Transcript December - Skogsbruket

Skogsbruket
12-2011
Julgransodling
Proffs på flis
Träskidor
Skogsbruket
Obunden specialtidning för skogsägare i Finlands svenskbygd
Nr 12 2011. Årgång 81
4
9
12
16
19
22
24
FSC ger ett sämre ekonomiskt resultat
Fiskars beslöt att inte ännu i det här skedet låta certifiera sina
skogar enligt FSC.
Julgransodling som hobby
En stor del av julgranarna som säljs inför julen har odlats i
många år. En som har som hobby att producera högklassiga
granar är Hans Berg.
9
Proffs på flis
Hans Hällfors har nästan tjugo års erfarenhet av flishantering
och fliseldning. Han var bland de första i Finland.
12
Säkerheten prioriteras vid sprängningar
Olav Sandström utför sprängningar av olika slag. Till de
vanligaste uppdragen hör röjningssprängningar men han utför
också arbeten för privatpersoner.
Träskidan lever än
Träskidans tid är inte förbi. Det tror skidtillverkaren Hannu
Laitala.
22
Ny skadegörare ligger på lur
I Sverige upptäcktes lärkborren via ett övervakningsprogram.
Inget hindrar den från att komma till Finland.
24
Skogsföretagare med häst
Christoph Rohr har arbetat tillsammans med sin Kalle i nio år.
På omslaget:
Foto: 2
4
Taxvalpen Alma
Margita Törnroth
Skogsbruket 12/2011
Skogsbruket
Ledaren
9.12.2011
www.skogsbruket.fi
Utgivare
Redaktion
Chefredaktör
Föreningen för
Skogskultur rf
Orrspelsgränden 4
00700 HELSINGFORS
tfn 020 772 9000
fax 020 772 9008
[email protected]
Redaktionschef
Gerd Mattsson-Turku
tfn 020-772 9059
Redaktionssekreterare
Margita Törnroth
tfn 020-772 9088
Redaktör
Maria Lindén
tfn 020-772 9192
Johnny Sved
tfn 020-772 9205
Medarbetare
Bjarne Andersson
tfn 050-591 2880
[email protected]
Helena Forsgård
tfn 018-155 50
[email protected]
Marianne Palmgren
[email protected]
Christoffer Thomasfolk
tfn 050-353 2018
Siv Vesterlund
[email protected]
tfn 0400-880 253
Bertel Widjeskog
tfn 0500-888 530
[email protected]
Annonsförsäljning
Adressförändringar
och prenumerationer
Prenumerationspriser
Oy Adving Ab, Ingmar Qvist
tfn 040-505 5446
[email protected]
Margita Törnroth
tfn 020-772 9088
[email protected]
Helårsprenumeration (11 nr)
39 euro i Finland
370 SEK i Sverige
46 euro i övriga länder
Halvårsprenumeration (6 nr)
24 euro i Finland
230 SEK i Sverige
28 euro i övriga länder
ISSN0037-6434
Ombrytning
Margita Lindgren,
Ekenäs Tryckeri Ab
Tryckeri Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs
Tidningen trycks på PEFC-certifierat papper.
Skogsbruket 12/2011
Varmare klimat i
vinter?
Vintern låter vänta på sig i år. Det har varit varmt och småregnat och
det är risk att säsongen för vinteravverkningar blir kort. Man börjar fråga
sig om det är klimatförändringen som spökar i bakgrunden. De två senaste vintrarnas kyla och rikliga snöfall har säkert sått tvivel om sanningshalten i vetenskapsmännens klimatprognoser. Det är ändå skillnad
på variationer i vädret och klimatförändring. Det är inget ovanligt med
stora skillnader i vädret mellan olika år, medan ett förändrat klimat gör
att vissa typer av väder blir vanligare än tidigare.
I början av december har ledande politiker, klimatexperter och lobbare från hela världen samlats i Durban i Sydafrika till ett två veckor
långt klimatmöte. Det är en fortsättning på en lång rad av liknande möten. Klimatförändringen är ett globalt fenomen som kräver globala lösningar. Samtidigt som vetenskapssidan blir allt mer samstämmig om att
klimatförändringen är ett faktum verkar det som om den politiska viljan
göra stora beslut har försvagats. Mycket av energin läggs nu på att slå
vakt om egna ekonomiska intressen i stället.
Det började i Rio de Janeiro för nästan tjugo år sedan när ett ramavtal
för klimatet slöts 1992. På klimatmötet i Kyoto 1997 kom de deltagande
länderna överens om åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser.
Enligt överenskommelsen skulle EU minska sina utsläpp med åtta procent från nivån 1990 fram till nu, för Japans del är målet sex procent.
USA och Kina som är de två största utsläpparna i världen har valt att
stå utanför.
Nu borde överenskommelsen uppdateras och utvidgas. U-länderna
hänvisar till att de inte kan bestraffas med begränsningar för något som
i-länderna är skyldiga till. Kina är på väg bort från fattigdom och är idag
världens näst största utsläppsnation. Kineserna vill fortsätta utnyttja sina
stora kolfyndigheter och bygga ut sitt samhälle. Kanada är inte längre
intresserat av en fortsättning så länge grannen USA inte är med. Japan
vill inte heller delta om inte de andra är med och så vidare.
Det kommer säkert någon slutkläm från Durban, men den är betydligt
mer urvattnad än de mål som sattes redan 1997 och som vi i EU arbetat
för att uppnå. Hur det sedan påverkar vår egen klimatpolitik med gynnande av förnybar energi och bestraffande av fossil energi återstår att
se. Handeln med koldioxidkvoter bygger på Kyotoprotokollet och om
det inte får förlängning måste vi utarbeta nya lösningar. Förnybar energi
stärker även i framtiden båda lokala ekonomier och en viss leverans­
trygghet, så jag tror nog att vi kommer att fortsätta gynna bränslen från
skogen. m
JOHNNY SVED
[email protected]
3
FSC ger ett sämre
ekonomiskt resultat
– Tanken på FSC är inte begravd, den är lagd på is för tillfället, säger Kåre Pihlström,
skogschef på Fiskars.
Inte mer betalt för
FSC-virke
Tillsvidare har mängden FSC
certifierat virke i Finland varit
på en blygsam nivå. Nu när
UPM delvis låtit FSC-certifiera sina skogar börjar mer virke komma ut på marknaden.
– Det betyder att det kan
4
Foto: Gerd Mattsson-Turku
F
iskars Oyj Abp beslöt
att inte ännu i det här
skedet låta certifiera
sina skogar enligt FSC
(Forest Stewardship Council). Fiskars ekonomiskogar
på 11 000 hektar är i sin helhet idag PEFC-certifierade.
Under ett femårigt pilotprojekt sköttes en del av bolagets
skogar på 3 000 hektar enligt
FSC:s kriterier.
Nu var det dags att granska
pilotprojektet. Fiskars Fastigheters egna utredningar och
erfarenheter gav vid handen
att man med FSC-certifiering
måste räkna med att skogsbrukets ekonomiska resultat
minskar med cirka sju procent.
– Det här anses inte motsvara de ekologiska fördelarna med FSC, konstaterar Kåre
Pihlström.
– Fiskars prioriterar hållbar
utveckling samt gröna värden
och det var en orsak till att vi
från början gick med i FSC:s
pilotprojekt. FSC är inte begravd, men nu satsar vi istället
på alternativa miljövårdsåtgärder såsom skyddsprogrammet Metso.
– Kanske tiden är mogen för att skogsägarorganisationer nu utarbetar ett gruppcertifikat också för FSC, säger Kåre Pihlström.
produceras papper och sågvara med FSC-stämpel. Nu
gäller det att avvakta vad
framtiden för med sig. Hittills har man inte fått ett högre
virkespris för FSC-virke, och
någonstans borde ju miljöåtgärderna märkas.
Det kostar att
skydda skog
Pihlström tillägger att det försämrade ekonomiska resultatet bestod dels av minskade
virkesförsäljningsintäkter och
dels av ökade administrations- och auditeringskostnader. FSC förutsätter att tio
procent av skogsmarken inte
får förnyelseavverkas och av
den här summan måste hälften totalfredas.
– Även om Fiskars har en
hel del skyddsområden från
tidigare kunde inte allt räknas till produktiv skogsmark.
Vi borde ha skyddat mer skog
för att nå upp till fem procenten som krävs. I FSC-certifierad skog skall dessutom
vid slutavverkning minst tio
stora levande träd och vid all
avverkning minst tjugo döda
träd lämnas kvar per hektar.
Förutsatt alltså att det finns så
många döda träd på ytan.
– Förr, innan man kunde
sälja energived, var det ingen
stor förlust att lämna kvar
döda träd eller överrötskadat
virke. Nu märks det i ekonomin.
Mera byråkrati
En auditering betyder att en
revisor kommer och granskar
skogsbruket. De bolag som
har rätt att auditera FSC-certifierad skog i Finland kan räknas på ena handens fingrar.
– Förutom fakturan för auditeringen tar det en hel del
extra arbetstid.
Ifall det finns intresse att
FSC-certifiera sin skog måste
man i praktiken gå via en
gruppcertifiering, såvida man
inte är beredd att åta sig oproportionerligt mycket administrationsarbete.
Skogsägare
får då vända sig till de stora
skogsbolagen, som står till
tjänst med gruppcertifiering
enligt FSC för sina kunder.
Pihlström tillägger att arbetstiden på Fiskars Fastigheter med nuvarande personalresurser inte skulle räcka till
att enskilt söka om certifikatet. Därför var gruppcertifikat
ett mera tilltalande alternativ
för dem.
– Att ansluta sig till ett
gruppcertifikat som administreras av virkesköpare är inte
helt oproblematiskt, eftersom
man då binder sig till en enda
virkesköpare. Kanske tiden
är mogen för att skogsägarorganisationer nu utarbetar
ett gruppcertifikat också för
FSC. m
Text: Marianne Palmgren
Skogsbruket 12/2011
Foto: Gerd Mattsson-Turku
FSC förutsätter att 10 procent av skogen inte får förnyelseavverkas och av den arealen måste hälften totalfredas.
PEFC gäller för skogsägarorganisationer
Skogsvårdsföreningar och skogsreviret tänder inte på tanken att erbjuda ett FSCgruppcertifikat för skogsägare.
– PEFC växte fram bland de privata skogsägarna i Europa under 1990-talet som ett trovärdigt och effektivt certifieringssystem, särskilt lämpat för små och medelstora fastigheter, säger
revirforstmästare Magnus Wiksten på Södra Skogsreviret.
Han tillägger att PEFC är mera kostnadseffektivt för den privata skogsägaren än FSC.
– Vår grundinställning är att både PEFC och FSC-certifiering
är gångbara. Men hittills har inga skogsägare kontaktat oss i
frågan eller överlag visat intresse för FSC. I Sverige får skogsägaren extra betalt om skogen är certifierad antingen enligt
PEFC eller FSC. Man kan även ha dubbelcertifikat och då kan
man få extra betalt för båda systemen.
Skogsbruket 12/2011
Wiksten konstaterar att inget hindrar skogsägaren att sköta
sin skog enligt FSC kriterierna om intresse finns.
Österbotten en utmaning
Jan Slotte, verksamhetsledare för Skogsvårdsföreningen Österbotten och ordförande för Kustens skogscertifieringskommitté är inne på samma linje som Wiksten.
– Skogsägare har inte kontaktat oss i frågan. FSC-certifiering
skulle vara en utmaning i Österbotten med tanke på att skogsfastigheterna är små och splittrade över ett stort område. m
Text: Marianne Palmgren
5
Ekonomi
Inför deklarationstider
Margareta Ollas i Liljendal har över tjugo års erfarenhet av att bokföra och deklarera åt jordbrukare och skogsägare. Allt fler har kvittona ordnade enligt förfallodagen, när de hämtar dem till mig. Det blir naturligt när de betalar sina räkningar via
nätbank.
– En normal skogsägare med
omkring 30 hektar skog får
under ett år 30–40 kvitton
med utgiftsposter som hänför
sig till skogsbruk. Inkomsterna kommer främst från virkesförsäljningar och det kan gå
flera år från en försäljning till
nästa.
Inga inkomster –
behöver jag
deklarera?
När vi gick över från arealbeskattning av skogen till kapitalbeskattning var det mycket
nytt. Många hade svårt att
komma ihåg att de skulle
spara alla kvitton och fakturor
som hänförde sig till skogsbruket och självverksamheten
i skogen. Utan verifikat blir
det inga avdrag.
– En annan sak som skogsägare inte alltid kommer ihåg
är att de ska deklarera även de
år, då de bara har utgifter och
inga inkomster. Skogen visar
då ett negativt resultat och underskottet dras av från andra
inkomster. I första hand från
övriga kapitalinkomster och i
sista hand från löneinkomsten
som underskottsgottgörelse.
Det innebär att 28 procent av
det negativa resultatet på kapitalinkomstsidan dras direkt
av från den skatt som fastställs på förvärvsinkomsterna
som t.ex. löneinkomster eller
pensionsinkomster.
Det är också viktigt att spara
alla kvitton och fakturor för
momsredovisningen.
– Även små skogsägare som
inte automatiskt är mervärdesskatteskyldiga har frivilligt
6
Ollas uppmanar
skogsägare att föra
kördagbok över
resor till skogsskiftet.
Vid längre avstånd
kan det bli betydande avdrag.
ansökt om att bli mervärdesskatteskyldig. Virkesköparna
uppmanar dem att göra det
och det är bra. Det är en fördel, för då kan skogsägaren
dra av momsen. Momsen behöver en skogsägare redovisa
en gång per år.
Kvitton med flera
varor
Ollas ser det inte som något
större problem att skogsägare
har avdragsgilla och inte av-
dragsgilla utgifter på samma
kvitto eller faktura och likaså
varor med olika momssatser.
– Det är fråga om högst två
momssatser på exempelvis
ett kvitto från en servicestation. Bränsle och oljor har 23
procents moms och livsmedel
13 procent.
Yngre börjar bokföra själva
Många skogsägare uppfattar
bokföringen och deklaratio-
nen som jobbig. Men enligt
Ollas är det en vändning på
gång, då allt fler yngre skogsägare börjar göra bokföringen
själv.
– Deklarationen är lite mera
komplicerad och speciellt för
skogsägare som använder sin
maskinpark även i skogen. Då
ska kostnaderna fördelas mellan jordbruket och skogsbruket. Terränghjulingarna, de
s.k. mönkijä, var tidigare problematiska, men skattemyndigheterna har nu gett tydliga
Skogsbruket 12/2011
direktiv. När skogsägaren kan
påvisa att han använt den i
skogsbruket och att den är av
den storleken att den passar
för skogskörslor och han har
skogsutrustning till den, är
kostnaderna avdragsgilla.
Kördagbok
– Jag uppmanar skogsägare
att föra kördagbok över sina
resor från bostaden till skogsskiftet, då skogsägare har rätt
till reseavdrag för resor som
har anknytning till skogsbruket. Vid längre avstånd kan
det bli betydande avdrag.
– Det finns ingen självrisk
som vid användning av egen
bil för arbetsresor. Beskattningsåret 2009 var avdraget
0,24 euro/km. Avdraget för
2010 är inte ännu fastslaget.
Som avdragsgilla resekostnader godkänns
• planering av virkesförsäljning inkl. skogsbesök
• uppgörande av virkesaffär
och underteckning av försäljningskontrakt eller fullmakt
• koll av drivningsarbete
(mark- och stamskador)
• närvaro vid inmätning av
virke
• koll av storm- och snöskador
• koll av plantskogar vår och
höst (älg- och sorkskador)
• arbete i egen skog
• flyttning av arbetsredskap
och arbetskraft
• utbildning, mässor
• köp av bränsle och reservdelar
• resor för köp och försäljning samt reparation av
redskap och maskiner. m
KÅSERAT
Stor flicka har eget lider
Skogen jag ärvde. Det låter som titeln på en
roman. Kanske är det en roman? Min egen
roman.
Jag ärvde skogen när min pappa dog i februari 2004. Men redan långt före det, redan
när jag var barn, var den skogen en viktig del
av mitt liv. Vi gjorde utfärder dit, vi plockade
lingon och svamp där, jag var med och planterade skog, jag gick med pappa och tittade
på hur andra planteringar växte och tog sig,
och han förklarade och berättade och undervisade.
Redan som tolvåring var jag med på Storby
utskogars möte i Karleby församlingshem,
och jag minns vad jag hade på mig och att
där fanns en jämnårig pojke som var intressant, men inte förstod jag ju något av det som
avhandlades. Icke desto mindre var jag där,
och det var en del av min pappas uppfostran
av mig.
Men tro inte att något fastnade.
Stadsflicka är jag av födsel, och inte hjälper det mycket att jag byggt mig ett fritidshus
i närheten av skogen, alldeles invid pappas
gamla hemgård, som nu bebos av min kusin
med familj. För allt det praktiska är jag helt
beroende av skogsvårdsföreningen. Måns
Åkerblom, han visste allt om pappas skog och
honom vände jag mig till när jag ärvt den. Nu
är Måns pensionerad, men mitt beroende av
föreningen är detsamma.
Och nu äntligen har det börjat hända något!
Det första som hände var att jag med skogsvårdsföreningens hjälp fick 73 hektar myr
”fredad”, dvs. jag fick miljöstöd för ett områ-
de som jag ändå just inte skulle kunna använda till någonting, men som har stora naturvärden. Ristimossen är visserligen mycket större
än mina 73 hektar av den, men bättre skydda
en del än ingenting. Och med pengarna jag
fick för att låta myren vara i fred de närmaste
tio åren kunde jag bygga ett lider! Där ryms
både vedförråd och snickarbod. Tro det eller
inte, men jag känner mig mycket vuxen, när
jag har ett eget lider.
Och lidret behövdes! Skogen ger mig hur
mycket ved som helst. Trän trillar hela tiden
omkull, man behöver minsann inte särskilt
fälla dem, för att få ved. Men vill jag ha en
julgran i lämplig storlek, så får jag nog stjäla
ur grannens skog. Om jag inte nöjer mig med
en jultall, vill säga.
I flera omgångar har skogsvårdföreningens
Anders Kronqvist gått omkring i min skog och
konstaterat att det finns gallringsytor och ett
verkligt risigt område som definitivt måste röjas. I vinter skall det bli av. Jag gjorde avtal
med Metsäliitto, mest av den anledningen att
Metsäliittos kontor då låg vägg i vägg med
skogsvårdsföreningens, och det gick så behändigt att prata med båda representanterna
samtidigt. Jag borde säkert ha kollat priserna
hos andra skogsbolag först, men det gjorde
jag alltså inte. Jag tyckte bara det var skönt att
få allt gjort på samma ställe.
Jag blir nog aldrig någon affärskvinna. Men
pappa myser säkert förnöjt på sin molntapp,
när han ser att jag sköter om skogen så att den
mår bra. Fädrens skog. m
Christine
Text och foto:
Gerd Mattsson-Turku
Skogsbruket 12/2011
7
Privatskogsbrukets
representanter i Bryssel
Skogshus i hjärtat av
EU
På CEPF arbetar fyra personer, alla från olika europeiska
länder. I kontoret som finns i
det europeiska skogshuset, en
gammal charmig träbyggnad,
arbetar jägmästare Caroline
Boström från Sverige. Skogshuset finns strategiskt placerat
mittemot EU Parlamentsbyggnaden.
– Vi har breda plankor av trä
på golvet och också de andra
8
Foto: CEPF
M
TK:s byrå i Bryssel finns på
adressen
Rue
de Tréves i kvarteren invid EU Parlamentet.
Därifrån arbetar skogskoordinator Satu Lantiainen
med intressebevakning för
privatskogsbrukets del. Hon
representerar det nordiska
familjeskogsbruket
genom
organisationen Nordic family
forestry i EU-huvudstaden.
På samma adress finns hela
MTK:s fem personer starka
Brysselbyrå. Där jobbar direktören för byrån med sin assistent samt ett husdjursombud
och en reporter för tidningen
Maaseudun Tulevaisuus.
Kollegerna vid representationen
för
Europeiska
skogsägarintressen
CEPF,
finns ett stenkast från MTKbyrån. CEPF är de nationella
skogsägarorganisationernas
takorganisation i EU. Organisationen representerar familjeskogsbruket inom EU
och arbetar för de värden som
är viktiga för privata skogsägare. Organisationens administrativa huvudkontor med
ekonomifunktionen finns i
Luxemburg men personalen
sitter i Bryssel.
landsbygdsutvecklingsprogrammet, den så kallade CAP
reformen. Också frågor gällande biomassa har varit på
tapeten. Nästa vecka sitter jag
på kontoret och läser dokument som har samlats på hög,
svarar på e-post och sådant,
berättar Boström.
Samarbete med
medlemmar och
organisationer
Caroline Boström är Project manager vid CEPF, representationen för Europeiska skogsägarintressen i Bryssel.
byråerna i huset arbetar med
skogsfrågor, en utmärkt miljö
för lobby, säger Boström. I
köket och på lunchrasten har
vi därför möjlighet att träffas
och diskutera aktuella frågor,
berättar hon.
– Alla här på kontoret har
skoglig utbildning, men den
är förstås lite varierande eftersom vi kommer från olika
länder. Själv började jag som
praktikant på byrån och blev
sedan fastanställd. Vi pratar
engelska på jobbet, men såklart också våra egna språk
när vi talar med folk från olika länder, berättar Caroline
om vardagen. Vi är här för
våra medlemsorganisationers
skull, så de får gärna kontakta
oss.
Koll på politiska
processer
Caroline Boström har titeln
Project manager och jobbar
själv mest med att följa med
de politiska processerna.
– Då någon av våra medlemsorganisationer ber om
information så samlar vi ihop
den åt dem. Vi samlar också
åsikter bland våra medlemsorganisationer gällande frågor som är under beredning
här. Vi arbetar genom att göra
upp så kallade position papers, essäer som innehåller
en viss politisk åsikt, som vi
sedan för vidare till kommissionen och eu-parlamentet.
– Vårt arbete går ju ut på
att informera beslutsfattare
om skog i allmänhet och om
hur skogsägarna tycker i olika
sakfrågor. Vardagen handlar om att gå på olika möten
och träffa folk. Den här höstens viktigaste ärenden har
varit det nya lagförslaget om
– Varje år ordnar vi också två
tillfällen där vi träffar våra
medlemsorganisationer. Vår
generalförsamling möts varje
år i något av medlemsländerna och i november bjuder
vi in skogsägarorganisationernas representanter hit till
Bryssel. I år träffades vi den 7
november. Det här är trevliga
tillställningar då man möter
intressanta personer från olika länder.
I år har vi också deltagit i en
utställning i parlamentet och
kommer att dela ut ett särskilt
skogsbrukspris i samband
med den årliga utdelningen
av MEP-awards. De här aktiviteterna har varit kopplade
till det av FN utlysta internationella skogsåret 2011, berättar Boström.
Vi har också ett tätt samarbete med Nordic family forestry. Vi samarbetar förstås
också med de övriga nordiska ländernas landsbygdsorganisationer men kontaktpersonerna beror på ämnet,
berättar Boström vidare om
samarbetet i Brysselkorridorerna. Till slut vill hon passa
på att hälsa de finländska familjeskogsägarna en God jul!
m
Text: Maria Lindén
Skogsbruket 12/2011
Julgransodlaren Hans Berg utför ett aktivt arbete på sin odling på drygt två hektar. Att klippa granarna är en viktig del i hans produktion. Andra viktiga arbeten i en julgransodling är att röja sly och bekämpa gräs på sommaren.
s
n
a
r
Julg
m
o
s
g
n
odli
hobby
En stor del av julgranarna som säljs inför julen har odlats i många år. En som har
som hobby att producera högklassiga julgranar är Hans Berg.
Å
rligen huggs tiotusentals granar ner för
att pryda finländarnas hem i juletider.
En del hämtar granen ur egen
skog medan en lika stor del
köper sin gran. Det som den
senare gruppen knappast tänker på när julgranen är klädd
och lyser upp vintermörkret är
att den har genomgått en lång
förädlingsprocess.
Så är fallet om försäljaren
heter Hans Berg.
– Mina granar brukar vara
Skogsbruket 12/2011
mogna för försäljning vid
cirka femton års ålder, säger
Hans Berg, en av få seriösa
julgransodlare i Vasanejden.
Julgransodlingen ska
skötas
Julgransodlingen sker på ett
cirka två hektar stort område
på Söderudden på Replot.
Antalet granar, som är i varierande ålder, uppgår till cirka
fyratusen per hektar. Och
samtliga granar som växer på
skiftet har genomgått många
olika åtgärder.
Berg besöker nämligen sin
odling cirka sextio gånger om
året för att säkerställa en hög-
”Vissa granar växer helt enkelt inte
som de ska – trots att jag klipper dem.”
klassig produktion.
– På senvintern brukar jag
klippa granarna medan jag
planterar nya på våren. På
sommaren handlar det mestadels om att röja sly och
bekämpa annan växtlighet,
berättar Berg.
Utmaning odla julgran
Enligt Berg, som blev julgransodlare på allvar i mitten
av 1990-talet, kan de allra
flesta granar styras genom
9
klippning till att växa till fina
julgranar. Men i vissa fall hjälper inte hans insatser.
– Vissa granar växer helt enkelt inte som de ska – trots att
jag klipper dem. De hugger
jag bort till slut för att de inte
ska ta utrymme från de övriga
granarna.
Sjukdomar och andra orsaker bidrar till att bortfallet är
rätt stort.
– Man får räkna med att
frost, sorkskador och sjukdomar tar 20-30 procent av granarna. Det är ganska mycket,
men något som är svårt att
förhindra.
Berg odlar flera olika
gransorter, däribland sibirisk
och serbisk gran samt svartoch blågran.
– Det gör jag för att vissa
kunder vill ha en viss typ av
gran och genom att odla olika
sorter har jag ett bredare produktsortiment. Priset på granarna varierar mellan 30 och
50 euro beroende på kvaliteten, säger Berg, som har
julgransodlingen som hobby
samtidigt som det ger en liten
extra inkomst till pensionen.
cirka hälften av försäljningen.
– Resten säljer jag på
Brändö torg, men privatkunder får också komma ut till
skiftet och välja ut en gran.
Det måste dock ske en tid på
förhand innan jag hugger granarna inför julförsäljningen,
förklarar han.
Enligt Berg har efterfrågan
på hans julgranar varit stabil
de senaste åren.
– Det sker inga stora förändringar i efterfrågan och
jag brukar få sålt alla mina
granar. Men för några år se-
dan fanns det ett överutbud
på importerade granar och då
var det sämre.
Hur ska en julgran
skötas inomhus?
– Se till att den får tillräckligt
med vatten. En gran brukar
suga i sig mycket vatten i början och det är viktigt att den
inte blir utan. m
Text och foto:
Christoffer Thomasfolk
Olika kunder
Kunderna består av privatpersoner, företag och anstalter.
Den senare delen av kunderna, som ofta beställer sina
granar på förhand, står för
De här granarna är snart redo
för att säljas. Hans Berg odlar
sina granar i cirka femton år
innan de är redo att huggas
för att sprida julstämning i
hemmen.
Aladdinasken
En av de konfektaskar som hör julen till är den röda Aladdinasken, vars
resa börjar i England. Aladdinasken tillverkas i Workington i norra England, en pappersfabrik som ägs av svenska Holmen. Inför julen går produktionen av kartong till Aladdinaskarna för högtryck.
Från England kommer kartongen till Sverige, till förpackningstillverkaren Å&R Carton. Där
påförs kartongen den karaktäristiska röda färgen, bigas och stansas. Det betyder att en maskin
gör tunna spår i kartongen för att den ska kunna vikas till en chokladask.
Körsbär i likör är den konfekt som gillas mest. Sedan följer gräddnougat och trillingnöt.
Aladdinasken har anor från slutet av 1930-talet. m
10
Stor
Många som har kakelugnar och spisar
hemma har redan
börjat köpa brännved för att täcka
vinterns behov. Den
största orsaken är
att veden tog slut i
fjol och det betyder
goda tider för vedtillverkaren Nicklas
Ingman.
V
edhuggaren går på
högvarv vid Nicklas
Ingmans gård i Jungsund i Korsholm.
Att så är fallet är inte konstigt
med tanke på att kunderna
redan nu vill säkerställa årsbehovet av brännved.
– Många kunder har förra
vintern i färskt minne när
veden tog slut. Så det ser riktigt bra ut. De som köpte två
kubikmeter brännved i fjol tar
nu fem för att inte bli utan.
Efterfrågan har faktiskt ökat
markant, säger Nicklas Ingman, en av få vedtillverkare i
området Vasa-Korsholm.
Mysstunder vid
brasan
Han drar sig inte för att använda ordet boom ifråga om
brännved. Efterfrågan har ökat
gradvis och det beror främst på
att det i dag börjar bli standard
Skogsbruket 12/2011
Brännved har blivit en
eftertraktad produkt
efter de senaste årens
kalla vintrar.
efterfrågan på ved
att ha kakelugn eller öppen
spis i nybyggda hus.
– Det är inne att elda i öppen spis och förutom att det
är mysigt ger det också til�läggsvärme.
Kunderna består i stor utsträckning av stadsbor som
bor i förorten utanför Vasa
centrum. Kunder som inte
har egen skog, men likväl vill
tända en brasa inomhus i vintermörkret.
– Kunderna är till stor del
urbana och jag levererar
mycket ved till stadsdelarna
Gerby och Västervik i Vasa.
Men de senaste åren är det
också många villastugsägare
som vill ha brännved trots
att de är omgivna av skog.
De har helt enkelt inte tid att
hugga själv, menar Ingman.
Ren björkved bäst
Så vilken typ av brännved är
det som efterfrågas? Enligt
Ingman vill kunderna helst ha
ren björkved, men i takt med
att uppvärmda badtunnor har
ökat efterfrågas också blandved.
– Badtunnorna slukar blandved och därför har efterfrågan
på det sortimentet också ökat.
Men i huvudsak är det björkved som kunderna vill ha,
men det blir allt svårare att
tillgodose behovet eftersom
– Efterfrågan på brännved har ökat kraftigt och på årsbasis säljer jag 400–500 kubikmeter till
kunder runt om i Vasa och Korsholm, säger Nicklas Ingman.
veden inte räcker till, förklarar
han.
Produktsortimentet består
av vedklabbar som är 33 centimeter långa och normalt
kluvna. Men i takt med att
kakelugnarna ökat i antal har
Ingman också börjat tillverka
och sälja klabbar på 25 centimeter.
– Nästa år ska jag ha båda
storlekarna i lager, intygar
han.
Veden säljs huvudsakligen
”Många kunder har förra vintern i
färskt minne när veden tog slut.”
Skogsbruket 12/2011
i häckar på fem kubikmeter
och i priset, som är cirka sjuttio euro per häck, ingår transport inom Vasa-Korsholm.
– Jag säljer också storsäckar
på 1,5 kubikmeter och kör
ut ved i lösvikt till kunderna.
Årsproduktionen i dagsläget
ligger på mellan 400–500 kubikmeter.
Hur lång är leveranstiden?
– Den är cirka två veckor,
men det gäller att vara ute i tid
så att veden inte tar slut som i
fjol, säger han.
Planerar ny lagerhall
Produktionen av brännved
sker till cirka femtio procent
med virke ur egen skog med-
an han köper in den resterande delen.
– När jag köper in brännved
anlitar jag en skogsmaskinentreprenör för jag har inte tid
att avverka själv.
På grund av den ökande efterfrågan har Ingman planer
på att utöka verksamheten.
Om två år siktar han på att ha
ett nytt lager och nya produktionsutrymmen.
– Som det är nu säljer jag allt
som tillverkas och i fjol tömde
jag reservlagret. Förhoppningen är att jag i framtiden ska
ha ett lager som rymmer femhundra kubikmeter. m
Text och foto:
Christoffer Thomasfolk
11
Bioenergi
Flunsatest
med papper
Inom en snar framtid kan vi med en
pappersbit testa om vi har influensa
och om vattnet i brunnen vid sommarstugan är drickbart.
V
Foto: VTT
TT har tagit fram
en metod med
vilken vi hemma
ska kunna göra hälsotester med smala pappersremsor. I försöksarbetet
har VTT gjort hemoglobintester.
I
hemoglobintestet
trycktes antikroppar på
specialpapper av eukalyptus. Antikropparna,
som i det här fallet är
proteiner, reagerade på
ett vätskeprov, en bloddroppe, som placerades
på pappret och visade
om provet innehöll hemoglobin.
– Resultatet av testet
avläses på pappret i form
av streck som antingen
är synliga eller osynliga. Remsan till vänster med ett streck
Det kan jämföras med anger att provet inte innehåller
en graviditetstest med spår av hemoglobin. Remsan till
provsticka, säger speci- höger med två streck visar att proalforskare Tomi Erho på vet har spår av hemoglobin.
VTT.
Enligt Erho är det många pusselbitar som ska falla på plats
innan vi har pappersbaserade diagnostikmetoder för hemmabruk. Pappret ska ha en de rätta fysiska och kemiska
egenskaperna. Eukalyptus visade sig vara bäst, men också
papper av annan kortfibrig massa kan användas.
– Vi får säkert vänta fem år, kanske närmare tio, innan vi
har pappers- eller biobaserade diagnostikstickor, som vi kan
använda för att testa om vi har influensa. Nu borde vi hitta
ett företag som är villigt att satsa på detta. Men företagen har
sina egna utvecklingsstrategier och är försiktiga när det gäller
nya produkter.
Enligt Erho kommer biobaserade testmetoder att bli vanligare. Biobaserade tester kan modifieras för olika ändamål
genom att byta ut antikropparna på pappret. Antikropparna
trycks på pappret med vanlig tryckteknik. Mätning av bakterier i brunnsvattnet vid sommarstugan är en tänkbar til�lämpning. m
Text: Gerd Mattsson-Turku
12
Proffs på
En panna för fasta bränslen, solfångare
på taket och fem eldstäder i huset. Det
har Hans Hällfors i sitt nybyggda hus i
Kyrkslätt. Hällfors har nästan tjugo års erfarenhet som värmeföretagare med flishantering och fliseldning. Han var bland
de första i Finland.
I
pannan kan han mata in
flis, pelletar och spannmål både var för sig och
som en mix.
– Den egna pannan som jag
har i en liten värmecentral ska
också fungera som en försöksanläggning, säger Hans Hällfors. Förutom bostadshuset
har vi två andra mindre byggnader som vi ska värma upp.
värmeanläggningar både för
egnahemshus och för större
komplex.
– Den första värmeanläggningen byggde vi i Kapellby
skola i Lappträsk. Den blev
en turistattraktion och det
kom busslaster med intresserade skogsägare från hela Finland. I det här skedet var två
andra personer med i bolaget.
Första värmeanläggningen blev en turistattraktion
Allt i egen regi
Enligt Hällfors har mycket
ändrat på tjugo år, men principen att vi ska använda inhemska skogsbränslen och
åkergrödor och göra oss oberoende av olja och kol kvarstår.
– Som skogsägare började
jag fundera på hur jag skulle
kunna få avsättning för nollvirket, det virke som skogsindustrin inte ville ha, säger
Hällfors. Det var rötskadad
gran, klenvirke och toppar. I
början på 90-talet höjdes minimitoppdiametern på massaved och grövre virke blev kvar
i skogen efter avverkningar.
– Strategin klarnade ganska snart. Jag ska börja bygga
mindre värmeanläggningar
som använder flis, själv sköta
driften och sälja värme från
dem.
Det var starten till Farmenergi Ab. Fram till i dag har
Farmenergi byggt över 200
I dag sköter Agroenergi nio
värmeanläggningar, från Lovisa till Vanda. Det senaste
tillskottet är ABC-stationen i
Gammelby i Pernå.
– Värmeföretagaren ska
äga anläggningen, sköta den
och sälja ut värme. Det är det
enda riktiga. För sex år sedan
spjälkade jag upp bolaget och
grundande Agroenergi AB,
som sköter driften av värmeanläggningarna.
Driften av de olika värmeanläggningarna sköts av personer som bor i närheten.
Driftstörningarna har varit få
och leveranssäkerheten tryggas ofta av en reservpanna
som automatiskt kör igång
vid problem. Den vanligaste
orsaken till driftstopp är elavbrott som vi inte kan påverka
Skräpvirket får ett
värde
Värmeanläggningen i anslutningen till ABC-stationen i
Skogsbruket 12/2011
flis
Pernå blev klar i december
2009. Flisen kommer från
skogarna helt intill servicestationen.
– Vi har avtal med några
skogsägare som bor i närheten. De flisar virket med
egen flishugg och kör det
till flissilon, där de kippar av
lasset. Det här är den bästa
lösningen. Skräpvirket i närområdet får ett penningvärde
och transportsträckorna är
minimala.
Enligt Hällfors har priset på
virkesråvaran stigit med femtio procent på femton år.
– År 1996 var råvarans pris
tio procent av värmepriset,
idag är siffran tjugo procent.
Också de andra kostnaderna
har stigit.
– Men naturligtvis köper
Agroenergi in det mesta virket
och flisar det själv. Konkurrensen om flisvirke har ökat.
Helst köper vi flisvirket direkt
av skogsägare, men även av
andra aktörer på skogsbränslemarknaden. Vi har två egna
flisterminaler.
– Rötskadat och torrt granvirke samt klenvirke från röjnings- och gallringsskogar
kan vi använda. Grot, det vill
säga grenar och toppar från
avverkningar, och stubbar ger
för grov och oren flis för våra
små anläggningar. Skogsägarna är prismedvetna och frågar
efter dagens pris. Sannolikt
inte bara av oss utan också av
andra som köper skogsbränslen.
Flis eller pelletar
Enligt Hällfors är flis och pelletar helt jämförbara bränslen
och lika miljövänliga.
– Kunden väljer bränslet.
En panna som värms med
pelletar är lättare att sköta,
då pelletarna är ett längre
förädlat bränsle än skogsflis.
Skogsbruket 12/2011
”Strategin klarnade ganska snart. Jag ska börja bygga
mindre värmeanläggningar som använder flis och ska
själv sköta driften av dem.”
Pelletar har en fukthalt på
cirka 10 procent och det syns
naturligtvis i producerad värmemängd. Ett ton pelletar ger
4,5 MWh medan ett ton flis
ger 1,0 MWh.
– Värmeanläggningens placering har också sin betydelse. De två värmeanläggningar
som vi har byggt åt Vanda församling, en kyrka och ett kapell, använder pelletar. Båda
byggnaderna finns i tätbebyggda områden och det skulle inte ha fungerat med flis.
Spannmål
Hällfors ser inget fel i att elda
med spannmål.
– Det är jordbrukaren som
gör sitt val. Får han bättre
lönsamhet med att använda
havre som han odlat på åkern
som bränsle, så är det helt ok.
– Jag ser positivt på framtiden för skogsbränslen och för
åkergrödor. Hus och byggnader försvinner ingenstans
och de ska uppvärmas. Fliseldning passar bäst i större
anläggningar, där logistiken
såsom tillfartsvägar och lagringsutrymme är ok. m
Text och foto:
Gerd Mattsson-Turku
13
Bioenergi
Han säljer flisvärme
på Åland
Ove Nordström har hittat en affärsnisch på Åland – han säljer värme som produceras av flis. I dag har han fem anläggningar i drift. Två till ska byggas och ett par är
på anbudsstadiet. – Det var trögt när jag började för tio år sedan men nu börjar det
röra på sig, säger han.
D
en nyaste anläggningen, som drivs
av Ove Nordströms
företag Alandia Flis
& Värme, finns i Sund på fasta
Åland. På håll ser huset, där
pannan står, närmast ut som
en kiosk. Dock en kiosk med
en skorsten. Bredvid står ett
lastbilsflak där flisen förvaras.
Det är allt. När värmecentralen planerades var grannarna
smått oroliga. Skulle de få en
illaluktande och bullrande anläggning inpå sig?
– Nu är det ingen som klagar. Man märker knappt av
den, säger Ove Nordström.
Fyra byggnader
Anläggningen förser fyra fastigheter med värme – skolan,
äldreboendet, biblioteket och
ett radhus med fyra lägenheter. Totalt har byggnaderna en
yta på 3 500 kvadrat och här
finns bland annat en gymnastiksal med högt i tak. Samtliga
fastigheter ägs av Sunds kommun och de värmdes tidigare
med olja.
Lars-Ove Blomqvist är
kommuntekniker i Sund. Han
säger att man räknar med att
kostnaderna för uppvärmningen sjunker med 15 000–
20 000 euro på årsbasis när
kommunen köper värmen av
Nordströms företag jämfört
med utgifterna för brännolja.
– Vi är nöjda hittills, det här
är en vettig satsning, säger
Blomqvist.
Tanken är också att ungdomslokalen, som ligger i
14
närheten, ska anslutas till anläggningen.
Hugger och flisar
I den här affären står kommunen för tomten och för
rördragningarna till fastigheterna. Resten står Alandia Flis
& Värme för. Eller i korthet
– Ove Nordström äger anläggningen och ser till att den
fungerar som den ska, året
runt, dygnet runt.
A och O är givetvis att det
alltid finns flis att tillgå och
under vinterhalvåret behövs i
snitt ett lastbilsflak i veckan.
Flaket i sig fungerar som lager
och flisen matas från flaket
via ett rör in till pannan. När
flaket är tomt byts det ut. På
det här viset behövs inget skilt
lager för flisen.
– Jag hugger själv i skogen
och har en mobil flishugg, säger Nordström.
Pannan sotar sig själv. Askan kommer ut ur ett rör
och ser närmast ut som grått
damm. Den har också ett avancerat larmsystem. Så fort
någonting inte fungerar som
det ska får Nordström besked
om det på sin telefon. Han
kan också kontakta pannan
per telefon och får då omgående ett textmeddelande som
talar om läget just då.
– Men visst är det bra om
man kan skruva och mecka
lite. Det tar sin tid innan anläggningen är helt intrimmad
och efter ett längre elavbrott
måste pannan startas om, säger han.
Flera på gång
Alandia Flis & Värme driver
i dag fem värmecentraler på
Åland. En av dem värmer
Ålands största idrottshall,
Eckeröhallen, som rymmer en
fullstor fotbollsplan.
– Jag har tecknat avtal på
två till i samma storlek. Ytterligare ett par planeras och anbud ska lämnas in, säger Ove
Nordström.
Det har med andra ord
börjat röra på sig. Ove sålde
sitt tidigare företag Hammarhugg, som avverkade skog, för
cirka tio år sedan för att i stället satsa på värmebranschen,
men i början var det ganska
trögt. Många var intresserade
och pratade om nyttan av att
övergå från olja till flis men
God Jul och Gott Nytt År
önskar
ANDELSLAGET
ÅLANDS
SKOGSÄGARFÖRBUND
FIN 22410 GODBY TEL: 018-43 100 FAX 018-43 1010
E-post: [email protected] • www.skogen.ax
Skogsbruket 12/2011
Pellets­
eldning på
flygplatsen
Värmecentralen tar inte mycket plats – ett litet hus och ett lastbilsflak.
de var också skeptiska och
drog sig för att slå till.
– Nu har man sett att det
fungerar bra och att uppvärmningskostnaderna sjunker och
då vågar man satsa. Och visst
är det bättre på alla sätt att
elda med lokalproducerad flis
än med olja som ska transporteras långa vägar.
Räcker
Nordström är inte alls orolig
för att skogsråvaran flis ska ta
slut. Tvärtom. Det finns så det
räcker och blir över och man
kan även använda sådant
”som annars ligger i skogen
och ruttnar”. Till exempel al
ratas som massaved men duger utmärkt till flis.
Han har även ett annat projekt på gång som förhoppningsvis ökar avverkningen
på Åland. Han har köpt en
landsvägsfärja från Sverige
och två pråmar. Färjan kan ta
skogsmaskiner och pråmarna
virke och med hjälp av dem
ska det bli lättare att avverka
på holmar i skärgården. Det
finns också skogsområden på
fasta Åland som är lättare att
nå sjövägen.
– Det finns ett stort behov
och skärgårdsavverkning är
ett bra komplement för mig
under sommarhalvåret när
värmecentralerna kräver mindre arbete, säger Ove Nordström.
Torbjörn Björkman vid
Ålands
skogsvårdsförening
välkomnar satsningen.
– Det finns holmar som är
rika på avverkningsmoget
virke, men intresset för att avverka på dem har varit ganska
lamt. Nu hoppas vi att intresset ökar. Det avgörande är givetvis om man får ekonomi i
avverkningen, säger han. m
Finavia, som ansvarar för
skötseln av 25 flygplatser i
Finland, väljer att övergå till
pelletsuppvärmning på allt
flera flygplatser.
För fyra år sedan övergick
de sex första flygplatserna till
pelletsuppvärmning. I dag
värms nio flygplatser med
pelletar: Kronoby, Vasa, Mariehamn, Jyväskylä, Joensuu,
Kajana, Kuusamo, Kemi och
Ivalo. Inom kort övergår också flygplatsen i Kittilä till pelletsuppvärmning.
De flygplatser som inte
värms upp med pelletar är till
största delen kopplade till det
kommunala fjärrvärmenätet.
Endast tre flygplatser värms
med olja. m
Text och foto:
Helena Forsgård
Trä på din
Iphone
Pannan som Ove Nordström köpte från Finland kom i uppställbart skick – med hus och allt!
Skogsbruket 12/2011
Det finna en enorm mängd
skal till Iphones på marknaden. Lazerwoods skal i riktigt trä är stilrena. Skalen är
av tunt faner och de fästs på
Iphonen som ett klistermärke,
dvs. skalen har lim på baksidan.
Skalen tillverkas bland annat av björk och körsbär och
dessutom finns det flera olika
mönster, som t.ex. relief och
intarsia. Skalen kostar 15–30
dollar och tillverkas i USA av
Lazerwood. De säljs via företagets webbshop. m
15
Säkerheten prioriteras
vid sprängningar
Allmänhetens och sin egen säkerhet. Det är vad Olav Sandström prioriterar när han
utför sprängningar av olika slag. Till de vanligaste uppdragen hör röjningssprängningar, men han utför också arbeten för privatpersoner vid behov.
– Nu får du gå dit bort bakom
ladan. Att du står kvar där är
viktigt så att du är ordentligt
skyddad, säger Olav Sandström.
Samtidigt tänder han krutstubinen och det börjar ryka.
– Jag har ingen klocka på
mig så vi måste räkna. Jag har
beräknat tiden till två minuter,
fortsätter han.
Mycket riktigt. Tiden som
det tar för krutstubinen att
nå detonationsstubinen och
knallen är korrekt. Knallen
tänder dynamiten och en
stubbe, som fungerar som demonstrationsobjekt, sprängs
i hundratals bitar samtidigt
som den flyger minst tio meter upp i luften.
– Så här ska det gå till. Det
gick ju bra, intygar Olav.
Olav utför sprängningar, en
specialkompetens som kompletterar hans huvudsakliga
yrke som skogsarbetare. När
han utför uppdrag handlar det
sällan om att spränga stubbar,
utan huvudsakligen om stenar.
– Jag utför helst sprängningsuppdrag i skogen och
kunderna har bestått huvudsakligen av Kustens skogscentral som behöver mina
tjänster i samband med dikesrensningar och vägbyggen.
– Oftast handlar det om stenar som inte går att lyfta bort
och då ger jag mig ut för att
spränga bort dem, förklarar
han.
Undviker bebyggelse
Olav, som bor i Kållby i Pedersöre, kontaktas också ibland
av privatpersoner och jordbrukare som har ovälkomna
stenar på hustomten eller ute
på åkern. Men med tiden har
han blivit försiktigare och
spränger ogärna i närheten av
bebyggelse.
– Ska man spränga i bebyggelse måste man ha lång erfarenhet av att arbeta i den miljön. Det har inte jag och trots
att risken för att missöden ska
inträffa är liten åtar jag mig
inte sådana uppdrag.
– Visst, det finns också engångsförsäkringar, men det
kan bli ganska dyrt för kunderna, säger han.
En borr med olika borrstorlekar är en nödvändighet vid stensprängning. Med borren borras djupa
hål dit dynamit kan läggas.
16
Därför utför Olav helst
sprängningsuppdrag i skogsmiljöer och även där prioriteras säkerheten. Vid till exempel en sprängning av en sten
i skogen krävs en hel del personer som bevakar området.
– Man får inte spränga ensam, utan det behövs åtminstone en person som hjälper
till. När jag sprängde vid en
vandringsled hade jag fyra
personer som hjälpte till att
stänga området. Men helst
ska man eftersträva att vara
så få personer i närheten som
möjligt, förklarar han.
Kritiskt skede
Enligt Olav är det mest kritiska skedet när han gör en laddning när sprängstubinen sammankopplas med knallen.
– Om det inte görs mycket
noggrant kan knallen gå av
och därför har jag på mig
skyddsglasögon. Skulle det
Så här ser knallarna ut som
tänder dynamiten.
Skogsbruket 12/2011
smälla är ögonen samt fingrarna i farozonen.
Så vad krävs för att börja
utföra sprängningar? Olav tar
fram sin plånbok och visar ett
kort på vilket det står ”Kompetensbrev för laddare” med
klassificeringen A. Det är den
lägsta klassen som berättigar
till att utföra olika typer av
röjningssprängningar.
– Jag fick det här intyget
efter att jag gick en tvådagarskurs vid Svenska Yrkesinstitutet i Vasa, i dag Yrkesakademin, och det är i kraft i tio
år. Jag förnyade det för några
år sedan genom att gå en uppdateringskurs.
Olav berättar att kursen lär
deltagarna om sprängämnen
och hur man förbereder en
detonation.
– Det viktigaste är att man
lär sig att undvika dumma
laddningar. Kursen fokuserar
också mycket på säkerhet.
Nästa steg i utbildningen är
bergssprängare och det finns
i planerna att vidareutbilda
mig, säger han.
– Men det viktigaste lär
man sig när man spränger. Erfarenhet är enligt mig det allra
viktigaste när man utför den
här typen av uppdrag.
Nödvändig sprängningsutrustning, förutom olika stubintyper, laddare och dynamit,
är kilar och så klart en borrmaskin med borrar av olika
storlek.
– Borren och kilarna behövs när man spränger stenar.
Man ska alltid försöka komma djupt in i stenen, förklarar
han.
Att koppla ihop sprängstubinen med knallen som fästs vid dynamiten är det farligaste skedet i en
koppling, förklarar Olav Sandström. Nu är han redo att spränga.
”Man får inte spränga ensam, utan
det behövs åtminstone en person
som hjälper till.”
Hur kom du på idén med
att börja spränga?
– Min far utförde mycket
skogsarbete och han brukade
också spränga en del. Jag var
ofta med honom ute i skogen
och det var där mitt intresse
för sprängning väcktes. Som
liten pojke tyckte jag helt
enkelt det var kul och spän-
nande och det tycker jag fortfarande, säger han.
Olav har aldrig marknadsfört sina tjänster och i dagens
läge handlar det mestadels
om sporadiska uppdrag.
– Jag har några uppdrag per
år och det beror främst på att
jag inte aktivt bjuder ut mina
tjänster. Det här är något jag
gör vid behov och efterfrågan
på tjänsterna är i slutändan
inte så stort.
Att utföra sprängningar i liten skala är inte heller något
som Olav blir rik på.
– Jag brukar ta cirka fyrtio
euro plus mervärdesskatt.
Då tillkommer kostnader för
materialet och jag tar också
betalt för förundersökningen.
Behövs extra personal tillkommer också en kostnad. m
Text och foto:
Christoffer Thomasfolk
Dynamittillstånd
När det gäller tillstånd för
att förvara och köpa dynamit
räcker det inte med intyget
från kursen. För det krävs
godkänt tillstånd av Säkerhetsteknikcentralen Tukes.
– Man måste ansöka om
tillstånd efter att man har
sprängarbrevet och det är i
kraft i fem år. Det är också til�låtet att förvara små mängder
dynamit, men jag strävar efter
att inte ha det i lager.
Skogsbruket 12/2011
Här flyger en
stor stubbe i
hundratals bitar
när cirka trettio
gram dynamit
har detonerats.
Tryckvågen – och
smällen – gjorde
fotografen
aningen skakig,
vilket bidrog
till försämrad
bildkvalitet.
17
En olycka kan vara framme när man minst anar det. Det vet
Peter Österåker som var nära att mista livet i en sprängnings­
olycka i skogen.
F
ör två och ett halvt år
sedan var skogsmaskinföretagaren Peter
Österåker ute i skogen
i Korsholm för att planera en
avverkning på ett dikningsområde. Det han inte visste
var att ett jordbyggnadsföretag samtidigt höll på att detonera sprängningen av en stor
sten.
– Själv minns jag ingenting av händelsen, men enligt
ögonvittnet hördes en kraftig
smäll och jag flög upp i luften och blev begravd under
stenar. Det är ett under att jag
fortfarande är i livet, säger Peter Österåker.
Telefonen i handen
var räddningen
Han var endast fem meter
från stenen när dynamitladdningen detonerade. Det som
räddade livet på honom var
att han var mitt uppe i ett
samtal.
– Att tre fingrar krossades är
ett bevis för att handen och
telefonen skyddade skallen
som troligen annars skulle ha
spruckit.
Det faktum att Österåker
hade med sig en praktikant,
som bevittnade händelsen
från närhåll, var också avgörande för att han är i livet.
– Det var dagens sista stensprängning och personalen
skulle ha gått hem utan att
kolla. Att praktikanten var
med och kallade på hjälp,
bidrog till att jag inte lämnades under stenmassorna utan
kom direkt till sjukhuset.
18
Mentala kriser
Österåker gick in och ut ur
medvetande de tre första dygnen för att sedan vakna upp.
Förutom att fingrarna krossades, spräcktes kindkotan och
käkbenet gick av. Resultatet var
fyra månaders sjukledighet.
– Jag var ordentligt mörbultad och under rehabiliteringstiden blev det en hel del
mentala djupdykningar. Det
är svårt att smälta en sådan
här upplevelse och jag tänkte
mycket på hur snabbt livet
kan förändras.
– Jag tänkte främst på mina
två barn. I dag är jag mycket
tacksam för att jag kan fortsätta att leva ett vanligt liv och
utföra saker och jobb, sådant
som jag tog som en självklarhet före olyckan.
Något som länge oroade
Österåker var att han inte skulle kunna spela bas igen. Som
basist i dansbandet Charlies,
som har 70–80 spelningar
i året, är musiken ett viktig
ekonomiskt komplement till
arbetet som skogsmaskinföre­
tagare.
– Det skulle ha varit en
katastrof om jag hade mist
fingrarna. Lyckligtvis gjorde
jag det inte, men jag tvingades faktiskt lära mig spela på
ett nytt sätt, eftersom det ena
fingret inte till en början fungerade som det skulle.
Maximalt straff
Olyckan utreddes som ett arbetarskyddsbrott och så sent
som för en månad sedan föll
Nu, 2,5 år
senare, är han
fullt återställd
och kan
fortsätta spela
bas i Charlies.
domen mot de två sprängarna
och arbetsledaren. Arbetsledaren fick den strängaste i
form av höga böter.
Österåker har också fått huvuddelen av ersättningar som
han har rätt till.
– Men som privatföretagare
har det varit en lång kamp att
se till att få de ersättningar jag
har rätt till.
Österåker förklarar att han
inte längre är bitter på arbetsledaren som ansvarade för
sprängningen.
– Jag känner arbetsledaren
och har träffat honom flera
gånger och vi har diskuterat
igenom händelsen. Det var
Foto: Anna-Lena Österåker
Peter Österåker i sjukhussängen tre dagar efter olyckan.
Foto: Christoffer Thomasfolk
Livet förändras på
ett ögonblick
helt en rad olika misstag som
ledde fram till olyckan och
det viktigaste av allt är att jag
är så gott som helt återställd.
Men han förnekar inte att
säkerheten i samband med
sprängningar och alla andra
typer av farliga arbeten måste
prioriteras.
– För det första måste området kontrolleras väldigt noggrant. I det här fallet användes
inte heller någon ljudsignal.
Hade jag hört en varningssignal skulle jag snabbt skyndat
därifrån och då hade det här
aldrig inträffat. m
Text: Christoffer Thomasfolk
Skogsbruket 12/2011
Träskidan lever än
Träskidans tid är inte förbi. Åtminstone om man får tro Hannu Laitala i Hankasalmi.
– Fyra år har jag haft skidtillverkningen vid sidan om mitt ordinarie jobb, men nu
har jag sagt upp mig och kommer helt att koncentrera mig på skidor.
H
annu Laitala är
ingen nykomling
i branschen. Han
var lärling hos Erkki Ylönen och när Ylönen
dog 2006 blev Laitala erbjuden att köpa verkstaden med
alla dess maskiner och huset
Ylönen hade bott i.
– Det var en stor investering, men jag ångrar det inte,
säger Hannu Laitala. Ylönens
träskidor har funnits i över
femtio år och ska finnas i femtio år till.
Skogsfackmän köper
träskidor
– Hittills har jag tillverkat skidor enbart på beställning. De
smalaste skidorna är 50 mil-
limeter breda och den breda
skogsskidan är 80 millimeter.
Kunderna är av de mest olika
slag, men gemensam för dem
alla är att de rör sig mycket i
skogen. Det är jägare, de som
vill skida bredvid skidspår i
lös snö, skogsfackmän och
de verkliga livsnjutarna som
vill ha träskidor för att kunna
känna tjärdoften.
Skidorna gör Hannu av
björk och gran. Fem dagar tar
det att få ett skidpar färdiga.
– Skogsskidorna ska vara
av björk. De är långa och
ska vara stadiga för att hålla
en karl på hundra kilo. Virket
som används i skidorna ska
ha täta årsringar, vara kvistfritt
och ha raka fibrer.
Träskidan behöver
inte smörjas
– Träskidor är underhållsfria
och de behöver inte smörjas,
säger Laitala. Det räcker med
att de är bra tjärade. Träet får
inte synas under skidan. När
det är hård skare slits tjäran
snabbt bort.
– Den som vill ha bättre
glid kan sätta lite paraffin eller stearin från ett ljus under
skidorna på den främre och
bakre glidzonen, inte på fästzonen mitt under skidan. Det
går också att förbättra fästet
med fästvalla. m
Text: Gerd Mattsson-Turku
Så här tjärar du skidorna
S
kidorna ska vara helt torra och rumsvarma när du börjar
tjära dem. Du kan använda specialtjära för skidor som
är färdigt förtunnad eller äkta tjära. Om du använder äkta
tjära ska du hetta upp den och tillsätta terpentin så att den
blir tunnare.
Stryk på tjäran flera gånger och låt sedan torka. Efter det
ska du värma bottnarna med en liten gaslåga så att tjäran
börjar koka en aning. Då tränger den in i träet. Var försiktig
med gaslågan så att träet inte blir brunbränt. För gaslågan
av och längs hela skidan 2–3 gånger så att tjäran hinner
koka upp. Gnid den kokande tjäran med en bomullstrasa, så
tränger den bättre in i träet.
Efter att du tjärat skidorna ska du i regel
skida några kilometer innan ojämnheterna i bottnen nöts bort och skidan börjar
glida. Tjäran är ingen skidvalla utan den
ska skydda skidans botten så att träet inte
suger i sig vatten. Tjäran slits snabbt bort
på hård skare, så det lönar sig att använda paraffin, stearinljus eller skidvalla. m
Källa: Suksitehdas Ylönen
Skogsbruket 12/2011
19
Kustens skogscentral inom den
nya Finlands skogscentral
Kustens skogscentral är från och med den 1 januari 2012 en regionenhet inom
Finlands skogscentral, som bildas då den nya lagen om Finlands skogscentral
träder i kraft.
Vid skogscentralen finns en enhet för offentliga tjänster och
en affärsverksamhetsenhet för skötseln av den affärsverksamhet som är åtskild från de offentliga förvaltningsuppgifterna.
Åtminstone en av skogscentralens regionenheter är också i
framtiden avsedd för de huvudsakligen svensk- och tvåspråkiga områdena. Dess i språklagen avsedda arbetsspråk är i
första hand svenska.
Offentliga tjänster
Enheten för offentliga tjänster vid Finlands skogscentral består av en centralenhet och regionenheter. Regionenheterna
har en regiondirektör som är underställd direktören och som
ska leda, övervaka och utveckla regionenhetens verksamhet
samt ansvara för att verksamheten leder till resultat. Centralenheten placeras i Lahtis.
Regionenheten Kusten
att flytta under början av år 2012 och den sannolika nya
adressen är i Böle på Magistratsporten i Helsingfors. I samma
hus kommer också att finnas kontoret för den utvecklingspersonal som vid årsskiftet övergår från Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio till Finlands skogscentral.
Affärsverksamheten
Också en del av Finlands skogscentrals affärsverksamhetsenhet kommer att finnas på Magistratsporten. De här tre kontoren är ändå självständiga enheter inom Finlands skogscentral, trots att de finns på samma adress.
Kustens skogscentrals övriga kontor består också inom
Finlands skogscentral. Det geografiska området för Kustens
regionenhets verksamhet sammanfaller med nuvarande Kustens skogscentrals område. Regiondirektör på Kusten från
och med 1.1.2012 är Karen Wik-Portin. m
Text: Maria Lindén
Regionenheten Kusten finns åtminstone till en början i Kustens skogscentrals utrymmen i Esbo. Kontoret i Esbo kommer
info
Ordförandens hälsning
Tidningen Skogsbruket ges ut med medel från Föreningen för Skogskultur. Föreningen jobbar för skogsbruket i Svenskfinland och tidningen du håller i din hand är en av våra viktigaste satsningar på
informationsfronten.
från
Föreningen
för
Skogskultur
Från årsskiftet får du en fräschare tidning i din hand. Skogsbruket får
också en ny annonsanskaffare. Innehållsmässigt kommer tidningen
fortsättningsvis att samman­ställas av personer på Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio samt frilansare ute i bygderna.
Föreningen för Skogskulturs styrelse önskar alla prenumeranter en
Fridfull Jul och ett Gott Nytt År. m
Anders Portin
Föreningen för Skogskultur r.f., sekreterare Nina Jungell, c/o Kustens
skogscentral, Kvarngatan 15, 65100 VASA, [email protected],
tfn 040-5321165
20
Skogsbruket 12/2011
Vi läser allt mindre
dagstidningar
Framtiden för dagstidningspapper ser mörk ut. Användningen av dagstidningspapper växte kraftigt fram till 2006 för att sedan kraftigt vika nedåt.
Nu ligger vi på 1990 års nivå igen.
D
et här är trenden i USA och Europa.
Tillsvidare har den nordiska marknaden
varit relativt opåverkad och i Asien växer konsumtionen.
Internet och Ipad tar över
I USA har användningen av dagstidningspapper
minskat med två tredjedelar på bara tjugo år. År
1987 använde amerikanerna 50 kilo tidningspapper per person, nu är siffran nere i 14 kilo per person. I Finland har nedgången inte varit lika drastisk. För tio år sedan använde vi finländare 54 kilo
tidningspapper per person, idag är siffran 38 kilo.
Minskningen är närmare trettio procent.
Det är de elektroniska medierna i form av exempelvis internet och Ipad, som ligger bakom den
dramatiska förändringen som nu sker. Hälften av
alla personer under 30 år får sina dagsnyheter via
elektroniska medier.
Tidningshus och tryckerier har tagit alltför lätt på
hotet från elektroniska medier och underlåtit att försöka förbättra papperstidningen som produkt.
Veckotidningar håller ställningarna
Användningen av tidskriftspapper, dvs. det papper
som veckotidningar trycks på, har bättre behållit sin
ställning. Men användningen ökar inte längre och i
vissa länder har användningen sjunkit.
Användningen av papper har tidigare varit direkt
kopplat till levnadsstandarden. Rikare länder har
använt mera papper än fattiga. Nu har situationen
förändrats.
Minskad efterfrågan på papper har stor betydelse
för Finland, som exporterar merparten av det papper som produceras i landet. m
Text: Gerd Mattsson-Turku
Skogsbruket 12/2011
21
Skogsskador
Nya skadegörare
ligger på lur
L
institutionen för ekologi vid
SLU. Lärkborren är bara en
av flera skogsinsekter som de
senaste åren har etablerat sig
i Sverige. På skogssidan har
vi varit beredda. Inom ramen
för SLU`s fortlöpande miljöanalys startades ett övervakningsprogram med avsikt att i
ett tidigt skede upptäcka nya
skogsskadegörare i Sverige.
– Vi valde i pilotprojektet att
studera bark- och vedlevande
Foto: Claes Hellqvist
ärkborren (Ips cembrae) lever uteslutande i lärkträd. Nykomlingen fångades i en
av de fällor som placerats ut
i lärkbestånd. Fällorna hade
laddats med doftämnen som
skall locka just lärkborrar till
sig.
– Vi har fångat ett knappt
20-tal individer av lärkborre
i Skånetrakten, berättar Åke
Lindelöw, fältentomolog på
Foto: Joel Hallqvist
Via ett övervakningsprogram upptäcktes
lärkborren i ett tidigt skede. Inget hindrar
den från att komma till Finland.
Så här ser lärkborren ut.
insekter på lärk för vi visste att lärkborren kommit till
Danmark. Arten upptäcktes
år 1995 i Danmark och har
sedan dess spritt sig över en
stor del av landet. Dessutom
finns ett effektivt feromonbete
att köpa.
Flera faktorer
inverkar
Vad är orsaken till att arter
som vanligen lever på sydligare breddgrader nu kommer
till Sverige?
– Det handlar om ett ändrat klimat i kombination med
en ökad användning av lärk i
skogsbruket. Tidvis importeras
också en del lärkvirke, som
kan vara angripet. I Sverige
finns ännu inga dokumenterade angrepp, men däremot i
Polen, Danmark och England.
Lindelöw tillägger att de
bekymmer som lärkborren
för med sig står i proportion
till hur mycket lärk det finns
i landskapet. Hur mycket
vindfällda träd, obarkat virke
och tidvis försvagade lärkträd
finns tillgängligt för skadegöHär fångas lärkborrar.
22
raren är alltså av största vikt.
– Precis som med granbarkborren handlar det mycket
om skogshygien. På så vis
hanterar man lärkborren i
Danmark.
Kan komma till oss
Lindelöw konstaterar att klimatet inte hindrar arten från
att etablera sig i Finland.
– Skalbaggen finns inte
ännu i de Baltiska länderna.
Spridningen från Polen och
norrut är beroende av bland
annat lämpliga yngelplatser
för lärkborren, exempelvis
försvagade lärkträd. Ju fler
arter som kommer in i landet desto större blir risken
att också andra skadegörare
dyker upp. Finns det några
värstingar som ligger och lurar bakom gränserna?
– Som exempel kan nämnas
den smaragdgröna asksmalpraktbaggen (Agrilus planipennis) som nu är etablerad i
Moskva-området och därifrån
sprider sig ut åt alla håll. Arten
har också förts in i Nordamerika där mer än 20 miljoner
askar dödats av insekten. m
Text: Marianne Palmgren
Skogsbruket 12/2011
Skogsskador
Marken kan renas
med hjälp av aspen
Nya forskningsrön ger vid handen att aspen fungerar som en utmärkt jordrenare.
I
Haapastensyrjä i Läyliäinen pågår ett långvarigt projekt där forskare
undersöker hur olika
aspkloner klarar av att växa
i förorenad mark. Forskarna
har i undersökningen planteratsnabbväxande asphybrider, en korsning av en amerikansk sort och vår vanliga
asp, i sandjord som förorenats
med salt och dieselolja (0,7
procent).
Alternativ behövs
Ur hälsoskäl är det nödvändigt att marken är fri från föroreningar, men att rena jorden
är dyrt och ligger dessutom
på markägarens ansvar. Därför behövs enklare reningsmetoder, alltså alternativ till
att schakta bort jordmassor,
på sådana områden där slutanvändningen inte kräver att
marken genast och fullständigt rengörs.
– Trädens bakterier spjälkar
upp olje- och polyaromatiska
kolväteföreningar. Beroende
på hurudan förorening det är
frågan om behövs det hjälp av
Källa: Skogsforskningsinstitutet
såväl träd som bakterier och
svampmycel. Mikrobiologer
och Skogsforskningsinstitutet
har i samarbete studerat de
här invecklade processerna
under de senaste tio åren, förklarar Pulkkinen.
Energived som bonus
Skyddszoner kring vattendrag
och åar är potentiella områden där forskningen kunde
konkretiseras.
”En energivedsavverkning skulle
enbart vara positivt. Det skulle
stimulera asprötterna att växa
ytterligare.”
– Om skogsägaren vill anlägga aspar som en skyddszon
mot vattendrag borde han eller hon räkna med närmare
5 000 plantor per hektar. Ju
tätare aspplantering desto
effektivare blir jordförbättringen. Skogsägaren behöver
i så fall inte fokusera på ett
bestånd av bra stamkvalitet.
Det som gäller är att träden
snabbt utvecklar ett ordentligt rotsystem. Inget hindrar
att man tar tillvara biomassan
som aspen producerar.
– En energivedsavverkning
skulle enbart vara positivt.
Det skulle stimulera asprötterna att växa ytterligare, avslutar Pulkkinen. m
Text: Marianne Palmgren
Foto: Raimo Jaatinen
– De första resultaten från våra
fältförsök ser lovande ut, säger
specialforskare Pertti Pulkkinen på Skogsforskningsinstitutet. Den täta aspplanteringen
minskade dieseloljan i marken med närmare 40 procent.
Även om man räknar med att
en del av föroreningarna avdunstar via luften är siffrorna
fortfarande positiva.
Aspen är perfekt som jordrenare.
•Den har ett kraftigt rotsystem.
•Rötterna växer snabbt och djupt ner i jorden.
•Den sprider sig via rotskott.
•Den kan växa på dålig mark och förbättrar markens pH.
Fältförsöket utfördes såväl ute som inne i växthus.
Skogsbruket 12/2011
23
Christoph Rohr och Johan Olsen njuter av skogsarbetet i höstsolen.
Christoph Rohr – skogsföretagare med häst
Företaget Raseborgs häst och trä arbetar med ångande ryggar en vacker novemberdag på Hangö udd. Christoph Rohr har fått hjälp av skogsbruksingenjören Johan
Olsen som i vanliga fall arbetar för ett företag inom snickeri och trävarubranschen.
Det här är Johans första dag som hjälpkarl för ekipaget med häst och vagn i skogen.
C
hristoph Rohr har
däremot
arbetat
tillsammans med
sin Kalle redan
i nio år nu. Som nybliven
skogsbruksingenjör arbetade
han först som anställd men
vintern 2009 tog han steget
ut och började arbeta heltid
med sin häst. Rohr kommer
ursprungligen från Schweiz,
där han har avlagt en tvåårig
skogshuggarutbildning. Efter
det utbildade han sig vidare
till skogsbruksingenjör i Finland. Inspirationen till att börja köra häst i skogen fick han
24
i sina hemtrakter där han fick
följa med hur en tysk skogshuggare körde ut silvergran
i långstock. Två hästar var
spända framför stocken som
var 25 meter lång och över
50 centimeter i diameter. Den
mäktiga synen imponerade
och nu följer Rohr i samma
fotspår.
Snabb utkörning i
optimal terräng
Med häst driver man upp
till 25 kubikmeter virke per
dag i bra terräng. Terrängen
i Hangö är optimal för drivning med häst. Här har skogsägaren önskat sig ett parklikt
slutresultat och uttaget består
av gran- och tallstock samt
massaved och lite flis. Det
här objektet är inte tänkt som
ekonomiskog. Stämplingen
skötte vi i samråd med skogsägaren. Idén var att uppnå
ett parkliknande slutresultat,
öppna upp utsikten mot havet
och ta bort granar. Uttaget består mest av ved men också en
del gagnvirke, säger Rohr.
Kalle kör både stock
och brudpar
Drivning med häst lämpar
sig bra för första och andra
gallringar och tomthyggen.
De vanligaste uppdragen för
Christoph och Kalle är just
tomthyggen och mindre avverkningsytor. Det här uppdraget är mellan 2 och 3 hektar. Oftast är det tomthyggen
som gäller, men jag åtar mig
också andra mindre uppdrag.
Priset för att dra ut ett ensamt
träd på en gårdsplan är omkring 200 euro. I det priset
Skogsbruket 12/2011
ingår resorna. Att klättra ned
ett träd kostar mellan 100 och
150 euro. Fällningen ska ändå
gärna ske skilt från utkörningen eftersom man inte kan ha
Kalle att vänta hela dagen i
trailern, berättar Rohr. Rohr är
skogshuggare men har också
utbildning i specialträdsfällning. Hans företag sköter också andra körningar med häst.
Till exempel bröllopskörningar hör till repertoaren. Det är
uppenbart att både Christoph
och Kalle trivs bra just i skogen. – Kalle hittar alltid något
att äta här, förklarar Christoph.
Generationsväxlig
på hästsidan
Kalle som väger 550 kilogram
har en mankhöjd på 160 centimeter. Han är nu 19 år gammal och har egentligen redan
nått pensionsåldern men han
ska få jobba tills han är 20 år
om han bara hålls frisk, säger
Rohr. Hemma finns stoet Amy
som ska ta över efter Kalle.
Hon är egentligen redan också inkörd för arbete i skogen.
Efterträdaren är en präktig
chire-dam på 1 000 kilogram
som har en mankhöjd på 184
centimeter. Chirehästen är
världens största hästras med
en mankhöjd som alltid överstiger 170 centimeter.
Hovarna skonar
marken
I skogen väljer man hästen
som utkörningsalternativ då
det inte får synas några spår
efteråt. Det är också motiveringen till att tomtägaren i
Hangö har valt Christoph och
Kalle att köra ut efter avverkningen. Fördelen med utkörningen med häst är att det inte
finns några drivande hjul på
ekipaget. Hästskon avger ett
marktryck som visserligen är
större än skogsmaskinernas
men det är de drivande hjulen
på maskinerna som ofta leder
till spårbildning i ömtålig terräng.
På känslig mark kan det ta
många år innan traktorspår
Skogsbruket 12/2011
Efter ett arbetspass på cirka
två timmar tar både karlar och
häst en välförtjänt mellanmålspaus.
växer igen. – Vi känner varandra väldigt bra redan, Kalle
och jag. Han är en lugn häst
och som alla hästar så vill han
alltid gina. Därför styr jag honom med min röst och med
tömmarna ger jag riktningen.
Genom att styra in Kalle på
olika rutter varje gång minskar stigbildningen vid utkörningen, förklarar Rohr.
Drivning med häst
är inget för sumpmarker
Med häst kommer vi fram
nästan var som helst där en
skotare kan köra. Om det är
blött så går det däremot inte
heller att köra med häst. Det
här är en sak som inte alla
uppdragsgivare förstår. Kalle
vägrar helt enkelt att gå om
det är för blött. En gång kan
man tvinga honom men han
är så pass klok att två gånger
går han inte utan tvång in i ett
blött ställe, säger Rohr.
Johan Olsen utförde avverkningen före Christoph och
Kalle anlände till arbetsplatsen. Kalle är nog van vid att
arbeta också med både traktorer och motorsågar, men i
det här fallet blev det ändå så
att avverkningen sköttes först
och utkörningen sker i en tyst
och lugn miljö.
kvistarna ihopsamlade. Tanken är att det inte nästa sommar ska finnas något spår kvar
av avverkningen. Efter det här
objektet blir det en liten paus
och därefter bär det av till
nya uppdrag i huvudstadsregionen. Olsen som var med
första gången återgår till sina
normala sysslor, men tycker
att det varit så pass intressant
att driva med häst att han kan
tänka sig att ställa upp också
en annan gång om tillfälle
ges, det är upp till min arbetsgivare säger han diplomatiskt.
m
Text och foto: Maria Lindén
Första gången
kanske inte blev
den sista
Efter en veckas idylliskt arbete med häst och manskap
på tomten i Hangö ska virket
vara utkört till körstråket och
Arbetet är tungt för både karlar och häst men det är nog
karlarna som tröttnar först,
skrattar företagaren Christoph
Rohr när han lyfter stockar tillsammans med Johan Olsen.
25
Översikt
över virkesmarknaden
Har du lidit av virkeskartellen:
Agera så här
Diskussionen kring priskartellen på virkesmarknaden går het. Den allmänna uppfattningen är att nästan varje skogsägare som sålt virke 1997–2004 kan få ersättning
genom att lägga till en viss procent på värdet av virkesförsäljningar. Så enkelt är
det tyvärr inte.
E
nligt marknadsdomstolen hade skogsbolagen
i samband med att de
jämfört
kostnadsuppgifter
överlämnat detaljerade och
konfidentiella uppgifter om
bolagens
kostnadsstruktur
till varandra. Skogsbolagens
skogschefer hade träffat varandra regelbundet för att
diskutera tillgången på virke
och frågor som påverkade
priset.
På mötena hade man med
hjälp av statistik studerat hur
inköpspriset på virke utvecklades i de olika skogscentralernas områden och för olika
virkessortiment. Bolagets pris
hade jämförts med medelpriset eller de andra bolagens
priser. Under diskussionerna
hade inga uttryckliga beslut
26
fattats, men genom dem försökte man påverka den framtida prissättningen.
Enligt lagen om konkurrensbegränsningar har skogsägaren möjlighet att ansöka
om skadestånd i tingsrätten
från det bolag som vållat
skada. Rätten till skadestånd
uppkommer dock inte automatiskt utan i rätten ska man
i regel kunna bevisa att en
skada uppstått. Bevisskyldigheten vilar på den skadelidande.
Skogsvårdsföreningar och
skogsägarförbund ger dig råd
i kartellfrågor. De har verktyg för skadeersättningsanalys. Om du funderar på att
söka ersättning på grund av
priskartellen, ska du agera så
här:
1.Leta efter alla virkeshandelsdokument från 1997-2004.
Dessa är virkeshandelskontrakt, mätbevis samt UPM:s,
Stora Ensos och Metsäliittos
årsanmälan. Förhoppningsvis har du konkurrensutsatt
alla virkesaffärer mellan
alla potentiella virkesinköpare på ditt område. För
varenda affär bör dessutom
försäljningssättet vara klart
(leverans eller rotköp) och
avverkningssättet
(första
gallring, gallring eller förnyelse).
2.
Gör en beräkning med
hjälp av skogsvårdsföreningens tjänsteman över den
möjliga nivån på ersättning. I beräkningen jämförs det pris du fått per affär
med prisutvecklingen på
skogsprodukter. Analysera
resultatet av beräkningen
noggrant tillsammans med
en expert.
3.Ta reda på från ditt försäkringsbolag om du har en
försäkring som omfattar en
rättsskyddsförsäkring.
4.Fatta beslut om det lönar
sig att gå vidare och kräva
ersättning via rättegång.
Var medveten om att det
finns en kostnadsrisk med
en rättsprocess. Sannolikt
är att rättegångsprocessen
blir både lång och dyr. Därtill kommer rätten noggrant
att behandla om tidsfristen
för att söka ersättning gått
ut eller inte. För att väcka
åtal om skadestånd i tingsrätten krävs bevis på hur
stor skada man lidit.
5.Ifall du beslutar att väcka
åtal om skadestånd bör du
anlita en kunnig advokat.
6.Ifall din bevisföring inte är
tillräcklig kan processen bli
dyr. Å andra sidan får du
heller ingen ersättning om
du inte söker.
7.I dina följande virkesföljsäljningar kom ihåg att konkurrensutsätta alla stämplingar
mellan alla potentiella virkesinköpare. Detta garanterar bästa möjliga pris.
Detta är min sista marknadsöversikt för i år. Jag önskar alla
läsare God Jul och Gott Nytt
År 2012. m
Text: Erno Järvinen,
forskningschef för
MTK:s skogslinje.
Skogsbruket 12/2011
Virkespriser
Rotpriser vecka 48
Hela landet
Slutavverkning
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
55,88 q
44,24 q
48,63 q
Granstock
56,55 q
44,39 q
49,31 q
Björkstock
43,51 p
32,42 q
37,59 q
Tallmv*)
17,51 q
13,73 p
14,96 q
Granmv
19,95 q
14,62 p
16,31 p
Björkmv
17,38 q
13,37 p
14,00 q
Tallsmåstock
26,46 p
20,96 q
22,87 p
Gransmåstock
27,40 q
…
23,11 p
p
q
stigande
sjunkande
*) mv=massaved
Södra Finland
Slutavverkning
Första
gallring
Tallstock
56,50 q
44,94 p
50,62 q
Granstock
57,27 q
45,27 q
51,06 q
Björkstock
41,85 q
…
37,32 q
Tallmv
17,06 q
14,77 p
14,85 q
Granmv
19,89 q
15,45 p
16,58 q
Björkmv
16,65 q
13,70 p
14,14 q
Tallsmåstock
23,41 q
…
…
Gransmåstock
27,52 q
–
…
p
q
stigande
sjunkande
Senare
gallring
Södra Österbotten
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
55,88 q
46,11 q
46,42 q
q
stigande
sjunkande
Granstock
55,89 q
…
…
Björkstock
38,03 p
…
…
Tallmv
17,79 q
14,54 p
Granmv
19,76 p
…
15,48 p
Björkmv
18,00 q
14,77 p
14,57 q
Tallsmåstock
25,56 p
22,14 q
22,07 q
26,81
–
–
Gransmåstock
15,44 q
Inköpt virke per vecka de senaste 52 veckorna
Leveranspriser vecka 48
Hela
landet
Södra
Finland
Södra
Österbotten
Tallstock
57,76 q
60,57 q
53,94 q
Granstock
58,02 q
60,85 q
53,64 q
Björkstock
46,34 p
43,88 p
Tallmv*)
30,14 q
30,48 q
30,70 q
Granmv
31,34 q
32,55 q
31,12 q
Björkmv
30,30 q
30,45 q
30,56 q
Tallsmåstock
35,95 q
…
34,95 q
Gransmåstock
37,32 q
…
…
p
q
stigande
sjunkande
På Skogsbrukets webbsajt under rubriken Skogsbruket för prenumeranter uppdaterar vi virkespriserna varje vecka. Du behöver loginuppgifter för att kunna öppna sidan och dem hittar
du på din faktura. m
Priser på barrsulfatmassa och blekt lövmassa
i Europa de senaste 52 veckorna
Slutavverkning
p
I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. Med småstock avses stockar med
toppdiametern 12–13 centimeter.
Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar
som överenskommits med avtalskunder ingår
inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan moms.
Prisuppgifterna baserar på den information
som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer
Skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder från privatägda skogar samt virkespriser. Med privatägda skogar avses skogar som ägs
av privatpersoner, samägda och samfällda skogar
samt skogar som ägs av städer och kommuner.
I statistiken ingår inte mängder och priser som
berör skogsbolagens egna skogar och inte heller
Forststyrelsens skogar.
I statistiken ingår inköpta virkesmängder och
priser från ca 84 procent av alla virkesaffärer i
privatägda skogar. Utanför materialet är små och
medelstora sågar.
De virkespriser som anges per område och för
hela landet är ett vägt medeltal av priserna på det
virke som köpts de senaste fyra veckorna. Om
virkesmängden för något sortiment vid rotköp är under 1 000 m³ och vid leveransköp under
500 m³ anges inget pris (…). Om mängden är 0 m³, anges (–) som pris.
…
*) mv=massaved
Skogsbruket 12/2011
27
Jeppobo köpte fanerfabrik
Äntligen har jag full kontroll över hela produktionskedjan och kan fatta alla beslut
själv och producera det som kunderna vill ha. Det säger Brage Finskas (66) som i
mitten av oktober köpte fanerfabriken i Sastamala, som ligger mellan Björneborg
och Tammerfors.
F
inskas är ingen nybörjare i fanerbranschen.
I 25 år har han handlat
med faner producerat
i Finland och även i Baltikum,
Ryssland och Kina, som han
vidareförädlat och exporterat.
Svårt att sluta
– Jag har försökt köpa en fanerfabrik tidigare, men inte
lyckats, säger Brage Finskas.
Nu var läget gynnsamt och
vi kunde köpa f.d. Vamma-
God Jul
och
Gott Nytt
År
önskar
Svenska
Småbruk
och egna
hem Ab
28
lan Vaneri av konkursboet. Jag borde
egentligen
vara
pensionär och sköta
barnbarnen, men jag
har svårt att lämna
branschen och orsaken till köpet är
att barnen är intresserade av branschen
och att fortsätta med
det som jag har byggt
upp.
Fineva Ply, som
fanerfabriken heter
idag, ägs förutom
av Brage Finkas
och hans familj av
Christer Tidström
och hans familj. Tidströms är även delägare i KWH koncernen, där
bland andra slipmaterialtillverkaren KWH Mirka och rörtillverkaren KWH Pipe ingår.
Snabba ryck
Allt har gått snabbt, vilket är
typiskt för Brage Finskas. Den
19 oktober blev han ägare
till fanerfabriken, den 7 november limmades den första
kryssfanerskivan och nästa
dag fick skivorna sin ytbeläggning. Fanerskivorna limmas ihop av 1,4 millimeter
tunt faner till s.k. kyssfaner.
– Det finns mycket färdigt
svarvat tunt faner i lager, så
därför kom vi snabbt igång,
säger Finskas. Vi har också
1 000 kubikmeter björkstockar i bassängen, som vi kan ta
upp och svarva när som helst.
Brage Finskas vid det först paketet kryssfaner, white filmplywood, som hans fanerfabrik i Sastamala producerat.
”Virkesanskaffningen
är i dagsläget den största
utmaningen för oss.”
ningen för oss. Den förra tillverkaren har dåligt rykte som
en följd av obetalda virkeslikvider. Jag utgår från att vi
får ett fungerande samarbete
med de tre stora virkesköparna och med skogsvårdsföreningarna, för det finns
björkstock. Några billass med
björkstock har redan kommit
in genom fabriksporten.
Virkesanskaffningen
är en utmaning
Modern fabrik
– Virkesanskaffningen är i
dagsläget den största utma-
Finskas är verkligt nöjd med
köpet och maskinparken, som
representerar det nyaste inom
branschen. Svarven är bara
ett år gammal och bredden är
justerbar från 120 centimeter
till 150 centimeter. Ytbeläggningen är Finevas starka sida.
I Jeppo sågas och bearbetas
kryssfaneren. En stor del av
kryssfaneren kommer att gå
på export, bl.a. till inklädnad
av betongformar och som
golv- och väggmaterial i släpvagnar. m
Text: Gerd Mattsson-Turku
Skogsbruket 12/2011
Min skog är min katedral
S
kogsägaren och företagaren Tõnis Kask
från Hargla i landskapet Valgamaa i södra
Estland är skogsbruksingenjör
och var tidigare anställd av
den estniska motsvarigheten
till vår Forststyrelse, Riigimetsa Majandamise Keskus
(RMK). Där ansvarade han
för skötseln av 19 000 hektar
statlig skogsmark just i Valgamaa. Genom organisationsförändringar blev han avsatt
i slutet av 1990-talet och livnär sig nu som konsult på att
utveckla olika dataprogram
till stöd för både företag och
skogsbrukare.
En strävan att utöka det
egna skogsinnehavet har drivit honom till skogsaffärer. I
samband med att han slutade
arbeta inom den statliga forstförvaltningen fick han tillfälle
att köpa det hus han själv låtit bygga för forstförvaltaren.
Senare har han köpt upp omkringliggande skog dels privat
men också för det företag han
äger tillsammans med sin son.
Skogsbruk på
mindre fastigheter
en hobby
Medelskogsarealen för privata skogsbruk i Estland ligger på drygt 10 hektar. Minst
femtio hektar borde man ha
för att kunna göra virkeshandel säger Tõnis. Just nu går
av skogsmarken i Estland är i
privat ägo och hur stor andel
som är företagsägd idag.
En gård med många
tecken på skogs­
kultur
det inte att sälja gagnvirke
från en så här liten privatskog
i Estland, säger han. Själv
hugger han mest brännved.
Hyggen blir det i alla fall årligen eftersom det också ingår
i hans företagsverksamhet att
lära ut skogsbrukarkunskaper. Han har nyligen ordnat
en kurs på gården. Tõnis har
ännu aldrig haft möjligheten
att sälja stock från egen skog.
Björkmassaved har han dock
sålt 40–45 kubik. Han hugger för hand och kör ut med
en fyrhjuling. Den här vintern
ska han gallra en halvhektars
björkskog och planerar att efter det eventuellt plantera ut
fasaner där.
Skogen ofta
bolagsägd
Tõnis Kask berättar att han
började sin bana som markägare och skogsägare år 1994.
Då köpte han skogsvaktarbo-
Faktaruta:
Estlands folkmängd 1,38 miljoner
Hälften av Estlands areal består av skogsmark, ca 2,2 miljoner hektar
Av skogsarealen består 42 % eller 1,4 miljoner hektar av privata skogar
Det finns drygt 70 000 skogsägare (5 % av esterna är skogsägare)
Könsfördelningen bland skogsägarna: kvinnliga 39 %, manliga 61 %
Trädslagsfördelningen i Estlands privata skogar:
Björk 32 %
Tall 28 %
Gran 16 %
Al (gråal och klibbal)15 %
Asp 6 %
Andra trädslag 3 %
Källa: Keskkonnateabe Keskus, Estonian forestry 2011.
Skogsbruket 12/2011
stället. Ursprungligen är det
en gammal bondgård från
1920–30-talet.
Lägenheten
på 3,5 hektar hade en halv
hektar skog. Idag äger han
tillsammans med sin son ett
bolag med 11 hektar skog på
omkringliggande marker. Där
driver han en liten fårfarm
Tõnis gård i södra Estland bär
också tecken på skogskultur. Vi
träffas i staden Viljandi i mellersta Estland dit han kommit
som åhörare till en internationell konferens om skogskultur.
Konferensen har nästan tvåhundra åhörare, skogskultur
är en stor sak i Estland just nu.
Många skogsägare är intresserade av den egna gårdens historia. Tõnis räknar upp olika
tecken från forna ägare på sin
egen gårdsplan. En lindallé
leder upp till gårdsplanen. Ett
”Man borde ha minst 50 hektar för
att kunna göra virkeshandel.”
och är mångsysslare för bokföringsprogram för företagare.
Skogen är för liten för att ge
ekonomisk lönsamhet, men
lämpar sig bra som övningsområde för de fortbildningskurser han ordnar för skogsfackmän.
Privatskogsbruket
utvecklas hela tiden
Problemet i det privata skogsbruket i Estland har varit att
kostnaderna för skogsbruk
inte varit avdragbara. Nu har
det skett en ändring och från
början av år 2011 är kostnaderna avdragbara också för
privatpersoner. För företag
har det varit möjligt också tidigare att dra av kostnaderna
för skogsbruket. Det här är
en av orsakerna till att också
Tõnis köpt tilläggsskogsmark
i sitt företags namn och inte
privat. Det finns ingen statistik att tillgå över hur stor del
familjeträd i form av en ek har
planterats på gården för ungefär 80 år sedan. Vilken händelse man har hedrat med detta
på 1930-talet vet han inte, det
är en gammal tradition i Estland att man planterar ett träd
vid en viktig händelse. Kanske
man firat bröllop på gården
då, funderar Tõnis. Det andra
gårdsträdet är en stor björk i
samma ålder.
Sin katedral kallar Tõnis
gårdens tallskog som är mellan 120 och 140 årig, här kan
man vandra när man ska lösa
problem, filosoferar han. Den
är klar och ljus och helt uppenbart hans favoritskog. Det
sägs att björkskogar hjälper
mot depression och hämtar
optimism, fortsätter han och
att en promenad i en granskog
tar ner dig på marken om du
har tendenser att drömma dig
bort eller har för vidlyftiga
planer. m
Text och foto: Maria Lindén
29
Köp & Sälj
På denhär annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för
annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog.
Utbud på tjänster i Österbotten:
• Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor i området Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749
• Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd, tfn 050 534
8565.
• Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring i
Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin, tfn
041 435 8089.
• Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av
tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med omnejd, tfn 050 322 0567.
• Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs, Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197.
• Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888.
• Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och
rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970.
• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området,
tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom.
• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området, tfn 040
750 7929.
• ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860.
• Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171
• Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig
Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043.
• Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs
i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249.
• Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn
050 518 1054
• Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs
mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414.
• Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149
eller 050 562 2449.
• Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog,
tfn 0500 160 669.
• Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasa­
nejden, tfn 050 505 7088.
• Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten,
J. Slotte, tfn 0400 139 508.
• Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaom­
rådet, tfn 0400 86 73 73.
Utbud på tjänster vid Sydkusten:
• Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW
Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887240.
• Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg,
tfn 040 5057 723.
• Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med
traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836.
Utrymmet per annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl. mellanslag mellan ord. Skriv in annonstexten i rutfältet
nedan och skicka det till redaktionen på adressen: Skogsbrukets
köp & sälj, Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors.
Månadens Tok
– Picea abies är ju vår vanliga gran!
– Jag vet, men den säljer bättre på latin!
“Skog är en dyrbar
egendom som
många glömmer
bort att försäkra.”
Aktia Skogsförsäkring
Med skogsförsäkringen kan du försäkra de
flesta normala risker som kan förekomma
på din skogsmark. Försäkringen omfattar
både trädbeståndet och plantbeståndet.
Läs mer om vår skogsförsäkring på www.aktia.fi.
Försäkring beviljas av Aktia Skadeförsäkring Ab
Det är viktigt att det ur texten framgår vilket område annons­
ören betjänar.
30
Ser en människa i varje kund.
Skogsbruket 12/2011
Bränslepriser
Skogsflisen har blivit billigare
Bränslets pris i värmeproduktion
Bränslepriser,
oktober 2011
A
Konsumentpris
Frästorv
B
Skatter och
avgifter
euro/MWh
(inkl. bränsleskatt och försörjningberedskapsavgift
dvs. kolumn B)
D
E
C
Bränslets pris
3 mån. glidande 12 mån. glidande
medelvärde
medelvärde
euro/GJ euro/MWh
euro/MWh
euro/MWh
6)
- transport ca 50 km
11,9
euro/MWh
1,9
3,3
11,9
11,8
11,2
- transport ca 100 km
13,1
euro/MWh
1,9
3,6
13,1
12,7
12,3
Pris för storkonsumenter
Medelpris
8)
Lös pellets för storkonsumenter
6)
7)
Stycketorv
- transport ca 100 km
Skogsflis
Mervärdesskatt ingår inte medan bränsleskatt och försörjningsberedskapsavgift
ingår.
Obs. Bränslen inom elproduktion är
skattefria (kolumn B); från siffrorna i kolumnerna C, D och E ska värdet i kolumn B avdras.
7)
Träpelletar
8)
4,6
16,7
16,0
15,0
euro/MWh
1,9
4,9
17,6
16,8
15,8
17,4
euro/MWh
0,0
4,8
17,4
17,4
18,2
36,0
euro/MWh
0,0
10,0
36,0
35,9
35,8
17,6
Det finns ingen statistik över återanvändningsbränslen. m
Nominalla priser exkl. mervärdesskatt för bränslen i värmeproduktion
€/MWh
100
95
90
85
Nominella priser exkl. mervärdesskatt
för bänslen i värmeproduktion
80
75
70
65
60
55
50
45
Lätt brännolja
Träpelletar
Tung brännolja
Naturgas
40
Skogsflis
35
Stenkol
30
25
20
Frästorv
Den fullständiga statistiken över
bränslepriser hittar du på Skogsbrukets webbsajt under rubriken ”Skogsbruket för prenumeranter”. Loginuppgifterna för att öppna sidan finns
på fakturan. Du kan också beställa
dem via redaktionen. m
Källa: Pöyry Energy Oy.
15
10
5
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011
Forststyrelsen säljer
sina små skogsskiften
Forststyrelsen kommer att sälja tusentals
små skogsskiften, skiften som är under fem
hektar. De första, omkring 1 500 objekt,
kom till försäljning i mitten av oktober.
S
kogsskiftena som nu säljs är svåra att utnyttja för Forststyrelsen, antingen för att de är små till arealen eller ligger
långt från andra skiften.
– Men för en rågranne som vill utöka sitt skogsinnehav kan
de vara värdefulla, säger Esko Maukonen på Forststyrelsen.
Skogsskiftena finns över hela landet, med undantag av
nordligaste Lappland. Över 3 000 skogsskiften kommer att
gås igenom.
– Vi säljer naturligtvis inte de skogsskiften som är av betydelse för oss, för vår affärsverksamhet, naturskyddet eller
friluftslivet.
Utbudet fylls på efter hand och intresserade kan bekanta
sig med utbudet på Forststyrelsens webbsajt; www.laatumaa.fi -> Metsätilat > Myytävät metsätilat.
Det slutliga priset bestäms efter underhandlingar mellan
säljare och köpare, men på webben finns ett utgångspris angivet. m
Text: Gerd Mattsson-Turku
Skogsbruket 12/2011
31
* . QG7 1 *
Skogsbruket önskar sina
prenumeranter, medarbetare
och annonsörer
God Jul
och ett
framgångsrikt
Gott Nytt År
I år har vi igen valt att göra en inbetalning till Finlands Skogsstiftelse i stället för att
skicka julkort.
Finlands Skogsstiftelse förmedlar information om det finländska familjeskogsbruket och
om skötseln och användningen av våra skogar. Stiftelsen ger också stöd till skolor och
daghem för skogsbesök och för läromedel.