Transcript Nummer 2 - Norrbottens läns landsting

Nummer 2, 2014
personaltidningen för
Norrbottens läns landsting
I väntan på
ett nytt kök
sidorna 12–13
Tema: Forskningen som utvecklar vården
sidorna 6–9
Lennart Nilssons bilder tillbaka i Arjeplog
sidorna 10–11
Ylva Sundkvist: ”Är det för lugnt blir jag lat”
sidorna 16–17
Gästkrönikören jan-erik lundström
”Tidsresande är att fånga
upp tankar, känslor och
drömmar från en annan tid.”
VÄLKOMMEN
innehåll
4
nummer 2 • 2014
Vårdpersonalen åldras
oroväckande snabbt…
utgångsläge där det redan saknas många barnmorskor, läkare, specialistutbildade sjuksköterskor…
Så, mina kära barn, vill ni vara säkra på att behövas
i framtiden bör ni rikta blicken mot sjukvården.
Att det råder brist på läkare har vi vant oss vid,
men nu är alltså även sköterskebristen ett faktum.
I Norrbotten har svårigheterna att få tag i undersköterskor och sjuksköterskor lett till att operationer
ställts in och vårdplatser reducerats. För att se
om det går att frigöra sköterskekompetens har
projektet Vårdnära service startat, något vi
berättar om i detta nummer.
Foto: marIA ÅSÉN
Då och då händer det att mina barn funderar
över vad de ska bli. Till dem och alla andra unga har
jag egentligen bara ett råd: satsa på vården. Tänk att
utbilda sig till ett yrke som får arbetsgivare runt om
i Sverige att tindra med ögonen.
Socialstyrelsen har statistik som visar att i stort
sett samtliga personalgrupper i vården har lätt
att få arbete. Och efterfrågan kommer inte
att minska. De vårdanställda blir nämligen
allt äldre i en rasande takt, med väntande
pensioneringar som följd. Medianåldern
för specialiserade läkare har stigit från 47
år 1995 till 54 år 2011. Under samma 16
år har specialistsjuksköterskornas medianålder stigit från 46 till 54 år. Vårdpersonalen åldras med andra ord oroväckande snabbt.
I veckan fick jag träffa en man som lika
gärna kunde ha varit död. Det var vid ett av
alla åk i Riksgränsen som det som inte fick
ske ändå hände – ambulanssjuksköterskan Christoffer Mäkitalo drogs med i en
lavin. Mer om det på sidan 19.
Parallellt med att läkarna och
sjuksköterskorna blir äldre ökar förstås andelen gamla i befolkningen
i stort. Regeringskansliets rapport
Den ljusande framtid är vård ger
en bild av hur behovet av vård
och omsorg förändras när fler
lever längre. Efterfrågan av personal inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen beräknas öka med omkring 50 procent
fram till 2050. De cirka 400 000
helårsarbeten som fanns år 2008 bör
bli 200 000 fler på 40 år. Detta från ett
De senaste dagarna har solen
äntligen kommit tillbaka. Hoppas ni
får fina dagar i vår och vad ni än
ägnar er åt, var rädda om er.
ST-workshop i Gällivare
Forskare på frammarsch 6–9
Nilssons berömda bilder 10–11
Köksrenovering i Piteå
12–13
Omvårdnad och rehabilitering är områden som få hittills
har disputerat inom, men en förändring är på gång.
Temat handlar om de nya forskarna.
Lennart Nilsson var bara 22 år när han kom resande till
Arjeplog. Fotografierna av barnmorskan Siri Sundström
gjorde honom känd även för en internationell publik.
Nu är bilderna tillbaka där de hör hemma.
ulrika englund,
redaktör för Insikt
Kostpersonalen vid Piteå älvdals sjukhus har sedan
i höstas lagat mat under speciella förhållanden — i en
container. Nu väntar ett totalrenoverat kök på att tas
i bruk.
Kulturhistoria för de minsta
14
Norrbottens museum har en ny utställning på gång. Den
heter Kan själv! och riktar sig till tvååringar och yngre.
En lyssnande chef 16–17
Ylva Sundkvist, chef för den nya divisionen Närsjukvård,
har ett fotografi av en alligator på sitt arbetsrum. Djuret
är en påminnelse om att lyssna i stället för att prata i
onödan.
Vid livets slut För ett år sedan flyttades de fyra Pavaplatserna
i Gällivare från kirurgkliniken till medicinkliniken.
Insikt besöker avdelning 8, där de allra svårast sjuka
får hjälp.
landstinget för 25 år sedan ...
... och för 10 år sedan ADB-avdelningen föreslår att landstinget ska satsa
105 miljoner kronor under fem år på datorer i vården.
Före januari 1990 bör det finnas en dator per lasarett.
Det är oklart om det blir systemet Vania som ska
användas. I juni beslutar förvaltningsutskottet hur
snabbt och hur mycket som ska investeras.
Ur Landstingstidningen nr 4 1989
Röntgen i Sunderbyn och Gällivare är redan digitaliserad. Nu har 32 miljoner kronor avsatts för att utöka
verksamheten. Från 2006 ska digital röntgen användas på alla sjukhus och på åtta vårdcentraler i länet.
Röntgenbilderna ska finnas i ett gemensamt digitalt
arkiv och enkelt kunna nås från olika orter.
Ur Landstingstidningen nr 5 2004
insikt är en personaltidning producerad vid kommunikationsavdelningen, Norrbottens läns landsting.
Den utkommer med fem till sju nummer per år och har en upplaga på
10 500 exemplar.
Insikt på webben:
nll.se/landstingstidningen
2
Postadress: Insikt Norrbotten
Kommunikationsavdelningen
Box 868, 971 26 Luleå
Omslagsfoto: Maria Åsén
Besöksadress: Kulturens hus,
Skeppsbrogatan 17, Luleå
Årgång: 42
Ansvarig utgivare: Anna Källström,
kommunikationsdirektör
Redaktör: Ulrika Englund
0920-28 43 64, 070-32 55 750
[email protected]
Grafisk form:
Tor-Arne Moe, Moe Media AB
Pressläggning: 7 april 2014
Nästa nummer: 13 juni 2014
Teknisk produktion: Daily print
Innehållet i Insikt får gärna citeras om
källan anges.
Norrbottens läns landsting,
NLL, har till huvuduppgift att erbjuda
länets cirka 249 000 invånare hälso-
20
Dessutom:
Sen sist Gästkrönikören På gång Dagens ros 5
13
14
16
Nytt om namn Krysset Doktor Warg kåserar Ur museets samlingar
17
18
19
19
och sjukvård samt tandvård. Landstinget arbetar även med regional
utveckling inom kultur, utbildning,
näringspolitik och kommunikationer.
NLL bedriver verksamhet vid fem
sjukhus, 33 hälsocentraler, 26 tandvårdskliniker och fyra tandvårdsannex.
Landstinget är en av länets största
arbetsgivare med cirka 7 000 anställda. Bland dessa finns drygt 700
läkare och 2 100 sjuksköterskor. 500
personer arbetar med tandvård, 430
med teknik, 100 med socialt och kurativt arbete, 70 med kultur/turism och
1 050 med administration.
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
Uppdelning ska frigöra utbildad vårdpersonal
Bäddat för förändring?
Bristen på sjuksköterskor och
undersköterskor har lett till
neddragning av vårdplatser och
operationer på Sunderby sjukhus.
En pusselbit för att komma
tillrätta med kompetenskrisen
kan vara att låta vissa uppgifter
skötas av andra än vårdutbildade.
— Tanken är att rätt händer
ska göra rätt saker, säger Stefan
von Below, FM-chef i division
Service.
För fyra år sedan tog von
Below initiativ till en utredning om
kostpersonal skulle kunna ansvara
för hela kedjan av mat, fram till
patienten. Teija Joona, divisionschef i Service, ansåg att frågan var
angelägen även för andra delar av
verksamheten, något som nu resulterat i ett projekt med namnet Vårdnära service.
Tanken är att identifiera vad som
tillhör vårdens kärnverksamhet och
vad som är stödfunktioner. På sikt
kan serviceuppgifter försvinna för
undersköterskor och sjuksköterskor, som i stället får tid till patientarbete.
– Vi är långt ifrån först med att
titta på det här. Många landsting
har funderingar på eller har redan
börjat med att skilja på kärn- och
stödverksamhet, konstaterar Stefan
von Below och berättar om studiebesök till olika landsting.
Två resor gick till andra länder,
Holland och England.
– I Holland har personalen på en
vårdavdelning antingen vita eller
blå rockar. De vitklädda svarar för
den medicinska behandlingen,
medan de blåklädda svarar för servicedelen. Men det viktiga är inte
hur man löser det praktiskt utan att
det verkligen blir bättre för både
patienter och personal.
Arbetet med att ringa in vad
som hör till vården och vad som är
stödfunktioner är i full gång. I vår
genomförs en studie där moment
klockas för att göra det möjligt att
beräkna hur mycket tid som går åt
till olika sysslor. En extern konsult
utför studien, som även innehåller
intervjuer och flödesanalyser.
– I dag kan vårdpersonal ägna en
hel del tid åt att duka bort, beställa
varor och flytta sängar. Det är uppgifter som i stället skulle kunna
utföras av servicepersonal, säger
Stefan von Below.
Att rengöra sängar och bädda
rent är annat som utförs av undersköterskor och – på vissa håll – sjuksköterskor.
– Frågan är om det är vad vårdpersonal med sin specifika kompetens ska ägna sig åt.
Projektledare för Vårdnära
service är Lisette Sällström, som har
21 år som sjuksköterska bakom sig.
Hon anser att projektet ligger rätt
i tiden, inte minst med tanke på den
sköterskebrist som råder.
– På det här sättet nyttjar man
medarbetarnas kompetens på ett
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
Angnett Backman, undersköterska, är positiv till en uppdelning av kärn- och stödverksamhet i vården.
— Det kan leda till att vi får
mer tid till patienterna, säger
hon.
Angnett Backman är i färd
med att rengöra en säng efter en
patient som fått åka hem. Hon tar
bort sängkläderna och torkar stålrör och galonmadrass med ytdesinfektion. Därefter torkar hon av
lampan, sängbordet och annat
runt sängen, innan hon fortsätter
med garderoben, soffbordet,
tvättfatet och till och med fönsterbrädan.
Hon jobbar snabbt och effektivt.
Efter 34 år i vården har hon vanan
inne. Men nu är en förändring vad
gäller hennes arbetsuppgifter på
gång.
Angnett Backman är en av två
undersköterskor på vårdavdelning
53 i Sunderbyn som är utsedda
till kontaktpersoner i projektet
Vårdnära service. På avdelningen
vårdas i huvudsak kirurgiska
patienter.
— Om man får bort allt vi gör
extra så kommer vi att hinna med
patienterna på ett annat sätt. En
del tror att vi istället riskerar att
bli av med jobbet, men jag ser det
inte så.
”Jag ser det som
en möjlighet”
Undersköterskan Angnett Backman tror att projektet Vårdnära service kan leda till något bra för
såväl personal som patienter.
Foto: MARIA ÅSÉN
Stefan von Below
och Lisette Sällström anser att
projektet ligger
rätt i tiden.
bättre sätt och får ökad tillgång till
vårdpersonal, säger hon och tillägger att flera enheter och avdelningar redan insett att det finns ”vårdhänder” att vinna med det nya sättet att tänka.
– Transportörer och köksor har
anställts för att avlasta personalen.
Nästa steg i projektet är pilotundersökningar, där det nya sättet att
dela upp arbetet provas. Vårdavdelningarna 2 och 3 samt rehab och
ivak/akuten vid Kalix sjukhus har
valts ut, liksom avdelningarna 33
och 53 i Sunderbyn.
– Intresset för att delta har varit
stort, säger Lisette Sällström.
Siktet är inställt på att starta
piloterna den 1 oktober. De ska
sedan pågå ett år.
– I praktiken utvärderas arbetet
under hela året. Om verksamheten
fungerar bra fortsätter avdelningarna att jobba så här, förklarar Stefan
von Below.
I förlängningen kan piloten
mynna ut i en helt ny tjänst inom
landstinget. En utbildning planeras,
som utgår från de specifika behov
den aktuella avdelningen har.
Innebär det här att undersköterskor
och sjuksköterskor som blir av med
arbetsuppgifter kan förlora jobbet?
– Ingen kommer att bli uppsagd,
däremot kan det hända att naturliga avgångar inte ersätts. Inga nya
pengar kommer att tillföras, omorganisationen ska göras inom de
befintliga ekonomiska ramarna,
säger Stefan von Below.
Han konstaterar att en förändring av service- och vårdorganisationen kan bli både jobbig och krävande.
– Men i dag står vi inför det faktum att vårdavdelningar får stänga
för att det saknas personal. Det är
hög tid att hitta en hållbar lösning
på ett problem som har funnits
länge.
U L R I K A E N G LU N D
Redan i dag finns en transportör/
köksa på avdelningen.
– Våra patienter behöver transporteras hit och dit på sjukhuset,
till exempel till och från röntgen.
Det sköter han. Dessutom ställer
han fram och tar bort i köket och
plockar ur diskmaskinen. Han tar
en hel del av det som annars skulle
ha legat på oss.
Men fortfarande är det avdelningens undersköterskor och sjuksköterskor som sköter bäddning
och sängrengöring, tvätt- och sophantering och kaffekokning, för att
nämna några av de dagliga uppgifterna.
För att ta reda på hur lång tid
som går åt till de olika sysslorna
har en tidsstudieman varit på besök. Under två veckor fyller sedan
de anställda i en tabell hur ofta de
utför olika servicesysslor.
– Jag ser uppdelningen som en
möjlighet, inte ett hot, konstaterar
Angnett Backman.
U L R I K A E N G LU N D
Fakta
Tidsstudien
121 servicemoment är identifierade
och ingår i tidsstudien. Dit hör:
OS
tälla i ordning frukost, dela ut
lunch, servera middag
OD
iska
OB
eställa varor
OT
ömma tvätt- och sopsäckar
OR
engöra sängar
OT
orka av sängbord, köksbord,
tangentbord, telefoner
OT
ransportera patienter
OH
jälpa patienter att hämta recept
i apoteket och handla i kiosken
Källa: Division Service
3
Den svåra kombinationen för ST-läkare i Malmfälten:
JOBB & FAMILJELIV
Det behövs fler ST-läkare till Malmfälten.
— Under den närmaste femårsperioden skulle vi klara av att utbilda cirka tio specialister inom
länssjukvården i Gällivare, utöver
de som är igång nu, säger Per Berglund, divisionschef Länssjukvård.
Hur ska landstinget få fler läkare
som gör sin specialisttjänstgöring, ST,
i Gällivare och Kiruna i framtiden? Det
var den centrala frågan under en workshop i Gällivare i februari. Deltog gjorde
AT- och ST-läkare, specialister, chefer,
studierektorer och HR-personal från
olika sjukhus och verksamheter.
AT- och ST-läkarna är viktiga ur rekryteringssynpunkt – upp emot 70 procent
av alla färdiga specialister på Gällivare
sjukhus har gjort sin AT-tjänstgöring och
delar av sin ST på orten. Men bara under
det senaste halvåret har flera specialister
i Gällivare gått i pension och lämnat sina
jobb på sjukhuset, erfarna doktorer som
hade behövts som handledare för de blivande specialisterna.
Per Berglund skissar upp två framtidsscenarier för specialistbemanningen
inom länssjukvården:
– Det första alternativet är att hitta
lösningar som gör att ST-läkare som
bosätter sig i Gällivare kan kombinera
sin specialistutbildning med ett familjeliv. Vi vet att många får barn just de här
åren och har svårt att lämna familjen
under långa perioder för att göra delar
av utbildningen på annat håll.
– Det andra alternativet är att länssjukvården i Malmfälten till stora delar
bedrivs med hjälp av rotation av specialister från kusten eller andra delar av
landet. Man kommer till Gällivare och
jobbar men har sin bostad och familj
exempelvis vid kusten, säger han.
När Per Berglund ska ge en bakgrund till den specialistbrist som uppstått använder han ordet multifaktoriell
– flera faktorer samverkar och bidrar till
en viss effekt. En är den strukturförändring som lett till en koncentration av
sjukvården, både sett till länet, regionen
och landet.
– Av kvalitetsskäl har vi varit tvungna
att samla operativa ingrepp till färre
Mjukisdjur till tröst
Barnsjukvården vid Sunderby sjukhus
har fått 479 mjukisdjur från Ikea i Haparanda. Satsningen är en del
av en årlig kampanj.
— Vi är glada över
gåvan som betyder att
vi kan ge en present till
barn som genomgår
behandlingar hos oss. En
nalle kan bidra till att trösta
ledsna barn som har det jobbigt, säger
Chatarina Boqvist-Cedergren, vårdchef
för barnmedicin och habilitering.
kronor per månad.
Det är medellönen
för läkarsekreterare
i Norrbottens läns landsting. Detta
apropå lönestatistiken i förra numret av
Insikt, där läkarsekreterarna (och flera
andra yrkesgrupper i vården) inte fanns
med. Summan avser tillsvidareanställd
personal i 2013 års lönenivå.
4
Vad är det viktigaste
för att få ST-läkare
till Gällivare och
Kiruna i framtiden?
Erika Hedén, AT-läkare i Gällivare:
— Att det finns
utrymme för individuella anpassningar,
exempelvis vid
randning, och att
man förstår att
många faktorer
påverkar valet av
ST-ort. Människor vill göra ST här, men
måste kunna kombinera tjänsten med
till exempel ett familjeliv.
Vid träffen i aulan i Gällivare sjukhus diskuterades ST-läkarnas framtid i Malmfälten. Från
vänster Åsa Ek Edström, Kristina Östman, Maria Joelsson, Gregory Olsson Lalor, Peter
Olsson och Torgny Elmerot.
Foto: MARIA ÅSÉN
ställen och färre händer. Det man gör
ofta blir man bättre på och därför har vi
idag bara tre operationsavdelningar med
narkos igång i Norrbotten. Samma krafter har inverkat på förlossningsvården
och ligger bakom koncentrationen till
två förlossningsenheter i länet. Följden
blir att en ST-läkare, framför allt inom
länssjukvården, inte kan genomföra hela
sin utbildning på ett mindre sjukhus,
säger han.
En annan orsak är att kraven på vad
en specialist ska kunna och kraven på en
utbildande klinik skärptes i och med
Socialstyrelsens senaste målbeskrivningar för ST-utbildning. Det gäller både teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter.
– Det gör det svårare för mindre kliniker att utbilda specialister. För att klara
de krav som ställs behöver ST-läkarna
i högre utsträckning än tidigare göra
randningar vid större sjukhus, exempelvis i Sunderbyn och Umeå.
läkare som behöver vistas på annan
ort?
O Kan distansöverbryggande teknik
användas i större utsträckning?
Engagemanget var stort och vid den
avslutande presentationen av dagens
diskussioner formligen smattrade synpunkter, önskemål och nya frågeställningar in. Bland annat framkom att hjälp
med bostäder, individanpassade scheman och möjlighet till distansutbildning
är viktiga områden för de läkare som nu
gör sin AT eller ST i Malmfälten.
– Det var just det som var vår tanke
med dagen, att ge tillfälle till en öppen
brainstorming. En del som kom fram
visste vi sedan tidigare, annat var nytt,
säger Per Berglund.
Hur kommer ni att gå vidare?
– Vi gör en sammanställning av synpunkterna och ska jobba vidare med
frågan, men har än inte satt ner foten
och bestämt hur. ULRIKA ENGLUND
Under workshopen diskuterades
Specialisttjänstgöring
frågor gruppvis, bland annat dessa:
O Vad blir konsekvenserna av att inte
satsa på ST-läkare i Malmfälten?
O Ska specialisttjänstgöring i Gällivare/
Kiruna utformas på samma sätt som
vid kusten?
O Hur kan landstinget underlätta för ST-
Fakta
O En specialisttjänstgöring, ST, omfattar
minst fem år, men det är inte ovanligt
att läkarna tar ytterligare några år på
sig för att bli färdiga.
O De perioder som krävs för utbildning
vid andra sjukhus kallas randning.
Ola Wulf, överläkare/studierektor
för AT-läkare, Gällivare:
— Att vi tar hand
om dem på bästa
sätt och ger dem
möjlighet till ett bra
socialt liv, även
under de perioder
de behöver pendla
till ett annat sjukhus. Givetvis är det dessutom viktigt
med en bra utbildning och ett gott
handledarskap.
Alexandra Svensson, AT-läkare
i Gällivare:
— Bra handledning och flexibilitet
i ST-upplägget som
gör individanpassningar möjliga. Jag
tror dessutom att
många skulle uppskatta att göra en
stor del av sin specialistutbildning på
en plats och inte behöva flytta runt.
Sara Lei Lei, AT-läkare i Kiruna:
— Jag tror på en
god balans mellan
ett meningsfullt
arbetsliv med kontinuerligt lärande och
en innehållsrik fritid
med möjlighet till
ett lyckligt familjeliv,
för läkare som är i den fasen av livet.
Det är livsviktigt för framtida läkarförsörjning att medicine kandidater,
läkarassistenter, vikarierande underläkare och AT-läkare får bästa möjliga
mottagande.
Här är Årets förnyare i landstinget
Tre chefer har utsetts till Årets förnyare
2014.
— Det här är ett lagarbete. Utan
duktiga medarbetare hade jag aldrig
kunnat få ett sådant här fint pris, säger
Elisabeth Eero, verksamhetschef vid
Övertorneå hälsocentral.
Elisabeth Eero fick ta emot utmärkelsen
tillsammans med Lena Norlund, länschef
för Laboratoriemedicin, och Stefan Stridsman, verksamhetschef för Kompetenscentrum rehabilitering, rehabiliteringsmedicin. Det skedde under ledardagen
i februari.
Alla tre pristagare uttrycker glädje
över priset men är överens om att det
ska delas med duktiga medarbetare. Det
är inget ”enmansjobb” att bli en bra chef
och ledare — det blir man tillsammans
med sina anställda.
Det är personalen som skickat in för-
som ni är stolta över, och som ni vill
rekommendera andra att lära av?
Lena Norlund, Stefan Stridsman och Elisabeth Eero — Årets förnyare 2014.
Foto: GRETA SKÖLD
slag på bra chefer, utifrån följande skrivning: Har du och dina kollegor en chef
som lyckats förnya och förbättra verksamheten eller sitt ledarskap på ett sätt
Ur motiveringarna:
”Lena Norlund är en inspirerande,
orädd ledare som ser möjligheter och
kan inspirera och utveckla sina medarbetare. Hon lyssnar och följer upp förbättringsarbeten och vill ha delaktighet genom kontinuerlig dialog.”
”Elisabeth Eero har under alla år som
verksamhetschef varit positiv till förändrings- och förbättringsarbeten från lokal
nivå till EU-nivå. Vi upplever att hon alltid
är ”steget före” i tanke och handling.”
”Stefan Stridsman visar stort engagemang för verksamheten och personalen.
Sedan han blev chef har verksamheten
effektiviserats och utvecklats på alla plan,
inte minst genom Carf-certifieringen som
genomförs nu i dagarna efter många års
arbete.”
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
sen sist…
Nyheter från landstingets webb
Färre vårdplatser på ortopedin …
På grund av sjukdom bland de anställda och brist
på sköterskevikarier beslutade landstinget i slutet
av februari att minska antalet vårdplatser från 43
till 32 på ortopediavdelningarna i Sunderbyn. Endast akuta ortopediska operationer ska genomföras. Planerade ortopediska operationer ställs in
eller flyttas till Piteå älvdals sjukhus.
… och uppehåll i överviktskirurgin
Sunderby sjukhus gör ett uppehåll vad gäller planerade magsäcksoperationer från 24 mars och
framåt. Den reducerade verksamheten beror på
bristen på nattsjuksköterskor. Avdelningarna som
berörs är kirurgavdelningarna 51, 52 och 53 i Sunderbyn.
I väntan på att situationen med nattpersonalen
är löst görs endast ett fåtal tidigare inplanerade
magsäcksoperationer, så kallade gastric bypass.
Bristen på sjuksköterskor blir extra påtaglig
under förkylningstider. Dock är situationen inte
unik för Norrbottens läns landsting – även på andra
håll i landet saknas det sjuksköterskor och undersköterskor på sjukhusen.
Varje morgon strukturerar personalen dagen för varje patient. På eftermiddagen samlas man igen för att reflektera. Från
vänster Sara Ölund, undersköterska, Mary Apolinario, sjukgymnast, Lena Andersson, enhetschef, Eva Karlsson, undersköFoto: SOFIA WELLBORG
terska, Petra Lindfors, dagsköterska, och Lovisa Eriksson, sjuksköterska.
Aktivt teamarbete i Piteå
MINSKAR TRYCKET
Piteå älvdals sjukhus utsågs nyligen till Sveriges bästa mindre
sjukhus av tidningen Dagens
Medicin. Bakom resultaten som
lett dit ligger bland annat en
satsning på ett strategiskt förbättringsarbete.
Idag finns effektiva vårdkedjor
där alla involverade arbetar mot
samma mål.
Sjukhuset i Piteå har brottats
med långa medelvårdtider, höga
kostnader per patient och hög
arbetsbelastning för personalen,
precis som många andra sjukhus.
För att lyfta sig ur gamla traditioner
och synsätt krävdes gemensamma
krafttag.
Arbetet är gjort på avdelning 2 A,
stroke/internmedicin, och på avdelning 2B, akutgeriatrik/rehabilitering, som har 18 vårdplatser vardera. En kritisk granskning av rutiner
och arbetssätt inleddes. Bland annat
sågs rondrutiner, vårdplanering och
informationsplanering över.
I varje skede av vårdkedjan, från
inskrivning till vårdtid, utskrivning
och uppföljning, finns nu en tydlig
process som ska följas. Vid en daglig
morgonrapport för varje patient planerar sjuksköterska, undersköterska,
arbetsterapeut och sjukgymnast
dagen tillsammans. Alla parter har
också en gemensam reflektion på
eftermiddagen där de diskuterar vad
som var bra, vad som kunde göras
annorlunda och så vidare.
Det aktiva teamarbetet har lett
till snabbare bedömningar; patienterna slipper vänta i onödan mellan
de olika insatserna. Bättre riskbedömningar och de snabba insatserna
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
enhetschef vid stroke/internmedicin.
Enhetschefen
Lena Andersson
ser positivt på de
nya rutinerna som
lett till stora förbättringar.
Magnus Öström,
enhetschef, deltar
i de dagliga morgonmötena med
representanter
från alla yrkeskategorier.
från dag ett ger bättre resultat för
omvårdnaden och vårdtiden.
– Vi jobbar med ett strukturerat
arbetssätt och med rutiner för dokumentation och kommunikation
enligt modellen SBAR (situation,
bakgrund, aktuellt tillstånd och
rekommendation). Även patienten
och dess anhöriga är delaktiga i planeringen, förklarar Lena Andersson,
Två gånger per år granskas så
kallade kostnadsytterfall, vilket
innebär att man i efterhand aktivt
studerar ovanligt långa, kostsamma
eller på annat sätt avvikande vårdtider.
Informationen bryts ner till idéer
om förbättringar som ska leda till att
så lång vårdtid undviks nästa gång.
Man granskar också återinläggningar som sker på avdelningarna.
Begreppet ”ett gott vårdtänk”, där
man ser hela människan och inte
bara dess sjukdom, genomsyrar
arbetet mer nu än tidigare.
Inledningsvis var personalen till
viss del avvaktande. Idag är det
genomgående positiva tongångar.
– Det är bra att börja dagen tillsammans med alla som arbetar med
patienten och att alla yrkeskategorier är med. Även vi sjukgymnaster
som annars jobbar lite ensamt, säger
Mary Apolinario.
– Arbetsmodellen för varje yrkeskategoris vårdprocess och dagliga
insats fungerar också som en instruktionsmall för ny personal. Det
gör vården mer effektiv, förklarar
Magnus Öström, enhetschef vid
akutgeriatrik/rehabilitering.
Medicin- och rehabiliteringskliniken har fem vårdavdelningar med
sammanlagt 98 vårdplatser. Förbättringsarbetet under 2013 beräknas
ha sparat vårddygn motsvarande nio
till tio vårdplatser på kliniken.
– Men det här är ett arbete som
aldrig blir färdigt utan ständigt fortgår, summerar verksamhetschefen
Eva-Lena Asplund.
ANNA BERGSTR Ö M
Mer pengar till motion
Friskvårdsbidraget har höjts
från 1 000 kronor till 1 200
kronor. Höjningen gäller
från januari 2014.
Kundenheten byter namn
Kundenheten vid Administrativ service
i Boden byter namn till Patientkontoret. Det fungerar som landstingets interna servicebyrå för kundfakturor och sjukresor. Patientkontoret kan även
besvara frågor om riks- och regionfakturor,
ersättning till privata vårdgivare och ersättning för
asylvård.
Diabetesforskning av Berhan
Yonas Berhan, barnläkare vid Sunderby sjukhus och doktorand vid
institutionen för klinisk vetenskap
vid Umeå universitet, försvarade
i februari sin avhandling Epidemiologiska studier om barn- och ungdomsdiabetes.
Ett av resultaten synliggör att föräldrarnas socioekonomiska ställning påverkar överlevnad vid typ
1-diabetes. Sambandet visade sig först när barnen
blivit vuxna. För barn och ungdomar under 18 år
med typ 1-diabetes fanns ingen koppling mellan
ökad dödlighet och lägre inkomst och utbildning
hos föräldrarna.
Nytt kafé i historisk stil
Norrbottens museums nyrenoverade kafé är invigt.
I kaféet, som har tapeter och möbler med inspiration från nyklassicismen, serveras hembakat kaffebröd och smörgåsar. Nytt är också gratis trådlöst
wifi.
Patienters åsikt i enkät
Närmare 6 600 personer fick under hösten möjlighet att uttala sig om det läkarbesök de varit på vid
en hälsocentral under september månad. 53,6
procent valde att svara. Undersökningen visar
att patienterna tyckte att de blivit bemötta med
respekt och att läkaren lyssnat på dem.
— Det är glädjande att patienterna är nöjda med
bemötandet i primärvården. Det finns dock utvecklingsområden och dessa resultat är ett viktigt
underlag för fortsatt diskussion tillsammans med
utförarna inom vårdvalet, säger Kristian Damlin,
beställarchef i landstinget.
Nationell patientenkät är en återkommande
mätning av patientupplevd kvalitet som genomförs
varje år. Patienterna får bedöma och gradera sin
upplevelse av bland annat bemötande, delaktighet
och information.
5
TEMA de nya forskarna
Ann-Sofie Forslunds fästman Johnny Sjöö lägger
upp avhandlingarna på bordet utanför aulan.
Betygsnämnden har radat upp sig på första bänk
och Ann-Sofie Forslund står längst ner och väntar
nervöst. Det är strax dags att redovisa fyra års
forskningsstudier.
För att vården i landstinget ska utvecklas och hela
tiden bli bättre krävs forskning — och inte bara
i medicin. Omvårdnad och rehabilitering är områden
som få hittills har disputerat i. Men en förändring
är på gång.
Insikt var med när sjuksköterskan Ann-Sofie
Forslund blev filosofie doktor.
”Vi är väldigt stolta över
Dagen D som i disputation. Dagen då
fyra års forskarstudier ska redovisas.
Den 14 februari i år var det upp
till bevis för sjuksköterskan Ann-Sofie
Forslund.
Det är inget sammanträffande att disputationen
om överlevande efter plötsligt hjärtstopp äger rum på
Alla hjärtans dag. En ask med röda geléhjärtan är placerad vid kaffetermosen som står framme i foajén utanför aulan. Landstinget har utverkat tillstånd att få hålla
disputationen i Sunderby sjukhus istället för på universitetet, vilket annars är regel. Det är ett sätt att lyfta
fram att landstinget är en av huvudparterna i forskningsprojektet.
Ann-Sofie Forslund var en av de fyra landstingsanställda som blev antagen till universitetets och landstingets gemensamma forskarskola i februari år 2010.
Längst ner i aulan står hon nu och väntar medan
aulan fylls av människor – släktingar, vänner, andra
forskare och – inte minst – kollegor från sjukhuset. Fästmannen Johnny Sjöö kånkar in en kartong med böcker
innehållande avhandlingen med namnet En andra
chans i livet – en studie om personer som drabbats av
hjärtstopp utanför sjukhus. Han lägger upp dem i travar
på ett bord vid entrén, så att alla kan ta ett exemplar
innan de går och sätter sig.
Nervöst?
– Jo, medger Ann-Sofie Forslund, mellan lycka-tillkramarna.
6
Sedan drar det igång. Ann-Sofie Forslund slår sig ner
vid ena änden av bordet, som för dagen prytts med
blombuketter. Omvårdnadsprofessor Siv Söderberg
från Luleå tekniska universitet inleder högtidligt det
som ska bli en tre timmar lång genomlysning av AnnSofie Forslunds forskning.
– Filosofie doktor är den högsta akademiska examen
man har vid universitet. I dag är en viktig dag för universitetet, för ämnet och för Ann-Sofie, fastslår hon.
Ungefär 500 personer i Sverige räddas varje år
till livet efter att ha drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus. Många av dem får efterverkningar som svår trötthet, minnes- och koncentrationssvårigheter, ångest,
depression och posttraumatisk stress. Om dessa personer handlar Ann-Sofie Forslunds avhandling och Åsa
Axelsson lämnar över ordet till henne.
– Tack alla ni som har kommit hit för att lyssna! säger
hon och berättar om de elva djupintervjuer hon gjort.
– Nästan alla jag pratat med ger samma bild av vad
som hänt. De säger att ”Det var inte min tur att dö den
Hon presenterar opponenten Åsa Axelsson från
där dagen. Jag har fått en andra chans i livet”.
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och
De har vittnat om en oerhörd tacksamhet över att det
betygsnämnden som sitter på främsta raden.
i närheten funnits rätt människor som klivit fram och
– Det kommer att gå till på följande sätt. Opponengjort en hjärt- och lungräddning.
ten sätter in avhandlingen i ett sam– De upplever att de gått från livet
manhang och därefter ställer hon
Jag
har
varit
gantill döden och tillbaka igen.
frågor. Så varsågod, Åsa!
ska envis och har velat Det övergripande syftet med
Åsa Axelsson tackar för förtroenavhandlingen är att beskriva persodet och startar sitt anförande.
göra mycket själv.
– Alla vi som sitter här har cirka
ners liv före och efter att de drabbats
fem liter blod i kroppen. Tio liter per minut pumpas
av hjärtstopp. Avhandlingen innehåller dessutom flera
genom hjärtat. Det är oss troget hela livet, varje dag,
delstudier som var och en har ett eget syfte. När hon
varje timme, varje minut.
redogjort för dem en god stund är det dags för Åsa
Men ganska tidigt i livet drabbas hjärtat av förkalkAxelsson att ställa sina frågor i rollen som opponent. En
ordentlig mangling väntar, där hon i punkt efter punkt
ningar, fortsätter hon. Hur fort det går varierar. Blir det
vrider och vänder på metoder och forskningsresultat.
stopp i ett av kärlen får vi en hjärtinfarkt och i värsta
fall stannar hjärtat.
– I lyckliga fall får vi vård i tid. Är det någon i närDet första hon tar upp är beskrivningen av avheten som kan hjärt- lungräddning, eller finns det en
handlingens syfte.
hjärtstartare – då finns en chans att starta hjärtat och vi
– Jag tycker att din avhandling handlar mycket
kan få en ”happy end”. Om ingenting görs är överlevom riskfaktorer och prevention, men det kommer inte
nadschanserna noll.
riktigt fram.
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
Den före detta kollegan Katarina Flodmark gratulerar med en blombukett och
Tommy Forslund kramar om sin dotter.
När allt är färdigt avslutar alla med att
skåla. Ann-Sofie Forslund är glad och
rörd.
Ann-Sofie Forslund är huvudperson
i dagens disputation som ska handla om
livet före och efter plötsligt hjärtstopp.
Foto: MARIA ÅSÉN
henne”
Opponenten Åsa Axelsson ställer
många och kniviga frågor.
Hon uppehåller sig länge vid det statistiska under– Tack för en spännande och intressant dialog er
emellan. Jag har förstått att du gjort alla intervjuer
laget – hur många som verkligen drabbats av hjärtstopp.
under arbetet med avhandlingen själv, men du har
– Tror du att det hade kunnat finnas anledning att
också en väldigt avancerad statistik. Har du gjort analyvara kritisk till valideringen när det är så många som
inte obducerats? Kan det inte finnas en osäkerhet i vad
sen själv också, eller har du haft en statistiker till hjälp?
som är den faktiska dödsorsaken?
frågar professor Christer Andersson.
– Det finns alltid anledning att vara kritisk, medger
– Jag har varit ganska envis och har velat göra myckAnn-Sofie Forslund.
et själv. Men vi har en statistiker som har hjälpt mig när
– Valideringen i sig kan ju ha osäkerhetsfaktorer och
det behövts. I slutet av arbetet hade han gått i pension,
det hade man kunnat lyfta fram i diskussionen. Det
men kom ändå in och hjälpte mig, berättar hon.
innebär att man förhåller sig kritisk
De andra ställer också frågor, men
till sin egen forskning.
de håller sig kort eftersom det dragit
Man
har
ju
haft
ont
De diskuterar intervjutekniken
ut på tiden och lunchen närmar sig.
i magen, men nu kan- Samlingen i aulan avslutas, men än
och konstaterar att Ann-Sofie Forslund har fått fram häpnadsväckande ske det släpper,
är det inte färdigt. Betygsnämnden
öppna och detaljrika svar.
ska sammanträda en halvtimme och
– Samtidigt märks det, när man läser intervjuerna,
besluta om Ann-Sofie Forslund är godkänd eller inte.
att du är rädd att missa något. Det kan vara svårt att
Pappa Tommy Forslund går fram och kramar om sin
sålla bort det som inte hör till syftet.
dotter. Han är både stolt och lättad.
Ann-Sofie Forslund svarar på frågorna en efter en
– Om du bara visste – det har varit mycket funderingmed ett aldrig sinande tålamod. Sammanlagt tar det
ar i förväg och som pappa har man fått ställa upp och
ungefär en och en halv timme.
peppa. Men nu känns det riktigt bra, säger han.
Vid flera tillfällen är Åsa Axelsson kritisk, men
hon lyfter också fram det som hon tycker är positivt och
avslutningsvis, innan hon lämnar över till betygsnämnden, säger hon:
– Jag tycker att du har lyckats väldigt bra. Jag vill
bara säga att jag hoppas att du sprider de här kunskaperna som jag tror kan hjälpa oss att ge en bättre vård.
Ledamöterna i betygsnämnden har lyssnat koncentrerat och nu är det deras tur att ställa frågor.
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
Ann-Sofie Forslund är lycklig att det är över.
– Det är klart att det är en anspänning. Man har ju
haft ont i magen, men nu kanske det släpper, säger hon
leende och fästmannen Johnny Sjöö håller med.
– Man kan riktigt känna hennes avslappning nu,
säger han.
Det är dags att gå iväg till läkarstudenternas lokaler
där borden är festligt uppdukade och smörgåstårtorna
framställda.
Kollegor och vänner passar på att gratulera lite i förskott under lunchen. En av dem som kommer fram med
en stor blombukett är Katarina Flodmark. Tidigare
jobbade hon och Ann-Sofie Forslund tillsammans som
sjuksköterskor på hjärtintensiven, där Katarina Flodmark nu är enhetschef.
– Vi är väldigt stolta över henne, säger hon och tilllägger att hon tror att de kommer att få nytta av forskningen.
– Det är roligt att man lyfter fram vikten av omvårdnad och inte bara det medicinska i forskningen, säger
sjuksköterskan Kajsa Svallfors som sitter vid samma
bord.
Även Mats Eliasson, forskningsansvarig i Monicaprojektet, är på plats för att gratulera.
– Hon har lett in forskningsprojektet på en helt ny
bana. Vi har pliktskyldigast samlat in data om plötsligt
hjärtstopp, men inte förstått hur värdefulla de var förrän Ann-Sofie fördjupade sig i dem.
Plötsligt rör det på sig borta i korridoren och in
kommer ledamöterna i betygsnämnden. Samtalen vid
borden stannar av. Barbro Andersson tar till orda.
– Får vi be om allas uppmärksamhet. Betygsnämnden har sammanträtt och vi är helt eniga om att nu är
Ann-Sofie filosofie doktor i omvårdnad. Vi vill gratulera
henne och Luleå tekniska universitet och önska henne
lycka till med den framtida forskningen.
Ann-Sofie Forslund och många med henne får tårar
i ögonen.
– Tack alla ni som varit med idag. Jag behövde det
stödet, säger hon glad och rörd. U L R I K A VA L LG Å R DA
7
TEMA de nya forskarna
Karin Zingmark:
”Vi behöver fler forskarutbildade”
Filosofie doktor i sjukgymnastik, arbetsterapi eller omvårdnad. Hittills
har de flesta forskare inom landstinget varit läkare. Nu kommer de
nya doktorerna!
För snart fyra år sedan träffade
landstingets personaltidning de nyblivna forskarstudenterna Birgitta Nordström, sjukgymnast, Caroline Stridsman, sjuksköterska, Ann-Charlotte
Kassberg, arbetsterapeut, och Ann-Sofie
Forslund, sjuksköterska.
Av 40 sökande hade dessa fyra tagits
ut från landstingets verksamheter till
den nystartade forskarskolan, medan
ytterligare fyra forskare utsetts från
universitetsvärlden.
”Jag förstod att det skulle bli blod,
svett och tårar och många hinder att
övervinna”, sade Ann-Charlotte Kassberg i intervjun år 2010.
Fram till dags dato har tre av dem
hunnit ta sin forskarexamen, varav
Birgitta Nordström så sent som den
14 mars. Den sista, Ann-Charlotte Kassberg, disputerar i höst.
– Forskarskolan har betytt jättemycket för oss. Vi har haft ett otroligt stöd
från landstinget och Luleå tekniska universitet både vad gäller finansieringen
och möjligheten att ingå i en doktorandgrupp. Att vi haft varandra under resans
gång har också varit viktigt, säger Caroline Stridsman som doktorerade i december 2013.
Tidigare har forskning inom landstinget varit något som enstaka eldsjälar
– främst läkare – ägnat sig åt.
- De som jobbar med omvårdnad och
rehabilitering har en delvis annorlunda
bakgrund än läkare och ställer därför
helt andra frågor i sin forskning. Det är
viktigt att vi arbetar tvärvetenskapligt
inom landstinget och med olika perspektiv, så att vi får en bättre helhetsförståelse, säger Karin Zingmark, utvecklingsdirektör i Norrbottens läns landsting.
Det handlar inte bara om personlig
utveckling och om att bli en attraktiv
arbetsgivare. I ett landsting som ska
hjälpa till att utbilda inom olika vårdyrken krävs ett akademiskt klimat, något
som också kräver en struktur som uppmuntrar och möjliggör forskning, förklarar hon.
– I vår organisation ska vi jobba kunskapsstyrt och evidensbaserat och därför
behövs ett allt större antal medarbetare
med en akademisk forskarutbildning.
Både för att vi ska kunna ge en god
utbildning till studenterna och för att vi
ska dra lärdomar av vår verksamhet och
föra den framåt – allt för att få en bättre
vård.
Det första steget till en bredare och
starkare forskning togs år 2002, då
forsknings- och utvecklingsenheten,
FoU-enheten, startades. Den är intimt
sammankopplad med de två stora forskningsprogrammen Monica och Olin.
Under 2010 startade FoU-enheten tillsammans med Luleå tekniska universitet
den gemensamma forskarskolan för
sjuksköterskor, sjukgymnaster och
arbetsterapeuter. Fyra kom från landstingets verksamheter, fyra från universitetshåll.
- Vi startade den för att vi ville skapa
samverkansytor mellan landstinget och
universitetet och en god utbildningsmiljö för våra forskarstudenter genom
att bilda ett ramverk med gemensamma
kurser, en tillhörighet och möjlighet att
följas åt.
Hur känns det nu när deltagarna i forskarskolan börjar nå sina mål?
– Jag tycker det är fantastiskt roligt.
Blir det någon fortsättning på forskarskolan?
– Först och främst ska vi komma fram
till hur tjänsterna ska utformas för dem
som redan har disputerat eller snart disputerar, så att deras kompetens kommer
till så stor nytta som möjligt och där är vi
nu. Sedan får vi se vad som händer.
U L R I K A VA L LG Å R DA
Fakta
Fler nya forskare
Övriga forskare i forskarskolan,
anställda av Luleå tekniska universitet, och deras ämnen:
O Ulrika Lundström, arbetsterapeut:
Personer med ryggmärgsskada
och deras fritidsaktiviteter.
O Anna Zotterman Nygren, legitimerad sjuksköterska: Bemötande
inom primärvården ur personalens, de närståendes och de sjukas
perspektiv.
O Eva Lindgren, legitimerad sjuksköterska: Unga vuxna med psykisk
ohälsa — närståendes och personalens upplevelser av överflyttning
från barn- och ungdomspsykiatrisk
vård till vuxenpsykiatrisk vård.
O Angelika Forsberg, legitimerad
sjuksköterska: Att drabbas av en
fraktur efter ett fall.
Karin Zingmark, utvecklingsdirektör,
framhåller kopplingen mellan forskarutbildning och en bättre vård.
Foto: MARIA ÅSÉN
8
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
Tre forskare om sina projekt
Ann-Charlotte Kassberg
Vardagsteknik
efter hjärnskada
Ann-Charlotte Kassberg kommer i höst när
hon är färdig med sin doktorsavhandling att
tillhöra den lilla exklusiva skara i Norrbotten
som disputerat i arbetsterapi.
Hennes forskning handlar om användningen av vardagsteknik bland personer med
förvärvad hjärnskada – alltså en hjärnskada
som uppkommit genom stroke eller trauma.
Caroline Stridsman
Foto: anders alm
Leva med fatigue
– kraftlöshet vid KOL
Caroline Stridsman, sjuksköterska, var först ut
i forskarskolan med att disputera den 6 december 2013. Hennes avhandling handlar om
symptomet fatigue, hälsa och välbefinnande
hos personer som lever med KOL.
Fatigue är ett annat ord för trötthet, men det
är ingen vanlig trötthet som går att lindra med vila
eller sömn. Personer med fatigue kan känna sig
kraftlösa, ha dålig kondition, koncentrationssvårigheter, glömska, problem att återhämta sig efter
ansträngningar och minskad lust till närhet och sex.
– Det handlar om alltifrån trötthet till total
utmattning.
Caroline Stridsman använde insamlade data
i Olin-studierna och tittade närmare just på trötthetssymptomet. Dessutom genomförde hon två
intervjustudier med frågor som handlade om hur
det är att leva med fatigue och vad man kan göra
för att uppnå ett bättre välbefinnande, trots sin
sjukdom.
Hon börjar med att fastslå att KOL är en underdiagnostiserad sjukdom.
– Många söker inte vård eller så upptäcks
inte sjukdomen förrän den nått stadiet svår eller
mycket svår.
Samtidigt är fatigue ett symptom som kan
komma redan tidigt i sjukdomen, visar hennes
forskning.
– Vid medelsvår KOL är det ett ganska vanligt
symptom. Ändå är det många drabbade som inte
berättar om sin trötthet, varken för sjukvården
eller för sina anhöriga. De betraktar det som en
naturlig del av sin sjukdom.
— Med vardagsteknik menar jag mobiltelefon,
dator, tv, CD-spelare, kaffebryggare, spis – ja, allt
sådant som vi använder i vår vardag, berättar hon.
Hennes doktorsavhandling innehåller flera
delstudier. I den första har hon studerat personer
mellan 18 och 64 år i arbete. Det visade sig att när
hon observerade dem hade samtliga svårigheter att
hantera tekniken på jobbet – större svårigheter än
vad de erkände i intervjuerna.
– En grupp hade stora svårigheter. Sedan fanns
det en mellangrupp som behövde strategier för att
klara tekniken – ibland otillåtna strategier, som till
exempel att skriva ner koder. En sista grupp hade
inte så stora tekniska utmaningar på jobbet, men
förutspådde att de skulle få problem i framtiden
om kraven på teknikkunnande, till exempel datoranvändning, ökade.
Den andra och den tredje delstudien handlar
bland annat om de observationsinstrument som
används för att bedöma människors förmåga att
använda vardagsteknik.
I fjärde delstudien ville hon ge någonting tillbaka. Hon följde upp, observerade och intervjuade
fyra personer om deras behov av hjälp. Därefter
försökte hon förbättra deras möjligheter i vardagen
antingen genom att anpassa teknik i arbetet så att
den blev lättare att använda för dem, eller genom
att hitta strategier för att använda befintlig teknik.
Vad är din viktigaste slutsats?
– Att personer med förvärvad hjärnskada behöver få hjälp och att det är något som både arbetsterapeuter och andra professioner måste uppmärksammas på. Till exempel räcker det inte att fråga
om de har en mobiltelefon. Du måste också fråga
om de kan använda den till att ringa olika samtal.
U L R I K A VA L LG Å R DA
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
Foto: anders alm
Att stå upprätt
när benen inte bär
Birgitta Nordström, sjukgymnast, disputerade
den 14 mars i år på ståendets betydelse för
personer — barn och vuxna — som inte har
egen förmåga att stå.
— Idén har jag fått från min kliniska erfarenhet. Jag har jobbat som sjukgymnast
med både barn och vuxna och som hjälpmedelskonsulent.
I en stor enkät har 320 personer svarat på
frågor om användning av olika ståhjälpmedel:
tippbrädor, ståstöd, ståskal och rullstolar med
uppresningsfunktion.
– Jag ville veta vilka det är som använder ståhjälpmedel avseende ålder, kön och diagnoser,
säger Birgitta Nordström.
Många av dem hon frågade kunde inte besvara
enkäten på egen hand, utan måste ha hjälp.
– Det betyder att det handlar om en ganska sårbar grupp med stora funktionsnedsättningar.
I en intervjustudie tog hon sedan reda på av
vilka orsaker de använde hjälpmedlen och hur det
påverkade deras livskvalitet. Frågan löd: ”Berätta
för mig vad ståendet betyder för dig?”.
– Det mina studier tillför är de personliga erfarenheterna och upplevelserna av att stå.
Svaren hon fick var mångfacetterade. För flertalet var det positivt att stå. De tyckte att de fick
bättre blodcirkulation, att det påverkade mage och
tarm på ett bra sätt och att det kändes skönt i kroppen.
Samtidigt kunde det vara smärtsamt och uttröttande.
Ståendet hade också en social dimension.
Även här varierade erfarenheterna. En del upplevde större delaktighet, dels för att de hamnade
i ögonhöjd med andra människor, dels för att de
kunde utföra vissa aktiviteter bättre stående.
– Främst vuxna som tidigare hade kunnat stå
tyckte att det var väldigt positivt.
Hon tittade också på det ur ett föräldraperspektiv.
– Föräldrar till barn som behövde ståhjälpmedel
ansåg ofta att det var mer positivt med ståhjälpmedel än vad barnen själva gjorde.
Hennes slutsats är att vi måste ta hänsyn till de
berörda personernas egna upplevelser när det blir
aktuellt att använda ståhjälpmedel.
– Vi ska beakta hur ståendet objektivt påverkar
kroppen, men också den subjektiva upplevelsen för
individen. Det är viktigt att vi kommer överens
med den person som ska använda ståhjälpmedlet
när, var och hur det ska användas, så att det blir
meningsfullt.
Det här är något Caroline Stridsman skulle
vilja ändra på.
– Det är viktigt att man inom sjukvården pratar
om fatigue för det finns faktiskt saker man kan
göra för att lindra tröttheten.
Många av personerna i intervjustudierna vittnade om att de mådde bra av fysisk aktivitet, till
exempel promenader. Även om det förvärrade andfåddheten, så tyckte de ändå att det ökade välbefinnandet och orken.
– Att anpassa och planera sitt liv och att vara
beredd på att ändra planerna om man inte orkar,
är också något man kan göra. Många blev piggare
av att sluta röka.
Hennes studier visade dessutom att det finns en
koppling mellan symptomet fatigue, lägre fysisk
och psykisk hälsa och dödlighet bland personerna
med KOL.
– Det är ytterligare en anledning till att försöka
öka välbefinnandet både fysiskt och psykiskt hos
denna patientgrupp.
U L R I K A VA L LG Å R DA
Birgitta Nordström
Foto: anders alm
U L R I K A VA L LG Å R DA
9
Siri Sundström tog sig fram genom
skog och över fjäll, ofta till fots eller
på skidor till gårdar i väglöst land.
Fotografierna är dokument över en
svunnen tid. Men redan när de togs,
i mitten av 1940-talet, fick de stor
uppmärksamhet.
Barnmorska
i väglöst land
Den världsberömde fotografen Lennart Nilssons bilder från tidningen
Se har äntligen hamnat där de hör hemma – på Arjeplogs hälsocentral. Det handlar om det 69 år gamla bildreportaget om barnmorskan
Siri Sundström.
— Farmor hade varit så stolt nu, säger barnbarnet Ann-Catrin Sadelius.
Lennart Nilsson är nog mest
känd för sina vetenskapliga fotografier av människans inre. De första bilderna i den genren kom på 1960-talet
med Ett barn blir till som blev både
böcker och filmer. Det ledde bland
annat till att Nilsson handplockades
som bildchef för den ansedda amerikanska bildtidningen Life Magasin.
Kanske var det med reportaget
från 1945 i Arjeplog som den då
22-årige Lennart Nilssons intresse för
barnets tidiga stadium föddes. Det
anses i alla fall att han fick sitt natio-
10
nella genombrott som fotograf med
dessa bilder.
I sitt arbete tog sig Siri Sundström
fram mellan byarna i fjällkommunen
Arjeplog till fots, på skidor, med hjälp
av häst och släde eller med gengasbilar. Och Lennart Nilsson fanns där
med sin kamera, vilket resulterade
i ett exotiskt arbetsplatsreportage.
De 20 svartvita fotografierna
publicerades över fyra sidor i tidningen Se och väckte stor uppmärksamhet i hela landet. Nu – 69 år senare –
har landstinget köpt in åtta av bilder-
Henrik Ygge från Norrbottens museum hänger Lennart Nilssons bilder i väntrummet utanför barnmorskans mottagning.
Foto: KJELL ÖBERG
na, ramat in dem och hängt dem
i hälsocentralen i Arjeplog.
– De fyller en viktig funktion
genom att de berättar om en barnmorskas arbete här på orten, säger
Henrik Ygge, som ansvarar för landstingets konst.
Fotografierna är placerade
i väntrummet, intill den nuvarande
barnmorskan Kerstin Juntti-Lestanders arbetsplats.
– Idén kommer från henne. Hon
hade sett en av bilderna och hörde av
sig till mig och önskade den som
landstingskonst i hälsocentralen.
Sedan gav det ena det andra, berättar
Henrik Ygge.
Första gången som Kerstin JunttiLestander kom i kontakt med bilder-
Bilderna fyller en
viktig funktion genom
att de berättar om en
barnmorskas arbete
här på orten.
Förlossningen är över – ett barn
är fött. Siri Sundström förlöste
upp emot 3 000 kvinnor under
sitt rika yrkesliv.
Barnmorskan Kerstin Juntti-Lestander håller upp en av sina
favoritbilder från reportaget om hennes företrädare.
na på Siri Sundström var vid ett besök på Uddevalla BB år 1991, under
hennes studietid.
– När jag sedan fick tjänst här i
Arjeplog väcktes tanken på att landstinget borde köpa in dem till hälsocentralen. Därför tog jag kontakt med
Henrik Ygge och på den vägen är det,
säger hon och riktigt strålar av glädje.
Medan Henrik Ygge är i färd med
att hänga bilderna dyker Ann-Catrin
Sadelius upp. Hon kommer till hälsocentralen tillsammans med kusinen
Lars Sundström. De har bägge nåtts
Ann-Catrin Sadelius med albumet som
hennes farmor fick av Lennart Nilsson.
av ryktet om att Ygge är på plats för
att sätta upp fotografierna av deras
farmor.
Siri Sundström (1892-1976) arbetade som barnmorska i 45 år i Arjeplog och beräknas ha förlöst uppskattningsvis 3 000 arjeplogare i flera
generationer. Hon föddes i byn Båtsjaur och började som barnmorska
1915 efter utbildningen i Stockholm.
Under många år kom hon att arbeta
sida vid sida med den legendariske
lappmarksdoktorn Einar Wallquist.
– De hade stor respekt för varan-
Om bilderna. Anders Edström, nätverkstekniker på Sunderby sjukhus, berättar att kvinnan som ligger i sängen och ska föda är hans mormor Jenny Öhlund.
Pojken som Siri väger direkt efter födseln heter Hans och är hans morbror. Hans
morfar Uno Öhlund finns också med på en av Lennart Nilssons bilder där han
sitter utanför dörren, väntar och läser en tidning. I det fotografiet syns även
Anders Edströms mor Ulla, då tre år gammal. Förlossningen skedde år 1945 i Forsnäs i Arjeplogs kommun, som då låg i väglöst land. Numera finns det bilväg dit.
Siri Sundströms barnbarn Ann-Catrin Sadelius och Lars Sundström är de första
som får se fotografierna på väggen i Arjeplogs hälsocentral.
dras yrken och kunskaper, berättar
Ann-Catrin Sadelius.
Hon har fått ärva ett fotoalbum av
sin farmor, som hon har med sig och
stolt visar för Kerstin Juntti-Lestander.
Det mörkt blå omslaget är prytt
med en text i guld, ”Till fru Siri Sundström”, och med Lennart Nilsson signatur längst ned till höger. Inne i
albumet finns Nilssons originalbilder
till reportaget i Se plus ytterligare
några fotografier som inte fick plats
i tidningen.
En av dem som förlöstes av Siri
Sundström var just sondottern AnnCatrin Sadelius.
– Det berättas att förlossningen av
mig var svår. Farmor satte sig därför
rygg mot rygg med min mamma och
hjälpte henne att krysta fram mig.
– Jag funderade ett tag på att bli
barnmorska som farmor men valde
en annan inriktning, avslutar AnnCatrin som nyligen gått i pension
efter ett helt yrkesliv – som distriktssköterska på just Arjeplogs vårdcentral.
KJELL ÖBERG
UTSIKT norrbotten
nummer 2 • 2013
11
Nyrenoverade lokaler väntar
på kostpersonalen i Piteå
Kerstin Bäckström bär ut varor ur
kylrummet. Hon har trivts med den
provisoriska lösningen, men ser
samtidigt fram emot att få komma in
i det nyrenoverade köket.
Renseriet är inrymt i en av fem containrar. Barbro Sjölund, köksbiträde,
är klar med potatisen som ska serveras till den ugnsstekta fisken.
Sedan i höstas har de anställda i produktionsköket
vid Piteå älvdals sjukhus samsats på några få kvadratmeter.
— No jär hä tur att man jär smal, skojar Gunilla Vikberg när hon och kollegorna smidigt rundar varandra
för att bli klara med en av dagens lunchrätter: ugnsstekt fisk med kokt potatis och remouladsås.
Centralköket i Piteå har totalrenoverats och tas i bruk i dagarna.
Det har föregåtts av en annorlunda
tid för det tiotalet anställda – under
sju månader har de arbetat tätt tillsammans i fysisk bemärkelse. I början av september flyttades köket till
två hyrda containrar, som placerats
vid lastbryggan och ”byggts fast”
mot huskroppen. En annan container har använts för kylförvaring
och en fjärde till renseri av bland
annat grönsaker och potatis. Den
femte, hälften så stor som de andra,
har använts till frys. I det tidigare
varuintaget är brickbandet, varuförrådet och vagnsuppställningen
– härifrån görs utskicken till avdelningarna. Här finns också ett kylrum.
några undantag. Antalet rätter har
minskat i personalmatsalen där
också salladsbuffén sett annorlunda ut. Användningen av halvfabrikat och färdigköpta varor har
ökat något. Köket har hållits mjölfritt med tanke på glutenallergikerna, vilket gjort att inga mjölbaserade efterrätter har tillagats. Dessutom har laktosfria varor ersatt
samtliga mjölkprodukter, för att
underlätta produktionen av specialkost.
Man kan verkligen
tala om ’compact living’.
– Vårt mål har varit att patienterna inte ska märka av förändringen,
helst inte personalen heller. Och vi
Matglädje i cont
Ytorna är inte stora.
– Man kan verkligen tala om
”compact living”, säger enhetschefen Ann-Sofi Lindström och
berömmer personalens insats.
– De har varit otroligt samarbetsvilliga och kommit på nya lösningar
för att få allt att fungera.
Den första utmaningen var att
klara logistiken vid övergången.
Den 2 september var det full produktion i det gamla köket. Sedan
middagen körts ut flyttades utrustning och varor och på morgonen
den 3 september körde verksamheten igång igen, i de tillfälliga
lokalerna.
Varje dag lagas 500 portioner
som fördelas till patienterna på
avdelningarna, till personalmatsalen samt till Psykiatrin länsgemensamt i Öjebyn. En tredjedel
av portionerna utgörs av specialkost. Under de sju månaderna har
allt fortsatt som tidigare, med
12
tror faktiskt att vi har lyckats, säger
Ann-Sofi Lindström och visar en
dörr där lappar med beröm och
glada tillrop tejpats upp. ”Be Tore
Wretman slänga sig i väggen. Ni är
bäst”, skriver en patient. ”Ett stort
tack till Er alla i köket för den
underbart goda maten”, lyder en
annan hälsning.
Kerstin Bäckström, kock/
kokerska, berättar att det mesta
flutit på utan problem.
– Det har fungerat suveränt. Vi
som lagar maten har faktiskt kommit varandra närmare än tidigare
tack vare det här.
I renseriet är Barbro Sjölund i
full gång med att förbereda potatis
för kokning. Även hon tycker att
arbetet i de provisoriska lokalerna
har gått över förväntan.
– Visst är det trångt men vi har
fixat och trixat och hållit oss vänner
med varandra. Det är en fantastisk
personal som arbetar här. Men nu
Ann-Sofi Lindström, enhetschef, framför en
av de containrar
som hyrts in.
ska det bli roligt att komma in i det
nya köket och få lära sig de nya
maskinerna.
I det tidigare varuintaget gör
Edvard Paulusson, köksbiträde,
i ordning vagnar med sådant som
behövs på avdelningarna till frukost, mellanmål och kvällsmat.
– Vissa gånger har det varit
varmt när fläktarna stängts av, men
annars har det gått bra. Jag har inte
hört att de på avdelningarna märkt
av hur vi haft det under den här
tiden.
Produktionsköket från början av 1980-talet var slitet. De
anställda hade länge, mer än tio år,
levt i ovisshet huruvida landstinget
skulle satsa på köket eller inte. Lättnaden var därför stor när beslutet
om en renovering kom.
På väggarna finns kaklet kvar,
annars är det mesta utbytt: avlopp,
ventilation, belysning, tak, golv och
apparater.
Renoveringen inklusive inventarier och utrustning har kostat cirka
15 miljoner kronor.
– Vi är förstås glada över att
landstinget vill fortsätta med matproduktion i egen regi i Piteå. Det
blir ett lyft att flytta tillbaka till
nyrustade lokaler, inte minst med
tanke på hur trångt vi haft det
sedan i höstas, säger Ann-Sofi Lindström.
I jämförelse med de små ytorna
i containrarna ter sig det nygamla
köket gigantiskt. Till nyheterna hör
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
krönika JAN-ERIK LUNDSTRÖM
jan-erik lundström, tf museichef vid Norrbottens
museum, är en långdistansare som just nu längtar till
vårens och sommarens löpturer på Kallaxheden. Är
även amatörtomatodlare, gourmet och gourmand
som alltid ser fram mot att tillaga helgens risotto.
Resor i tiden
med museet
N
är vi häromhelgen invigde Norrbottens
museums magnifika nya kafé – Luleås nya
oas och träffpunkt – så påstod jag att det
är ett museums privilegium att vara tidsresenär. Då gällde tidsresandet det nyöppnade kaféet utfört i skönt avslappnad nygustaviansk stil. En stil
som redan då, i tidigt svenskt 1900-tal, var retro.
Med rötter i sent 1700-tal.
Och det är förstås det som är tidsresandets privilegium. Att fånga upp tankar, känslor och drömmar
från en annan tid och varsamt föra dem till nuet. Att
låta då samsas med nu; inte bara för att förstå det
som varit, utan även greppa det som är och det som
kommer.
”I början tänkte vi: Oj, hur ska det här gå?
Men det har fungerat otroligt bra trots de
små ytorna”, säger Katarina Lundberg, kock/
kokerska i produktionsköket i Piteå. Kollegorna Anita Hieta, till vänster, och Gunilla
Vikberg, till höger, håller med.
Foto: MARIA ÅSÉN
ainerköket
På en dörr sitter
lappar med beröm. Ett kvitto
så gott som
något på att
kostpersonalen
lyckats bra under besvärliga
förhållanden.
fem skumslussar, där desinfektionsmedel sprutas ut på golvet och rengör skosulor och vagnshjul. Diskavdelningen är till exempel uppdelad i en ren och en ”smutsig” sida
med en skumsluss emellan. All til�lagning av glutenfri kost sker i ett
separat, mindre kök. Kokkapaciteten ökar tack vare två kokkärl på
150 respektive 100 liter samt tre på
50 liter.
– Det blir en enorm skillnad. De
här sju månaderna har vi klarat oss
med en gryta som rymmer 60 liter,
berättar hon.
Finns det någon erfarenhet ni tar
med er till det nya köket?
– Vi har vant oss att använda
ugnarna mer, just för att vi inte haft
så stora grytor. Dessutom har vi
upptäckt att vissa rätter blir godare
med laktosfri grädde, till exempel
Janssons frestelse. Det kommer vi
att fortsätta med.
U L R I K A EN G LUND
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
”Ytmässigt är det stor skillnad jämfört med det vi nu vant
oss med”, säger Ann-Sofi Lindström.
Fotografi är ett sådant tidsresans medium. När
blivande världsfotografen Lennart Nilsson vintern
1945 följde barnmorskan Siri Sundström på uppdrag
i Arjeplogs fjällvärld så ville han berätta om sin samtid. Och om en människas märkvärdiga arbetsvardag
och om livets mirakel.
Här är en ung och helt oförskräckt fotograf som
brinner av berättariver och har omutlig tillit till sitt
medium. Att fotografiet just kan förflytta oss i tid och
rum. Och att det kan förmedla sådana storartade
mänskliga möten, lyfta in oss i en annan människas
liv, till och med just vid dess begynnelse.
Då, när Lennart Nilsson följde födslar i väglöst
land, var det bildtidningarnas glänsande epok, då vi
med fotografiers hjälp färdades till synes gränslöst
i tid och rum.
Hans foton av barnmorskan Siri har just själva
fullbordat en sådan annan märkvärdig tidsresa.
Nästan 70 år senare är de nu tillbaka i Arjeplog.
Men tidsresandet förändras. Min 16-åring
berättar, så där exakt lagom lakoniskt, att hon stängt
sitt Facebook-konto.
Nu är det Instagram som gäller. Men i de foton som
dottern lägger ut, som jag fortfarande tillåts följa,
handlar det inte om minnen eller det förflutna. Här är
fotografiet i stället ett samtal med vänner i nuet. Det
lever och verkar just här och nu.
Men, dessutom, är det framtiden som gestaltas.
Inte bara så att här är det framtida generationer som
talar. Utan också att här är fotona både en väg till det
som är och till det som kommer. Här skapar hon foton
som liksom testar eller prövar ett nytt jag, hur man
kan vara, hur det kommer att bli. Fotografier som
avslöjar framtiden mer än de bevarar det förflutna.
Och det är här som museets privilegium som tidsresenär visar sig än mer sinnrikt, fascinerande, inspirerande. Att dåtid, nutid och framtid är lika viktiga
beståndsdelar i nuets museum. Att vi reser både
bakåt och här och nu och framåt.
I vårt kommande projekt Kan själv! är det 0-2
åringar som är med och skapar museets utställningar.
De är förstås i full färd med att resa in i framtiden. De
uppfinner utställningar vi inte visste kunde finnas.
13
på gång
Temadag om missbruk
Landstinget och Kommunförbundet Norrbotten bjuder in till en
temadag om missbruk och beroendevård den 23 april på Sunderby
folkhögskola. Syftet är att förmedla
kunskap och utbyta erfarenheter
samt stärka samverkan mellan
hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Anmälan via
bd.komforb.se senast 11 april.
Europaveckan
Lär känna ditt Europa. Den 5-9 maj
är det dags för Europaveckan 2014.
Programmet med arrangemang
i Norrbotten och Västerbotten finns
på webben: europaveckan.eu
Rektor inspirerar
Under Europadagen fredagen den
9 maj fokuserar Morgonrock på
utbildningsfrågor. Per-Daniel Liljegren, rektor för Luspengymnasiet
i Storuman, föreläser. Plats: Vetenskapens hus i Luleå. Frukost serveras från 7.45. Föreläsning: 8.15-9.00
med efterföljande diskussion.
Frukost innan? Anmälan: nll.se/
morgonrock. I övrigt behövs ingen
föranmälan.
Demensvård i glesbygd
Landstinget och Kommunförbundet Norrbotten arrangerar seminarier där erfarenheter från utvecklingsprojektet Remodem diskuteras. Övertorneå 7 maj, Pajala 8 maj,
Arvidsjaur 14 maj och Luleå 11 juni.
Målgrupp är politiker samt personal med intresse av primärhälsovård och äldreomsorg. Anmälan:
bd.komforb.se
Ska jag vara här?
En halvdagsutbildning om adopterade barn. Den vänder sig till
anställda inom barnhabilitering,
elevhälsa, skola och förskola.
Utbildningen äger rum den 9 maj
9.00-12.30 på Sunderby sjukhus,
aulan. Den sänds även via webben.
Information: Marie Malkan, tel
0920-20 54 08. Anmälan senast
29 april via bd.komforb.se
Motiverande samtal
Utbildningen riktar sig till personal
inom landstinget och socialtjänsten
som i arbetet möter personer med
riskbruk, missbruk eller beroendeproblematik. Utbildningen är fyra
dagar och äger rum den 15-16 maj
samt 4-5 juni på Skapa hotell och
konferens, Sävast.
Kursavgift: 3 000 kronor. Information: [email protected].
Anmälan senast den 24 april via
bd.komforb.se
Musikäventyr på turné
Stråkmysteriet är en musikalisk berättelse om den modiga Elvira Stradivarius. Tillsammans med
katten Elvis kämpar hon mot den ondskefulle Jacuzzi Ravioli som stulit pappans värdefulla stråkar. Berättare är Kjell-Peder Johansson och för musiken svarar Norrbottens kammarorkester.
Stråkmysteriet vänder sig till barn mellan 6 och 12 år och åker på turné den 5 till 15 maj.
Barnen är med från början
Norrbottens museum tar hjälp av
förskolebarn när de allra yngsta ska
få en egen utställning.
— Vi har aldrig tidigare gjort
något liknande, säger museipedagogen Ida Renlund.
Folke, 2 år, sitter på en filt och pillar
omsorgsfullt ned den ena pinnen efter
den andra i ett träskrin med en snirkligt
målad blomma på locket. Runt honom
på filten ligger vävda band, näbbskor,
en grå telefon med fingerskiva, gamla
kryddburkar och många andra saker som
väntar på upptäckt. Föremål som kanske
kommer att ingå i museets nya utställning för barn upp till två år. Kanske, därför att barnen själva ska vara med och
bestämma vilka föremål som ska väljas
ut.
Det är Ida Renlund, Folkes mamma,
som tillsammans med ett par kollegor
arbetar med att ta fram utställningen
Kan själv! – Kulturhistoriska möten. Idén
kommer från Västarvet som förvaltar
natur- och kulturarv inom Västra Götalandsregionen. Där har man redan gjort
flera utställningar för och i samarbete
med de allra minsta barnen. Ida Lagnander från Västarvet ska fungera som
mentor och bollplank när utställningen
arbetas fram.
– Det är ett helt nytt sätt att tänka.
Våra barnutställningar har tidigare riktat
sig till barn från tre år och uppåt. Vi har
inte tänkt på att vi därmed utestänger
en massa barn från museets verksamhet,
säger Ida Renlund.
rarnas tillåtelse ska barnens lek observeras och filmas. Sedan ska materialet
tolkas: Hur förhåller sig barnen till
sakerna? Hur samspelar de? Vilka föremål är mest intressanta? Svaren kommer
att bestämma vilken form och vilket
innehåll den blivande utställningen får.
– Det gäller att vara öppen och inte ha
förutfattade meningar. Vi ska ha respekt
för barnen och behandla dem som vilken
annan samarbetspartner som helst.
Folke Renlund gillar ryggsäcken. Förskolebarn i Luleå och på Seskarö ska vara delaktiga i valet av vilka föremål som ska
visas i utställningen Kan själv!
svenska kulturtraditionen i Norrbotten.
Föremålen är valda med tanke på färg,
form, material, ljud och funktion. Några
har tillverkats för tusentals år sedan
medan andra är från vår tid.
Under våren kommer Ida Renlund att
besöka två förskolor – en i Luleå och en
på Seskarö – där barnen vid sex tillfällen
ska få undersöka och leka med kopior
av de utvalda föremålen. Med föräld-
Folke undersöker både burkar och
skrin. Han provar en stor ryggsäck i nött
läder och springer sedan i väg för att
upptäcka andra rum i museet.
Varför gör man en utställning för så små
barn?
– Alla människor har rätt till kulturupplevelser, oavsett ålder. I landstingets
kulturplan står det att barn ska vara delaktiga från späd ålder. Nu gör vi verklighet av de fina orden.
När utställningen är klar nästa år
kommer den även att turnera runt
i länet.
– Det känns otroligt kul att kunna
erbjuda de allra yngsta en egen utställning. Vi hoppas att den ska ge de små
barnen en lustfylld upplevelse och väcka
deras intresse, säger Ida Renlund.
TOV E M O N S EN
Utställningens tema är kulturhistoria. Grundtanken är att barn ska vara
delaktiga och ha inflytande över innehållet. Tillsammans med Anja Wrede,
föremålsansvarig vid Norrbottens
museum, har Ida valt ut en rad föremål
ur museets gömmor som ska representera den samiska, romska, tornedalska och
De allra yngsta får en egen utställning. På
bilden Folke, 2 år, och hans mamma Ida
Renlund, museipedagog.
Foto: MARIA ÅSÉN
Miljöpris att söka
Det är dags att söka landstingets
interna miljöpris. Priset på 25 000
kronor ska uppmärksamma miljöinsatser som bidrar till det hållbara
samhället. Det kan ges till en enhet
eller en enskild person som på ett
tydligt sätt arbetat i miljöpolicyns
anda. Anmäl kandidater till
[email protected] eller
[email protected]
senast den
29 augusti.
14
Queering Sápmi på museet
Filmmusik med Neo
Samiska hbtq-personer berättar om sina liv och erfarenheter i en fotoutställning som visas på Norrbottens
museum till den 15 juni. Den handlar om våld, hot och instängdhet, men också om kärlek, lust och att själv diktera
sina livsvillkor. Utställningen väcker frågor om identitet
och normer. Berättelserna har även getts ut i bokform.
Musiken i den prisade dokumentärfilmen Jag stannar tiden av Gunilla Bresky spelas av Norrbotten
Neo. Filmen handlar om en rysk krigsfotograf verksam under andra världskriget och historien berättas genom bilder och utdrag ur dagböcker. Musiken är skriven av tonsättaren Johan Ramström.
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
På tundrsvnalél
från Su
till Kiruna...
Norrländsk passion
En föreställning i samproduktion mellan fem teatrar i norr
queering sápmi
Scenkonstbolaget
Västerbottensteatern
– 15/6
Norrbottensteatern
Teater Västernorrland
Teater Barda
Jämtlands läns
musik & teater
Om samiska HBTQ-personers liv och erfarenheter.
Giron sámi teáhter
Premiär 3 maj Umeå (ingår i Kulturhuvudstadsåret Umeå)
27-28 maj Luleå Energi Arena • 3 juni Kiruna, Lombiahallen.
Biljettförsäljning pågår…
Musikalen
LA CAGE
– 5/9
4 – 27/4
Om människor som älskar ishockey
Visas på Storgatan i Luleå.
Med stöd från PostkodLotteriet och
Statens Kulturråd.
HOCKEYLIV
aux Folles
ROMSKA RÖSTER
av J. Herman/H. Fierstein
26/4 – 24/5
Välkomna till Norrbottensteaterns stora scen,
förvandlad till nattklubben La Cage aux Folles!
Premiär 27 sept • Biljettsläpp 23 maj!
ELEVSALONG 2014
Jurybedömd utställning
med elever från Sunderby
konstskola och Sverigefinska
folkhögskolan i Haparanda.
28/5 - 17/8
RALpH ERSKINES
SHOppING
Arkitekten som satte Luleå
på den byggnadshistoriska
kartan.
Visas på Shopping i Luleå.
FREDAG 6/6
VI FIRAR SVERIGES
NATIONALDAG
www.norrbottensmuseum.se
B il je tt er
Norrbottensteatern 0920-24 34 00 • Kulturens Hus • ticnet.se • norrbottensteatern.se
NORRBOTTENS MuSEuM cENTRuM – uTSTäLLNiNGAR, LEKMiLJö, FiLMER, KAFé & BuTiK
Storgatan 2, Luleå. 0920-24 35 02. FRi ENTRé. öPPET: Tis-fre 10-16, lör-sön 12-16.
Salvatore Sciarrino / Quartetto Prometeo / Cikada /
Duo Dillon-Torquati / Norrbotten Big Band /
Norrbotten NEO / Niko Valkeapää / m.fl
23 - 24 maj
PITEÅ
STUDIO ACUSTICUM
En nutida musikfestival på
högsta internationella nivå!
Biljetter och mer information
www.newdirections.se
Dagens ros…
… vill vi ge till personalen på ambulansen, akuten, operation, Iva och Avd
53. Ni är värda alla blommor i hela världen för ert omhändertagande av vår
pappa. En extra stor ros till Marcus
Palm som opererade honom och räddade hans liv. Vad skulle vi ha gjort
utan er! Stort tack och massor med
kramar från Margareta, Mona och Sara
… vill vi ge till personalen på kostservice, Sunderby sjukhus. Ni är alltid så
tillmötesgående och trevliga när än vi
ringer om försenade eller bortglömda
beställningar. Tack för att ni finns så
patienterna slipper gå hungriga!
Personalen på avdelning 31A
Vi på urologkliniken vill ge Dagens ros
till Birgit Lindqvist för en bra föreläsning den 11 februari i landstingshuset.
Dessutom vill vi undersköterskor som
var där tacka dig särskilt mycket för
att även andra människor fick en förståelse för vilken kompetens vi har.
Dina arbetskamrater på avd 51
… till transport/maskin som snabbt
ordnade en låne-TV
av hög kvalitet till vårt
personalrum på akuten. Lagom till invigningen av OS.
Detta kallas service på högsta nivå.
Anders Axelsson
och övrig personal på akuten
Dagens ros och ett stort tack till mina
omtänksamma och fantastiska kollegor på Ivak i Kalix som varit så mån
om mig och bebisen i magen, särskilt
då jag själv ibland glömt bort att vara
det. Stor kram till er alla!
Anni
Ett fång rosor till Barbro, Marie-Louise
och Tatjana som fixade After work
för all personal på Piteå hälsocentral,
vilken fest. Stort tack!
Ewy
… till alla tjejerna på tandvårdens
Tvistsupport som hjälper så proffsigt
varje gång vi ringer till er. Trots att
det är många som ringer till er så är
hjälpen inte långt borta.
Personalen från Folktandvården
Älvsbyn genom Anki Lundberg
Ett stort fång med rosor till Moniqa
på röntgen, Kiruna sjukhus.
Tack för de underbart
goda bullarna!
Kramar från
personalen på Ivak
Vi sjuksköterskor på behandlingsenheten Kir/Uro/Gyn/Mere cyt.beh.
i Piteå vill ge rosor till alla våra fantastiska samarbetspartners, bland
annat lab, röntgen, operation och
köket i Piteå. Tack för mycket gott
samarbete.
Marianne, Sara, Nina och Lisbeth
Ge Dagens ros till någon eller några
som du vill uppmärksamma eller
berömma. Alla ”rosor” publiceras på
webbplatsen Insidan, en del även i Insikt. Mejla till Agneta Spaton Norqvist:
[email protected]. Tala
om vem du är, vem som ska ha rosen
– och för vad.
16
nyfiken på YLVA SUNDKVIST
Ålder: 56 år. Familj: Gift med Roger, som hon träffade redan som 18-åring i hemstaden Skellefteå. Två vuxna barn,
en son och en dotter, och ett barnbarn på tio månader. (”Hon heter Ellen och är en glädjespridare. Vi kallar
henne KaramEllen”). Bor: Villa i Piteå. Aktuell: Chef för division Närsjukvård. Utbildning: Magisterexamen
i arbetsterapi med inriktning mot ledarskap. Bakgrund: Byggde som 22-åring upp ett dagcenter i Burträsk för
funktionsnedsatta. Verksam vid vårdcentralen i Skelleftehamn tills familjen 1982 flyttade till Piteå. Arbetade på
sjukhusets arbetsterapi samt med stroke- och arbetslivsinriktad rehabilitering. Chef för arbetsterapin i Piteå
älvdal, senare verksamhetschef för nybildade medicinrehab. Platsansvarig vid sjukhuset 2001 till 2005. Började
sedan som divisionschef inom Diagnostik. Divisionschef inom Medicinska specialiteter från februari 2012. Utsedd
till divisionschef inom Närsjukvård i samband med landstingets omorganisation, som trädde i kraft i januari i år.
Motto: ”Lev här och nu och skjut inte upp det du vill göra”. Övrigt: Är en Leanförespråkare som älskar ordning
och reda, struktur och sunt förnuft.
En högeffektiv chef
– som kan koppla av
Som chef för division Närsjukvård har hon cirka 3 500 anställda under sig. Vid sidan av jobbet
är hon ordförande för Munskänkarna i Sverige, en organisation med 24 000 vin- och matintresserade medlemmar.
— Min drivkraft är att få saker och ting att hända, men det är ingenting jag klarar på egen
hand. För att nå resultat omger jag mig med duktiga medarbetare, säger Ylva Sundkvist.
D
örren till hennes
arbetsrum i landstingshuset i Luleå står oftast
öppen; då är det fritt fram
att kliva in för den som har
ett ärende. Är den stängd vill hon absolut inte bli störd och det har hennes närmaste lärt sig. Just tydlighet är en av de
egenskaper Ylva Sundkvist lyfter fram
som svar på frågan hur hennes ledarskap ser ut.
– Har jag en synpunkt tar jag det med
den det berör, inte med alla andra. Det är
en rak kommunikation. En tydlig signal
är också hur jag skiljer på arbete och fritid. Nog jobbar jag längre dagar ibland,
men när jag är ledig är jag ledig – jag
kollar till exempel inte mejlen under
helgen. Människor gör inte som chefen
säger utan som chefen gör, säger hon.
Vikten av balans i livet – mellan arbete och fritid, stress och avkoppling – är
en av de erfarenheter hon tagit med sig
från åren som arbetsterapeut. För det
var till arbetsterapeut hon utbildade sig
efter uppväxten i Skellefteå. Det första
uppdraget var att som 22-åring bygga
upp ett dagcenter i Burträsk. Något hon
i dag förvånas över att hon både erbjöds
och tog på sig, men som innebar en rivstart i yrkeslivet.
– Det var ett fantastiskt roligt uppdrag.
Då handlade det om att organisera
arbetet för tre personer, i dag finns 3 500
anställda i den nybildade division Närsjukvård. Trycket på ledningen är tidvis
exceptionellt med många frågeställningar, både långsiktiga och akuta. En av
utmaningarna är att få olika arbetskulturer att smälta samman, berättar hon.
– Vi måste jämka. Det går inte att säga
att så här har vi alltid gjort i primärvården eller i vuxenpsykiatrin. Närsjukvård
är ett nytt sätt att tänka som ska leda till
att patienten får vård snabbare och smidigare. De ska inte märka något av det
inre livet i landstinget.
När det är mycket att göra trivs hon
som bäst.
– Jag tycker att det är jätteroligt att
leda och vill ha ett högt tempo – då blir
jag fokuserad och koncentrerad. Är det
för lugnt blir jag lat. Jag är snabb i det
mesta, vilket kan vara ett problem för
dem jag har omkring mig och något jag
försöker jobba med. Men jag är också
prestigelös om ett beslut inte blev bra.
Min upplevelse är att man får respekt
om man erkänner att något blivit fel.
På fönsterbrädan bredvid det ovala
mötesbordet står ett inramat fotografi av
en alligator. Bilden har hon tagit under
en resa till södra Carolina i USA.
– Jag har ställt den där som en påminnelse till mig själv. En alligator har två
små öron och en stor käft. För mig är det
viktigare att lyssna till vad som verkligen
sägs på möten än att själv ta plats och
prata.
Jag behöver inte ha
fingrarna i alla syltburkar.
Min uppgift är att stötta,
bekräfta och fråga efter
resultat.
Ylva Sundkvist framhåller den
timslånga pendlingen mellan villan i
Piteå och arbetsplatsen i Luleå som näst
intill nödvändig för att bearbeta det som
hänt och ska hända under dagen. När
hon inte funderar på jobbet där bakom
ratten sjunger hon högt till favoritlåtar
som I Want to Break Free med Queen och
Whitesnakes Here I Go Again.
– Jag är jätteförtjust i musik. Dessutom är jag sportintresserad. Jag tittar
mycket på tv, varje helg. Det är allt från
slalom och längdåkning till hockey och
curling. Med sport på tv:n tänker jag inte
på något annat. Jag är faktiskt superbra
på att koppla av!
Hon skrattar lite när hon berättar det.
Men bilden av Ylva som slappar i soffan
är inte helt sann.
En gång i månaden reser hon till
Stockholm för styrelsemöten med Munskänkarna – de sträcker sig från fredag
kväll till lördag förmiddag. Till det ska
läggas träffar med allt från Systembolaget till vinleverantörer och vinskribenter.
Hon håller även i utbildningar och andra
arrangemang. Hemma i Piteå umgås hon
och hennes man Roger med andra ”mun-
skänkar” och har riktigt nära vänner som
de träffar regelbundet. Lägg till långa
promenader och turer med motorbåten
i skärgården så anar man att hon håller
ett högt tempo även utanför arbetet.
Just vin- och matintresset är centralt i hennes liv och något hon delar
med sin livskamrat.
– Vi provar ofta nya maträtter, gärna
långkok och kött som ska stekas länge.
Annars tycker vi om rätter som inte är så
tunga, till exempel skaldjur. Och pasta
äter vi flera gånger i veckan, det törs
man knappt säga med tanke på alla dieter som finns …
Tillbaka till hennes roll som hög chef
i landstinget. Hennes intresse för organisations- och ledarskapsfrågor fördjupades i och med ett arbete om mellanchefernas utsatta position, en uppsats som
ingick i hennes magisterexamen.
– Själv är jag lugn, det är jätteviktigt.
En lynnig chef skapar osäkerhet. Men
den viktigaste egenskapen är att jag litar
fullt ut på dem jag har omkring mig.
Jag har koll på läget, men behöver inte
kunna allt, säger hon.
Hon vet att människor som får förtroende växer och blir självständiga.
– Jag behöver inte ha fingrarna i alla
syltburkar. Min uppgift är att stötta,
bekräfta och fråga efter resultat.
Som vanligt under Ylvas arbetsdagar
avlöser mötena varandra och nu står
några karlar med portföljer bakom glasrutan mot korridoren. Innan vi skiljs åt
berättar hon att hennes föräldrar är aktiva och pigga pensionärer.
– Jag är uppvuxen i en arbetarfamilj.
Pappa var billackerare, han är 80 år nu.
Mamma är 77. Hon var hemmafru när
jag och min bror växte upp. Hon började
sedan arbeta med att plocka av brickor
på Tempo och slutade som chef för
Cooprestaurangen – hon gjorde en fantastisk karriär.
Vad tycker de om ditt nya jobb?
– De är jättestolta och det säger de åt
mig. Däremot är de rädda att jag ska
arbeta för mycket. Men jag lugnar dem
– de behöver inte oroa sig.
U L R I K A E N G LU N D
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
nytt om namn
Tre saker du inte visste om Ylva: Är duktig på att
stryka kläder. Håller på Skellefteå AIK. ”Men jag hejar på
Luleå hockey utom när de möter SAIK”. Är just nu inne på
söta kaliforniska viner och kan rekommendera både röda
och vita varianter från distrikten Napa och Sonoma.
HANNA HARILA är ny strateg inom kultur och hälsa
vid division Kultur och utbildning. Hanna kommer
närmast från IUC Norrbotten där hon ansvarat för
information och kommunikation.
MIKAEL TÖRMÄ, ny strateg
vid division Kultur och utbildning, ska samordna arbetet med nationella minoriteter samt arbeta med
mångfaldsfrågor och internationella frågor. Mikael har arbetat som
strateg vid Regionförbundet Sörmland.
KRISTINA HELLMAN är ny
enhetschef för Röntgenavdelningen vid Kalix sjukhus. Kristina är röntgensjuksköterska och har
arbetat vid sjukhuset med
olika uppgifter sedan 1977.
LISETTE SÄLLSTRÖM är
projektledare för Vårdnära
service, ett tvåårigt uppdrag som sträcker sig fram
till 31 december 2015.
Lisette är legitimerad sjuksköterska och har de senaste 2,5 åren
arbetat som samordnare på kirurgmottagningen i Sunderbyn, där hon fortfarande har sin huvudanställning.
PER-ERIK OLOFSSON har
anställts som verksamhetsutvecklare för Vas vid
Länsteknik. Han har tidigare arbetat vid Telia
Sonera med teknisk
systemförvaltning.
CAMILLA NILSSON har
anställts som verksamhetsutvecklare inom kost på
utvecklingsenheten division Service. Hon kommer
från en tjänst som dietist
vid Sunderby sjukhus.
KARIN ERKKI har börjat
som projektchef på Länsteknik. Hon kommer närmast från en tjänst som
rekryteringskonsult på
Proffice. Karin är utbildad
ekonom med lång erfarenhet av ledarskap och projektarbete.
Den nya organisationen
Avdelningen för regional utveckling
hör till landstingsdirektörens stab.
Så här ser bemanningen ut efter
omorganisationen:
Anna Lindberg, tf chef
Kenneth Sjaunja, EU-projektsamordnare
John Kostet, internationell strateg
Jenny Mozgovoy, internationell strateg
Ulrika Nilsson, infrastrukturstrateg
(from 1 maj 2014)
Greta Isaksson, näringslivsstrateg
Ida Karkiainen, näringslivsstrateg
(föräldraledig)
Satu Norsten Manninen, näringslivsstrateg
Johan Sjökvist, näringslivsstrateg
Linda Rönnbäck, projektledare Kraftsamling
Ewa Hedkvist Petersen, projektledare
Best Agers lighthouse
Ylva Sundkvist, här med ett glas tranbärsdryck, var helnykterist tills
hon var 30 — nu är hon ordförande för Munskänkarna på riksnivå.
Vinintresset väcktes under en tvåårig vistelse i Kalifornien. ”Men
det handlar förstås om måttfullhet och kombinationen mat och vin”,
säger hon.
Foto: MARIA ÅSÉN
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
I förra numrets presentation av
medarbetare i den nya organisationen
föll ett efternamn bort. Ewa NybergWuopio arbetar som verksamhetsutvecklare inom Luleå/Bodens närsjukvårdsområde. Eva Nyberg är controller
inom ekonomi- och planeringsenheten
i division Närsjukvård.
17
Kryss nr 2
Senast den 19 maj 2014 vill vi ha ditt korsord.
Skicka till: Insikt, NLL, 971 89 Luleå. Märk kuvertet ”Kryss 2”.
Fem vinnare får tre trisslotter vardera. Lycka till!
Lösning på
kryss nr 1, 2014
Kryssvinnare
Jeanette Larsson, Arvidsjaur
Ros-Mari Vennström, Gällivare
Namn..........................................................................................................................
Conny Andersson, Kalix
Judy Nilsson, Arvidsjaur
18
Adress..........................................................................................................................
Ann-Christin Jonsson, Boden
Postnummer och ort ..............................................................................................
Trisslotter kommer med posten.
Grattis!
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
kåseri patrik warg
En dag på BVC
J
ag ska inte ha fler barn,
säger jag till mig själv hela
vägen till jobbet på onsdagar.
Måste stålsätta mig och påminna mig om hur tråkiga de verkligen är. De vill aldrig leka med eld,
kasta yxa, äta bruna bönor för att
sedan förtjust deltaga i pappas rapofismästerskap. Så där som det var
när och där jag föddes och fostrades.
Det är Lulekulturen som gör dem
trista och töntiga, även om de var
väldigt söta från början.
På onsdagar kommer de små söta
gullebarnen med föräldrar och släktingar som följer med till BVC för se
att ”allt är braaa”. Som en jäkla doptillställning fast jag bara ska kolla
att dom inte skelar eller har höfter
som lossnar, typ.
Det är inte så att jag är kaxig.
Ofta smittas jag av föräldrars oro
och måste ringa sista instans. Det
spelar ingen roll om jag pratar med
IT-teknikern, lokalvårdaren eller
allergisköterskan på barnkliniken:
”Närom int ha skiti på tio dar kan du
skicka hit dom så skickar vi hem
dom”.
Länsöversteamiraltomten för
barnavården säger att barns sömnbehov alltid understiger föräldrarnas behov av barnets sömn. Hon
har också sagt att det inte finns en
förälder på jorden som inte tänkt
tanken att: ”nu jävlar kastar jag ut
ungen genom fönstret”. Vi har treglasfönster så de studsar i alla fall
tillbaka.
Hur som helst, de som kommer
till BVC är ofta förstagångsföräldrar.
Nervösa, sömnstörda och rädda för
omvärldens alla potentiella hot:
”Hon bajsar inte…”
”Nähä… typ aldrig alltså”, frågar
jag? ”Inte på sex månader?”
”Jo det förstås, men ibland kan det
gå jättelänge, flera timmar – förut
bajsade hon nio gånger om dagen”.
”Jaha men det var väl när hon var
liten? För två veckor sedan, typ”.
”Precis och dessutom har hon
röda fläckar på kinderna när vi varit
ute och hon snarkar och vägrar äta
tofuburgare. Hon sover inget på natten men jättelänge på dagen. Det
gjorde hon inte förr. Det måste vara
nåt som är fel”.
”Jaha, alltså…”, försöker jag.
”Och vi har just fått veta att faster
Gredelin har sockersjuka och ena
örat står ut mer än det andra och
viktkurvan har inga avvikelser alls.
Barnmorskan säger att det är normalt. Hon är ju uppenbarligen
galen”.
Pappan nickar varje gång mamman tittar på honom för att få medhåll. Mormor sitter i hörnet och
himlar med ögonen och funderar
över hur hon fick en neurotisk dotter.
”Jaha, men hur mår lilla FlisaMajvor då?”, frågar jag.
”Men hur ska vi kunna veta det?
Hon kan ju inte kommunicera sin
smärta och oro”.
”Tycker ni hon verkar må
dåligt?”, kontrar jag.
Först nu tittar de på ungen som
klättrat upp på bokhyllan i sökande efter den enda leksaken i rummet som jag gömt lagom synlig.
”Nää, det förstås”…
Jag känner mig överkvalificerad
som pappa jämfört med de unga
familjerna. Bara därför får jag lust
Ur museets samlingar
hallå där …
Isskåp från köpmanshem
… Christoffer Mäkitalo, ambulanssjuksköterska i Luleå, som
överlevde en lavin i
Riksgränsen i mars. Hur
mår du i dag, en dryg
vecka efter olyckan?
– Jag känner mig
okej, har inga fysiska
eller psykiska men.
Däremot är det klart att
känslan av att ha fattat ett felaktigt
beslut lever kvar. Vi var medvetna
om att lavinrisken var hög, men
man kan bli lite girig när man väljer åklinje. Det är också lätt att bli
hemmablind när man befinner sig
på hemmafjället, där man åkt
hundratals gånger tidigare.
Vad tänkte du när lavinen gick?
– Att det här blev inte som jag
tänkt mig. Jag försökte åka från
den men hamnade på rygg och
åkte med, innan jag sköljdes över
med snö. När nästa våg kom kastades jag framåt och låg vågrätt,
med näsan neråt. Huvudet var
En modernitet som underlättade köksarbetet var isskåpen. De förekommer från slutet av 1700-talet, men blir
vanliga först under senare delen av 1800-talet. Isskåpen
var tillverkade i trä och invändigt klädda med zinkplåt.
De har haft olika konstruktioner, men i senare modeller
placerades isen
i en behållare
upptill i skåpet.
Smältvattnet
rann ut genom
hål i behållaren
och ned mellan
skåpets dubbla
väggar. Vattnet
tappades ur
genom en kran.
Isen som användes i skåpen
sågades upp för
hand ur sjöar
och vattendrag.
Blocken förvarades i stora högar
täckta av tjocka
lager sågspån,
så kallade isstackar.
Isskåpen användes i många
hushåll ända
fram till mitten
Isskåp som tillhört grosshandlaren
av 1900-talet.
Albert Pettersson i Luleå. Efter andra
Foto: ÅKE ÅSTRÖM, Norrbottens museum
världskriget blev
det allt vanligare med mekaniska kylskåp. Isskåpet
i länsmuseets samlingar har tillhört konsul Albert Pettersson och hans familj. Albert Pettersson var grosshandlare i Luleå och under många år även nederländsk
konsul.
ANJA WREDE
PATRIK WARG
är inte känd från
Idol, Gladiatorerna eller Let's
dance. Däremot
är han glad över
att vara läkare
i Norrbotten.
ungefär en halv meter
och benen en meter
under ytan.
Vad hände sedan?
– Reflexmässigt försökte jag få en hand
mot ansiktet för att få
bort snön, då packade
mer snö mot kinden.
Men jag kunde få bort
snön från munnen.
Först kände jag panik när jag inte
kunde röra mig, men tvingade mig
att slappna av – jag visste att jag
var tvungen att spara på syret.
Sedan kände jag att luften började
ta slut. Innan jag förlorade medvetandet tänkte jag ”nu är det kört”.
Du räddades redan efter fem minuter. Hur kom det sig?
– Det var mycket folk på fjället
som hade kunskap och utrustning,
plus att jag också hade en transceiver på mig. På utsatta ställen åker
vi aldrig samtidigt, så min kompis
kunde larma när han såg vad som
hände. Dessutom var det tur att
att be storken komma med en liten
till. Å andra sidan, samhället har
vuxit ifrån mig. Jag är en relik:
Häromdagen hade inte fjortisen
kommit ner till frukost och jag hade
brått. Med vädjan i rösten ropade
jag: ”Snälla lilla gubben, du kan väl
försöka anstränga dig lite i skolan.
Om så bara en dag kan du väl skolka
från nån lektion, klottra på skolväggen, spotta snus i taket, hångla med
en förvirrad vikarie på toa och be
rektorn stoppa upp sin kaffekopp i
kolgruvan. Snälla, för min skull. Var
lite normal. Vi är ju faktiskt från
Gällivare!”.
När jag inte fick något svar
gick jag upp och insåg att
grabben har bäddat sängen,
käkat taggtråd och glasfiberbröd till frukost och
lämnat en lapp där jag
informeras om det organiska kemiprojektet han sysslar med FÖRE lektionerna
börjar på tisdagar.
Han har ingen kul framtid den pojken. Blir säkert
läkare, lärare, landstingsråd
eller något annat skittråkigt.
jag låg så ytligt – jag hade lika
gärna kunnat hamna på fem
meters djup.
Hade du någon nytta av ditt sjukvårdskunnande?
– Det är svårt att säga. Men jag
var fullt medveten om vad som
händer vid hypoxi, syrebrist.
Dagen efter var du tillbaka på jobbet. Vad sade arbetskamraterna?
– Jag var på kurs den veckan
men har fått ett enormt stöd,
många har hört av sig. De talar
förstås också om för mig att jag är
en knallkork!
Du är öppen med vad som hänt
och har ställt upp för tidningar och
tv. Hur resonerar du?
– Jag vill göra något bra av det.
Förhoppningsvis är det fler skidåkare än jag som får sig en tankeställare och tänker sig för en extra
gång.
Kommer du att fortsätta med
offpist-åkning?
– Ja, det är min stora passion.
U L RI K A EN G LUND
Fotnot: Läs mer om isskåp på nll.se. Klicka dig fram
till Kultur och utbildning, Norrbottens museum och
Månadens föremål.
inSIKT norrbotten
nummer 2 • 2014
19
Norrbottens läns landsting
Telefon 0920-28 40 00
www.nll.se
vi hälsar på PAVAENHETEN, GÄLLIVARE SJUKHUS
De stöttar i livets slutskede
Vid Gällivare sjukhus finns fyra
palliativa vårdplatser.
— Vi försöker göra den sista
tiden i livet så bra som möjlig
för patienten, samtidigt som
vi stöttar de anhöriga, säger
Susanne Espling, palliativ rådgivningssjuksköterska.
Som ett led i landstingets omorganisation flyttades Pavaenheten
i april förra året över från kirurgkliniken till medicinkliniken. På
avdelning 8 träffar vi sjuksköterskan Karin Larsson, undersköterskan Ingunn Ekhorn och rådgivningssjuksköterskorna Susanne
Espling och Ann Edman. Lite senare
ansluter medicinöverläkaren Mårten Isaksson.
Egentligen är det ingen bra dag
för ett besök.
– Det är stressigt och mycket att
göra, bekräftar Karin Larsson, som
den här dagen har ansvar för fyra
Pavapatienter och ytterligare fyra
medicinpatienter.
De avsätter ändå en stund, tar
sig tid mitt i allt som ska ordnas.
Två sjuksköterskor och tre
undersköterskor är knutna till Pava,
men har även hand om andra
patienter på avdelningen. Att växla
mellan olika människor, där den
ena oåterkalleligt närmar sig slutet
och den andra förväntas bli frisk, är
inte okomplicerat. Det gäller att
ställa om mentalt, gång på gång.
– Fick vi önska skulle de palliativa patienterna inte vara insprängda
bland de övriga, förklarar Karin
Larsson.
Till ljuspunkterna hör den goda
kontakt de får med patienten och
dess närstående.
– Vi känner att vi gör skillnad,
säger hon.
Vi känner att
vi gör skillnad.
De framhåller också det goda
samarbetet med de två rådgivningssjuksköterskorna. Till den specialiserade vården i livets slutskede är
dessutom sjukgymnast, kurator och
arbetsterapeut kopplade; tillsammans bildar de ett kunnigt team
runt den döende.
När flytten blev aktuell fick de
som ville arbeta med palliativ vård
anmäla sitt intresse. Ingunn Ekhorn
är glad över att hon tog steget – hon
trivs med patienterna, de anhöriga
och sina arbetskamrater.
– Man ger mycket av sig själv,
men får otroligt mycket tillbaka.
Susanne Espling inflikar att Ingunn är fantastisk på att få patienterna att vilja äta när matlusten tryter.
– Hon gör goda efterrätter och
20
Flera yrkesgrupper är knutna till de palliativa patienterna. Från vänster Jessica Isaksson-Männikkö, Åsa Larsson, Ann Edman, Karin Larsson,
Ingunn Ekhorn, Susanne Espling, Agneta Olofsson, Anneli Engström, Johan Vidtfelt och Mårten Isaksson.
Foto: MARIA ÅSÉN
De som arbetade på den tidigare
Pavaenheten har stöttat vid övergången, liksom rådgivningssjuksköterskorna.
Flytten av Pavaenheten till medicinkliniken har gått bra, men arbetsbelastningen är hög för sjuksköterskan
Karin Larsson och hennes kollegor.
Ingunn Ekhorn, undersköterska, trivs
med sitt arbete vid Pava i Gällivare.
lägger upp mellanmålen på ett
vackert sätt. Det kan göra mycket
för aptiten hos en svårt sjuk människa, säger hon.
Efter ett år står det klart att
omställningen gått över förväntan,
trots att personalen är ny. Det
bekräftas bland annat av data
i Svenska palliativregistret.
– De har inte bara klarat att bibehålla nivån på vården utan även
förbättrat den på vissa områden.
Till exempel ligger enheten i framkant i länet vad gäller att utföra
validerad skattning av smärta,
berömmer Susanne Espling.
Patienterna vårdas till största
delen i bostaden och kommer
enbart in för en åtgärd när någon
komplikation uppstått som är svår
att få bukt med. De återvänder
sedan hem igen. Andra vistas längre på avdelningen för att så småningom möta döden där.
– Mycket handlar om symtomlindring; patienten ska slippa smärta, illamående och ångest. Vi vill
dessutom att de anhöriga ska
kunna lämna sjukhuset med ett
positivt minne, mitt i allt det svåra,
säger Ann Edman.
U LRI K A E N GLU N D
”Vård vid livets slut innebär många etiska och medicinska
överväganden”, konstaterar Susanne Espling, rådgivningssjuksköterska.
Fakta
Palliativ vård
O Palliativ kommer från det latinska ordet pallium som
betyder mantel; en symbol för omsorgen om den
döende människan.
O På alla fem sjukhus i Norrbotten finns palliativa slutenvårdsplatser samt kompetensstöd genom Palliativt
rådgivningsteam, PRT. Teamet ger råd och stöd direkt
till den sjuke och till personal och anhöriga som
vårdar personer med palliativ sjukdom.
O De palliativa slutenvårdsplatserna hör till division
Närsjukvård.
Källa: Svenska palliativregistret och NLL
inSIKT norrbotten
nummer 1 • 2014