Transcript Förutsättningar och hinder för äldre att arbeta längre, SOU

Socialdepartementet
103 33 Stockholm
[email protected]
[email protected]
2012-09-28
Pensionsåldersutredningens delbetänkande
Längre liv, längre arbetsliv – Förutsättningar och
hinder för äldre att arbeta längre, SOU 2012:28
Förhandlings- och samverkansrådet PTK har tagit del av
Pensionsåldersutredningens analyser och slutsatser som presenteras i
delbetänkandet Längre liv, längre arbetsliv – Förutsättningar och hinder för äldre att
arbeta längre, och lämnar följande synpunkter på utredningen.
Sverige har en allt mer åldrande befolkning, där hälsan bland äldre glädjande nog
bibehålls allt längre, samtidigt som medellivslängden ökar. Trots förbättrad hälsa och
medellivslängd är sjukersättning den enskilt största alternativa vägen ut ur
arbetslivet, och 40 procent av kvinnorna och 30 procent av männen går direkt från
sjukersättning till ålderspension.
Det problem som föranleder den ambitiösa pensionsåldersutredningen, är att
ökningen av antalet arbetade år inte går lika snabbt som ökningen av
medellivslängden. Då andelen äldre ökar i förhållande till den förvärvsaktiva
befolkningen, innebär det att allt färre ska försörja allt fler.
Av utredningsdirektivet framgår att pensionsreformens syfte att senarelägga
utträdesåldern antas motverkas av allmänna normer om när man ska gå i pension,
liksom av åldersgränser i övrig social lagstiftning. Andra faktorer som antas påverka
utträdesåldern är äldres arbetsmiljö och möjlighet till flexibilitet bland annat i
arbetstider mot slutet av arbetslivet. Utredningen går in på reglerna i de fyra på
arbetsmarknaden dominerande tjänstepensionsplanerna, och berör de regler som
främst gäller för de förmånsbestämda tjänstepensionsplanerna, och de uttagsregler
som finns. Det framhålls senare i utredningen att stegrande premier för
förmånsbestämd tjänstepension för äldre kan innebära att dessa väljs bort vid
nyanställningar, eftersom kostnaderna blir för stora för arbetsgivaren. Det senare
anser PTK är ett felaktigt antagande.
1 (6)
Tjänstepensionerna
Tjänstepensionsplanerna – kanske framför allt den förmånsbestämda
tjänstepensionen ITP för privatanställda tjänstemän – läggs till last för att i vissa
situationer uppmuntra till tidiga utträden ur förvärvslivet och inte vara tillräckligt
flexibla när det gäller intjänande efter 65. Vidare gör utredningen gällande att
tjänstepensionspremierna i de förmånsbestämda tjänstepensionsplanerna är
åldersberoende, samt att premierna för äldre tjänstemän upplevs så kostsamma för
arbetsgivare att de vid nyanställningar väljer att anställa yngre tjänstemän. Av
utredningens eget underlag framgår dock att majoriteten av arbetsgivarna inom ITPområdet inte anser att tjänstepensionskostnaderna är ett problem för att anställa och
behålla äldre tjänstemän. PTK vill i detta sammanhang framhålla att
tjänstepensionspremierna framför allt bestäms utifrån individens lönehistorik,
premiemaximeringsregler och samordningstid samt på tjänstetidsfaktor och de sista
årens löneutveckling, varför pensionspremien i vissa fall kan bli lägre för en äldre
tjänsteman som i slutet av karriären byter arbete och går ned i lön.
Utredningen tycks också förutsätta att den förmånsbestämda tjänstepensionen (ITP
2) i vissa avseenden är så konstruerad, att den som i slutet av karriären vill växla ned
i tjänstetid eller till ett arbete med lägre lön, riskerar att få en lägre pension eftersom
målnivån för den förmånsbestämda pensionen bestäms efter lönen. PTK önskar i
detta sammanhang påminna om att individen alltid är garanterad redan inbetalda
premier. Genom ett lönesänkningsfribrev – en försäkringsteknisk konstruktion – kan
dessutom rätten till det nominella värdet av tidigare lönenivå bevaras vid en eventuell
lönesänkning.
Andra inslag i de avtalade tjänstepensionsplanerna som utredningen särskilt pekat
på och som direkt eller indirekt anges stimulera tidiga utträden ur förvärvslivet är
möjligheten att göra tidiga uttag av tjänstepensionen redan vid 55 års ålder samt
möjligheten till kollektiv slutbetalning av tjänstepensionspremien redan vid 62 år
ålder. Faktum är dock gällande tidiga uttag av tjänstepensionen, dvs före 60 års
ålder, att det under 2011 endast var 88 personer under 60 år som påbörjade sitt
uttag av ITP, mot 35 000 som påbörjade sitt uttag först vid 65 års ålder. Vid ett tidigt
uttag kan det tilläggas att pensionsbeloppen blir låga, och det kan antas att det då
finns personliga skäl till uttaget. Vad gäller avgångspension bör det påpekas att det
är en uppgörelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Skälen kan vara många,
men det får antas att möjligheten till avtalspension kan vara en ventil för att på ett
värdigt sätt hantera verksamhetens eller den individuella arbetstagarens specifika
behov. Det kan inte heller förbises att det i avsaknad av avtalspension förmodas bli
en del övervältringseffekter på sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.
2 (6)
Det noteras också i utredningen att det inte finns något som styrker ett antagande
om att uttaget av tjänstepensionen sker senare i helt avgiftsbestämda
tjänstepensionsplaner.
Normerna
I samband med pensionsreformen 1994 avskaffades den formella pensionsåldern vid
65 år, och den allmänna ålderpensionen anpassades till ett åldersoberoende och
livslångt intjänande. I samband med detta höjdes även åldern för rätten att kvarstå i
anställning till 67 års ålder. Det som dock inte förändrades var många av de
åldersgränser som finns i korresponderande lagar och normsystem. Rätten till bl a
sjukersättning och arbetslöshetsersättning samt livränta vid arbetsskada och
försörjningsstöd upphör eller förändras vid 65 år. Lönebidrag upphör vid 65 år – två
år före det att rätten till anställning upphör vid 67 år. Vidare har arbetsgivaren ett
ansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering så länge anställningen pågår, men rätten
till rehabiliteringsersättning för den enskilde arbetstagaren upphör redan vid 65. Även
rätten till sjukpenning förändras för den som väljer att arbeta efter 65. Samhällets
sociala skyddsregler för den som på grund av sjukdom eller arbetslöshet inte kan
arbeta förändras eller upphör alltså i det närmaste helt vid 65. Även rätten till de
inkomstprövade åldersförmånerna inträder vid 65 år, men på grund av
avräkningsregler och det bäst-före-datum som 65 år utgör för intjänande av
kvalifikationstid, kan förmånerna i det stora hela inte påverkas i positiv riktning
genom fortsatt arbete efter 65 år. Sammantaget innebär detta att det för
låginkomsttagare som t ex på grund av få intjänandeår får en låg allmän pension,
inte finns några starka incitament att fortsätta arbeta efter 65.
Även för den som vill – eller av olika anledningar behöver – byta yrke eller
karriärinriktning, eller vill underhålla sina tidigare förvärvade kunskaper genom vidare
studier, stöter på begränsande åldersregler. Idag begränsas rätten till studielån från
45 års ålder, för att upphöra helt vid 55 års ålder. Förbättrade möjligheter till
utbildning i ett senare skede av arbetslivet kan undanröja inlåsningseffekter som
finns eller kan uppstå, när en äldre arbetstagare på grund av eftersatt
kompetensutveckling inte längre kan hitta ett nytt arbete.
Attityderna
Utredningen har pekat på att det finns föreställningar om att äldre personer på grund
av ökad ohälsa och nedsatt förmåga att ta till sig ny kunskap, generellt skulle
prestera sämre än sina yngre kollegor. Utredningen har även visat på forskning som
pekar på att äldre ofta bevarar sin produktivitet långt upp i åldrarna. Förmågan till
inlärning minskar inte – men den förändras. De föreställningar som nu nämnts kan
innebära att äldre särbehandlas just på grund av sin ålder. Särbehandlingen kan
bestå i att de inte erbjuds eller förväntas delta i sedvanlig kompetensutveckling,
3 (6)
eftersom de antas ha svårare att ta till sig ny kunskap eller gå i pension vid 65.
Eftersatt kompetensutveckling kan innebära att anställningsbarheten minskar, vilket i
sin tur kan leda till inlåsningseffekter på ett arbete som av olika anledningar inte
fungerar för individen i slutet av arbetslivet. Alternativa utträdesvägar (a-kassa eller
sjukförsäkringsförmåner) ur förvärvslivet kan i sådana fall ligga nära till hands.
Andra attityder som förekommer, och som kan bidra till att individer gör en tidigare
sorti ur arbetslivet är att ”äldre bör lämna plats åt yngre”, vid till exempel arbetsbrist.
Det är en vanligt förekommande föreställning att det endast finns en konstant mängd
arbeten i ett samhälle, och att dessa är allmän egendom och bör delas på så sätt att
någon som arbetat länge eller är äldre, bör ge upp sitt arbete till förmån för yngre
personer. Vidare kan attityder från familj, arbetskamrater och den närmsta
omgivningen påverka individen till att gå i pension vid 65 års ålder, eftersom det är
den traditionellt accepterade och förväntade pensionsåldern.
PTK anser att det finns ett behov av ett allmänt informationsarbete om äldres
förmåga och förutsättningar att aktivt delta i arbetslivet.
Arbetsmiljön
Inledningsvis vill PTK betona vikten av att ett systematiskt arbetsmiljöarbete bedrivs
under hela arbetslivet, och arbetsmiljöarbetet ska ta hänsyn till de särskilda
omständigheter och svårigheter som kan möta alla individer, oavsett kön,
funktionshinder och ålder.
Dagens arbetsliv präglas för många yrkesgrupper av en orientering mot olika former
av visstids- och projektanställningar samt mot frilans- och fastlansarbete. Trenden
går mot en ökning av antalet sådana ”ofasta jobb”, vilket innebär en risk för
svårigheter att bedriva ett effektivt och förebyggande systematiskt arbetsmiljöarbete.
Utvecklingen innebär också att det kan bli svårare att i det enskilda fallet se vem som
är ansvarig för arbetsmiljön.
En annan utveckling som tagit fart de senaste decennierna är en förväntan att alltid
vara nåbar. Arbetstagaren förses med tekniken som ger möjligheter till ett flexibelt
arbetsliv, och får en frihet att själv bestämma tid och plats för sitt arbete. Denna
positiva möjlighet innebär samtidigt att ansvaret för arbetets ramar har lagts över på
individen. Den frihet det flexibla arbetslivet innebär, medför även en risk för att
arbetet blir gränslöst, vilket i sig kan medföra en ökad risk för ohälsa. I ett sådant
scenario blir den praktiska verkligheten att det reella arbetsmiljöansvaret flyttas över
på individen, istället för att ligga hos arbetsgivaren som har det formella ansvaret för
arbetsmiljön.
4 (6)
Den psykosociala arbetsmiljön är viktig för alla, inte minst för tjänstemän. Oftast
stannar man dock vid att tala om stress och hur den kan genereras på olika sätt. Till
den psykosociala arbetsmiljön hör dock även hur man blir bemött på sitt arbete och
hur man upplever den egna arbetsinsatsens betydelse. Ledarskapet och
företagskulturen spelar här en stor roll, t ex genom att framhålla individens betydelse
för verksamheten samt förstärka känslan av sammanhang. I utredningen har det
också redogjorts för att de som väljer att arbeta vidare efter 65 uppger att de har en
god social sammanhållning på arbetet och att de känner sig behövda samt upplever
att arbetet är meningsfullt och stimulerande, medan de som planerar att gå i pension
vid 65 eller tidigare inte känner att de har ett meningsfullt arbete och inte heller
innebär någon personlig stimulans.
Sammanfattning
Pensionsåldersutredningen har en mycket ambitiös ansats och ger många uppslag
till vad som är nyckeln till ett längre arbetsliv. PTK hade gärna sett att utredningen
tydligare hade lyft fram det som av tillfrågade individer faktiskt sägs vara avgörande
för ett senare utträde ur arbetslivet.
Arbetet för ett hållbart pensionssystem och ett längre arbetsliv bör utgå från det som
får människor att vilja fortsätta arbeta längre upp i åldrarna. Utredningen redogör för
en rad sådana faktorer, och pekar särkskilt på arbetsgivarens och arbetskamraternas
attityder till ett arbetsliv efter 65 år. Vidare framhålls att utbildning är en sådan faktor
som förknippas med ett längre arbetsliv, liksom högre inkomster. Ekonomiska
incitament verkar visserligen spela en roll för viljan att arbeta längre, men tycks vid
självskattning vara sekundärt till känslan av att vara betydelsefull på arbetet och
befinna sig i ett positivt socialt sammanhang.
PTK anser att de åldersgränser som finns i den lagstiftning som har anknytning till
eller gränsar till arbetslivet bör ses över, då de i många fall motverkar ett längre
arbetsliv. De åldersgränser som finns i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, samt i
de åldersrelaterade respektive sociala skyddslagstiftningarna bidrar dessutom till en
direkt övergång till ålderspension vid 65.
I ett välfärdssamhälle bör arbetet för att senarelägga utträdet ur arbetslivet ta sikte på
de positiva faktorer som förknippas med arbete, och som de facto synes avgörande
för individens vilja och förmåga att fortsätta arbeta bortom den traditionellt förankrade
65-årsdagen. I ett välfärdssamhälle bör arbetsmiljöarbetet inte enbart handla om att
man ska kunna arbeta längre – man ska också vilja arbeta längre.
5 (6)
PTK anser att:
-
-
-
-
utredningen i sitt fortsatta arbete bör se över det regelverk som innebär att
den som fortsätter arbeta efter 65 års ålder tappar det skydd som
arbetslöshets- och sjukförsäkringarna innebär, samt att möjligheten till
lönebidrag och försörjningsstöd upphör
de avräkningsregler som finns i de inkomstprövade pensionsförmånerna bör
ses över, för att ge ekonomiska incitament till fortsatt arbete för den som vill
och kan arbeta längre
det alltid måste löna sig att arbeta, varför nivåerna på grundskydden i
förhållande till möjligheten att påverka sin pension för den som har låga
inkomster bör ses över
förutsättningarna för att bedriva studier även i ett senare skede av arbetslivet
bör ses över
det bör återinföras möjligheter till deltidspension mot slutet av arbetslivet
ett ökat stöd bör ges till forskning kring de faktorer som redan idag får äldre
att stanna kvar i arbetslivet till 65 och efter 65 års ålder
PTK är enig med utredningen om behovet av en flexibel pension – både av
samhällsekonomiska och individuella skäl. PTK anser också att det
informationsarbete som redan idag bedrivs av pensionsmyndigheten om hur
ekonomin påverkas vid tidiga respektive sena uttag av pensionen är viktigt för att
påverka attityderna till ett längre arbetsliv, och bör därför kunna utvecklas och
anammas av fler aktörer.
PTKs uppfattning är att dagens tjänstepensionssystem fungerar väl, och vill
framhålla att parternas fria avtalsrätt måste värnas av staten då det är en viktig del
av den svenska modellen.
Förhandlings- och samverkansrådet PTK
Kristina Rådkvist
Ulrika Öberg
6 (6)