Transcript Hjortronbladet nr 3: 2011 - Vittangi Hembygdsförening

Nr: 3 September 2011 Årgång 22
Hjortronbladet
Sångafton I Vittangi
STÄDDAG PÅ SUUPALO
Vi träffas på Suupalo
hembygdsområdet
lördagen 8 oktober kl 10.00.
Hembygdsföreningen bjuder
på mat och fika.
Anmälan 09810981-10050
Musik, sång och allsång på meänkieli, finska
och svenska med Kiruna Allsångsgäng
Lördag 22 oktober 2011 kl. 18.00—20.00
Vittangi Hembygdsgård Suupalo
Fritt inträde och billigt fika!
SUUPALO
”SOMMARCAFE”
26/9—
semesterstängt 26/9
—16/10
därefter håller vi öppet
måndag—
måndag
—fredag
10.00—
kl 10.00
—15.00
Välkommen
SUUPALO BASTU
Boka tid för ett bastubad,
vanlig bastu eller rökbastu.
Välkommen!
I samarbete med
Vittangi Hembygdsförening och Fritids– och kulturförvaltningen
09810981-10050
varit verksam i Hembygdsföreningens styrelse såsom
ordförande och sekreterare fram till början av 1990-talet.
Vittangi Hembygdsförening vill tacka Ella för hennes
Ella har tagit aktiv del i viktiga frågor bl.a. i anskaffandet
insatser i hembygdsarbetet. Det började 1973 i
av Wikmansgården samt flyttningen av föreningens
samband med förberedandet av Vittangi bys 300 års
verksamhet till nuvarande Suupaloområdet. För alla dessa
jubileum, Ella ingick i organisationskommittén. Efter
insatser vill dagens styrelse minnas och tacka Ella.
lyckat utförande av jubileet ombildades organisationsI dagens läge är det inte många kvar av de som varit
kommittén till att fortsätta med hembygdsarbetet och
verksamma i föreningens styrelse under de årtionden som
reorganisera hembygdsföreningen som legat i träda ett
Ella varit. Vår förhoppning är att eldsjälar såsom Ella
20-tal år. Ella kom att ingå i föreningens första
varit, skall föra hembygdsarbetet vidare. Vi hoppas att
styrelse. Det första större beslutet var att utge en
yngre krafter tar vid och arbetar för hembygden, tecken
historik över Vittangi bys 300-åriga tillvaro. Boken har
finns på det, vi har nämligen fler yngre som ingår i
nu tryckts i 3000 ex. Ella ingick i bok-kommittén o
dagens styrelse än vi haft på många år. Med dessa ord vill
har personligen bidragit med flera artiklar i boken,
jag åter framföra vårt sista tack till Ella för hennes
bl.a. om postens och telefonins utveckling, vidare om
insatser i hembygdsarbetet. Vila i frid.
föreningslivet bl.a. om Röda korset, HusmodersI uppdrag av styrelsen Helge Hansi
föreningens, Sportklubbens och inte minst om
Har framförts muntligt vid begravningsgudstjänsten i Vittangi
Hembygdsföreningens utveckling. Ella har därefter
Till MINNE av Ella Winman
kyrka 23/9 2011
S i d a
2
Hjortronbladet
KVÄNERNA En historisk skildring i två delar varav detta är del 2
Kvänernas historia
Folkgruppen Kväner är en av ursprungsbefolkningarna i de norra delarna av Sverige, Norge
och Finland, som i dagligt tal i Sverige kallas för tornedalingar. Kvänernas bosättningshistoria
kan enligt Kvenlandsförbundet följas i bevarade handlingar, bland annat i lagfarter,
tingsprotokoll och mantalslängder från tidigt 1400-tal.
Det gemensamma språket finskan, som i norra Sverige kallas för ”meänkieli”, pratas av
tiotusentals ättlingar till kvänerna i alla tre länderna. Det finns vissa skillnader, men alla kan
förstå varandra utan problem.
Text: Paul Hansson
De ursprungliga lappbyarna
Kvänernas liv och leverne i de ursprungliga lappbyarna kan vi enligt Kvenlandsförbundet följa från mitten av 1500-talet. Här kan nämnas Rounala, Siggevaara, Tingevaara och Suonttavaara (Sondowara ) lappbyar. I dom befintliga jordeböckerna som tidigast
omnämner lappmarken finns i stort endast beskattningen av lappmarksbefolkningen. Den enskilda
jordäganderätten grundlades ursprungligen på ett
ganska enkelt sätt. Det räckte att man odlade upp lite
jord och uppförde en enkel bostad. Därmed var man
ägare till området som man stakat ut. Skatt erlades av
skattelandägarna mestadels med skinn. Innan rennäringen etablerades i större omfattning så var de huvudsakliga näringarna fisket och jakten. Det fanns gott
om vildren som givetvis också jagades.
När det gällde renägandet så förekom ingen flyttrensskötsel ännu på mitten av 1700-talet. Detta framgår
av skattelängder där det nämnes om innehav av 5 till
10 renar som beskattades och tillhörde de olika familjerna. Ur register över Suonttavaara lappby från
1605 kan man se att 15 familjer hade sammanlagt 46
tamrenar vid sidan av småskaligt jordbruk med kor
och får. Dessa familjers släktled kan följas till idag
levande personer /släkten i de nordligaste lappmarkerna. Dessa är ett av många dokument som tydligt
visar att den historiska benämningen lapp/lappar ej
syftar på etnisk bakgrund utan på närings tillhörighet.
Under åren 1860 -1870 skedde en stor invandring av
renskötarfamiljer från Kautokeino till Suonttavaaras
område. Det vill säga till nuvarande Karesuandoområdet. Inom loppet av endast några år ökade befolkningen i byn med ca 400 personer eller med ca 30
procent. Bland de många invandrande renskötarfamiljerna till del ovannämnda området fanns bland
familjesläktnamnen flera i dag bekanta namn efternamn såsom Baer, Sikku, Hetta, Utsi, Skum, Gaup,
Baal, (Baals) Det fanns även några familjer med släkt
namn som inte är så bekanta idag nämligen Qvaenangen, Somby, Tornensis, Saara, Siiri och Eira. Eftersom
dessa inflyttande renskötarfamiljer hade stora renhjordar så var det oundvikligt med en del konflikter mellan
dessa och de redan bofasta familjerna i området. Betesmarkerna räckte inte till för alla och de centrala statliga
myndigheterna var tvungna att hänvisa några renägarfamiljer till andra områden där det fanns rikligare med
betesmarker. Några familjer tvingades flytta ända ner till
Västerbottens fjälltrakter. En del familjer fick anvisade
betesområden i Jukkasjärvitrakten och även kring Torneträck. Genom avvittringar m.m tog staten bort renskötselsrätten av de ursprungliga lappskattelandsägarna och
samtidigt så försvann de gamla lappbyarna och nya tillkom. Exempelvis Suonttavaara lappby försvann och ersattes av Könkämä och Lainiovuoma samebyar.
Foto: J.A. Söderlind. År: 1915
Vy över Vittangi. Fotot är taget från kyrktornet.
Man ser Vikmansgården, och till höger timmerhuset
som flyttades till Finland.
S i d a
Nr: 3 September 2011
Rätten till land och vatten viktiga frågor
Kvenlandsförbundet bildades för drygt tio år sedan och
är ett treländers samarbetsorgan för kvänerna i norra
Fennoskandinaviska området. Förbundets syfte är att
bevaka och bevara Kvenlands kultur, historia, bosättningshistoria, språk, samt ägande och nyttjanderättigheter till land och vatten, bland annat jakt och fiske.
Inte minst strider de för att få dessa rättigheter erkända
och bekräftade av respektive lands styrande.
Den andra minoriteten i dessa länders nordliga områden, samerna, har ju länge ställt kravet att konventionen ILO 169 ska ratificeras av respektive länders regeringar. Kvenlandsförbundet i Sverige kräver däremot att
ILO 169 inte ska ratificeras av den svenska regeringen
innan äganderättshistorien och äganderättigheterna för
samtliga ursprungsbefolkningar, rättighetsinnehavare
och mark& vattenanvändare har utretts enligt förpliktelser i såväl grundlag som konventionerna om mänskliga rättigheter.
I Norge har kvänerna fått minioritetsstatus. Den norska
regeringen stöttar ekonomiskt årligen kvänernas organisationer för deras verksamhet inom bland annat språk
och kultur. Dock berörs inte rättighetsfrågan gällande
mark och vatten eftersom den norska regeringen ratificerat och antagit ILO 169, och därmed bundit sig till
att överlåta rättigheterna vad gäller land och vatten
inom ”kvänerområdet” till samerna. Den norska regeringen tog ingen hänsyn till kvänernas sedvanerättigheter inom det nordnorska området och de norska kvänerna hävdar att deras rättigheter hela tiden har minskats med påföljden att motsättningarna mellan samer
och kväner har ökat.
När det gäller Finland så har regeringen där avsatt penningmedel till forskningen om bland annat äganderättigheter och rättigheter att odla mark i norra Finland.
Under ledning av professor Jouko Vahtola bedrivs
forskningen om vilka folkgrupper som historiskt sett
har haft en gammal sedvanerätt till områdena som
nämnts ovan. Kvänerna i norra Finland hävdar att de
har en stark sedvanerätt i de ovannämnda området.
Regeringen i Finland har hörsammat kvänernas hävdande om historiska rättigheter i ägorättsförhållandet under de gångna århundradena och har officiellt tillkännagett att ILO 169 ej kan ratificeras på grund av det
skulle kränka de äganderättsförhållande som i dag råder
inom området.
I Sverige är kvänernas språk ”meänkieli” erkänts som
ett minoritetsspråk. Däremot är inte kvänerna erkända
som ett eget folk. Regeringen har i sina olika utred-
3
ningar och förslag aldrig nämnt kvänerna som ett minoritetsfolk i områdena i norra Sverige. Och när det
gäller ILO 169 så har den svenska regeringen ännu
inte gett något entydigt besked om konventionen
kommer att ratificeras.
Foto: Paul Lasu År: 1974
Minnessten som restes av Vittangi Hembygdsförening i samband med firandet av 300 års jubilet.
Vittangi Hembygdsförenings bildarkiv
Källor:
Cornelius Tacitus – Germania
Egil Skallargrims berättelse
Karsten Adriasen : Er samerne Finnmarks urbefolkning
Juhani Turunen: Diplomatarium suecanum 2676 & 3473
Karikoski & Pedersen 1995:4
Olaus Magnus Gothus, Historia om de nordiska folken
Johannes Scefferius , Laponia
N. Oravains räkenskap Torneå lappmark & Westersjön 1582
http:www.suonttavaara.se/dokument
Kyrkoböcker från Kautokeino & Karesuando, samt från
länsstyrelsens arkiv
Hembygdsvän!
Vid genomgång av vår medlemsmatrikel ser vi att 159 tidigare medlemmar inte
löst medlemskort för 2011. Är Du en av dessa vädjar vi att Du betalar in på
plusgiro 83 69 17-5 till någon i styrelsen eller till ”husfar” på Suupalo. 70:- kr
för första medlem och 30:- kr nästa i familjen.
Vi behöver Dig som medlem i Hembygdsföreningen så att vi kan arbeta vidare
med Suupalo projekten.
Styrelsen.
VI FINNS PÅ NÄTET !
WWW.VITTANGIHEMBYGD.SE
Styrelsen:
Ordförande:
Vice ordförande:
Sekreterare:
Kassör
Ledamot
Ledamot
Ledamot
Suppleanter
Vice sekreterare:
PerPer-Olof Sandström
Åke Töyrä
Emma Engström
Per Wideholm
Gerhard Björkman
Hilkka Lahti
Ivan Björkhed (f. bysamfälligheten)
Bror Ragneberg
Niddi Ögren
Reeta Kasurinen
Leif Välitalo
Siv Niemi
Bertil Rautio (f. bysamfälligheten)
Hedersordförande: Helge Hansi
Revisorer:
Margareta Winman
Anna Greta Rautio (f. bysamfälligheten)
Mona Fängvall (Suppleant)
Lars Berggren (Suppleant bysamfälligheten)
Valberedning:
Birgitta Ranner och Lars Berggren
Styrelsemöten:
Första tisdagen varje månad, utom juli.
Medlemsmöten 2 ggr/år
Anställda:
Villy Muotka
Ordförande har ordet!
I skrivandes stund pågår årets älgjakt för fullt.
Tyvärr har vädret inte varit särskilt bra för att
vistas ute i skog och mark. Nu känns det
verkligen höstlikt ute.
Om vi blickar tillbaka på sommaren så blev
hembygdsföreningens hemvändardag, med bl.a.
mopedutställning och loppis, väldigt lyckad
med många besökare. Till nästa år kom det upp
ett förslag om att ställa ut traktorer, både gamla
och nya. Hembygdsföreningen har i sin ägo
Vittangis äldsta traktor. Ni som har en traktor
ni vill visa upp, hör av er till styrelsen!
Det hade varit trevligt att kunna genomföra en
sådan utställning. Som tidigare har föreningen
ett samarbete med kyrkan som hållit friluftsgudstjänster på området.
De gamla förrådsbyggnaderna (aittorna) har
under sommaren genomgått en ansiktslyftning.
Föreningen har fått bidrag från Länsstyrelsen till
reparationen.
Vikmansgården har blivit iordningställd så att
man bättre kan se alla gamla föremål som
föreningen har i sin ägo. Arbetet med de gamla
föremålen fortgår med att fotografera och
katalogisera allt. Just nu pågår en liten fotoutställning på Länsmansgården. Se gärna den!
Har du förslag på någon utställning, föreläsning
m.m. Kom gärna med ditt förslag till styrelsen!
P-O Sandström
Hjortronbladet
Medlemsblad för
Vittangi Hembygdsförening
Sjövägen 89, 98010 Vittangi
E-post: [email protected]
Hemsida: www.vittangihembygd.se
Tel. Suupalo: 0981-10050
Tel. ordförande: 070-2257160
I redaktionen för detta nr:
Per-Olof Sandström
Per Wideholm
Vanja Stjernklev
Leif Välitalo
Alf Josefsson
Carina Lovén
Ansvarig utgivare:
Per-Olof Sandström
Layout och redigering:
Per Wideholm
HUS MED HISTORIA 2011.
På våren 2010 var vi på Sveriges Hembygdsförbunds förbunds årsstämma i Gällivare. Där informerades om att föreningarna kunde
söka bidrag för reparation och vård av gamla byggnader. Styrelsen
beslutade att söka bidrag för restaurering av grundbjälkar, stolpar,
trappa/bro. Ansökan gällde Vanhan Heikkun Aitta från början av
1700-talet. Vi skulle även ha informationsinsatser informera byborna
på medlemsmöten. Vittangi grundskola inbjöds under tre dagar
hösten 2010 till Suupalo, lärare och elever fick en Vittangi bok.
Hösten 2011 hade låg och mellan stadiet lägerskola samt fick information om vad som hade reparerats under sommaren. Lägerskolan
var mycket uppskattad och vi kommer att fortsätta samarbetet med
skolan, det är viktigt att lära eleverna om gamla tider. Det var många
olika bestämmelser som skulle följas och av länsstyrelsen hänvisad
bebyggelseantikvarie Bertil Thelin Jokkmokk har gett oss råd hur
arbetet skulle utföras. Han har besiktat vårt arbete och det är några
kompletteringar före godkännande. Vittangi Träförädling AB har
bilat och monterat underredena, mycket bra gjort. Nu återstår att
informera medlemmarna och övriga bybor om arbetet som är gjort
samt att ha ett invignings kalas.
Bilden med lågstadie eleverna och lärare framför Vanhan Heikkun
Aitta är tagen under
lägerskoledagarna. Nu
bör aittan kunna stå i
300 år till. Jag hoppas
att våra ungdomar kan
påverka sina föräldrar
att bli aktiva i hembygdsrörelsen. Alla är
välkomna till Suupalo.
Alf Josefsson, text och
foto.