Transcript Uppsats om empati i vården av Helene Norrman - SER

Empati
Bemötande i vården
Helene Norrman SERht13
Helsingborg 2014
Sammanfattning:
Empati är ett begrepp som många samtalar om. Men vad är egentligen empati? Varför är en
del människor mer än empatiska än andra? Jag har intresserat mig för detta ämne och hur man
utvecklar denna förmåga. Fokus på uppsatsen är på vilket sätt man utvecklar empati hos
människor. Jag har läst en del vetenskapliga uppsatser om empati, hur man kan fördjupa
kunskaperna, intellektuellt. I dessa uppsatser kan man läsa ofta om maktmissbruk mellan
personal och patient. Jag har skrivit en uppsats där man går bortom orden för att nå orsakerna
till varför människan brister i sin empatiska förmåga. Genom anknytningsteorin har jag fått en
del förklaringar varför människan relaterar till andra på ett mindre empatiskt sätt och hur en
del människor har utvecklat en empatisk förmåga. Jag har studerat hur barndomen och
vuxenlivet hänger ihop. Jag har genom litteratur och föreläsningar på min utbildning till
SERterapeut försökt förstå hur empati grundläggs tidigt i livet när vi föds och hur man ur ett
SER terapeutiskt perspektiv kan utveckla människan till ökad empati. I massmedia kan vi läsa
om vårdskandaler hur personal brister. Beror detta enbart på ekonomi? Kan bemötandet inom
vården utvecklas på ett annat sätt än vad som görs idag? Jag har tittat närmare på detta.
Innehållsförteckning
sid
1 Inledning
4
2 Frågeställning
5
3 Bakgrund
6-13
3:1 Vad betyder begreppet Empati?
3:2 Hur grundläggs den empatiska förmågan/oförmågan?
3:3 Anknytningsteorin
3:4 Iscensättningsperspektivet
3:5 Good enough mothering – tillräckligt bra omsorg
3:6 Vad är en värdegrund?
4 Metod
14
5 Resultat
15-21
5:1 Hur kan en Serterapeut hjälpa en människa att bli mer Empatisk?
5:2 Beskrivning av olika metoder
5:3 Att skapa nya vägar att hantera i en iscensättning
5:4 Maktutövande
5:5 Barndomens betydelse
6 Slutdiskussion
22-24
7 Käll- och litteraturförteckning
25
Inledning:
Jag har många gånger funderat på varför personal just valt att arbeta inom vården när man
saknar förmågan till att visa värme och omtanke. Efter 25 års arbetslivserfarenhet inom
vården har jag fått mycket kunskap och intresse om begreppet empati. Det finns oerhört
många som vill och gör ett bra jobb inom denna verksamhet, men det finns också stora brister
i bemötandet och det är det som jag vill undersöka. Handlar det om den djupare delen av oss,
det omedvetna? Med iscensättningsperspektivet bearbetar vi smärtminnen genom att möta
människor som hjälper oss att nå den djupare delen av oss själva. Detta är vi oftast helt
omedvetna om och vi behöver hjälp med att identifiera våra känslor. Min tro är att alla
människor är goda när vi föds och att vi under vår uppväxt lagt på oss olika psykiska försvar
för att överleva i vår familj. Jag har skrivit om barndomens betydelse för oss, och hur vi
grundlägger förmågan/oförmågan till empati och hur vi kan utveckla empati med hjälp av
SERterapi.
Frågeställning och syfte
Frågeställning:
Väljer vi yrken där vi får möjlighet att bearbeta vår barndom (omedvetet)?
Hur kan man lära sig bli mer empatisk?
Syfte:
Inom vården idag läser vi om nedskärningar och stress, men finns det andra förklaringar än
ekonomi när det blir missförhållanden inom vården är intressant att titta djupare på.
Inom vården har det i många år pågått ett värdefullt arbete med värdegrund som tema genom
föreläsningar och diskussionsgrupper.
Vi som människor formas som mest innan vi har ett språk. Alltså vi är formade bortom orden.
Hur kan vi då ta till oss en djupare kunskap genom enbart ord?
3. Bakgrund
3:1 Vad betyder begreppet Empati?
Ordet empati kommer från grekiska ”empatheia” av en, in, och phatos, känsla , lidande alltså
ungefär inkännande. Den allmänna betydelsen av ordet empati i psykologisk litteratur var då
att upplevelse- eller känslomässigt ”veta” vad en annan människa känner i ett givet ögonblick
i sin privata värld. Det utmärkande för empati beskrevs ofta vara att man får en plötslig
kunskap eller insikt om den andras känsloläge. (Holm, Ulla 2003).
Affektiv empati: Att känna vad den andra känner.
Kognitiv empati: Att förstå vad den andra känner, i huvudsak att man intellektuellt förstår hur
och varför andra reagerar som dom gör.
Empati handlar om en psykisk förmåga att förstå och känna med andra, vare sig personen
håller med eller inte. (Wikipedia).
Inom sjukvård, psykoterapi, socialvård och undervisning har empati blivit ett intressant
begrepp. Det gäller att skapa en god relation till den hjälpsökande som ger stöd och trygghet
och bygger upp ett gott samarbete. Den empatiska förmågan ses som ett viktigt instrument för
detta.
Teoriutvecklingen har här i stor utsträckning utgått från psykodynamiskt tänkande, något som
ligger nära till hands med tanke på intresset för empati har sitt ursprung ur den
psykoanalytiska och psykoterapeutiska situationen med dess höga krav på terapeutens
förmåga att rätt förstå sin patients upplevelsevärld. Ett angeläget område för teoribildning och
empirisk forskning är vilka mekanismer som ingår i den empatiska förmågan och hur den kan
utvecklas. ( Holm, Ulla 2003).
3:2 Hur grundläggs den empatiska förmågan/oförmågan?
Under barnets första tre år läggs grunden för en trygg och stabil identitet. Ett litet barn är helt
utelämnat till vuxnas förmåga att se det och svara på deras signaler vad det behöver. Vi är
mest fokuserade på att tillgodose våra barns kroppsliga och materiella behov än på våra barns
känslomässiga behov. Alltför många barn utvecklar aldrig en grundtillit. En människa med
bristande tillit kan därför ha mycket svårt i nära relationer. Misstrogna barn är svikna barn
menar Patricia Tudor Sandahl. Under vår tidiga barndom tryckte vi undan sådant som var
hotande och skrämmande för ett litet barn. Barnet har sedan inget medvetet minne av det som
hänt men i det omedvetna ligger det kvar och påverkar människan även i vuxen ålder.
(Tudor-Sandal, Patricia 1989).
3:3 Anknytningsteorin:
Barnets inre arbetsmodeller (trygg, undvikande, ambivalent, desorganiserad) påverkar hur
barnet möter andra människor utanför familjen och vilket bemötande det får från andra.
Ett skadat/otryggt anknytningsmönster har skapats i en relation och kan helas/ läkas i nya
intima, trygga och kontinuerliga relationer.
(Tibblin, Annika föreläsning).
Den brittiske psykoanalytikern och barnpsykiatern John Bowlby är grundaren till
anknytningsteorin. Han var intresserad av att studera varför barn skapade så starka
känslomässiga band till sina föräldrar. Teorin har fått stort genomslag världen över bland
forskare och psykologer. Idag förklarar den även hur relationer mellan vuxna fungerar.
Han började studera varför så många barn på barnhem efter andra världskriget dog. Barnen
fick mat och husrum men överallt rapporterades att barnen var deprimerade av
barnhemsvistelsen. Många dog oförklarligt trots att dom inte led av några sjukdomar.
John Bowlby besökte många barnhem och såg hur barnen blev omhändertagna av skötare som
ständigt avlöste varandra. Ingen hade tid att skapa en nära relation till barnen, vilket heller
inte sågs som viktigt under den här tiden. Bara barnen fick mat och husrum trodde skötarna
skulle räcka för att må bra.
Slutsatsen i Bowlbys studie visade sig att barnen mådde psykiskt dåligt för att dom saknade
närhet, det var ensamheten som dödade barnen.
Till en början blev hans upptäckt förlöjligad och motarbetad, men så småningom fick teorin
ett stort genomslag.
Barnhem världen över förändrade sina rutiner och med mycket enkla medel som att låta
barnen sova två och två i sängarna. Depressionerna och dödsfallen försvann.
Utan närhet kan vi inte utvecklas till fungerande människor.
Känslan av att bli buren och av att ligga nära förälderns varma kropp signalerar till oss att vi
är omhändertagna och skyddade. Men om vi tvingas vara ensamma långa perioder så riskerar
vi att bli sjuka, både psykiskt och fysiskt. (Linge, Egil och Josefsson, Dan 2008).
Vid ett barns födelse så tar det inte många minuter förrän det lilla barnet söker med sin blick
mot sina föräldrar. Det här ögonkastet är barnets sätt att aktivt starta sin allra första varaktiga
relation menar Egil Linge.
Trygg anknytning:
Trygg anknytning innebär att det lilla barnet kan krypa iväg och upptäcka saker. Vi behöver
föräldrarnas uppmuntran till att utforska och upptäcka och lära nya saker, annars vågar vi oss
inte iväg och kan då inte utvecklas på ett bra sätt. Med jämna mellanrum så kryper det lilla
barnet tillbaka mamma eller pappa för att få trygghet och tröst.
Citat från Hemligheten, Linge, Egil och Josefsson, Dan 2008.
En stor grupp barn testades. När föräldern lämnade rummet blev barnen ledsna och förvånade.
När föräldern kom in i rummet igen efter tre minuter blev dom glada och ville vara i
förälderns famn och visar tydligt att dom är trygga där. Barn som beter sig så här har levt med
föräldrar som varit lyhörda för sina barns behov. Inom anknytningsforskningen säger man att
de här barnen har en trygg anknytning.
Föräldern utgör en trygg bas för barnet som låter barnet utforska omgivningen för att i nästa
stund komma tillbaka till sin förälder och hämta trygghet, närhet och tröst. Barn finner då en
optimal balans mellan att utforska tillvaron och sitt trygghetsbehov.
Otrygg anknytning och undvikande barn:
En grupp barn reagerade inte alls när föräldrarna gick ut genom dörren, de varken grät eller
klagade. När sen föräldern efter tre minuter kommer tillbaka reagerar inte barnet heller,
varken med glädje eller på något annat sätt.
Det gjordes tester på dessa barn genom att ta prover på deras saliv för att se hur
stresshormoner höjdes. Man tog pulsen som var hög. Dessa barn var ca ett år gamla och hade
redan utvecklat en förmåga att dölja sina behov och känslor.
Förklaringen är att föräldrarna inte riktigt har kunnat hantera sitt barns behov av närhet och
tröst. När barnet varit ledset och behövt närhet och tröst har det blivit avvisat.
Barnen utvecklar då ett sätt att anpassa sig till sina föräldrar så dom slipper att bli avvisade.
Inom anknytningsforskningen säger man att barn som anpassat sig på det här sättet har en
otrygg- undvikande anknytning till sina föräldrar. Det ser nämligen ut som att barnen just
undviker sina föräldrar. Men i verkligheten är undvikandet enda sättet barnet har för att skapa
närhet till sina ovilliga föräldrar menar Egil Linge ( Hemligheten 2008).
Barn lär sig att dölja sina känslor och behov som deras föräldrar inte står ut med och därmed
lär sig att hålla distans, för att rädda den lilla närhet till föräldrarna som det kanske har chans
att få. (Tibblin, Annika föreläsning)
De otrygga – ambivalenta barnen:
Undersökningen blev ibland svår att genomföras med dessa barn. Dom var helt förtvivlade
när deras föräldrar lämnade rummet. När sen föräldern kom tillbaka så visade barnen att dom
ena stunden ville vara nära sina föräldrar andra stunden längre ifrån och det är detta som blir
det ambivalenta.
Dessa barn har föräldrar som både kan ge närhet och visa sig engagerade runt sina barn för att
sedan avvisa sina barn och enbart tillgodose sina egna behov.
Barnen vet då inte hur dom ska förhålla sig till sina föräldrar så det är lika bra att klänga och
gnälla ofta så man får lite mera närhet än om man bara sitter tyst. Dessa barn är ofta oroliga.
(Josefsson, Dan och Linge, Egil 2008).
Föräldrar till dessa barn engagerar sig starkt ena stunden i sitt barn för att i nästa stund helt
uppslukas av sina egna behov. Närhet och trygghet till barnet styrs helt av föräldrarnas behov
och lust att vara nära barnen inte av barnens behov.
Barn utvecklar här en misstänksamhet gentemot sina föräldrar, vet inte vad som ska ske
härnäst. Barnet litar inte på sin förälder.
Senare i vuxenlivet visar människor med ambivalent anknytning mer hjälplöshet och vill ha
bistånd av andra. (Tibblin, Annika föreläsning)
Otrygg- desorienterad anknytning:
Barn som växer upp i denna grupp har haft föräldrar som inte har förmågan att möta sina
barns behov utan reagerar med ilska eller rädsla om barnet är ledset och vill bli upplyft.
Barnet har ofta varit utsatt för fysisk eller psykisk misshandel/ kränkning eller sexuella
övergrepp. Föräldrarna har ofta egna svåra upplevelser från barndomen och kan därmed inte
förmå att tolka sina barns signaler. Dessa föräldrar kan reagera med ilska eller rädsla när deras
barn gråter och vill bli upplyft.
Vid otrygg anknytning/isolering ger lågt serotonin och högt kortisol (stresshormon).
Signalsubstansen serotonin fyller en funktion som en neurologisk länk mellan tidiga
anknytningsrelaterade erfarenheter och senare känslor, tankar och beteenden. Låga nivåer av
serotonin har betydelse för psykisk ohälsa senare i livet som ångest och depression.
Många svårigheter tidigt i livet belastar barns förmåga att senare i livet klara av även små
doser av svårigheter. (Tibblin, Annika föreläsning).
Spädbarn har lärt sig tidigt att anpassa sig till sina föräldrar. Att inte visa svartsjuka när de
senare får syskon utan lär sig att dölja sina känslor för att visa sig lugn och snäll.
Ett citat från Alice Millers bok Det självutplånande barnet:
”De har utvecklat en riktig konst att hålla känslorna ifrån sig, för ett barn kan bara uppleva
känslor när det finns en person närvarande som accepterar barnet med dessa känslor, förstår
det och följer det”. Saknas denna förmåga hos en förälder måste barnet förtränga dessa
känslor. Men de finns kvar i barnets kropp som lagrad information menar Alice Miller.
3:4 Iscensättningsperspektivet:
Freuds upprepningstvång, människan har en tendens att repetera tidigare händelser i livet.
Han upptäckte att klienter agerad ut mot terapeuten det de inte mindes eller förnekade. Som
att de kunde bli kontrollerande som deras far en gång varit.
Upprepningstvång = ligger bortom ens kontroll, källan är det förtryckta som finns i det
undermedvetna.
Iscensättning:
Du återskapar scenarion med människor som triggar igång dina oförlösta känslor.
Syftet med iscensättningar är:
- Att bli medveten om mönster
- Att genomleva känslor
- Att skapa nya vägar att hantera.
Iscensättningen gör det omedvetna medvetet, när man börjar titta på sina iscensättningar
börjar man förstå sina och andras psykologiska mönster.
Alice Miller kallade det den ” sanna psykologin” och att psykoanalysen förvirrar genom att
tolka beteendet, det vill säga att varje människa bär sanningen om sina psykologiska mönster
inom sig.
Genomlevandet:
Iscensättningen återskapar scenarion som triggar igång de bortträngda känslorna. Varje gång
man ” tar” en känsla försvinner bitar av mönster man har. Genomlevandet tar lång tid, ibland
hela livet. Processen och utvecklingen sker i olika steg. (Persson, Anki föreläsning).
I en iscensättning finns två delar:
Aktiv fas – förövare
Att agera ut det man själv upplevt som barn.
Passiv fas – Offer
Att skapa det man själv upplevt som barn en gång till.
3:5 Good enough mothering – tillräckligt bra omsorg.
Winnicott menade att tillräckligt bra omsorg den är inte något absolut eller perfekt. Men
omsorgen måste vara tillräckligt bra i den meningen att de goda upplevelserna överväger de
negativa. Omsorg utan ömhet är inte tillräckligt. Spädbarn måste bemötas med respekt och
kärlek.
När barnet inte får ” tillräckligt bra omsorg”
- Att bli lämnad ensam alldeles för länge
- Att vakna och gråta utan att någon kommer
- Barnet får ingen tröst i form av kroppskontakt, lugn röst eller ögonkontakt.
Om detta brister kan det leda till att barnet måste lära sig att skydda sig genom att inte vilja ha
kontakt.
Holding:
Winnicott menade att hur vi håller barnet i vår famn är en av de tydligaste signalerna på
kärlek och omsorg. Vi håller barnet psykiskt genom att ha det i tankarna och sörja för att
upplevelserna av världen sker i små doser så att det lilla barnet hinner smälta sina upplevelser.
När den vuxne förstår sitt barn och ger ett empatiskt uttryck för detta, kommer sen barnet
successivt att förbinda dessa känslor med sig själv och därmed börja förstå sig själv.
(Tibblin, Annika föreläsning).
3:6 Vad är en värdegrund?
En värdegrund byggs upp av gemensamma värderingar om hur vi ska bemöta varandra. I en
verksamhet beskriver värdegrunden det förhållningssätt som personalen ska ha i sitt arbete.
Värdighetsgarantier inom vård och omsorgsförvaltningen i Karlstad kommun:
Värdighetsgarantier bygger på den nationella värdegrunden som handlar om dina rättigheter
till att leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Särskilt betonas vikten integritet,
delaktighet, självbestämmande samt ett gott bemötande.
Enligt ett tillägg i socialtjänstlagen ska all personal arbeta för att detta ska vara möjligt.
Värdigt liv och välbefinnande kan till exempel innebära:
- Du kan så långt det är möjligt välja när och hur du får stöd och hjälp.
- Den omsorg du får beslutas, planeras och genomförs tillsammans med dig utifrån dina behov.
Om du vill kan någon närstående närvara vid en planering.
- Du upplever att du får en omsorg av god kvalitet.
- Du får ett gott bemötande av personalen.
- Du upplever att din personal är lyhörd och lyssnar till dina behov och önskemål och att du
kan kommunicera med din personal efter dina förutsättningar och behov.
- Din integritet, ditt privatliv och dina livsval respekteras.
- Du känner dig trygg. Vad som gör dig trygg avgör du, det kan till exempel handla om att
personalen ger dig den omsorg och stöd du behöver eller att du ska känna dig trygg i ditt hem.
- Du upplever meningsfullhet, att du kan leva enligt din tro, kultur och livsåskådning.
Metod
Litteratur från utbildningen på Akademin för SERterapi i Helsingborg.
Föreläsningsmaterial från utbildningen på Akademin för SERterapi i Helsingborg.
5. Resultat
5:1 Hur kan en Serterapeut hjälpa en människa att bli mer Empatisk?
Ur ett serterapeutiskt perspektiv arbetar man genom att se människan som en helhet. Vi är
kropp, behov, tankar, känslor, själ. I relation med andra där allt påverkar vartannat.
En serterapeut kan hjälpa sin klient att få kontakt med sina känslor, att få kontakt med sin
kropp. Vi kan hjälpa människor att få en förståelse för vad som händer i ens liv. Hur vi som
individer skapar vårt liv. Vi styrs mer än vi tror av vårt omedvetna. Det vi lagrat i vår kropp.
Vi hjälper människor att medvetandegöra livet.
För att nå dessa känslor använder vi oss av samtalet i första hand, men vi har fler metoder att
ta hjälp av när samtalet inte räcker till. Vi använder oss av bildterapi, regression, EFBmetoden, drömmar, visualisering i samtalet.( Persson, Anki föreläsning).
5:2 Beskrivning av olika metoder
Samtalet
Samtalet är stommen i terapin. Fokus är att bearbeta sina känslor och skapa en medvetenhet
om sina iscensättningar. Få en förståelse för sin livssituation och vad du kan göra för att
förändra det. Närvaro i nuet och kontakt med kroppen är viktiga verktyg.(Persson, Anki
föreläsning).
Drömmar
Drömmar handlar om känslor och att bli medveten om sina känslor. Drömmarna kan hjälpa
oss upptäcka vad vi verkligen känner för det vi gör i vaket tillstånd.
Freud skrev att våra drömmar kan vara en guldgruva till ökad självkännedom. Alla människor
drömmer fast alla är inte medvetna om det. Om vi uppmärksammar våra drömmar och
reflekterar på teman/ sekvenser som återkommer i drömmen så kan det vara det omedvetna
som vill göra oss uppmärksamma på något som vi kanske värjer oss ifrån.
Drömmarna handlar om det som är viktigt för oss, en dröm ljuger aldrig den är väldigt naken
och det kanske är därför det är så svårt att ta till sig.
Drömmar är en genväg till oss själva, att lära känna sig själv. Vi drömmer ofta när vi möter
förändringar som bröllop, skilsmässa och förluster.
Drömmen är ett säkert ställe att vara på, där kan man prova upplevelser utan att skada oss
själva i det vakna livet. Drömmarna är en kommunikation på en högre nivå. Den omedvetna
intelligensen försöker kommunicera med det medvetna genom drömmarna.
Mardrömmar är en väckarklocka.
Innan man lägger sig på kvällen kan man säga till sig själv att man ska komma ihåg drömmen,
det är bra att ha papper och penna nära sängen för direkt man vaknar ska man skriva ner
drömmen.
Tillsammans med sin terapeut kan man arbeta med drömmarna. Vad drömmen försöker
förmedla till en själv. (Tibblin, Annika föreläsning).
Bildterapi
En bild säger mer än ord. Bilden hjälper klienten att uttrycka sig, ett annat sätt att
kommunicera. Man behöver inte ” kunna måla” det viktiga är vad bilden vill förmedla.
I bildterapi kan klienten både måla individuellt eller i grupp för att söka kunskap om sig själv
och sin situation. Att måla och använda sig av färg och form väcker kroppens minnen.
Terapeuten börjar med att ställa frågor som fördjupar processen. Det kan vara att man som
klient ska blunda och föreställa sig själv en bild när man var liten. Visualisera hur mamma
höll mig som liten och sen måla det som kommer ur ens inre. Målningens färg, form hjälper
känslorna att komma upp till ytan och det som behöver bearbetas lyfts fram.
Bearbetningen sker både under skapande processen och genom samtalet mellan klient/
terapeut när man tillsammans reflekterar över bilden. Icke tolkande/ värderande sätt, på ett
varsamt och läkande sätt talar man om bilden.
Bildterapi kan hjälpa både den som saknar ord för sina känslor och för den som pratar mer
och intellektualiserar. Att måla aktiverar hela hjärnan, både höger och vänster hjärnhalva.
Att skapa med bilder har en positiv effekt på ens välbefinnande genom att det hjälper
människan att reducera stress, ökar självkänslan, integrera obearbetade upplevelser och
komma till insikt. Ökad energi och förbättrad förmåga att hantera sjukdom har bevisats i
vetenskapliga studier.
Bildterapeutisk behandling passar alla åldrar och är lämpligt för personer med stress,
(utmattnings) depression, oro, ångest, sorg, trauma, kris, anknytningsproblem, kronisk smärta
ett komplement till övrig sjukvård. (Tibblin, Annika föreläsning).
EFB- metoden – Energi Flow Breathing.
Energiflödesandning – andningsterapi. Metoden kan användas både enskilt och i grupp.
Terapeuten leder klienten på ett mjukt sätt genom hela andningen som består av flera delar.
Klienten ligger på ett mjukt underlag. Första delen är kroppsscanning/ avspänning, terapeuten
guidar klienten genom att ”känna” igenom hela kroppen. Det kan liknas en avslappning. Efter
första delen kommer sen viljeandning följt av kroppsandning. Under viljeandningen drar
klienten in luften med sin vilja genom näsan och sen släpper ut luften med munnen. Under
kroppsandningen släpper klienten viljan och endast betraktar hur kroppen själv andas.
Klienten blundar under hela sessionen, terapeuten leder klienten genom att låta klienten
viljeandas ca 2 minuter, sen kommer en kroppsandning i ca 3 minuter. Klienten ligger i
stresspositioner med sina ben, armar och huvud. Vibrationer eller skakningarkan uppstå under
andningen, då ska man gå mycket försiktigt fram.
Sista delen i EFB- metoden är att man lägger ner armar, benen och huvudet mot underlaget
och bara följer sin kropps andning. Klienten kan ligga stilla under ca 10 minuter ibland längre.
Under tiden kan känslor komma upp till ytan i form av gråt, klienten kan börja frysa eller
känner värme.
EFB – metoden i samband med samtal är en bra kombination för att hjälpa sin klient att
medvetandegöra sina behov. När vi mår dåligt och är förvirrade har jaget dålig kontakt med
kroppen och primärbehoven. Kroppen är då oftast spänd. Genom andningen löser man upp
spänningar och energin kan flöda mer fritt i kroppen. EFB – metoden stärker den friska sidan
hos människan. Metoden löser upp stress, trauman och spänningar som sitter i kroppen. Den
kan hjälpa människor med fysiska, psykiska och känslomässiga problem.
(Gyllensten, Bertil föreläsning).
Regressionsterapi
Regressionsterapi är en metod som man kan hjälpa sin klient att möta eller se grundorsaken
till varför man mår dåligt. Genom att nå ursprungskänslan kan man göra stora förändringar i
sitt liv. Olika mönster vi har i våra liv kan förlösas genom att man möter grundorsaken.
Under djup avslappning får klienten hjälp av sin terapeut som vägleder in i händelser som
idag hindrar klienten att leva sitt liv fullt ut. Att få hjälp med att hitta ursprunget till det man
känner och upplever idag. (Persson, Anki föreläsning).
Visualisering i samtalet
Terapeuten låter sin klient berätta om någon situation eller person som väcker en känsla i dem.
Kan vara att man är arg, ledsen, eller någon man retar sig på. Klienten får blunda och
föreställa sig en situation eller en person framför sig, terapeuten ber klienten att känna vad
som väcks inom dom. Att hjälpa sin klient att gå in i känslan. Fråga om han/ hon upplevt
denna situation tidigare i livet, finns det något minne tillbaka i livet som påminner om det som
upplevs i nutid. (Persson, Anki föreläsning).
5:3 Att skapa nya vägar att hantera i en iscensättning
Om vi inte lärt oss hantera vissa personer och situationer kommer vi återskapa det om och om
igen tills vi lärt oss hantera det. Genom iscensättningen kommer vi skolas i att hantera det
”rätt”. Eftersom vi inte förstår hur vi gör fel, kan vi inte ändra oss förrän vi förstår.
Att vara förövare kan vara ett sätt att få tillbaka kontrollen igen. Att få makt och slippa sin
maktlösa position (offret). Det lindrar förövaren sin ångest och känslomässiga smärta för
tillfället, men det sker ingen bearbetning och löser inte smärtan. Som förövare känner du inte
smärtan i det du gör, utan det blir i omgivningens reaktion på det du gör (då blir du offret)
som kan känna smärtan att t.ex bli avslöjad, avvisad eller utskälld.
Passiv fas – offer:
Man utsätts för andras agerande. Triggar igång känslor. För att få kontakt med de bortträngda
känslorna krävs en iscensättning. Det vill säga något som triggar igång det.
Alla offer blir inte förövare men alla förövare har varit offer!
Vanligast är att man jobbar med offerrollen i terapi. (Persson, Anki föreläsning).
Citat från Anki Persson:
Du återskapar ditt förflutna i nuet för att få kontakt med och förlösa de känslor som ligger
lagrade i kroppen. På så sätt släpps de destruktiva mönster/roller man en gång byggt upp för
att skydda sig mot sin känslomässiga smärta.
Ur dina upplevelser som barn skapas din verklighet idag. Du iscensätter gång på gång ditt
förflutna i nuet. Alla dina reaktioner på maktlöshet och övergivenhet m.m är bara skuggor av
dina instängda känslor som lagrats i kroppen/ undermedvetna. Alla dessa känslominnen
hindrar en från att leva sitt liv fullt ut.
Exempel på iscensättningar kan vara att man som barn blev övergiven av sina föräldrar,
kanske fick gråta sig själv till sömns, ingen kom när man vaknade och grät eller så fick man
ligga för länge innan ens föräldrar eller vårdnadshavare kom. Senare i livet när man inleder en
kärleksrelation kan man iscensätta denna övergivenhetskänsla genom att man aldrig vill vara
själv. Ens partner får inte göra något själv, inte åka ifrån sin partner för då sätt dessa
övergivenhetskänslor igång.
5:4 Maktutövande
Citat från Alice Millers ”Det självutplånande barnet”.
Två vuxna hade nyss i kiosken köpt sig varsin glass som dom njöt av. Deras son i
tvåårsåldern sprang och gnällde och ville också ha en glass. Nej sa mamman du får smaka på
min. Den lille pojken ville ha en egen glass så han ville inte smaka. Han grät förtvivlat och
sträckte sig efter sin mammas glass. Hon drog undan handen. Historien upprepades med
pappan, han erbjöd sin son att få smaka. Nej pojken ville ha en egen glass. Pojken tittade upp
på sina föräldrar som nöjt åt sin glass under tiden som den lille tvååringen grät och sprang
efter dom. Ju mer pojken grät desto mer skrattade föräldrarna. Hör du, det är väl inte så
viktigt, varför beter du dig så här? När fadern hade slickat i sig sin glass gav han sonen sin
tomma träpinne. Pojken försökte förväntansfullt slicka på den tomma glasspinnen. En djup
ensam snyftning full av besvikelse skakade hans lilla kropp. Sedan trampade han snällt vidare
bakom sina föräldrar.
Den lilla pojken får här tränga bort dessa känslor han har inom sig. När han sen i vuxen ålder
iscensätter sitt liv, kommer kanske han skapa situationer där han får känna sig större än en
litet barn och fortsätta utöva denna makt genom att göra om ”glassituationen”.
Hans föräldrar visade genom sitt agerande att dom var två sårade barn. Dom gjorde sig lustiga
över sonens rädslor och visade brist på empati. ( Miller, Alice 1980)
5:5 Barndomens betydelse
Egil Linge menar att barndomen och vuxenlivet hänger ihop. Hur vi möter andra människor i
vuxenlivet är av stor betydelse hur vi blev bemötta som barn. Kopplingen mellan barndomen
och vuxenlivet är ofta helt omedveten.
15-25 % i västerlandet växer upp med en otrygg- undvikande anknytning. Föräldrarna är ofta
intellektuella, inte kontakt med sina egna känslor och behov. Har svårt med nära relationer.
Ofta är personer med otrygg – undvikande anknytning högpresterande individer och
anpassningsbara.
Senare i livet är trygg anknytning relaterad till personlighetsdrag som att vara öppen och
utåtriktad, harmonisk, beter sig förtroligt och tryggt. Har lättare för att samverka med andra.
Personer med trygg anknytning brukar ha ett altruistiskt förhållningssätt och kan skapa balans
mellan närhet/ intimitet och självständighet i förhållande till sin partner, visar varandra
medlidande och hjälper varandra.
Personer med trygg anknytning som hamnar i problemsituationer reagerar oftast med
entusiasm, ihärdighet, flexibilitet och självtillit och en jagstyrka. Och dom har en förmåga att
hantera frustration och besvikelse på ett konstruktivt sätt. (Tibblin, Annika föreläsning).
Elisabeth Kübler – Ross skriver i sin bok ” Döden är livsviktig” om att vara en hjälpare.
Hon arbetade som psykiater i New York med patienter som hade kroniska sjukdomar som
schizofreni, och hjälpte patienterna till ett självständigt liv utan socialbidrag. Hon skrev ut
94 % av patienterna efter två års arbete där vilket hon var mycket stolt över.
Citat ur ” Döden är livsviktig”:
Jag tror att den största gåvan som de patienterna gav mig var att lära mig att det fanns något
bortom läkemedlen, bortom elchockerna och bortom den medicinska vetenskapen. Och det är
att med verklig kärlek och omtanke kan man verkligen hjälpa människor och göra många,
många människor friska.
Vad jag försöker säga till er är att kunskap är bra men kunskap allena inte hjälper en enda
människa. Om ni inte använder huvudet, hjärtat och själen kommer ni inte att kunna hjälpa en
enda människa.
6. Slutdiskussion
Empati går att utveckla, genom att nå den djupare delen av oss själva. Ord förändrar oss inte.
Utbildningar som enbart stimulerar intellektet påverkar inte människan på djupet. Ingen
förändring sker, utan vi fortsätter att iscensätta livet utan reflektion på ett djupare plan. Vilket
i värsta fall blir alldeles olyckligt inom vården. Egenskaper som lyhördhet,
inkännande, ”fingertoppskänsla” är en förutsättning för att göra ett jobb med så bra kvalitet
som möjligt. För att bli denna inkännande människa krävs mer än intellektuell kunskap. Jag
har själv arbetat 25 år inom vården och kunskap som jag fått tagit del av har varit genom
intellektuell kunskap. Personal som behandlar patienter med maktutövande, lär sig inte bli
empatiska av en föreläsning, utan jag ser det som att det måste till en kunskap på en djupare
nivå för att människan ska förändras.
Som psykiatern Elisabeth Kűbler –Ross skriver att kunskap allena inte hjälper en enda
människa. Utan vi måste integrera både intellektet, hjärtat och själen för att verkligen göra
bestående förändringar. Då blir det kvalitet. SERterapin handlar om att förstå beteenden,
känslor och tankar men till största delen av få hjälp med att genomleva och bearbeta sina
smärtminnen.
Som Egil Linge skriver att barndom och vuxenlivet hänger ihop, ett gott bemötande visar att
människan mår bra. Men när det brister i bemötandet och kränkningar av olika slag upprepas
så ska det tas på allvar och då måste den som kränker andra få hjälp.
Hur kan jag då som blivande SERterapeut hjälpa människor till varaktig förändring?
Genom att starta samtal i arbetsgrupper om iscensättningar och vad det innebär, kan vara en
början. Syftet med iscensättningar är att bli medveten om mönster, att genomleva känslor och
att skapa nya vägar att hantera, och det behöver man hjälp med att förstå och lära sig.
Meditation kan hjälpa många yrkesarbetande inom vården, att finna en stund någon gång i
veckan och bara sätta sig ner och blunda och andas. Där tror jag det kan öppnas för något fint
om personal börjar med några minuter varje gång man mediterar, och inte känner någon
prestation att få se och känna något utan bara vara. Och lära människor att nyfiket se vad som
händer med dom. Det kan vara en metod för att bli mer inkännande som människa.
Alla metoder som vi använder oss av i SERterapin passar inte för alla att göra i grupp utan
kan göras enskilt en och en.
Man kan använda sig av sina drömmar i terapiarbetet, att man tillsammans försöker förstå vad
ens drömmar vill förmedla.
För att nå sina känslor kan man även använda sig av bilder att måla tillsammans, bearbetning
sker både under skapande processen och genom samtalet om bilden, dess färger och form.
Jag har fått berättat för mig hur en del personal kränker vårdtagare/ patienter på olika sätt och
också sett med egna ögon.
Vad är det som gör att de har valt då att ha ett hjälpande yrke? Jag förstår nu efter min
utbildning till Serterapeut att det handlar om hur vi söker oss till situationer, människor och
yrken för att iscensätta vårt liv. Smärtminnen som vi tryckt undan i det omedvetna gör sig
påminda genom vårt sätt att agera gentemot varandra. Kroppen glömmer inte vad vi varit med
om. En annan metod vi använder oss av är EFB- metoden, en terapeutisk andningsmetod som
hjälper klienten att öppna upp känslolivet, och stärker det friska i människan.
Om man som barn blev kränkt av sina föräldrar så kanske man iscensätter det genom att bli
förövare och kränka en annan utsatt människa. Att utöva makt. Det lindrar smärtan för
stunden men bidrar inte till en förändring för förövaren, och orsakar smärta för offret. Eller så
iscensätter man barndomen genom att bli offret i vuxenlivet och då träffa människor som
kränker en på ett eller annat sätt.
Genom SERterapi kan terapeuten hjälpa sin klient att se sig själv och ta ansvar för sig själv
och genom det kan man också ta ansvar för andra. Det ser jag som en förutsättning för att
kunna arbeta inom vården att man kan ta ansvar för sig själv och sina behov.
Med denna uppsats hoppas jag kunna göra en förändring. En förändring som kan ge många
människor djupare insikter om sig själva och därmed en större förståelse för varandras
olikheter och hämta kraft ur det. En empatisk människa bemöter sin omgivning med respekt
och ödmjukhet. Kärlek - förenar, inkluderar, förlåter och helar. Rädsla – skapar distans,
konflikter och motstånd.
Det skulle innebära mindre stress och konflikter på arbetsplatser. Öka gemenskapen vilket
kommer att bidra till en större arbetsglädje.
7. Käll- och litteraturförteckning
Miller, Alice ”Det självutplånande barnet”, 1980.
Josefsson, Dan och Linge, Egil ”Hemligheten”, 2008.
Tudor-Sandahl, Patricia ” Det glömda självet”, 1989.
Holm, Ulla ” Empati”, 2003.
Kübler-Ross, Elisabeth ”Döden är livsviktig”, 2003.
Föreläsningar av Anki Persson, Annika Tibblin och Bertil Gyllensten lärare på Akademin för
SERterapi i Helsingborg, www.serterapi.se 2011-2013.
www.karlstad.se ” Värdegrunder”
Wikipedia, Empati.