Transcript no 3 | 2012 - Norrbottens läns landsting

no 3 | 2012
Foto: kjell öberg
På väg till vården
Trio från Arjeplog väljer komfortbussen
sidorna 6–7
Gästkrönikören annika nordstrand
”Får vi ett bra arbetssätt kring sjukdomsförebyggande metoder kan vi åstadkomma
mycket för folkhälsan i Norrbotten.”
Hur mår du på jobbet?
Landstingets flygande räddare i nöden
Halvtid för första kullen läkarstudenter annonsbilaga:
tema – sidorna 3–5
sidorna 8–9
sidan 11
Kraftsamlaren – producerad av Regionala enheten
M e da r b eta r n a i Norr-
bottens läns
landsting trivs
på arbetet,
det sociala klimatet är bra och effektiviteten
är hög. Det visar den årliga medarbetarundersökningen som landstinget genomför. Årets
resultat har ytterligare förbättrats och svarsfrekvensen ligger på en hög nivå.”
Så stod det i ett pressmeddelande som
landstinget skickade ut för en tid sedan. Allt
stämmer på det stora hela och det är förstås
glädjande att det
samlade resultatet
blivit bättre.
Men det finns
annat i Springlifeenkäten som är
minst lika viktigt
att lyfta fram. Av
6 400 tillsvidareanställda svarade cirka 74 procent på frågan
om de blivit mobbade eller trakasserade i sitt
arbete. Av dessa 4 758 personer uppgav
6 procent att de under det senaste året utsatts för det av någon de arbetar med. Omräknat till individer handlar det om 285 medarbetare som känner sig illa behandlade av
kollegor.
Tid att
tala om
mobbning
på jobbet
F ö r m i g f r a m s tå r antalet som alarmerande högt. Jag upprepar: 285 personer i vår
organisation känner sig mobbade eller trakasserade på sin arbetsplats. Visst kan vi bortförklara det med att det är enskilda människors
upplevelse av sin situation, huruvida det är
en objektiv ”sanning” eller inte är svårt att avgöra. Men det spelar egentligen ingen roll; att
en person anser sig vara ställd utanför gemenskapen är det som betyder något.
S i ff r a n f i c k o s s att tänka till. Resultatet blev ett tema som vi valt att kalla Hur mår
du på jobbet?
Vi har träffat en undersköterska som är
sjukskriven efter en omtumlande tid på en
avdelning där hon till slut kände sig utfryst.
Hennes berättelse visar att ämnet mobbning
är svårt att avgränsa – i tider av neddragningar eller när ledarskapet är dåligt ökar risken för ”syndabockstänkande”. Allt i den psykosociala miljön hänger ihop, ett finmaskigt
nät förbinder yttre och inre omständigheter.
På kirurgavdelningarna 52 och 53 i Sunderbyn
har man genom en rad åtgärder gått från
kaos och överbeläggningar till en verksamhet
där personalen har bättre förutsättningar att
möta arbetstopparna. Läs mer om deras
arbete på sidan 4 och låt er inspireras.
Va r j e m e da r b e ta r e som mår dåligt på
sin arbetsplats är ett misslyckande för en organisation som har till huvuduppgift att få
människor att må bra. En av Landstingstidningens styrkor är möjligheten till problematisering och fördjupning. Genom att även ta
upp besvärliga ämnen kan personaltidningen
sätta igång diskussioner, som i förlängningen
bidrar till en friskare arbetsmiljö. Det gagnar
ingen om vi som arbetar i landstinget lägger
locket på och inte vågar tala om det som inte
är så vackert, eller hur?
Finns det något annat arbetsmiljörelaterat
ämne som vi borde ta upp? Hör gärna av er.
Ha sedan en skön sommar!
ULRIKA ENGLUND, redaktör
2 Redaktör:
Ulrika Englund
0920 – 28 43 64
070 – 32 55 750
Ansvarig
utgivare:
Anna Källström
Grafisk form:
Tor-Arne Moe,
Moe Media AB
Besöksadress:
Norrbottens
läns landstings
kansli, Roberts­
viksgatan 7, Luleå
Postadress:
Landstingstidningen, NLL
971 89 Luleå
E-post:
ulrika.englund
@nll.se
Upplaga:
10 500 exemplar.
Teknisk
produktion:
Daily Print, Umeå
Detta nummer
är presslagt
24 maj 2012
Årgång 40
Innehållet
i Landstings­
tidningen får
gärna citeras om
källan anges.
Nästa nummer
utkommer
6 okt 2012
Landstingstidningen på webben:
www.nll.se/landstingstidningen
Norrbottens läns
landsting, NLL,
har till huvuduppgift att erbjuda
länets omkring
249 000 invånare
hälso- och sjukvård samt tandvård, och arbetar
dessutom med
regional utveckling inom kultur,
utbildning,
näringspolitik och
kommunikationer.
NLL bedriver verksamhet vid fem
sjukhus, 33 vårdcentraler, 26 tandvårdskliniker och
4 tandvårdsannex.
Landstinget är en
av länets största
arbetsgivare med
drygt 7 000 anställda. Bland
dessa finns cirka
700 läkare och
2 200 sjuksköterskor. 490 personer arbetar med
tandvård, 130 med
undervisning, 330
med driftservice
och 1 030 med
administration.
Kirunas nya dialyssjuksköterskor. Från vänster Ann-Christin Karlsén, Malena Stenfjell, Monica Esko, Sara Henriksson, Niina Mäntyranta och Ann-Marie Johansson, som även är sektionsledare.
Foto: INGER HÄLLSTRÖM
Dags för dialys i Kiruna
Förberedelserna för den nya
dialysenheten i Kiruna är i full
gång. De första hemodialyserna
är planerade att genomföras
i mitten av oktober.
- Det betyder enormt mycket
för våra patienter som i dag
reser till Gällivare tre dagar
i veckan, året om, säger Mona
Snällfot Rantakyrö, enhetschef
för dialysenheten och Gemensam vårdenhet, Kiruna sjukhus.
Redan för cirka tio år sedan hörde de
anställda talas om att det kunde bli
aktuellt med en dialysenhet vid Kiruna
sjukhus. Sedan dess har dialysverk­
samhet startat vid Piteå älvdals sjukhus
och vid Kalix sjukhus, innan lands­
tingsfullmäktige under 2010 tog ett
inriktningsbeslut om att det äntligen
var Kirunas tur.
Nu pågår ombyggnationer av lokaler
och installation av de sex dialysmaski­
nerna. Innan starten ska en provkör­
ning av vattenreningssystemet vara
gjord, med godkänt resultat.
Personal har rekryterats och är
under utbildning, bland annat vid
dialysenheterna i Gällivare och Sunder­
byn.
– Det känns verkligen roligt att det
är dags nu, framför allt för patienter­
nas skull. Vi har en som åkt de tolv
milen till Gällivare för behandling tre
gånger i veckan i över tio års tid, säger
Mona Snällfot Rantakyrö.
Ulf Bergman, länschef för verksam­
hetsområdet Internmedicin.
Mona Snällfot
Rantakyrö.
Ulf Bergman.
på när det blir så, konstaterar hon.
Tanken är att det ska finnas ett nära
samarbete mellan sjukhusen i Gälliva­
re och Kiruna. Läkaren Ingemar Back­
man kommer regelbundet att åka till
Kiruna, för att göra det enklare när
patienterna behöver träffa en doktor
på den njurmedicinska mottagningen.
– För att förbättra den njurmedicin­
ska vården i Malmfälten ska ytterligare
en läkare anställas under 2012, säger
När enheten i Kiruna öppnat kan
samtliga fem sjukhus i länet erbjuda
hemodialys, både till egna patienter
och till så kallade dialysturister, alltså
personer på besök som behöver
behandling.
– Vi arbetar mycket med nivåstruk­
turering, vilket innebär att besluta vil­
ken verksamhet som ska vara var. En
del ska ligga på central nivå medan
annat, däribland dialysen, mår bättre
av att decentraliseras, säger han vidare.
Dialysenheten ska ligga på tredje
våningen på samma plan som öppen­
vårdsrehabiliteringen, högst upp i
Kiruna sjukhus.
– Patienterna kommer att få en
egen ingång i nära anslutning till både
parkering och hiss, säger Lena Niemi,
verksamhetschef Medicinska speciali­
teter.
ULRIKA ENGLUND
Totalt finns fem till sex patienter
i upptagningsområdet som i fortsätt­
ningen slipper många timmars bil­
åkande varje vecka. Varje Kiruna­patient åker 72 mil i taxi per vecka,
på en väg som är hårt trafikerad av
långtradare och bitvis i dåligt skick.
– Man säger ju att den vård vi behöver ofta ska finnas tillgänglig på
nära håll. Det här är ett bra exempel
En dialysenhet har varit på gång länge i Kiruna – nu pågår arbetet med att
göra i ordning lokaler. Sektionsledaren Ann-Marie Johansson har en hel del att ta
ställning till.
NLL värd på Stora Noliamässan
Landstinget deltar i Stora Noliamässan i
Piteå den 4-12 augusti.
– Det blir ett ypperligt tillfälle att visa
upp vår verksamhet för 100 000 norrbottningar, säger Ulrika Backeström,
initiativtagare och projektledare.
Stora Nolia är en av de mest besökta
mässorna i Sverige. För två år sedan medverkade division Primärvård med en monter om vårdvalet, men i år tar landstinget
ett större grepp. I en monter i ”Hälsans
hus” presenteras bland annat frisktandvård, tobaksavvänjning, Fysisk aktivitet på
recept och folkhälsosatsningen Livsviktigt.
En av dagarna, fredagen den 10 au-
gusti, står landstinget som värd för hela
mässan.
– Då ska vi synas överallt på hela
området, lovar Ulrika Backeström.
Barnen serveras tandtrollsteater med
Karius och Baktus, ambulanspersonal
visar upp en ambulans och i mathallen
lagas norrbottnisk mat med italiensk
kryddning av Paolo Roberto, för att
nämna några av alla planerade aktiviteter.
På stora scenen kommer Norrbottensteatern att ge smakprov ur höstens
föreställningar, Norrbottensmusiken
bjuder på nutida musik av Norrbotten
NEO och från BD Pop medverkar unga
musiktalanger.
Annonsbilagan om Kraftsamling är producerad av
Regionala enhetens medarbetare, som på så sätt vill marknadsföra sitt arrangemang.
tankar och idéEr]
2011-2015 – En brEd insamling av värdEfulla
[En bilaga om projEktEt kraftsamling
maj 2012
Vi samlar kraft för att skapa kraft
bred inKraftsamling är en mötesplats för en
från andra
samling värdefulla tankar och idéer vi
idégivare än de traditionella. Här bestämmer
är de mest
oss gemensamt för vilka frågor som
är viktibrännande utmaningarna och vilka som
lång sikt.
gast att lösa i en nära framtid eller på
mycket prat –
mycket Verkstad
Kraftsamling från ord till handling
nr 3 · juni 2012
därför flyttar Vi till norrbotten
18 inflyttare berättar
Vi uppskattar livskaliteten;
människorna, naturen, låga
bostadspriser och avsaknaden av
trängsel och hets och bilköer.” sidan 3
Hur mår du på jobbet?
Illustration: ULRIKA WEINZ
Anna, 41 år, tillhör en grupp
som råkat ut för en av de allra
värsta formerna av psykosociala problem på arbetsplatsen. Hon har blivit mobbad och utfryst av sina
arbetskamrater och chefer.
Anna (fingerat namn) utbildade sig till
undersköterska på Komvux när hon var i
25-årsåldern.
– Jag är av naturen en vårdande män­
niska med mycket empati och ville jobba
någonstans där jag kunde hjälpa andra
människor. Man får ju så mycket tillbaka
när man arbetar i vården.
Efter utbildningen vikarierade hon
först inom den kommunala omsorgen
med människor med funktionsnedsätt­
ning. Sedan började hon vikariera på
olika avdelningar vid ett av länets sjuk­
hus. Hon trivdes bra och kände sig väl
bemött överallt dit hon kom. Efter en tid
fick hon ett långtidsvikariat på en avdel­
ning där hon inte varit tidigare.
Anna beskriver sig själv som en per­
son som har lätt att känna av stämningar
och ”dåliga vibbar”. Hon märkte ganska
omgående att hon hamnat på en arbets­
plats där många i personalen mådde
dåligt, att det fanns flera pågående kon­
flikter och infekterade relationer. Led­
ningen var medveten om problemen och
det fanns redan konsulter inkopplade för
att försöka komma tillrätta med dem.
Avdelningen hade genomgått en sam­
manslagning och bland de anställda
fanns det tydliga grupperingar som inte
gärna släppte in någon ny i sin gemen­
skap.
– Själv försökte jag ty mig till de få per­
soner som var mer neutrala i konflikten.
Hon gjorde sitt bästa för att passa in,
men det började snart kännas ganska
ensamt. Som undersköterska tillhörde
hon en liten minoritet på arbetsplatsen,
där de allra flesta anställda var sjuksköter­
skor. Snart försvann ytterligare ett par
underskötersketjänster i organisationen
och sjuksköterskorna förväntades ta över
de arbetsuppgifter som undersköterskor­
na tidigare hade utfört.
– De yngre sjuksköterskorna var
inställda på det, men många av de äldre
ville inte alls göra undersköterskornas
jobb. De tyckte varken att de hade utbild­
ning eller tid till det och det kan man ju
ha förståelse för.
Flera av sjuksköterskorna tyckte att de
få undersköterskor som var kvar skulle
göra allt det jobb som tidigare legat på en
betydligt större undersköterskegrupp.
– För mig som undersköterska är ju
en sjuksköterska en arbetsledare och jag
hamnade i en situation med väldigt
många arbetsledare som alla hade olika
uppfattningar om vad jag skulle göra.
Som nyanställd var hon ivrig att göra
alla till lags. Hon tänkte att om hon bara
gjorde sitt bästa så skulle hon bli omtyckt
och bemött med respekt.
Men situationen blev alltmer ohållbar i
takt med att arbetsbördan på Anna ökade.
Hon gick då till sin chef och bad om
råd. Vilka arbetsuppgifter hon skulle hon
egentligen utföra? Vem hon skulle lyssna
på?
– Till saken hör att vi bytte chef flera
gånger under den tid jag var på avdel­
ningen, så det var oroligt även uppåt i
hierarkin och ledarskapet var otydligt
definierat.
Det svar hon fick från sin chef var att
hon själv skulle prata med sjuksköter­
skorna om arbetsfördelningen.
– Men det hade jag ju redan gjort och
det hade inte hjälpt.
Anna försökte vid flera arbetsplatsträf­
far ta upp problematiken och komma
med konstruktiva förslag. Men istället för
nr 3 · juni 2012
Mobbad, utfryst
– och sjukskriven
att man gemensamt sökte en lösning bör­
jade hon uppfattas som besvärlig.
– Mina kollegor fnyste och sa att ”så
här har vi alltid gjort och det går inte att
ändra på”. Cheferna himlade med ögo­
nen och bemötte inte mina synpunkter.
Det var nu hon började känna sig utfryst
på allvar. Hennes överordnade slutade
hälsa på henne i korridoren. Satte hon sig
vid samma bord som cheferna i fikarum­
met så flyttade de på sig. Andra arbets­
kamrater undvek att prata med henne.
Oftast tittade de på klockan och sa att de
var tvungna att gå och jobba igen när hon
kom och satte sig.
Hon råkade också ut för negativa kom­
mentarer som hon uppfattade som helt
onödiga och irrelevanta från en av sina
chefer.
ANNAS BILD. För
att bearbeta sina erfarenheter har Anna
bland annat tecknat
och målat hur hon
kände sig. ”För mig
illustrerar den här
bilden en kvinna
och undersköterska med
stort hjärta,
men känslomässigt
utblottad.”
Anna försökte härda ut och hoppades
att det skulle lösa sig bara hon fortsatte
anstränga sig att göra ett bra jobb.
– Jag tyckte ju om jobbet, patienterna
och kände dessutom att jag inte kunde
sluta när jag äntligen lyckats få ett jobb på
sjukhuset.
Samtidigt gick hon ofta undan och
grät, hon slutade äta med de andra i fika­
rummet, kände sig ständigt orolig och
fick svårt att slappna av även när hon var
ledig.
Situationen ledde till att Anna mådde
allt sämre och till sist blev hon tvungen
att sjukskriva sig. När hon besökte före­
tagshälsovården visade det sig att hon
hade skyhögt blodtryck. Trots att det nu
har gått två år sedan hon slutade måste
hon äta blodtrycksmedicin och antide­
pressiva tabletter.
Genom facket har hon fått stöd och
hjälp, men det har inte lett till någon lös­
ning, hon har varken kunnat eller velat gå
tillbaka till sitt gamla arbete.
Erfarenheten har satt djupa spår i
henne och fortfarande grubblar hon på
hur det kunde gå så fel. Idag studerar
hon och funderar på att söka arbete inom
den kommunala omsorgen igen eller helt
och hållet byta yrkesbana.
– Jag tycker det är svårt att förstå hur
det kan bli så här. Vi som jobbar inom
vården ska ju ta hand om svårt sjuka
människor och då borde vi själva bemöta
varandra med respekt. Inte trampa på
varandra.
U L R I K A VA L L G Å R D A
fakta
Kränkande särbehandling
Kränkande särbehandling kan
vara att:
E Skriva lappar istället för att
prata med
E Inte sätta sig vid samma
bord
E Inte bjuda med på fika och
firmafest
E Överdrivet kontrollera
E Hindra i befordran, ge oförtjänt dåliga vitsord
E Omplacering nedåt
E Syrliga kommentarer och
ryktesspridning
E Osynliggöra och ignorera
det personen säger
E Förlöjliga, förödmjuka eller
skrika åt
E Att ge arbetsuppgifter som
är kränkande, isolerande eller farliga
E Förflytta som straff.
E Källa:
Psykolog Jan Westberg, Enheten för arbetslivshälsa, NLL
Att förebygga särbehandling
För att förebygga kränkande
särbehandling på arbetsplatsen:
E Utforma en tydlig arbetsmiljöpolicy och rutiner för personligt bemötande.
E Skapa normer som uppmuntrar ett vänligt och respekterande klimat. Cheferna
är föredömen.
E Ge chefer och arbetsledare
utbildning och handledning i frågor som rör det arbetsrättsliga regelsystemet,
samspel och konfliktrisker i
grupper samt kunskap om
akut bemötande av människor i stress- och krissituationer.
E Ge god introduktion som
ger arbetstagaren möjlig-
het att på ett bra sätt finna
sig tillrätta i arbetsgruppen.
Klargör vilka regler som gäller på arbetsplatsen.
E Ge varje arbetstagare bästa
möjliga kännedom om verksamheten och dess mål. Regelbundna informationsoch arbetsplatsträffar bidrar
till detta.
E Eftersträva att arbetsuppgifterna har innehåll och mening och att individens kapacitet och kunskaper tas
tillvara.
E Skapa möjligheter till och
uppmuntra arbetstagarna
att öka sina kunskaper och
vidareutvecklas.
E K älla: Arbetsmiljöverket
3
Hur mår du på jobbet?
har fått gå en
1 Personalen
utbildning i förflyttnings-
teknik. På bilden syns Conny
Söderström, undersköterska, och
Jeanette Larsson, sjuksköterska.
dag innan jobbet slutar sätter sig personalen ner tillsammans
2 Ilet""värdegrundsspe3 Varje
får all personal
och reflekterar över dagen som gått. Anne Nordberg Vikström, Ulla
möjlighet att säga vad
de tycker i frågor om den
psykosociala arbetsmiljön.
Renström och Magdalena Bäcklund tycker att det är värdefullt. "Vi går
igenom vad vi gjort. Gjorde vi ett bra jobb? Kunde vi gjort något annorlunda och i så fall vad?", berättar Ulla Renström, undersköterska.
2
3
Psykologen Jan Westberg vid landstingets företagshälsovård anser att psykosocial ohälsa ofta beror
på brister i ledarskap och organisation.
Foto: ANDERS ALM
Landstingets psykolog:
En chef ska reagera
på tidiga signaler
En av chefens viktigaste utmaningar är att
skapa ett positivt arbetsklimat där alla trivs.
– Ergonomin har vi kommit ganska långt
med. Men nu för tiden vet vi också att den
psykosociala arbetsmiljön har stor betydelse
för effektiviteten på en arbetsplats, säger
Jan Westberg, psykolog vid landstingets
företagshälsovård.
Dagens arbetsliv ställer stora krav på de enskilda
medarbetarna.
– Inte minst sjukvården genomgår ständiga föränd­
ringar och för att klara dem måste vi ha en i grunden
god arbetsmiljö.
Ett arbetslag som har kommit långt med den psyko­
sociala arbetsmiljön har också bättre förutsättningar
att tackla enskilda negativa yttringar innan de eskale­
rar, understryker han. Det kan gälla konflikter, kränk­
ningar och stress. Därför är det viktigt att kontinuer­
ligt ta upp och arbeta med frågor om ledarskap, delak­
tighet, lärande, socialt klimat och återkoppling – områ­
den som också är i fokus i den nyligen genomförda
Springlifeundersökningen.
På en väl fungerande arbetsplats får medarbetarna
sina psykosociala behov tillgodosedda.
– Det handlar om att känna sig sedd och behövd, få
omväxling i arbetsuppgifterna och utvecklas, känna
både gemenskap och mänsklig värme, men också
yrkesstolthet.
När en medarbetarundersökning visar negativa
resultat brukar cheferna ta kontakt med företagshälso­
vården. Den kan då hjälpa till att genomföra en grund­
ligare utredning för att kartlägga problemen på arbets­
platsen, som visar vilka områden man behöver utveck­
la.
När kartläggningen är färdig kan chefer och arbets­
ledare få stöd och utbildning från företagshälsovården
för att skapa förutsättningar att utveckla den psykoso­
ciala arbetsmiljön. Det yttersta ansvaret ligger enligt
Jan Westberg på cheferna.
– Om det till exempel förekommer kränkningar
kan det bero på en brist i ledarskapet och att det inte
finns en tydlighet i vilka normer som ska gälla på
arbetsplatsen.
Långvariga organisatoriska problem och annat som
skapar stress bidrar till ett negativt klimat med otill­
fredsställelse och i värsta fall sjukskrivningar som
följd. Risken är också uppenbar att det uppstår ett
”syndabockstänkande”, vilket i sin tur kan leda till
utstötning av medarbetare.
– Stress kan framkalla dåliga sidor hos oss.
Samtidigt kan inte chefen hålla koll på precis allt,
poängterar han.
– Det är klart att det finns ett ansvar även hos de
enskilda medarbetarna.
En bra chef ska uppmuntra en rak och tydlig kom­
munikation, reagera på tidiga signaler, visa vilka grän­
ser som gäller och skapa en anda där man visar res­
pekt för varandra, anser Jan Westberg.
4 U L R I K A VA L L G Å R D A
1
Så gör vi för att
minska stressen
Från stress, kaos och överbeläggningar till en verksamhet som löper
smidigt med en personal som känner tillfredsställelse över sitt jobb.
Kirurgavdelningarna 52 och 53 vid
Sunderby sjukhus har genomgått en
smärre förvandling de senaste två
åren.
Hösten 2010 gjorde Arbetsmiljöverkets
arbetsmiljöinspektör flera besök vid kirurg­
avdelningarna 52 och 53, Sunderby sjukhus.
Personalen larmade om stress och påfrest­
ningar till följd av ständiga överbeläggning­
ar, hög patientomsättning och högt tryck av
akuta och vårdkrävande, multisjuka patien­
ter.
De hade svårt att hinna med sina arbets­
uppgifter, vilket skapade stress och frustra­
tion. Exempel på klagomål som kom
Arbetsmiljöverket till del var att de inte
hann hålla rent i sköljrummet, inte hann
beställa hem förbrukningsartiklar, inte
hann ta ut sina raster, att det uppstod irrita­
tion och spänningar i arbetsgruppen, att
man tappat sugen och kände oro och olust
inför att gå till arbetet.
– Jo, jag minns att det var mycket som
vällde fram när inspektören kom hit, säger
teamsjuksköterskan Magdalena Bäcklund,
avdelning 53.
På natten, innan morgonpasset gick på,
hade avdelningen fyllts med akuta patienter
och klockan sju när de planerade patienter­
na kom in för operation, var alla platser
redan upptagna. Planeringen de gjorde föll
hela tiden.
– Det blev motsättningar mellan avdel­
ningarna om vem som skulle ta emot
patienterna. Och varenda helg fick jag sam­
tal hem för att det var brist på folk, minns
enhetschefen Gun Andersson.
Eftersom akutkirurgin vid sjukhusen
i Kalix och Piteå lagts ner hade antalet
patienter ökat, men samtidigt hade antalet
vårdplatser dragits ner och nya arbetsupp­
gifter tillkommit, bland annat i köket.
Bemanningen var densamma som tidigare.
– Man kände sig otillräcklig. Det löste
sig ju oftast, men det var väldigt ostrukture­
rat. När man kom hem från jobbet var man
ganska slut, berättar teamsjuksköterskan
Maria Anttila, avdelning 52.
Stämningen var irriterad och några av
kollegorna gick ner i arbetstid för att orka
med. En del sjuksköterskor sökte sig bort.
Ett och ett halvt år senare ser situationen
annorlunda ut på avdelningarna. Åtgärder
som Arbetsmiljöverket krävde är vidtagna.
Därutöver har de själva kommit med idéer
till förbättringar som de genomfört.
E En och en halv extra sjuksköterske­
tjänst har inrättats enbart för att överva­
ka och vårda de nyopererade övervikts­
patienterna, som kräver täta kontroller.
E Två transportörer är anställda till tre
avdelningar för att vara behjälpliga vid
transport av patienter, ärenden till labo­
ratoriet, rengöring och bäddning av
sängar samt uppgifter i köket.
E De har övergått från muntlig rapporte­
ring till att kvällsskiftet själva sätter sig
och läser rapporten som en tidsbespa­
rande åtgärd för förmiddagspersonalen.
E En uppdaterad vikarielista finns till
hands inför varje helg. Vid planerad
frånvaro sätts det in vikarier vid behov.
E En mobil lift är införskaffad och per­
sonalen har gått utbildning i förflytt­
ningsteknik.
E Till planerings- och arbetsplatsträffar
har de tagit fram ett spel som de kallar
”värdegrundsspelet” och som ger dem
chans att diskutera aktuella frågor och
problem som kan ha uppkommit. Det
kan gälla allt från vem som ska ha
semester den mest populära perioden
till hur man upplever det om en kollega
inte hälsar när man träffas. Alla perso­
nalkategorier deltar i spelet.
E Kvart i tre varje dag samlas persona­
len en stund för gemensam reflektion
över hur arbetsdagen varit. Vad har gått
bra? Vad kunde ha gjorts bättre?
– Just att sätta sig ner och reflektera över
jobbet tror jag är jättebra. Då gör man ett
avslut och slipper ta med sig arbetet och
sina funderingar hem, säger Magdalena
Bäcklund.
Hon har märkt att det är särskilt värde­
fullt för undersköterskorna som till skillnad
från sjuksköterskorna saknar en expedition
att sitta ner och prata i ibland.
Några av åtgärderna har kostat pengar. Att
anställa ytterligare sjuksköterskor har till
exempel kunnat ske genom att en vakant
överläkartjänst inte har tillsatts.
– Men mycket handlar också om att vara
lyhörd, sätta sig ner tillsammans med per­
sonalen och höra efter vad de vill och behö­
ver. Det måste inte alltid vara så stora saker
som vi tror, säger vårdchefen Elsa Lehtonen
som lett förbättringsarbetet.
Fortfarande förekommer det överbelägg­
ningar och ibland är arbetet stressigt. Men
i dag känner de att de har bättre förutsätt­
ningar att möta arbetstopparna.
– Det är inte samma konstanta kaos och
stress som tidigare. Vi har fått det bättre,
säger Annsofie Nyman, sjuksköterska,
avdelning 52, och hon tror att det är den all­
männa uppfattningen bland hennes arbets­
kamrater.
U L R I K A VA L L G Å R D A
nr 3 · juni 2012
Ingrid Stridfeldt, landstingets personalchef.
Foto: maria ÅSÉn
Medarbetarundersökningen:
Sex procent uppger
att de behandlats illa
Nyligen kom resultatet från medarbetarundersökningen som landstinget gjort
i samarbete med företaget Springlife.
6 400 tillsvidareanställda har haft chansen att svara på frågor om ledarskap, delaktighet, effektivitet, socialt klimat och mycket
annat som rör arbetsplatsen. Svarsfrekvensen ligger på 75 procent.
Personalchefen Ingrid Stridfeldt, varför gör landstinget en Springlife-undersökning för femte året i rad?
– För att ta reda på vad medarbetarna tycker om
arbetsmiljön på sin arbetsplats och för att vi alltid vill
ha ett aktuellt material som underlag till förbättrings­
arbeten i verksamheten.
Hur ser du på resultatet?
– Vi har en hög svarsfrekvens och jämfört med
andra organisationer står vi oss bra. Resultatet har
dessutom stadigt förbättrats under de fem år vi gjort
den. Men vi strävar förstås efter ett ännu bättre resul­
tat – det ger effekter på hälsan och trivseln på arbetet.
Vilka framsteg har ni gjort jämfört med tidigare år?
– Det är svårt att lyfta fram någon särskild enhet
inom organisationen. Varje division tar hand om sitt
resultat och varje arbetsplats har till uppgift att gå ige­
nom det och fundera på hur man går vidare. Utma­
ningen kan vara att behålla ett bra resultat eller att för­
bättra ett som är lågt.
Hur går ni vidare?
– Det ska vara en naturlig del i verksamheten att
arbeta med resultaten från medarbetarundersökning­
en och genomföra aktiviteter tillsammans i arbets­
grupperna utifrån dessa. Personalfunktionen stöder
arbetsgrupperna i deras arbete.
Vilka områden när det gäller arbetsmiljön vill ni prioritera att utveckla?
– Under 2012 ska målkvalitet och delaktighet för­
bättras, vilket kan innebära helt olika saker för olika
delar av organisationen.
Några problemområden går att lokalisera när man
läser igenom undersökningen och svaren.
E 19 p r o c e n t av dem som svarar tycker inte att
det är särskilt bra stämning på arbetsplatsen.
E 35 p r o c e n t tycker att de har för lite inflytan­
de över sitt arbete och sin arbetssituation.
E 24 p r o c e n t tycker inte att de har tillräckligt
med tid att tänka igenom hur de har utfört sitt
arbete.
E 13 p r o c e n t anser att det förekommer mobb­
ning och trakasserier i arbetsgruppen. 6 procent
säger sig själva ha blivit utsatta för mobbning och tra­
kasserier det senaste året av någon de arbetar med.
E 20 p r o c e n t känner sig utslitna efter arbetet
några gånger per vecka. 15 procent känner sig trötta
när de tänker på arbetet.
Amanda Johans4 son,
anställd som
transportör, hjälper Maria
Holmquist, sjuksköterska, att förflytta en säng
Foto: ANDERS ALM
nr 3 · juni 2012
Hur ser du på det och vad ska ni göra åt det?
– I medarbetarundersökningen finns flera frågor
som behandlar den psykosociala miljön. Som arbetsgi­
vare ser vi mycket allvarligt på de svar som anger att
medarbetare själva känner sig illa behandlade eller ser
att andra far illa på arbetsplatsen. Det som är bra är
det kommer till vår kännedom – om vi inte hade en
undersökning skulle det inte komma fram.
– Utbildning, information och samtal är aktiviteter
som pågår för att komma tillrätta med problemen,
både nu och resten av året. Jag vill också understryka
att det finns ett tydligt regelverk mot kränkande särbe­
handling i landstinget. Mobbning, sexuella trakasse­
rier och andra former av kränkande beteenden eller
bemötanden tolereras inte.
U L R I K A VA L L G Å R D A
5
hallå där…
Johan Strömbäck, enhetschef
vid akutmottagningen, Sunderby
sjukhus. Mitt i den
stora ombyggnationen av akuten stannade arbetet av
sedan Byggnads tagit ut medlemmar
inom VVS i strejk. En arbetsmarknadskonflikt som verkligen ställer till det
för er, eller hur?
– Ja, helt klart innebär det problem
för oss. Det var ingenting vi kunde
förutse; det ingick inte ens i vår riskanalys. Vi hade beräknat att vara helt
klara den 14 maj – nu vet vi inte hur
länge det dröjer.
Vad är det ni ska göra?
– Vi har länge varit trångbodda,
men i och med införandet av nya
arbetsmetoder blev läget akut. Med
besluts- och prioriteringssystemet
RETTS ska det bli enklare att ge rätt
patient vård först. Lokaler som tidigare användes till behandlingsrum nyttjas nu till de inledande undersökningarna. Vi ska därför bygga om fyra rum
till två rum med totalt åtta övervakningsplatser.
Hur länge var ombyggnationen planerad att pågå?
– I en månad. Ett rum är nästan
klart medan betydligt mer återstår att
göra på det andra. För att klara situationen får vi ändå använda oss av
rummen. Det finns till exempel ingen
syrgas i väggarna, det har vi på lösa
tuber. Kallelsesystemet fungerar inte
heller; patienterna kan inte ringa efter
hjälp i de rum som byggs om.
Har väntetiden ökat?
– Ja, och det trots att vi haft betydligt färre besökare än vanligt. Vi har
gått ut med information till medborgarna om att ombyggnationen kan
medföra långa väntetider. För råd om
vård ska de kontakta 1177.
Vad säger personalen?
– De tycker förstås att ombyggnationen innebär en ökad belastning,
men har förståelse för den uppkomna
situationen. Arbetsmiljömässigt är
det besvärligt.
På vilket sätt?
– Vi har fått trycka in expeditionen
i små rum. Även läkarna har fått flytta
in i mindre rum. Många trängs på en
liten yta.
Till sist, känner du dig uppgiven eller
hoppfull?
– Hoppfull, men samtidigt är det
segt att allt drar ut på tiden. Från det
att konflikten är över och Bravidas två
VA-killar kan börja jobba igen återstår
cirka två veckor innan allt är klart.
U L R I KA E N G L U N D
Länets AT-läkare
fyra i löneligan
Landstingets utgifter för sjuk­
resor ökar kraftigt varje år. Att få
patienter att åka buss i stället för
taxi är ett sätt att hejda kostnads­
utvecklingen.
Personal vid Piteå älvdals sjuk­
hus tog en titt på komfortbussen
som trafikerar sträckan PiteåArjeplog.
Länstrafikens vita dubbeldäckare har
just svängt in till Piteå älvdals sjukhus
och de 23 sjukresenärer som rest från
Arjeplog och Arvidsjaur har klivit av.
Komfortbussen har funnits i över tio år
och är ett uppskattat transportsätt, i alla
fall om man lyssnar till Robert Flinkfeldt,
Radnejaur, och Gunnar Fjällström och
Sören Nilsson, Arjeplog. De tre klev på
bussen vid sju-tiden i morse – nu är
klockan strax efter tio och de dricker kaffe
och äter smörgås inne i sjukhuskaféet.
Därefter väntar själva vårdbesöket, innan
det är dags att ta plats i bussen igen.
Hemresan startar tio minuter över två.
Med jämna mellanrum tar de komfortbussen ner till kusten.
– Det är ett smidigt sätt att färdas. Det
är nästan så att man gruvar sig för att ta
bilen, enas de om.
De värdesätter att det är bekvämt, att
det finns gott om plats för benen och att
de inte behöver ha med sig några kontanter för biljetter – resan förbokas och är
gratis för sjukresenärer. De lyfter även
fram att det finns kaffe att köpa för tio
kronor och en värdinna som pysslar om
dem.
Den enda nackdelen är att väntetiden
innan hemfärden ibland kan bli lång.
Men inte ens det drar ner helhetsbetyget.
– Komfortbussen är det bästa de hittat
på, summerar Robert Flinkfeldt.
fakta
E Resor med komfortbussen är alltid
gratis för sjukresenären.
E På linje 17, mellan Piteå och Arjeplog, gjordes 4
976 sjukresor under 2011.
E På linje 18, mellan Piteå och Sunderbyn, var antalet
sjukresor 4 471 under motsvarande
100
tid.
Just den här dagen står bussen kvar vid
hållplatsen längre än vanligt. Meningen
är att vårdpersonal ska få chans att
komma ombord, för att själva bilda sig en
uppfattning om vad en resa med buss
innebär för patienterna.
En av dem som tittar in är Catrin
Filipsson, sjuksköterska vid specialistmottagningen. Hon berättar att en del
patienter, exempelvis ortopedipatienter,
har ett motstånd mot att åka buss. I stället efterfrågar de taxi, trots att bekvämligheten i vissa avseenden är bättre på bussen.
– Här finns det en värdinna och en
toalett, vilket inte finns i färdtaxin. Landstinget har stora kostnader för sjukresor.
Det är bättre att spara in på dem än på
vården, anser hon.
Källor: Länstrafiken
och Norrbottens läns
landsting
40
20
”Landstinget 0
har stora 350000
kostnader300000
för sjukresor.
250000
Det är bättre
200000
att spara in
på dem än150000
på vården.”100000
sjuksköterskor på dialysmottagningen,
provsitter de två av bussens stolar som
100
kan vickas bakåt
till liggstolar. I bussen
finns även plats för en rullstol.
80
– Våra patienter
åker till sjukhuset för
dialys flera gånger i veckan. De skulle
60 bussen om det inte vore
kunna åka med
så att den kommer in för sent – de behöver vara här 40
tidigare på morgonen. Men
kanske kunde det fungera med buss
hem, funderar
de.
20
Kostnader för sjukresor 2004-2011, Mkr
100
120000
139 671
6 852
6 794
6 475
17 311
14 562
90000
120 979
312 644
300 474
294 169
325 061
318 372
150000
40
U L R I KA E N G L U N D
150000
324 949
200000
värdinnan Elena Burman använder i vanliga fall uppehållet i Piteå till att städa och
tanka bussen. Den här dagen får de i stället svara på frågor från vårdpersonalen,
tillsammans med landstingets sjukreseansvariga samt representanter från Länstrafiken.
Elena Burman berättar att hon prickar
av sjukresenärerna på de listor som faxats
till henne. Hon tar emot passagerarna,
ger en hjälpande hand till dem som behöver och ser till att de sitter bekvämt. Hon
ordnar med rygg- och fotstöd och även
med kuddar och täcken, om behov finns.
En del behöver hjälp med att ta sig på och
av bussen, medan andra klarar sig själva.
– Jag får även hjälpa en del med att
droppa i ögonen. Ibland vill någon att jag
en viss tid ska påminna om att det är
dags att ta mediciner.
Hon trivs med sitt jobb.
– De flesta som åker är tacksamma
över att komfortbussen finns.
Färdsätt för sjukresor 2011
300000
60
Busschauffören Roger Jonsson och
0
0
totalt antal sjukresor 2004-2011
250000
Båda tror att komfortbussen skulle
kunna nyttjas mer än vad som sker i dag.
Även med anslutningstaxi mellan hemmet och busshållplatsen är den ett betydligt billigare alternativ än enbart färdtaxi.
Däremot måste det till en attitydförändring från patienternas sida och en ökad
medvetenhet hos personalen.
– Dialyspatienterna är en prioriterad
grupp. De är inte vana att behöva åka
buss, säger Iréne Lönnberg.
50000
350000
80
80
60
Iréne Lönnberg och Åsa Hayland, båda
309 445
6 Komfortbuss – ett
alternativ till taxi
295 331
Färsk lönestatistik för landstingssektorn visar att landets patologer tjänar
mest och barnläkarna minst. Klinisk
patologi är den bäst betalda specialiteten; medianlönen uppgår till 69 200
kronor i månaden. Nästan lika högt
ligger specialiteterna neuroradiologi,
neurokirurgi och rättspsykiatri, skriver
Läkartidningen.
Medianlönen för landets alla specialistkompetenta läkare är 63 500
kronor i månaden. Lägst medianlön
har barn- och ungdomsmedicin med
60 200 kronor i månaden. En förklaring till skillnaderna är utbud och efterfrågan – brist på läkare ger högre lön.
Läkarlönerna varierar även geografiskt. Medianlönen för 23 läkare/chefer på mellannivå i Norrbottens läns
landsting är 81 445 kronor. Motsvarande siffra för 59 överläkare med specifik ansvarskod, exempelvis ledningsoch samordningsansvar, är 68 700
kronor i månaden. Medianlönen för
125 överläkare utan specifik ansvarskod är 63 500 kronor.
De 57 norrbottniska AT-läkarna har
en medianlön på 30 700 kronor och
hamnar på fjärde plats i statistiken,
sett till AT-läkarlönerna i hela landet.
Siffrorna baserar sig på uppgifter
från november förra året.
Robert Flinkfeldt, Gunnar Fjällström och Sören Nilsson åker då och då med komfortbussen mellan Arjeplog och Piteå och tycker att det
är ett bekvämt sätt att ta sig till sjukhuset. ”Orkar man inte åka med den här bussen är det nog ambulans som gäller”, säger Sören Nilsson.
Foto: KJELL ÖBERG
Taxi
Bårbil
Tåg
Reg
flyg
60000
100000
20
30000
50000
0
350000
2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
69,3 72,2 79,0 80,1 83,9 88.6 90,3
2011
95,0
2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
2011
Egen
bil
Buss
Bokad
buss
150000
nr 3 · juni 2012
300000
120000
250000
0
0
Expertgrupper
håller koll på läget
Värdinnan Elena Burman och chauffören Roger
Jonsson står för servicen ombord på linje 17. På bussen åker dels vanliga passagerare, dels sjukresenärer.
Dialyssjuksköterskorna Iréne Lönnberg och
Åsa Hayland gör ett besök på komfortbussen.
Koll på kunskapsläget och koll
på vad vi gör. Det är i korthet
uppgifterna för landstingets
nyinrättade expertgrupper som
ska arbeta med Socialstyrelsens
nationella riktlinjer och över­
sätta dem till norrbottniska
förhållanden.
I slutänden ska arbetet komma
patienterna till godo i form av högre
kvalitet och patientsäkerhet.
– Våra patienter förutsätter att vi
lutar oss mot vetenskap och beprövad
erfarenhet. Åtgärder som är verkningslösa eller direkt olämpliga ska självklart
inte göras. Det handlar både om
patientsäkerhet och om effektivitet,
säger landstingets utvecklingschef Mats
Brännström, som tagit initiativet till bildandet av expertgrupperna.
I dag finns 14 nationella riktlinjer.
De omfattar stora behovsgrupper och
representerar hela 80 procent av hälsooch sjukvårdens kostnader.
Fyra av riktlinjerna berör cancer och
en folktandvården. I Norrbotten siktar
man på att inrätta totalt tio expertgrupper. Idag är fem under bildande. En av
dessa är Expertgruppen för demens.
Där är överläkare Göran Karlsson vid
Sunderby sjukhus ordförande. Övriga
grupper är diabetes, stroke, rörelseorganens sjukdomar och sjukdomsförebyggande metoder.
– Jag fick frågan från Mats och då jag
arbetat med den här patientgruppen
i många år var det naturligt för mig att
tacka ja till uppdraget. Det är logiskt av
landstinget att satsa på detta då de
nationella riktlinjerna upptar en stor
del av hälso- och sjukvårdens aktiviteter,
säger Göran Karlsson.
Han berättar att en viktig uppgift för
gruppen är att hålla dokument som
berör demensvården uppdaterade och
tillgängliga. Det görs i systemet Vis.
Andra viktiga uppgifter är att följa och
beskriva gapet mellan vad riktlinjerna
förordar och vad som görs på hemma­
plan. Den kunskap som byggs upp av
expertgrupperna blir sedan också vik­
tiga underlag för beslut av såväl tjänstemännen som politiken.
– Det är viktigt att veta hur vi ligger
till och idag gör vi inte alltid det. Vi kan
inte ha ett system där vi måste tillsätta
en utredning varje gång läget efter­
frågas, säger Mats Brännström.
Förutom ordförande och administra-
tör på vardera tio procents tjänst ska
expertgrupperna bestå av representanter för hela vårdkedjan och från olika
kompetenser. Expertgrupperna ska vara
kända i organisationen och alla berörda
ska veta varifrån rekommendationerna
kommer, poängterar han.
Norrbottens läns landsting är inte
ensamt om den här typen av lösningar
på problemet med kunskapsspridning
i organisationen. Alla landsting i landet
arbetar med frågan och har löst den på
olika sätt. Den lösning som Norrbotten
fastnat för påminner om den i Västernorrlands län. L a r s T y s k li n g
Bussen på linje 17 har just anlänt till Piteå älvdals sjukhus. Den här dagen har vårdpersonalen möjlighet
att ta sig en titt.
”Välj rätt färdsätt till
rätt medicinskt tillstånd”
Det finns tre komfortbusslinjer för länets
sjukresenärer – linje 17 mellan Arjeplog och
Piteå, linje 18 mellan Piteå och Sunderbyn
och linje 98 mellan Haparanda och Umeå.
– En bussresa är lika bekväm som en
resa med taxi, men innebär en större inte­
gritet för passageraren, säger Gun-Louise
Boström, sjukresesamordnare i landstinget.
Under 2011 kostade transporten av patienter till och
från vården 95 miljoner kronor för Norrbottens läns
landsting – en ökning med 15 miljoner på fem år.
Förra året gjordes totalt 312 644 sjukresor enkel väg i
Norrbotten, de flesta med taxi eller egen bil. Även
flyg, bårbil, buss och tåg ingår i statistiken. Antalet
resor var drygt 12 000 fler jämfört med året innan,
en rejäl ökning.
– Det berodde till stor del på en ökad vårdproduktion, exempelvis fler operationer inom öppen- och
slutenvården för att klara vårdgarantin, säger GunLouise Boström.
Men att sjukresorna blir dyrare för landstinget är
ingenting nytt – så har det varit under en följd av år
(se illustrationer på sidan 6).
Ett sätt att hejda kostnadsutvecklingen kan vara
att göra vårdpersonalen bättre insatt i vad en resa
med komfortbuss innebär.
– Med ökad kunskap blir det lättare att bedöma
vilka patienter som klarar en bussresa och vilka som
även fortsättningsvis bör åka taxi. Man kan också åka
på olika färdsätt till och från vården, beroende på det
medicinska tillståndet.
Gun-Louise Boström betonar att det inte handlar
om att skicka alltför sjuka patienter med buss.
– Vad det går ut på är att välja rätt färdsätt till rätt
medicinskt tillstånd, ingenting annat.
Det finns inget uttalat sparkrav från landstingsledningen avseende sjukresor.
– Men det pågår ju hela tiden en översyn för att
hålla kostnaderna nere, utan att man för den skull
försämrar servicen för resenärerna.
Klart är att det finns pengar att spara för landstinget om man kan styra fler patienter till bussen. En
bussresa kostar omkring en tiondel av en taxiresa.
– En sjukresa med taxi enkel väg från Piteå till
Arjeplog kostar cirka 2 600 kronor, medan bussresan kostar 257 kronor. Det är en väsentlig skillnad,
konstaterar hon.
U L R I KA E N G L U N D
Gun-Louise
Boström,
sjukresesamordnare, önskar att
vårdpersonalen
i möjligaste mån
ska ta hänsyn till
komfortbussarnas
tidtabeller när de
bokar in patienter.
I mitten Maria
Isaksson från Länstrafiken och till
höger Catrin Filipsson, sjuksköterska
vid specialistmottagningen på Piteå
älvdals sjukhus.
nr 3 · juni 2012
Det planerade hjärtcentrumet vid Sunderby sjukhus leder till omlokalisering av flera andra verksamheter.
Foto: ANDERS ALM
Hjärtcentrum planeras
Ett hjärtcentrum skapas vid
Sunderby sjukhus. I samband
med det flyttas andra verksam­
heter till nya lokaler i byggnaden.
De nya nationella riktlinjerna för
hjärtsjukvården ställer nya krav på
ändamålsenliga lokaler och samlokalisering av verksamhet. För Norrbottens
läns landsting innebär det att ett hjärtcentrum planeras vid Sunderby sjukhus. Ombyggnaden påbörjas i januari
2013 och lokalerna beräknas kunna tas
i drift under hösten samma år.
Förändringen påverkar andra verksamheter:
E Coronarangiolab samt utredningsverksamhet 47 C flyttas från lokalerna
på röntgen på plan 4 till nuvarande
lokaler för gyn avdelning 49 på samma
våningsplan. Dit flyttas också pacemakerverksamheten som nu finns vid operation. Tills vidare kommer hjärtintensiven och hjärtavdelning 46 att finnas
kvar i nuvarande lokaler på plan 4.
E Som en konsekvens av denna förändring flyttas gyn avdelning 49 till plan 6,
till lokaler där avdelning 61, lungmedicin/endo/gastro, finns idag. Det innebär att del av nuvarande verksamhet på
plan 6 flyttas till nuvarande medicinmottagning på plan 3.
E Inom Internmedicin genomförs en
inre omflyttning där kontorslokaler
också disponeras i försörjningsbyggnaden, hus 108.
Omflyttningarna är planerade att
vara genomförda i september 2012.
Guldskalpellens hederspris
för sjukgymnastik på distans
Årets förnyare inom sjukvården finns
i Angered, Luleå och Gustavsberg. Det
stod klart när tidskriften Dagens Medicin presenterade vinnarna av Guldskalpellen 2012. Sunderby sjukhus får juryns
hedersomnämnande.
Guldskalpellen 2012 går till Angereds
närsjukhus för kampanjen ”Ta med
ett vän”. Kampanjen, som har lyckats
uppnå målet att öka deltagandet i cellprovtagning för att upptäcka livmoderhalscancer, är ett samarbete mellan
Angereds närsjukhus, Kunskapscentrum för jämlik vård, barnmorskemottagningarna i området, föreningen
Födelsehuset och Regionalt cancer-
centrum väst. Guldskalpellen delas i år
ut för sjunde gången av Dagens Medicin till vårdens främsta förnyare. Priset
består, förutom av äran, av en pokal, ett
diplom och ett utbildningsstipendium
på 25 000 kronor.
Sunderby sjukhus får Guldskalpellsjuryns hedersomnämnande. Utmärkelsen går till bidraget Sjukgymnastik på
distans. Ur juryns motivering: ”Genom
smart utnyttjande av den nya teknikens
möjligheter har tillgängligheten till specialiserad sjukgymnastik ökat. Det sker
i en del av landet där långa avstånd kan
vara ett hinder för en god rehabilitering
efter operation.”
7
Luftens hjältar
En helikopter väcker känslor och gör sig bra på bild.
Ljudet är omisskännligt och ibland öronbedövande.
Själv tänker jag på inledningen till en film. Ett för
förande vackert landskap och sedan exploderar film­
duken i actionbilder och ljud när de dödsbringande
maskinerna dundrar in på scenen. En ambulans­
helikopter är raka motsatsen. Den kommer med hjälp
och stöd. En räddare i nöden. Besättningen är hjäl­
tar, inte vid en enskild drabbning i ett krig långt borta
utan här och nu, varje dag, året om.
Landstinget förfogar över en av landets modernaste helikoptrar, en så kallad Dauphin-helikopter AS 365 N3. Den är bemannad
dygnet runt med två piloter.
Foto: Peter Linhard
J
ag tänker på det när vi sitter i bilen på väg
till Gällivare. Samtidigt hoppas jag, helt
egoistisk och för vårt reportage skull, att
det inte blir någon utryckning denna dag.
I alla fall inte förrän den sista bilden har
tagits och den sista intervjun klarats av.
Det artar sig till att bli en underbar dag.
Snömolnen har försvunnit och en blå fjällhimmel öppnar sig över våra huvuden. Per
Marcusson, verksamhetschef vid akutsjukvården i Gällivare och medicinskt ansvarig
läkare vid helikoptern, tar emot oss tillsammans med helikoptersjuksköterskorna
Linda Fabricius och Britta Edin. Tillsammans har de 29 års erfarenhet av att arbeta
vid ambulanshelikoptern.
Det är ett annorlunda och samtidigt
spännande arbete.
– Det händer alltid något nytt. Den ena
dagen är inte den andra lik. Vi får arbeta i
team och lösa många svåra situationer. Det
är charmen med det här arbetet, säger Britta där vi sitter i ett litet sammanträdesrum
på sjukhuset.
– Samtidigt är jobbet utsatt. Vi får klara
oss själva i ur och skur utan den nära hjälp
man har från kolleger när man är på sjuk-
huset. Det är ofta långa transporttider och
det kan bli långa dagar. Ibland, när vädret
är dåligt, kommer man inte hem alls den
dagen, fyller Linda i.
Helikoptern är utrustad med det
senaste i fråga om navigationsinstrument.
De två har sina arbetsplatser på IVA på
Gällivare sjukhus. Tillsammans med fem
andra IVA-sjuksköterskor ingår de i helikopterjouren. Helikoptern är bemannad
med en läkare och en sjuksköterska samt
två piloter.
Att två piloter är med vid varje utryckning, vilket inte är fallet vid alla landsting
som har helikoptrar, är ett krav Norrbottens läns landsting ställt vid upphandlingen. Detta för att ytterligare höja säkerheten
samtidigt med den tekniska uppgradering
som den nya helikoptern innebär.
Landstinget förfogar i dag över en av
landets modernaste helikoptrar, en så kal�lad Dauphin-helikopter AS 365 N3. Entreprenör är Scandinavian Medicopter AB,
med huvudkontor i Östersund. Kostnaden
för helikopter med personal ligger på cirka
40 miljoner kronor per år.
Trots detta och trots GPS, autopilot och
mörkerglasögon finns det tillfällen då man
inte kan flyga.
Länet är stort och väderförhållandena varierar från kust till fjällvärld. Tillgängligheten
ligger på 80 procent, det vill säga att man
kan lyfta och landa på åtta av tio larm. Det
är i paritet med tillgängligheten i övriga
landet. När helikoptern inte kan flyga nyttjas flygplan och ambulanser.
Under vårt samtal betonar Per Marcusson att ambulanshelikoptern är en del av
ett transportsystem i länet där de andra
delarna utgörs av 23 dygnsambulanser, sex
dagambulanser och två ambulansflygplan.
Vid behov kan ytterligare flygresurser
omdirigeras från södra Sverige. Landstinget har också samarbetsavtal med samtliga
grannländer.
Per framhåller också den stora hjälp
man får från fjällräddningen, som ställer
upp med skotertransporter när det behövs.
För att få en känsla av hur det är att arbe-
ta i en ambulanshelikopter tar piloten
Håkan Perback med oss ut på en flygtur
runt Gällivare. Vi flyger över sjukhuset och
Aitikgruvans väldiga dagbrott samt lågsniffar över Dundrets vita snövidder.
Helikoptern är fullpackad med utrustning, specialgjord för att ta liten plats.
Ändå känns det trångt. Jag kan inte låta bli
att tänka på hur det kan vara att arbeta här-
Dagens ros…
Jag vill ge ett fång med rosor till grabbarna på Transportcentralen, Sunderbyn, för att ni lyser upp min tillvaro!
Med vänlig hälsning Lars N
Alltid redo att rycka ut, dag som natt, alla dagar i veckan över hela Norrbotten och
hela Nordkalotten, om så skulle behövas. Helikoptersjuksköterskorna Britta Edin och
Linda Fabricius, läkaren Per Marcusson och piloterna Håkan Perback och Kim Rognli
framför helikoptern vid basen i Gällivare. Foto: KJELL ÖBERG
… till vår undersköterska, Margareta
Carlenius, Björkskatans vårdcentral, när
hon nu efter 40 år går i pension. Hon
är alltid glad, hjälpsam, trevlig, hur ska
vi klara oss utan dig, du som vet var allt
finns. Samtidigt unnar vi dig en fin tid
med Sune, barnen och barnbarnen.
Från oss alla på Björkskatans vårdcentral
(patienterna håller också med)
Jag vill ge dagens ros till min kuratorskollega Charlotta Bergström för att jag
uppskattar henne så enormt mycket.
Hon är dedikerad, pålitlig, rak, positiv
och… härlig!
Frida Söderberg,
Länsgemensam rättspsykiatri
… till Marion på akutmottagningen i
Sunderbyn, för hennes stora vänlighet
och hennes engagemang för att hjälpa
anhöriga att komma i kontakt med
inneliggande patienter. Landstingsväxeln
Linda Fabricius och Britta Edins arbetsplats i luften. Helikoptern är en mobil
intensivvårdsavdelning där man i princip kan göra allt som man kan göra på en IVAavdelning för att rädda liv.
Ett stort fång rosor, ja en hel fruktkorg
med rosor, vill vi ge till vår fantastiska
Siv Väppling på gynmottagningen Sunderby sjukhus! Siv ser till att fruktfaten
är till brädden fyllda varje vecka – hon
bär själv hit kassarna varje vecka, så
att vi som glömt vår frukt hemma kan
”köpa” ur skålen. Tack Siv för att Du är
så mån om oss!
En som gärna blir ”befruktad”
… till Daniel Trogen och Margareta Edfast som utbildat oss i självförsvar. Superduktiga och pedagogiska och med
stort tålamod fast vi är stora, stela och
lite blyga.
Psykiatriska enheten Piteå
Rosor skickar vi till personalen på Strokeenheten vid Kalix sjukhus som tack
för det trevliga och givande besöket
som vi fick göra hos. Vi kände oss
varmt mottagna och tackar innerligt för
er gästvänlighet.
Strokegänget vid Piteå sjukhus; Lena,
Petra, Mia, Lena, Lotta och Sandra
Ett stort tack och ett jättefång rosor vill
vi ge till våra sköterskor för att de ”gladeligen” ställde upp och jobbade, och
gjorde det möjligt för oss alla uskor att
åka på usk-dagarna i Sundsvall.
Uskorna IVAK, Kiruna
Sjukhuset från luften i ett vårvintrigt Gällivare. Helikopterplattan syns nere till
vänster i bild.
”Det här är mitt drömjobb.
Det är spännande och
stimulerande att arbeta i
team. Det som driver en
är att jobbet gör skillnad
för många människor.”
inne med en allvarligt sjuk eller skadad
patient. Helikoptern är en mobil intensivvårdsavdelning där man i princip kan göra
allt som man kan göra på en IVA-avdelning för att rädda liv. Det är imponerande.
Under tiden vi flyger berättar Håkan i
våra hörlurar att maskinens marschfart ligger på strax under 300 kilometer i timmen
och att man kan flyga på 10 000 fots höjd.
Det innebär att en resa mellan Gällivare
och Sunderby sjukhus tar 45 minuter. Mellan Gällivare och Umeå tar det 1 timme
och 45 minuter.
Liksom flera av piloterna bor Håkan inte
i Norrbotten. Han har hus och sambo i Sigtuna i Uppland. Han har ett förflutet både
inom flygvapnet och inom SAS. Han trivs
mycket bra med jobbet och med Norrbotten och planerar att flytta upp. Han har
köpt ett hus i Porjus.
Trivs gör också hans kollega Kim Rognli
som är bosatt i en ort norr om Narvik.
– Det här är mitt drömjobb. Det är
spännande och stimulerande att arbeta i
team. Det som driver en är att jobbet gör
skillnad för många människor.
Samma svar får jag också från Pär, Britta och Linda. Det är en tillfredsställelse att
kunna känna att man uträttat något viktigt
under en dag på jobbet. Det ger en kick att
jobba vidare under ibland svåra förhållanden.
Det är just det dramatiska inslaget i jobbet, det icke förutsägbara, som gjort att tvbolagen står i kö för att skildra akutsjukvårdens olika delar. Också landstinget i Norrbotten har fått förfrågan om att vara med.
En ambulanshelikopter på uppdrag i den
väldiga fjällvärlden skulle göra sig bra på tv.
Besättningen skulle bli kändisar och hjältar. Men man har tackat nej.
– Nej, säger Per. Det är inget för oss.
… vill jag ge till mina medarbetare på
Vårdlag 1 & 2 på Rättspsyk. i Öjebyn.
Ni gör ett kanonjobb, snart blir det
Carina Åberg
semester!
… till mine kunnskapsrike medsystre
(ssk och usk) på Rehab/strokeenheten på Kalix sjukhus, samt arbetsterapeutena och sjukgymnasterna, ”The
dream-team.” Hilsen ”norskan” Hanne
Vi vill ge Dagens ros till vår avdelningsläkare Francisco Barca för att han trots
att han är överbelastad alltid har tid för
oss och att man aldrig får känslan av
att vi besvärar honom oavsett varför
man ringer. Du gör ett fantastiskt jobb!
Personalen på 25:an
Orsaken är främst värnandet om
patientsekretessen.
– Vi får våra kickar i jobbet utan tvteam.
När vi har landat kommer uppdraget.
Det gäller en transport av en IVA-patient
från universitetssjukhuset i Umeå till hemsjukhuset i Piteå, en färd med ur- och ilastning på totalt sex timmar. Linda, som har
jour, gör sig redo för ett av 500 till 600
uppdrag som ambulanshelikoptern utför
under ett år.
Lars Tyskling
Interiör från
cockpit. AS 365
N3, Dauphin är
bland annat utrustad med moderna system för
kollisions- och
terrängvarning.
… vill vi ge till Simon och Jakob från
Psykiatrin i Piteå som var till stor hjälp
för oss på psykiatriska jourmottagningen i Gällivare. Tusen tack!
Personalen som jobbade den kvällen
Ge Dagens ros till någon eller några
som du vill uppmärksamma eller
berömma. Alla ”rosor” publiceras på
Insidan, en del även i Landstingstidningen. Mejla till Agneta Spaton Norqvist: [email protected].
Tala om vem du är, vem som ska ha
rosen – och för vad.
nr 3 · juni 2012
RCC Norr – fyra
län i samarbete
för jämlik och
effektiv vård
RCC Norr samarbetar med de
fyra nordligaste landstingen
för att skapa en jämlik, effektiv
och patientfokuserad vård.
Men varje landsting bestämmer även fortsättningsvis hur
den egna cancervården ska se
ut.
Norrlandstingens regionförbund
Helena Bucht och Katarina Sedig är två av nio processledare vid RCC Norr. Målet är att satsningen ska öppna nya dörrar och leda till mer samverkan inom cancervården, både i regionen och i hela landet.
Foto: MARIA ÅSÉN
Mer samverkan
inom cancervården
Bättre resultat och kvalitet i cancervården. Effektivare nyttjande av hälso- och
sjukvårdens resurser. Det är syftet med
landets sex regionala cancercentrum,
RCC.
– Satsningen öppnar dörrar för en likvärdig cancervård i Norrland och i hela
Sverige, säger Helena Bucht, processledare för psykosocialt stöd och rehabilitering vid RCC Norr.
I den norra sjukvårdsregionen – Norrbotten,
Västerbotten, Västernorrland och Jämtland – får
varje år cirka 5 000 personer diagnosen cancer.
Totalt i landet ställs omkring 55 000 cancerdiagnoser varje år.
I den nationella cancerstrategin som presenterades 2009 ingår fem övergripande mål (se faktaruta). Ett led för att förverkliga strategin är uppbyggnaden av regionala cancercentrum, ett i
varje sjukvårdsregion. RCC Norr har till uppgift
att stödja de fyra nordligaste landstingen för att
åstadkomma ”likvärdig och tillgänglig cancervård i hela Norrland med spets och bredd”, som
programförklaringen lyder.
Just nu pågår arbetet med att skapa ett finmaskigt nät av kompetenser. Referensgrupper för
patienter och närstående, medarbetare vid den
tidigare basenheten Onkologiskt centrum, det
regionala cancerrådet, arbetsgrupper för forskning
och innovation, processledare och projektansvariga – listan kan göras lång på grupper och funktioner som ska kopplas ihop. I dag är ett 20-tal personer knutna till RCC Norr, vars chef är Beatrice
Melin, onkolog och cancerforskare. Två av de nio
processledarna är sedan länge verksamma i Norrbotten: Katarina Sedig och Helena Bucht.
När vi träffar dem på Sunderby sjukhus redo-
gör de engagerat för bakgrunden till bildandet av
RCC Norr, hur de arbetar och målet med verksamheten. En sak är klar – de är övertygade om
att den nationella cancerstrategin tillsammans
med etableringen av sex regionala cancercentrum faktiskt kommer att göra skillnad. Både för
den enskilde cancerpatienten, för dess anhöriga
och för befolkningen i stort.
De är samtidigt tydliga med att det finns
mycket att utveckla och förbättra i cancervården.
– Vi vet att cancerprevalensen ökar; fler kommer att få en cancerdiagnos i framtiden, bland
annat beroende på att vi lever längre. I dag har
ungefär en tredjedel av Sveriges invånare cancer
eller har genomgått en cancerbehandling. Om
10-15 år har antalet ökat; då kommer varannan
att ha eller ha haft sjukdomen, säger Katarina
Sedig.
De medicinska framstegen har gjort att allt fler
överlever och lever längre med cancer. Det har
10 lett till ett nytt begrepp – kronisk cancer. Behovet
av god livskvalitet under sjukdomstiden ökar, liksom tillgången till cancerrehabilitering från
utredningsskedet och genom hela sjukdomsprocessen.
– Det pågår ett paradigmskifte i cancervården,
säger Helena Bucht.
Hon har tidigare, som samordnare för en regional arbetsgrupp, inventerat vilket psykosocialt
stöd och vilken rehabilitering som erbjuds cancerpatienter och deras närstående i de fyra landstingen i norr. Som nybliven processledare har
hon nu inlett arbetet med att bygga upp en hållbar struktur för regional samverkan vad gäller
alla cancerdiagnoser.
RCC NORR
Nästa steg blir att arbeta för fortsatt utveckling,
bland annat inom de förbättringsområden som
framkom vid inventeringen.
– Jag ska till exempel undersöka vilken sorts
rehabilitering patienten önskar. Det är inte säkert
att alla vill åka till ett rehabiliteringscentrum för
att träffa andra i samma situation; i dag kan
andra forum som bloggar och chattar fylla
samma funktion för många. Hur samhället ser
ut påverkar också cancervården, konstaterar hon.
Under hösten kommer ett nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering, det första på
området. Det ska sedan implementeras i landstingen.
– I dag finns kompetent personal som gör ett
bra arbete, exempelvis kuratorer, sjukgymnaster
och dietister, men det behövs en tydligare samverkan i regionen och även nationellt. Det saknas
till exempel mätningar och målnivåer, säger hon.
umeå
RCC
UPPSALA
ÖREBRO
fakta
uppsala
Katarina Sedigs uppdrag är att titta på hur
vården i livets slutskede ser ut, både på sjukhus, inom primärvården, inom omsorgen
och i eget boende. Nio av tio palliativa patienter som får stöd från specialiserad palliativ
vård har en malign cancerdiagnos.
– Utmaningen är att förse alla i regionen
med god palliativ vård, oavsett var man väljer
att vårdas, bostadsort och tid på dygnet.
Hur det ska gå till är för tidigt att säga.
– En väg kan vara att öka kunskapen i allmän
palliativ vård hos den ordinarie vårdgivaren och
samtidigt verka för att göra stödet från den specialiserade palliativa vården mer tillgängligt. En
annan att göra de som planerar och har ansvar
för den fortsatta utvecklingen av vården i regionen uppmärksamma på det nyligen lanserade
nationella vårdprogrammet för palliativ vård.
Det som är speciellt för RCC Norr i fråga om
den palliativa vården är glesbygdsperspektivet.
– På det området har vi möjlighet att ligga i
framkant, säger hon.
ULRI K A ENGLUND
stockholm
RCC VÄST
ansvarar för att bygga upp och driva
det regionala cancercentret i norr.
Statliga stimulansmedel har utgått
med 4 miljoner kronor för 2010 och
7 miljoner för 2011. För 2012 har 7,9
miljoner kronor beviljats.
I RCC Norrs styrgrupp ingår de
fyra landstingsdirektörerna, en verksamhetsföreträdare för varje landsting, förbundsdirektören för Norrlandstingens regionförbund samt två
representanter för Umeå universitet.
För att få arbetet att fungera på
hemmaplan finns även lokala styrgrupper. I Norrbotten ingår bland
annat företrädare för de berörda verksamheterna samt Gunnar Persson,
tillförordnad landstingsdirektör.
– Det som bestäms på RCC regionalt måste omsättas i handling. Den
lokala styrgruppen träffas fem till sex
gånger per år. Förutom för- och efterarbete kopplat till RCC Norr tar vi
hand om frågor som uppkommer
internt i landstinget, säger Gunnar
Persson.
De fyra landstingen har enats om visionen ”likvärdig och tillgänglig cancervård i hela Norrland med spets och
bredd”. Är den rimlig att uppnå?
– Det är vår inriktning. Däremot är
visionen inte tidssatt; det kan ta tid att
nå dit.
Har NLL möjlighet att satsa mer
pengar på cancervård än vad som sker
i dag?
– I första hand handlar det nu om
att prioritera den regionala nivån. I
landstingsplanen, som är under
beredning, föreslås att vi i Norrbotten
satsar en miljon kronor till RCC regionalt under 2013. Samma summa gäller för landstingen i Västerbotten och
Västernorrland medan Jämtland, som
har en mindre folkmängd, bidrar med
hälften.
Kommer cancerpatienter och deras
anhöriga att märka av att RCC Norr
har etablerats?
– Eftersom det sker en så kraftfull
fokusering på en förbättrad cancervård borde det bli en skillnad för individen, exempelvis en ökad patientdelaktighet med mer inflytande över den
egna behandlingen. Men det bästa är
att titta på resultaten i kvalitetsregistren.
ULRI K A ENGLUND
linköping
RCC
SYDÖST
RCC
STOCKHOLM
GOTLAND
göteborg
LUND
RCC SYD
Regeringen har beslutat att Sverige ska ha sex
regionala cancercentrum. Bakgrunden är att antalet cancerdiagnoser och människor som avlider
i cancer ökar. Om inga förebyggande insatser
görs kan antalet vuxna som lever med eller har
haft cancer vara dubblerat till år 2030.
Illustration: MATS JERNDAL
RCC Norr
RCC Norr ska stödja de fyra landstingen i norr. Verksamheten vilar på
fyra hörnstenar:
E Patientens behov
E Kvalitet och kunskapsstyrd behandling
E Forskning och innovation
E Goda kommunikationer.
Källa: www.cancercentrum.se
Den nationella
cancerstrategin
Fem övergripande mål har presenterats:
E Minska risken för insjuknande
i cancer.
E Förbättra kvaliteten i omhändertagandet av patienter med cancer.
E Förlänga överlevnadstid och förbättra livskvaliteten efter en cancerdiagnos.
E Minska regionala skillnader i överlevnadstid efter en cancerdiagnos.
E Minska skillnaderna mellan olika
befolkningsgrupper vad gäller insjuknande och överlevnadstid.
Källa: Statens offentliga utredningar, SOU 2009:11
nr 3 · juni 2012
Lektorer lotsar
nya doktorer
Landstinget
på
Stora Nolia
Under Stora Nolia
i Piteå 4–12 augusti
har landstinget
en mässmonter
Fredag 10 augusti är
landstinget dagvärd
och bjuder på många
olika uppträdanden
och aktiviteter på
mässområdet.
Fem av de sju lektorerna som ansvarar för läkarutbildningen. Ulf Öhrvall (termin 7), Annika Forssén (termin 8), Per Morberg (termin 8), Magnus Hultin (termin 7) och Dan Lundblad (termin 6). På bilden saknas Anne Lindberg (termin 6) och Krister Tano (termin 9).
Foto: MARIA ÅSÉN
Den första kullen läkarstudenter
har avverkat tre av sina sex terminer på Sunderby sjukhus. Efter ett
och ett halvt år finns 30 studenter
och sju kursansvariga lektorer på
plats vid utbildningscentret.
I januari 2011 tog Norrbotten emot de
första läkarstudenterna som en följd av
att läkarutbildningen i Umeå utökades
och regionaliserades. Studenterna läser
först fem terminer teori i Umeå och gör
sedan sex terminer med klinisk inriktning, antingen i Umeå eller på någon av
regionaliseringsorterna Luleå, Sundsvall
och Östersund.
Lokalanpassningar har skett ute på
klinikerna för att ta emot studenterna,
bemanningen har ökat och flera i personalen har gått handledarutbildning.
– Det har flutit på bra och intresset
från studenterna har varit stort. Den lilla
oro som fanns bland de anställda innan
läkarutbildningen började, att det skulle
vara svårt att hinna med ytterligare ett
arbetsmoment med handledning, har
också löst sig, säger Kenneth Robarth,
enhetschef för utbildningscentrum på
Sunderby sjukhus.
Ulrika Enbom
Karlsson och
Kenneth Robarth
kan i halvlek pusta
ut – etableringen av
läkarutbildningen på
Sunderby sjukhus har
hittills gått bra. Ulrika
är informatör och
Kenneth enhetschef
på utbildningscentret.
säkra framtida rekryteringar. Det finns
kapacitet att ta emot alla som examineras
här i länet, säger han.
Det är Umeå universitet som ansvarar
för utbildningen medan länssjukhusen
står för lokaler och handledande läkare.
Idag kommer tio studenter per termin till
Sunderby sjukhus, men Umeå universitet
har ansökt om att utöka utbildningen
ytterligare. Om några år kan det handla
om 15 studenter per termin.
Sunderby sjukhus har blivit det populäraste alternativet bland regionaliseringsorterna när studenterna gjort sina val.
Det har inte varit lika självklart att hitta
de kvalificerade lektorer som krävs.
tre kommer utifrån. Vi arbetar aktivt med
att få fler disputerade läkare och fler aktiva inom forskning. Det kommer på sikt
att stärka den akademiska miljön inom
landstinget, säger Kenneth Robarth,
enhetschef för utbildningscentrum på
Sunderby sjukhus.
Landstinget i Norrbotten har ett tredelat uppdrag: vård, forskning och utbildning.
– Tidigare har verksamheten varit till
övervägande del produktionsinriktad men
nu börjar även utbildningsuppdraget tilllåtas att ta plats. Synen på utbildningsuppdraget har blivit betydligt bättre.
Läkarutbildningen kan ses som ett bidrag
till detta, säger Kenneth Robarth.
Landstinget i Norrbotten har historiskt
sett inte någon tydlig akademisk tradition
och har därför inte internt haft tillgång
till kvalificerade sökande för alla de specialiteter som krävs för lektorstjänsterna.
– Av de sju lektorer som hittills
anställts har fyra rekryterats internt och
Nu är de flesta överens om att läkar-
utbildningen är positiv för sjukhuset och
för landstinget.
– Men den stora kvittensen kommer
först 2014, när den första kullen blir klar
med sin utbildning och vi ser hur många
färdigutbildade studenter som blir kvar
i Norrbotten. Ytterst handlar det om att
Inom alla vårdutbildningar sker en stor
del av undervisningen via handledning
ute i verksamheterna.
– Utbildning är ett av landstingets
kärnområden, det är inget som görs på
sidan om. Förstår vi inte det har vi inga
att rekrytera i framtiden.
Han får medhåll av Dan Lundblad, lektor för termin 6. Han skulle gärna se mer
forskning och välkomnar den nyligen presenterade FoU-strategin för landstinget.
– Det går inte att forska på kvällar och
lediga stunder; det krävs att man kan göra
det på arbetstid. Vi skulle gärna se att det
kliniska forskningscentrum som planeras
kan samlokaliseras med oss på läkarutbildningen och att landstingets FoUenhet också kommer hit, säger han.
En lektor ska ha disputerat inom ett
relevant ämne för läkarprogrammet och
ägnar en tredjedel av sin tid åt egen forskning, en tredjedel till undervisning och
en tredjedel till arbete på klinik.
Ulf Öhrvall ansvarar för termin 7. Han
forskar inom endokrin kirurgi och kommer från Uppsala.
– Det är fantastiskt att på arbetstid,
förutom arbete på klinik, kunna ägna sig
åt både forskning och undervisning. Även
om jag veckopendlar till Uppsala tycker
jag att det fungerar bra. En del av planeringsarbetet och annat kan jag sköta
hemifrån.
Även Per Morberg, som är ortoped
från Göteborg och ansvarar för termin 8,
veckopendlar medan Magnus Hultin som
är anestesiolog med ansvar för termin 7
har valt att flytta från Umeå till Sunderbyn med sin familj.
nr 3 · juni 2012
Norrsken
- samverkan inom
klinisk forskning i Norr
En regional
forskningskonferens
16-17 oktober 2012
Nordkalottens
konferenscenter i Luleå
Du kan medverka med
en föreläsning/poster eller
delta som åhörare.
Mer information:
Annsofie Nilsson
FoU-samordnare
Norrbottens läns landsting
Tfn: 0920-28 41 06
[email protected]
P ATRI K LIND É N
Fyra norrlandsting
i forskningssamverkan för ett
Hanna på hemmaplan
Två lektorer ansvarar för kursinnehållet för varje termin på läkarutbildningen. De finns på utbildningscentret på Sunderby sjukhus
men är formellt anställda av Umeå
universitet.
Mer information
om programmet:
www.nll.se/storanolia
visare
NOrr
Fördelningen vad gäller lektorer är
ungefär som för studenterna; cirka hälften är från Norrbotten och resten från
övriga landet.
Möjligheten att slutföra läkarstudierna
på Sunderby sjukhus var en anledning till
att studenten Hanna Yliniemi från Haparanda sökte läkarutbildningen i Umeå.
– Jag hade tidigare läst biomedicin och
funderade på läkarlinjen. Då diskuterades
möjligheten att det skulle gå att göra
praktiken i Luleå. Jag kan inte säga att det
var helt avgörande, men det underlättade
helt klart beslutet, säger hon.
Nu har hon gått en termin i Luleå och är
nöjd med sitt val.
– Jag tycker att Sunderby sjukhus mer
än väl motsvarat mina förväntningar och
vi känner oss väl mottagna. I synnerhet
uppskattar jag att det är så få studenter
per termin. Det gör att vi får mer tid med
handledarna och patienterna.
En dag i veckan har studenterna
gemensamma föreläsningar per videolänk med sina gamla kurskamrater. De
håller även kontakten genom olika sociala
evenemang.
P ATRI K LIND É N
För 2013 kommer de fyra norrlandstingen Västernorrland,
Jämtland, Västerbotten och
Norrbotten att ställa 2,4 miljoner
kronor till förfogande för forskning inom hälso- och sjukvården
i norra sjukvårdsregionen, vartill
kommer 100 000 kronor för
klinisk diabetesforskning.
Sista ansökningsdag är
15 september 2012.
På webben kan du läsa anvisningar och ansöka samt få mer information om t.ex. kontaktpersoner.
Läkarstudenten Hanna Yliniemi går sin första termin på Sunderby sjukhus. Hon uppskattar att det är så pass få studenter att
det blir mycket tid med handledare och patienter.
www.norrlandstingen.se/
visarenorr/visarenorr.htm
11
KRÖNIKAN Annika Nordstrand
Folkhälsan – en livsviktig utmaning
andstinget har beslutat att inrätta ett
folkhälsocentrum. Det ska förverkligas
med befintliga resurser och vara i drift i
höst. Jag blev glad när jag hörde talas
om satsningen och ser fram emot
att, som chef för enheten, försöka
bidra till att den fyller en så klok funk­
tion som möjligt. Men vad ska ett
sådant centrum göra? Det finns så många
aktörer för folkhälsan och vilken uppgift
ska bli just vår?
Vi har en utveckling i Sverige och värl­
den, där medellivslängden blir allt längre.
Samtidigt är inte hälsan jämnt fördelad.
En berikande del av mitt arbetsliv var när
jag drev ett forskningsprojekt med kollegor
i Togo, Västafrika. Vi kunde med metoder
i Sverige påvisa en sjukdom man inte vis­
ste fanns i landet. Man behandlade ofta för
malaria, där det i själva verket handlade
om återfallsfeber, orsakad av en bakterie,
Borrelia crocidurae.
Bristen på kunskap, resurser och dia­
gnostiska verktyg gjorde därmed att många
sannolikt fick allvarliga konsekvenser av
infektioner som medicinskt inte var svår­
behandlade. Det var också vanligare att
människor som bodde i lerhus var infekte­
Ur museets samlingar
rade, än de som hade det bättre ställt och
bodde i stenhus. Den rimliga förklaringen
är att råttor och möss lättare har tillträde
genom väggar av lera. Den här typen av
borrelia sprids via fästingar mellan gnaga­
re och människa.
Jag tycker att det här exemplet så tydligt
visar hur människors hälsa påverkas av en
mängd faktorer, inte minst livsvillkor.
I Sverige skiljer det flera år i medellivs­
längd mellan kommuner, stadsdelar och
samhällsgrupper. Detta trots att vi kommit
så långt med sanitära förhållanden och
medicinsk expertis.
Folkhälsoinstitutet bedömer att en
tredjedel av ohälsan bland personer med
funktionsnedsättning är ”onödig” och
skulle kunna förebyggas. Samband finns
mellan diskriminering och ohälsa. Homooch bisexuella har sämre psykisk hälsa än
heterosexuella, med betydligt högre andel
som försökt ta sitt liv. Människor med kort
utbildning har oftare sämre hälsa och
levnadsvanor än människor med längre
utbildning. Det gäller också i Norrbotten.
Att verka för en mer jämlik hälsa är något
som starkt engagerar mig. Det nationella
målet för folkhälsopolitiken är att skapa
samhälleliga förutsättningar för god hälsa
på lika villkor i hela befolkningen.
Här ligger en stor utmaning. Hälso- och
sjukvården har ju inte en chans att tackla
den ojämlika hälsan som ensam aktör,
men vi kan finna vår roll.
Vårt folkhälsocentrum ska vara en aktiv
motor för att med kommuner, frivilligorga­
nisationer och fler, försöka få ett bättre
samarbete där varje part tar en del för att
lyckas nå fram också till de grupper som
behöver det mest. Folkhälsocentrum ska
också stödja hälso- och sjukvården att arbe­
ta hälsofrämjande och sjukdomsförebyg­
gande.
I satsningen Livsviktigt samarbetar
vårdcentralerna och kommunerna i Piteå
och Gällivare för att förebygga övervikt och
fetma. Vårdcentralerna bjuder in alla
30-åringar till hälsosamtal, och bygger upp
ett allt mer strukturerat sjukdomsförebyg­
gande arbetssätt. De riktlinjer kring sjuk­
domsförebyggande metoder som kom
2011 har varit en hjälp i det arbetet.
I hälso- och sjukvården har vi en unik
möjlighet att stödja människor till att göra
mer hälsosamma val, i och med att vi
Den nya organisationen innebär tydliga ansvarsområden
för de två högsta cheferna i landstinget. Framöver kommer en
översyn av stabsfunktionerna att göras, för att förhindra dubbeleller trippelarbete på olika håll.
Virkning på modet
Virknål eller kroknål är, som namnet antyder, en nål med en krok i ena änden.
Denna virknål i metall har ett vackert
dekorerat handtag som påminner om luffarslöjd. Virkhantverket är en relativt ung
teknik som i Sverige kan spåras tillbaka
till åtminstone tidigt 1800-tal.
Det finns teorier om att virkning kan
ha vuxit fram ur en äldre teknik som kal�las tambursöm. Vid tambursöm broderas
garn eller tråd på uppspänt tyg med hjälp
av en krokförsedd nål. Sömmen som skapas är identisk med den virkade luftmaskkedja som oftast utgör basen i ett virkarbete.
Under senare år verkar virkning ha
fått ett uppsving där traditionella mönster och virktekniker kombineras med nya
idéer. Nu virkas det friskt i hela världen,
mönster och tekniktips sprids via Internet
och hantverkskurser. Virkade och stoppade leksaker, så kallade Amigurumi, och
virkade smycken av metalltråd är bara två
exempel.
I år fyller Norrbottens läns Hemslöjdsförening 130 år och detta firas genom en
utställning på Norrbottens museum 28
april till 9 september. Där kan man se traditionellt hantverk även i modern tappning, bland annat många virkade föremål.
MIRJAM JONSSON
Fotnot: Läs mer om virknålen på
nll.se. Klicka dig fram till Kultur och
utbildning, Norrbottens museum och
Månadens föremål.
12 Division
Diagnostik
Division
Medicin
Division
Primärvård
Division
Opererande
Annika Nordstrand,
chef för landstingets nya folkhälsocentrum. Annika brinner för att alla norrbottningar ska ges lika möjligheter till en god
hälsa. Själv håller hon sig i form genom att
springa och åka längdskidor.
Ledningsstöd
Landstingsdirektör
Hälso- och
sjukvårdsstab inkl
utveckling
En virknål, även kallad kroknål, från
Norrbottens museums föremålssamling.
Foto: göran dahlin, Norrbottens museum
möter så många människor ansikte mot
ansikte. Det handlar om att ställa frågor
där det är lämpligt, inte vid varje givet till­
fälle.
Får vi ett bra arbetssätt kring sjukdoms­
förebyggande metoder kan vi åstadkomma
mycket för folkhälsan i Norrbotten. Jag ser
fram emot att få vara en del av den resan.
Division
Vuxenpsykiatri
(LD stab)
ekonomi, personal, information,
sekretariat,
beställare,
regional
utveckling
Hälso- och
sjukvårdsdirektör
Division
Folktandvård
Division
Service
Division
Länsteknik
Division
Kultur och
utbildning
Två tidigare chefer i ledningen
En landstingsdirektör men även
en hälso- och sjukvårdsdirektör.
Så ska landstingets högsta ledningsorganisation se ut framöver.
Efter landstingsdirektören Elisabeth
Holmgrens bortgång i höstas inrättades
en tillfällig organisation på den övergri­
pande nivån. Nu har organisationsstruk­
turen utretts och tre alternativa modeller
presenterats. Landstingsstyrelsens ordfö­
rande Kent Ögren har efter dialog inom
den politiska majoriteten och med
gruppledarna för oppositionspartierna,
tagit ställning till vilken modell som är
den mest lämpade. Dialog har även förts
med landstingsdirektörens lednings­
grupp samt fackliga företrädare.
Beslutet innebär att Gunnar Persson
fortsätter i rollen som landstingsdirek­
tör. Direkt underställd honom fortsätter
Mats Brännström som hälso- och sjuk­
vårdsdirektör och biträdande landstings­
direktör.
Divisionscheferna för Kultur och
utbildning, Länsteknik och Service samt
stabschefer för ekonomi, personal, infor­
mation, beställarsektion, regional
utveckling och sekretariat blir under­
ställda Gunnar Persson. Divisionschefer­
na för vårddivisionerna samt division
Folktandvård ska vara underställda Mats
Brännström.
Kent Ögren är nöjd med organisatio­
nen och bemanningen:
– Vi får två erfarna chefer som funge­
rar bra tillsammans. Med den här lös­
ningen får vi en tydlighet i ansvaret för
enheter och divisioner mellan Gunnar
Persson och Mats Brännström. Det är
bra att inte allt ansvar läggs på en enda
person. Det känns också bra med stabili­
tet i högsta ledningen, säger han.
Han gör inte någon hemlighet av att
landstinget genom att välja två interna,
välkända personer valt ”trygghets- och
stabilitetsspåret”, som han kallar det.
– Det är viktigt för att vi ska kunna
höja tempot ytterligare. Nya rekrytering­
ar tar tid och kan även innebära en viss
osäkerhet, innan personen är på plats.
På informationsmötet i landstingshu­
set i Luleå får Kent Ögren frågan om
jämställdhetsperspektivet beaktats –
borde det inte ha varit en man och en
kvinna i landstingets högsta ledning?
– Vi förstod att diskussionen skulle
uppstå, men i det här läget föll valet
ändå på två män som vi vet kompletterar
varandra. Sammantaget, med divisions­
chefer medräknade, har vi en övervägan­
de del kvinnor i ledningsstrukturen.
För Gunnar Persson var det svåra inte
att tacka ja till att fortsätta som lands­
tingsdirektör, utan att få hustrun med på
tåget.
– I höstas var jag på väg att trappa ner
från arbetet som hälso- och sjukvårds­
chef; det var inte självklart för mig att jag
skulle axla rollen som tillförordnad
landstingsdirektör. Men arbetet i ”troj­
kan” tillsammans med Mats Brännström
och Stefan Svärdsudd har inneburit en
nytändning. När jag fick förfrågan denna
gång har den stora förhandlingen i stäl­
let skett på hemmaplan.
Den 31 maj fattar landstingsstyrelsen
det formella beslutet. Den nya organisa­
tionen gäller från 1 september 2012.
ULRIKA ENGLUND
Gunnar Persson fortsätter
som landstingsdirektör…
… och Mats
Brännström
som hälso- och
sjukvårdsdirektör
och biträdande
landstingsdirektör.
nr 3 · juni 2012
Norrbottens museum
Utställningar, lekmiljö, film, butik & kafé
Onsdag 6 juni öppet 12-16
Biljetter Norrbottensteatern 0920-24 34 00
Kulturens Hus 0920-45 59 00 • ticnet.se • norrbottensteatern.se
Nationaldagsfirande!
Kl 12.45 Hemvärnets musikkår
Kl 13.15 ”Ser du luffaren som går där på
vägen” från 3 år
Kl 14.00 Sång & musik med Börje & Niklas
Revyn
aldrig
visas till 9 september
1912 års Norrbottensdräkt
100 år! visas till 26 augusti
Lördag 2 juni kl 13-16
får man vara
glad...
Grön slöjd
Öppen verkstad för alla åldrar!
Gräs, blommor, kvistar och strån. Vi tvinnar,
flätar och binder av naturmaterial.
Lördag 9 juni öppet kl 12-24
Stickkafé, swingjazz
& annat smått & gott
Text/regi Rasmus Lindberg
Musik/sångtexter Martin Sundbom
Lörd/sönd 9-10 juni kl 12-12
Slöjda för livet - World Wide Knitting
in Public Day!
Maratonstickning 24 timmar i museiparken
till förmån för världens barn.
Linn Björnvik Gröder
Therese Lindberg
Jonatan Lundberg
Kalle Nyman, Lars Paulin
Karin Paulin ek, Mats Pontén
Martin Sundbom, Filip Tallhamn
och Peter Varg
Folkdräktsmarknad
Köpa-byta-sälja!
Norrbottens läns Hemslöjdsförening
Lördag 2 juni kl 14
1912 års folkdräkt
Mer information på norrbottensmuseum.se
en helkväll med:
Lörd-sönd 2-3 juni kl 12-15
Miniföreläsning med Elisabeth Martinsson,
folkdansringen Övre Norrland
Lördag 16 juni kl 13
En dräkt blir till
Upplev en annorlunda dansföreställning
med Gellmalaget
För barn
Onsdag 27 juni kl 18-21
Trädstrumpor
Vi stickar strumpor runt parkens träd
Onsdag 4 juli kl 18-21
Jätteknyppling
Vi knypplar med rep & störar
Lördag 4 augusti kl 12-16
SPIK UP! ”Speakers corner”
- en slagkraftig workshop
22 sept - 15 dec
På ett träplank, får du, med garn, spik och
hammare uttrycka det du tycker är viktigt
Lekmiljön ”Förr i tiden”
Här kan du gammal som ung med hjälp
av fantasin resa tillbaka i tiden vid sekelskiftet 1900
Söndag 3.6 kl 13-16
Krans & kvist, jomenvisst!
Slöjd för barn med Eva Öhrling
& Alexandra Norén
Norrbottens museum i samarbete med Bilda
Norrbottens minne
Lördag 25 augusti
kl 12-16
stora scenen
Höstvägen 7, Luleå.
Boka besök tel 0920-24 35 80
Begränsat öppethållande
Inspirera mera!
Möt & inspirsras av
slöjdiga personer i
Norrbotten
När vinterns stjärnor lyser här
av Mona Mörtlund/Ninna Tersman
i samarbete med Giron Sámi teáhter och Tornedalsteatern.
Premiär i Kiruna 4 okt. Spelas på turné och i Luleå t.o.m. 15 dec
HoPe monolog med Charlotte Lindmark 18 okt - 10 nov
GäStSpeL Norrlandsoperan
Sommarmusik!
• Dans i Nord • Cullbergbaletten
Onsdagar 13 juni - 1 aug
kl 19-21, entré 40:Kvällsöppet kl 10-21
Tis-fre kl 10-16 · Lör-sön kl 12-16
Storgatan 2 Luleå · 0920-24 35 02 ·
MADE IN SWEDEN
Upplev en fullspäckad konserthöst!
Norrbottens Kammarorkester under Festspelen i Piteå
Galakonsert Festspelen 30 år! Studio Acusticum fre 15 juni kl 18.00
NKO och Sofia Karlsson Studio Acusticum sön 17 juni kl 19.00
Norrbottens Kammarorkester
och Rigmor Gustafsson
TOMMY KÖRBERG
"JOJJE" WADENIUS
& NORRBOTTEN
BIG BAND
Älvsbyn Folkhögskolan ons 12 sept kl 19.00
Luleå Kulturens Hus tors 13 sept kl 19.00
Övertorneå Folkets Hus fre 14 sept kl 19.00
Pajala lör 15 sept
Piteå Studio Acusticum sön 16 sept
Arjeplog Medborgarhuset mån 17 sept kl 19.00
Jokkmokk Folkets Hus tis 18 sept kl 19.00
LEDARE HÅKAN BROSTRÖM
Schnee
Norrbotten NEO · dirigent Petter Sundkvist
För första gången i Sverige framförs här dansken
Hans Abrahamsens mästerverk Schnee från 2008,
ett verk inspirerat av J S Bachs kanoner. Norrbotten
NEO inleder konserten med en uttolkning av Bachs
14 kanoner baserade på Goldbergtemat.
Stockholm Musikaliska 29 sept kl 19.00
nr 3 · juni 2012
Familjeföreställningar
Boden Folkan lör 22 sept 13.00
Luleå Kulturens hus sön 23 sept 14.00
Skolkonserter i länet 17-28 sept
och 26-30 nov
Navarra
Modern folkmusik
Arctic Light – Song of Hope
Norrfjärden Kyrkan lör 29 sept kl 16.00
Arvidsjaur Kyrkan sön 30 sept kl 18.00
Gällivare Kyrkan tis 2 okt kl 19.00
Skolkonserter i Arvidsjaur, Pajala, Tärendö,
Junosuando, Korpilombolo och Älvsbyn
LongKalsong
Maten är klar
Skolkonserter i länet 17-21 sept
och 8-19 okt
A Tribute to
Billie Holiday !
DEE DEE BRIDGEWATER
& NORRBOTTEN BIG BAND
UNDER LEDNING AV
HÅKAN BROSTRÖM
Uleåborg · Elojazz festival 3 aug
Ystad · Sweden JazzFestival 5 aug
København · Koncerthuset 6 aug
Vadsø · Varangerfestivalen 8 aug
Umeå Folkets hus, Idun
torsdag 20 sept
Boden, Sagateatern
fredag 21 sept
Luleå, Kulturens hus
lördag 22 sept
Piteå, Acusticum
söndag 23 sept
Gävle, Konserthuset
måndag 24 sept
Kulturhuset Bollnäs
tisdag 25 sept
Trevlig
sommar önskar
Norrbottensmusiken
0920-23 66 66
www.norrbottensmusiken.se
13
INTE
FASTSTÄLLT
BOK-ORM
AS
STRID
SKÅDESPEL
NOBEL
3,14
FÖRE S
JOULE
UTGE
EJ
VÅR
HAMRINS
LAG
SVAGA
LUSTGÅRD
KAMEL
FÄRG
SNITS
RESE
MAGI
MUNNEN?
KÅRE
FJÄRIL
IFALL
BROTT
VÄXT
500
TON
LOCKAR
KÄND
OLOF
SPRÅK
JULIA
SOLIN
STRÅ
SÄNGPLATS
EFTER Q
FRONT
KÄGLA
PLEJADERNA
ÄR
EGOIST
EJ IN
HUVUDSTAD
NÄST
SIST
LEKSAKER
DIMMA
VÄXT
HERRROCK
TRÄD
LÅNGT
ERA
PLATTOR
VÅNING
HUNN
ITU
FRU
PERSSON
EJ FÖR
FÖRE U
SANS
LANSIÄR
SKA DRA
GRÄS
ANTIK
GREK
TRÄD
SVAVEL
CAMILLAS
KÄRE
HÄFTIGA
BÖN MED
MARIA
ODEN
TYSKLAND
RYGG
KRAVLADE
FRID
4,186
JOULE
LUAS
EJ VÅR
DRÄKT
OKOKT
MÅNGRUS
FISK
GER
KOLSYRA
FÖRETAG
TON
FÖRE H
VERDIOPERA
HORMON
RENAT
FOR MED
HEYERDAHL
GODIS
LEDER KURAGE
AVLOPPET SKRI
HÅNET
HALSDUK
VATTENDRAG
INGRID NORDIN,
pensionerad operationssjuksköterska
från Kiruna som
nu vänder kosan
söderut.
GNAGARE
SYRE
NORA
CRANS
BYGGDETALJ
DANSK
BISTRO
SLÖ
TRE
LIKA
CAFÉ
TRÄNAR
STAD I
ITALIEN
SNÄCKA
RÅKAS
OLGA
HANNES
VARA
OSÄKER
KAN
STJÄLPA
LASS
HÄRMAR
LJUDET
JOD
KARIN
NORDIN
VEN
CIVILSTÅND
INTE
UR
ITALIEN
SEGERTECKEN
INGET
ACKORD
”VÅR”
UNION
GAS
KÄND
URHO
STRECK
RINNER
METALLSTÅNG
Senast den 17 september 2012 vill vi ha ditt korsord.
Skicka till: Landstingstidningen, NLL, 971 89 Luleå
Märk kuvertet ”Kryss 3”. Lycka till!
Namn..............................................................................................................
Adress..............................................................................................................
Postnummer och ort ......................................................................................
NÄMNDE
ROS
Kryss nr 3
14 MOBERGVERK
A
B I
N
I G
E
S T
L
I
L
L
E
M A K
T O
U T
A
K N
M
S Ä
R
E K
V
I
L
E
A
H
G
A T E R
G E R I
A R
A
S Y
N
B E
E P
U
U L E R
R E R O
O K A P
N T
E
R A
P O R
I N A D
L O
G
A L I S
P Å
S
A
N
A
F
T
A
P
A
D
J
E
L
A
N
T
A
P
I
S
A
D
E
A
M
O
K
E R
T I
R
Å
O
S
A
M O N
E A N
J
A
A
S E
A N D
L E
R A D
U K
N E R
A R I
S
U
S
A G E
U K
V A T
R M
A
E
K
V
P
R
I
S
T
A
G
A
R
E
I
S
Å
R
A
A
M
B
A N I
T I S
T I O
G N
A
L T A
A B
G
A
O
K
L U
L A S
K E
A R E
B T
E D
S O
S
K
A L T
F E R
I D I
R A N
0
N G
T
E
F
A T
N E
E R
M
O S
N Å
E R
R
S
J O
A M
L
U F
L
R Y
O T
T
Lösning på
kryss
nr 02|12
Kryssvinnare
GUNILLA LANDSTRÖM
Gruvbyggarvägen 40, Gällivare
EVA OLOFSSON
Nygård 235, Mattmar
INGER ÖHMAN
Styckjunkargatan 10, Luleå
LILIAN HÖGSTRÖM
Strandplan 1B, Boden
CARITA LINDQVIST
Lånegränd 3, Rosvik
Trisslotter kommer med posten.
Grattis!
nr 3 · juni 2012
kåseriet patrik warg
Smoke on troubled water under the bridge
Söndag 20 maj 2012
D
et enda jag ville hinna göra
var att skriva en bok, inspirerad
av den fantastiska 80-talsmusiken. Så blev det inte. För lat
eller talanglös. Vilket som. Nu är det för
sent. Jag fick ett brev nämligen. På papper. I brevlådan. Som förr, när brevbäraren var rädd för hundar och inte tvärtom.
Då, när Michael Jackson hade lagom
näsa, Steve Miller trollade Abracadabra
och ABBA The Piper (deras bästa).
När jag var ung och skrev brev på
maskin till folk som hade otrevliga jyckar
på gården. När musik på vinyl och kassettband var vägen, sanningen och livet
med tröst och inspiration som formade
vår världsbild. Folk got Physical och
Human League hade fel om vem i min
blivande familj som jobbade i en cocktail
bar. 1982 helt enkelt.
Ett år då inte bara jag tog studenten och
såg livet ligga lockande likt Odysséens
sirener, ropandes ur en okladdad cykeltunnel av ljus betong. Med vår oslipade
kunskap, nyfikenhet och hyfsad syreupptagning som osprättade bläckpatroner i
bakfickan gav vi oss ut med pulserande
hörlurar för att vandalisera den värld som
dåförtiden var ganska stor.
Brevet handlade förstås om att det är
30 år sedan vi splittrades från skolan och
samhället i norr. Nog har världen blivit
målad sedan dess. Men inte av mig.
De talangfulla gav sig av från Norrbotten där det var ont om cykeltunnlar på
den tiden. Mina färger ligger kvar, lätt
uttorkade, i väntan på en undanskymd
betongvägg för talanglösa graffitiker.
Men nu ska alla träffas igen. Reunion,
som det heter. I Stockholm. Det är okej.
Jag har varit Norrbotten tillräckligt trogen
– och jag har börjat förstå varför.
Skog. Myr. Slipprig spång. Fjäll och
björksprick. Liten eld. Korvpinne. Forellbäck och sameviste. Fiskslemmiga kartor
som vikts för många gånger. Kaffegrusiga
patroner och avlägsna hundskall. Källvatten, beckolja, vadmal och myggjävlar.
Dessa bilder av ändlösa marker är min
barndoms skatt och kommer att bli mitt
livs sista minne, trots att jag idag är en
ohjälpligt bilburen, digitaliserad akademiker med gymkort och cykeldator; en vinsörplande trebarnsfar med intresse för
musik, actionfilmer och asiatiska stränder.
Jag är inte ovanlig. Jag är norrbottning
och känner mig barnsligt förväntansfull
inför den subarktiska försommaren. Jag
konstverk berättar
fortsätter att vara norrbottning därför att
min grundutbildning tilldelades i skogen.
Inte i skolan, på vårdutbildningen eller
via Internet.
Resultatet: en hoppfullt deprimerad
romantiker som går omkring med en
ständig känsla av att livet inte ens är det
som pågår utanför arbetstid – bortom
skattedeklarationer, föräldradagar, aktiemarknad, bilprovning, utvecklingssamtal
och nämnda vinsörplande.
En känsla av att vi har valt fel väg i
utvecklingen, att vi borde ha stannat
vid slätten bland bergen på istäcket i
regnskogen.
Att bo i Norrbotten är ett tappert försök. Jag är inte gjord för konstruerade
krav, löneprestation, fucking yttranden
till socialstyrelsen, juridiskt ansvar,
lallande till Allsång på Skansen. Jag
är byggd för att bila timmer och slå
ihjäl en och annan mygga. Och här
sitter jag och skriver. Vad hände?
Jag undrar om de andra som växte
upp i tassemarken men sedan gav sig
av ut i världen känner samma sak? Jag
får snart chansen att fråga dem.
Turligt nog är återträffar med norrbottningar lite mer eftertänksamma
jämfört med USA:s beautyqueeniga
Patrik Warg
är inte känd från
Idol, Robinson
eller Big Brother.
Däremot är han
glad över att vara
läkare i Norrbotten.
ytlighet. Av olika anledningar har vi insikt
om att ”lycka” inte helt kopplat till yttre
omständigheter. Man gör ändå bäst i att
lämna helikoptern hemma. Oavsett har
jag varken patentsökt uppfinning eller
guldmedalj att visa upp.
Det var den där boken om våra ungdomsår som jag önskar att jag hade lyckats skriva innan vi träffades som medelålders. En skrift som pekade på vilka som
skulle behålla valda delar av sin personlighet och förkasta andra. Hur vårt förverkligande eller vår revidering av drömmar kanske inte var riktigt realistiska.
Min bokdröm var uppenbarligen inte det.
Även i övrigt ska det bli kul att se vår
humana liga igen. Jag vill bli påmind om
vem jag var. Trots att allt är bättre nu.
Men det var roligare då. Och framför
allt: musiken var oslagbar. Om man inte
räknar 70-talet förstås – eller den musik
som för mig tillbaka till skogen vid betydligt yngre åldrar.
Är du också en Dan Anderssonskt
vemodig norrbottning vissa tider på året?
Kanske vi borde ha en reunion vid
tjärstubben?
Där vi hör hemma.
Testa dig själv: www.wargmedia.se.
nytt om namn
Lovisa Rosén är ny personalstrateg
vid personalenheten, landstingsdirektörens stab. Hon kommer främst att
arbeta med frågor inom arbetsrättsområdet. Lovisa kommer närmast från
Bodens kommun och en tjänst som
personalspecialist.
Bertil Lundgren är ny enhetschef
på Arbetslivshälsan, landstingets företagshälsovård. Han kommer närmast
från Luleå kommun där han varit chef
för Särskolan och Elevhälsan.
Stina Engman är ny hälsoinformatör inom tobaksområdet. Hon ansvarar
för att sprida information om Tobaksfri Duo till elever vid länets högstadieskolor samt med att utveckla koncept
och material. Stina har tidigare arbetat
inom hälsa och friskvård samt med performance och
samtidskonst.
Ewa Lindblom är ny verksamhetschef för Psykiatrin Gällivare. Hon har tidigare varit biträdande verksamhetschef och under senare tid tf verksamhetschef vid samma klinik.
Inga-Lill Modig är ny biträdande
verksamhetschef vid Psykiatrin Gällivare. Inga-Lill kommer från en tjänst
som kvalitetsstrateg vid vuxenpsykiatrins divisionsstab och har dessförinnan jobbat som administratör
vid Psykiatrin Gällivare.
Foto: CAY HEDBERG
Den explosiva målningen Politiska diskussioner på Mommas krog är utförd av
Bodenkonstnären Rune Wanler (19242004). Krogen är en klassisk lokal i Kiruna. Namnet Momma härrör från en holländsk mycket förmögen släkt som kom
hit upp på 1600-talet. De öppnade till
exempel Svappavaaragruvan.
Rune Wanler var autodidakt, alltså
självlärd. Karaktäristiskt för hans produktion var människoskildringar, ofta från
arbetslivet. Även landskapsmålningar var
något han ägnade sig åt.
Den tidigaste målningen av Wanler
som jag sett är från 1948 och utförd mer
som en illustration. Den ingick i ett projekt för Lövholmens bruk i Piteå, Skogsråvarans väg till industri. Det verket visar
ett antal flottningsarbetare.
Målningen avviker helt från den stil
som kom att prägla konstnärens senare
måleri. Han växlade då över till en, vill jag
påstå, mycket mästerlig expressionistisk
stil. Det innebär att man målar utifrån
känslan för motivet, inte för att avbilda.
Det sägs att konstnären målade väldigt
intensivt och under tiden pratade med
figurerna på målningen.
Vid ett måleriprojekt i Kiruna skulle
konstnären utföra målningar längst ned i
gruvan. Problemet var att det inte fanns
nr 3 · juni 2012
någon ström; det var alltså helt mörkt.
Wanler hade ett mycket gott förhållande till gruvfolket, så de hjälpte honom
med strålkastarbelysning från sina stora
maskiner och konstverken kunde färdigställas.
Utan denna relation hade det blivit
svårt, misstänker jag. Gruvarbetarna i
Kiruna hade för övrigt ofta Mommas krog
som träffpunkt, apropå denna Wanlermålning.
T orsten W ikström
Kristian Damlin tar i augusti över
ansvaret för beställning av primärvård
inom Vårdval Norrbotten efter Bo Vesterlund, som går i pension. Damlin
lämnar därmed uppdraget som ekonomichef och avdelningschef på TioHundranämndens förvaltning i Norrtälje kommun.
Veronika Sundström, planerare i divisionsstaben, blir t f divisionschef i division Opererande specialiteter fram till årets slut. Veronika har jobbat på olika befattningar inom Norrbottens läns landsting sedan 1997. Hon efterträder Hans Rönnkvist, som den 1 juni slutar som
divisionschef och övergår till uppdraget som landstingets ekonomichef. Nuvarande ekonomichef Stefan
Svärdsudd går i pension i sommar.
Upphandlingsenheten har anställt sex nya upphandlare. Stående från vänster Kristin Blomkvist
(arbetar med ekonomiadministration vid Administrativ service), Tuula Rosenberg (kommer från en
tjänst som ekonom i Bodens kommun), Marianne
Lundberg (arbetade tidigare som projektledare
och gruppchef på Sweco Position AB i Luleå) och
Oskar Stenberg (elektronikingenjör, kommer
från GE Healthcare i Umeå, där han sedan 2005
arbetat med bland annat försäljning, logistik och
kvalitetssäkring). Sittande från vänster Josefine
Barsk (har tidigare varit riskanalytiker vid Skandinaviska Enskilda Banken i Stockholm) och Sara
Meijer (har arbetat vid SSAB som inköpsanalytiker).
15
Helene
Pettersson
Tandsköterskan Helene Pettersson har mycket kreativitet i sig, som hon delvis får utlopp för genom sina målningar. Utställningen Målarglädje består av 21 verk.
Foto: maria åsÉn
Helene Pettersson – tandsköterska med känsla för färg
Färgerna är starka och uttrycket
expressivt – när Helene Pettersson målar vill hon förmedla lite av
sin egen livsglädje.
Efter bara två terminer av
kvällskurser ställer tandsköterskan ut 21 tavlor.
– Jag har nått en ålder då jag
inte bryr mig om vad folk anser
om hur jag målar. Men visst är det
roligt om någon tycker om mina
bilder, säger hon.
Under april och maj har besökare i restaurangen på Sunderby sjukhus fått ta del
av Helenes konstnärliga sida. Här syns
hus, hav, blommor – och en och annan
katt. Målningarna är sorglösa med ett
kraftfullt formspråk. Det passar bra i en
sjukhusmiljö, tycker hon.
– Det är inga dystra tavlor. Jag utgår
från fantasin, för mig är det mer intressant än att måla ett stilleben eller avbilda
ett fotografi. Ibland räcker inte duken till
för motivet; betraktaren får gärna lockas
att fortsätta fantisera, säger hon.
Yrkesmässigt är Helene både tandsköterska och undersköterska. Under årens
lopp har hon växlat mellan de två yrkena
och varit verksam vid olika kliniker på
sjukhuset i Boden och i Sunderbyn, något
hon enbart ser som en tillgång.
– Jag har mycket erfarenhet med mig,
konstaterar hon.
Sedan tio år arbetar hon vid Käk- och
munsjukdomar på Sunderby sjukhus, en
enhet som hör till verksamhetsområdet
Öron-näsa-hals. Hon berättar med värme
om sitt jobb där hon bland annat tjänstgör i receptionen och som operations­
tandsköterska, för att nämna två av
arbetsuppgifterna.
Bilder från Helenes eget fotoalbum
Frasse, en av mina tre katter.
”När jag på grund av
fysiska begränsningar
inte kan göra det jag vill,
får jag göra det jag kan.”
kyrkokör och har så gjort i 30 år. Hon har
vävt bilder och stickat. Hemma i Norrbottensgården syns en del av hennes
skaparlust, både inom- och utomhus.
– Jag uppskattar färg och form och
omger mig med vackra ting, gärna med
en historia bakom.
Nu har nackbesvär tvingat henne att
tänka om.
– Jag tycker om att ta i och jobba hårt
med kroppen, exempelvis i trädgården.
Men det fungerar inte längre. Det var därför jag bestämde mig för att börja måla.
Det har blivit en ventil för en del av min
kreativitet, säger hon och tillägger:
– När jag på grund av fysiska begränsningar inte kan göra det jag vill, får jag
göra det jag kan.
Behovet av omväxling har märkts även
på andra sätt. Under flera säsonger har
hon sommartid arbetat på en turbåt – en
tillvaro som hon stortrivs med.
– Det är fint med skärgården. Jag
tycker om att vara ute, både i naturen och
på havet. Dessutom får man möta många
människor.
Under alla år har Helene uttryckt sig
konstnärligt. Hon sjunger i Bodens
Hon hade funderat länge innan hon
i höstas anmälde sig till en kvällskurs
i akryl- och akvarellmålning. Det blev en
fin tid. Helene målade och målade. Ja,
inte akvarell, det passade inte hennes
natur. Hon höll sig till akrylfärg.
– Som akvarellist är du tvungen att
i förväg bestämma vad det ska bli. Mina
målningar växer i stället fram allt efter-
Mitt hem, mitt hjärta!
Jobbet på turbåten har gett mig möjlighet
att vistas mycket i skärgården.
Ålder: 56 år.
Familj: Särbo med
Bernt. En 18-årig
dotter, Julia, en
vuxen son, Mattias.
I familjen finns
även tre bond- och
blandraskatter:
Lisa, Frasse och
Nisse.
Bor: I en Norrbottensgård från
1800-talet, belägen
i en by utanför Boden. ”Jag växte upp
där och flyttade sedan tillbaka 1987.”
Yrke: Tandsköterska och undersköterska.
Bakgrund: Har ett
förflutet som vikarie inom tandvården i Boden och
som undersköterska på sjukhuset i Boden, bland
annat på mottagningar på kirurg-,
medicin-, ortoped-,
gyn-, öron- samt
vårdavdelningar.
I Sunderbyn arbetade hon bland annat som undersköterska på Öronnäsa-halsmottagningen, innan hon
2002 anställdes vid
Käk- och munsjukdomar.
Intressen: Målar,
sjunger i kör, lyssnar på musik, bakar kakor, umgås
med familj och
vänner, vistas ute
på havet och i naturen.
Aktuell: Utställare
i Restaurang Källan på Sunderby
sjukhus 17 april till
31 maj.
som. Det bidrar till att göra det mer spännande, även för mig.
Efter kursen började hon måla på egen
hand. I vår har hon gått ytterligare en.
Hon låter lycklig när hon berättar hur
avkopplande hon tycker att det är.
– Men hade någon för ett år sedan sagt
att jag skulle ha en egen konstutställning
hade jag inte trott det!
Omdömena har inte låtit vänta på sig.
Hon har jämförts med naivisten Sven
X:et Erixson och fått höra att färgerna liknar van Goghs. En konstkännare har slagit fast att hon har utvecklingspotential.
Helene Pettersson gläds åt de positiva
kommentarerna, men säger samtidigt att
hon inte ser sig som en konstnär, inte
jämför sig med någon annan och inte har
låtit sig influeras av någon.
– Det enda viktiga för mig är att mina
bilder sprider glädje. Jag älskar livet och
tror fullt ut på att delad glädje är dubbel
glädje.
Utställningens namn Målarglädje är
dubbelbottnat.
– Jag kände själv en sådan tillfredsställelse när jag arbetade med den.
Klart är att satsningen inte är en
engångsföreteelse. Helene har redan
bestämt vad hennes nästa serie målningar ska kallas, trots att hon ännu inte
börjat med den.
– Det är kanske konstigt, men ändå
inte. Som tandsköterska är jag van att alltid ligga steget före. U L R I KA EN G L U ND
Målningen heter Kattfåtölj. ”Vi har mycket att lära av katter
vad gäller livsnjutning”, säger Helene Pettersson.