Transcript Kvinnors vertikala marginalisering i kommunalpolitiken i Sverige

Kvinnors vertikala marginalisering
i kommunalpolitiken i Sverige
FD Jessika Wide
Statsvetenskapliga institutionen
Umeå universitet
SE-901 87 Umeå, Sverige
E-post: [email protected]
Uppsats att presentera på den XX Nordiska kommunforskarkonferensen
i Göteborg den 24-26 november 2011
Till läsaren! Denna uppsats är ett utkast på en analys av den vertikala marginaliseringen av kvinnor
i kommunalpolitiken i Sverige. Jag tar tacksamt emot synpunkter på hur uppsatsen kan skrivas
om för att bli teoretiskt intressantare och mer systematisk, framförallt när det gäller analysen av
variationen mellan kommunerna som i dagsläget är väldigt explorativ/tentativ.
1. Inledning
Inom kommunpolitiken i Sverige finns det såväl direktvalda som indirekt valda politiker.
Det är bara kommunfullmäktige som väljs av de röstberättigade kommuninvånarna i
direkta val. Fullmäktige kan som minst bestå av 31 ledamöter (färre än 12.000 röstberättigade invånare). I de största kommunerna (fler än 36.000 röstberättigade invånare)
måste fullmäktige bestå av minst 61 ledamöter, med undantag för Stockholm (minst 101
ledamöter). Kommunfullmäktige utser formellt kommunstyrelsen, kommunstyrelsens
ordförande samt ledamöter till facknämnder och kommunala bolagsstyrelser. Eftersom
mandaten tillsätts proportionellt efter mandatfördelningen i fullmäktige har dock de politiska partierna i realiteten stor makt att utse sina egna ledamöter. Ledamöter i nämnder
och styrelser behöver varken vara invalda i eller ha kandiderat till fullmäktige, utan det står
partierna helt fritt att välja sina ledamöter. Det enda kravet torde vara att den som väljs är
(eller blir) partimedlem. Kommunstyrelsen ska enligt Kommunallagen bestå av minst 5
ledamöter, men består normalt av 9-15 ledamöter. Det är kommunfullmäktige som fattar
beslut om antal ledamöter i kommunstyrelsen; detsamma gäller facknämnderna, vars
storlek inte regleras av Kommunallagen. På samma sätt kan antalet facknämnder variera
mellan kommunerna. Vissa kommuner har nästan helt avskaffat facknämnderna, medan
andra kommuner har kvar den traditionella nämndstrukturen. Den enda obligatoriska
nämnden är kommunstyrelsen.
Könsfördelning inom politiken är ett ämne som uppmärksammas i hög grad inom såväl
forskning som samhällsdebatt. De politiska partierna förhåller sig också till frågan genom
att på något sätt beakta frågor kring kön och representativitet när partilistorna sätts
samman inför valen. Könskvotering tillämpas i kommunalvalen i så gott som samtliga
partier. Kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige varierar dock kraftigt mellan kommunerna. I vissa kommuner är kvinnorepresentationen över 50 %, i andra är den under
30 %. Totalt är 42 % av alla kommunfullmäktigeledamöter i Sverige kvinnor. Kvinnorepresentationen är ännu lägre i de flesta indirekt valda politiska organ på kommunal nivå.
Lägst är kvinnorepresentationen på högre poster. Det är bara 29 % av kommunerna som
har en kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen. I kommunala bolagsstyrelser är
kvinnorepresentationen i snitt 20 %. Detta kan uttryckas som att det råder en vertikal
marginalisering av kvinnor i kommunpolitiken (Raaum 1995a:90).
Ledamöterna utses på olika sätt till de olika organen. Det är bara kommunfullmäktigeledamöterna som är direktvalda. Däremot är det partierna som nominerar alla ledamöter.
Föreliggande uppsats är en relativt explorativ studie av kvinnorepresentationen i
1
kommunalpolitiken. Syftet med uppsatsen är att kartlägga dels hur kvinnorepresentationen på olika poster varierar mellan olika organ och kommuner, dels om
samma faktorer förklarar variationen mellan kommunerna för de olika posterna.
Uppsatsen baseras på situationen efter valet 2006. Statistik på kommunfullmäktige finns
tillgängligt i Statistikdatabasen (SCB). Statistik på kommunala bolagsstyrelser har på förfrågan erhållits från Riksdagens utredningstjänst. Statistik på övriga kommunala organ har
på förfrågan erhållits från SCB:s demokratienhet.
2. Teoretisk förankring
Olika social tillhörighet leder ofta till olika erfarenheter och därmed olika intressen i
många frågor. Att kvinnorepresentationen därmed spelar roll för den politik som förs, får
idag anses vara väl belagt. Tidigare studier har visat att detta även gäller på kommunal
nivå i Sverige. I en studie visas att kvinnorepresentationen i kommunstyrelsen har en
signifikant effekt på politiska beslut i kommunerna om att erbjuda deltidsanställda heltid
(Lindgren & Vernby 2007). I en annan studie visas att kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige spelar roll för kommunernas resursfördelning mellan olika sektorer. Bl.a. leder
en högre kvinnorepresentation i fullmäktige till att mer resurser läggs på barnomsorg
(Svaleryd 2009). En ojämn könsrepresentation riskerar ytterst att upplevas som orättvis
och odemokratisk (Hernes 1987, Phillips 2000), vilket kan påverka legitimiteten för det
politiska systemet.
Den kommunala nivån är sällan i fokus på samma sätt som den nationella nivån inom
debatt och forskning. Kvinnors politiska deltagande i kommunpolitiken är dock en i hög
grad relevant fråga i Sverige. Kommunfullmäktige fattar många beslut som påverkar
människors dagliga liv och kanske kvinnors liv i högre grad än mäns. Kommunerna
ansvarar i stor omfattning för människors välfärd, levnadsvillkor och livskvalitet, t.ex.
skola, barnomsorg, äldreomsorg, socialvård, kollektivtrafik och bostadspolitik. Dessutom
är kommunen ofta en mycket viktig arbetsgivare för kvinnor. I Sverige har kommunerna
en mycket stor betydelse i och med det starka självstyret och deras roll i välfärdssamhället,
men även internationellt argumenteras det för en jämställd representation inom kommunalpolitiken. Anne Phillips skriver bl.a.:
The association between women and local democracy is further cemented by the division of
labour between local and central government, because the functions delegated to the locality
have come to overlap quite remarkably with traditional areas of female concern (Phillips
1996:113).
2
Det internationella kommunförbundet skriver i en rapport:
Within governmental systems and local government specifically, it seems logical that women
should participate equally since local government services focus to a significant extent on
traditional female interests: welfare, education, a clean living environment, health provision
and leisure facilities (IULA 1998:9).
Kommunalpolitiken är också i många fall ett viktigt steg i den politiska karriären. Saknas
kvinnor i politiken på kommunal nivå, är sannolikheten stor att kvinnorepresentationen är
låg även på nationell nivå. Det är därför angeläget att uppmärksamma kvinnorepresentationen på kommunal nivå inom samhällsdebatten precis som den nationella. Samtidigt
förtjänar den kommunala nivån även uppmärksamhet inom forskningen, eftersom det är
ett teoretiskt intressant problem som har försummats. Hur kan man förklara variationen
mellan olika kommuner? Är det samma förklaringsfaktorer som har effekt på den nationella nivån som kan förklara variationen på kommunal nivå? Är det bara kommunstrukturen som har betydelse eller spelar också institutioner roll?
Olika social tillhörighet leder ofta till olika erfarenheter och därmed olika intressen i
många frågor. Att kvinnorepresentationen därmed spelar roll för den politik som förs, får
idag anses vara väl belagt (se t.ex. Phillips 2000). Tidigare studier har visat att detta även
gäller på kommunal nivå i Sverige. I en studie visas att kvinnorepresentationen i kommunstyrelsen har en signifikant effekt på politiska beslut i kommunerna om att erbjuda
deltidsanställda heltid (Lindgren & Vernby 2007). I en annan studie visas att kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige spelar roll för kommunernas resursfördelning mellan
olika sektorer. Bl.a. leder en högre kvinnorepresentation i fullmäktige till att mer resurser
läggs på barnomsorg (Svaleryd 2009). En ojämn könsrepresentation kan dessutom upplevas som orättvis och odemokratisk (Hernes 1987, Phillips 2000), vilket ytterst påverkar
legitimiteten för det politiska systemet.
Det finns flera tidigare studier som behandlar kvinnors politiska representation på nationell nivå i Sverige (se t.ex. Bergqvist 1994, Wängnerud 1998, Freidenvall 2006) liksom
kvinnors villkor i kommunalpolitiken (se t.ex. Pincus 1995, Hedlund 1996, Westerlund
1997, Nilsson 2008). Det finns även ett par studier som analyserar varför kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige varierar mellan olika kommuner (Wide 2006, Bäck &
Öhrvall 2004). När det gäller att förklara kvinnorepresentationen i kommunala organ
utöver fullmäktige föreligger dock delvis en kunskapslucka inom forskningen. Det finns
dock flera deskriptiva studier och offentliga utredningar som presenterar statistik kring
detta samt även visar på skillnader mellan kommuner (se t.ex. Bäck & Öhrvall 2004, Ds
3
2006:11, Dagens Samhälle 2007, SOU 2007:108, Persson & Öhrvall 2008, Sveriges
Riksdag 2009).
Vi vet dock inte varför kvinnorepresentationen varierar mellan olika organ i kommunerna. I media förklaras det ibland med hypotesen om maktens järnlag: ”Ju mer makt,
desto färre kvinnor” eller ”Ju högre upp man kommer i de politiska hierarkierna, desto
färre kvinnor finns det” (se t.ex. Hernes 1982, Haavio-Mannila m.fl. 1983). Denna ”järnlag” lever nästan sitt eget liv och skillnader i makt blir därmed det som förklarar skillnader
i kvinnorepresentation. Men den exkluderande logiken borde ligga någon annanstans än i
förekomsten av makt.
Tidigare studier av kommunfullmäktige har visat att det fram till 1980-talets slut var
tydligt att kvinnorepresentationen var högre i stora tätbefolkade kommuner och städer
med en bred arbetsmarknad och lägre i små industri- och jordbrukskommuner med en
mer traditionell struktur. Kommunernas strukturella kontext antas påverka såväl utbud
som efterfrågan på kvinnliga politiker. Dels antas den strukturella kontexten ha ett samband med rådande normer och värderingar kring kön och politik, dels påverkar den även
kvinnors möjligheter att rent praktiskt engagera sig politiskt. Därmed varierar kvinnorepresentationen mellan olika strukturella kontexter. Från 1990-talets början är mönstren
mer otydliga med avsevärt svagare samband mellan den socioekonomiska strukturen och
kvinnorepresentation. Istället ökar betydelsen av partisammansättningen i fullmäktige,
men även när det gäller det är sambanden relativt svaga. En förklaring kan vara att fullmäktiges partisammansättning går tvärtemot strukturvariablerna, d.v.s. partierna till
vänster som tenderar att vara mest positiva till könskvotering är starkare i kommuner med
en traditionell socioekonomisk struktur (se t.ex. Wide 2006).
I föreliggande uppsats riktas dock fokus även mot övriga kommunala organ. En första
utgångspunkt är att kvinnorepresentationen i de indirekt valda organen borde samvariera
med kontexten på samma sätt som kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige. Om
kontexten påverkar utbud och efterfrågan på kvinnor i kommunalvalet, borde detsamma
även gälla i de indirekta valen. Därmed borde kvinnorepresentationen i de olika organen
även samvariera. Mot denna bakgrund ställs två hypoteser upp:
1. Det är rimligt att anta att om kvinnorepresentationen på olika poster uppvisar en
hög samvariation.
2. Det är rimligt att anta att kvinnorepresentationens variation mellan kommunerna
påverkas av samma faktorer, oberoende av vilka poster som studeras.
4
3. En kartläggning av kvinnorepresentationen 2006
Den kommunala makthierarkin
Det antyddes redan i uppsatsens inledning att det råder en vertikal marginalisering av
kvinnor i kommunalpolitiken, d.v.s. att kvinnorepresentationen är lägre ju högre upp i
makthierarkin man kommer. Men hur ser då den kommunala makthierarkin ut? Att
styrelse- och ordförandeposter har mer makt (i bemärkelsen formellt inflytande) och
högre status än ledamotsposter i fullmäktige och facknämnder får anses vara allmänt
vedertaget liksom att nämndposter har mer makt och status än bara fullmäktigeposter (se
t.ex. Montin 2007, Persson & Öhrvall 2008, Gilljam, Karlsson och Sundell 2010).
Formellt är visserligen kommunfullmäktige den viktigaste politiska beslutsförsamlingen i
kommunerna (Montin 2007:28), men i realiteten fungerar fullmäktige i de allra flesta fall
som en ”transportsträcka” för beslut som redan är fattade någon annanstans. Detta är inte
något nytt, utan kommunfullmäktige har under de senaste decennierna beskrivits som
svagt i förhållande till kommunstyrelsen och facknämnderna (Montin 2007:97-98).
I en större enkätundersökning har kommunfullmäktigeledamöter fått gradera hur de upplevt sitt personliga inflytande över kommunens politiska verksamhet utifrån sina olika
politiska uppdrag (Gilljam, Karlsson och Sundell 2010:102-103). Resultatet blev följande
rangordning, från störst upplevt inflytande till lägst upplevt inflytande:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
Ordförande i kommunstyrelsen;
Ordförande i kommunfullmäktige;
Ordförande i facknämnd;
1:e/2:e vice ordförande i kommunstyrelsen;
1:e/2:e vice ordförande i kommunfullmäktige;
1:e/2:e vice ordförande i facknämnd;
Ledamot i kommunstyrelsen;
Ersättare i kommunstyrelsen;
Ledamot i facknämnd;
Ersättare i facknämnd;
Endast kommunfullmäktigeledamot (Gilljam, Karlsson och Sundell 2010: 103).
Detta styrker den tidigare uppfattningen om den kommunala makthierarkins utseende.
Det är därför rimligt att utgå ifrån att det är just så som fördelningen av makt och status
generellt ser ut inom kommunalpolitiken.
Kvinnorepresentationen i den kommunala makthierarkin
Efter valet 2006 var 42 % av Sveriges kommunfullmäktigeledamöter kvinnor och 58 %
var män. I kommunstyrelsen var det 38 % kvinnor och 62 % män. Det var dessutom bara
5
29 % av kommunerna som hade en kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen. 1 På
kommunal nivå har andelen kvinnliga fullmäktigeledamöter legat på nästan exakt samma
nivå sedan början av 1990-talet. På den kommunala nivån är således skillnaderna mellan
kvinnors och mäns politiska representation större. Därtill finns det en stor variation
mellan kommunerna, som kommer att utforskas mer senare i uppsatsen. Redan nu kan
det dock nämnas att kvinnorepresentationen i fullmäktige 2006 varierade mellan 23 och
55 %. Det råder även stora skillnader mellan de politiska partiernas kvinnorepresentation.
Det är tydligt att partierna till vänster har en högre kvinnorepresentation är partierna till
höger. Efter valet 2006 hade t.ex. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet över 48 %
kvinnliga ledamöter, medan Kristdemokraterna och Moderaterna bara hade 39 %
respektive 36 %.
I facknämnderna var 44 % av ledamöterna kvinnor (ordinarie ledamöter). Kvinnorepresentationen varierar dock kraftigt mellan de olika nämnderna. Andelen kvinnor är högst i
facknämnder med inriktning mot vård, omsorg och sociala frågor (58 %) och lägst i facknämnder med inriktning mot miljö, trafik, fastigheter och tekniska frågor (29 %) (Persson
& Öhrvall 2008:60-61). Denna uppdelning mellan könen överensstämmer med den som
vi ser på arbetsmarknaden. Den kan antingen tolkas som att kvinnor trängs undan från
vissa sektorer i politiken (d.v.s. en horisontell marginalisering), men den kan också
tolkas som en horisontell arbetsdelning – att kvinnor strategiskt väljer de politikområden
som främst intresserar dem och som upplevs som viktigast (Bergqvist 1994). Det finns
enligt min uppfattning inte någon direkt anledning att anta att det handlar om en marginalisering, eftersom vård, omsorg och sociala frågor är centrala inom kommunalpolitiken.
Skillnaderna mellan kvinnors och mäns representation blir större om fokus riktas mot
ordförandeposterna i facknämnderna. Det var bara 30 % av ordförandeposterna i facknämnderna som innehades av kvinnor och 70 % av män. Det innebär att män dominerar
på ordförandeposterna, samtidigt som kvinnor var ordförande i avsevärt lägre grad än de
var vanliga ledamöter i nämnderna.
Denna första kartläggning presenteras i diagram 1, som presenterar kvinnorepresentationen på olika poster sorterade efter makt och status enligt diskussionen ovan. Diagrammet visar att kvinnorepresentationen på ordinarie ledamotsposter i kommunfullmäktige, facknämnder och kommunstyrelser ligger runt 40 %. På de ordinarie ordPå nationell nivå syntes inte riktigt samma mönster. Efter valet 2006 var andelen kvinnor 47 % i riksdagen och 46 % i regeringen. Kvinnor var således något underrepresenterade i politiken på nationell nivå,
men skillnaderna mellan könen var inte lika stora som på kommunal nivå. Dessutom ökar kvinnorepresentationen över tid på nationell nivå.
1
6
förandeposterna i nämnder, fullmäktige och styrelse ligger kvinnorepresentationen runt
30 %. Här syns således den vertikala marginaliseringen, där kvinnorepresentationen är
lägre på poster med mer makt och status.
Diagram 1. Andel kvinnor på olika poster i kommunerna 2006, procent.
Källa: Bearbetning av data från Persson, Jessica & Richard Öhrvall (2008) Förtroendevalda i kommuner och landsting
2007. En rapport om politikerantal och representativitet, SCB, Stockholm.
Utöver tidigare nämnda poster inom kommunalpolitiken, tillkommer de kommunala
bolagsstyrelserna. Många kommuner har ett eller flera kommunala bolag, som är politikerstyrda. Det finns ingen statistik på andelen kvinnliga ledamöter i alla bolag i alla kommuner, men inom ramen för en tidigare undersökning visar en enkät att andelen kvinnliga
ordinarie ledamöter i de kommunala energi- och fastighetsbolagen är 20 %. 2 Andelen
kvinnliga ordföranden i de kommunala energi- och fastighetsbolagen är 12 % och andelen
kvinnliga vice ordföranden är 18 % (Sveriges Riksdag 2009). Enkäten är besvarad av
ungefär två tredjedelar av landets kommuner och täcker endast in helägda kommunala
energi- och fastighetsbolag. Detta utgör dock merparten av de kommunala bolagen. 3 Det
är svårt att placera in förtroendeuppdrag i de kommunala bolagen på samma ”skala” som
övriga politiska poster i kommunen. Däremot är det rimligt att anta att dessa uppdrag är
statusfyllda.
2
I en annan enkätundersökning anges kvinnorepresentationen i kommunala bolagsstyrelser vara 32 %. I
den undersökningen ingår dock bara politiker som även sitter med i kommunfullmäktige (Gilljam,
Karlsson & Sundell 2010:100).
De kommunala bolagsstyrelserna kan jämföras med de statliga bolagen där kvinnorepresentationen är 46
% och de börsnoterade bolagen där kvinnorepresentationen är 18 % (Sveriges Riksdag 2009).
3
7
Politikeruppdrag i kommunerna kan vara avlönade eller oavlönade. Kommunstyrelsens
ordförande är alltid avlönad. Detsamma gäller vanligtvis även kommunstyrelsens vice
ordförande samt oppositionens ledare i kommunstyrelsen. I stora kommuner kan även
t.ex. facknämndernas ordföranden vara avlönade (Gilljam, Karlsson & Sundell 2010:101).
I en av de tidigare nämnda enkätundersökningarna fick respondenterna svara på om de
kategoriserade sig själva som heltids-, deltids- eller fritidspolitiker. Totalt ansåg sig 9 %
vara heltidspolitiker och 18 % deltidspolitiker. Även här syns en tydlig marginalisering
utifrån kön: Kvinnor utgjorde 43 % av fritidspolitikerna, 36 % av deltidspolitikerna och
37 % av heltidspolitikerna (Gilljam, Karlsson & Sundell 2010:101). Manliga politiker är
således arvoderade i högre grad än kvinnliga. Ytterligare ett uppdrag som behandlades i
enkätundersökningen var gruppledarna, d.v.s. respektive partis ledare i kommunfullmäktige. Totalt utgjorde kvinnor 34 % av gruppledarna (Gilljam, Karlsson & Sundell
2010:95-96).
Sammantaget får det anses vara väl belagt att det råder en vertikal marginalisering av
kvinnor i kommunalpolitiken. Andelen kvinnor är lägre på positioner med högre status
och mer makt. Samtidigt visar denna genomgång aggregerade data för hela landet, vilket
osynliggör variationen mellan kommunerna. Härnäst analyseras därför hur kvinnorepresentationen på olika poster varierar mellan kommunerna. Uppsatsen avgränsas i
fortsättningen till att endast behandla ledamöter i kommunfullmäktige, ledamöter i
facknämnder, ordföranden i facknämnder, ledamöter i kommunstyrelsen, ordföranden i
kommunstyrelsen och ledamöter i kommunala bolagsstyrelser.
Finns det en rumslig variation?
Variationen mellan kommunerna analyseras först genom ett antal statistiska spridningsmått. Tabell 1 nedan visar att det råder stora skillnader mellan kommunerna.
Detta visas både genom minimi- och maximivärdena samt standardavvikelsen och
variabilitetskoefficienten (V).
Tabell 1. Kvinnorepresentationen på kommunal nivå 2006. Diverse spridningsmått.
Ledamöter i
kommunfullmäktige
Minimum
Q1
Medelvärde
Q3
Maximum
Standardavvikelse
V
22,6
38,7
42,1
46,2
54,8
5,5
0,13
Ledamöter i facknämnder
0
39,6
43,9
50,0
77,8
11,0
0,25
Ordföranden i facknämnder
0
27,3
35,6
45,5
100
16,0
0,45
Ledamöter i kommunstyrelsen
0
30,0
38,2
50,0
75,0
13,5
0,35
Ledamöter i kommunala
bolagsstyrelser
0
11,4
19,9
28,6
57,0
13,2
0,66
8
Tabellen visar att det finns kommuner helt utan kvinnliga ledamöter och ordföranden i
facknämnderna samt i de kommunala bolagsstyrelserna. Samtidigt finns det också
kommuner med en mycket hög andel kvinnor på dessa poster. Kommunerna har alltså
över tid konvergerat när det gäller kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige, eftersom den numera ”bara” varierar mellan 23 och 55 %. Samtidigt råder det fortfarande
stora skillnader mellan kommunerna när det gäller kvinnorepresentationen på övriga
poster. Standardavvikelsen, som visar spridningen runt medelvärdet, är att betrakta som
hög i dessa fall. Standardavvikelsen påverkas dock av medelvärdets storlek och är därför
inte helt jämförbart. För att justera för detta har även variabilitetskoefficienten (standardavvikelsen dividerat med medelvärdet) beräknats. Även denna visar på en stor spridning.
Det finns alltså en variation mellan kommunerna som är värd att analysera vidare. För att
på ett övergripande sätt kunna synliggöra eventuella rumsliga mönster, har den genomsnittliga kvinnorepresentationen på olika poster beräknats för varje län. Detta visas i tabell
2 nedan.
Tabell 2. Andel kvinnor i olika kommunala organ 2006, procent. Genomsnitt för respektive län. Lägsta och högsta värden
är markerade (ej Gotland).
Ledamöter i
kommunfullmäktige
Ledamöter
i facknämnder
Ordföranden
i facknämnder
Ledamöter i
kommunstyrelsen
Ordföranden
i kommunstyrelsen
Ledamöter i
kommunala
bolagsstyrelser
Stockholms län
44,3
47,6
42,2
38,0
26,9
26,5
Uppsala län
43,2
43,6
45,3
36,0
37,5
18,0
Södermanlands län
45,6
45,2
57,1
45,9
22,2
21,2
Östergötlands län
42,1
41,9
34,6
38,1
30,8
13,9
Jönköpings län
36,2
39,0
17,2
37,9
15,4
14,5
Kronobergs län
41,6
48,7
21,7
32,5
50,0
18,9
Kalmar län
40,1
43,4
26,1
40,1
25,0
16,5
Gotlands län
43,7
45,7
22,2
41,7
100,0
41,7
Blekinge län
40,3
42,3
21,2
29,3
40,0
20,6
Skåne län
37,8
40,2
27,5
32,7
27,2
18,4
Hallands län
41,6
44,7
33,1
37,9
16,7
13,8
V. Götalands län
41,3
42,5
26,8
37,6
18,4
17,9
Värmlands län
41,6
42,4
33,9
42,6
25,0
16,5
Örebro län
46,6
44,2
38,0
42,2
25,0
21,3
Västmanlands län
42,8
47,9
34,5
41,5
50,0
12,9
Dalarnas län
42,9
49,8
31,7
32,6
20,0
20,2
Gävleborgs län
44,4
46,2
32,8
38,6
50,0
23,3
Västernorrlands län
44,2
38,9
24,8
38,6
57,1
10,1
Jämtlands län
45,7
40,2
24,7
47,0
62,5
34,5
Västerbottens län
44,0
49,4
39,8
38,4
13,3
23,5
Norrbottens län
44,8
44,4
31,8
44,2
7,0
29,9
9
Tabellen visar att kvinnorepresentationen varierar kraftigt mellan länen, men också mellan
de olika posterna i länen. Kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige och facknämnderna håller sig i sammanhanget på en ganska jämn nivå mellan länen. Länssnitten för
kommunfullmäktige varierar mellan 36-47 % och för facknämnderna mellan 39-49 %. För
övriga organ är variationen avsevärt mycket större. När det gäller andelen kvinnliga
ordföranden i facknämnderna varierar länssnitten mellan 17-57 %. Andelen kvinnliga
kommunstyrelseordföranden varierar från 7 % i Norrbotten till 63 % i Jämtland (100 % i
Gotlands län, som dock bara består av en enda kommun). Länssnitten för kvinnorepresentationen i de kommunala bolagsstyrelserna varierar mellan 10-35 % (återigen för
undantag med Gotlands län, 42 %).
Det finns således en stor variation mellan länen, men det är inte enkelt att se några tydliga
mönster. Det enda län som konsekvent ligger lågt är Jönköping. Även Kalmar län,
Kronobergs län och Västra Götalands län ligger relativt lågt, men inte på allt. Det finns
inget län som har höga värden på allt, möjligtvis Jämtlands län. Detta antyder att kvinnorepresentationen i de olika organen inte riktigt ”hänger ihop”, d.v.s. kvinnorepresentationen verkar påverkas av olika logiker beroende på post. Det skulle t.ex. kunna spela
roll om det är indirekt valda eller direktvalda poster eller om det poster med mer makt.
Logikerna skulle i så fall kunna utgöras av partiernas strategier och kvinnliga kandidaters
intresse. För att testa detta görs en faktoranalys nedan.
Flera dimensioner av kvinnors politiska representation?
Faktoranalysen gör det möjligt att identifiera bakomliggande faktorer och synliggöra hur
kvinnorepresentationen på olika poster hänger samman. Inkluderade variabler som har
något gemensamt hamnar under samma dimension eller faktor, d.v.s. de olika variablerna
är att betrakta som indikatorer på dessa faktorer. Faktorladdningarna visar korrelationen
mellan variablerna och faktorn. Analysen görs genom principal komponentanalys med
varimaxrotation. Antalet faktorer begränsas genom Kaisers kriterium, d.v.s. bara faktorer
med ett eigenvalue ≥ 1 extraheras.
Faktoranalysen i tabell 3 visar att de olika organen delar sig på tre olika faktorer, som
tillsammans förklarar 66 % av variansen (modell 1). På den första faktorn laddar kvinnorepresentationen i kommunala bolagsstyrelser och bland nämndordföranden högst. På
den andra faktorn är det kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige och facknämnderna som laddar högst. På den tredje faktorn är det kvinnorepresentationen i
kommunstyrelsen och förekomst av kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen som laddar
10
högst. Den förstnämnda variabeln laddar dock negativt. Ett par av variablerna är flerdimensionella, d.v.s. laddar relativt starkt flera faktorer. Kvinnorepresentationen i
kommunfullmäktige laddar positivt på de två första faktorerna, medan kvinnorepresentationen i kommunstyrelsen laddar positivt på den första och negativt på den
tredje faktorn. Det senare antyder att det finns en bakomliggande faktor som är positiv
för kvinnor på ordförandeposten i kommunstyrelsen, men negativ för kvinnorepresentationen kommunstyrelsen totalt.
Tabell 3. Resultat av faktoranalys. Faktorladdningar, eigenvalue, andel förklarad varians.
Ledam. fullmäktige
Ledam. facknämnder
Ordf. facknämnder
Ledam. kommunstyrelsen
Ordf. kommunstyrelsen
Ledam. kom. bolagsstyr.
Eigenvalue
% förklarad varians
Eigenvalue på första exkl.
faktorn
Faktor 1
MODELL 1
Faktor 2
Faktor 3
.575
-.147
.726
.555
.115
.643
1.734
28.9
.632
.889
-.005
-.019
-.128
.008
1.268
21.2
.181
-.213
.011
-.577
.882
-.009
1.008
16.8
0.804
MODELL 2
Faktor 1
Faktor 2
.764
.215
.719
.609
-.217
.049
.702
-.077
.173
-.839
1.590
31.8
1.175
23.5
0.941
Om bolagsstyrelserna exkluderas, eftersom de p.g.a. enkätundersökningens karaktär
innebär ett bortfall (se Sveriges Riksdag 2009), delar sig variablerna på två faktorer, som
tillsammans förklarar 55 % av variansen (modell 2). På den första faktorn laddar kvinnorepresentationen i kommunstyrelsen, bland nämndordföranden och i kommunfullmäktige
högst. På den andra faktorn är det förekomsten av kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen och kvinnorepresentationen i facknämnderna som laddar högst. Den förstnämnda variabeln laddar dock negativt. Resultatet styrker det som visades i tabell 1
och 2 ovan att kvinnorepresentationen i de olika organen inte nödvändigtvis
”hänger ihop”.
Ytterligare ett försök görs att utforska kvinnorepresentationen med hjälp av faktoranalys.
Nu inkluderas några bredare variabler på kvinnors ställning i kommunen, nämligen andel
kvinnor av de kommunala cheferna samt andel kvinnor i relation till andel män när det
gäller invånare med universitetsutbildning, kvinnors genomsnittslön jämfört med mäns
och andel kvinnor av arbetskraften (modell 3). Variablerna delar sig på tre olika faktorer
som tillsammans förklarar 43 % av variansen. Det visar sig dock att de fyra nya variablerna laddar på en egen faktor och att kvinnorepresentationsvariablerna uppvisar samma
mönster som i de två tidigare modellerna. Avslutningsvis plockas ’kommunala chefer’
11
bort, eftersom data saknas på denna variabel för alla kommuner (enkät gjord av Dagens
Samhälle, n: ca 200). Resultatet blir även då tre faktorer, men med en något högre andel
förklarad varians (modell 4).
Tabell 4. Resultat av faktoranalys. Faktorladdningar, eigenvalue, andel förklarad varians.
Ledam. fullmäktige
Ledam. facknämnder
Ordf. facknämnder
Ledam. kommunstyrelsen
Ordf. kommunstyrelsen
Kommunala chefer
Könskvot univ.utb.
Könskvot löner
Könskvot arb.kraft
Eigenvalue
% förklarad varians
Eigenvalue på första exkl.
faktorn
Faktor 1
MODELL 3
Faktor 2
Faktor 3
Faktor 1
MODELL 4
Faktor 2
Faktor 3
.111
.051
-.295
.013
.126
-.248
.893
.633
-.780
2.058
22.9
.814
.289
.666
.531
.169
.141
.020
.073
.138
1.533
17.0
.025
-.604
.068
-.366
.845
.180
.087
.002
-.040
1.199
13.3
.141
.100
-.147
-.017
.125
.767
.232
.701
.603
.097
-.039
-.697
.076
-.168
.836
.902
.642
-.774
1.897
23.7
-.015
.134
.183
1.600
20.0
-.007
.091
.073
1.185
14.8
.988
.933
Mot denna bakgrund blir det intressant att i nästa steg försöka analysera varför kvinnorepresentationen i de olika organen varierar mellan kommunerna. Faktoranalysen antyder
att det kanske inte blir så enkelt att förklara den rumsliga variationen med samma
förklaringsmodell när det gäller alla poster.
4. Analys av den rumsliga variationen
Kvinnorepresentationens rumsliga variation som forskningsområde
Det finns en mängd tidigare studier om kvinnors politiska representation på nationell
nivå, där variationen undersöks genom statistisk analys av aggregatdata. Dessa studier
syftar vanligtvis till att undersöka om det är politiska institutioner, kultur eller socioekonomisk struktur som spelar roll för kvinnorepresentationen (se t.ex. Rule 1981, Norris
1985, Oakes & Almquist 1993, Reynolds 1999, Studlar & McAllister 2002). Resultaten
varierar beroende på vilka länder, vilken nivå och vilken tidsperiod som studeras, men i
stort har kvinnorepresentationen ett positivt samband med bl.a. socioekonomisk utveckling och sekularisering. Även politiska institutioner spelar roll; framför allt anses valsystem, valkretsstorlek och tradition av kvinnor i politiken ha en positiv effekt. Dessutom
finns det några studier där fokus riktas mot partiernas betydelse för kvinnorepresentationen (se t.ex. Lovenduski & Norris 1993, Kittilson 2006).
12
Såväl angreppssätt som teorier är tillämpbara även på subnationell nivå (se t.ex. Raaum
1995b, Wide 2006). I dessa fall argumenteras det för att kvinnorepresentationen är högre i
stora kommuner med en mer moderniserad struktur än i mindre, perifera kommuner med
en traditionellare kontext. Tesen är att den strukturella kontexten påverkar såväl utbud
som efterfrågan på kvinnliga politiker.
Tillvägagångssätt
I detta avsnitt undersöks hur variationen mellan kommunerna i kvinnorepresentation i
kommunfullmäktige, facknämnder, kommunstyrelse och kommunala bolagsstyrelser samt
förekomsten av en kvinnlig kommunstyrelseordförande kan förklaras. I analysen används
ett antal förklaringsvariabler som avser att fånga upp kommunernas strukturella och politiska kontext, d.v.s. angreppssättet överensstämmer med det i tidigare studier. Analysen
görs med hjälp av OLS respektive logistisk regression (förekomsten av en kvinnlig kommunstyrelseordförande: dummyvariabel). Modellen har kontrollerats mot multikollinearitet.
Samma modell testas på var och en av posterna. Såsom tidigare nämnts är har skillnaderna
mellan kommunerna minskat över tid när det gäller kvinnorepresentationen i fullmäktige
och därför förväntar jag mig att modellens förklaringskraft är relativt låg i detta fall.
Däremot är skillnaderna mellan kommunerna större när det gäller kvinnorepresentationen
i övriga organ och därför borde förklaringskraften vara högre. Å andra sidan antydde
faktoranalysen i avsnittet innan det verkar vara olika logiker som påverkar kvinnorepresentationen i olika organ och detta talar i så fall emot att samma modell är tillämpbar
på olika organ.
För det första analyseras betydelsen av kommunens strukturella kontext. Kvinnorepresentationen förväntas vara högre i tätbefolkade kommuner med en låg religiositet, få
sysselsatta inom industrin, där kvinnors utbildningsnivå och förvärvsfrekvens är hög samt
där uttaget av tillfällig föräldraledighet är jämnare fördelat mellan könen. För det andra
analyseras betydelsen av kommunernas politiska kontext. Kvinnorepresentationen förväntas vara högre i kommuner där många mandat i kommunfullmäktige tillhör Socialdemokraterna och få mandat tillhör Moderaterna, (där många kvinnor är nominerade), där
antalet ledamöter/ordföranden är högre, där många personröstar på kvinnliga kandidater
13
och där kvinnorepresentationen är hög i andra organ. Dessutom har jag skapat dummyvariabler för Småland och Västra Götaland. 4
Analys
Resultatet av den multivariata regressionsanalysen presenteras i tabell 5 och tabell 6
nedan. De teoretiska utgångspunkterna från tidigare forskning bekräftas delvis av analysen
av kommunfullmäktige. Ju lägre tätortsgrad, ju högre andel förvärvsarbetande kvinnor,
ju lägre kyrksamhet, ju fler ledamöter i fullmäktige, ju fler kvinnor på valsedlarna och ju
fler personröster på kvinnliga kandidater, desto högre kvinnorepresentation i fullmäktige.
Dessutom har dummyvariabeln för Småland en signifikant negativ effekt. Modellen
förklarar 37 % av den rumsliga variationen, vilket är relativt högt för denna typ av analys.
Samtidigt är det viktigt att beakta att signifikansen i de flesta fall låg (på 95-procentsnivån)
och de ”klassiska” förklaringsvariablerna har inte en signifikant effekt, t.ex. andel sysselsatta inom industrin eller andel socialdemokratiska ledamöter. Dessa har dock signifikanta
bivariata samband med kvinnorepresentationen. Tätortsgraden har också en negativ
effekt, vilket går emot teorin. Det skulle dock kunna tolkas som att det idag är lättare för
kvinnor att få politiska uppdrag i mindre kommuner, där många partier upplever problem
med rekryteringen av kandidater. På det hela taget får ändå slutsatsen bli att modellen
delvis hjälper oss att förstå varför kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige varierar,
men att de enskilda variablernas effekt inte kan beskrivas som särskilt robusta.
Hur ser det då ut med kvinnorepresentationen på övriga poster? Faktoranalysen ovan
antydde att det inte är samma faktorer som påverkar kvinnorepresentationen i de olika
organen och detta styrks av regressionsanalysens resultat. I analysen av kvinnorepresentationen i facknämnderna är det fyra variabler som har en signifikant effekt: Andel
kvinnor med universitetsutbildning (av alla universitetsutbildade), andel ledamöter totalt
(logaritmerad), andel personröster på kvinnor (av alla personröster) samt andel kvinnor i
kommunfullmäktige. Effekten av andel personröster på kvinnor är dock negativ, samtidigt
som den var positiv i analysen av kommunfullmäktige. Det justerade R2-värdet är 0,22.
Även i analysen av kvinnliga ordföranden i facknämnderna (ordinarie och vice
ordföranden) är det fyra variabler som har en signifikant effekt: Andel förvärvsarbetande
Denna analys är väldigt tentativ. Jag har testat med en mängd olika variabler och i många olika
kombinationer. Med utgångspunkten att det är en omfattande variation som inte torde vara slumpmässigt
har jag relativt explorativt försökt få breda, teoretiskt intressanta modeller med hög förklaringskraft och
signifikanta effekter. Detta kan och bör självklart göras mer systematiskt och med tydligare hypotesprövning. Syftet här har främst varit att mer explorativt utforska om det går att förklara variationen mellan
kommunerna med samma variabler, oavsett vilka poster som studeras.
4
14
kvinnor, dummyvariabeln för Småland (negativ), antalet ordföranden totalt samt
kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige. Förklaringskraften är dock bara 14 %.
Tabell 5. Resultat av multivariat regressionsanalys. Regressionskoefficienter och standardfel.
Kommunfullmäktige
TÄTORT
INDUSTRI
KVINNLFF
KYRKSAM
TILLFFP
UNIVUTB
SMÅLAND
VGÖTAL
LEDAMOT
KVNOM
MODERAT
SOCDEM
PRÖSTKV
Facknämnder
Ordf. i facknämnder
-.045*
-.047*
-.065
.012
.022
.003
.033
.297*
.135
-.348*
.174
-.129
.075
3.74
2.17
-1.93*
.977
-.570
.762
4.482***
1.28
.601***
.073
-.075
.040
-.014
.037
.192*
.080
.020
.049
-.124
.075
.074
.303
-.333
.393
-.281
.169
16.54***
4.566
3.190
2.184
-1.063
1.714
7.01***
.902
.074
-.173
.115
.972*
.462
.563
.600
-.143
.259
8.63
7.00
-7.31**
3.34
-1.92
2.60
.423***
.135
-.582***
.147
3.33**
1.14
.657***
.070
-.067*
.028
16.11***
6.75***
.885
.679*
.309
-6.787*
2.811
.357**
.122
.199*
.078
-.014
.091
-.115
.083
-.443*
.182
-.362*
.173
.114
.138
.157
.126
.415
.280
-.003*
.084
-.003*
.084
-9.604
12.148
8.107
5.152
.279*
.120
16.98
24.13
.308**
.109
-10.384
7.481
.531**
.184
-66.33
36.81
.648***
.164
-37.26
19.02
.401
.372
.262
.229
.183
.154
.373
.359
.227
.218
.142
.142
NÄMNDKVREP
KSKVREP
KVKSORDF
KFKVREP
Konstant
2
R
2
Justerat R
Ännu lägre blir förklaringskraften när kvinnorepresentationen i kommunstyrelsen
analyseras, bara 9 %. Det är dessutom endast två variabler som är signifikanta: Andel
15
kvinnor i kommunfullmäktige och dummyvariabeln för kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen.
Tabell 6. Resultat av multivariat regressionsanalys respektive logistisk regression (kommunstyrelsens ordförande).
Regressionskoefficienter och standardfel.
Kommunstyrelsen
TÄTORT
INDUSTRI
KVINNLFF
KYRKSAM
TILLFFP
UNIVUTB
SMÅLAND
VGÖTAL
LEDAMOT
.033
.065
-.052
.101
-.067
.411
.291
.532
.022
.229
-1.44
6.02
2.47
2.97
.705
2.31
.531
.446
Kommunstyrelsens
ordförande
.018
.020*
.013
.010
.022
.019
.068
.078
-.007
.100
.043
.044
1.24
1.15
-.878
.601
-.814
.478
Kommunala bolagsstyrelser
-.095
.087
-.084
.139
.561
.506
-.160
.661
.093
.310
-4.957
7.545
-.318
3.802
-1.216
2.879
KVNOM
MODERAT
SOCDEM
PRÖSTKV
-.035
.122
.002
.112
-.105
.245
-.003
.025
.014
.021
.266***
.050
-.032**
.011
.147**
.052
.566***
.164
7.49
32.45
.138**
.050
530***
.145
10.967
5.900
-.036**
.012
.000
.010
.003
.031
-.007
.100
.106
.092
(1)
.060
.086
.237***
.044
-.087
.166
.210
.137
.285
.305
.226*
.103
NÄMNDKVREP
KSKVREP
KVKSORDF
KFKVREP
Konstant
2
R
2
Justerat R
(1) Cox & Snell R2 = 0.162; Nagelkerke R2 = 0.235.
(2) Cox & Snell R2 = 0.133; Nagelkerke R2 = 0.193
16
.157*
.075
.147*
.065
-4.143
1.045
.147
.078
.090
.072
.202
.207
-30.313
39.885
.048
5.035
(2)
.135
.093
.061
.078
Sannolikheten det är en kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen analyseras med hjälp
av logistisk regression. I analysen är endast tre variabler signifikanta: Tätortsgrad, andel
personröster på kvinnliga kandidater och andel kvinnor i kommunstyrelsen. Den sistnämnda variabeln är dock signifikant negativ. Avslutningsvis analyseras kvinnorepresentationen i kommunala bolagsstyrelser. Tre variabler har en signifikant effekt: Andel
socialdemokratiska mandat i kommunfullmäktige, andel kvinnor i kommunstyrelsen och
förekomsten av en kvinnlig kommunstyrelseordförande. Förklaringskraften är dock bara 8
%.
5. Avslutande diskussion
Det råder en vertikal marginalisering av kvinnor i kommunalpolitiken. Det är färre kvinnor och fler män ju högre upp i den kommunala makthierarkin man tittar. Dessutom
varierar kvinnorepresentationen på olika poster mellan de svenska kommunerna. Trots
att denna kraftiga variation mellan kommunerna, visade det sig vara svårt att hitta några
förklaringsvariabler med en signifikant, robust effekt. Faktoranalysen antydde också att
det är olika logiker som styr kvinnorepresentationen i olika organ. Med tanke på de stora
skillnaderna mellan kommunerna, känns det svårt att tänka sig att variationen är helt
slumpmässig. Ifall nivån på kvinnorepresentationen ”bestämdes” helt slumpmässigt borde
ju dessutom inte kvinnor vara systematiskt underrepresenterade i en klar majoritet av
kommunerna. Situationen såsom den ser ut idag antyder därför att variationen inte är
slumpmässig, utan att det finns ”något” som förklarar variationen – men vad?
Antingen handlar det om någon typ av generella variabler som inte är inkluderade i
modellen och som förklarar variationen i tillfredställande omfattning eller så handlar det
om olika förklaringar i olika kontexter, t.ex. mer aktörscentrerade förklaringar. Det senare
är relativt svårt att synliggöra genom statistisk analys, utan det förutsätter snarare
kvalitativa fallstudier av några olika kommuner.
Det är de politiska partierna som genom sina nomineringar kontrollerar vem som ska
släppas in i politiken. Därför beskrivs partierna ofta som ”portvakter” som bestämmer
vem porten till den politiska församlingen ska öppnas för (se t.ex. Lovenduski & Norris
1993, Norris 1997). Siffrorna i denna uppsats antyder att porten till vissa poster öppnas
oftare för kvinnor än porten till andra poster. Samtidigt skulle det även kunna vara så att
kvinnor inte är så intresserade av vissa politiska uppdrag (se Fox & Lawless 2004).
Förklaringen kan alltså sökas hos ovilliga partier såväl som ovilliga kvinnor, d.v.s. både
17
hos efterfrågan på kvinnliga politiker som utbudet av kvinnliga kandidater. Inte heller här
behöver det vara så att det är en förklaring som gäller. I vissa kontexter kan det vara
partierna som stänger porten, men i andra kontexter kan det vara kvinnor som inte ens
knackar på.
Partier ses ofta som rationella aktörer, som handlar strategiskt för att vinna så många
röster som möjligt i nästa val (se t.ex. Müller & Strøm 1999). Detta styr såväl vilka
policyfrågor som partierna väljer att driva som vilka kandidater som hamnar på valsedeln.
I första hand brukar partierna betraktas som röstmaximerande, men de kan även ses som
programrealiserande eller ideologistrategiska. I det första fallet agerar partierna bara för att
vinna så många röster som möjligt. För att inte tappa röster måste varje parti ständigt
förhålla sig till övriga partier och till frågor som förts upp på den politiska dagordningen,
men bara så länge det är frågor som väljarna upplever som viktiga. I länder med proportionella valsystem upplevs det ofta som nödvändigt att ha med en viss andel kvinnor på
valsedlarna för att inte tappa röster (Rule 1994:18). I det andra fallet agerar partiet i en
fråga inte bara för att vinna röster utan även för att frågan är viktig i sig för partiet
(Sjöblom 1976:75-78). Detta är bra analysverktyg för att studera hur könskvotering implementeras i partierna på lokal nivå.
Nästan alla partier tillämpar någon form av könskvotering i kommunalvalen. Det ses av
många partier som viktigt med en jämn könsfördelning på valsedlarna, bl.a. för att
väljarna förväntar sig det. I andra fall är argumentet snarare ideologistrategiskt – att partiet
står för mångfald och jämställdhet och att det därför är självklart att könsfördelningen ska
vara jämn. I denna studie analyserades inte bara kvinnorepresentationen i direktvalda
politiska organ (kommunfullmäktige), utan även i indirekt valda organ (facknämnder,
kommunstyrelsen och kommunala bolagsstyrelser) där nomineringen inte alls är synlig för
väljarna på samma sätt. Analysen antyder att det är olika ”mekanismer” som styr i dessa
fall. Rimligtvis borde det inte vara röstmaximering som styr dessa nomineringar, eftersom
de inte är synliga för väljarna.
18
Referenser
Bergqvist, Christina (1994) Mäns makt och kvinnors intressen, Statsvetenskapliga institutionen,
Uppsala Universitet.
Bäck, Hanna & Richard Öhrvall (2004) Det nya seklets förtroendevalda. Om politikerantal och representativitet i kommuner och landsting 2003, Svenska kommunförbundet m.fl.
Dagens Samhälle (2007), ”Männen dominerar bolagen”, 2007-07-07.
Ds 2006:11, Könsfördelningen i bolagsstyrelser.
Fox, Richard L. & Jennifer L. Lawless (2004) “Entering the Arena? Gender and the Decision to
Run for Office”, i: American Journal of Political Science, Vol. 48, No. 2, s. 264-280.
Freidenvall, Lenita (2006) Vägen till Varannan damernas. Om kvinnorepresentation, kvotering och
kandidaturval i svensk politik 1970-2002, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.
Gilljam, Mikael, David Karlsson & Anders Sundell (2010) Politik på hemmaplan. Tiotusen fullmäktigeledamöter tycker om politik och demokrati, SKL Kommentus AB, Stockholm.
Haavia-Mannila, Elina (1983) m.fl. Det uferdige demokratiet. Kvinner i nordisk politikk, Nordiska
Ministerrådet 1983.
Hedlund, Gun (1996) ”Det handlar om prioriteringar.” Kvinnors villkor och intressen i lokal politik,
Örebro Studies 14, Högskolan i Örebro.
Hernes, Helga Maria (1982) Staten – kvinner ingen adgang? Universitetsforlaget, Oslo.
Hernes, Helga Maria (1987) Welfare State and Women Power. Essays in State Feminism, Universitetsforlaget, Oslo.
IULA (1998) Women in Local Government, International Union of Local Authorities, The Hague.
Kittilson, Miki Caul (2006) Challenging Parties, Changing Parliaments. Women and Elected Office in
Contemporary Western Europe, The Ohio State University Press, Columbus.
Lindgren, Karl-Oskar & Kåre Vernby (2007) ”Om kvinnorepresentation och rätten till heltid”,
Kommunal ekonomi och politik, Vol. 11, Nr. 4
Lovenduski, Joni & Pippa Norris (1993) red. Gender and Party Politics, SAGE Publications,
London.
Montin, Stig (2007) Moderna kommuner, Liber, Malmö.
Müller, Wolfgang C. & Kaare Strøm (1999) red. Policy, Office, or Votes? How Political Parties in
Western Europe make Hard Decisions, Cambridge University Press, Cambridge.
Nilsson, Micael (2008) Genusregim i förändring. Jämställdhet och makt i kommunal politik mellan åren
1970 och 2006, Linköpings universitet.
19
Norris, Pippa (1985) ”Women’s Legislative Participation in Western Europe”, West European
Politics, Vol. 8, No. 4.
Norris, Pippa (1997) red., Passages to Power. Legislative Recruitment in Advanced Democracies, Cambridge
University Press, Cambridge.
Oakes, Ann & Elizabeth Almquist (1993) ”Women in National Legislatures: A Cross-National
Test of Macrostructural Gender Theories”, Population Research and Policy Review, Vol. 12.
Persson, Jessica & Richard Öhrvall (2008) Förtroendevalda i kommuner och landsting 2007. En rapport
om politikerantal och representativitet, SCB, Stockholm.
Phillips, Anne (2000) Närvarons politik – den politiska representationen av kön, etnicitet och ras, Studentlitteratur, Lund.
Pincus, Ingrid (1995) Varför avgår kvinnor från kommunalpolitiken? Kvinnovetenskapligt forums
skriftserie nr 4, Högskolan i Örebro.
Raaum, Nina (1995a) ”Politisk representasjon”, i: Nina C. Raaum (red.) Kjønn og politikk, TANO,
Oslo.
Raaum, Nina (1995b) ”Women in local democracy”, i: Karvonen, Lauri & Per Selle (red.) Women
in Nordic Politics. Closing the Gap, Dartmouth, Aldershot.
Reynolds, Andrew (1999), “Women in the Legislatures and executives of the World: Knocking at
the Highest Glass ceiling”, World Politics, Vol. 51, No. 4, 1999.
Rule, Wilma (1981) ”Why Women Don’t Run: The Critical Contextual Factors in Women’s
Legislative Recruitment”, Western Political Quarterly, Vol. 34.
Rule, Wilma (1994) “Women’s Underrepresentation and Electoral Systems”, PS: Political Science &
Politics.
Sjöblom, Gunnar (1968) Party Strategies in a Multiparty System, Studentlitteratur, Lund.
SOU 2007:108, Kön, makt och statistik. Betänkande av Utredningen om kvinnor och män på maktpositioner i
det svenska samhället.
Studlar, Donley & Ian McAllister (2002) ”Does a Critical Mass Exist? A Comparative Analysis of
Women’s Legislative Representation since 1950”, European Journal of Political Research, Vol. 41, s. 233253.
Svaleryd, Helena (2009) ”Women’s representation and public spending”, i: European Journal of
Political Economy, Vol. 25, No. 2.
Sveriges Riksdag (2009) Könsfördelning i kommunala bolagsstyrelser, InfoPM från RUT, Nr. 3/2009.
Westerlund, Maj-Britt (1997) Kvinnorna tar plats i kommunalpolitiken, Statsvetenskapliga
institutionen, Umeå universitet.
Wide, Jessika (2006) Kvinnors politiska representation i ett jämförande perspektiv – nationell och lokal nivå,
Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.
20
Wängnerud, Lena (1998) Politikens andra sida. Om kvinnorepresentation i Sveriges riksdag, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.
21