Transcript HÖGSTA DOMSTOLENS

1
Aktbilaga 59
HÖGSTA DOMSTOLENS
BESLUT
Mål nr
meddelat i Stockholm den 14 oktober 2011
Ö 1132-09
SÖKANDE
BERTIL Johan Olof Ströberg, 320330-2819
Motionsvägen 7
181 30 Lidingö
Ombud: Advokat Björn Hurtig
Försvarsadvokaterna Väst AB
Stampgatan 20
411 01 Göteborg
MOTPART
Riksåklagaren
Box 5553
114 85 Stockholm
SAKEN
Resning
Dok.Id 60426
HÖGSTA DOMSTOLEN
Postadress
Riddarhustorget 8
Box 2066
103 12 Stockholm
Telefon 08-561 666 00
Telefax 08-561 666 86
E-post:
[email protected]
www.hogstadomstolen.se
Expeditionstid
08:45-12:00
13:15-15:00
2
HÖGSTA DOMSTOLEN
Ö 1132-09
TIDIGARE AVGÖRANDE
Svea hovrätts dom 1989-03-03 i mål B 1854-88
__________
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE
Högsta domstolen avslår resningsansökningen.
YRKANDEN M.M.
Svea hovrätt dömde den 26 oktober 1983 Bertil Ströberg för grovt spioneri till
sex års fängelse. Två ledamöter var av skiljaktig mening och ville ogilla åtalet.
Gärningen bestod i att Bertil Ströberg den 22 april 1983 hade tillställt polska
beskickningen i Stockholm ett brev i vilket han erbjudit sig att lämna uppgifter
om hemliga svenska militära förhållanden. I brevet hade Bertil Ströberg krävt
minst 25 000 kr i kontanter för fortsatt kontakt och som leveransprov under
fem avsnitt lämnat uppgifter av hemlig natur om svensk försvarsplanering vad
gäller ledning och samband med angivande av platser, funktion och betydelse.
Sedan Bertil Ströberg överklagat domen fann Högsta domstolen i beslut den
17 januari 1984 inte skäl att meddela prövningstillstånd. Hovrättens dom stod
därmed fast.
I beslut den 18 juli 1985 avslog Högsta domstolen en resningsansökan av
Bertil Ströberg.
3
HÖGSTA DOMSTOLEN
Ö 1132-09
Bertil Ströberg ansökte om resning på nytt och Högsta domstolen biföll i
beslut den 30 juni 1988 resningsansökan och förordnade att målet på nytt
skulle tas upp i hovrätten.
Hovrätten fastställde i dom den 3 mars 1989, såvitt då var i fråga, tingsrättens
domslut. Sedan Bertil Ströberg överklagat domen fann Högsta domstolen i
beslut den 10 maj 1990 inte skäl att meddela prövningstillstånd. Hovrättens
dom stod därmed fast.
Bertil Ströberg har nu ansökt om resning beträffande hovrättens dom. Han har
yrkat att Högsta domstolen ska ogilla åtalet i dess helhet.
Riksåklagaren har motsatt sig att resning beviljas.
SKÄL
Resningsansökningen
1.
Bertil Ströberg har till stöd för sin resningsansökan gjort gällande att det
har framkommit nya omständigheter och bevis som inte förebringats tidigare
och att deras förebringande vid hovrätten skulle ha lett till att han frikänts eller
att det i vart fall finns synnerliga skäl för att på nytt pröva frågan om han
förövat gärningen. Bertil Ströberg har vidare gjort gällande att han och hans
försvarare har undanhållits viss utredning vilket har påverkat hans möjligheter
att försvara sig fullt ut och att han därmed också har förvägrats rätten till en
rättvis rättegång. Resningsansökan innehåller vidare en kritisk analys av
hovrättens domskäl.
2.
Bertil Ströberg har som ny bevisning åberopat en promemoria daterad
den 25 maj 1983 innehållande uppgifter från polisförhör med postkassörskan
4
HÖGSTA DOMSTOLEN
Ö 1132-09
Eva Martinsson som var den som lämnade ut brevet till honom. Enligt Bertil
Ströberg framgår det av promemorian att han den 20 maj 1983 på postkontoret
Stockholm 1 inte frågade om det fanns mer post till Sven Roland Larsson än
det brev som Eva Martinsson lämnade till honom. Den slutsats som kan dras
är enligt Bertil Ströberg att om han hade varit skyldig till gärningen hade han
när han kom till postkontoret vetat att man skulle lämna honom det brev som
han själv hade sänt men även att det eventuellt skulle finnas ett annat brev som
innehöll svar med 25 000 kr. Att han vid det förhållandet inte skulle ha frågat
om det fanns mer post till Sven Roland Larsson är enligt Bertil Ströberg
mycket osannolikt. Om anledningen till hans besök på posten däremot var den
som han själv uppgivit är det inte osannolikt att han först inte insåg att det var
hans eget brev som lämnades till honom. Han väntade sig då att hans eget brev
skulle ha hämtats och att det på posten skulle finnas det brev till Sven Roland
Larsson som denne bett honom hämta.
3.
Vidare har Bertil Ströberg åberopat två promemorior upprättade av
Rikspolisstyrelsens Säkerhetsavdelning (numera Säkerhetspolisen) den 3
respektive 7 juni 1983. Enligt Bertil Ströberg visar dessa att Säkerhetsavdelningen haft uppgifter om att en person frågat efter post till Sven Roland
Larsson på ett postkontor i Solna under den tid då Bertil Ströberg var anhållen
eller häktad. Vid den tidpunkten hade namnet Sven Roland Larsson inte
offentliggjorts. Uppgiften var enligt Bertil Ströberg av betydelse för hans
trovärdighet och ytterst för hans möjlighet att försvara sig fullt ut. Genom att
han inte fick tillgång till handlingarna har han därmed förvägrats rätten till en
rättvis rättegång.
4.
Bertil Ströberg har också åberopat dokument som bevarats i hans akt i
Säkerhetspolisens arkiv. Enligt Bertil Ströberg visar dokumenten att namnet
Sven Roland Larsson redan år 1957 förekommit i säkerhetssammanhang
mellan Sovjetunionen och svensk säkerhetstjänst, och att det händelseförlopp
5
HÖGSTA DOMSTOLEN
Ö 1132-09
som då utspelade sig har likheter med Bertil Ströbergs fall. Bertil Ströberg har
uppgett att uppgifterna framkom i tiden mellan förhandlingarna i tingsrätten
och hovrätten genom att en f.d. svensk infiltratör kontaktade svensk säkerhetspolis i syfte att förhindra att Bertil Ströberg blev felaktigt dömd. Varken Bertil
Ströberg, hans försvarare eller domstolen delgavs uppgifterna. Enligt Bertil
Ströberg stärker uppgifterna om händelserna år 1957 hans trovärdighet.
Genom undanhållandet av uppgifterna har han förvägrats rätten till en rättvis
rättegång.
5.
Slutligen har Bertil Ströberg åberopat en skrivelse den 2 maj 1983 från
Rikspolisstyrelsens Säkerhetsavdelning. Av skrivelsen framgår enligt honom
att den dåvarande polske militärattachén den 26 april 1983, d.v.s. fyra dygn
efter mottagandet av det s.k. ambassadbrevet, fått ett anonymt telefonsamtal
med erbjudande om militär arméinformation. Det är enligt Bertil Ströberg inte
sannolikt att det skedde två samtidiga och oberoende försök att sälja svenska
försvarshemligheter till samma polske militärattaché. Bertil Ströberg menar att
informationen undanhölls hans försvar och troligen även åklagaren samt domstolarna. Enligt Bertil Ströberg innebär uppgifterna tänkbara motiv för den
polske militärattachén att fabricera ett händelseförlopp, eller ett tänkbart motiv
för en annan gärningsman än Bertil Ströberg att iscensätta det förlopp som
denne upplevt och redogjort för men då inte blivit trodd.
Riksåklagarens utredning och inställning
6.
Riksåklagaren har vitsordat att de uppgifter som Bertil Ströberg åberopar
i resningsansökningen har kommit till dennes kännedom först lång tid efter det
att domen mot honom vunnit laga kraft.
7.
Vad gäller den utredning som har vidtagits har riksåklagaren anfört bl.a.
följande. Med anledning av innehållet i resningsansökningen hemställde
6
HÖGSTA DOMSTOLEN
Ö 1132-09
riksåklagaren i december 2009 om att Säkerhetspolisen skulle redovisa om det
där fanns ytterligare material som kunde ge underlag för bedömningen av de
omständigheter som åberopats för resning. I januari 2010 lämnade Säkerhetspolisen ett yttrande till riksåklagaren av vilket det bl.a. framgår att det genom
utredningsåtgärder kan finnas möjligheter att få fram ytterligare uppgifter som
kan ha betydelse för bedömningen av resningsansökningen. Riksåklagaren
beslutade därefter i februari 2010 att återuppta förundersökningen och uppdrog åt chefen för Internationella åklagarkammaren i Stockholm att efter
samråd med riksåklagaren föranstalta om de utredningsåtgärder som ansågs
erforderliga. Chefsåklagaren vid Internationella åklagarkammaren Tora Holst
och kriminalkommissarien Leif Svensk hos Rikskriminalpolisen höll sedan
förhör med f.d. byråchefen Per-Göran Näss, f.d. chefsåklagaren Karl-Gerhard
Svensson, f.d. polisintendenten Christer Ekberg och f.d. chefen för militärens
säkerhetstjänst vid Försvarsstaben Lennart Borg.
8.
Beträffande Bertil Ströbergs uppgifter i resningsansökningen om att den
polske militärattachén den 26 april 1983 blivit erbjuden militär arméinformation har riksåklagaren anfört att han låtit inhämta upplysningar från Säkerhetspolisen och Försvarsmakten, Högkvarteret, huruvida det fanns material
som kunde belysa hur uppgiften om militärattachén hade behandlats; något
sådant material har dock inte påträffats. Riksåklagaren har vidare anfört att
Tora Holst och Leif Svensk har gått igenom Säkerhetsavdelningens akt
avseende militärattachén. För att ta reda på om det företogs några utredningsåtgärder med anledning av telefonsamtalet har de även varit i kontakt med
Karl-Gerhard Svensson, Per-Göran Näss, Christer Ekberg samt dåvarande
kriminalinspektören Ove Angelsiöö och dåvarande t.f. kriminalkommissarien
Lars Berggren, båda på Säkerhetsavdelningen. Enligt riksåklagaren har ingen
kunnat minnas något av telefonsamtalet eller eventuell utredning med
anledning av det.
7
HÖGSTA DOMSTOLEN
9.
Ö 1132-09
Riksåklagaren har gjort gällande att vad Bertil Ströberg åberopat till stöd
för resningsansökningen inte utgör skäl för att på nytt pröva frågan om hans
skuld till brottet. Enligt riksåklagarens mening kan inte heller det faktum att
Bertil Ströberg inte fått del av de uppgifter som åberopas i resningsansökan
utgöra grund för resning med stöd av Europakonventionen.
Högsta domstolens bedömning
10. Enligt 58 kap. 2 § 4 rättegångsbalken får resning beviljas till förmån för
den tilltalade om någon omständighet eller något bevis som inte tidigare har
förebringats åberopas, och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att
den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som har tillämpats. Enligt den s.k. tilläggsregeln i samma
punkt får resning beviljas om det med hänsyn till nya åberopade omständigheter eller bevis och vad som i övrigt förekommer finns synnerliga skäl att på
nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott för vilket han dömts.
11. Resning är ett extraordinärt rättsmedel och beviljas bara i undantagsfall.
Enbart en sammanställning och bearbetning av det bevismaterial som förelegat
i rättegången eller en fortsatt utveckling av synpunkter som framförts i målet
är i princip inte att anse som ett förebringande av nya omständigheter eller
bevis (se NJA 1975 C 125 och NJA 2010 s. 295).
12. Det är mot bakgrund av den i hovrätten gjorda prövningen av skuldfrågan som Högsta domstolen ska värdera de omständigheter och bevis som
åberopats i resningsansökningen. Den i hovrätten förebringade utredningen
ska i princip värderas och bedömas på det sätt som kommer till uttryck i
hovrättsdomen. Någon fristående omvärdering av den i målet framlagda
bevisningen ska alltså inte göras i resningsärendet. (Se bl.a. NJA 2011 s. 254,
punkten 16.)
8
HÖGSTA DOMSTOLEN
Ö 1132-09
13. Beträffande de omständigheter och bevis som Bertil Ströberg åberopat i
sin resningsansökan gör Högsta domstolen följande bedömning.
14. Beträffande promemorian daterad den 25 maj 1983 (se p. 2 ovan) framgår det av handlingarna i ärendet att Eva Martinsson inte hördes som vittne vid
tingsrätten eller i hovrätten. Hennes uppgifter i promemorian den 25 maj 1983
är därför i och för sig att anse som ny bevisning. Emellertid framgår det av
tingsrättens dom att Bertil Ströberg själv uppgett att han inte frågade efter
ytterligare post eftersom han utgick ifrån att han fått vad som fanns att få.
Eftersom uppgiften om att Bertil Ströberg inte frågade efter ytterligare post
alltså redan var införd i målet utan att hovrätten fäst avseende vid den saknar
den nya bevisningen betydelse för resningsfrågan.
15. Av de två promemoriorna den 3 respektive 7 juni 1983 (se p. 3 ovan)
framgår att Rikspolisstyrelsens Säkerhetsavdelning haft uppgift om att en
person frågat efter post till Sven Roland Larsson på ett postkontor i Solna
under den tid då Bertil Ströberg satt anhållen eller häktad. Även om denna
uppgift möjligen inte är av sådan betydelse att den med nödvändighet skulle
ha ingått i förundersökningsprotokollet kan det ifrågasättas varför den inte
fanns med i det ursprungliga förundersökningsmaterialet. Oavsett hur det
förhåller sig med den saken kan uppgiften inte anses ha något nämnvärt
bevisvärde.
16. Bertil Ströberg har vidare åberopat dokument, bl.a. en promemoria
daterad den 7 juni 1984, som bevarats i Säkerhetspolisens arkiv (se p. 4 ovan).
Av dokumenten framgår ett händelseförlopp år 1957 som har vissa likheter
med Bertil Ströbergs fall. Riksåklagarens utredning ger emellertid vid handen
att det namn som då användes var H.A. Larsson och inte Sven Roland
9
HÖGSTA DOMSTOLEN
Ö 1132-09
Larsson. Uppgifterna tillåter redan av det skälet inte någon bestämd slutsats.
De rubbar därför inte hovrättens bedömning av Bertil Ströbergs trovärdighet.
17. Slutligen har Bertil Ströberg åberopat en skrivelse den 2 maj 1983 från
Rikspolisstyrelsens Säkerhetsavdelning (se p. 5 ovan). Det telefonerbjudande
om militär arméinformation som nämns i den har föranlett riksåklagaren att
inom ramen för den återupptagna förundersökningen inhämta upplysningar
från Säkerhetspolisen och Försvarsmakten samt höra personer i frågan men
utan resultat (se p. 8 ovan). Vad som har kunnat utredas i frågan är inte
tillräckligt för att rubba hovrättens bedömning av Bertil Ströbergs trovärdighet. Det förhållandet att skrivelsen måste anses ha haft betydelse för utredningen och borde ha antecknats i förundersökningsprotokollet är inte i sig skäl
för en förnyad prövning.
18. Beträffande frågan om den nya bevisningen sammantaget har sådan vikt
att förutsättningar för resning föreligger är följande att märka. Hovrätten fann
det klarlagt att Bertil Ströbergs uppgifter om Sven Roland Larsson och dennes
brev och uppdrag var en konstruktion. Den enda rimliga förklaringen till att
Bertil Ströberg haft kännedom om instruktionerna i ambassadbrevet var, enligt
hovrätten, att han var gärningsman eller åtminstone hade medverkat såsom
gärningsman i spioneribrottet. Den nya bevisningen är inte sådan att hovrättens slutsatser i dessa hänseenden rubbas.
19. Av det anförda följer att de nya omständigheter och bevis som Bertil
Ströberg åberopat varken var för sig eller sammantagna sannolikt skulle ha lett
till att han skulle ha frikänts om dessa hade åberopats i hovrätten. Det saknas
vidare förutsättningar för att tillämpa tilläggsregeln. Högsta domstolen fäster
därvid visst avseende vid att det var närmare 30 år sedan som händelsen ägde
rum och att förutsättningarna för att nu på ett meningsfullt sätt genomföra en
ny rättegång är mycket begränsade.
10
HÖGSTA DOMSTOLEN
Ö 1132-09
20. Bertil Ströberg har också gjort gällande att han inte har fått tillgång till
vissa handlingar när han borde ha fått det och att det inte är förenligt med hans
rättigheter enligt Europakonventionen. I den mån Bertil Ströberg borde ha fått
tillgång till ifrågavarande handlingar tidigare än vad som skett är emellertid
omständigheterna inte sådana att det kan leda till att den lagakraftvunna
hovrättsdomen ska undanröjas.
21. Av det anförda följer att resningsansökningen ska avslås.
__________
____________________
____________________
____________________
____________________
____________________
I avgörandet har deltagit: justitieråden Stefan Lindskog, Severin Blomstrand,
Lena Moore, Johnny Herre (referent) och Svante O. Johansson
Föredragande justitiesekreterare: Marianne Lishajko