Transcript JubilExtra2006 - Härnösands Läroverks/Gymnasiums Kamratförening

Ordföranden har ordet:
Härnösand tog både OS- och VMguld
Härnösands curlinglagTeam Norberg tog guld i både OS ochVM. Lagets skipperärAnette
Norberg, uppvuxen i Härnösand.Anettes systerCathrine Lindahl ingick också i laget. Båda
hargått i gymnasiet härmed examen 1985 och 1989. Båda finalerna varstenhårda ochAnette
Norberg avgjorde i båda med sista stenen. Tillsammans borde medaljerna räcka för SvD:s
bragdmedalj. – Ett tips.
Damernas SM i Härnösand den 7/3. 2006. Tävlinhgarna gick på Härnösands lilla
bana på Högslätten. C:a 50-75 åskådare ryms i ett uppvärmt utrymme. Fri entré!!
Stämningen är mycket god och fika serveras. Om resultat i föhållande till resurser
skulle mätas torde Härnösand vinna VM även i den grenen.
Kerstin Selander:
Visst blir det jubilleums fest!
I år som alla andra år, svarade jag den entusiastiske
medlemmen som årligen
passar på att besöka sin
gamla skolstad i samband
med vårt årsmöte.
För så är det ju. Varje år
har vi årgångar med jubilerande medlemmar och oftast
även några eldsjälar som tar
tag i uppgiften att leta rätt på
sina forna klasskamrater. Och
glädjande nog har vi även ett
antal medlemmar som gläder
oss med återkommande deltagande mellan sina speciella
Jubileer. Vi ser gärna att fler
följer dessa exempel.
Dessvärre är det så att inte
alla f.d. elever vid Läroverket
och Gymnasiet har kännedom
om vår förening och dess potential. Speciellt gäller detta
elever som studerat vid det
Tekniska Gymnasiet.
Styrelsen ber därför om
alla medlemmars medverkan
till att sprida kunskap om vår
förening till forna Härnösandselever, så att fler får möjlighet
att uppleva återseendets glädje
och knyta nya vänskapsband.
Så gör som många andra.
Kom till Härnösand då stadens
är som vackrast. Välkomna till
2006 års jubileumsfest.
Kerstin Selander
Forts. på sid. 7..Härnösand
Foto Olov Berlin
Sveriges OS-lag i curling, nu i Härnösandströjor fr.v Eva Lund , Anna Svärd, Catrin
Lindahl och Anette Norberg. Hö. bild Anette och Cathrin i aktion vid SM-finalen i
Härnösand. Tyvärr kunde vi få någon intervju, men Red. glädjer sig särskilt för att han
lyckats få Anette att titta i vår kamera i stället för TV:s.
Novellpriset till Ulf Eriksson
Ludvig Nordströmssällskapets novellpris 2006, populärt kallat novellpriset utdelades till
författaren Ulf Eriksson, Stockholm. Juryns motivering var: Ulf Eriksson som i sina noveller,
genom poesins och bildens samtidighet, skapar en medvetenhet om den främmande vardagen
och upprättar oväntade förbindelser i
den slumpmässiga ordningen.”
Peter Degerman överlämnade
av priset, en check på 15.000 kro–
nor. Prissumman finansieras av
Härnösands Gymnasiums /Läroverks Kamratförening och Härnösands kommuns FKU-nämnd som
vid prisutdel–ningen representerades av Kerstin Selander resp.
Åke Hamrin .
Forts. på sid. 7. Novellpriset..
Foto Olov Berlin
1
Årsmöte 2005
Årsmötet hölls med sedvanlig dagordning och plats på
Härnösands Rådhus, i den s.k. Synodalsalen. Rådhuset
byggdes ju en gång som skollokal för Härnösands gymnasium.
Styrelsen omvaldes i sin helhet, dock med ett undantag:
Thord Bylund har avsagt sig sin plats som styrelseledamot
då han numer bor i Skåne och därför har svårt att delta i
styrelsearbetet. I hans ställe valdes Ulla Johansson.
Under punkten övrigt höll Thord ett kort föredrag om en
av Härnösands gymnasiums framstående elever vars namn
var Petrus Artedi. Han uppmärksammas för närvarande av
Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm med en utställning,
”Artedi 300 år –fiskforskning då och nu.”
Petrus Artedi föddes 1705 i Ångermanland och blev
under studenttiden i Uppsala nära vän med Carl von Linné.
Han blev den förste som påbörjade systematiseringen av
dennes forskning. 1738 slutförde och publicerade Linné
hans unika forskning.
Det visade sig att flera av de närvarande vid årsmötet
hade olika anknytningar till hans namn och gärningar.
Thord Bylund fick av årsmötet i uppdrag att skriva en
skrift om denne intressante person, Petrus Artedi.
Foto Olov Berlin
Styrelsen i Kamratföreningen fr. v. Rose Olevard, JanAnders Ekman, Katharina Dufvenberg, Kerstin Selander,
Marie-Charlott Sigeman och Ulla Johansson.
Ordföranden tackade Thord som varit medlem i
stytrelsen i 25 år och som med sitt enorma kunnande haft
en stor betydelse för föreningens utveckling.
Ordförande tackade alla närvarande. Årsmötet avslutades med lunch på Kanalcaféet och därefter visningen
av Residenset som genomfördes av Ulla Johansson, till
vardags anställd vid Länstyrelsen i Västernorrland.
Se artikel om residenset på sidan 8.
Årsmötet hölls i Rådhusets sessionsal, en trogen men fåtalig
medlemskara deltog.
fiskars släktskap på samma sätt som Carl Von Linné systematiserade växter.
Artedi kom att bli ett känt namn med sitt livsverk, Ich–
tyologien, läran om fiskar. När han 1735 föll i en kanal i
Amsterdam och drunknade höll Linné det gemensamma
löftet om att den som skulle överleva den andre skulle ge ut
I lunch–
kön träf–
fade vi
flera trev–
liga med–
lemmar.Bl.
a. Bokke
Lundquist
ex. 45.
Foto Olov
Berlin
Olov Berlin
Ulla Johansson
Rose Olevard
Kerstin Selander
2
Lövuddsuddsvägen 3l
Johan Nybergsvägen 2
Fröland
Volontärvägen 32
Thord Bylund avtackas av Kerstin Selander med en
miniatyr i keramik av Rådhusets Rotunda.
Kamratföreningen på nätet
Föreningen har en hemsida med adress
http://web.telia.com/~u61102569/
På nätet finns festbilder och alla Jubil-Extra på
Red:s server. Se adresser på sid 3.
871 40
Härnöand
87133
Härnösand
Härnösand
[email protected]
[email protected]
[email protected]
Härnösand
[email protected]
871 91
871 62
Jubileumsmiddagen
Foto Olov Berlin
Jubileumsmiddagen ägde rum i anrika S:t Petri Logens lokaleräven detta år.Allt traditionsledigt. Samling skeri den stora
salen. Därkommeralltid möten mellan forna studentkamrater,
men även nya: många generationer jubilerar ju samtidigt.
Middagen serverades i stora matsalen. Menyn var
komplett, med en ambition som vittnade om kvällens
stora betydelse. Två tal: 50-årsjubilaren Sverkar Toreskog och 40-års jubilaren Magnus Lagerkvist. Dansen
vidtog och därmed började också gästerna cirkulera
mellan borden. Festen nådde sin höjdpunkt.
Nedan finns bilder från festen. Fer bilder från jubileet
finns på Internet.
Jubil-Extra och festbilder på nätet .Via adressen
http://81.216.184.132/HG&L/Jubil2005.html
kan du se fler bilder från Jubiléum 2005 och via
http://81.216.184.132/HG&L/HG&Ldownload.html
kan du hämta alla årgångar av JubilExtra. Om du har en
färgskrivare kan du skriva ut dem i färg efter att du
hämtat dem. Skriv ej www... eller http://, börja med
siffrorna.längst t. v. på adressraden.
Åsa Ljungh,
Lena Bengts–
son (Sörlin),
Eva Fors–
berg(Strand–
berg), Stefan
Dellså
(Johnsson),
Peter Ny–
berg, Rune
Gärd, Carin
Hiort, Hans
Wikberg,
Herrar kring serveringsbordet.
Magnus
Lagerkvist(65)
middags–
talare på tå
Fr. v. Anders Josliden, Hilding Skoog, Stig Marklund,
Håkan Stattin och Gunnar Eriksson
50-årsjubilarer
möts. t.v. Sverker
Toreskog
50-årsjubilarer
granskar
studentkort. I mitten
Per-Erik Åsard
Sverker
Toreskog
(55),
entertainer
och mid–
dagstalare
med både
resegrammo–
fon och
sångnummer
2:a fr. v.
Per-Erik
Johansson
(58), Erik
Sörlin (48)
Sven-Olof
Larsson(58),
Eva Kerrolf
Märta Per–
linge (Ker–
rolf)(53)
Kort fortsättning på sidan 7
3
sade sig inte ha någon aning om nämnda plakat, ännu
mindre om texten. Höll med rektorn om att detta var
oerhört opassande~och att plakatet omedelbart skulle tas
bort och något liknande aldrig mer under denna redaktörs
tid skulle upprepas. Rektorn lät nöja sig med detta och blev
Sigma
Teknisternas tidning
Forts. på sid. 6. Bosse Åsberg
Sigma 1945 teknare
okänd.
Sigma 1958 , tecknare
Lars Stjenberg
Vi äldre härnösandsgymnasister kommer ihåg Sigma, teknisternas tidning som utkom varje vår.Tyvärrhardock minnet
bleknat på många håll – tidningen finns varken på Sambiblioteket eller Landsarkivet. Från säker källa inom landsarkivet
ansågs inte att tidningens kavalitet var tillräcklig. Bland
skolungdomen varden mycket populär.Vi läste varenda rad
och dessutom mellan raderna.
Ur Sigma 1950, tecknare C. Ekblom
Tidningen innehöll varje år karrikatyrteckningar av alla
som skulle ta examen, desutom annonser från större delen
Forts. på sid. 6. Sigma...
Bosse Åsberg
examen 1956:
”Djävlar i min lilla tott
Sigmapapperet blir vått”
stog det på plakatet som var
uppsatt utanför Östman &
Svenssons dåvarande butik
på Nybrogatan. Plakatet var
uppsatt i ett snö- och slaskväder och aviserade Sigmas
utgivning den 31 april 1956.
Rektorn vid Tekniska Gymnasiet hade nåtts av nyheten om det uppsatta plakatet och kallade upp Sigmaredaktören för en förklaring och avhyvling. Redaktören
4
Ur Sigma 1951 tecknare Hans Billberg
Ur Sigma 1945
Stig
Hammarstedt
examen 1953:
Ur Sigma 1958, tecknare Lars Stjernberg
SIGMA var en gång i tiden ett helt efterlängtat och
säkert vårtecken i Hämösand. Den kom ut sista april det
visste alla innevånare, och den dagen fanns teknisterna
Överallt i stan med tidningen.Alla tekniska gymnasiets
elever var engagerade i försäljningen, och det var inget
svårt uppdrag, tidningen var välkänd, den var popular och
lättsåld. Aven till grannstäderna Kramfors och Sundsvall
gjordes försäljningsutflykter med stor framgång.
Jag vet inte när SIGMA skapades och kom ut första
gången. Möjligen inspirerades starten av Blandaren som
producerades av elever vid KTH, eller var det kanske
tvärtom. Om någon vet hur och när det begav sig första
gången, låt oss veta.
Jag började på ”Teknis” 1950 efter att ha tenterat in
och jobbat ett par år efter realskolan. Jag tog realexamen
på ”läroverket” i Hämösand 1948. Ryktet sade att
Tekniska Gymnasiet i Härnösand är en skola för genier,
men min tanke var att försöka duger, klarar jag inte av
Teknis får det väl bli något annat. Och det var verkligen
en tuff och krävande studiemiljö. Jag gick ju sedan på
Fortsättning på sidan 8
5
Forts fr. sid. 6 Sigma
av Härnösands företag, så sponsringen var det inget fel på.
Allt material var tecknat utom en del redaktionellt maskinskrivet material. Av stilarna att döma fanns många tecknare. Karrikatyrerna var skickligt gjorda. Annonserna hade
oftast ett makabert för att inte säga absurt innehåll. Många
klassiska skämt skapades också i Sigma. Vi kommer lätt
ihåg klassikern om gymnastikläraren kapten Hultén, som
dessutom hade det tyska uttalet av s i början av ett ord.
Vid en skoltävling han bevakade, utbrister han upprörd
”schabla trams, löparna håller ju inte nummerordningen”.
För oss gymnasister i läroverket var sexskämten de mest
spännande. I skämten iakttogs en försiktighet, som idag
nästan skulle verka roligare än skämtet självt, men de
betraktades ändå som mycket vågade.
Första upplagan av tidningen utgavs 1935. När den
sista utkom vet vi ej men antager att den upphörde i och
med att gymnasierna kommunaliserades. Någon dokumentation av tidningens redaktioner känner vi inte till men de
finns karrikerade i varje utgåva. Tecknarna själva presenterades endast med signaturer. Av karrikatyrtecknarna har
red. funnit Hans Billberg, 1951 – 52, G. Ekblom 1958 –
62 Mycket aktiv har också Lars Stjernberg varit. Han
deltog även efter sin examen. Nedan finns två epistlar från
tre redaktionsmedlemmar. Redaktionen vill gärna veta mer
om Sigmas redaktioner och inte minst tecknarna. Bidrag
från läsarna välkomnas.
Olov Berlin
Ur Sigma 1948. Tecknare Valle Nyman
Forts. fr. sidan 6 Bo Åsberg
Forts. sid. 7 Stig Hammarstedt.
KTH men måste säga att disciplin, studietakt och
lärarkvalité var nog överlägsen på tekniska gymnasiet i
Härnösand. Teknis gay ju också en yrkesutbildning och
många av eleverna var i mogen ålder med både familj och
försörjningsansvar. Motivationen var stor hos eleverna.
SIGMA:s redaktion valdes ibland eleverna bland dem
som hade intresse och ådra vad gäller att skriva och
teckna. Jag var själv inte med i redaktionen men bidrog ett
par år med att teckna annonser. En mycket aktiv man
både i redaktionen och framför allt som illustratör var
Lasse Stjernberg. Lasse som ju är mångsidig konstnär var
aktiv i Sigma från studiestarten 1950 och fortsatte medverka även när han efter examen jobbade som lärare på
Teknis. Klimatet och tonen var ju på Teknis ganska rå och
maskulin som den gärna blir i en miljö med bara män. Vad
jag minns fanns det endast WA kvinnliga elever på skolan
under min studietid. Och miljön färgar naturligtvis också av
sig på innehållet i Sigma. Det blir gärna en rå och lite fräck
ton, - men det var kanske därför SIGMA sålde så bra? Vi
som jobbade med tidningen hade också väldigt roligt
tillsammans. Det var en trevlig avkoppling från de tuffa
och krävande studierna.
SIGMA trycktes i ca 3000 exemplar. Den såldes under
min tid på Teknis för 2 kronor. Priset höjdes senare till 3
kronor. Finansieringen skedde huvudsakligen genom
annonsintäkter. Många företag deltog generöst år efter år
med sina annonser.
Stig Hammarstedt
6
inte redaktören avhyst från skolan utan kunde styvt
månaden senare med de övriga avgående ta emot den
ingenjörsring som tidningens netto avsetts för.
Roligaste delen av det redaktionella arbetet var nog att
påta ihop ”Alfabetet” på känt ”till Pyttan”-maner. Det
mesta av det som skrevs kom aldrig i tryck, oftast för att
det var för dåligt men ännu oftare av andra anledningar.
Man kan på goda grunder anta att om inte många bidrag
refuserats det blivit ytterligare inställelser hos rektor.
Alla avgående var dels av en kankatyrtecknare
avbildade i bladet och hade dels fått ett nidrim skrivet av
skolkamrater. Redaktören kunde om sig själv läsa
inledningsraderna.
”Bosse, Sigmas redaktör
pluggar inte så det stör...”
Arbetet med tidningen tog mycken studietid av de
inblandade, sekreterare, kassör, annonshajar och tecknare.
Att denna tid skulle tas från det s. k. Teknistlivet kunde
man svårligen tänka sig, så när slutbetyget delades ut var
det lätt se att de som ingick i ”Redax” inte fått de betyg
de borde förtjänat.
Bo Åsberg
SIGMA-redaktör 1956
(då den kostade den 2:50)
Hans Thunell och Rose Olevard
Hej alla medlemmar
i Kamratföreningen!
Något om boken ”Härnösands byggnader
– från 1700-tal till modern tid”
Genom ert trogna
medlemskap i vår unika
Kamratförening och er
goda uppslutning vid våra
årliga jubileumshelger kan
man nog gissa att ni är
lika nostalgiska som jag
när det gäller Härnösand.
Bakgrunden är klar : Härnösands jubileumsår 1985 och
boken byggnader och skulpturer i Härnösand”, som kom i
tryck först 1986.
Det var på mitt initiativ som infotavlorna och den boken kom till stånd – 1985 fanns ekonomisk resurs för en
sådan PR-grej. När jag i december 2003 tillskrev kulturnämnden om en efterföljande skrift – med bl. a. Länsmuseet och Sambiblioteket – borde åstadkommas fick jag
till svar att prisuppgift saknades och att kommunen inte
hade några pengar.
Tack vare Örjan Leek – som förutom fotograferandet
skött ekonomi, utskrift och produktion – trycktes den i
början av juli 2005. Det var en glädje att på det kreativa
Profilbild-kontoret följa slutfasen: när jag t.. ex. önskade
en stiliserad stadssiluett i form av en enkel linje under omslagats titeltext konstruerades med datorstöd den fina
siluetten av kända byggnader i staden. Texternas fakta är
hämtade dels ur tidigare böcker dels ur byggnadsnämndens arkivhandlingar och dels från personliga samtal och
anteckningar.
Jag har varit med om en hel del i Härnösand – men sju
år efter pensioneringen som stadsarkitekt tyckte jag att det
var mera positivt att på ett lustfyllt och lättsamt sätt
presentera den goda sidan av Härnösand.
Hans Thunell
Därför känns det extra roligt att vi i detta vårt nummer
av Jubil-Extra fått äran att presentera initiativtagaren till
boken ”Härnösands-byggnader från 1700-tal till modern
tid.”
Som infödd härnösandsbo tycker jag naturligtvis att
Härnösand är den vackraste av alla städer. Därför blev
jag extra glad när det kom en ny bok som dokumenterar
vår stad. Boken ”Härnösandsbyggnader från 1700-tal till
modern tid” är en riktig pärla med sina vackra bilder och
de mycket intressanta texterna kring bilderna. Boken är
dessutom utformad i ett behändigt pocketlormat.
Själv känner jag stor tacksamhet mot alla som ägnar
mycket av sin tid till att dokumentera och saluföra vårt
Härnösand. Tack Hans Thunell och Örjan Leek!
Rose Olevard
Ur boken: Villa Hovlid, Johannesbersgatan 4
Foto Örjan Leek
En träbyggnad i franskklassisk stil med murad källarvåning
i tuktad sten. Här växte boksamlaren och filosofen Carl
Hjalmar Lidbom upp, vars bib–liotek ingår i Arcana-stiftetsen. Även ryttmästaren Thure Boltenstern har bott i huset.
Forts. fr. sid 1 Novellpriset..
Efter prisutdelningen gavs tid för ett samtal med Ulf E.
Frågor ställdes om användningen av tidsmarkörer vilka Ulf
E.inte ansåg viktiga men utanför skrivandet hade de ändå
utvecklats till en vurm. Ulf E. pekade också på att vi idag
alla ser samma bilder, de som förmedlas av TV, press och
andra media, vilket bidrar till att reduera både vår fantasi
och vår syn på verkligheten. Däremot, vid läsandet kommer läsaren att fullboda texten genom utformning av egna
bilder, som ger en outömlig mångfald.
I allmänhet uppfattas Ulf E som en allvarlig person,
trots att han själv uppfattar skrivandet som en lek ur vilket
allvaret kommer
Olov Berlin
Forts. fr, sid. 3
Forts. fr. sid 1 Härnösand ...
Tidigare har härnösandslaget Team Kamp tagit VMguld 1978. I det laget ingick vår styrelsemedlem Björn
Rudström. I är har Härnösands seniorlag nyligen vunnit
brons i senior-VM. I det laget ingick, ja gissa vem – vår
styrelsemedlem Björn Rudström. Och hur många föreningar har en världsmästare i styrelsen?
Sedan en tid finns hos oss ett curlinggymnasium med
riksintag av elever. Så vi väntar oss nu att tillströmningen
av elever ökar.
Olov Berlin
Foto Olov Berlin
Det är oerhört roligt att
fira69-årsjubileumoch
se fram emot 70-årsjubileet även om det inte
finns så många studentkamrater kvar
Anna Lisa Lagerkvist
Magnus Lagerkvist (65) som ville
dansa sista dansen med sin mamma Det är fantastiskt att fira
Anna-Lisa Lagerkvist (38)
40-årsjubileumochha
sin mamma med och tillika kunna dansa sista dansen med
henne - vi var båda med till slutet. / Magnus Lagerkvist
7
Vad såg jubilarerna på
residenset?
Ulla Johansson
student 59:
Residenset –
en klenod i vårt
kulturarv.
I frånvaro av husets härskare, landshövding Gerhard Larsson,
fick jag äran att förevisa residenset för intresserade kamrater i
samband jubileumsfestligheterna 2005. Jag är inte expert men
det finns många kunskapskällor att ösa ur. I denna lilla artikel
kommer jag att lyfta fram det jag tycker särskilt mycket om
bland konstföremål och olika inredningsdetaljer oavsett om de
är mer eller mindre värdefulla. Men det finns mycket därutöver
och den som vill veta mer, hänvisar jag till nedan angivna
referenser.
Vi härnösandsbor har verkligen anledning att vara stolta
över såväl residenset som rådhuset, vilka båda har ritats av
Gustaf III:s arkitekt Olof Tempelman. Kungen själv lär
ha haft inflytande över utformningen. Han ville introducera den nya sydeuropeiska arkitektur, som han tagit del
av under en resa i Italien och Frankrike. Huset stod
inflyttningsklart 1790. Det är också ett av få exempel på
att Härnösand dragit det längsta strået i kamp med
Sundsvall. Genom att Härnösand erbjöd sig att uppföra
ett residens åt landshövdingen, bytte man länshuvudstad.
Förste landshövding i residenset var Carl Bunge.
Residenset har renoverats ett antal gånger genom
åren. Den senaste genomfördes 2000-2001, då vår
nuvarande landshövding, Gerhard Larsson, hade tillträtt.
Ett viktigt mål vid renoveringen var att återskapa en
helhet med färger och inredning i ett samlat grepp.
Huset förvaltas numera av Statens Fastighetsverk, och
ansvariga för renoveringen har bl.a. förvaltare Lars
Almqvist och inredningsarkitekt Carita Kull varit.
Personligen anser jag, att man lyckats bra med i
synnerhet representationsvåningen en trappa upp, som
ger ett harmoniskt och vackert intryck. Jag har också
haft glädjen att höra ett antal utländska gäster – ambassadörer och andra – utrycka sin uppskattning av
residensets rena nyklassisistiska linjer och den smakfulla
inredningen.
Helhetsintrycket av den stora salen med gustaviansk
utformning är bedårande. Ljuset och utsikten mot
Nattviken förhöjer intrycket. Den stora mattan, som
designats av Carita Kull efter äldre förlaga och knutits i
Indien, binder med sina milda färger ihop rummet. Här
finner man också riktigt gamla föremål. Den fasta
spegeln med konsolbord t.ex. härstammar från landshövding Carl Bunges tid. En liknande spegel med bord
är placerad i matsalen. Men åter till den stora salen!
Bakom den gustavianska soffgruppen hänger ett av
Residenet, den gula byggnaden t.v. ligger vid Nattviken mitt i centrum. Numera passerar endast
fritidsbåtar. Tidigare passerade både bogserbåtar och timmersläp utanför residenset.
8
Foto Olov Berlin
mina favoritkonstverk, nämligen Richard Berghs porträtt
av dottern Ellen från 1909. Min förtjusning blev inte
mindre, när en fotograf – medlem i en sydkoreansk
delegation på besök i fjol – trodde, att tavlan var ett
ungdomsporträtt av mig. Visserligen långsökt, men ändå!
visar, att ursprungsidén kan härledas till en snickarmästare i
Medelpad. Han måste förstås (min ovetenskapliga anmärkning) ha besökt Ångermanland och sett de levande
Ångermanlandsbrudarna.
Bland rummen i residenset är jag nog mest tilltalad av
Foto Olov Berlin
Matsalen, ett stort rum för många gäster. Här hålls då och då konserter ofta med en publik på över 50 personer.
Det jag uppskattar mest av föremålen i matsalen, är
den s.k. Ångermanlandsbruden, ett golvur i trä från
sekelskiftet 1799/1800. Formen påminner om en kvinnokropp med rika dekorationer och ett stort antal dylika
brudar finns bevarade på Länsmuseet. Ny forskning
Spegelbord från
landshövding Carl
Bunges tid 1790
Foto Olov Berlin
den blå salongen, även den med gustaviansk inredning
och en mycket vacker gammal kakelugn.
Residenset är rikt på konst från olika epoker.
Samtida konst återfinns huvudsakligen i bottenvåningen, som rymmer två arbetsrum samt rum för mer
Den s.k. Ångermanlandsbruden,
ett golvur från
sekelskiftet 17991800
Foto Olov Berlin
9
informella möten. Här är
inredningen modern med
djärva, klara färger.
Mattorna är signerade
Carita Kull. Många av
konstverken har skapats
av konstnärer med
regional anknytning, flera
internationellt kända.
Man återfinner verk av
t.ex. Max Book, Rune
Hagberg, Hans Hedberg,
Anders Lidén, Bengt
Lindström och Martin
Åhlund.
Hans Hedbergs
skulptur ”Hjortron” kan
man inte undgå att lägga
märke till och knappast
heller Bengt Lindströms
färgstarka ”Överfallet”.
Anna Renströms två
porträtt ”Utan titel”,
sannolikt självporträtt, är
fina. Hon har också gjort
ett spännande, okonventionellt (i landshövdingesammanhang) porträtt av
vår förre landshövding,
Börje Hörnlund, som
hänger på Länsstyrelsen.
Foto Olov Berlin
Men jag har
mina speciella
favoriter, och det är
Rune Hagbergs
”Utan titel” och
Anders Lidéns
”Ljuskälla med
reflekterande plan”.
Rune är särskilt
aktuell, när detta
skrivs, p.g.a. att
filmen ”Gränsens
position” premiärvisas i Härnösand
om några dagar.
Runes son, Johan
Hagberg, har gjort
filmen, ett möte med
konstnären och hans
livsverk. Den
kommer också att
visas i Konsthallen
under sommaren.
Nu hoppas jag också
på en film om
Anders Lidén.
Dessa två konstnärer är utomordentligt
intressanta att lyssna
på när de berättar
om idéer, som ligger
till grund för deras
konstnärskap. Och
Richard Bergs porträtt av dottern Ellen 1909
Blå salongen med utsikt över Nattviken
10
Foto Olov Berlin
för mig är det en viktig del i upplevelsen av konst.
Detta var några tankar om ett högst subjektivt urval
av residensets historia och dess kulturskatter.
ULLA JOHANSSON
Referenser, bl.a.
Stjernberg: ”Så residerar en landshövding,
Länsresidenset i Västernorrland” (2001) Länsstyrelsen i
Västernorrlands län och Flygande Huset: ”Konsten i
Residenset” (2004)
Fortsättning från sidan 14
mesta var förbjudet . Studentbalen på St Petrilogen när
skolan var över och livet skulle börja.
En månad efter studenten for jag till England som aupair. Ett halvår efter, när jag fortfarande var i England, dog
min mamma . Jorden skakade, min yngre bror och jag
lämnade Härnösand för Uppsala
Sommaren -51 återvände jag ”hem”, arbetade jag på
biblioteket som praktikant , hyrde ett rum på Norra Kyrkogatan och var om inte inackordering så dock hyresgäst.
Och upptäckte att Härnösand klarat sig bra utan mig ,
tycktes knappt ha noterat att jag inte varit där. Jag hörde
inte längre till.
På biblioteket diskuterades då var det s.k. femte
exemplaret skulle hamna .I Härnösand självklart trodde
jag, som lärt mig att detta var Nordens Athén. Det gick till
Umeå, där jag senare kom att bo i över 40 år.
Förra året kom jag en dag till Härnösand med Dagmar
min skolkamrat sen” första små ”och tillsammans gick vi
till det nya biblioteket, som ligger precis på den tomt där
hennes barndomshem stod. Biblioteket var fantastiskt. Här
skulle jag kunna bo!
Isa Edholm, f. Altberg student -49
En del av Blå salongen
Foto Olov Berlin
Isa Altberg -40-tal
Konsistoriebyggnaden och Domprostgården – båda vandrarhem
Det hus som uppfördes 1844 som gymnastik- och
sånghus för Härnösands gymnasium har blivit vandrarhem. Huset var då placerat vid Rådhuset, där gymnasiet
var inrymt till 1882. År 1973 flyttades huset till Östanbäcken och renoverades exteriört efter originalritningar.
Därefter har huset inrymt Domkapitlets kontor och
sessionslokaler samt ett IT-företag. Sedan i maj 2005
rymmer huset Mitti Härnösands Vandrarhem.
Även grannhuset, där domprostens tjänstbostad varit
inrymt, har övergått i privat ägo och erbjuder logi i form
av Ekholms Bed & Breakfast. Ytterligare ett ”Bed &
Breakfast” finns således i de gamla 1700-talskvarteren
Mitti Härnösand.
Kerstin Selander
Konsistoriet nu på Franzengatan
11
timmen.
Kriget var överallt, på kartorna som satt uppsatta
ovanför radioapparaterna hemma hos en del kamrater och
där deras pappor flyttade knappnålar, som markerade de
student 49
olika fronterna..
Jag fantiserade om att på något sätt ta mig till Berlin och
skjuta Hitler och på så sätt lösa alla problem.
Isa Edholm heter jag nu
Det enda ställe där kriget inte omtalades var skolan .Jag
men i katalog för Högra
tror aldrig vi kom till 1900-talet varken i historia eller litteraAllmänna läroverket i
tur. Men århundradena innan kunde vi desto bättre. Alla
Härnösand står jag som
läxorna , respekten för att inte säga rädslan för lärarna.
Elisabet Altberg , även om
Svenskaläraren som läste upp min uppsats, där jag tagit ut
till och med lärarna kallade
svängarna, hånade den inför hela klassen .Sedan försökte
mig Isa redan då
jag skriva så som jag trodde han ville ha det. Tillplattat. Det
tog år och en ny lärare att komma över.
Född -30 i Härösand. Student 49 Läste eng o relhist i
De snälla lärarna . Silén, som sedan blev rektor och så
Uppsala, började på biblioteksutbildning, gift 4 barn skild.
småningom biskop, var blyg och ytterst formell, men gav
Läste konsthist. o litthist. i Umeå på 60-talet.SR Umeå 69- mig a i filosofi och AB i kristendom till min stora häpnad.
96 de sista 15 åren huvudsakligen med Radio Ellen o dess
.Lektor Thore i biologi som dök upp några år i gymnasiet
efterföljare Freja!
med helt nya undervisningsmetoder och vände upp och ner
VI:s radiopris 82, Stora Journalistpriset -92 Hedersdr
på klassens betygshierarkier. Den snälle lektor Bucht i
Umeå univ 2002. Skrivit ”Kvinnohistorier” 2001.
svenska, den ironiska Karin Thyresson och den fruktade
latinlektorn .
Lärare som plågade elever och elever som plågade
HÄRNÖSAND
lärare. De fanns.
40-talet var Härnösands sista decennium som
Någon gång på 70-talet under min tid på Sveriges Radio
gymnasiestad
för de omkringliggande länen. Vad jag
lyssnade jag en gång på ett arkivprogram ,där Lubbe
avundades
inackorderingarna,
de från Sollefteå ,Kramfors,
Nordström berättade om sin tid som gymnasist i Härnösand
Ånge,
Backe,
Hoting,
Ramsele.
Vilken frihet! Ingen
på 1880-talet- en samvaro mellan unga herrar som festade
mammakontroll,
inga
ärenden
att
springa varje dag efter
ganska friskt vad jag kommer ihåg .
skolan.
Lika fjärran måste det Härnösand jag minns vara för
Som vi sprang och gick. Hem på lunchrasten 10:35-12dagens gymnasist.
00 -eller hette det frukostrasten, gröt och så tillbaka. Jag
Min tid i Högre allmänna läroverket var 40-talets , krig
minns aldrig att jag åkte buss inom Härnösands domäner,
runt gränserna , matransoneringar , klädransonering ,
bara till Smitingen någon sommardag. Den enda jag kände
Mamma grävde fram min farfars rökrock och min pappas
som hade bil var min morbror i Kramfors, men så hade han
uniform och lät skräddarmästar Lindahl på Vanföreanstaltockså bott i Amerika.
ens yrkesskola sy om dem till kappor åt mig. Hur jag
Skoldanser i gymnastiksalen ,det luktade alltid litet
drömde om en köpekappa, konfektion. Tills en Kramforsomklädningsrum
. Sista dansen var alltid densamma ”Please
flicka på ett läger sa: Har Du skräddarsytt?
do`nt say no , följt av ”Do´nt fence me in ”. Dubbla budRansoneringarna var legio. Då och då skickades jag till skap.
kristidskommissionen –hette den så ? långt borta mitt emot
Teknistbaler, hippor än här än där , isdanser på ÄngeKaisers backe. – för att på vissa bestämda datum hämta
vallen
till högtalarmusik, förbjudna utflykter till Folkets
nya ransoneringskort, ett för varje familjemedlem och ett för
Parkdanser
i ljusa sommarnätter. Livet var spännande. Det
varje ransonerad vara , mjöl-bröd- kuponger, socker-,
kaffe- , smör- , skokuponger ,och inte minst cigarettForts.på sid. 11
kuponger. Till min mamma som kedjerökte och drömde om
förkrigsgtidens Virginiacigaretter. Som änka hade hon också
rätt till en liter brännvin i månaden på sin motbok . Den bytte
hon mot kaffe hos sina vänner som hade Löfs kaffehandel
på Trädgårdsgatan. Hon levde som jag minns på kaffe och
cigaretter.
40 –talet var mörkläggningsgardiner som måste sluta
tätt, skyddsrumsövningar , finska flyktingar inkvarterade i
läroverkets dåvarande gymnastiksal med provisoriskt
stängsel framför. Stan full av militärer i vita pälsar. Järnvintrar , minus 30. Flickor fick inte ha långbyxor annat än
när skidåkning förekom i ”gymnastik med lek och idrott”.
Det var inte ofta. Ändå stannade jag på behörigt avstånd
från hemmet och gömde de förhatliga
kamelhårsknäskydden, som mamma tvingat på mig, i en
buske. 40-talet var ljudet av vedkapar som kapade ved på
alla gårdar istället för det ransonerade kolet. Det var att
trava oändliga vedstaplar och elda värmepannan en gång i
Isa Edholm
minns:
12