Transcript ...och nu är han ett livs levande manus - Vakna

12 | alekur iren | n u mmer 37 | vecka 4 4 | 20 0 6
Per Lifvergren tog död på missbruket...
– Idag en viktig kugge i det drogförebyggande arbetet
NÖDINGE. Per Lifvergren lämnar ingen oberörd.
Sedan en tid tillbaka
utgör han en viktig
kugge i Ale kommuns
drogförebyggande
arbete.
– Det känns otroligt
skönt att vi har kunnat
knyta Per till oss. Med
Pers hjälp så kan Vakna
ta nästa utmanande
steg, säger Thomas
Berggren.
Per Lifvergren vet vad mobbing och utanförskap kan leda
till. Själv tog han till droger
med förhoppningen om att
kunna försöka fylla det hål
som uppenbarade sig i själen.
– Jag mobbades från första
till sjunde klass. När jag var
tolv år började jag sniffa, för
att sedan övergå till hasch, berättar Per.
På högstadiet kom Per med
i det tuffa gänget, vilket förde
in honom på ännu tyngre
droger och kriminalitet.
– Det blev både amfetamin
och heroin.
Vändpunkten kom när Per
var 20 år, när hans mamma,
med hjälp av polis, ”kidnappade” honom och reste ut till
familjens sommarställe.
– Där fanns morfar, som
alltid varit min stora förebild.
När han visade mig den sorg
han kände blev jag ledsen och
tänkte: Vad är det jag håller på
med? Jag håller på att förstöra allt för de människor som
betyder något för mig.
Per som var dömd till
skyddstillsyn sökte frivilligt
en plats på ett behandlingshem i Iggesund, Hälsingland. Därefter gick han ett år
på Folkhögskolan i Hudiksvall innan han bestämde sig
för att flytta till västkusten
och Göteborg 1987.
– Jag var tvungen att lämna
hemstaden Gävle bakom mig
och starta om på nytt, förklarar Per.
I Göteborg tog han omedelbart kontakt med FMN
(Föräldraföreningen mot narkotika) och erbjöd sina tjänster. Ganska snart blev Per
också ett verktyg i narkotikapolisens drogförebyggande arbete.
Tusentals föreläsningar
– Förutom fyra år, då jag
jobbade på en bensinmack i
Lunden, har jag på olika sätt
jobbat med drogförebyggande arbeten och projekt. Jag
har ett par tusen föreläsningar med mig i bagaget och har
varit runt på skolor i hela
landet, berättar Per.
Kontakten med ungdomar är det som Per Lifvergren gillar allra bäst. Därför
behövde han inte särskilt
lång betänketid när Michael
Svensson från Ale gymnasium ringde upp och redogjorde för sitt ärende.
– Jag har svårt att säga nej
när Michael ringer, jag känner
honom sedan tidigare. Det
enda som kunde få mig att inte
ställa upp var om det skulle bli
för mycket socialporr över
projektet och att folk skulle
säga: Stackars honom!
Första kontakten med eleverna hade Per strax innan skol-
avslutningen i juni. En gång i
veckan gästar han gymnasiet
och sakta men säkert börjar
innehållet i föreställningen
att ta form.
– Bland de första gångerna
vi träffades såg vi Stefan Jarls
film ”Ett anständigt liv”. Det
är visserligen en 30 år gammal
film men det enda som har
förändrats är modet och att
det har kommit nya droger,
säger Per.
Ungdomarnas sätt att ta
till sig filmen och det hjärtliga engagemang som utlöstes har lagt grunden för den
process som man just nu befinner sig i.
– Jag ska inte bara vara ett
manus, utan eleverna tar med
händelser som har koppling
till deras egen vardag. Det
handlar inte bara om droger
utan även om utanförskap och
frågan som många ungdomar
ställer sig idag: Duger jag?
Känner sig "hedrad"
– Man blir faktiskt omtumlad över hur de tar sig ann
detta uppdrag. Jag känner
mig "hedrad", utan att för
den sakens skull låta alltför
pretentiös, tillägger Per.
Det är med värme i rösten
som Per Lifvergren talar om
det drogförebyggande arbete
som sker i Ale via Vaknas försorg.
– Vakna borde finnas i
hela landet. Det bästa vore
om Thomas Berggren kunde
klona sig, skrattar Per men
blir snabbt allvarlig:
– Vi måste ta ungdomarna
på allvar, lyssna på dem. Det
är ju något grundläggande fel
i samhället när en 13-åring tar
livet av sig.
Att Per Lifvergren själv är i
livet beror enligt honom själv
på tre saker.
– Tur, kärlek från min familj
och att jag slutade med droger.
Det var ett beslut ingen annan
hade kunnat ta åt mig. Det är
skälen till varför jag sitter här
nu, avslutar Per.
I ALE GYMNASIUM
Jonas Andersson
[email protected]
PER LIFVERGREN
Ålder: 42
Familj: Singel. Mormor, mamma,
pappa och syster i Alingsås.
Bor: Göteborg.
Arbete: ”Jag har tre arbete. Jag
jobbar för Svenska Narkotikapolisföreningen, är projektanställd som medmänniska på Hvitfeldtska gymnasiet
samt här på Ale gymnasium där jag
arbetar med utbildning som rör drogoch alkoholförebyggande frågor.”
Intressen: ”Jag gillar att träna.
Dessutom har jag ett extremt stort
intresse för film och litteratur.”
Senaste lästa bok: ”Det är
Sucka mitt hjärta, men brist dock ej
med Mark Levengood.”
Favoritmusik: ”Jag är en allätare, och gillar det mesta utan country och dansband. Peter Gabriel är
utan tvekan min favoritartist.”
Då blir jag glad: ”Det är mycket
som gör mig glad. Vad som gör mig
glad rent själsligt är när jag får åka
ut till Saltholmen och vara nära vattnet.”
Motto i livet: ”Det har jag tagit
av min morfar och det lyder: Våga
visa förnöjsamhet.”
Aktuell: Som levande manus och
medmänniska för esteterna på Ale
gymnasium och som föreläsare för
Ales nattvandrare onsdagen den 8
november i Medborgarhuset, Alafors.
...och nu är han ett livs levande manus
– Esteter i Ale gymnasium skapar föreställning om droger, mobbing och utanförskap
NÖDINGE. – Föreställningen blir kanske den
enskilt viktigaste händelse som sker i Ale
kommun under hela
2007.
Thomas Berggren
från Vaknaprojektet,
betonar värdet och
nyttan av det förberedelsearbete som
genomförs i Ale gymnasium just nu.
Eleverna i ES 2a ska
gestalta den före detta
missbrukaren Per Lifvengrens liv – med hjälp
av honom själv.
Någon gång i april nästa år ska
föreställningen om Per Lifvengrens liv som missbrukare ha premiär i Ale gymnasiums teatersalong. Idén föddes
i våras och efter ett samtal med
Lifvengren stod det klart att
dröm skulle kunna bli verklighet.
– Det är hur häftigt som
helst! Jag arbetar med det här
projektet på nära håll och en
sak är åtminstone säker. När
Michael Svensson får rätt
förutsättningar och ges tillräckligt med tid så blir resultatet oftast i världsklass. Det
finns så mycket kraft och resurser hos elever på Ale gymnasium så detta Vakna-arbete
känns helt rätt, säger Berggren.
Projektet är fortfarande i
sin linda, men eleverna visar
stor lidelse och entusiasm i
skapandet av föreställningen.
– Vi håller på att dra upp en
linje och plocka ut scener för
att på så sätt skapa en röd tråd
i berättelsen, säger AnnaRonja Hallesten.
Anna-Ronja och hennes
kamrater hyser stor respekt
för Per Lifvengrens sätt att
uttrycka sig och de övertygade om att föreställningen
kommer att bli något alldeles extra.
– Det här blir större än vad
vi hade trott från början. Vi
ska relatera till händelser i
vardagen som innebär att publiken kommer att känna igen
sig, säger Robin Nyqvist och
fortsätter:
– Vi vill förmedla att det
inte finns några lätta eller
tunga droger. Utanförskap
och föräldraansvar kommer
också att bli viktiga ingredi-
Här är gänget som ska skildra Per Lifvengrens liv, i en föreställning som kommer att ha premiär i Ale gymnasium till våren.
enser i föreställningen.
Hur känns det just nu?
– Det är kul men också
känslosamt. Det finns saker
i det förflutna som man själv
har förträngt, men som man
nu delar med sig av till övriga
i gruppen. Det är en process
att gå igenom, säger AnnaRonja.
Drygt sex timmar i veckan
ägnar de 28 esteteleverna åt
projektet. Går allt som planerat kommer föreställningen att ha premiär i april.
– Det ser vi verkligen fram
emot och det kommer att bli
en dag som går till histori-
en, säger Anna-Ronja och
Robin.
JONAS ANDERSSON