Transcript JubilExtra2011 - Härnösands Läroverks/Gymnasiums Kamratförening

Härnösands Läroverks/Gymnasiums kamratförening
JubilExtra
2011
Toppbilden: Sten Arver, student 1940, här tillsammans
med styrelseledamöterna Ulla Johansson och Gösta
Lindström, tog studenten för hela 70 år sedan. Då stämde
inte studentsångens rader om att ”den ljusnande framtid
är vår” eftersom kriget rasade i Europa. Men framtiden
ljusnade till slut även för dem.
Svenna Nordin med sina 40-års jubilerande skolkamrater Maria Hagberg, Eva
Blomström(Törnsten), Gittan Engström
(Linnarsson) och Annika Billström(Sundström)
Vad händer i Härnösand
på Bondsjöhöjden och uppskattade
verkligen att åka i de rejält kuperade
spåren där. Numera är jag glad över att
ha gångavstånd till Högslättens plattare
spår. För den som gillar utförsåkning
har vi Vårdkasbacken på nära håll. I
yngre dagar var det utförsåkning som
gällde för mig, men numera föredrar jag
längdåkning.
Nämnas kan, att Härnösands simhall
renoverats och kommer att öppna på
nytt i mitten av mars.
Jag vill gärna kommentera några aktuella
aktiviteter i Härnösands rika kulturliv.
Vår härliga dansensemble Norrdans
hade en av sina mest bejublade föreställningar under senhösten. Man uppförde
Mats Eks koreografi ”På Norrbotten”
och ”Kvart” av Jo Strömgren. Så nu är
förväntningarna mycket högt ställda
Snödrivorna utanför Ångströmsskolan(f Teknis) och Landgrensskolan
inför premiären i mars av ”Svansjön” i
(f Läroverket)
modern tappning av koreografen Kajsa
Giertz och med musik av tonsättaren Anders Ortman.
et är oundvikligt att först lyfta fram rekordvintern,
Tjajkovskijs originalmusik finns med på ett hörn i
när man ska berätta om vad som händer i Härnösand. En omarbetat skick.
så ihållande kyla och snömängd redan före jul, kan jag
Slagverksensemblen med elever från gymnasiets
inte påminna mig att vi haft, sedan jag en gång kom hit
estetiska program och musiklinjen Kapellsberg har
för att börja i gymnasiet. I går satt 28 fartyg fast utanför
rönt många framgångar och firade för en tid sedan
den västernorrländska kusten i väntan på isbrytarhjälp.
20-årsjubileum. Grundaren, Johan Eriksson, har all
Stadens gator har blivit allt trängre och trottoarerna har
heder av detta.
på sina håll försvunnit under snön. Men på Högslättens
Vår välrenommerade jazzklubb, Öbacka Jazz och
nya konstgräsplan kan det bli spelklart redan till helgen
Blues, har bidragit till att Härnösands kommun nylienligt Tidningen Ångermanland. Samma tidning publicgen utsågs till ”Årets jazzkommun”, ett pris som delas
erar idag en nekrolog, skriven av Bo Hiertner, över en av
ut av Svenska Jazzriksförbundet. Dessförinnan hade
de legendariska svensklärarna vid Härnösands läroverk,
klubben också hyllats av Föreningen Sveriges JazzLennart Öhman. Han blev 95 år. Själv hade jag inte
musiker.
honom som lärare men enligt Bo hade han ”en ovanlig
En annan mycket livaktig verksamhet i Härnösand är
förmåga att fånga elevernas intresse”, något som inte är
Filmstudion, som fyller Härnösands Teater varje onsallom givet. Hans hustru Gertrud, född Sefastsson, var
dagskväll under säsong.
också adjunkt vid läroverket. Inte heller hon hade mig
Länsmuseet Murbergets stora satsning under den sensom elev.
aste säsongen har varit att belysa två västernorrländska
Apropå skola, så har Härnösands kommun åter igen
möbelskapares verk, en internationellt känd och en
stigit i den skolranking, som Tidningen Skolvärlden gör.
annan mindre känd. Gemensamt för dem båda är förDet kanske inte är så ärorikt att tillhöra topp 100 i landet
namnet Nils, den ene med efternamnet Strinning och
för en gammal skolstad som Härnösand, men – som sagt den andre med efternamnet Lindholm. Nils Strinning
var – det pekar uppåt.
är upphovsmannen till Stringhyllan och Nils Lindholm
Nu känns det i alla fall som om våren är på väg och
grundade Europa-möbler. Utställningen stängs redan
tycker man om att åka skidor, kan man njuta i fulla drag.
i mars men en annan pågående utställning ”Konst i
Vi har fina, välpreparerade skidspår i Härnösand. Man
Västernorrland” visas fram till slutet av sommaren.
kan t.ex. välja mellan spår på Bondsjöhöjden, Vårdkasen
På Technichus kommer den nuvarande utställningen
och Högslätten. Under en stor del av mitt liv bodde jag
”Kretshopp” att ersättas med ”På språng med djuren”,
D
2
”Evolution” av Hagbart
Sollös från Norge gick
segrande ut från den
nordiska skulpturtävlingen
som avgjordes 1988.
Foto: Härnösands kommuns webbredaktion
som har vernissage den 12 juni , d.v.s. under vår
jubileumshelg. En utställning om” Kvinnors uppfinningar” (mycket intressant!) öppnas i april men det är
osäkert, om den är kvar till jubileet.
I Konsthallen öppnas sommarutställningen den 28 maj
med konst av Anna Rehnström och Cecilia Aaro samt
delar av Qvistska samlingen. I galleriet visar Linda
Lasson broderi.
Från kultur till Sveriges administrativa indelning.
Regionfrågan, som legat i träda ett tag, har fått förnyad
aktualitet, sedan statens utredare om den statliga
regionala indelningen, Mats Sjöstrand, varit på besök
i Härnösand. Politikerna i de fyra norrlandslänen har
inte kunnat enas om hur den regionala självstyrelsen
ska organiseras – en stor norrlandsregion eller två –
kanske med inslag av kommuner söder om Västernorrland. Sjöstrand gjorde klart, att om man inte enas om
ett gemensamt förslag, kommer staten att bestämma
indelning. Mitt intryck är, tråkigt nog, att det senare
blir fallet.
Till slut något om stadsbilden. Ni som besökte
Härnösand i fjol såg kanske, att det pågick en hel del
vägarbeten norr om stationshuset. Nu är norra utfarten från centrum i huvudsak klar med tunnlar under
järnvägen – både för motorfordon och fotgängare.
Däremot pågår arbeten med den nya handelsplatsen
vid Coop Forum, där ICA Maxi och andra företag
kommer att etablera sig. Affärschefen på Coop Forum
välkomnar konkurrensen enligt uttalande i lokaltidningen. Mindre positivt för stadskärnan är att Intersport flyttar från Köpmangatan till det nya området.
Alla hoppas nu, att det nya handelsområdet i kombination med Härnösands centrum ska kunna konkurrera
med det jättelika köpcentrumområdet i Birsta, som
lockar köplystna från Härnösand. För att göra centrum
mer attraktivt för inköp marknadsför sig köpmännen
numera under rubriken Handelsplats Härnösand.
Resecentret, som byggdes i anslutning till järnvägsstationen, när den gamla busstationen revs, fick ingen
lyckad lösning. Nu finns planer på ombyggnad till ett
mer rationellt och trafiksäkert resecentrum. Det ser vi
verkligen fram emot.
Skulpturen på torget och Mellanholmen, Evolution,
skapad av norrmannen Hagbart Sollös efter en
donation till kommunen av två systrar, har ifrågasatts
under årens lopp. Nu tycks kritikerna ha vaknat till
liv igen under ledning av den tidigare chefredaktören
på Västernorrlands Allehanda, Bo Östman, numera
krönikör i Tidningen Ångermanland. Själv tycker
jag den är ganska fin, även om jag inser att donatorerna tänkt sig något mera traditionellt. Intresset
för Härnösands centrum lär inte påverkas negativt av
att skulpturen får vara kvar. Ett annat hugskott för
att göra stadskärnan mer attraktiv har presenterats av
oppositionsrådet Anders Gäfvert. Han vill plantera
träd på Nybrogatan. Ja, vad ska man tro? Jubil-Extras
läsekrets har måhända egna idéer och synpunkter. Hör
gärna av er, om ni kan vänta på eventuell publicering
och kommentarer tills nästa nummer kommer ut om
ett år!
Ulla Johansson
3
Ett jubileum kan vara trist, tråkigt, ointressant….
och alldeles, alldeles fantastiskt!Dags att ta bort snödrivorna
Dennis Kjellin och Annika Billström(Sundström)
Jag kan lugnt säga att mina förväntningar på mitt/
vårt 40-åriga studentjubileum inte var stora. Det är ju
närmast patetiskt att fira att man blivit 40 år äldre och
träffa personer, som man haft inga eller ytterst sporadiska kontakter med. Kan det bli annat än tråkigt,
ytligt och glättigt?
Jodå, det kan bli, trevligt, innehållsrikt och intimt. (Tolka nu inte det sista ordet bokstavligt). Jag hade alltså
fel, fel, fel. För när dom dök upp där, Bengt, Annika,
Eva, Gittan, Maria, Kerstin, Svenna, Ingrid, Tommy,
Leif, Stig, Per-Erik och alla andra var det nästan som
om tiden stått still. Nu hade den ju inte gjort det, vilket
framgick av en snabb okulär besiktning. Men ungdomligheten fanns kvar, nyfikenheten, charmen och
intensiteten. Vi var ju fortfarande 18-20!
Att mina tankar om en trist, tråkig och ointressant
att ta bort snödrivorna
4Lotta Sigeman(Wikström)Dags
och Leif Starrin
träff skulle komma på skam, insåg jag redan dagen
innan, pubkvällen på St Petri Logen. Då dök nämligen
Svenna Nordin upp. Lite efter det att vi startade, precis
som i skolan, och med sig hade han ett album med
klipp från gymnasietiden. Tänk vad mycket vi hann
med både på och utanför Ångströmskolan.
Jubileumskvällen gick alldeles för fort. Det fanns så
mycket att diskutera, prata om, fråga: vad hände med
honom/henne, var bor han/hon nu, många barn har
dom, vad gör du själv osv. En orkester spelade men
det blev inte många rundor på dansgolvet. Det var mer
intressant att sitta och prata.
Med Annika Billström till exempel, min bänkgranne,
som gifte sig med Per Anders Billström som växte upp
bara 400 m från mig och som har en syster som också
heter Annika Billström och sedermera blev finansborgarråd i Stockholm.
Kenth Wiklund(1966) och Eva Larsson
Firande 40-årsjubilarer
Eva Blomström, som, om jag kommer ihåg rätt, blev
vald till Härnösands lucia och numera bor i Göteborg,
Kerstin Selander, som blivit Härnösand trogen och
drar ett tungt lass med jubileumsarrangemanget (må
du inte sluta med det engagemanget).
Vi blev också förflyttade till slutet av -60-talet, protestsångernas era med hjälp av Krumelurerna (Per-Erik
Åström, Bengt Andersson och Gittan Engström
(Linnarsson). Tiden stod stilla!
Här fanns också Kenth Wiklund, ingen f.d. klasskamrat, men en klubbkompis från KFUM Snajdarna och
IFK Härnösand där vi med olika framgång försökte
hantera bordtennisracketar. Kenth klart mer begåvad.
En annan lagkamrat från handbollsplanen och golfbanan, Ulf Kjelsson, visade också upp en, åtminstone
Jan-Anders Ekman(1971) och Katarina Wiklund
för mig, okänd begåvning som försångare till snapsvisorna.
Slutligen kan jag inte undgå att nämna Sten Arver. Han
gick ut 1940! Firade med andra ord 70-årsjubileum.
Imponerande! I det sammanhanget är inte 40 mycket
att komma med.
Många saknades också tyvärr av olika orsaker. Det
märkliga är att efter jubileet har jag fått kontakt med
ännu fler, så ett jubileum kan också vara en spark i
baken och få oss att agera.
Till er som nu ska fira 40 år 2011, dvs ni som gick ut
1971: Tveka inte att anmäla er. Ni kommer inte att
ångra er. Jag lovar!
Dennis Kjellin, student 1970
Ulf Kjelsson, Student 1965
Gudrun Edstedt
5
Mingelbilder från jubileet 2010
Peter Nyberg och Sverker Arver firade 45 årsjubileum. Studentgänget från 1965 har bestämt sig för
att träffas vart 5.e år för att inte missa en chans till
glatt umgänge.
Krumelurerna, Bengt Andersson,
Gittan Engström och Per-Erik Åström,
återförenades efter 40 år. De fortsätter
att träffas för att spela tillsammans.
Ingrid Nordle(Ödmark) och Åke Olsson
6
Örjan Nordle och Eva Blomström(Törnsten)
På söndagen genomfördes stadsvandringen. Här på torget berättar Carin Hiort om Hagbart Sollös
skulptur ”Evolution” för Kenth
och Katarina Wiklund.
Svenna Nordin och Lena Wallin(Bergquist)
Per Skude celebrerar
Vi firade 50-årsjubileum
Lördagen den 7 maj 1960 utexaminerades 59 stu-
denter vid Härnösands Högre Allmänna Läroverk.
Sex av dessa finns inte längre i livet. Det blev inte
många som stannade kvar i Härnösand. Av de fem
från 1960 års studentkull som nu bor i staden, är det
bara två som bott här hela livet. De övriga är spridda
över hela Sverige.
Så blev det då dags för 50-årsjubileumet i samband
med Läroverksföreningens jubileumshelg 4–6 juni
2010. Tyvärr blev deltagandet inte så stort. För några
av studenterna började jubileumshelgen efter lunch på
fredagen med en träff hos Anders och Karin Lidén
ute i Öje, Stigsjö. Det blev en mycket trevlig eftermiddag med god mat, gamla minnen, konst och tangodans.
Anders Liden och Stefan Molander,
Nitton studenter från 1960 fanns med på jubileumsmiddagen på Logen den 5 juni 2010: Ulf Allberg,
Bertil Astby, Bengt Berglund, Bengt Dahlström,
Lisbeth Eriksson, Gudrun Flemström, Gunhild
Hammarström, Kjell Hamrin, Lena Högberg (Wedin, examen 1961), Anders Lidén, Roland Moberg,
Bernt Modig, Stefan Molander, Karin Nordberg,
Karin Olsson (Furå), Anita Sjödin (Hägglöf), Jan
Evert Sjöstedt, Erik Söderberg, Bengt Söderkvist
och Birgitta Westman (Nordenmark). Gunhild Hammarström, professor emeritus i sociologi vid Uppsala Universitet, höll det traditionsenliga talet för de
50-årsjubilerande studenterna.
Bertil Astby, student 1960
Bengt Berglund, Bertil Astby och Bernt Modig
50-årsjubilarerna till bords.
7
Och det är ju delvis sant utifrån senare
forskning, eftersom de påverkas och omformas
utifrån senare erfarenheter.
Men vi har kanske alla vår egen madeleinekaka,
som får oss att minnas episoder och händelser
i vår egen spaning efter den tid som flytt,
oavsett om dessa minnen är sanna eller falska.
Men det är kanske naturligt vid ett
50-årsjubileum som vårt att blicka tillbaka. Då
var vi ju unga nyblivna studenter och sannolikt
förhoppningsfulla inför framtiden, och ett
50-årsjubileum låg ju eoner av tid framför oss.
Och plötsligt sitter vi här!
Tiden som gick så långsamt när man var liten
har ju rusat fram.
Gunhild Hammarström och Karin Olsson(Furå)
Som representant för 50-årsjubilarerna tänker jag
inleda med en strof i en av Anna-Maria Lenngrens
dikter, en författare som jag och andra i min klass
förhördes på i ”muntan” för 50 år sedan:
”Jag minns den ljuva tiden
Jag minns den som i går
Då oskulden och friden
Tätt följde våra spår”
De här raderna handlar ju om ungdoms- och
skoltiden, en minnesbild utifrån ett senare perspektiv,
formulerat med viss vemod.
Vi kan ha olika uppfattningar om den tiden var så
ljuv och oskuldsfull, och samtidigt kan vi fråga oss
vad minnet egentligen säger, eftersom ”minnet är en
skälm”, eller ”Minnena ljuger” som författaren Kjell
Espmark säger i titeln på sin senaste bok.
8
Intressant är hur tiden, livet och omgivningen
har förändrat oss.
”Är jag den jag var?”
”Är du den du var?”
För att återgå till Anna-Maria Lenngren, så säger hon
fortsättningsvis:
”Men mina ungdomsvänner
Hur tiden ändrat sig!
Jag ej er mera känner
I kännen icke mig”
Torts all forskning om hur våra identiteter ständigt
förändras och omförhandlas, föredrar vi att se det vi
känner igen från förr och skapar oss en bild av det
oföränderliga - som om tiden ändå står stilla, trots allt.
Och det är kanske det främsta syftet med
studentjubileer, som låter oss uppleva det.
Och med de orden vill vi säga ett tack till Härnösands
Läroverks Kamratförening som ordnat denna middag
med både god mat och dryck!
Gunhild Hammarström, student 1960
Är det verkligen 40 år sedan vi gick ut?
När Kerstin Selander ringde och frågade om jag ville
skriva något från min gymnasietid, sa jag spontant att det
första jag tänkte på var James. Härnösand blev väldigt
mycket roligare när Nybrokällaren plötsligt blev diskoteket James.
Jag ägnade inte särskilt mycket tid åt studierna men desto
mer åt James och åt det politiska arbetet. Otaliga möten
och att sälja Gnistan och Vietnambulletinen i snålblåsten
utanför Domus eller i trappuppgångar. De glåpord och
hotfulla viskningar jag då mötte utgjorde en bra vaccination mot rädsla för förtryckare. ”En enda gnista kan
tända en präriebrand” kontrade jag med. Sedan gick jag
till James. Jag och mitt tjejgäng hängde ofta där. Och var
det inte så bra någon kväll (läs fel killar dök upp) så hann
man till sista dansen på Brännaborg. Många var äventyren också när James stängt. Nattliga utfärder upp till
Vårdkastornet, efterfester hemma hos Gunilla på Ringvägen eller i någon sommarstuga.
Så här efteråt är det rena undret att jag lyckades få till
ett rätt skapligt avgångsbetyg från gymnasiet när det
nu fanns så mycket annat som var viktigt. James, politiken, alla romaner och diktsamlingar som jag slukade
och inte minst skrivandet. Allt från
det allvarliga skrivandet till att jag
försörjningsskrev till exempel för
Starlet. Det senare tror jag inte
jag skulle erkänt på den tiden… Ja
och så var det ju teaterföreningen.
Vilket fantastiskt arbete han gjorde
den vithårige Sten Lagerkvist, som
till vardags arbetade som kamrer. Oförtrutet och utan minsta
ersättning lotsade han oss genom
olika föreställningar och fick oss att
växa på alla de sätt. När jag letar ett
gammalt tidningsklipp för att kolla
att jag minns hans namn rätt, ser jag
att jag bland annat spelade en hemmadotter som utestängs från livet
av tyrannisk moderskärlek och att jag själv skrivit replikerna till det stycket. Det känns onekligen som ett ödets
finger, då jag när jag skriver detta, skickat in slutmanus
till min nästa bok som handlar just om mödrar och döttrar.
Märkligt så mycket man plötsligt börjar minnas när fingrarna knattrar på tangenterna. Och en del lärarminnen
dyker förstås upp. Rektor Toreskogs bistra miner och
Hammarströms och Juhlins eviga litteraturanalyser som
jag ljudligt protesterade mot. Varför skulle man förstöra
mina favoritböcker genom att analysera sönder dem? Ja
så var det ju vår stränga tysklärare fru Öman och den
sarkastiska Karin Thyresson. Avundsjukt har jag lyssnat
till min kompis Maggan, vars fransklärare Hillevi hade
med sig termos med café au lait och croissanter. Fransk
frukost på Ångströmsskolan - kanske till och med i
klassrummet bredvid mitt! Att min fransklärare Thyresson skulle tagit med sig en termos och trakterat oss med
fransk frukost hade varit fullständigt otänkbart. För att
nu inte tala om att få kalla henne vid förnamn. Men jag
lärde mig säga ”Excuse moi je suis en retard”, det sitter
som berg. I höstas jobbade jag i Frankrike ett par veckor
tillsammans med Maggan som fick de franska frukostarna. Och jag behöver väl inte säga vem av oss som gjorde
sig bäst förstådd hos slaktaren och på restaurangerna?
Ett litet tips är att det inte var hon som lärde sig be om
ursäkt för att hon kom försent.
Per aspera ad astra. Det har jag heller aldrig glömt. Genom svårigheter mot stjärnorna. Väck mig mitt i natten
och jag kan rabbla det när jag också glömt allt annat.
Lektor Elg som lärde mig
detta honom gillade jag.
Lika sirligt artig som genuint
kunnig och intresserad. Det
var alldeles för få lektioner
med honom. När jag senare
arbetade på biblioteket i
Härnösand mötte jag honom
ofta nere i källaren, där han
som pensionär, arbetade
med det gamla Läroverksbiblioteket. Lika vänlig, lika kunnig som förut.
Många andra minnen fladdrar också förbi, bussen ut till
Smitingens klippor, cykelturerna till Sälsten, habegäret när
man klev in på Åströms bokhandel, lyckan över bibliotekets boköverflöd och fantastiska tidskriftsrum.
Är det verkligen 40 år sedan vi gick ut? Nyligen träffade
jag Gunilla, Yvonne och Rose-Marie från det där Jamesgänget. Det var som igår. Man fick lust att slänga på sig
platåskorna och hasta till James.
Doris Dahlin, student 1971
9
Skollivet i Härnösand för 50 år sedan Härnösand - skolstaden
När vi som snart firar 50-årsjubileum som studenter
efter sång på trappan hissades vi ut på femtio meter
starka armar mest tillhörande manliga andraringare.
Och vi stod inte på lastbilsflak, drack öl och brölade.
Vi vandrade blomsterhöljda på led,
sex i bredd nerför Brunnshusgatan
och Nybrogatan till Sundvallsbankens
trappa på Torget. Hela tiden sjungandes den riktiga studentsången. Om
och om igen.
gick i gymnasiet, var Härnösand verkligen en skolstad.
Där fanns Lärkan, Teknis, Folksem, Småsem, Flickis
och Sjöbefäl. Det fanns
många riktiga konditorier med
bordsservering med Elmgrens
i spetsen och fyra biografer
av gammalt snitt, Fyren, Palla,
Saga och Metropol. Staden
levde gott på skolorna, länet,
Läroverket
stiftet och KA 5. De styrande
Läroverket omfattade den gamla fina
ansåg inte på den tiden att det
byggnaden från 1882 och med den
behövdes något ”näringsliv”
Det
välkända
Elmgrens
konditori
hade
under
”nya”
flygeln i rät vinkel med alla klassför att staden skulle utvecklas.
många år sin verksamhet i hörnet mot Storgatan rummen. I övrigt var det bara en stor
Härnösands storhetstid sam- i det ”Thurdinska huset”. Nu är här en pizzeria
grusplan där alla tillbringade rasterna
manföll med vår studenttid!
och pub.
och där det ibland spelades fotboll unHärefter, och framförallt då
der gympatimmarna. Det fanns en vaktmästarbostad
Norrlandsuniversitetet hamnade i Umeå, började det
mot Frideborgsgatan i samma stil som skolan. Först
gå utför för Norrlands Athen och Öbacka. Tänk att
1958 byggdes idrottshallen och den fula byggnaden
det kunde bli så. Härnösand fick ju gymnasium redan
mitt på gården kom till senare.
1658 och har alltid varit Norrlands kulturella centrum
I huvudbyggnadens fina torn, vida synligt över staden,
med residens och rådhus ritade av Olof Tempelman
finns en klocka. Vi som bodde i närheten hörde den
(rådhusets pelarrotunda ev ritad av Gustav III) och
spröda klangen när den ringde in respektive ut termimed kända författare förknippade med staden, Elias
nen klockan 8 den aktuella dagen. Jag måste ha hört
Sehlstedt, Bertil Malmberg och Lubbe Nordström. den 32 gånger under min tid, fyra gånger per år i åtta
år. Undrar om den ringer fortfarande?
Realen och studenten
Skollivet präglade staden på 50-talet. Realskolan var
Eleverna mest cyklade, åkte spark eller gick till fots
fyra- eller femårig och gymnasiet treårigt med reallintill skolan med bagar i handen. Nyblivna rökare fick
jen och den nya allmänna linjen, samt med den fyraårita paus vid de angivna gatugränserna för rökning, till
ga latinlinjen, där flickorna dominerade. Själv gick jag
exempel korsningen Tegvägen/Vangstagatan, där de
allmänna linjen, språkliga grenen, som innebar bland
förfallna kunde inräknas. Mopederna började bli vanannat att Mats Ehrsson och jag läste franska med fyra
liga liksom en och annan Vespa men bilar var ovanliga
flickor och tyska med latinlinjens många tjejer.
fortskaffningsmedel för gymnasister. Dresskoden var
”Studenten” var verkligen studentexamen med nakavaj eller skinnpaj, terylenskjortor och riktiga byxor
tionella skrivningar samt munta inför censorer. Man
för killarna; veckade kjolar och jumperset för flickorna,
kunde även kuggas, vilket var en nesa på den tiden.
ibland långbyxor. Många flickor sydde själva med hjälp
Fast ingen av 50-årsjubilarerna sprack. På examensdaav Stilmönster som breddes ut på golvet och som man
gen brukade hela stan vara på benen och skolgården
inte fick trampa på. Men något ungdomsmode fanns
packad med folk med blommor, inte bara föräldrar
ännu inte sent på 50-tal och jeansen och T-shirts hade
och släkt till de som kastades ut. Jo, just kastades ut för
10
Brännaborg som det ser ut idag. Foto: Härnösands kommuns
inte blivit allmän klädsel ännu.
Föreningar och idrott
Föreningslivet var livligt – det var ju före TVs och
Internets tid. Tillhörigheten bestämdes mest av vilka
som hade de trevligaste festerna och mindre av stadgarnas syfte. Själv tillhörde jag och många andra
”Figaro” inom SSUH och jag kan försäkra att vi hade
kul utan sprit. Så fanns de politiska ungdomsföreningarna, av vilka KS hade flest medlemmar i det borgerliga Härnösand och SSU färre. Filmstudion var också
populär och samlade många gymnasister på lördagseftermiddagarna, jag tror på Saga. Många deltog även i skolans
“ Men något idrottslag. Som Hans Bylund
beskrev i förra bladet var vi
ungdomsinte bara Norrlandsmästare
utan nästan Svenska mästare
mode fanns
i skolhandboll under dessa år.
ännu inte sent Många av oss spelade även
på 50-tal och handboll i Brännan och ishockey i Älgarna under terminerna
jeansen och
och läste läxor på bussen hem
T-shirts hade efter bortamatcher. Vi hade
även de årliga triangelmatchinte blivit
erna i fri idrott mot läroverken
allmän klädsel i Sundsvall och Hudik; åtminstone minns många danserna
ännu ”
efteråt, kallade ”triangelbaler”.
Gympan ägde länge rum på
Brännaborg, som ju redan då tjänade som populärt
allmänt dansställe. På måndagsmorgnarna när vi gjorde
armhävningar fanns ”dansatmosfären” kvar i form
av de oljeflisor som slängdes på golvet vid städning.
Skolkören var aktiv tack vare musikläraren Per- Åke
Ahlbäck, som var en trevlig man med fluga och som
ordnade konserter för kören på sin hemmaplan, Filadelfiakyrkan på Brunnshusgatan. Han manade oss till
stordåd, som dock inte räckte längre än till kvartsfinal i
Sundsvall i radions körsångsslag 1959. En bitter förlust
minns jag. Jazzmusik spisades och utövades i jazzklubben. Vad gäller Tommy- och Elvis-eran, var det mest
Tommy och ”dixies” som gällde bland gymnasisterna,
samtidigt som duffel och parkas började användas,
ibland tillsammans med kepsar av engelskt slag.
SM-Finalister: st.fr.v: Dick Wedin, Roger Hedell, Christer Lidén,
Sven Silén, Hanse Bylund, Kenneth Davidsson, Ove Nordenmark.
Sittandes fr, v.: Börje Hell, Göran Wesström, Hasse Hallbäck,
Janne Östlund, Göran Trogen.
11
Romantiken
Naturligtvis blommade romantiken bland gymnasisterna. Många började kila stadigt i gymnasiet och
blev par, om inte för livet så under några år. Skoldanser ägde rum på skolorna enligt det dåtida mönstret.
Flickorna stod uppradade längs väggarna, eller ribbstolarna om det var i gymnastiksalar, och killarna med
Brylkräm i håret och myggjagare, cirkulerade rastlöst
och försökte se coola ut. Men när orkestern spelade
upp blev det rusning över golvet. Vi som var kortväxta löpte alltid risken att den flicka i lämplig längd
som man siktat på, blev uppbjuden framför näsan på
en. Då gällde det att snabbt bestämma sig: skulle man
fortsätta mot den längre flickan som stod bakom eller
vända om.
Onsdagar var den stora biokvällen. Fyren hade lämpliga tvåmansstolar längst bak för dem som ville hålla
handen under biobesöken. De äldre gymnasieeleverna
var ofta på Brännaborg på lördagskvällarna, där Åke
Jönssons ofta spelade. De ännu äldre teknisterna eller
sjöbefälseleverna hade dock generellt större framgång
hos tjejerna.
Morgonbön och salskrivningar
Morgonbön förrättades genom högtalarsystemet
klockan åtta, sedan andra ringningen klingat ut. Det
var de prästvigda rektorerna Sven Sillén eller Henrik
Gladh eller någon annan lärare med kyrklig anknytning, bl. a. Kjell Arnå och Ingvar Dahne, som förrättade den audiella gudstjänsten. Den inleddes och
avslutades med psalmsång av några elever, oftast
skolkörens lead singers Agneta Söderlind och Inga-Lena Sköllerstedt. Vid förfall för dessa fick ibland några
av oss andra från kören hoppa in.
Salsskrivningarna ägde rum i den vackra aulan med alla
namnen på tidigare kända Härnösandspersoner ovan-
Namnen i taket.
12
för stucken i taket: Elias Sehlstedt, Jacob Boström,
Anders Jonas Ångström, Ludvig Nordström, Bertil
Malmberg, Lars Landgren m.fl. Mången gymnasist
har tuggandes på Faber-Castell pennan stirrat tomt
på dessa namn under ansträngningarna att komma
på någon verbform, historiskt årtal eller mattelösning. Jag har senare lärt mig att Lars Landgren var en
Härnösandsbiskop som gett skolan dess nuvarande
namn på grund av att han tagit initiativet till uppförandet av huvudbyggnaden; det lär ha varit en fantastisk
man som hann med mycket i livet, resandes över hela
Norrland.
Lärarna
Lärarna
Och sen var det lärarna.
gjorde ofta
För oss som brukade läsa
läxorna och bodde hemma, anteckningar
kretsade trots alla andra
om svarens
frestelser det mesta kring
lektionerna, klasskamraterna kvalitet i en
och lärarna. Lektionerna,
grön lärarbok
som ju omfattade 40 minuter
i A5 format,
och ägde rum även på lördag
förmiddag, hade standardup- gemenligen
plägg. Läraren utvecklade
kallad ”Gröna
nästa kapitel och hade sedan
fasan”
läxförhör. Ibland i omvänd
ordning och – ve och fasa
– ibland i form av oannonserad lappskrivning. Lärarna gjorde ofta anteckningar
om svarens kvalitet i en grön lärarbok i A5 format,
gemenligen kallad ”Gröna fasan”.
De 40 minuternas tidsrymd har gett mig tankar för
livet om skillnaderna mellan faktisk tid och upplevd
tid, enligt grekernas tidsbegrepp, ”chronos” respektive
”kairos”. Hur långa kunde inte 40 minuter upplevas
under en kemilektion med Affe Melander, när man visste att mot slutet kom ett ytterligt plågsamt läxförhör
där några skulle drabbas. Och hur fort kan inte en
timme, en dag, en vecka etc. gå om man har roligt.
Få lärare, med all respekt, visade prov på en överväldigande pedagogisk förmåga, men de flesta var bildade
och trevliga personligheter som vi lyssnade till ändå.
På den tiden förekom ju genomgående adjunkter
som lärare och ett flertal som hade disputerat. De var
omgivna av olika rykten varför de hamnat som lärare i
Härnösand och inte i forskningens tjänst i Uppsala.
Som rektor för oss 50-jubilarer fanns länge Sven Sillén, som nog var mer teolog än rektor och som också
slutade som biskop i Västerås. Han krävde att alla
föreningsaffischer som sattes upp skulle godkännas av
honom. Många gånger var jag som ordförande på rektorsexpeditionen med någon Figaro-affisch på vilken
han klottrade ”Vidi SS”. Rektor Gladh, som efterträdde Sillén och var vår rektor vid studenten, hade en
allvarlig uppsyn men han vann i längden och bidrog till
glädjen vid vår examen.
De olika ämnena präglades av de lärare vi hade. Eftersom jag gick allmänna linjens språkliga gren, minns jag
mest de lärare som fanns i humaniora. Den förste jag
kommer att tänka på är Willy Hallström, som omgavs
av obekräftade rykten att hans fru omkommit i en
bilolycka på bröllopsresan i Frankrike och sedan dess
levt ensam i Härnösand. Hans pedagogik var obefintlig
men hans charm och frustande entusiasm för franskan
och Frankrike var enorm. Han belönade goda inlägg
med en Nickel, varav han alltid hade ett kladdigt paket
till hands. Om han såg att man vid lektionens början
tuggade på något skrev han ”avalez!” på tavlan så att
kritdammet rök över hans dubbelknäppta kostymer.
När jag idag använder franskan bl. a. med mina
fransktalande barnbarn, tänker jag ofta på Willy som
inspirerade mig och gav mig grunderna. Vår stränga
tysklärarinna Lisbeth Östman ägnar jag också en tanke
ibland, då jag numera insett att
tyska grammatiken inte kan run- “ Vi gamla ser
das utan självplågande studier.
Jag förbigår mina engelsklärare tillbaka och
med tystnad, då de kunskaper i minns, medan
engelska som vi 50-årsjublilarer
ni unga ser
idag har, knappast kan tillskrivas
framåt och
våra lärare.
hoppas! ”
På allmänna linjen hade vi paret
Sjödin i historia och geografi.
Eivor från Göteborg hade broderade västar som hon
alltid satt och plockade obefintligt damm på. Hon
excellerade i användningen av Gröna fasan, där hon
inledningsvis på timmen ögnade igenom oss alla för att
på en liten lapp anteckna dagens offer. Maken Gustav
var en trevlig man från Ådalen, som spelade luta, och
kunde ge oss godtagbar utbildning i svenska språket.
Han liknade uppsatsskrivning vid en bilfärd: mjuk
start, transport i olika hastigheter, mjuk inbromsning
och stopp. Inte så dumt egentligen. Lennart Öhman,
som var vår klassföreståndare i A III och lärare i
svenska och litteraturhistoria, hade en mer akademisk
framtoning och var en mycket vänlig man. Det fanns
naturligtvis många andra lärare som andra kanske
Citroen från 1949
minns bättre som vi inte hade på a-linjen; Hedbergs,
Hemströms och Thyressons var lärarpar; de sistnämnda var mycket omtyckta.
Mesta gymnastikläraren var den nästan alltid leende
Charlie Stranne som oftast kastade in en boll till oss
på lektionerna. Men då och då tog av den oklanderliga
kostymkavajen i cavalry twills och körde ett Lingpass. Hans betygsprov var en plåga: man skulle stå på
händer mot väggen på Brännaborg och hoppa över
högsta bocken oavsett kroppslängd. Han hade en fin
grå Citroën av fyrtiotalssnitt, i vilken han understundom skjutsade några av de yngre, kvinnliga lärarna till
friluftsdagen.
En sak kommer jag att tänka på: Vilken ålder hade
lärarna? Då vi, inte minst i jubileumstider, är fixerade
vid ålder och examensår, tänkte vi väl då aldrig på
lärarnas ålder. Att de betraktades som ”äldre” är klart
men de måste ju ha varit allt mellan 27 och 65 och
således i vart fall yngre än vad vi jubilarer är i dag. Fast
de såg ju naturligtvis alla äldre ut än vad vi gör nu.
Denna fundering för slutligen tanken till vad en 50-jubilar sade i sitt tal vid vår examensfest på Logen 1961,
generalen Holger Wiklund: ”Vi gamla ser tillbaka och
minns, medan ni unga ser framåt och hoppas!”
Med åren har jag allt mer förstått innebörden av detta.
Göran Trogen, student 1961 13
2010-ÅRS LUDVIG NORDSTRÖMS-PRIS TILL ANNA TIBERG
Tidigare pristagare
NovellförfattareJournalister
Anna Tiberg, journalist vid Dagens Arbete,
har tilldelats årets Ludvig Nordströms pris i
journalistik vid en ceremoni på Sambiblioteket i
Härnösand. Härnösands Läroverks/Gymnasiums
Kamratförening och Härnösands kommun bidrar
med hälften var till priset.
Motivering: ”För en påläst, saklig och granskande
journalistik som står på de svagas sida och stimulerar till att ompröva ställningstaganden.
1998 Inger Edelfeldt
2000 Stewe Claeson
2002 Hans Gunnarsson
2004 Cecilia Davidsson
2006 Ulf Eriksson
2008 Oline Stig
2010 Ninni Holmqvist
1999
2001
2003
2005
2007
2009
2011
Jan Helin
Andreas Rocksén
Curt Bladh
Anneli Jordahl
Linda Larsson Kakuli
Anders Lidén
Anna Tiberg
Människofientliga dogmer och förtryck i alla
former pulvriseras systematiskt och effektivt av
hennes skarpa penna. Allt i Ludvig Nordströms
anda!”
Anna Tiberg kommer från Sundsvall där hon studerat vid journalisthögskolan på Mittuniversitet.
Några av hennes ”grävande” reportage finns att
läsa på www.dagensarbete.se . Anna är den sjunde
journalisten som får priset om 15 000 kronor.
www.kamratforeningen.se
Redaktörer: Kerstin Selander och
Ulla Johansson.
Fotograf: Jan Anders Ekman
E-post: [email protected]
Formgivning: Susanna Berggren, SuzyLu Design
[email protected]
14
Jubil-Extra 2011
Härnösands
Läroverks och Gymnasiums
Kamratförening
Välkommen till 2011
års jubileumshelg!
10–12 juni
15
Alla medlemmar och 2011-års jubilarer hälsas välkomna!
Program
Fredag 10 juni 2010
19:00 Pubkväll på Sankt Petri Pub
Vi börjar festligheterna redan på fredag kväll
med att under enkla former träffa nya och gamla
kamrater på Sankt Petri Pub
Lördag 11 juni 2010
12:00 Årsmöte på Rådhuset
information
Anmälan till Rose Olevard SENAST 28 MAJ
Telefon 0611-721 49 efter kl. 18.00.
Adress: Fröland, Svartvik 209,
871 91 Härnösand
E-mail: [email protected]
Styrelsen påminner er om att fylla i
uppgifterna på inbetalningskortet
för medlemsavgiften.
13:00 – 14:30 Lättlunch i Sankt Petri Park. I
samband med lunchen får vi en inblick i Sankt
Petri Ordens fascinerade historia
Lunch och middag betalas på plats.
18:30 JUBILEUMSFEST på Sankt Petri Logen
Välkomstdrink
Rökt renstekscanape´ med pepparrot och lagrad ost
Inbakad lax med vitvinsås och färskpotatis
Vaniljparfait med färska jordgubbar
Öl/vatten och bordsvin ingår
Dans till Fröberg och Sjöberg
Pris: 400 kr
Boende i Härnösand
First Hotel (Stadt) 0611-554450
City Hotel
0611-27700
Hotell Royal0611-20455
Ekholms B&B
0611-557019
Östanbäckens B&B 0611- 26888
Folkhögskolan 0611-558500
Vårsta Diakonigård 0611-127 11
Se även www.harnosand.se/turism
Söndag 12 juni 2010
11:00 Stadsvandring från Residenset.
Vandringen tar cirka 1,5 timme.
ANMÄLAN
� Pubafton.
� Årsmöte på Rådhuset
� Jubileumsfest – obligatorisk och bindande anmälan!
� Lunch och stadsvandring
Namn:
_____________________________________________
Adress:
_____________________________________________
Examensår:
________________
Telefon:
________________
Rose Olevard
Fröland, Svartvik 209
871 91 Härnösand