar i mångt och
mycket ha reducerats till att förtydliga ambitionen med föregående revidering (1994) vilken var
svår att uppnå eftersom resurserna var betydligt knappare. Glädjande nog hinns även med att täppa
till en del hål som uppenbarat sig efter hand, men det är lite anmärkningsvärt att en av de lite mer
radikala greppen – nämligen att förbättra brandskyddet i trapphus i flerbostadshus – ströks strax
innan den tragiska branden i Rinkeby. Lobbyisterna bakom denna strykning borde ta sig en
ordentlig titt i spegeln. En förhoppning är att vi som bransch har förmåga att bättre balansera den
lilla energi som vi kan uppbåda till utveckling mellan att söka nya problem och att lösa redan
kända.
Ansvar att följa regler
Till viss del går det att ifrågasätta behovet av utveckling av metoder och regelverk överhuvud
taget. En ganska stor del av branschen verkar ha satt i system att inte följa de regelverk som
gäller. Med en naiv syn på projektering går det kanske att intala sig om att det beror på att
nuvarande regler är svåra att begripa, men den bistra sanningen verkar snarare vara en utbredd
nonchalans. Förmågan hos konsulter när det gäller självrannsakan vid projektering verkar vara
ungefär lika god som hos räddningstjänsten när det gäller att utvärdera sin egen släckinsats.
Ansvar för tillsyn
Att tillsynsmyndigheten i form av kommunen 15 år efter förändringen av PBL fortfarande har
svårt att förstå hur byggprocessen ser ut och vem som ansvarar för tillsyn är också beklämmande.
Det skapar ett allt för grovmaskigt nät vilket gör att undermålig praxis kan få fotfäste. Det är en
sak om tillsynsmyndigheten för brandskydd både i byggprocessen och när byggnader används inte
behärskar avancerade beräkningsmodeller, men nog borde man kunna tillgodogöra sig
byggreglerna och vilka krav som ställs där. Vart går gränsen för undlåtenhet vid tillsyn?
Forskning och metodutveckling kring dimensionering
Vi kan räkna i varierande utsträckning på olika brandfysikaliska fenomen med mer och mer
avancerade beräkningsmodeller. Däremot har det sedan en längre tid inte hänt speciellt mycket när
det gäller utveckling av dimensioneringsmetoder i termer av att genom ett visst förfarande nå en
acceptabel säkerhet.
Räddningstjänstens säkerhet
Kravnivån för vad som behövs av ett byggnadsverk för att räddningstjänstens säkerhet skall anses
vara tillvaratagen behöver preciseras. I nuläget är det både svårt att utvärdera nivån samt
att avgöra om den är är tillräcklig, dvs möter upp mot kravnivån.
Sidan 6 av 11
Tommy Magnusson Stipendiat 2009
Detta inlägg är mina personliga synpunkter och är inte min arbetsgivares officiella ståndpunkter.
FoU
Efter lång tid inom industrin har jag fått etablera några strategier som jag tror att man kan ha nytta
av och som behövs för att lyckas och nå framgång i brandskyddsarbete. Dessa strategier blir mer
och mer tydliga. Det är i huvudsak två framgångsfaktorer som behövs och får den egna
organisationen och omgivningen att lyssna.
- knyt an till forskning och gör problemen forskningsbara
- skapa nätverk och utnyttja dem
Nationella strategier
Det finns en stor potentiell resurs i Sverige inom brandteknisk ingenjörsvetenskap som jag tycker
vi utnyttjar dåligt. Det saknas tydlig framdrift.
Ett förslag på hur man skulle kunna skapa framdrift är att ta fram ett antal strategiska områden där
nationella strategier skulle kunna bilda basen i denna framdrift. Förslagen på ”nationella strategier
ges utefter kärnkraftsbranschens behov. Inom bostadsbränder och anlagd brand ser dessa
strategier att vara på väg men det finns många fler områden. Vissa av dessa områden är mer
specifika för kärnteknisk verksamhet medan andra är generella.
Generella områden
o beräkningsverktyg – behov, tillgängligt, utveckling…
I Sverige använder konsulterna i stort sett till 100 % FDS men hur ser alternativen ut och vart är
FDS på väg. Vi behöver en strategi och det är knappast kärnkraftsbranschen ensam om. Här läggs
stora resurser men det behövs tydligare nationell inriktning
o brandspridning – ventilation, konstruktioner
Kärnkraftsindustrin står inför enorma kostnader för utbyte av brandspjäll och ett behov av att visa
att rök-spridning inte slår ut säkerhetsutrustning. Finns passiva funktioner och hur utvecklas
smoke management?
o brandsläckning – bra respektive mindre bra metoder,
Skärsläckaren är det en bra släckmetod eller är den bara bra ibland eller hur ser det ut?
”Någon” bör ta lead för att ta fram en övergripande syn på detta och leda utvecklingen. Just nu
sker det genom att åsikter ibland debatteras men sett från industrins perspektiv kan vi bara avvakta
vi får en tydligare bild.
Sidan 7 av 11
Områden som är mer specifika för kärnkraftsindustrin
o obefogad spänningssättning
Brands påverkan på kablage som ger t.ex. obefogad stängning av ventiler
o utveckling av kravbilder internationellt vad gäller brand och
explosion – funktionsbaserat och beräkningsmodeller
o ”mjuka frågor” – människa-organisation-kommunikation
Synpunkter på lagstiftningen och samhällets brandskydd
Kommunala räddningstjänsten/Lagstiftning
Lagen om skydd mot olyckor har medfört att tillsyn och kontroll av brandskyddet har gett
tydligare krav och styrning på SBA inom industrin. SBA arbetet har varit mycket positivt för oss.
Däremot har jag liten förståelse och syftet med brandskyddsbeskrivningarna. Mycket arbete men
vad nyttan är med dessa beskrivningar har inte tydliggjorts.
Tillsynen av det systematiska brandskyddsarbetet/brandskyddet bör utvecklas och helt nya
metoder bör övervägas.
Nya organ för tillsyn bör skapas och där bör man efterlikna t.ex. miljöcertifieringen. Tillsynen på
brand-sidan har halkat efter och det skapar obalans inom industrin mellan olika förväntningar
mellan brandskydd och exempelvis yttre miljö. I dagsläget är det mer försäkringsbolagen som
genomför regelrätt tillsyn. Deras synpunkter går att hantera om de är kopplade till ekonomiska
aspekter men så är det tyvärr sällan i dagsläget. En brandskyddscertifiering efter en norm
motsvarande miljöhanteringen skulle ge industrin verktyg att hantera förbättringsbehoven inom
brandskydd. Inom kärnkraftsvärlden blir vi t.ex. regelbundet granskade av internationella
revisionsteam under tre veckor där man får en god återkoppling på bl.a. brandskyddsläget på
objektet.
Samhällets räddningstjänst skulle tjäna på en betydligt större samordning än vad som i dag sker
genom regions-samverkan så varför inte förstatliga den kommunala räddningstjänsten? En fast
organsations-struktur skulle spara mycket energi som nu varje kommun/region får dras med.
De kommunala handlingsplanerna speglar ofta inte regionens § 2kap4 objekt och utformandet av
handlingsplaner bör föregås av en diskussion om utformandet och behovet av åtgärder även för
dessa objekt.
När man skriver räddningstjänstavtal är det kommunen som har tolkningsföreträde av kravbilden
men enligt min uppfattning är de jäviga. En neutral part borde fastställa det totala behovet av
räddningsresurser och fördela ansvaret mellan samhället och objektet.
Inom kärnkrafts-sverige har vi också en ”egen” myndighet, SSM (Strål Säkerhets Myndigheten),
som ansätter en på brandskydds-sidan intressant och utmanande kravbild på de existerande
kraftverken. Dessa krav innebär sammanfattningsvis att vi skall ta anläggningen till säkert läge när
det brinner samtidigt som det uppstår ett slumpmässigt fel på värsta stället men också med
beaktande av påverkan obefogad spänningssättning pga. brand. Dessa krav är fristående från de
konventionella brandkraven.
Sidan 8 av 11
Ta vara på erfarenheter
Erfarenhetsåterföring
Det finns en vilja till erfarenhetsåterföring och rapportering inom samhället och brandskydd men
där behövs helt andra tag.
Det finns få saker som är så viktiga som att lära av andras misstag. Man kan se det som att det är
ok
att göra nya misstag bara man inte gör om andras misstag. Men det förutsätter att man kan få tag
på andras blundrar. Det är märkligt att det finns så få rapporter från händelser med olyckor kring
brandfarlig vara som vi kan lära av. Detta gäller även inom operativt brandskydd.
Lärandet från brandsläckning och framförallt när det misslyckas år lågt. För att utvecklas så måste
man ha en fungerande erfarenhetsåterföring.
Ett helt nytt forum för erfarenhetsåterföring bör skapas.
Utbildning på Industriobjekt
Nivån på objektsträning vid utbildning av brandmän och brandbefäl har stannat vid
lägenhetsbränder. För industriobjekt klassade enligt § 2 kapitel 4 objekt behövs mer anpassad
utbildning och det borde finnas ett eget tillämpningsavsnitt där man kan öva i full skala med
komplicerade industriobjekt.
Sidan 9 av 11
Ordförandens egna reflektioner
Beteende och attityder
En återkommande punkt är människans beteende kontra hur ingenjörer och myndigheter vill att de
ska bete sig. Detta känns som ett klassiskt problem som ingenjörer verkar ha. Ändå hör jag ofta
personer som vill hävda att brandingenjörer är ”mindre tekniska” än andra ingenjörer. Jag tror inte
motsatsen, men jag tror tyvärr inte att det är de sidorna som uppmuntras och får frodas. Den
enklaste vägen är ofta att peka på regelverk och beräkningar, och alltför få står emot ”det minsta
motståndets lag”. För att förändra detta tror jag att det i första hand krävs stora
managementinsatser där chefer står upp för detta och avstår de enklare handläggningar eller
snabba slantar en ”snabb och regelrätt idiotteknisk lösning” kan erbjuda. Sen kan
beteendevetenskapen göra stor nytta.
Närliggande till beteende berörs också attityder. Bilden av att det finns en massa människor med
ansvar för brandskydd som nonchalerar allvaret i det växer fram när jag läser ”spaningarna” och
det stämmer dessvärre bra överens med min egen bild. När såg ni senast någon ryta till om att
brandskyddet är undermåligt och att lokalen genast måste tas ur bruk tills det åtgärdats? Om inte
ens vi, som ska vara brandskyddets främsta riddare, agerar med övertygelse om vikten av bra och
fungerande brandskydd vem ska tro på det då och agera därefter? Vi verkar slita med ett
attitydproblem.
Nu har både beteenden och attityder nämnts, och då är det oundvikligt att tala om värderingar. Jag
tror att Brand-Sverige behöver ett rejält värdegrundsarbete för att samla värderingarna och blåsa
liv i vår egen tro på brandskydd.
Systematiskt brandskyddsarbete
De senaste åren har införandet av SBA, systematiskt brandskyddsarbete, införts i hopp om bättre
brandskydd, men det tycks inte ha gett mycket mer hittills än pappershögar. Kanske beror det på
att det, (precis som alla andra gånger förr i historien), inte går att förändra andra utan att delta
själv.
Kompetens
Kompetens berörs i flera sammanhang och i flera avseenden. Sverige hör i omvärldens ögon till de
länder som har högst kompetens inom brandskydd, och med det stora antalet utbildade
brandingenjörer i förhållande till befolkningsmängden bli kompetensberget inte bara högt utan
även brett. Men vad kommer ut av detta berg? Efter att ha läst ”spaningarna” formas ordet
”pösmunkar” i mitt huvud. Har vi blivit självgoda, introverta och bekväma med för höga
löneanspråk? Den främsta kompetensutvecklingen borde kunna vara en fungerande
erfarenhetsåterföring, men den tycks saknas vilket kan bero på oviljan att se sina egna brister och
projicerande försvarsmekanismer i form av att peka finger mot andra. En miljö med ”lågt i tak” (se
nästa stycke) ger inte heller utrymme för erfarenhetsåterföring.
Sidan 10 av 11
Metoder
Metoder berörs återkommande och jag får bilden av att utvecklingen delvis stagnerat i
kombination med att man inte vågar ta vara på det som faktiskt är nytt och utmana svagt
underbyggda lösningar. Jag tycker inte att det skall skyllas på alla de som är nya, men ofta de
faktiska handläggarna och verkställande, utan på oss som varit med ett tag och idag ofta har
ledande positioner. Jag tycker att det vittnar om en värld med ”lågt i tak”.
Slutord
Jag tycker, och hoppas, att en spaning mot framtiden skall vara konstruktiv och optimistisk. Jag
inser att mycket av texten ovan inte alltid tydligt andas det men jag tror att det kan vara det om vi
tar hand om det på rätt sätt. Kanske skulle det räcka långt om vi till en början gjorde som vi borde?
Våra stipendiater har fått stipendium för att de haft en bra känsla för vad som behövts göras, och
gjort det. Nu har de delat med sig av goda insikter och råd för att vi ska kunna verka för ett bra
brandskydd i vårt samhälle. Jag tror att vi kan åstadkomma väldigt mycket i den saken men att vi
måste förena oss i vår strävan genom en tydligare gemensam värdegrund, ta vara på erfarenheter,
skapa ett klimat med ”högre i tak”, och gemensamt odla en kollektiv stolthet över det vi
åstadkommer. Främst i ledet för förändringar behöver cheferna gå, uppmuntrade och stöttade av
sina anställda. Och som sagt: Man kan inte förändra utan att delta. Jag deltar gärna!
Mattias Delin
Ordförande
Sidan 11 av 11