Transcript Predikan i Korskyrkan den 5 juni 2011 Jesu återkomst – hopp, inte

Predikan i Korskyrkan den 5 juni 2011
Jesu återkomst – hopp, inte hot
I torsdags var det Kristi Himmelsfärdsdagen, då vi läser om hur Jesus lyftes upp
i skyn och försvann ur lärjungarnas åsyn. Med löftet att han ska komma tillbaks
– detta är en viktig del av den kristna tron – att Jesus ska komma tillbaks och
upprätta sin skapelse. Att han har satt en yttersta gräns för den ondes
verkningar. Hit men inte längre. Därför är talet om Jesu återkomst inte ett hot
utan ett löfte. Därför är Uppenbarelseboken boken om alltings fulländning.
Bibelns sista bok är en hoppets bok.
Upp. 21:1-4 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och
den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. Och jag såg den
heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som
en brud, som är smyckad för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från
tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo
hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han
skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen
sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."
Bön
Undergång eller upprättelse?
Ännu en gång har det trätt fram en domedagsprofet som skapat rubriker,
ångest och avståndstagande. Vår konfirmandgrupp tyckte det var onödigt att vi
övade inför konfirmationsavslutningen den 22 maj. För Harold Camping har
gjort det igen, förra gången var 1994 och nu skulle jorden gå under 21 maj
2011, men han fick skjuta fram det ytterligare ett halvår, till den 21 oktober, då
han räknat fel. Jesus kanske kommer åter då, men Bibeln är väldigt klar med att
ingen vet tiden för Jesu återkomst, endast Fadern allena.
Jag tror på Jesu återkomst, men jag tror inte på domedagsprofeter. I skolan
undervisar de att kristna tror på jordens undergång – men jag tror på Jesu
återkomst och tillvarons upprättelse. Det är en viss skillnad, eller hur? När
kyrkan ropat vargen kommer för mycket så tar man inte talet om Jesu
återkomst på allvar. Det blir bara ett förlöjligande av kyrkan. Som sagan om
Peter och vargen.
Några viktiga termer och begrepp
Några viktiga termer och begrepp i samband med talet om de yttersta tingen –
ändens tid – eskatologin. Enligt Wikpedia är Eskatologi (av grekiskans
eschaton, "det yttersta", och logos, "lära") är inom olika religioner läran om de
yttersta tingen. Inom kristendomens teologi är eskatologin i princip detsamma
som förutsägelser om apokalypsen, eller "uppenbarelsen" av Jesu makt vid
dennes återkomst, fullbordandet av Guds rike och världens undergång.
Apokalyptik betecknar dels en religiös litteraturart, som på grundval av
gudomlig uppenbarelse vill tolka världsloppet och framför allt avslöja dess slut,
dels den tankeriktning som är förbunden med sådana spekulationer.
Dispensationalism - Läran om att bibeln beskriver ett antal (vanligen sju)
perioder/tidsåldrar, en uppdelning (dispensation), av historien. Bibelns
apokalyptiska litteratur, främst Daniels bok och Uppenbarelseboken, är
tongivande i den dispensationalistiska teologin - tillsammans med
gammaltestamentliga löften till Israel, som genomgående tolkas futuristiskt
(framåtsyftande) och bokstavligt. När uttrycket vanligen används idag, står det
för en dispensationalistisk premillennialism, d.v.s. den lära som John Nelson
Darby utvecklade.
Millennialism - Tanken på ett tusenårsrike, d.v.s. en period av tusen år då
Gud ska regera på ett synligt sätt här på jorden, och ondskans makt vara
begränsad. Detta är ingen ny tanke inom den kristna kyrkan. Det har funnits
flera olika modeller av “millennialism”, den postmillennialistiska synen,
fick ett uppsving under 1700-talet och bygger på att Guds rike skall bryta in i
den här världen under tusen år och avslutas med Jesu återkomst.
Premillennialism står då för en syn som menar att Jesus återkomst föregår
den tusenåriga perioden av fred och harmoni, och sedan kommer den slutliga
domen. Prefixet post-/pre- bygger alltså på när man menar att Jesu återkomst
inträffar i förhållande till en faktisk tidsperiod mellan den nuvarande tiden och
Guds eviga rike.
Amillennialism är ett annat synsätt som inte alls ser texten om tusen år i
Uppenbarelsebokens 20:e kapitel som en faktisk tidsperiod på tusen år och ett
sorts mellanstadium, utan att vår tid kommer att följas direkt av evigheten i och
med Jesu återkomst. Detta har varit den allmänt rådande synen från 300-talet
och framåt i de historiska kristna kyrkorna. Synsättet innebär att vi alltså, enligt
Amillennialism, lever i ”tusenårsriket” ända sedan Jesus dog och uppstod.
Uppryckandet - eng. “rapture”, en hemlig Jesu återkomst som enligt den
gängse pre- millennialismen ska ske före Vedermödan. Då kommer alla sant
troende att försvinna (ryckas upp) från jorden och resten lämnas kvar ('left
behind'). Läran omkring “Uppryckandet” bygger på en enstaka vers (4:17) i det
nytestamentliga brevet Första Thessalonikerbrevet.
Vedermödan - eng. “tribulation”, en period av 7 år då ondskan släpps loss
och hela världen kommer att drabbas svårt av krig, naturkatastrofer o dyl.
Detta, menar dispensationalister, blir den sista svåra tiden innan Jesu synliga
återkomst och upprättandet av tusenårsriket.
När kommer riket? Tre grundproblem
Uppenbarelseboken 19-20 ger en beskrivning av händelser som sannolikt äger
rum i samband med Jesus återkomst. Här beskrivs hur en satanisk treenighet draken, odjuret och den falske profeten - omintetgörs en gång för alla. Sedan
följer den yttersta domen.
Men om det var så Johannes menade finns det ett grundproblem med den
postmillenialistiska tolkningen av tusenårsriket som ju låter texten syfta på
evangeliets segertåg i världen genom församlingen. Det är dessutom tveksamt
om beskrivningen av ryttaren på den vita hästen i Uppenbarelseboken 19 ska
förstås som en bild av den kristna församlingen. Det ligger närmare till hands
att förstå ryttaren som en bild av en segrande Kristus.
Om visionen om tusenårsriket är framtida blir även den amillenialistiska
tolkningen tveksam eftersom man här förstår riket som en beskrivning av
församlingens tid. Problemet med denna tolkning är även att Satan i
tusenårsriket beskrivs som fängslad och att han under den perioden inte längre
bedrar folken. Så beskrivs ju knappast Satan för övrigt i Nya testamentet, inte
ens i Uppenbarelseboken.
Svårigheten med den premillenialistiska tolkningen är att den ofta
läser Johannes visioner alltför bokstavligt och spekulerar i ett rike på jorden
med Jerusalem som centrum i exakt tusen år. En sådan läsning tar knappast
hänsyn till Uppenbarelsebokens symbolspråk.
Det finns alltså problem med samtliga tolkningar av tusenårsriket.
Men även om visionen är svårtolkad verkar syftet klart. Johannes vill ge en
tröstevision som sätter de troendes lidande i den här världen i kontrast till den
härlighet som väntar.
Viktigare än att exakt bestämma var, när och hur det kommer att bli är därför
insikten om att Gud kommer att döma ondskan en gång för alla. Och för den
som är beredd att lida ont och följa lammet i en orättvis värld väntar stor
uppmuntran.
Några återkommande uttryck
Det finns några uttryck som återkommer i predikningar om Jesu återkomst
som blivit sanningar för frikyrkan, men som kanske inte har biblisk grund.
”Jesus kommer snart” är ett uttryck från Upp 22:20, från Jesus själv, där
han säger ”Ja, jag kommer snart”. Många gånger används dessa ord av olika
personer som möjlighet att Jesus kan komma när som helst. ”Är du redo om
han kommer i morgon”, har man hört i många predikningar. En skrämmande
tanke för många under de gångna åren! Att han kommer när vi inte förväntar
oss är inte samma sak som att han kan komma när som helst. Annars skulle inte
Herren själv uppmanat oss att förstå tiden vi lever i, och förstå tidens tecken.
Först och främst kan Jesus inte komma när som helst! Bibeln beskriver en
mycket väl genomtänkt plan som Gud har haft från begynnelsen. Händelserna
går efter den kronologiska planen Gud alltid har haft. Jesus kunde inte komma
när som helst första gången, och så är fallet angående hans återkomst också.
”När tiden var inne sände Gud sin Son…”, Galaterbrevet 4:4. Detta innebär
både en kronologisk aspekt och en aspekt som beskriver situationen som olika
historiska händelser har lett till.
Tidens tecken. Detta är ett av de starkaste argument för påståendet att
Återkomsten är nära. Man menar att det som sker i våra dagar är unikt och är
tydliga tecken att Jesus kommer snart. Man nämner ofta naturkatastrofer, krig,
hungersnöd osv. Detta är både sant och en myt. Saker som händer idag har
alltid hänt och ibland i mycket större omfattning i historien. De som levde i
digerdödens Europa på 1300-talet, kunde nog inte tro annant än att det var den
yttersta tiden.
Att det ska komma fram en Antikrist. Många Antikrist har redan
kommit, enligt Bibeln, 1 Joh. 2:18, Johannes skriver: Kära barn, den sista tiden
är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många
antikrister trätt fram. I framtiden kommer säkert det antikristliga att
uppenbaras i mycket större utsträckning än hittills i historien. Att exempelvis
säga att den tekniska utvecklingen av chipet är bevis på att Antikrist är nära kan
vara en panikartad eskatologi. Tidigare händelser som världskrigen har också
tolkats som Antikristlig manifestation i olika personer, som det har också i en
viss mån varit. Jag tror att den slutliga manifestationen av Antikrist hör till det
absolut slutliga skeendet i världshistorien.
Vad är det då för guidelinjer vi kan följa för att förstå var i tiden vi befinner oss i
relation för Jesu Återkomst. En av dessa är det symboliska talet i siffror i Gamla
Testamentet. Det är alltid riskabelt att ta symbolik som pålitligt argument, för
spekulationerna och tolkningarna kan vara oändliga och olika. Men trots detta
så är det svårt att förstå Bibelns eskatologi, om man inte tar i beräkning uttryck
som ”tredje dagen”, ”en dag är som tusen år och tusen år som en dag för
Herren” och många andra, som regelbundet repeteras igenom hela Bibeln.
Har ni olja i lampan, bröder?
I ett fackeltåg med kyrkorna i Halmstad, ropar en härligt frälst pingstsyster till
två grabbar i skinnpaj och nitar: ”Har ni olja i lampan, bröder?”. Utifrån
liknelsen om brudtärnorna som väntar på bruden. Grabbarna fattade inte något,
men frågan är berättigad, om än i annan formulering J
Istället för att tyda tecknen är att läsa sitt eget liv. Att som den förlorade
sonen, komma till sig själv. För du har ett har ett mål med ditt liv. Det har alla!
Och frågan är då om man har olja i lampan. Att man är beredd när
brudgummen (Kristus) kommer.
”Vet du vart du skall? Om inte, spelar det ingen roll vilken väg du tar!”, skriver
Ulf Engström i sin blogg. Jag undervisade för ett tag sedan om ”meningen med
livet”, vad är det för mening med att leva? Men en annan frågeställning är vad
det är för mål med mitt liv? Vi äger inte livet självt. Inte någon enda människa
kan säga att ”i morgon skall jag vakna upp och göra det och det, försonas med
min hustru eller man, ställa tillrätta med min syster eller bror, försonas med
mina föräldrar”. Allt av den enkla anledningen att vi inte vet om vi får vakna upp
i morgon till en ny dag. Vi tror det, på goda grunder, men vi kan inte veta helt
säkert. Det är någon annan som äger livet men vi får vara förvaltare av det
samma. Detta är en gudomlig och helig livsprincip. Vi har fått rätten att förvalta
våra liv och detta är okränkbart! Jag skulle till och med vilja gå så långt med att
säga detta är ett av de övergripande mål varje människa har: att förvalta sitt
eget liv! Berättelsen om Alice i Underlandet är i sig en spännande saga
eller författarens sätt att spegla och beskriva mänskliga sammanhang med hjälp
av sagan. Vid ett tillfälle så kommer Alice fram till en korsning och blir stående
inför detta vägval. En katt ligger i ett träd ovanför Alices huvud och när hon blir
medveten om katten frågar hon katten om vägen. ”– kan du säga mig vilken väg
jag skall ta?” Katten svarar ”vet du vart du ska?” Alice svarade ”– nej”. Katten
svarar och säger: ”– då spelar det ingen roll vilken väg du tar!”
Men du har ett mål! Du har ”löftena som kunna ej svika” (som Lewi Pethrus
skriver i sin sång). Därför kan du med visshet veta att du har ditt namn skrivet i
Livets bok, att du har hans sigill över ditt liv. Så är det när man lagt sitt liv i Jesu,
trygga, förlåtande, tröstande, händer.
Amen