Transcript no 2 | 2011 Landstingets personal får utbildning i strokekompetens

no 2 | 2011
Livet efter
en stroke
Landstingets personal får
utbildning i strokekompetens
tema: STROKEVÅRD I UTVECKLING – sidorna 3-5
De jobbar vidare – efter pensionen
Foto: anders alm
Närproducerat i landstingets kök
Tanos förkylningsspray – en världsnyhet?
sidan 6
sidorna 8–9
sidan 9
I väntan på
nässpray mot
förkylningar…
Redaktör:
Ulrika Englund
0920 – 28 43 64
070 – 32 55 750
Ansvarig
utgivare:
Lars Tyskling
årsolen värmer
gott och det är verkligen
på tiden. Har inte vintern
varit extra lång, mörk och
tung i år? För egen del har
förkylningarna avlöst varandra och en sak är säker – i en familj på fem
personer blir det en hel del hostande och snorande innan alla virus färdats laget runt.
Denna infektionernas de luxe extra allt-säsong toppades med en rejäl lunginflammation som däckade mig helt, något som i sin
tur förde med sig att det nummer av Landstingstidningen du nu läser blev en dryg månad försenad.
kom jag fram
till under de veckor jag låg där och hostade
och kände mig lika svag som ”jag tyar icke
mer”-Kristina i Utvandrarna:
E Det är en ynnest att få leva efter upptäckten
av antibiotika – för hundra år sedan var
lunginflammation en dödlig sjukdom som
skördade många människoliv. Nu är som
bekant allt fler infektionssjukdomar på väg
att bli resistenta mot dagens mediciner,
däribland just lunginflammation. Det är ett
av de stora hoten mänskligheten står inför
och något både sjukvården och livsmedelsproducenterna måste ta på största allvar.
E I fortsättningen ska jag undvika att gå till
jobbet om jag är förkyld. Inte nog med att
jag riskerar att smitta mina arbetskamrater.
Om jag inte tillåter mig att ta det lugnt och
ge kroppen en chans att bli frisk är det uppenbart att immunförsvaret så småningom
bryts ner.
E Hur mycket jag än trivs på arbetet – inte är
det mitt jobb jag tänker på när jag är riktigt
sjuk. Bra att tänka på när man vill ha perspektiv på sitt liv.
Allt det här är måhända redan självklarheter för er andra, men ett och annat måste
man komma fram till på egen hand, den
hårda vägen.
åt m i n sto n e t r e saker
svårt att stanna
hemma när man ”bara” är förkyld. Men låt
oss nu en gång för alla enas om att det är det
enda rätta, oavsett vilka yttre eller inre krav
som försöker få oss att ta en extra Alvedon,
ladda väskan med Rinexin och pappersnäsdukar och stappla iväg till jobbet med bihåleinflammationen dunkande i huvudet, eller vilken infektion vi nu dragit på oss.
v i sst, d e t ka n vara
på ta l o m d e t läser jag med förtjusning
på sidan nio om läkaren Krister Tanos forskning som kan resultera i en nässpray mot just
förkylningar. Där kan man verkligen tala om
en direkt patientnytta. Om det visar sig att
sprayen fungerar kan den snabbt bli en
världssuccé.
Och Krister, behöver du ytter­ligare en testperson är det bara att höra av sig!
Grafisk form:
Tor-Arne Moe,
Moe Media AB
Besöksadress:
Norrbottens
läns landstings
kansli, Roberts­
viksgatan 7, Luleå
Postadress:
Landstingstidningen, NLL
971 89 Luleå
E-post:
ulrika.englund
@nll.se
Upplaga:
12 500 ex.
Teknisk
produktion:
Tryck i Norrbotten
AB, Luleå
Detta nummer
är presslagt
5 maj 2011
Årgång 39
Innehållet
i Landstings­
tidningen får
gärna citeras om
källan anges.
Nästa nummer
utkommer
18 juni 2011
Norrbottens läns
landsting, NLL,
har till huvuduppgift att erbjuda
länets omkring
249 000 invånare
hälso- och sjukvård samt tandvård, och arbetar
dessutom med
regional utveckling inom kultur,
utbildning,
näringspolitik och
kommunikationer.
NLL bedriver verksamhet vid fem
sjukhus, 33 vårdcentraler, 26 tandvårdskliniker och
4 tandvårdsannex.
Landstinget är en
av länets största
arbetsgivare med
drygt 7 100 anställda. Bland
dessa finns cirka
710 läkare och
2 600 sjuksköterskor. 565 personer
arbetar med tandvård, 130 med
undervisning, 330
med driftservice
och 940 med
administration.
Donationen till landstinget är ett sätt för Ingvar Carlsson och hans syster att agera i samma anda som sin far Ewald Karlsson, som skänkte en del verk till offentliga miljöer. Till höger landstingets konstansvarige Henrik Ygge i färd med att undersöka vad som står på baksidan av oljemålningen Stenarna.
Foto: ULRIKA ENGLUND
Fem oljemålningar
i gåva till landstinget
Landstinget har fått en gåva i
form av fem oljemålningar, skapade av Ewald Karlsson.
– Vi är jätteglada och mycket
tacksamma. Det är inte vanligt
med så stora donationer, säger
Henrik Ygge, konstansvarig vid
landstinget.
Det är Ewalds barn Ingvar Carlsson,
Luleå, och Monika Pettersson, Kalix,
som skänkt fem stora oljemålningar.
Två finns på Grytnäs vårdcentral – en
nära receptionen, en vid ett väntrum.
De tre andra hänger i ett sammanträdesrum i anslutning till sjukhuskyrkan
på Sunderby sjukhus, men ska flyttas
till en mer allmän plats i landstingets
lokaler.
När Ewald Karlsson dog 1990 var
han 75 år. Han var produktiv in i det
sista.
– De fem målningarna låg tillsammans med tre andra inpaketerade i en
trälåda och var tänkta att ingå i en utställning som han planerade i anslutning till sin 80-årsdag. Han hade
bland annat en inbjudan till USA,
säger Ingvar Carlsson.
– Kontakten med Grünewald blev
den definitiva vändpunkten. Han tog
privatlektioner av honom och senare
några brevkurser, men var i övrigt
autodidakt. Han försökte aldrig avbilda
något, han skapade alltid något eget,
berättar Ingvar Carlsson.
Men längtan tillbaka till naturen
och ljuset i Norrbotten blev för stark
och 1952 återvände han till hemgården
vid älven i Börjelsbyn utanför Kalix.
Tuschteckningar, träsnitt, oljemålningar, träskulpturer och kopparstick –
teknikerna och materialen var många
och de flesta verk skapade han i bagarstugan, som fungerade som ateljé.
Han var en udda människa i mångas
ögon och möttes av oförstående i byn,
men blev med tiden allt mer accepterad. I dag anses han vara en av länets
mer framstående konstnärer och framhålls som ”bygdens son”.
Ewald Karlsson föddes 1915 i Börjels-
byn utanför Kalix och växte upp under
enkla förhållanden. Pappan var änkeman och arbetade hårt vid flottningen
för att försörja de åtta barnen.
Ewald lämnade hembygden 1938.
Han bodde i Kumla, Östersund och
Södertälje och försörjde sig som inrednings- och modellsnickare. En
handskulpterad portdekor uppmärksammades av omgivningen, däribland
av den kände Isaac Grünewald.
På Grytnäs vårdcentral arbetar Ingvar
Carlssons kusin Ulla Bäckman, som
nu har två av sin morbrors målningar
som en del av sin arbetsmiljö.
Morgonpigga har mer i lön
ULRIKA ENGLUND, redaktör
2 Din dygnsrytm har betydelse för hur mycket du tjänar. De
morgonpigga tjänar drygt sju procent mer än de som har
svårare att komma igång, visar forskare i en dansk kartläggning. Samhället är inrättat efter morgonmänniskor, de flesta
jobb och aktiviteter börjar tidigt. Enligt studien sover
kvinnor längre än män: 13 minuter per natt,
eller 8 timmar och 8 minuter mot 7 timmar
och 55 minuter, skriver Du & jobbet.
– Många har ställt sig frågan vad det
skulle ha blivit av honom om han stannat söderut, där publiken och kännarna fanns. Det får vi aldrig veta, säger
Ingvar Carlsson.
Trots att de fem oljemålningarna
både har ett konstnärligt och ekonomiskt värde var det inget svårt beslut
för syskonen att skänka dem till landstinget.
– När vi öppnade lådan och fann de
åtta oljemålningarna kände vi att det
var synd om samtliga skulle hamna i
privata samlingar. Vi tycker oss veta att
vår far skulle ha uppskattat att en bredare publik skulle få ta del av dem.
På Grytnäs vårdcentral, som har
Börjelsbyn i sitt upptagningsområde,
har Stenarna sin plats vid väntrummet
till laboratoriet.
Katarina Swartz, läkarsekreterare,
har Förvandlingen på väggen alldeles
utanför receptionen där hon sitter. Det
är hon glad över.
– Både vi i personalen och patienterna ser målningarna dagligen, de är
stora och färgglada och passar bra här i
korridoren. Vi har dessutom fått berättat för oss en del om bakgrunden och
konstnären, säger hon.
Sedan blir det ett kärt men oväntat
återseende mellan Ingvar Carlsson och
hans kusin Ulla Bäckman, läkarsekreterare på vårdcentralen, som inte setts
på många år.
– För mig är det förstås roligt att det
blev just Grytnäs vårdcentral som fick
två av målningarna. Min mamma
Emelia var syster till Ewald, berättar
hon.
ULRIKA ENGLUND
Kärlek på lasarett = sant
Många förhållanden börjar på jobbet och vården är långt ifrån ett undantag. Var fjärde läkare
i ett parförhållande är tillsammans med en annan läkare, enligt Statistiska centralbyrån, SCB.
Uppskattningsvis var 20:e förhållande består
av två personer från samma yrke och läkarna
är med 24 procent den yrkesgrupp där det är
absolut vanligast, uppger Dagens Medicin.
nr 2 · maj 2011
Strokevård i utveckling
O Varje år drabbas över 900 norrbottningar av stroke, alltså en blodpropp eller blödning i hjärnan.
O För en del förändras livet radikalt, andra kan återvända till sitt vanliga vardagsliv.
O För att höja kvaliteten på strokevården i länet har rutiner setts över och en omfattande
utbildningssatsning dragit igång.
Strokeenheten – här
börjar vägen tillbaka
Broschen erhålls som bevis på den nyvunna strokekompetensen.
fakta
Stroke
E Varje år drabbas omkring 30 000 personer i Sverige av stroke, därav cirka
930 norrbottningar.
E Stroke är den tredje vanligaste döds­
orsaken i västvärlden. Det är även en av
de främsta orsakerna till funktionshinder.
E Stroke är ett samlingsnamn för blodpropp eller blödning i hjärnan. Till följd av
syrebrist skadas de funktioner som styrs
från det aktuella området.
E Symtomen kan vara tydliga som svaghet i ena kroppshalvan, synstörningar,
domningar eller talsvårigheter. De kan
även vara osynliga, exempelvis problem
med minne eller koncentration.
E Medelåldern för strokedrabbade män är
73 år, för kvinnor 77 år.
Källa: TT och Norrbottens läns landsting
Fast-testet
I landstingets väntrum runt om i Norrbotten hänger affischer som berättar om
Fast-testet. Förkortningen är hämtad från
orden för de områden man ska vara extra
uppmärksam på om man misstänker en
stroke:
Face/ansikte: Förlamning
i ansiktet? Be personen le
och visa tänderna. Är han
eller hon sned i ansiktet eller hänger mungipan ned?
Arm: Förlamning i arm? Be
personen lyfta armarna och
hålla kvar i tio sekunder.
Finns tecken till svaghet/
förlamning?
Språk: Svårigheter att tala
eller förstå? Be personen
upprepa meningen ”det är
vackert väder idag”. Har
personen svårt att hitta rätt
ord, säga rätt ord eller talar
sluddrigt?
Tid: Symtomen kommer
plötsligt och måste behandlas tidigt.
F
A
S
T
nr 2 · maj 2011
Sjuksköterskan Kerstin Rahkola, överläkaren Johan Niklasson och enhetschefen Åsa Hällström diskuterar ett åtgärdsprogram.
På avdelning 42 vid Sunderby sjukhus arbetar alltid flera yrkesgrupper runt strokepatienterna.
Vid en stroke handlar det om att
göra allt rätt redan från början.
– Med ett snabbt och optimalt
omhändertagande ökar chansen
till överlevnad. Dessutom kan ytterligare skador begränsas, säger
Åsa Hällström, enhetschef vid avdelning 42 på Sunderby sjukhus.
Stroke är ett område under ständig
utveckling vad gäller mediciner, omvårdnad och rehabilitering. Trombolysbehandlingar, en metod att med läkemedel
lösa upp en blodpropp, har ökat i antal
i länet.
Tiden inom vilken behandlingen ska
ges har utökats från 3 till 4,5 timmar, vilket gör att fler patienter kommer ifråga.
Norrbottens läns landsting ligger i dag på
fjärde plats i landet vad gäller trombolys,
trots långa avstånd.
Vid strokeenheten i Sunderbyn vill
man se en ökad kunskap om stroke bland
” Tiden är
en avgörande faktor.
Man ska
aldrig vänta
och tro att
det går
över. Sök
hjälp
omedelbart.”
norrbottningarna – det gäller att patienten så snabbt som möjligt kommer under
vård.
– Tiden är en avgörande faktor. Man
ska aldrig vänta och tro att det går över.
Sök hjälp omedelbart, uppmanar Åsa
Hällström och hänvisar till Fast-testet
(se faktarutan till vänster).
Även överläkaren Johan Niklasson,
specialist i geriatrik och internmedicin,
framhåller vikten av att snabbt få patienten till sjukhuset.
– Upp till 4,5 timmar efter stroken ges
propplösande läkemedel, men varje minut utan syre dör många hjärnceller,
säger han.
I dag vet vården även hur viktigt det är
att patientens blodtryck regleras. Patientens förmåga att svälja ska bedömas
innan den får något att äta, annars kan
han eller hon få lunginflammation eller
till och med kvävas. Patientens balans
Foto: ANDERS ALM
måste kontrolleras innan det är dags att
ställa sig upp.
– Vi håller noggrann koll på funktionerna, speciellt under det första dygnet.
Om inga problem visar sig ska rehabiliteringen igång genast, redan från dag ett,
säger Niklasson.
Det är inte bara den enskilda individen
som har mycket att vinna på om skador
kan begränsas och funktioner återtas.
Eftersom patientgruppen som drabbas
av stroke är stor och rehabiliterings- och
stödinsatserna ofta långvariga innebär
utvecklingen att samhällets kostnader
för strokerelaterade insatser på sikt kan
minska.
Det finns en strokeenhet på varje
sjukhus i Norrbotten. Sedan 2005 har
tre större utbildningsomgångar arrangerats för att höja kunskapsnivån
om stroke bland anställda
vid enheterna.
3
Strokevård i utveckling
Forts från sidan 3
” När vi jobbar med en
patient har alla något
att bidra med – det här
är ingen enmansshow.”
Vid den senaste utbildningen för
strokekompetensbevis, som avslutades
i höstas, användes för första gången
videokonferensteknik. Det underlättade för flera av de 50 deltagarna som
därmed slapp resorna till Sunderbyn.
– Den teoretiska delen utgick från
Sunderby sjukhus med videosändningar till Kiruna, Gällivare, Kalix och
Piteå. Den praktiska delen övades och
examinerades på det egna sjukhuset.
På så sätt har vi ytterligare stärkt vårt
samarbete mellan enheterna i länet,
säger Åsa Hällström, koordinator för
utbildningen.
För ett strokekompetensbevis krävs
både teoretisk och praktisk utbildning
för ökad kunskap om omvårdnad,
medicinsk behandling, rehabilitering,
svälj- och språkstörningar, psykosocialt stöd och krishantering, för att
nämna några områden. Dessa kunskaper ska sedan praktiseras under ett års
tid i arbetet med patienterna.
Vårdkedjan sträcker sig från ambulansen via akuten till strokeenheten
för akut omhändertagande. Sedan
påbörjas rehabiliteringen innan
patienten, i de flesta fall, återvänder
hem till bostaden. Där­efter tar primärvårdens och kommunernas personal
över.
– Det är nödvändigt att samtliga i
vårdkedjan har kunskap om och förståelse för sjukdomen. I stort sett all
ordinarie personal vid sjukhusen som
arbetar med strokepatienter har nu ett
strokekompetensbevis, säger Åsa Hällström.
Logopeden
Gunnar Erlandsson är kopplad
till teamarbetet
på strokeenheten i Sunderbyn.
Han har hjälpt
till att sprida
kunskap om
sväljningssvårigheter och de taloch språkrelate- Gunnar Erlands­
son, logoped.
rade problem
som ofta drabbar strokepatienter.
– Det kan upplevas dramatiskt att
förlora förmågan att tala med sina
nära och kära. Vi logopeder finns bara
på sjukhusen, men kunskap om afasi
är viktig för all personal som kommer
i kontakt med strokepatienter, säger
han.
Upplägget med teamarbete ska
användas vid all strokevård i Norrbotten. På strokeenheten i Sunderbyn
kan personalen inte tänka sig att arbeta på något annat sätt.
– Stroke är en komplicerad sjukdom. För att kunna ge en bra vård
krävs många yrkeskategorier som
samverkar. När vi jobbar med en
patient har alla något att bidra med –
det här är verkligen ingen enmansshow, säger Johan Niklasson.
Han betonar fördelarna med ett
prestigelöst arbetsklimat och ett ömsesidigt lärande.
– Jag som doktor blir utbildad av
logopeden och undersköterskan, samtidigt som de lär sig saker av mig.
Genom att känna till varandras kompetens kan vi nyttja alla professioner
fullt ut.
ULRIKA ENGLUND
4 Helhetstänkandet vid stroke ska förbättras
”Det finns
en del gap i
vårdkedjan”
En utbildningssatsning ska höja
strokekompetensen – i alla led.
Parallellt pågår arbetet med att få
in rutiner som stödjer ett helhetstänkande.
– Norrbotten har en god strokevård, men på en del håll finns det
gap i vårdkedjan, säger Birgitta
Fagervall Yttling, utvecklingsledare för det fleråriga Vital i norrprojektet Implementering av Norrbottens strokevårdprogram.
Under 2010 uppdaterades länets vårdprogram för stroke med utgångspunkt i
Socialstyrelsens nya nationella riktlinjer
för strokesjukvård från 2009.
– I arbetsgruppen ingick ett 30-tal
engagerade medarbetare från strokeenheter, primärvård
och kommuner,
säger Birgitta Fagervall Yttling som
fungerade som
koordinator för
arbetet.
”Det är helt av­
I det nya vårdgörande att sjuk­
programmet står
husen, vårdcentra­
det att både primär lerna och kommu­
och sekundär prenerna har ett fung­
vention ska ges hög erande samarbete
prioritet.
runt strokepatien­
– Vi är duktiga
terna, säger Bir­
på att ge informagitta Fagervall
tion, men det räckYttling.
er inte. Av personalen krävs mer aktiv hjälp till livsstilsförändringar vid exempelvis övervikt,
tobaksanvändning och låg fysisk aktivitet.
Tillsammans med representanter från
projektets arbetsgrupp har Birgitta Fagervall Yttling personligen besökt 32 vårdcentraler och träffat de flesta som jobbar
inom länets primärvård. Vid varje tillfälle
har även anställda vid hemtjänsten varit
inbjudna.
I projektets inledande fas anordnades
konferenser i varje sjukhusupptagningsområde. Även här deltog anställda från de
olika leden – specialistvård, primärvård
och kommuner – för att tillsammans
identifiera vad som är god strokevård och
vad de olika aktörerna måste göra, både
på egen hand och tillsammans, för att
åstadkomma en vårdkedja utan avbrott
(se faktaruta).
Under projekttiden har flera parallella
utbildningar genomförts, efter en kartläggning av personalens behov. Vård- och
omsorgspersonalen har bland annat getts
möjlighet att erhålla strokekompetensbevis. Hela 100 primärvårds- och kommunanställda i Norrbotten har gått den första utbildningen i strokekompetens, som
avslutades i februari i år. I den andra
omgången deltar 72 personer, med examinering i februari 2012. Under samma
tidsperiod har totalt 108 personer utbildats vid övriga vårdcentraler och kommuner i landet.
– Utbildningarna är ett sätt att införliva vårdprogrammet i vårdkedjan. Först då
blir det ett levande dokument som verkligen används och gör skillnad, säger
arrangören Birgitta Fagervall Yttling.
Sammanlagt har team från 29 av 31
landstingsdrivna vårdcentraler, 3 av 5 privata vårdcentraler och 9 av 14 kommuner
deltagit. Det gör Norrbotten till det överlägset mest aktiva länet i hela landet,
något som uppmärksammades vid Stroketeamkongressen i Uppsala i höstas.
Birgitta Fagervall Yttling fick då berätta
om arbetet i Norrbotten och länet lyftes
fram som ett gott exempel för att inspirera andra.
– Norrbotten har generellt sett en bra
strokevård, jämfört med riket i övrigt. Vi
har strokeenheter på samtliga fem sjukhus och enkäter visar att 94 procent av
patienterna var nöjda eller mycket nöjda
med sin vård 2008. År 2009 var patienternas bedömning av nöjdheten med
rehabiliteringen på sjukhus cirka 90 procent och efter utskrivning 80 procent.
Men vi kan bli bättre i vissa avseenden.
Siv Stjernström har under sina snart 40 år som distriktssköter­
ska och sjuksköterska träffat många patienter som drabbats av
stroke. Hilda Roth, 92 år, är en av dem. ”Vi har känt varandra
länge nu”, enas de om.
Foto: ANDERS ALM
För att bilda sig en uppfattning om hur
vården och eftervården fungerar i praktiken har projektet följt upp hur det gått för
enskilda strokepatienter, totalt 1 172 stycken. Fagervall Yttling vill inte gå in på hur
olika orter eller enskilda vårdcentraler
lyckades. Hon konstaterar bara att på en
del håll fungerar strokevården utmärkt,
medan det på andra håll fortfarande finns
saker att förändra. Målet är att uppnå likvärdig vård i länet.
Enligt Birgitta Fagervall Yttling är
nyckeln till en bra strokevård den obrutna
vårdkedjan, där strokepatienten aldrig riskerar att hamna mellan olika aktörer.
– Det finns även en del att arbeta vidare på ifråga om eftervården och det långsiktiga omhändertagandet.
ULRIKA ENGLUND
fakta
Strokevården i Norrbotten
Varje år får omkring 930 norrbottningar
en stroke. För var och en ska följande gö­
ras:
E En samordnad individuell plan upprät­
tas redan på sjukhuset där personal från
strokeenheten, primärvården och kom­
munen tillsammans med patienten och
närstående kommer fram till vilka åtgär­
der som krävs.
E Alla patienter erbjuds uppföljning i pri­
märvården med långsiktig rehabilitering,
anpassad efter individens behov.
E Primärvård och kommuner samverkar
för att ta fram en ny individuell plan, om
patienten är i behov av det. För att nå må­
len är det viktigt att både den som insjuk­
nat och dennes närstående involveras
fullt ut.
Källa: Norrbottens läns landsting
Tarja Spets hjälper Hilda Roth med ögondroppar. Utbildningen
för strokekompetensbevis riktar sig även till team inom hem­
tjänsten som ofta har en långvarig vardagskontakt med den
som drabbats av stroke.
nr 2 · maj 2011
Distriktssköterskan Siv Stjernström, arbetstera­
peuten Ann-Christin Rova och sjukgymnasten
Eva Törnquist Kejonen vid Malmens vårdcentral
i Kiruna är tre av 172 personer inom primärvår­
den och kommunerna i länet som gått eller går
strokekompetensutbildningen.
Stroken förändrade livet för Hilda, 92
Distriktssköterskan Siv Stjernström
parkerar vant bilen vid huslängan
i Kiruna där Hilda Roth, 92 år, bor.
Här har hon varit många gånger under
årens lopp, något som märks när vi
kliver in i bostaden.
– Välkommen, välkommen, säger
Hilda med värme i rösten och klappar
Siv på kinden.
Siv Stjernström har jobbat som sjuksköter-
ska och distriktssköterska i snart 40 år. Nu har
hon gått strokekompetensutbildningen, klarat
examineringen och fått en brosch och ett
diplom som bevis för sina nya kunskaper.
Totalt har 100 primärvårds- och kommunanställda i Norrbotten utbildat sig i den första
omgången, som avslutades i februari. Utbildningen riktar sig till team. Från Malmens vårdcentral har även Ann-Christin Rova, distriktsarbetsterapeut, och Eva Törnquist Kejonen,
distriktssjukgymnast, deltagit.
Alla tre är överens om att utbildningen varit
inspirerande, samtidigt som den gett dem en
gemensam kunskapsgrund att utgå från i det
fortsatta arbetet. En del av det som togs upp var
nytt, annat kände de till sedan tidigare.
– Men det är alltid bra att repetera kunskap.
Det är inte säkert att man kommer ihåg allt
man en gång lärt sig, säger Eva Törnquist Kejonen.
Tanken är att teamet ska föra ut kunskap till
övriga på vårdcentralen som jobbar med strokedrabbade samt till patienter, anhöriga och
hemtjänstens personal.
nr 2 · maj 2011
Utbildningen har lett till flera konkreta för-
ändringar vid vårdcentralen. Personalen har
tagit fram egna rutiner ur vårdprogrammet
som de använder i vardagen. Syftet är att göra
strokevården vid vårdcentralen mer enhetlig,
oavsett vem som möter patienterna.
Dessutom har de anställda börjat jobba i lag
på ett annat sätt än tidigare.
– Utbildningen har fått oss att förstå värdet
av teamarbete. Vi har tidigare inte varit så bra
på att utnyttja varandras yrkeskunskap. Tidigare åkte distriktssköterskan, arbetsterapeuten
och sjukgymnasten ut en och en till patienten,
som på så sätt fick tre besök. I fortsättningen
kommer vi oftare att åka ut tillsammans, säger
Siv Stjernström.
Tack vare vårdprogrammet har läkarna i dag
en checklista att följa vad gäller strokepatienter.
Det är något som också kommer att gagna
patienterna, tror de tre i teamet.
– Det underlättar inte minst vid vårdcentraler som vår som har flera stafettläkare.
Den här eftermiddagen är det 92-åriga Hilda
Roth som får besök från vårdcentralen. För sin
ålder är hon pigg, men en mindre stroke i höstas förändrade hennes tillvaro. Hon fick svårt
med talet, något hon sedan dess tränat på och
fakta
Strokekompetensbevis
E Den ettåriga utbildningen utgår från Stroke
Riksförbundets koncept. Upplägget finns i tre
olika versioner beroende på var i vårdkedjan
man befinner sig: en utbildning riktar sig till
dem som arbetar på en akut strokeenhet, en till
dem som arbetar med strokerehabilitering och
en tíll dem som arbetar inom primärvård och
kommuner.
E För anställda inom primärvården och kom­
muner i Norrbotten omfattar utbildningen tre
till fyra dagars teoretisk och praktisk utbildning
plus studier av litteratur, riktlinjer och annat
kursmaterial.
E Den teoretiska delen sänds via videokonfe­
rens från landstingshuset i Luleå. Föredragen
handlar bland annat om vilka kognitiva svårig­
heter som kan uppstå och vilket stöd och be­
mötande som den drabbade behöver för att lära
sig på nytt eller kompensera de förmågor som
försvunnit.
E I den praktiska delen får deltagarna kunskap
om förflyttningar, hjälpmedel, funktionella vilo­
ställningar och mycket annat.
E Studiebesök vid strokeenheter, öppenvårds­
rehabiliteringar och logopedin anordnas. Det
ges även möjlighet till auskultation, däribland
vid sjukhusens strokeenheter.
Källa: Stroke-Riksförbundet, Norrbottens läns landsting
nästan fått tillbaka. Hon har slutat att dagligen
laga lunch till två av ”pojkarna”, det ord hon
använder när hon talar om sina fyra söner. I
stället för att lämna lägenheten för att handla
mat får hon matsändningar levererade hem.
Fyra gånger per dag kommer hemtjänstens
personal för att hjälpa henne med ögondroppar
och mediciner. En del hjälpmedel har hon
också fått, exempelvis en rollator. En arbetsterapeut har sett över lägenheten; där finns inga
besvärliga trösklar eller sladdriga trasmattor
som kan orsaka fall.
I en pärm i köket finns beskrivet vad hon
råkat ut för och vad som gäller. Via den kan
vårdcentralens och hemtjänstens personal även
kommunicera med varandra.
Trots förändringarna efter stroken ser Hilda
Roth positivt på tillvaron. Under vintern har
hon via tv:n följt skidåkarnas framfart i Holmenkollen – längdåkningsintresset är lika stort
som tidigare. Hon trivs i sin lägenhet där fotografier på barn och barnbarn men även på
henne och hennes avlidne man berättar om ett
långt och rikt liv.
– Jag har bott här i 25 år och vill bo kvar så
länge som möjligt, säger hon.
Var tredje vecka gör distriktssköterskan ett
hembesök.
– Då tar jag blodtryck och lite prover. Vi passar också på att läsa ur tidningen och småpratar, för att på så sätt öva talförmågan, säger Siv
Stjernström och sätter sig ännu en stund bredvid Hilda i soffan i vardagsrummet.
ULRIKA ENGLUND
5
Äldre
– en resurs
på arbetsmarknaden
Landstinget har engagerat sig i
hur man ska lösa kompetensbehov, underlätta generationsväxling
och förmå äldre att arbeta längre
än idag.
Distriktssköterskan Lisa Andersson (till vänster) och undersköterskan Gunnel Karlsson väljer att fortsätta att jobba efter pensioneringen, något de inte är
ensamma om. Under 2010 arbetade totalt 309 personer födda 1944 eller tidigare, alltså minst 65 år gamla, åt Norrbottens läns landsting.
Tillbaka på arbetet
– som pensionärer
Foto: MARIA ÅSÉN
En del sätter inte sin fot på jobbet
sedan de gått i pension. Andra väljer att arbeta kvar ytterligare
några år.
Distriktssköterskan Lisa Andersson och undersköterskan
Gunnel Karlsson har valt att behålla kontakten med sitt gamla
yrkesliv.
Att arbeta ströpass och under semesterperioder när behovet är störst har blivit
en bra kompromiss för Lisa Andersson.
Sammantaget blir det ungefär kvartstid.
Hon fyller 67 år i år och gick i pension
vid dryga 63. Att hon slutade då är inget
hon ångrar men senare ville hon tillbaka
och jobba en del – på sina egna villkor.
– Något år till tänker jag fortsätta att
jobba lite extra. Sedan ska jag njuta av
pensionärslivet. Jag ska inte sticka under
stol med att det till stor del är en ekonomisk fråga. Jag vill dryga ut pensionen,
men det är också roligt att träffa sina
arbetskamrater och hålla kunskapen vid
liv, säger hon.
Lisa Andersson är disktriktsköterska
på Hertsöns vårdcentral i Luleå. Här har
hon arbetat under många år och lärt
känna både personal och patienter.
Gunnel Karlsson har en liknande histo-
ria. Hon jobbade som undersköterska på
Örnäsets vårdcentral i Luleå och gick i
pension i höstas, men har ryckt in en del
även sedan dess.
” Att få
jobba några
dagar i
månaden
vore helt
perfekt.
Det vill jag
fortsätta
med så
länge jag
orkar.”
Fast tandställning
bäst och billigast
– Jag fyllde 65 i mars och arbetade
kvar ett halvår till innan jag gick i pension. Det var med blandade känslor jag slutade för jag trivdes verkligen bra på jobbet. Min man hade redan varit pensionär
i två år och vi ville få mer tid tillsammans
och för fritidshuset i Västerbotten, berättar hon.
Under hösten och vintern har Gunnel
Karlsson gått in som vikarie på Örnäsets
vårdcentral några veckor när det fattats
folk.
– Att få jobba några dagar i månaden
vore helt perfekt. Det vill jag fortsätta
med så länge jag orkar. Man saknar sina
arbetskamrater och jobbet, men också
patienterna.
– Jag började på Örnäsets vårdcentral
1985 så det har varit en stor del av mitt
arbetsliv. Och med en låg pension är det
förstås ett välkommet tillskott att kunna
jobba lite, säger Gunnel Karlsson.
För både Lisa Andersson och Gunnel
Karlsson är det arbetsmiljön, kollegorna
och kontakten med patienterna de saknar
sedan de gick i pension.
– Det piggar upp att komma hit och
arbeta. Personalen har jobbat länge tillsammans och jag trivs bra. Det var just
hit jag ville, inte till vilken vårdcentral
som helst, säger Lisa Andersson.
– Jag känner mig välkommen och
behövd när jag går in och jobbar, säger
Gunnel Karlsson.
Under sina arbetsliv har de sett en del
Samhället skulle spara miljontals kronor varje år
om fler barn behandlades med fast tandställning.
Det visar nya studier vid avdelningen för ortodonti vid
Malmö högskola. Undersökningen omfattar fyra be­
handlingsmetoder: fast tandställning, avtagbar tand­
ställning (expansionsplåt), composituppbyggnad på un­
derkäkens kindtänder samt avvaktan i förhoppning att
problemet ska rätta till sig själv. Varken compositupp­
byggnad eller avvaktan har någon effekt på korsbett.
Den fasta tandställningen hade överlägset bäst resultat.
6 Understimulans
farligt för hälsan
förändringar. Till exempel hur arbetstempot ökat inom vården.
– Det finns allt mindre tid att resonera
med kollegor om patienter och metoder.
Det märks också när man sitter i telefonrådgivningen. Man ska klara av många
samtal på kort tid, säger Lisa Andersson.
Hon tycker att en så stor arbetsgivare
som Norrbottens läns landsting med så
många olika arbetsplatser och arbetsuppgifter borde kunna ta hand om dem som
närmar sig pensionen på ett bättre sätt.
En möjlighet hon tänkt på är att låta äldre
få gå ner i arbetstid eller kanske få mindre slitsamma arbetsuppgifter, men med
bibehållen lön.
– Det finns vissa jobb och avdelningar
där nästan ingen jobbar kvar till pensionen. Det borde vara enklare att få lite lugnare arbetsuppgifter när man blir äldre,
om landstinget menar allvar med att man
vill att äldre ska fortsätta arbeta. Till
exempel skulle vi som varit med länge
kunna handleda nyutbildad personal.
– Det borde löna sig samhällsekonomiskt att äldre ändå är kvar på arbetsmarknaden. Och här i Norrbotten är det
brist på vårdpersonal, åtminstone inom
en del yrkesgrupper, säger hon.
P AT R I K L I N D É N
Fotnot: På webben finns fler intervjuer
med norrbottningar som resonerar om
pensionering och arbetsvillkor för äldre.
Se nll.se/bestagers
Inte bara en stor arbetsbelastning utan
även understimulans, det som brukar
kallas bored-out, kan ha en negativ inver­
kan på vår psykiska hälsa och vårt välbe­
finnande. Studien, gjord bland ett tvär­
snitt av befolkningen i Tyskland, visade
att det fanns ett samband mellan att vara
understimulerad på jobbet och depres­
siva symtom. Det gäller oavsett vad vi har
för yrke, skriver tidningen Du & jobbet.
Satsning på
cancercentrum
Norrlandstingens regionförbund
har fått sju miljoner kronor av So­
cialstyrelsen för att fortsätta arbe­
tet med att bygga upp ett regio­
nalt cancercentrum, RCC Norr. Ett
särskilt profilområde blir ”Cancer­
vård i glesbygd”. Tanken är att er­
farenheter och utveckling i norra
regionen ska tas tillvara i landets
övriga fem sjukvårdsregioner.
Medelåldern i Norrbotten är hög och
många närmar sig pensionsåldern. Inom
några år kommer det att råda arbetskraftsbrist och få yngre ska försörja
många äldre.
Dessutom är de som nu går i pension,
som grupp, friskare och piggare än
någonsin tidigare. Detta har fått Norrbottens läns landsting att engagera sig i frågan.
– Landstinget har här två roller. Dels
som en av länets största arbetsgivare, dels
som regional aktör, förklarar Anna Lindberg, kontaktperson för projektet på regionala enheten.
Arbetet befinner sig i en inledningsfas
men bland annat deltar Norrbottens läns
landsting i EU-projektet Best Agers, i vilket 19 partners i 8 länder i Östersjöområdet samarbetar.
Syftet är att visa hur man kan tillvarata
55-plussarnas kunskaper och erfarenheter
på arbetsplatser, i företag och företagande.
Ewa Hedkvist Petersen är regional projektledare för Best Agers.
– Tidigare har
det funnits en tendens att se äldre
som en belastning i
arbetslivet. Så är det
inte längre. Nu
handlar det snarare
om hur arbetsgivare ska resonera för
att kunna behålla
äldre arbetskraft.
Det kan till exempel
handla om arbetsmiljö, deltid och att
Ewa Hedqvist
få fungera som
Petersen, regional
mentor för yngre,
projektledare för
säger hon.
P AT R I K L I N D É N Best Agers.
Fotnot: Läs mer om Best agers på web­
ben: nll.se/bestagers och best-agers-project.eu
fakta
Fler äldre jobbar länge
E Socialförsäkringsminister Ulf Kristers­
son och den borgerliga alliansen har
flaggat för höjd pensionsålder. Aktuella
frågor är rätten att få jobba kvar till 69
års ålder och en höjning av lägsta ålder
för att börja ta ut statlig pension från
61år till 62 år. En utredning ska tillsät­
tas. Syftet är att höja den faktiska pen­
sionsåldern.
E Gruppen som närmar sig pension är
större än tidigare. Mellan 1990 och
2009 ökade andelen av befolkningen i
åldern 55-64 år med 40 procent.
E Redan nu är det fler äldre än tidigare
som arbetar. Enligt Statistiska central­
byrån, SCB, är 12,7 procent av personer
i åldern 65-74 sysselsatta. 1987 var mot­
svarande siffra 7,7 procent.
E Det finns ekonomiska fördelar att fort­
sätta jobba efter pensionen. Som an­
ställd får man del av jobbskatteavdra­
get, vilket innebär att det är mindre
skatt på lön än på pension. Dessutom
har personer över 65 år ett förhöjt
grundavdrag.
Källor: SCB och Skatteverket
nr 2 · maj 2011
Vi fikar med…
Vi pratar om allt – utom patienterna
På den lilla vårdcentralen i Råneå
fikar alla tillsammans klockan nio
på morgonen.
Stämningen är gemytlig.
– Vi har inga gränser mellan
olika yrkesgrupper utan alla pratar med alla, säger ST-läkaren
Malin Persson Åhl.
Ofta klingar det så glada skratt från fikarummet att patienterna blir oroliga.
– Det har hänt att de tror att vi skrattar
åt dem. Men det enda samtalsämnet som
är tabu på vår fikarast är just patienterna,
säger undersköterskan Christina Strömbäck.
Hon och läkarsekretaren Catarina
Thomteen har arbetat längst på vårdcentralen. De började bägge två 1973 och tänker pensionera sig tillsammans när de
fyller 65 om fem år. Men även nyanställda finner sig snabbt till rätta i Råneå. STläkaren Malin Persson Åhl kände sig
hemma på en gång, både med kollegorna
och patienterna.
– Det är väldigt mysigt att jobba på ett
sådant här litet ställe. Man lär snabbt
känna patienterna och det gör jobbet som
läkare enklare. Det är lätt att få en helhetsbild, säger hon.
Upptagningsområdet sträcker sig från
Mjöfjärden i söder till Näverberg i norr.
Där finns bara två hus men grannbyn
Forshed har vuxit de senaste åren. Via
Internet har människor från Norge och
Shetlandsöarna hittat dit. Husen är billiga och immigranterna har lockats av det
naturnära läget mitt i skogen.
Just nu är 3 882 patienter listade i
Råneå. Sedan vårdvalet infördes har vårdcentralen tappat cirka 200 patienter. Men
en del har kommit tillbaka.
– Många tror att
det ska vara mer
praktiskt att tillhöra
en vårdcentral i
Luleå eftersom de
jobbar inne i stan.
Men en patient kom
tillbaka efter att ha
försökt att få en tid
på sina nya vårdcentral under flera
dagar utan att lyckas, berättar verksamLars Grundström,
hetschef Lars
verksamhetschef.
Grundström.
Lena Eriksson,
distriktssköterska,
Malin Persson Åhl,
ST-läkare, och Åsa
Kitti, undersköter­
ska, trivs på Råneå
vårdcentral.
Foto: MARIA ÅSÉN
När patienterna ringer till de tre läkarna
i Råneå kan det hända att de inte ens
säger efternamnet utan presenterar sig
som ”Gösta”.
Medelåldern bland patienterna är hög,
12,9 procent är över 75 år, 7,8 procent
över 80 år, 1,4 procent över 90 år och två
personer över 100 år. Den äldsta, en dam
på ett äldreboende i Råneå, är 105 år.
Många är kroniker och kommer regelbundet till vårdcentralen för diabetes,
högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdomar. De 170 asylsökande som finns i
Råneå har kommit med nya diagnoser till
vårdcentralen. Flera lider av posttraumatisk stress på grund av upplevelser i sina
hemländer.
son, som har varit läkare på vårdcentralen
i 17 år.
På fikarasten är tv-programmen Solsidan, Gynekologen i Askim och Let’s dance
vanliga samtalsämnen. Ofta skrattar medarbetarna åt något dråpligt som har hänt
där. Ibland tar de fram Gert Fylkings bok
Gerts fredagsfräckisar som står i fikarummet och får sig några skratt.
– Vi kan också vara ganska självironiska och driva med oss själva, säger Catarina Thomteen.
I dag står en mandelkaka från Coop
uppdukad på fikabordet. Men för det
mesta nöjer sig personalen med en slät
kopp kaffe och en frukt.
Några revir mellan de olika yrkesgrup-
När personalen går omkring i byn kom-
” Det är väldigt mysigt att jobba på ett
sådant här litet ställe. Man lär snabbt
känna patienterna och det gör jobbet
som läkare enklare.”
mer ofta någon äldre tant eller farbror
fram och ber om råd.
– Är det enklare frågor brukar jag ge
konsultationer ute på byn. Det är trevligt
att bli igenkänd och det är inte alltid sjukdomar man pratar om, det kan lika gärna
vara om väder och vind, säger Mats Nils-
perna finns inte i Råneå. Alla pratar med
alla. Det är högt i tak och även känsliga
ämnen som politik ventileras.
– Det spelar ingen roll att vi tycker
olika, vi respekterar varandra ändå,
menar Christina Strömbäck.
När någon fyller år ordnar personalen
fester ihop och det händer att de åker in
till Luleå och går på after work tillsammans på fredagarna.
– Det är faktiskt väldigt trevligt i
Råneå, avslutar Malin Persson Åhl.
Vid klockan halv tio töms fikarummet
snabbt. Alla har bråttom ut för att jobba
igen på vårdcentralen mitt i byn.
A nn - K atrin Ö h m an
fakta
Personalen vid
Råneå vårdcentral
Arbetsplats: Råneå vårdcentral.
Antal anställda: 17
Yrkesgrupper: Läkare, sjuksköterskor, di­
striktsköterskor, barnmorska, underskö­
terskor, arbetsterapeut, sjukgymnast och
läkarsekreterare.
Samtalsämnen på fikarasten: Gerts fredagsfräckisar, tv-programmen Let’s dance,
Solsidan och Gynekologen i Askim, firandet
av födelsedagar och after work.
Tabun: Vi pratar aldrig om patienterna.
Åtta nya psykiatriska
vårdplatser i Sunderbyn
Överbeläggningar har hört till vardagen på den psykiatriska slutenvårdsavdelningen i Sunderbyn.
Nu har åtta nya vårdplatser
skapats och 15 personer anställts
för att klara det hårda trycket.
Vuxenpsykiatrins slutenvårdsavdelning
32 på Sunderby sjukhus har länge haft
problem med överbeläggningar, något
som påverkat både personal och patienter. En dialog om hur situationen ska
kunna förbättras har förts inom verksamheten och med patientorganisationer; fler
vårdplatser har varit ett återkommande
önskemål. Genom att flytta delar av verknr 2 · maj 2011
samheten till andra lokaler har utrymme
frigjorts och i mars var det dags för invigning.
De åtta nya vårdplatserna utgör en
egen enhet, där varje rum är avsedd för
en enskild patient. Där finns även ett
barnrum som kan nyttjas när patienter
får besök av sina barn eller när hela
familjen samlas för samtal med läkare
och annan personal.
Lösningen anses dock vara tillfällig
i väntan på den stora om- och tillbyggnaden av sjukhuset.
Totalt finns nu 32 vårdplatser på avdelning 32 och en personalstyrka på drygt
70 personer, varav 15 är nyanställda.
Verksamhetsche­
fen Pia Byström
överlämnar en in­
vigningsblomma
till Ingela Hell­
ström, enhetschef
för avdelning 32,
och hennes med­
hjälpare Jan Karls­
son, enhetschef för
Missbruks- och be­
roendeenheten.
Foto: MALIN
CARLBORG
7
Mer närproducerat på
Lyckad livsmedelsupphandling
ger fler lokala leverantörer
Nu får patienterna på Sunderby
sjukhus och Piteå älvdals sjukhus
äta kött och fisk som producerats
inom länet.
Landstinget bestämde sig för
att genomföra sin upphandling av
livsmedel på ett helt nytt sätt och
plötsligt öppnades möjligheterna
för lokala företag att lämna anbud.
Inom Norrbottens läns landsting började
man fundera över den nya upphandlingen
av livsmedel för drygt ett år sedan. Vid den
tiden hade landstinget ett stort avtal med
en enda stor grossist som levererade merparten av allt livsmedel. 2 500 olika typer
av artiklar ingick i avtalet.
– Det hade varit mycket debatt i media
om maten vi äter och personalen hade reagerat och sagt att de önskade få jobba med
lite mindre producenter. Därför ville vi
pröva att göra på ett lite annorlunda sätt,
berättar upphandlaren Theresa Hägglund.
I landstinget finns
också två naturbruksgymnasier
med stort engagemang för ekologiskt
producerat livsmedel
och miljövänliga
metoder. Många
tyckte att det var
konstigt att landsUpphandlaren
tinget som helhet
Theresa Hägglund
gick i motsatt riktär nöjd med det nya
ning.
avtalet.
Landstingets upphandlare beslutade sig
för att tillsammans med representanter
från kök och restauranger ge sig ut och
rekognosera den lokala marknaden. De tog
reda på exakt vilka livsmedel som producerades i länet, höll öppna möten i två kommuner och hade långa telefonsamtal med
de lokala producenterna. Syftet var att
utforma en upphandling så att även små
och medelstora företag hade chans att
lämna anbud.
– Sammanfattningsvis gjorde vi en väldigt grundlig marknadsundersökning,
säger Theresa Hägglund.
När anbudsförfrågan gick ut fanns det,
istället för som tidigare bara ett enda stort
ramavtal, nu 27 olika avtalsområden som
det var möjligt att lämna anbud på. Ett
avtalsområde kunde gälla till exempel
enbart potatis, eller enbart nötkött.
– Vi gjorde så eftersom vi vet att det
finns lokala företag som enbart odlar potatis eller producerar kött.
Att vara producent i närområdet är ingenting som premieras i EU:s lagstiftning
om upphandling. Tvärtom säger principer
att alla ska behandlas lika och att ingen ska
diskrimineras, oavsett geografiskt läge.
Djurskyddsfrågan är heller ingenting man
enkelt kan hänvisa till, berättar Theresa
Hägglund.
– Det går visserligen att ställa krav på att
till exempel kycklingar ska ha ett visst
minimiutrymme att röra sig på eller att grisarna inte ska kuperas, om man kan motivera det. Men det går inte att i sin helhet
hänvisa till ett annat lands djurskyddslagstiftning. Flera fall har prövats rättsligt och
underkänts, så att upphandlingen har fått
göras om.
Inte heller går det att av miljöskäl säga
nej till långa transporter.
– Målet är ju att främja fri konkurrens
och fri rörlighet på hela den europeiska
marknaden.
I tidigare upphandlingar är det i princip
bara tre större grossister som har kunnat
lämna anbud – Servera, Svensk Cater och
Menigo.
Med den nya uppdelningen i 27 avtalsområden, varav en del är väldigt begränsade, har landstinget i stället fått in 14 anbud,
varav tio från lokala producenter.
Ella-Marit Janse och Karin Enesund Tuoremaa är köksbiträden i Sunderbyn sjukhuskök. Idag serveras köttgryta med kokosgrädde, med kött från lokala producenter.
– Det är jättebra jämfört med tidigare.
Av de tio lokala producenterna var det
tre som lyckades få sina anbud antagna.
Nyhléns Hugosons Chark AB ska leverera
allt färskt nötkött, varav den största delen
ska vara ekologiskt. BD fisk ska leverera
färsk, gravad och inlagd fisk. Luleå bageri
ska leverera fikabröd, smörgåsar och sallader.
Att inte fler närproducenter klarade sig
bättre i upphandlingen förklarar hon med
att de inte hade tillräckligt konkurrenskraftiga priser. Vissa avtalsområden har blivit
överklagade och håller nu på att överprövas, så där vet hon inte hur utgången blir.
Avtalen gäller i tre år framöver med möj-
lighet till förlängning ytterligare ett år.
– Vi fick lägga ner mycket jobb i förväg,
men jag tror att det är bra att flera aktörer
får chansen. Det gynnar både kvalitet och
pris.
Landstinget har sparat sex miljoner kronor per år och höjer andelen ekologiskt
från 6 till 17 procent.
Men det finns också en nackdel med det
nya avtalet. Det blir mer omständligt ute
i verksamheterna där man nu måste börja
beställa mat från flera olika leverantörer.
Sunderby sjukhus är en av de verksamheter som sedan den 1 mars har börjat
köpa in enligt det nya upphandlingsavtalet.
– Visst är det lite krångligare, men jag
tror vi kommer in i det, säger Tanja Sundström, projektledare i köket.
– Jag tycker det är bra. Man ska väl
gynna de lokala företagen. Tidigare kom
köttfärsen från Irland, säger kokerskan
Birgitta Rönnberg.
Grisbonden Mikael Hugoson i Alvik utanför Luleå med företaget Nyhléns Hugosons
Chark AB kommer att leverera nötkött från
gårdar i närområdet.
– Det är ett genombrott att det går för
mindre aktörer att sälja till landstinget. Nu
kan bönderna här i norr äntligen känna att
det går att producera ekologiskt.
Han hoppas att flera kommuner och
landsting tar efter, så att också till exempel
skolbarnen får möjlighet att äta ekologisk
och närproducerad mat.
– Frågar man konsumenterna i butiken
så väljer de ofta svenskt, ekologiskt och
Kravmärkt, men i skolan och på äldreboenden vet vi inte var maten kommer ifrån.
U L R I K A VA L L G Å R D A
fakta
Vi köper närproducerat
Följande verksamheter omfattas av det nya
avtalet:
E Piteå älvdals sjukhus, gäller både mat
som distribueras till patienter och till
personalmatsalen.
E Sunderby sjukhus, gäller både mat
som distribueras till patienter, till restaurang Källan samt till äldreomsorgen i Luleå kommun.
E Landstingshusets nyöppnade restaurang Solsidan.
E Grans naturbruksskola.
E Kalix naturbruksgymnasium.
Dagens lunch på Solsidan
Kocken Anders
Berglund är den
som tillsammans
med restaurangbiträdena Anne-Maj
Larsson och Doris
Brännström ansvarar för maten.
Landstingshusets personalmatsal
har ersatts av en riktig restaurang.
I Solsidan kök & matsalar serveras
både lunchbuffé och à la carte.
skärmtaket vid huvudentrén som liknar
skärmtaket vid entrén till Stadsvikens vårdcentral, säger arkitekten Kenneth Söderlund vid MAF Arkitektkontor.
Personal och besökare i landstingshuset i
Luleå har under hösten och vintern druckit
kaffe och ätit lunch i anslutning till foajén.
I dagarna öppnar den om- och utbyggda
restaurangen med plats för 300 matgäster,
en fördubbling jämfört med tidigare. En ny
entré från markplanet gör att tillgängligheten för externa gäster ökar, liksom möjligheten att erbjuda konferensgäster
mat även på tider när övriga delar av
fastigheten har stängt.
En glasvägg på cirka 150 kvadratmeter utgör det stora blickfånget.
Ljuset flödar in: namnet Solsidan är
inte taget ur luften. Ett liknande ljusinsläpp möter besökaren redan vid
landstingshusets huvudentré.
– Tanken är att hålla ihop byggnaden
genom att låta samma idéer och material återkomma på flera håll. Ett exempel är
På nedre plan dras blickarna även till en
vägg med ett 15 meter långt och nära tre
meter högt svartvitt fotografi föreställande
Södra hamnen i Luleå, taget av den kända
Luleåfotografen Henny Tegström på 1910talet.
Den lilla matsalen, även kallad vip-rummet, rymmer 48 matgäster. Även där täcker ett uppförstorat fotografi en av väggarna.
Bilden föreställer Luleälven vid Porjus och
är från 1921.
Bord, stolar, gardiner, belysning – allt är
nytt i restaurangen. Dessutom har en ny,
energisnål diskmaskin inhandlats. Den
nyttjar vattnet från förspolningen, vilket
kommer att innebära energi- och kostnadsbesparingar för landstinget.
Men den största förändringen handlar
inte om lokalerna och inredningen utan
tallriken
Forskning i landstinget
Krister Tano, läkare och sektionschef vid öron-näsa-hals-kliniken i Sunderbyn, har forskat i många år. Hans
arbete har bland annat resulterat i en nässpray med uppgift att oskadliggöra förkylningsvirus. Till vänster STläkaren Anton Rönnblom.
Foto: JENNIE PETTERSSON
Nässpray kan ge
kortare förkylning
Krister Tanos forskning har resulterat i en
nässpray som kan bli en världsnyhet. Ett
naturligt enzym som stärker bakteriefloran
i näshålan är grunden i produkten. Krister
Tano har nu beviljats upp till två miljoner
kronor i statligt forskningsstöd.
Birgitta Rönnberg, kokerska, och Gulnara
Simonjan, köksbiträde, tycker det är positivt att landstinget har fått möjlighet att
köpa råvaror från närområdet.
Foto: ULRIKA VALLGÅRDA
Krister Tano, läkare och sektionschef vid öronnäsa-hals-kliniken i Sunderbyn, doktorerade 2001
med sina studier av hur den normala bakteriefloran
skyddar mot öroninflammationer.
Efter disputationen har han fortsatt att forska och
helt nyligen blivit beviljad ett statligt forskningsstöd
på upp till två miljoner kronor via Vinnova.
– Det innebär att jag nu kan genomföra en större
klinisk multicenterstudie på förkylda. Om det visar
sig att sprayen verkligen kan förkorta en förkylning
kan den bli en världsnyhet och den skulle förmod­
ligen vara ute relativt snabbt på marknaden, säger
Krister Tano.
Krister Tanos forskning har visat att öronfriska
Utbyggnaden innebär plats för fler matgäster, samtidigt som den nya entrén i markplanet
gör det enklare för externa matgäster att nå restaurangen.
Foto: ULRIKA ENGLUND
om maten, anser Stefan von Below, verksamhetschef för Kostservice.
– I och med att vi nu anställer en egen
kock som lagar mat på plats har vi möjlighet att anpassa oss efter matgästernas
behov och önskemål. Vi tänker oss ett större utbud av rätter och temaveckor av olika
slag. Tack vare den nya livsmedelsupphandlingen kommer vi att kunna använda upp
till 17 procent ekologiska råvaror, säger han.
Solsidan kök & matsalar är öppen för
allmänheten. I samband med bokning av
sessionssalen ska det även gå att beställa
bord i restaurangen, något som kan locka
fler externa konferenser till huset.
Landstinget får dock inte konkurrera
med privat verksamhet och kommer därför
inte marknadsföra restaurangen utanför
den egna verksamheten.
ULRIKA ENGLUND
barns normalflora är bättre på att producera väte­
peroxid jämfört med barn med återkommande öroninflammationer.
– Jag provade att spraya in snälla bakterier i näshålan, ungefär som man tillsätter hälsofil i tarmen,
förklarar han.
Att spraya in levande bakterier på barn kan dock
vara lite kontroversiellt. Istället har han forskat vidare på vilka bakterier och virus som är känsliga för
väteperoxid. Han fann att enzymet glukosoxidas,
som även finns i honung, ökar produktionen av
väteperoxid och stärker den normala bakteriefloran
i näshålan. Detta väckte tanken på att utveckla en
nässpray som innehåller glukosoxidas.
Under våren pågår en pilotstudie med elitskid­
åkare i Umeå och Försvarshälsan i Boden. Det är en
så kallad dubbelblind studie där hälften av testpersonerna har fått koksalt istället för glukosoxidas. Vid
förkylningssymptom ska testpersonerna använda
sprayen i en vecka och ta virusprov dagligen.
Det fiffiga med en nässpray med glukosixidas är att
förkylningsviruset sitter i och bakom näsan och därför är åtkomligt med en nässpray.
– Effekten blir också att man samtidigt stärker
den egna normala bakteriefloran så att den blir bätt-
re på att producera väteperoxid. Alltså tvärtemot
vanliga antibiotika som försvagar den egna normal­floran, säger Krister Tano.
Sprayen verkar direkt mot förkylningens orsak
och kan oskadliggöra viruset, till skillnad från traditionella avsvällande nässprayer som bara angriper
vissa av symptomen vid förkylningen.
– Det man vill med sin forskning är ju att förbättra för patienten. Det känns spännande om det kan
bli något nytt i behandlingsväg och dessutom en
norrbottnisk produkt, säger Krister Tano.
Steget från forskning till att ta fram en färdig pro-
dukt för marknaden är dock stort.
– I Norrbotten finns ingen tradition att tillverka
läkemedel. Men jag har fått bra hjälp av Umeå Biotech Inkubator som fungerar som en länk från forskare till produktion. Utan dem hade jag inte kommit
så här långt.
Under sina år som forskare har han märkt en
positiv attitydförändring till forskning inom landstinget. De senaste två åren har han haft vissa veckor
per år vikta för sin forskning.
I dag finns det också bra möjligheter att forska i
anslutning till det vardagliga arbetet. På Piteå älvdals
sjukhus har man ett av Sveriges få öronlabb i sitt
slag, alldeles intill den övriga verksamheten. Tillgängligheten gör det enkelt att ta steget in i labbet
mitt i vardagen.
Den dag som Landstingstidningen kommer på
besök har Krister Tano och hans kollegor Anders
Niklasson, överläkare, och Anton Rönnblom, STläkare, lyckats filma en trumhinna från insidan av
örat.
Forskarteamet beskriver entusiastiskt sina egna
uppfinningar för forskning och träning på olika
kirurgiska ingrepp. Bland annat tittar man på mekanismerna bakom brott av hammarskaftet, som är en
orsak till hörselskador.
– Än så länge är det bara jag här som har doktorerat, men min målsättning är att fler ska välja att gå
hela vägen med sin forskning och doktorera, säger
Krister Tano.
ANNA BERGSTRÖM
”Jag provade att spraya in snälla
bakterier i näshålan, ungefär som
man tillsätter hälsofil i tarmen.”
nr 2 · maj 2011
Visioner om vården
Landningsplats
för ambulanshelikoptern
ST-läkaren Mikael Grumstedt ser möjligheter i Malmfälten
vid sjukhuset
Mikael Grumstedt har varit en av förgrundsgestalterna i Kirunas kamp för
att få behålla akutsjukvården.
– Kirunas situation är unik i Sverige,
men inte i världen. Det finns intressanta
sjukvårdslösningar på liknande orter
i exempelvis Alaska, säger han.
Om operationer som kräver centraloperationsresurser flyttas från
Kiruna till Gällivare ökar antalet
ambulanstransporter med mellan
50 och 100 per år.
Det visar den konsekvensanalys
som nyligen lades fram.
Under våren har debatten om akutkirurgins
framtid varit intensiv. Att frågan berör många
märks även på det fullsatta tåget på väg norrut;
det spekuleras livligt hur invånarna i Kiruna
skulle påverkas av förändringen. ”Alla Kirunabor
borde få var sitt exemplar av självhjälpsboken
Where there is no doctor”, skämtar en av resenärerna och får sitt sällskap att skratta.
Riktigt så illa anser förstås Mikael Grumstedt
inte att det är. Däremot är han övertygad om att
det finns alternativ till förslaget. Vi har bett
honom berätta om sina visioner för vården och
letar upp honom i hans mottagningsrum på
Kiruna sjukhus.
Det var arbetet på ett litet och välfungerande
sjukhus och intresset för fjäll, skidåkning och
klättring som fick Sigtunabon att 2008 flytta upp
från Stockholm när det var dags för AT-tjänstgöring. Nu är han ST-läkare vid medicinkliniken
och har inga planer på att lämna Norrbotten,
även om han då och då tar ledigt för att utöva
sina intressen någonstans i världen.
Bakgrunden till förslaget om förändringar i Kiruna är utvecklingen inom det
kirurgiska området. Det anses vara svårt
att bedriva operativ verksamhet på ett litet
patientunderlag med dagens högt ställda
krav på medicinsk kvalitet. Operativ verksamhet på två orter i Malmfälten med ett
totalt patientunderlag om drygt 50 000
invånare innebär svårigheter att kunna
rekrytera och behålla rätt kompetens.
I början av april offentliggjordes riskanalysen i vilken kirurgprofessor Ulf
Haglund, på uppdrag av division Opererande, kartlagt eventuella risker med att
flytta den kirurgiska bakjouren och tyngre operationer från Kiruna till Gällvare.
Hans slutsats var att förslaget kan
genomföras utan ökad medicinsk risk.
Nu är även konsekvensanalysen klar
och har presenterats för ett 40-tal anställda vid operationsenheten, kirurgmottagningen och Ivak-enheten på Kiruna sjukhus.
Det är inga problem att få AT- och ST-läkare till
slutenvården i Kiruna. Det som lockar är det
självständiga arbetet, att man får lära sig ta
ansvar för hela patienten och möjligheten till ett
rikt friluftsliv, tror Mikael Grumstedt.
– Det gör att det alltid finns läkare som aktivt
söker sig hit. På medicinkliniken finns fyra fasta
specialister samt tre ST-läkare, vilket innebär full
läkarstyrka. Däremot har primärvården stora
problem med läkarbemanningen och har så haft
under lång tid.
Mikael Grumstedt ser glad ut när han berättar
om sina år på Kiruna sjukhus. Han beskriver hur
smidigt samarbetet fungerar mellan läkarna på
sjukhuset, nyutbildade såväl som erfarna. Perspektivet på patienten är holistiskt med både formella och informella kontakter läkare emellan.
– Det finns en öppenhet och ett stort ansvarstagande. Man försöker inte skjuta uppgifter ifrån
sig.
”Det finns bara en väg mellan
Kiruna och Gällivare, vilket gör
den transportvägen sårbar.”
Men planerna på att lägga ner akutkirurgin för-
tar en del av den vardagsglädje som han annars
känner. Redan idag när han går jour ska han
klara både kirurg- och medicinpatienter – inom
gynekologi, neurologi, öron-näsa-hals, ögon,
ortopedi, psykiatri samt barn – och därmed även
ta hand om och bedöma åkommor som ligger
utanför hans specialitet. Ett annat problem med
förslaget anser han vara att de akuta förflyttningarna av patienter med ambulans och ambulanshelikopter blir betydligt fler.
– Det finns bara en väg mellan Kiruna och
Gällivare, vilket gör den transportvägen sårbar.
Vad gäller helikopter går alltför många flygdagar
bort på grund av väderförhållanden vid start eller
landning. Även när den kan komma direkt från
Gällivare tar det i verkliga livet minst en timme
innan patienten är i luften. Helikoptern landar
på flygplatsen och patienten ska först transporteras dit, säger han.
”Det här handlar inte om någon avfolkningsbygd. Arbetslösheten är låg och det behövs arbetskraftinflyttning”, säger Mikael Grumstedt, ST-läkare vid medicinkliniken i Kiruna.
Foto: ANDERS ALM
Hans uppfattning är att en nedläggning av akutkirurgin mest skulle drabba patienter som inte är
urakut sjuka, men som måste transporteras iväg.
– Det är besvärligt för äldre och multisjuka
som dessutom inte kommer att kunna få lika täta
besök av anhöriga under vårdtiden.
Själv skulle han helst se en lösning med ett
litet sjukhus i Kiruna och ett i Gällivare, båda
med akutsjukvård.
– Men det ska vara sjukhus som tillåts fungera
som självständiga enheter, där exempelvis primärvård, internmedicin och kirurgi samarbetar i större utsträckning än vad som sker i dag, säger han
och tillägger att det finns pengar att spara genom
att ersätta det av divisionsorganisationen framkallade ”stuprörstänkandet” med horisontella lokala
lösningar för de mindre sjukhusen i länet.
Mikael Grumstedt konstaterar att Kirunas läge
gör orten speciell i Sverige, men inte i världen.
Vid ett besök hos vänner i Valdez i Alaska, ett
samhälle med cirka 4 000 invånare, fick han
inblick i ett annat sätt att organisera sjukvård på
en ort vars geografiska förutsättningar vad gäller
lufttransport liknar Kirunas. På orten finns ett
lokalt sjukhus med bland annat datortomografi
och förlossningsklinik.
– Det finns även andra exempel, däribland i
Kanada, där man behållit ett brett serviceutbud
på mindre orter. Kanada har ett vårdsystem som
liknar det svenska med offentligt finansierad
vård.
– Man ska komma ihåg att det inte bara finns
ett sätt att organisera sjukvård. Det kan vara läge
att lyfta blicken och låta sig inspireras av samhällen på andra håll i världen.
Han är inte heller främmande för en lösning där
antingen företag eller staten tillsammans med ett
privat initiativ driver ett sjukhus som landstinget
köper en tjänst av.
– Industrin är beroende av arbetskraft, vilket
innebär att det är ett nationellt intresse att människor bosätter sig här. Vården är viktig för att en
ort ska vara attraktiv att bo i. Går det inte att lösa
på annat sätt kan det vara ett alternativ att försöka få privata intressen eller staten att gå in som
delfinansiärer, säger han och påminner om att
det var det statliga gruvbolaget LKAB som låg bakom det första sjukhuset som byggdes på orten.
Det togs i bruk 1902 och var till att börja med
främst avsett för LKAB:s egna anställda, men
blev senare ett sjukhus för alla Kirunabor.
I dag, drygt hundra år senare, är Kiruna ett
samhälle med både tillväxt och framtidstro.
– Det här handlar inte om någon avfolkningsbygd. Arbetslösheten är låg och det behövs
arbetskraftinflyttning. Det går inte ihop med planerna på nedläggningen av akutkirurgin, summerar han.
ULRIKA ENGLUND
Lugna handledare prisade
Erik Nilsson, överläkare vid kirurgkliniken (Kustkliniken), och
Kjell Turesson, överläkare vid Kvinnokliniken, har under våren erhållit var sitt handledarpris på Sunderby sjukhus. Medan Erik
Nilsson utsågs av AT-läkarna i Luleå/Boden stod Sveriges yngre
läkares förening i Norrbotten för valet av Kjell Turesson. Ur motiveringarna:
• Erik Nilsson är inte bara kunnig och pedagogisk. Han är även trevlig, lugn och tydlig i sitt bemötande gentemot både patienter och
medarbetare. Erik är ett gott föredöme för sjukhusets underläkare.
• Kjell Turesson har, och har haft, stor betydelse för utbildningen av
flera generationer av gynekologer och obstetriker i Norrbotten. Han
besitter en sällsynt bred kompetens, som han med sitt stora lugn och
enorma tålamod delar med sig av till oss yngre kollegor.
10 I analysen beskrivs vilka verksamhetsoch personalmässiga konsekvenser som
följer på en förändring, men inte hur
jourstrukturen i Kiruna ska lösas.
Om förslaget genomförs bedöms följande gälla i framtiden:
E Fyra endoskopier och en poliklinisk
operation kommer dagligen att göras
i Kiruna, totalt cirka 600 endoskopier
och 100 polikliniska åtgärder varje år.
E Cirka 400 operationer flyttas årligen
till Gällivare. Av dessa är 300 kirurgiska,
50 ortopediska och 50 gynekologiska.
E I 50 fall handlar det om akuta/oplanerade kirurgiska ingrepp.
E Antalet ambulanstransporter ökar med
50 till 100 stycken per år, där de flesta
dock inte tillhör prio 1 eller 2.
E Antalet läkartjänster på kirurgen
minskas från de nuvarande tre till mellan
1 och 1,5, som ska klara dagtidsverksamheten.
Överläkarna Erik
Nilsson och Kjell
Turesson (till höger) uppmärksammas för sina insatser som handledare.
Foto:
ARNE HASSLER
Årligen hämtas cirka 30 patienter med
ambulanshelikopter från Kiruna för
transport till annat sjukhus eller annan
vårdinrättning. Av helikopteruppdragen
uppges 80 procent kunna genomföras
som planerat. Vid cirka 10 procent gör
väderförhållanden att transporten inte
kan utföras. Utöver det ställs 10 procent
in av andra skäl, exempelvis tekniska problem. Av rapporten framgår att det är
möjligt att i högre utsträckning än i dag
utnyttja ambulanshelikoptern för att
transportera patienter mellan de två sjukhusen i Malmfälten.
I dag landar ambulanshelikoptern på
Kirunas flygplats. För att förbättra logistiken pågår en översyn där ambitionen är
att skapa en landningsplats vid Kiruna
sjukhus.
Nu ska ett slutligt förslag sättas sam-
man, baserat på risk- och konsekvensanalysen. Ledningen för division Opererande
specialiteter kommer under maj att
lämna det vidare till landstingsdirektören
Elisabeth Holmgren.
– Beroende på
förslagets innehåll
tar jag ställning till
hanteringen. Jag
räknar med att vissa
frågor blir föremål
för beslut i landstingsstyrelsen,
medan andra är
verksamhetsfrågor
på landstingsdirektörs- eller divisions- Landstingsdirektör
nivå, säger hon.
Elisabeth Holmgren.
nr 2 · maj 2011
Annika Adolfsson ser positivt på den
informationssatsning som division
Medicin inlett, men har ännu inte bestämt sig var hon ska göra sin STtjänstgöring.
Foto: MARIA FÄLDT
KRAFTSAMLING
2011-2015
på Kulturens Hus 8 juni
Vi fokuserar på tillväxt
och attraktivitet
Moderator
Lennart Ekdal och
Ingela Lekfalk
Medverkande
Ulrica Messing, Leo Razzak,
Kristina Mattsson m.fl
Program & anmälan
www.nll.se/kraftsamling
AT-läkarna viktiga
för länets framtid
Annika Adolfsson kom från Uppsala för att göra sin allmäntjänstgöring i Piteå.
Nu pågår ett projekt i division
Medicin för att få AT-läkarna att
stanna kvar i länet och även göra
sin specialisttjänstgöring här.
– Jag kan tänka mig att specialisera mig i Piteå, säger hon.
AT-läkarna är viktiga när det gäller att
förse Norrbotten med läkare i framtiden.
Om de stannar kvar och gör sin ST här är
chansen stor att de blir kvar för gott.
Under den fem år långa specialisttjänstgöringen hinner många rota sig med
familj, hus och arbetskamrater, vilket gör
rekryteringen från AT till ST så viktig.
Men många AT-läkare har känt att ingen
inom vården har visat intresse att hålla
dem kvar i länet.
Det kom fram vid AT-läkarkonferensen i Gällivare för drygt ett år sedan. Därför har Eva Johansson, personalspecialist
i division Medicin, fått uppdraget att se
till att rekryteringen till ST förbättras.
– Vi måste bli bättre på att kommunicera med AT-läkarna. De har vetat alltför
lite om behovet av ST-läkare. Dessutom
kom det fram i Sylfs AT-rankning att det
fanns flera förbättringsområden inom
division Medicin när det gäller introduktion, handledning och klinisk utbildning,
säger hon.
Eva Johansson,
personalspecialist
i division Medicin,
och Dan Fors,
verksamhetschef
inom internmedicin, vill få AT-läkarna att stanna
kvar och specialisera sig.
na är extra viktiga just nu när många av
landstingets läkare går i pension.
– Av cirka 30 primärvårdsspecialister i
Piteå har alla utom en börjat som AT i
Piteå. Även om det inte är lika mycket
rekryterat från AT till sjukhusspecialiteterna så visar det hur viktigt det är att
satsa på dem, säger Dan Fors.
Han är själv resultatet av en lyckad STrekrytering för 30 år sedan. Han gjorde
sin AT i Boden och lockades att göra sin
ST i Piteå. Sedan dess är han kvar.
Eva Johansson har kartlagt behovet av
ST-läkare inom de närmaste tre åren
inom internmedicin, rehabilitering/reumatologi och barn- och ungdomssjukvård. Sedan har hon ordnat luncher där
AT-läkarna på de fem olika sjukhusen har
fått träffa verksamhets- och sektionschefer som har berättat om sin verksamhet.
Dan Fors, verksamhetschef inom
internmedicin i Piteå, menar att AT-läkar-
hallå där …
Eva Stridsman.
… Eva Stridsman, enhetschef vid Folktandvården i Öjebyn.
Ni försöker få Öjebybor och andra att
köpa presentkort på tandvård. Är tandvård en bra present?
– Absolut, det är en jättefin gåva till
nära och kära. Det är inte bara vi som
erbjuder presentkort, det går att köpa vid
alla Folktandvårdens kliniker i länet. Jag
ser bara möjligheter – det här är ett sätt
att nå ut till fler.
Vilka tänker du på?
– Exempelvis unga som är arbetslösa
och kanske inte prioriterar tandvård. Eller
förresten, det är en bra present till alla
unga. Tandvården är gratis fram till dess
man fyller 19 år. Sedan flyttar många från
nr 2 · maj 2011
De första luncherna hölls under
november och december förra året och
till våren blir det fler. Dan Fors var med i
Sunderbyn och talade om akutläkarprojektet i Piteå.
– Här finns möjlighet att varva en vanlig ST på internmedicin med två års extra
utbildning på kirurgen, narkosen, IVA,
barnkliniken, ögon och öron för att bli
akutläkare. Jag är glad om jag kan locka
någon från Sunderbyn till Piteå. Däremot
vill jag inte ”stjäla” AT-läkare från de mindre sjukhusen, säger han.
Blodomloppet!
7 juni 2011
Skogsvallen, Luleå
Läs mer på:
blodomloppet.se
En del specialiteter kommer inte AT-
läkarna i kontakt med under sin tjänstgöring. En sådan är rehabiliteringsmedicin
på Sunderbyn.
– Det är dessutom en bristspecialitet.
Därför var det bra att sektionschefen
berättade om verksamheten under lunchen i Piteå. Kanske blev någon sugen på
att göra sin ST där, säger Eva Johansson.
Annika Adolfsson är en av AT-läkarna
som var med på träffen i Piteå. Hon kom
till Piteå älvdals sjukhus för sex månader
sedan från Uppsala. Trots att termometern visar minus 28 grader den här dagen
trivs hon bra i Norrbotten. Hon skulle
kunna tänka sig att stanna kvar och även
göra sin ST här.
– Jag har ännu inte bestämt mig, men
jag tycker att sjukhuset i Piteå är trevligt.
Det är bra att vi får mycket information
om möjligheterna till specialisttjänstgöring i Norrbotten.
A nn - K at rin Ö h m an
hemorten, exempelvis för att studera, och
släpper ofta kontakten med tandvården.
Hur gör man för att ordna ett presentkort?
– Man går in på närmaste klinik och
gör en förskottsinbetalning på ett belopp.
Insättningen kopplas till ett personnummer. Man får med sig ett snyggt presentkort att lämna över. Den som får presentkortet får själv ringa och boka en tid som
passar.
Hur stort är intresset?
– Intresset finns där, men än har vi
inte sålt så många. Vi måste kanske
marknadsföra det bättre. För några år
sedan var det få som hade en tanke på att
ge bort presentkort på massage eller fot-
Du är väl med i
vård, något som är vanligt idag. Det är
samma sak med tandvård som gåva – det
kommer att bli betydligt vanligare med
tiden.
I stället för ett presentkort för att åka till
ett spa kan man alltså få ett presentkort
för att gå till tandläkaren…
– Det kanske inte ger samma njutning, men omtanken är densamma. Man
visar att man bryr sig om någons hälsa.
Har du själv gett bort något presentkort?
– Nej, däremot har jag gett mina två
barn var sitt frisktandvårdsabonnemang.
Nästa gång ska de få ett presentkort på
tandvård att använda till det.
Fyra norrlandsting
i forskningssamverkan för ett
visare
NOrr
För 2012 kommer de fyra norrlandstingen Västernorrland,
Jämtland, Västerbotten och
Norrbotten att ställa 2,4 miljoner
kronor till förfogande för forskning inom hälso- och sjukvården
i norra sjukvårdsregionen, vartill
kommer 100 000 kronor för klinisk diabetesforskning.
Sista ansökningsdag är
15 september 2011.
På webben kan du läsa anvisningar och ansöka samt få mer information om t ex kontaktpersoner.
www.norrlandstingen.se/
visarenorr/visarenorr.htm
ULRIKA ENGLUND
11
KRÖNIKAN Stefan Bergström
Psykiatrin seglar i medvind, eller ..?
egeringen satsar stora summor
på kunskapsutveckling, det startas nya projekt för att öka kunskapen om och höja statusen på psykiatrin. Över hela landet anordnas
psykiatridagar med föredrag, seminarier och diskussioner som vänder sig till allmänheten.
Både professionellt och politiskt är det
stort fokus på psykiatri, vilket inte är så
konstigt med tanke på att det är den största
sjukdomsgruppen vi har att hantera inom
hälso- och sjukvården.
Jämfört med de flesta åkommor hör
psykisk sjukdom till det mest skrämmande
att tänka sig att bli drabbad av, att bli så
deprimerad eller ångestfylld att man inte
längre vill leva. Att leva i skräck för sina
inre demoner.
Det finns mer än tvåtusen diagnoser
inom psykiatrin, ingen kan fastställas
direkt med röntgen eller laboratorieprover.
Psykiatrin bygger på mycket mer subtila
metoder och baseras på mötet mellan
patient och behandlare, på kunskap, erfarenhet, förmåga att se, höra, utesluta, konkludera, ställa diagnos och komma fram
till en lämplig behandlingsform.
Psykiatrin hör för närvarande till de
mest dynamiska medicinska utvecklingsområdena vilket beskrivs rätt väl i ett uttalande från en kardiolog i övre medelåldern: ”Jag valde kardiologi som inriktning
på min utbildning för att det var det mest
kreativa och utvecklingsintensiva området
bland de medicinska specialiteterna. Skulle jag hamna i samma valsituation idag
blev valet av samma orsak utan tvekan psykiatri.”
Trots stort fokus och alla satsningar på
psykiatrin har resurserna minskat. Fort-
farande ökar budgeten mer till den övriga
sjukvården än till psykiatrin. Därtill utbildas det inte ett tillräckligt stort antal psykiatriker för att fylla behovet i landet, i de
flesta landsting är 30 - 60 procent av läkartjänsterna vakanta till sorg för patienter,
medborgare och vårdpersonal. Men möj­
ligen till glädje för bemanningsföretagen.
För att vända trenden har de fyra nord­
ligaste landstingen bildat ett psykiatrinätverk som bland annat drivit igenom att
läkare under sin första utbildningstjänstgöring får möjlighet att arbeta lika länge
i psykiatrin som i andra specialiteter.
För närvarande jobbar nätverket för att
de som utbildar sig till primärvårdsläkare
ska få möjlighet att arbeta ett år inom psykiatrin. Det skulle stärka samarbetet mellan vårdcentralerna och psykiatrin och tillsammans skulle vi kunna ge patienterna
en ännu bättre vård än i dag.
Psykiatrin botar fler patienter än någon
annan medicinsk specialitet. Med lite mer
resurser, utökad utbildning och förfinat
samarbete med andra medicinska specialiteter och kommunerna blir vi ännu bättre.
STEFAN BERGSTRÖM
divisionschef Vuxenpsykiatri
Ur museets samlingar
Fladdermusfåtölj från Persön utanför
Luleå.
Foto: ÅKE ÅSTRÖM, Norrbottens museum
Fladdermusfåtölj
från Persön
Fladdermusfåtöljens historia började redan 1877, då en engelsman tog patent på
modellen. Stommen i den tidiga ”fladdermusen” var tillverkad av trä. Modellen utvecklades 1938 av en spanjor och två argentinare.
Efter andra världskriget gjorde fåtöljen
succé och den började tillverkas på
många håll runt om i världen, nu med en
stomme av metall och klädseln av tyg eller läder. I Sverige introducerades den på
1950-talet och blev snabbt populär, framförallt bland ungdomar. Den äldre generationen ansåg att stolen var obekväm, för
de yngre var den härlig att halvligga i och
den blev en protest mot uppmaningen att
sitta ordentligt. Fladdermusfåtöljen kom
att representera ett nytt sätt att uppföra
sig inomhus: det avslappnade sittandet
framför tv:n, som för många blivit hemmets centrum.
Norrbottens museums fladdermusfåtölj kommer från en gård i Persön. Den är
tillverkad av svartmålade metallrör och
har en klädsel av röd galon.
Anja Wrede
Fotnot: Läs mer om fladdermusfåtöljen
på nll.se. Klicka dig fram till Kultur och utbildning, Norrbottens museum och Månadens föremål.
12 Säkert med
Siths-kort
Det elektroniska tjänstekortet Sithskortet ska göra vården säkrare. Till att
börja med berörs 2 100 landstingsanställda.
– Kortet gör det enkelt att verifiera
att du är du, var du än befinner dig. Säkerheten ökar, vilket gagnar både patienter och personal, säger Annika Rothoff, projektledare och ansvarig för införandet.
Siths-kortet är en identitetshandling. Det kan
användas vid inloggning till olika IT-system och
även kopplas till andra tjänster. Dessutom kan
olika behörigheter knytas till kortet. Det innehåller även en personlig e-legitimation, som kan
nyttjas för privat bruk i kontakt med Försäkringskassan, Skatteverket och liknande instanser.
När Siths-kortet införs i Norrbottens läns
landsting prioriteras anställda inom tre områden: de som ska logga in till Mina Vårdkontakter, de som ska sända elektroniska sjukintyg till
Försäkringskassan samt de som arbetar i vissa
nationella och interna kvalitetsregister.
Innan årets slut ska cirka 2 100 personer ha
fått sitt kort.
– På sikt är det troligt att samtliga landstingsanställda kommer att behöva ett. Dessutom ska
landstinget utfärda kort till anställda vid privata
vårdcentraler, säger Annika Rothoff.
Hon framhåller säkerheten och enkelheten
som de största vinsterna med Siths-kortet.
– I och med att både kort och pin-kod krävs
måste två faktorer samverka innan någon får
Kraven på behörighetsskyddad information har ökat inom vården. Annika Rothoff, projektledare,
driver införandet av Siths-kort i landstinget.
Foto: ULRIKA ENGLUND
tillgång till exempelvis ett register. Samtidigt är
kortet lätt att använda, inga krångligheter.
Hur och i vilken omfattning landstingets
personal kommer att kunna nyttja Siths-kortet
i framtiden är inte klart. Som passerkort, för att
betala sin lunch, upplåsning av medicinskåp –
de tänkbara tillämpningarna är många.
– Syftet med projektet är att se till att de som
ska ha ett kort får ett. Vi föreslår en del användningsområden, men det är upp till verksamheten att efterfråga dem.
De flesta landsting har redan infört Siths-kort,
en del för flera år sedan. Annika Rothoff ser det
inte som en nackdel att NLL är bland de sista
landstingen att hoppa på tåget.
– Det har tvärtom varit klokt att vänta. Det är
först nu det verkligen kommer till användning,
säger hon.
Siths var från början en förkortning av Säker
IT, hälsa och sjukvård. Så är det inte längre.
– Det står för så mycket mer än hälsa och
sjukvård. Siths är numera ett begrepp, inte en
förkortning, säger hon.
ULRIKA ENGLUND
Fotnot: Mer om Siths-kortet finns att läsa på
www.siths.se och på Siths-portalen på Insidan,
under Säkerhet & miljö.
nr 2 · maj 2011
Aktuellt från Norrbottens museum
UTSTÄLLNINGAR
Lördag 7 maj kl 13
Tiet Ruijhaan - vägen till
Ruija
till våra arrangörer i länet och all publik
för en fantastisk vårsäsong med
Musikalen SNÖVIT
TRO och Alla älskar NORMAN
Lördag 7 maj kl 14
t.o.m. 6 juni
Efter arton
En utställning om Porsön i
text och bild av Anders Teglund och Sven Teglund.
tills vidare
Minns mig Albertus
Evigt ung av Erik Gedeon Övers Klas Abrahamsson
En galen, skruvad farsmusikal med 60-70-80-talsmusik
Regi Karin Enberg
PrEmiär 1 okt
Elever från IVIK-programmet
Luleå Gymnasieskola medverkar
Den särpräglade naturen och
det rika fågellivet har gett ön
dess status som nationalpark
från och med hösten 1994
Speltid 8 minuter.
Onsdag 11 maj kl 19-21
Mannen i Fredrikafors
tills vidare
Onsdag 11 maj kl 19-21
En super-8 film av Birger
Svensson som i början på
1960-talet filmade i Luleå
med omnejd.
Speltid 16 min
Tisdag 17 maj kl 19-21
7 maj - 22 maj
Norges nationaldag
Fotoelevernas årliga
avslutningsutställning, Luleå
Gymnasieskola åk 3
Onsdag 18 maj kl 19-21
Visning av utställningen
”Vägen till Ruija”
Traditionellt nationaldagsfirande
Måndag 6 juni kl 13.15
Elever från IVIK-programmet
Luleå Gymnasieskola
Laver - byn som försvann
Lekmiljön ”Förr i tiden”
Invigning med spännande
nyheter
11 maj - 6 juni
Flaggat för nykterhet!
Onsdag 15 juni kl 19-21
Fanor och standar från nykterhetsrörelsen i Norrbotten
Klassisk jazz
Jan Lundberg kvintett spelar
klassisk jazz
Entré 40 kr
11 juni - tills vidare
Anta Pirak
Laver var ett gruvsamhälle
som på kort tid blev Sveriges
modernaste samhälle för att
sedan försvinna.
Speltid ca 30 min
Folke Lax snickeri
Onsdag 22 juni
Om ett gammalt remdrivet
snickeri i Övertorneå.
Speltid 24 minuter
Luleå Konstbiennal invigs
Skog och historia
LAB 11
11 juni - tills vidare
- berättelser ur ett samiskt liv
PROGRAM
En unik bildsamling från Alvik
och Långnäs, med dess människor och händelser.
Speltid 28 min
Måndag 6 juni ca kl 13
Unga målare
i Jatte Erikssons ateljé
våren 2011
SVENNE av Per Nilsson
En film om bygdefotografen Adolf Hjort
Danskafé
7 maj - 6 juni
22 juni - 14 september
Vi ser på vår stad - Luleå
Danskafé
Kring finska kriget
1808-1809
Regi rasmus Lindberg
PrEmiär 17 sept
Prod. av Staffan Nygren,
Norrbottens museum.
Speltid 11 minuter.
Utställningen öppnar
- en lite utställning om samiskt hantverk
Noréns stora genombrott som dramatiker
En film om Haparanda
Sandskär
Flaggat för nykterhet!
Ellen Kitok-Andersson
Natten är dagens mor av Lars Norén
Vernissage
Unga målare
i Jatte Erikssons ateljé
våren 2011
- Albertus Pictor och hans
bildvärld
Fotografier
ljningen
ä
s
r
ö
f
t
t
e
j
l
i
rtar b
15 juni sta
ällningar!
t
s
e
r
ö
f
s
n
till höste
På Norrbottens museum kan
du se filmer med anknytning
till Norrbotten. Filmerna visas
på storfilmsduk.
Invigning. Eleverna medverkar.
Om emigrationen från Tornedalen och finska Lappland till
Nordnorge under 1800-talet.
Ett stort TACK
FILM
Vernissage
Fotografier
t.o.m.12 juni
LAB 11
Vad söker arkeologerna i de
norrbottniska skogarna?
Vad hittar man?
Speltid 28 min
Luleå Konstbiennal med
konstnärer från hela världen.
om en vanlig kille som dras in i ett nationellt parti
Torsdag 26 maj kl 15-20
Öppet hus i Föremålssamlingen
Regi Catrine Parment
PrEmiär 8 sept
BILJETTER Norrbottensteatern 0920-24 34 00,
Kulturens Hus 0920-45 59 00, ticnet.se, norrbottensteatern.se
samt visning av utställningen Samlingarna i fokus
Adress: Höstvägen 7, Björkskatan, Luleå.
Kvällstid ingång B från gaveln
Storgat. 2 Luleå · 0920-24 35 02 · Ti-fr 10-16 • Lö-sö 12-16
KOMMANDE PROGRAM
NEO nära dig
Norrbotten NEO
delar ur NEO tillsammans med
Anna Azcárate
25 aug - 3 sept
Norrbottens Ungdomssymfoniker – Jubileumskonsert
Atchoo
9 okt Piteå 14.00
15 okt Boden 13.00
16 okt Luleå 14.00
17 sept Piteå Acusticum 16.00
Raise your hand
MADE Festival NorrlandsOperan
10 okt Jokkmokk 19.00
13 okt Älvsbyn 19.00
20 okt Övertorneå 19.00
21 okt Överkalix 19.00
12 maj Umeå Black box 21.30
14 maj Umeå Konsertsalen 17.00
Arctic Light
21 maj Skellefteå Anderstorpssalen19.00
22 maj Älvsby kyrka 15.00
Norrbotten Big Band – AYJO – Nordnorskt
ungdomsstorband – Uleåborg ungdomsstorband
22 maj Luleå Kulturens hus 13.00
18 sept Luleå Nederluleå Kyrka
Arctic Light
11 juni-22 juni – Festivalen Fabbrica del
Canto, Italien
Norrbotten Big Band
The Rolling Stones Project
16 juni Göteborg, Liseberg 19.00
17 juni Helsingborg Dunkers kulturhus 19.30
18 juni Ystads teater 20.00
19 juni Harstad, Norge, Festspillene 22.00
3 dec Piteå Öjebyns Kyrka
4 dec Arjeplog Kyrkan
Norrbotten
Big Band
& Josefine
Lindstrand
9 sept Luleå Kulturens hus 19.00
10 sept Piteå Acusticum 18.00
15 sept Gällivare 19.00
18 sept Luleå 14.00
24 sept Boden 13.00
Norrbottens Kammarorkester
& Ale Möller
28 sept Boden Björksalen 19.00
29 sept Luleå Kulturens hus 19.00
30 sept Haparanda 19.00
1 okt Piteå Acusticum 16.00
2 okt Arjeplog Kyrkan 18.00
3 okt Jokkmokk 19.00
4 okt Kiruna Folkets hus 19.00
5 okt Gällivare Kyrkan 19.00
Norrbotten Big Band
& Helge Sunde
11-13 december
Korpilombolo, Luleå mfl orter
Piteå 26 okt, Älvsbyn
27 okt, Luleå 29 okt
mfl orter
Resväskan
19 nov Glommersträsk
RESVÄSKAN
en resa med hela kroppen
Medverkande: ANDERS ÅGREN och MATTIAS DAHL
INFO:
3-5 år
nr 2 · maj 2011
Beethoven
Arctic Light
15 okt- 30 okt
NorrlandsOperans
symfoniorkester
Jag känner mig blå
Norrbotten NEO
27 nov Gällivare kl 14.00
Maria de
Buenos Aires
8-12 september, Haparanda mfl orter
23 nov Skellefteå Anderstorpssalen 19.00
24 nov Boden Björksalen 19.00
25 nov Luleå Kulturens hus 19.00
Sagan om Miranda
Piteå
Kammaropera
Norrbotten Big Band,
Outi Tarkiainen & Aili Ikonen
Beethoven
26 nov Luleå Konsthallen 19.00
30 nov Gällivare 19.00
Arctic Light
Music On Top
– YOUNG-konsert
Norrbottens
Kammarorkester
0920-23 66 66
norrbottensmusiken.se
13
HARMLÖS
AMMUNITION
HAR BIBLIOTEK
TIDIGT
DANSAR
CIVILSTÅND
HAR
STOR
TAND
VINKAR
ENSAM
ORM
TRÅD
SYRE
NÖT
HAR
KLOSTER
TITTAR
PÅ
TAVLOR
HUVUDSTAD
ODEN
STRUT
ANNA
TELL
RAMAS
OFTA IN
KATT
REKLAM
VÄRDERAR
FRÅN
VULKAN
INSEKT
GOSSE
SLÄDE
KOSTA
ÖBO
FÖRE F
TON
SPAD
GER
AMMA
LISA
TORN
LIKGILTIGT
FRÅN
EJDER
LEDIGHET
NAZISTYRKA
MIN
ÖGRUPP
SEGERTECKEN
UTDÖD
PIPPI
HAR ORV
KVÄVE
ÅKER
KAN
MUSIKER
MÄRR
RUBINER
KÖR
ÄR
STADEN
ROM
KÄND
ONKEL
NORS
NABO
FÖRE S
TRÅKIGA
ÖRFILEN
MACK
FÖRR
FLOD
TVÅ LIKA
ONATURLIG
ORT I
BLEKINGE
BÄR
OLLON
FÖRE O
LJUD
SPRIT
BÖRJAN
FEMTIO
KROPP
SÖTAR
SYFILIS
FÖRST
HÖR EJ
SALT
FICK
KORGEN
BAKVERKTYG
GOSSE
FLICKA
ETUI
TROMBEN
OS
LADY
TON
GOJOR
LAPP
KONST
I ROM
PIPPI
BESÖK
SEGEL
TÄVLING
BETYG
TÄVLING
I DAG
DAM
IFALL
SLÄKTING
TILL
KAFFET
TAR
TÄVLANDE
FÖRST
GÅTA
SKYNDA
POSTLAPP
FÖRE P
GUDOM
TOBAK
NEJ!
NÄMNDE
HÖGT
BERG
GOSSE
INGRID NORDIN,
operationssjuksköterska vid
Kiruna sjukhus
MAMMA
TITTA
HALVAPOR
Ö
I NORR
NEON
INGA
MÖRK
INTE
RÄTAN
JOULE
REDE
FEM
ÖGRUPP
TVEKAT
HUR SA?
BÖNA
KALIUM
FOSFOR
INGET
SVAVEL
INTE
FALSK
STJÄRNA
Kryss nr 2
Senast den 7 juni 2011 vill vi ha ditt korsord.
Skicka till: Landstingstidningen, NLL, 971 89 Luleå
Märk kuvertet ”Kryss 2”. Lycka till!
Namn..............................................................................................................
Adress..............................................................................................................
Postnummer och ort ......................................................................................
14 ino
L U
L O K
V
T E
S A
Å S
T
A R
Å
E L
A
E N
D
F E
A
I
R
S
P
O
T
T
K
O
B
R
A
V
N A
N
Y N
A
S
I N
M O
A K
T
R A
A S
Y
A N
J
M A
A
G R
Y
A
R B
T
U
L
M A
R
M E
P
M
E R
I
T I V
O A S
U N
A
M E N T
E R
E
A L
T E L L
U S S I
R K
T
I G E
A M
R
R Å N
I R
M
E T E
P
E
N
I
C
I
L
L
I
N
S
P
J
U
V
E
R
U
S
A
S K
P
A
A
E F
L
I C
X E
I N
R T
A
A
R A G
R
N
L A
L E R
A T
B A T
M I L J
L L
I
A G
R
N
I D A H
O R T
J A
A
A M O R
A S
A T
S
N E S A
I N O L
T
L I
A
I G
A G T
D
O
S
A
N
M
G
R
A
N
S
K
N
I
N
G
D
I
O
N
Y
S
O
S E
U
I N
D U
E C
K
J
A N
E
A K
Lösning på
kryss
nr 01|11
Kryssvinnare
BIRGITH LARSSON
Storgatan 4, Arvidsjaur
HANS NORDMARK
Ljungvägen 3, Boden
INGER ÖHMAN
Styckjunkargatan 10, Luleå
EVA A ANDERSSON
Grelsbyvägen 93, Överkalix
RUT CARLSSON
Stapelvägen 1, Piteå
Trisslotter kommer med posten.
Grattis!
nr 2 · maj 2011
Hjolbänningar och stjärnkaffe
A
v frihetslängtan och som en
fredlig protest mot väder och
västvärldens prettofasoner går
jag för det mesta barfota från
juni till september. Mina hälar har därför
förvandlats till rivjärn som på en enda dag
skär hål på den mest hårdhudade stålstrumpa. Jag går vart som helst – men inte
till fotvården. Till skillnad från Achilles har
jag mina svagheter i resten av kroppen.
Socksparandet om sommaren kompenserar inte för övriga årets lästmassaker. Jag borde ha gått på syslöjden istället
för att sätta tuggummi under skorna och
springa runt på skolgården och fastna. Då
hade jag kunnat stoppa både mina strumpor och alla dessa pedikyrrelaterade presentkort.
”Det heter inte syslöjd”, säger min
skolälskande elvaåring när han kommer
hem med ett egentillverkat och kamouflagefärgat köksförkläde. (Han vill inte
synas när han smyger omkring i köket?)
”Det heter Textilslöjd. Syslöjd är ju lika
dumt som att säga att du gnallbetar när
du slayar Koopas men inte Goombas i
SNES" (dataspel).
Ack, dessa ungdomar, universellt medvetna och infödda i det digitalglobala landet. Som invandrare har jag svårt att
hänga med i den nya mångkulturen, elek-
nytt om namn
tronikens under och löjligt prat om att
låta Norge bli självständigt. De unga ser
aggregaten som självklara verktyg och
ifrågasätter politik och orättvisor istället
för att fråga sig varför lösenordet blir åtta
små svarta prickar när jag vill att det ska
stå: ”glöminte.”
Det jag visste om världen i hans ålder
var att barnen i Biafra blev skitförbannade om jag inte åt upp maten. När jag blev
vuxen försökte jag förtvivlat hitta Biafra
på kartan. Det finns inte.* Precis om
tandtroll ... väl?
”Va, har ni syslöjd fortfarande?” utbrast jag förstås. ”Jag trodde att ni fokuserade på kärnämnen: läsa, skriva och ...
fysik? Våra textilindustrier är nedlagda för
40 år sen och inga andra länder ägnar
dyrbar skoltid åt att sy förkläden. Det är
ju gratis att köpa kläder i dag – förutom
strumpor.”
”Jo, men vilket land tror du klarar kläderna bäst om talibanerna tar kontroll
över oljan och om jordbävningarna sliter
isär våra kärnkraftverk som i Japan eller
om barnarbetarna i Asien plötsligt revolterar och får smak på mänskliga rättigheter?”
”Vad är en hjolbänning?” frågar den
ena femåringen som hört vår diskussion?
Söndag 1 maj 2011
”Vad är stjärnkaffe”, frågar den andre.
”Finns det stackars lilla barn i Japan som
har en pappa som är kines?”
Sonen tar tvillingarna till badrummet,
fyller badkaret och säger: ”Vi låtsas att det
här är ett hav. Åsså bor vi här bredvid, fattar ni? Nu börjar marken under vattnet att
flytta på sig för den ligger och flyter som
en plastanka på smält sand”, säger han
och rycker i badkaret tills de alla är genomblöta. ”När marken skakar blir det vågor i
havet som spolar bort husen och då kan
vi inte bo där, är ni med?” ”Japp!”
”Sen finns det ett hus här borta som
gör ljus till våra lampor och värme till
våra spisar så vi kan laga mat. Det
huset heter kärnkraftverk och när man
gör kärnkraft så blir det kärnskit över.
Precis som när ni äter och bajsar, men
den här skiten luktar så förba...”
”WILLIAM”, ropar jag från soffan,
avundsjuk över hans pedagogiska
talang och irriterad över att han har
börjat svära jävligt ofta på sista tiden.
Han fortsätter: ”Bajset som blir
över när man har gjort ljus och värme
i kärnkrafthuset luktar så otroligt illa
att det är superfarligt för människor att
ens komma nära. De måste flytta flera
mil därifrån om det läcker ut kärnbajs.
Patrik Warg är
inte känd från Idol,
Robinson eller Big
Brother. Däremot
är han glad över
att vara
läkare
i Norrbotten.
Och det gör det nu när det varit jordbävning och stora vågor har förstört kärnkrafthuset. Fattar ni?” Bägge tvillingarna
nickar men den ene säger: ”Men vem torkar bajset då?” Grabben funderar på svaret en stund: ”I alla fall inte dom som har
bestämt att det ska skitas kärnor.”
”Du är en klok kille”, erkänner jag.
”Jo, och när jag sticker ut och backpackar i världen om några år, så kommer
jag säkert ha nytta av mina textilslöjdskunskaper?”
”Här ska inte kackas pappsäckar annat
än till Aborrtjärn”, säger jag.
”Äsch, du är ju knäpp. Ta hit sockarna
så ska jag stoppa dom åt dig.”
Om barnen
”...Ni kan ge dem er kärlek, men inte era
tankar, ty de har sina egna tankar. Ni kan
hysa deras kroppar, men inte deras själar ty
deras själar bor i morgondagens hus som ni
inte kan besöka, inte ens i era drömmar. Ni
kan sträva att efterlikna dem, men sök inte
göra dem lika er. Ty livet vänder inte åter
och dröjer inte vid gårdagen...”
Khalil Gibran
Seriös fotnot: Läs gärna om Biafras
förgängliga kamp mot Nigeria på Wikipedia.se
konstverk berättar
Siv Björn är ny platschef vid Kalix sjukhus.
Hon kommer närmast från Grytnäs vårdcentral där hon arbetat som verksamhetschef sedan 2001.
Anita Öhman, tidigare verksamhetschef för
Kalix vårdcentral, är sedan februari verksamhetschef för både Kalix vårdcentral och Grytnäs vårdcentral.
Charlotte Högnelid är från den 2 maj
anställd som informatör vid division Läns­
teknik, en nyinrättad tjänst. Hon har tidigare
arbetat som informatör vid Trafikverket.
Marita Widman är från april ny personalspecialist vid personalenheten, landstings­
direktörens stab. Hon ska jobba med vård­
utbildningarnas verksamhetsförlagda utbildning, med den regionaliserade läkarutbildningen samt med landstingets strategiska
läkarförsörjningsarbete. Widman har tidigare
varit personal­specialist inom division Primärvård.
Per-Olof Egnell är utsedd till projektkoordinator för Innovationssluss Övre Norrland,
en satsning vid Regionala enheten som handlar om att lyfta fram idéer som är kommersialiserbara samt stöttning av de personer som
bär på idéerna. Han kommer närmast från Luleå tekniska universitetet där han varit verksamhetsledare för Centrum för innovation
och eHälsa (EIC).
kåseriet patrik warg
© ROLAND LARSSON Foto: ANDERS HJORTENKLEV
Gruvarbetarsonen och konstnären Roland Larsson föddes år
1924 och växte upp i Koskullskulle, Gällivare kommun. Skulpturen Triangelvakt skapades på
1990-talet och mäter ungefär
20 centimeter i höjd. Materialet
består av en stomme i metalltråd
täckt med en specialblandning
som sedan skulpterats.
Första gången jag såg verket
kom jag omedelbart att tänka på
den schweiziske konstnären
Alberto Giacometti (1877-1966)
som också skulpterade figurer i
smäckra former. Gående man till
exempel, med långa, smala ben
och armar till en smärt kropp,
känns besläktad med Larssons
skulptur. Det kanske är Gående
man som har satt sig ned? En
spontan fundering från min
sida.
Giacometti arbetade på
samma sätt som Roland Larsson
med att bygga upp skulpturen
på ett metallskelett i stället för
att ha ett stort block som material.
För någon månad sedan hälsade jag på hos Larsson och frågade bland annat om ursprungstanken kring Triangelvakt. Han
berättade att den ingick i en
serie med en figur som legat
nedtryckt på marken för att
sedan lyckas sätta sig upp.
Skulpturen kan förefalla vek
och stå ostadigt men när man
känner på den så är den synnerligen väl avvägd. Trots sitt lilla
format och sköra intryck är den
som ett fundament i ett väl
genomtänkt uttryck.
Roland Larsson är ju inte bara
konstnär utan har i många år
arbetat som pedagog och lärare
inom konsten. År 1963 är en
milstolpe i länets kulturliv. Då
startade han Konstlinjen på
Sunderby folkhögskola, numera
Konstskolan.
Vid den tiden fanns det ganska få konstnärer i Norrbotten
och utbildningar endast i södra
Sverige. Av nuvarande konstnärer i länet, men även på andra
håll i landet, har många fått sin
utbildning grundlagd av Larsson. Hans insats i konst- och
kulturlivet i Norrbotten kan inte
överskattas enligt min och
många andras mening.
Roland Larsson har lärt ut
en typ av sinnenas upptäcktsresa
i bildernas värld.
Han har en devis som innebär följande: Upptäcka, Uppleva
och Utföra.
Jag tar mig friheten att utnämna Triangelvakt till de tre
U-nas beskyddare.
TORSTEN WIKSTRÖM
Katarina Brottman är ny utvecklingsledare för Vital i Norr-projektet Utveckling av
palliativ vård i Norrbotten. Hon har tidigare
arbetat i palliativa rådgivningsteamet för
Luleå/Boden.
Malin Taavola är från den 1 april tillsvidareanställd som kommunikatör vid informationsenheten, landstingsdirektörens stab. Hon
kommer även att arbeta med informationsfrågor för den nybildade Beställarsektionen, däribland kring Vårdval Norrbotten.
nr 2 · maj 2011
15
Dans i Nords nya verksamhetschef Lena Rydström är utbildad dansare. Här framför ett textilt verk av bildkonstnären Jonathan Josefsson.
Foto: MAria åsÉn
Lena Rydström – fotografen som blev ny ledare för Dans i Nord
En kylig vinterdag för fem år sedan kom Lena Rydström till Jokkmokk för att göra ett reportage.
Sedan skulle hon dansa vidare
mot nya mål i Sverige och världen.
Men kärleken slog till och sprakade som norrskenet mellan
henne och hennes blivande man,
samen Håkan Kuorak.
I dag är hon ny ledare för Dans i Nord.
När Lena Rydström med block, penna
och kamera i axelväskan klev ut från bussen från Luleå och stod på Åsgatan i Jokkmokk den där kalla vinterdagen 2006 var
stjärnhimlen förförisk. Hon fick en stark
känsla av att det var här hon hörde
hemma. Hon kunde nästan känna hur
vinterskorna borrade sig fast i tjälen.
Lena var i Jokkmokk för att göra ett
reportage om Dans i Nord. Innan hon
åkte därifrån gjorde hon ett besök på
Jokkmokks marknad som pågick för fullt.
I folkvimlet, mitt bland dofterna av suovas, renskinn och rökt fisk, slog kärleken
till. Hon träffade Håkan Kuorak och Jokkmokk blev i och med det hennes hem.
Lena Rydström kommer emot oss
i Kulturens hus i Luleå. Hon har deltagit
i en konferens där hon presenterat Dans
i Nord och sig själv som ny verksamhetschef.
Hon rör sig elegant, har en hållning och
styrka som man förväntar sig av en vältränad dansare. Vant poserar hon för fotografen. Hon är själv utbildad fotograf och
bildens betydelse behöver inte förklaras
för henne. Lena tar, utan att ifrågasätta
sin insats, värsta språnget, fritt, spänstigt
och kontrollerat, över golvet i konstsalen.
Fotografens kamera smattrar.
Dans i Nords nya ledare gör flera hopp
i rad för att kameran ska fånga den per-
” Dans i Nord kan i framtiden bli en institution som
fungerar som en plattform för länets dansare.”
fekta bilden. Trots ansträngningen syns
ingen svettpärla på hennes panna.
Över en kopp kaffe i caféet berättar
hon att hon tackade ja till arbetet som
verksamhetschef för Dans i Nord för att
hon vill vara med och utveckla dansen i
Norrbotten.
De senaste åren har tävlingsdansen
fått ett uppsving genom all uppmärksamhet som den fått i teveprogrammet Let´s
dance. Det tycker hon är positivt.
– Alla dansformer – balett, sällskapsdans, streetdance, hip hop och bugg – är
viktiga för danskulturen. Men för att en
dansare ska ha framgång måste hon eller
han vara beredd att träna många timmar
varje dag.
Lena Rydström har sedan flytten till
Jokkmokk arbetat som danspedagog och
koreograf i olika projekt, bland annat i
Jokkmokk, Gällivare och Arvidsjaur. Hon
har också fungerat som danspedagog på
deltid på uppdrag av Dans i Nord under
åren 2006 till 2009.
– Dans i Nord kan i framtiden bli en
institution som fungerar som en plattform för länets dansare. Önskvärt är
naturligtvis att det så småningom också
leder till att Norrbotten får en fast scen
för dans.
En inventering som gjordes för några
år sedan visar att det finns cirka 50 aktiva
dansare i Norrbotten och ungefär lika
många danspedagoger.
– Ska man få förståelse för folks förutsättningar och de problem som finns för
att kunna utöva dans i olika former så
måste man åka ut och träffa folk, konstaterar hon.
Bilder från Lenas eget fotoalbum
Länet är stort så hon har många mil
framför sig.
I mitten av juni anordnas IKRA, en
fyra dagar lång dans- och performancefestival i Haparanda/Torneå. Lena representerar Dans i Nord, en av arrangörerna.
Det blir föreställningar, workshops, festivalklubb, torgdans, koreografitävling med
mera.
– Festivalen har stor betydelse för alla
dansorganisationer och intresserade.
Lena drar sina fingrar genom sitt långa
hår och övergår till att prata om sin uppväxt i Tanzania där pappan arbetade för
Sida.
I tio år pendlade familjen mellan Afrika och Sverige.
– När jag bodde i Tanzania längtade
jag till Sverige. Väl i Sverige längtade jag
till Tanzania, berättar hon.
Båda länderna var Lenas hem.
– Mina föräldrar adopterade två av fyra
nyfödda barn, fyrlingar som alla blev bortadopterade eftersom mamman inte hade
möjlighet att ta hand om dem. Jag fick två
systrar som jag älskar och träffar så ofta
jag kan.
Sedan åren i Tanzania har Lena varit
Mina döttrar i minneslunden
vid Ekerö kyrka, där min
pappa Gunnar är begravd.
Han var författare och väldigt
betydelsefull för mig.
Min man Håkan och dottern Frida vid båten vid
Håkans mammas viste i
Petjas, norr om Stora Sjöfallet.
Yngsta dottern Frida i
Hapakluokta (Hökviken).
Här hade Håkans familj
sommarviste i tidigare
släktled.
bosatt på olika håll i Sverige och utomlands och försörjt sig som koreograf, dansare och danspedagog. Hon har haft olika
uppdrag i bland annat London, Paris,
Zagreb och Budapest.
Lena Rydströms make är starkt förankrad i samekulturen men avståndet mellan
Jokkmokk och Lenas arbete, som utgår
från Piteå kommun, gör att familjen nu
väljer att flytta till kusten.
– Jag vill inte vara ifrån min familj
under veckorna. När vi flyttar till Piteå får
vi vara tillsammans varje dag.
Barbro Lindbergh
Lena
Rydström
Född: I Stockholm
Uppvuxen: I Tanzania, Uppsala och
senare i Kramfors.
Familj: Maken
Håkan Kuorak och
tre barn, Johanna,
18, Celeste, 11, och
Frida, 3,5 år.
Bor: I Jokkmokk.
Yrke: Dansare,
koreograf och
danspedagog
Utbildning: Danshögskolan och
Balettakademien
i Stockholm samt
Laban Center of
Movement and
Dance i London.
Hon är även utbildad fotograf.
Intressen: Alla former av konst och
kultur. Älskar att gå
på museer och är
språkintresserad.
Aktuell som: Ny
verksamhetschef
för Dans i Nord
som har Norrbottens läns landsting
och Piteå kommun
som huvudmän.