Transcript 2014-04-06 Utskriftsvänlig version

Anders Sundström, Filadelfiakyrkan Örebro, 2014-­‐04-­‐06 Vägen till frihet: Fri från prestationer Här följer en sammanfattning av predikan + några frågor att reflektera och samtala kring. Läs Johannes evangelium 15:1-­‐17 Som kristen kanske man tänker att man vill göra något för Gud. Man vill inte leva för sin egen skull, utan för hans. Man vill tjäna honom och betjäna människor. Det är glädjande när man får den inriktningen på sitt liv, men samtidigt kan det då komma in element av prestationstänkande. Man kanske tänker att Gud inte är nöjd med en, utan har större förväntningar på ens liv. Det blir ett slags prestationskrav. Jag har mött tragiska exempel på hängivna kristna som brunnit för Jesus, men dukat under av för hårda krav. Kanske från andra, kanske från sig själv eller från Bibeln och det man tror är Bibelns budskap. Dagens text, som är Jesu undervisning, visar på en väg som inte ger kramp utan befriar. Har du varit på någon vingård någon gång? Den kräver mycket jobb och skötsel. Det finns alltid en vinodlare där, som ser till att så mycket frukt som möjligt kommer fram och tas tillvara. Det är kraften i vinstocken som gör om det blir frukt eller inte. Hugger man av en gren och stoppar den i jorden och vattnar händer ingenting. Grenarna bär frukt bara om de har kontakt med vinstocken. Förstår du då vad Jesus försöker att förmedla när han säger ”Utan mig kan ni ingenting göra”? Ska vi prestera? Kan vi prestera? Ja det kan vi, men inte i oss själva. Det är han som ska göra något genom oss, det är en stor och avgörande skillnad. Tre nyckelord att ta fasta på i detta sammanhang vill jag lyfta fram: 1 Kärlek (v. 9 och 12) Skulle du kunna stå framför en spegel, betrakta dig själv och tydligt säga: ”Jag är Guds favorit. Jag är den som Jesus älskar.”? Jag kan ana att det skulle ta emot för många. Vi tar det för självklart att man kan sjunga ”Jesus älskar alla barnen” men vi har svårare för att sjunga ”Jesus älskar alla vuxna”. Varför? Jo, vi tycker inte att det stämmer: ”Jag är väl inte så mycket att älska. Jag gör ju saker som han inte tycker om.” Exakt. Vi villkorar kärleken: ”Han älskar mig bara om jag gör så och så eller om jag undviker det och det.” Men det är inte Jesu budskap, och inte heller evangeliets kärna. Jesus älskade till och med sina egna bödlar: ”Förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Det är kärlek det! Jesus befaller sina lärjungar att älska varandra så som han har älskat dem. Men observera att han först säger att de ska bli kvar i hans kärlek, och därefter att de ska älska varandra med agapekärlek, dvs. den kärlek han ger. Hela liknelsen om vinstocken går ut på att berätta att han måste få förmedla sin kärlek till oss, för att vi ska ha kärlek som kan strömma genom oss till andra. Detta tror jag att vi många gånger missar i våra lovsånger, då vi vill tala om för honom hur mycket vi älskar honom. I stället skulle vi först och främst tacka honom för att han älskar oss som vi är. Det är så lätt att vi tänker att han älskar oss om vi gör något bra, inte annars. Men tänker jag att det ska bero på mina egna ansträngningar, blir det inte så mycket god frukt i mitt liv. Alla vet ju att det inte kommer frukt från en gren som huggits bort från trädet. Det är orimligt och otänkbart. 2 På samma sätt fungerar det med kärleken från Gud. När en stark gudomlig kärlek fyller oss och vi får glädje från honom att älska andra, så blir det Guds kärlek som genomsyrar den mänskliga rela-­‐
tionen. I bergspredikan ger Jesus exempel på hur stark denna agapekärlek kan bli i en människa. Han säger: ”älska era fiender och be för dem som förföljer er”. Detta omöjliga kan ske med Guds hjälp och med hans kärlek. Det är långt ifrån en egen prestation, det är faktiskt en gåva från Gud. 2 Glädje (v. 11) När vi tar emot hans kärlek, när vi förstår att vi verkligen är älskade av honom och lever ut den i vår omvärld, så kommer glädjen som ett brev på posten. Gud vill glädje! Ibland undrar jag om vi inte lägger för mycket band på oss i kyrkan. I stället för glädje och fest är det formellt och lugnt. Så här står det i Apostlagärningarna om den första församlingen: ”De möttes i jublande, upprik-­‐
tig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.” I den uppriktiga glädjen förlöstes något som gjorde att män-­‐
niskor blev frälsta. Att vara glad är ingen prestation. Man bara är den man är, men påverkar kanske mer än man tror. Glädje och skratt smittar. Kärlek och glädje är två av de frukter som Paulus räknar upp i Galaterbrevet 5 och kallar Andens frukter: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, tro-­‐
fasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Allt detta är långt ifrån prestation. Det är svårt att pre-­‐
stera kärlek, glädje, frid, tålamod. Det är någonting som han gör i oss. När vi tror att Gud vill att vi ska göra något för honom, kanske det snarare är så att han vill göra något i oss. Och när han gör något i oss då kommer det att märkas utåt. 3 Vänner (v. 15) Från att ha varit Jesu tjänare, har lärjungarna plötsligt blivit hans vänner. För en tjänare går upp-­‐
giften ut på att göra allt som ens Herre befaller. Där räknas bara prestationen. Men nu säger Jesus att vi är hans vänner. Vad är en vän? Är det en som presterar? Nej, Jesus förklarar själv vad en vän är. Det handlar om hur mycket man får veta. Jesus har delat allt han har hört från sin Fader. Det finns inga hemligheter, inget dolt. Jesus har öppnat sig själv och sitt liv för lärjungarna och därmed gett dem ett stort förtroende. Men förtroendet förpliktar. ”Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er”, säger Jesus. Är det inte prestation här ändå då? Nej, den befallning Jesus ger är kärleksbudet. Om de verkligen är hans vänner kan de inte behålla hans kärlek för sig själva. Det är att svika förtroendet. En vän behöver aldrig prestera. Han eller hon behöver aldrig visa sig duglig. Han har inget att bevisa. En vän är en vän! Tänker du att du som kristen är en tjänare eller vän? Om du tänker tjänare, är du inriktad på vad du ska göra. Om du tänker vän, är du inriktad på att vara i hans närhet, att ta emot för att kunna ge vidare ut i en värld som längtar efter att få uppleva kärlek från ovan. FRÅGOR FÖR REFLEKTION OCH SAMTAL: 1) Kan du uppleva prestationskrav som kristen? Känner du dåligt samvete för att du gör för lite för Gud? Känner du någon som lämnat tron på grund av att för höga krav har ställts? 2) Vad säger du om bilden av vinstocken? Beskriver den hur ett liv som kristen är? Vad innebär det som Jesus säger ”utan mig kan ni ingenting göra”? 3) Hur kan man ta emot Jesu kärlek i sitt liv (vers 9)? Är det en förutsättning att man vet att man själv är älskad, för att kunna älska en annan människa (vers 12)? 3 4) Finns det en botten av glädje som bär under livets alla omständigheter (vers 11)? Om man inte ger av sina pengar, är det ett tecken på att kärleken till Jesus avtagit? 5) ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning” (Gal 5). Kan du känna att Herren formar saker i ditt liv mer än att du själv presterar fram goda frukter? 6) Vad får det för konsekvenser att vi är Jesu vänner istället för tjänare (vers 15)? Hur tänker du om dig själv som kristen. Känner du dig som Jesu vän eller tjänare?