Fastbasindex--Kedjeindex • Index av de slag vi hitintills tagit upp kallas fastbasindex. Viktbestämningar utgår från priser och/eller kvantiteter under basåret. • Vid långa indexserier.

Download Report

Transcript Fastbasindex--Kedjeindex • Index av de slag vi hitintills tagit upp kallas fastbasindex. Viktbestämningar utgår från priser och/eller kvantiteter under basåret. • Vid långa indexserier.

Fastbasindex--Kedjeindex
• Index av de slag vi hitintills tagit upp kallas fastbasindex.
Viktbestämningar utgår från priser och/eller kvantiteter
under basåret.
• Vid långa indexserier blir detta ett problem. Vikterna
måste återspegla förändringen i försäljningsvärden.
Obs! ELIN kommer och informerar om Åreresa kl. 11.00 Obs!
Länkar och kedjor
• En indexlänk från år t-1 till år t beräknas som ett sammansatt index med år t-1
som basår. Länken är indexvärdet år t.
• Länken konstrueras som
n
Lt 1,t
pi ,t

 wi ,t 1,t
i 1 pi ,t 1
där pi,t är priset på vara i år t och pi,t-1 är priset på vara i år t –1 och wi,t-1,t är
den vikt som används för varan mellan år t till år t –1 samt n är antalet varor
som skall ingå i indexet
• Med t ex Laspeyre’s viktsystem beräknas årslänken som
pi ,t Försäljningsvärdet för vara i år t  1


pi ,t 1
T otala försäljningsvärdet år t  1
L


pi ,t
pi ,t 1  qi ,t 1

pi ,t 1  j p j ,t 1  q j ,t 1
t 1,t
i
i
• Ett (kedje)index för år t med basår 0 fås därefter som
It = L0,1 · L1,2 · … · Lt-1,t · 100
Användande av representantvaror
• För företag och branscher med många varor blir det
opraktiskt att beräkna vikter med alla varors priser och
försäljningskvantiteter.
• I stället väljs ur varje varugrupp en representantvara, vars
pris- och kvantitetsutveckling speglar varugruppen väl.
• Priserna på representantvaran används i formeln för det
sammansatta indexet.
• Vikterna bestäms utifrån totalförsäljningen i respektive
varugrupp.
Låt
pi,t = Priset på representantvaran från grupp i år t
vi,t = Värdet hos totala försäljningen av grupp i år t
En årslänk med Laspeyrevikter beräknas i detta fall som
Lt 1,t  
i
pi ,t
vi ,t 1

pi ,t 1  j v j ,t 1
där summeringen görs över alla grupper av varor (el. tjänster)
Observera att i denna formel (och även i tidigare formler) summerar vi också i
nämnaren över alla grupper, men för att inte blanda ihop med den första summan
används summationsindexet j där.
Hasse’s kläder
Försäljningsvärden
Försäljningsvärde
År
1998
1999
2000
Strumpor och sockor
Underkläder
210650
245400
266300
151300
179500
199100
Priser för representantvaror
År
1998
1999
2000
Strumpor och sockor
Underkläder
Hasses superstrumpa
Hasses boxer
37.50
39.00
40.00
85.00
90.00
93.00
Försäljningsvärde
År
1998
1999
2000
Strumpor och sockor
Underkläder
210650
245400
266300
151300
179500
199100
År
Strumpor och sockor
Underkläder
1998
1999
2000
Hasses superstrumpa
37.50
39.00
40.00
Hasses boxer
85.00
90.00
93.00
Årslänkar
L98,99
39.00
210650
90.00
151300




 1.048
37.50 210650  151300 85.00 210650  151300
L99 , 00
40.00
245400
93.00
179500




 1.029
39.00 245400  179500 90.00 245400  179500
L98,99 
39.00
210650
90.00
151300



 1.048
37.50 210650  151300 85.00 210650  151300
L99 , 00 
40.00
245400
93.00
179500



 1.029
39.00 245400  179500 90.00 245400  179500
Kedjeindex med basår 1998
År
Index
1998
100
1999
1.048100=104.8
2000
1.0481.029100=107.8
Relativprisindex
Antag att vi har ett framräknat prisindex för någon vara, tjänst eller
grupp av varor och tjänster.
Indexet i sig mäter prisutvecklingen på just den
varan/tjänsten/gruppen, men det är ofta intressant att studera
utvecklingen i förhållande till den allmänna prisutvecklingen (totalt
eller för en större grupp till vilken varan/tjänsten gruppen hör).
Man kan då använda sig av s k relativprisindex.
Låt It0 vara prisindexet för den aktuella varan/tjänsten/gruppen och
låt Itv vara prisindexet för den större gruppen.
Relativprisindexet blir då
(It0 / Itv ) ·100
Itv är ofta konsumentprisindex (se nedan) eller något branschindex.
Relativprisindex är egentligen bara en variant av deflatering och man
skall tolka det som lokal prisförändring när den generella
prisförändringen har räknats bort.
Användningsområdena är många, men speciellt blir detta sätt att
räkna viktigt i efterfrågeanalys
Exempel:
Nedan visas det nyligen framräknade kedjeprisindexet för Hasse’ s
kläder tillsammans med konsumentprisindex för motsvarande period.
Kedjeprisindex
KPI (basår 1980)
KPI (basår 1998)
1998
100
257.3
100
1999
104.8
258.5
100.5
2000
107.8
260.8
101.4
Värden visar direkt att prisutvecklingen hos Hasse’s är högre än den
allmänna prisutvecklingen. Uttryckt i ett relativprisindex blir den
alltså:
1998
100
1999
(104.8/100.5)·100 = 104.3
2000
(107.8/101.4) 100 = 106.3
dvs 6.3% högre än den allmänna
prisutvecklingen mellan 98 och
00
Konsumentprisindex
• Konsumentprisindex Sverige:
– Indelning av marknaden i grupper av varor och tjänster görs med jämna
mellanrum
– Val av representantvaror/tjänster från varje grupp (regelbunden revision
av val)
– Basår byts med långa intervall: F n 1980, innan dess 1949
– Beräkning för hela marknaden men också för diverse undergrupper
(Nationalräkenskaperna)
• Indexets utformning:
– Uppdelning i långtidsindex (årsvisa) och korttidsindex (månadsvisa)
– Båda är kedjeprisindex
• Årslänkar beräknas f n med Edgeworths viktsystem (ett medelvärde av
Laspeyre’s och Paasche’s vikstsystem)
• Månadslänkar beräknas f n med Laspeyre’s viktsystem
• Sammanjämkning i januari och december
• Konsumentprisindex används för att
– Mäta inflation
– Omräkna värden i löpande priser till värden i priser för ett
visst år. Detta används bl. a. för att bedöma
försäljningsutveckling och efterfrågan.
• Konsumentprisindex kan bestämmas implicit genom
Försäljningsvärden år t i löpandepriser
KPIt 
100
Försäljningsvärden år t i basåretspriser
Efterfrågeanalys, Elasticitetsmodeller
(Framställningen här görs med annorlunda symboler än i AJÅ)
Nationalekonomisk framställning:
Efterfrågan, Q = försäljningsvolym av aktuell vara, tjänst eller
grupp av varor/tjänster beror av
o Priset, P, på varan, tjänsten, eller priserna i gruppen av
varor/tjänster
o Inkomstnivån, I , i den population av konsumenter som
efterfrågar varan/tjänsten/gruppen.
o Priset, P2 , på en annan vara relaterad till
varan/tjänsten/gruppen. Ett substitut eller ett komplement
o Tiden, t, som sammanfattande indikator på smakförändringar.
Prisvariablerna är sällan enskilda styckepriser för produkten ifråga
utan oftare ett prisindex.
Speciellt använder man ett relativprisindex där effekter av inflation
har filtrerats bort (prisindex/KPI)
Detta gäller förstås samtliga prisvariabler i listan ovan
Inkomstvariabeln utgörs som regel av realinkomsten per capita i den
population av konsumenter som efterfrågar varan/tjänsten/gruppen
Realinkomst erhålls genom att deflatera nominell inkomst med KPI.
Modeller:
1) Man kan tänka sig en linjär modell:
Q  0  1  P  2  I  3  P2  4  t  
där  som vanligt antas vara en slumpkomponent med
väntevärde 0 och konstant varians, oftast N (0, ).
men vilka problem kan finnas med en sådan?
Vad händer då

priset, P, ökar från värdet 1 till värdet 2?

priset, P, ökar från värdet 11 till värdet 12?

priset, P, ökar från värdet 101 till värdet 102?
2) Man skulle också kunna tänka sig följande modell:
Q  CP I P
EP
EI
EP2
2
 t
10  
där C, EP , EI , EP2 och  är konstanter och  är en slumpkomponent
som har egenskapen att log ( ) har väntevärde 0 och konstant
varians, oftast N (0, ).
Vad händer i denna modell om
 priset, P, ökar från värdet 1 till värdet 2?
 priset, P, ökar från värdet 11 till värdet 12?
 priset, P, ökar från värdet 101 till värdet 102?
Exempel:
Antag följande två modeller där efterfrågan (Q) förklaras av pris (P):
1.
Q=10 – 0.2·P
2. Q=10·P–1.1
Om priset ökar från 1 till 2 minskar efterfrågan med
0.2 enheter enligt modell 1
ty Q2 – Q1 = (10 – 0.2 ·2) –
(10 – 0.2 ·2) = –0.2
53% enligt modell 2
ty Q2/Q1=(10·2–1.1)/(10· 1–1.1)  0.47
Om priset ökar från 10 till 11 minskar efterfrågan med
0.2 enheter enligt modell 1
ty ty Q2 – Q1 = (10 – 0.2 ·11) –
10% enligt modell 2
(10 – 0.2 ·10) = –0.2
ty Q2/Q1=(10·11–1.1)/(10· 10–1.1)  0.90
Modellen
Q  CP I P
EP
EI
EP2
2
10 t  
kallas elasticitetsmodell och parametrarna EP , EI och EP2 är förstås i
tur och ordning priselasticitet, inkomstelasticitet och korselasticitet.
Parametrarna antas vara konstanta i denna modell och
efterfrågesambandet säges då vara isoelastiskt. Inom Mikroekonomin
väljer man ofta att arbeta med mer generella modeller med varierande
elasticiteter.
Ovanstående modell blir dock lämplig som förklaringsmodell till
efterfrågan runt jämviktspunkten.
Parametern  relaterar till smakförändringar över tiden.
Den fullständiga modellen enligt används främst vid
Mikroekonomiska jämviktsanalyser.
Vi reducerar därför här till modellerna:
Q CP
EP

Q  C  I EI  
Q  C  p EP  I EI  
Anpassning med regressionsanalys kan göras av de logaritmerade
sambanden.
För de två första används enkel linjär regressionsanalys.
För den tredje används multipel regressionsanalys.
Betrakta den första modellen:
Logaritmera:
Q  C  P EP  
lg Q  lg C  EP  lg P  lg 
(Vilket logaritm som används spelar ingen roll. Här använder vi 10-logaritmen lg)
lg  antas precis om i den exponentiella modellen vara N (0, ).
Om vi tillfälligt ignorerar denna term och deriverar bägge sidor av
modellen 
d
1 1
(lg Q)  E P  
dP
P ln 10

dQ
dP  1  E  1  1
P
Q ln 10
P ln 10

dQ
Q
dQ / Q
 EP   EP 
dP
P
dP / P
Derivatorna om ln används istället
för lg fås genom att ta bort ln 10
ur uttrycken
dQ uttrycker en mycket liten
förändring i Q, dvs ett litet Q
dP uttrycker motsvarande ett
mycket litet P
dQ/Q uttrycker alltså en mycket liten relativ förändring i Q
dP/P uttrycker motsv. en mycket liten relativ förändring i P
Modellen ger att för små prisförändringar blir sambandet ungefär
(% förändring i Q)  EP·(% förändring i P)
Den logaritmerade modellen
kan skrivas
lg Q  lg C  EP  lg P  lg 
y'  0    x'
och anpassas till
yˆ '  b0  b1  x'
där
b1  Eˆ P  eP 
 lg P  lg Q   n  lg P  lg Q 
 lg P   n  lg P 
2
2
lg P   lg Q    lg P   lg Q / n


 lg P    lg P  / n
2
2
b0
lg Q
lg P


 lg Q  b  lg P 
b 
1
n
1
n
Anpassad modell i originalskala blir då
b0
b1
Eˆ P
eP
ˆ
ˆ
Q  10  P  C  P  c  P
Spelar det någon roll hur vi väljer prisvariabeln?
Vi kan tänka oss att använda Pris dividerat med KPI (eller
motsvarande inflationsmätande index) eller ett prisindex dividerat
med KPI.
Värdet på b1 (dvs.Eˆ P (eP ) kommer att bli detsamma oavsett vilka av
dessa två prisvariabler som används.
Det spelar heller ingen roll vilka basår vi har i Prisindexet resp. i
KPI (de kan alltså vara olika)
Det enda som förändras är Cˆ (c ), dvs. den nivåjusterande konstanten
i modellen
Exempel:
Konsumtion av margarin i Storbritannien.
År
1971
1972
1973
1974
1975
1976
1977
1978
1979
Konsumtion Inflations(oz. per pers. justerat pris
och vecka)
3.15
3.52
3.03
2.60
2.60
3.06
3.48
3.54
3.63
132.9
126.0
119.6
138.8
141.0
122.3
132.7
126.7
115.7
År
1980
1981
1982
1983
1984
1985
1986
1987
1988
Konsumtion Inflations
(oz. per pers. -justerat
och vecka)
pris
3.83
4.11
4.33
4.08
4.08
3.76
4.10
3.98
3.78
104.2
95.5
88.1
88.9
97.3
100.0
86.7
79.8
79.9
Konsumtionen minskar med realpris, men det är naturligtvis ingen
skarp ickelinjär efterfrågekurva.
Logaritmera nu konsumtions- och prisvärdena och plotta log Q mot
log P:
Obs! Det är inte självklart att man ser att detta samband blir
mer linjärt. Man får oftast lita på att modellen är förnuftig.
lg Q  lg C  EP  lg P  lg 
I modellen
skall vi skatta Ep och log C (dvs 0 )
Vi beräknar
 lg P 36.5921 ,  lg Q  9.91265
 lg P 74.5090 ,  lg Q 5.53490
 lg P lg Q 20.0726
2
2
och får
20.0726 (36.5921 9.91265) / 18
b1  Eˆ p  eP 
 0.6503
2
74.5090 (36.5921) / 18
9.911265
36.5921
b0  Cˆ  c 
 (0.6503) 
 1.8726
18
18
 Qˆ  101.8726  P 0.6503  74.6  P 0.65
Sett till punktskattningen av EP: –0.6503 skulle inte margarin tolkas
som en priselastisk vara.
Mikroekonomi:
EP
Typ av vara
> –1
oelastisk, ej priskänslig
= –1
enhetselastisk, normalt priskänslig
< –1
priselastisk, priskänslig
Dock förstår vi att värdet –0.6503 borde analyseras djupare än bara
som det punktskattade värdet.
Allt som hittills gjorts i kursen om t-test, F-test, konfidens- och
prognosintervall kan också tillämpas här.
Skillnaden ligger i att vi använder logaritmerade data i
beräkningarna och att konfidens- och prognosintervall i första hand
görs i denna skala och får sedan tillbakatransformeras.
I formelsamlingen ges flera av formlerna på logaritmerad form, men
inte samtliga.
Viktigt att lära sig sambanden  Övriga formler kan enkelt
översättas!
Minitab-analys av datamaterialet:
lg 110
MTB > regress c4 1 c5;
SUBC> predict 2.04139.
Regression Analysis: lg Q versus lg p
The regression equation is
lg Q = 1.87 - 0.649 lg P
Predictor
Constant
lg P
Coef
1.8708
-0.6494
S = 0.03943
SE Coef
0.2304
0.1132
R-Sq = 67.3%
Analysis of Variance
Source
DF
Regression
1
Residual Error
16
Total
17
T
8.12
-5.73
P
0.000
0.000
R-Sq(adj) = 65.2%
SS
0.051109
0.024870
0.075979
MS
0.051109
0.001554
F
32.88
P
0.000
Predicted Values for New Observations
New Obs
Fit
1
0.54518
SE Fit
0.00934
95.0% CI
( 0.52538, 0.56499)
Values of Predictors for New Observations
New Obs
1
lg P
2.04
95.0% PI
( 0.45929, 0.63108)
Tydligt att EP är skild från 0, men är detta intressant?
Vi vill snarare testa: H0: EP= –1 mot t.ex. H0: EP> – 1
Testfunktionen blir då
Eˆ P  (1)
t
sEˆ
P
som m h a datakörningen beräknas till
 0.6494  (1)
t
 3.10
0.1132
Test på 5% nivå Jämför t med t0.05[16]=1.746 (Enkelsidigt test)
3.10>1.746  H0 förkastas. Margarin är inte priskänsligt i UK.
I analysen beräknas ett 95% prognosintervall för konsumtionen då
realpriset är 110.
I logaritmisk skala blir intervallet:
(0.45929, 0.63108)
För att få intervallet i originalskala transformerar vi enligt:
(100.45929, 100.63108)  (2.88 , 4.28)
Obs! Ni förväntas alltså själva kunna räkna ut SSE, sb1 etc. för att
kunna göra test och intervall i analyser där efterfrågan skall
förklaras av en variabel (pris eller inkomst).
Övningarna RT1, RT2, RT3 illustrerar detta.
Mer om icke-linjära modeller:
• Polynomregression, t ex:
y  0  1  x1   2  x2  3  x12   4  x22  5  x1  x2  
som vi har avhandlat som ”vanlig” multipel regression.
• Exponentiell modell:
y  0  1x  
där 0 och 1 är konstanter (parametrar) som tidigare och  är en
slumpkomponent som antas ha väntevärde 1 och som är sådan att
lg() har väntevärde 0 och konstant varians, oftast N (0,).
Naturligtvis kan en exponentiell modell ha flera termer (faktorer)
med x-variabler:
 ,  ,  ,...
x2
2
x3
3
x4
4
Hur kan man analysera?
• logaritmera modellen (vilken logaritm som används spelar ingen
roll, här används 10-logaritmen lg):
lg y  lg  0  x  lg 1  lg  
 lg  0  (lg 1 )  x  lg 
• Sätt y ' = lg y, 0' = lg 0 , 1 ’ = lg 1 ,  = lg  
y'      x  
'
0
'
1
• Anpassa denna modell med vanlig regression 
ŷ '= b0'+b1'·x
• Transformera tillbaka till originalskala. Vi antar att vi har använt
10-logaritmen här, dvs g=lg h  h=10g
yˆ  10b0 '  (10b1 ' ) x
• Konfidensintervall och hypotesprövning för 0 och 1 kan göras i
den logaritmerade modellen, likaså kan konfidensintervall och
prognosintervall för E(y0) resp. y0 göras och dessa kan
transformeras tillbaka till originalskala.
• Förklaringsgrader skall hanteras med försiktighet (se
kurslitteraturen) och kan inte tas direkt från en datoranalys.
Varför en exponentiell modell?
• klarar av mer invecklade icke-linjära samband
• kan hantera ”explosiva” samband, t ex mycket expansiva
marknader.
Exempel:
Antag att ett företag har under en tioårsperiod placerat en viss
kapitalmängd på litet olika sätt. Genom att sälja och köpa diverse
former av värdepapper har man hoppats kunna förränta kapitalet
bättre än genom en fast placering under dessa år.
Hur skulle man kunna uppskatta en räntesatsekvivalent?
Antag att följande värden hos kapitalet har gällt:
År
Kapital
1
2
27.7
33.9
3
4
5
34.0
42.9
48.7
6
7
8
9
60.3
67.8
76.0
81.0
10
95.1
En modell för data skulle i och för sig kunna vara linjär men vi vet
ju att en teoretisk räntemodell har formen:
Kapital år t=Grundkapital  (1+r)t
där r är räntesatsen.
Vi använder därför modellen
y= 0 ·1 t · 
där 1 = 1+r. Modellen logaritmeras som ovan vilket innebär att vi
måste beräkna log y för alla y-värden.
År (t) Kapital (y)
lg y
t2
(lg y)2
t·lg y
1
2
3
27.7
33.9
34.0
1.442
1.530
1.531
1
4
9
2.079
2.341
2.344
1.442
3.060
4.593
4
5
6
7
42.9
48.7
60.3
67.8
1.632
1.688
1.780
1.831
16
25
36
49
2.663
2.849
3.168
3.353
6.528
8.440
10.680
12.817
8
9
10
76.0
81.0
95.1
1.881
1.908
1.978
64
81
100
3.538
3.640
3.912
15.048
17.172
19.780
17.20
385
29.89
99.57
Summor:
55
Modellen
y'  0'  1'  t   (med y' =lg y) anpassas nu till
ŷ '= b0'+b1'·t
där
b1'


t   y '
t   lg y 


 t  y' 10
 t  lg y  
10





t
t


t 
t 
2
2
2
2
10
10
5517.20
99.57 
10
 0.060
2
55
385
10
1
55
 17.20
'
'
'  1
b0  y '  b1  x   (lg y )  b1    t  
 0.060  1.390
10
10
10
 10

och en anpassad modell i originalskala
ˆy  b0  b1t
erhålls genom att beräkna:
b0  10b0 '  101.390  24.55
b1  10  10
b1 '

0.060
 1.148
yˆ  24.551.148
t
och vi kan tolka 1.148–1=0.148 som den skattade
räntesatsekvivalenten, dvs 14.8 %
b0=24.55 tolkas som ingångskapitalet.