Transcript Hur mycket virke finns i ett träd? Naturvårdsträd är

Skogsbruket
9-2011
Hur mycket virke finns i ett träd?
Naturvårdsträd är viktiga
Vad är Rotstop?
Skogsbruket
Obunden specialtidning för skogsägare i Finlands svenskbygd
Nr 9 2011. Årgång 81
4
6
8
14
20
22
28
Medvind för flisvärme i Österbotten
Uppvärmning med flis blir allt vanligare i Österbotten. För ett år
sedan bildades ett anskaffningsbolag för värmeproducenterna i
Kronoby och Pedersöre, PK-Bioenergi Ab.
Kubik och euron
Har du funderat på hur mycket virke det finns i ett träd? Du
behöver inga dyra mätredskap för att ta reda på det.
6
Naturvårdsträd – stor nytta med små
uppoffringar
Våra ekonomiskogar behöver mera död ved. Ett sätt att bejaka
naturvården är att i samband med avverkningar kvarlämna grupper
av naturvårdsträd.
8
Tallspinnarstekels framfart stoppades
I våras spreds närmare 210 miljarder nematoder ut på ett 80 hektar
stort område i Ytterö vid Björneborg. Det var tallspinnarstekeln som
blev utsatt för biologisk bekämpning.
Skogsägarna positiva till skogscentralens
kampanj
14
I våras skickade Kustens skogscentral åt hundratals skogsägare
förslag till åtgärder som borde utföras i deras skogar.
Så tillverkas ett biologiskt bekämpningsmedel
22
Skyddet av vitryggig hackspett och havsörn
är solskenshistorier
28
Rotstop är ett av de två preparat som finns för bekämpning av
rotröta, som orsakas av svampen rotticka.
På omslaget:
Foto: 2
4
Kim Stagnäs
Foto: Nina Jungell
Skogsbruket 9/2011
Skogsbruket
Ledaren
15.9.2011
www.skogsbruket.fi
Utgivare
Redaktion
Chefredaktör
Föreningen för
Skogskultur rf
Orrspelsgränden 4
00700 HELSINGFORS
tfn 020 772 9000
fax 020 772 9008
[email protected]
Redaktionschef
Gerd Mattsson-Turku
tfn 020-772 9059
Johnny Sved
tfn 020-772 9205
Redaktionssekreterare Margita Törnroth
tfn 020-772 9088
Redaktör
Maria Lindén
tfn 020-772 9192
Medarbetare
Bjarne Andersson
tfn 050-591 2880
[email protected]
Helena Forsgård
tfn 018-155 50
[email protected]
Marianne Palmgren
[email protected]
Christoffer Thomasfolk
tfn 050-353 2018
Siv Vesterlund
[email protected]
tfn 0400-880 253
Bertel Widjeskog
tfn 0500-888 530
[email protected]
Annonsförsäljning
Adressförändringar
och prenumerationer
Prenumerationspriser
Oy Adving Ab, Ingmar Qvist
tfn 040-505 5446
[email protected]
Margita Törnroth
tfn 020-772 9088
[email protected]
Helårsprenumeration (11 nr)
39 euro i Finland
370 SEK i Sverige
46 euro i övriga länder
Halvårsprenumeration (6 nr)
24 euro i Finland
230 SEK i Sverige
28 euro i övriga länder
ISSN
Ombrytning
Tryckeri 0037-6434
Margita Lindgren,
Ekenäs Tryckeri Ab
Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs
Tidningen trycks på PEFC-certifierat papper.
Skogsbruket 9/2011
Fabriker och
pappersmaskiner
stängs
Hösten har inletts i molltoner för skogsindustrins del. Lönsamheten sviktar
igen och den närmaste framtiden är mycket osäker för både pappersindustrin och sågindustrin. Det finns ett överutbud av flera papperskvaliteter i
Europa och det är svårt att höja priserna i samma takt som produktionskostnaderna stiger. Prognoserna på både kort och lång sikt är dystra för de här
papperskvaliteterna och för att råda bot på överutbudet måste flera maskiner stängas för gott. Det första bolaget som kommit ut med klara besked
om nedskärningar är UPM.
Efter att UPM i juli fick grönt ljus för sitt köp av Myllykoski meddelade
bolaget omedelbart att det kommer att se över hela sin verksamhet för att
göra en bedömning av enheternas konkurrenskraft på lång sikt. Redan i
slutet av augusti kunde vd Jussi Pesonen presentera resultatet av bolagets
analyser. UPM skär permanent ner koncernens pappersproduktion med
1,3 miljoner ton. Nedskärningen motsvarar nästan 10 procent av UPM:s
totala kapacitet. I och med beslutet körs Myllykoskis fabrik i Kouvola ner
helt och hållet och ännu en anrik fabrik i Kymmenedalen får lägga lapp
på luckan.
Det är förstås inte bara på UPM som man sitter med pannorna i djupa
veck och funderar på olika framtidsstrategier. Stora Ensos vd Jouko Karvinen har konstaterat att återhämtningen efter finanskrisen ännu inte fört upp
efterfrågan på papper till samma nivå som före krisen och att vi antagligen
aldrig kommer att nå toppnivån igen. Delvis håller Europas affärsliv andan
och följer med hur skuldkriserna i Grekland, Portugal och Italien utvecklas,
delvis har digitala media vunnit allt mer terräng under de senaste åren.
Karvinens slutsats är att flera pappersmaskiner kommer att tas ur produktion i Europa under den närmaste framtiden. Investerarna förbereds på fler
nedläggningsnyheter.
På sågvarusidan förbereder man sig också för kortare produktionsstopp.
Versowood införde köpstopp för en tid sedan för att avvakta utvecklingen
på marknaden. Motiveringen är att bolaget i det här läget inte vill lägga upp
ett stort lager med dåliga rotposter, hellre tar man paus på inköpssidan för
att komma igen när läget klarnat. Den här gången har de finska sågarna
ändå en liten valutafördel jämfört med konkurrenterna i Sverige. Euron har
försvagats och det ger bättre möjligheter till export utanför euroländerna.
En sektor som fortsätter dra är energisektorn. Förbrukningen av energived
stiger som planerat och oberoende av vilken konjunktur vi har lär det bli
kallt i vinter också. Det finns alltså avsättning för klenvirke och allt bättre
möjligheter att få ekonomi i röjningsgallringar och förstagallringar. Om
sågindustrin skär ner ökar behovet av klenvirke ytterligare då mängden grot
och stubbar som kan skördas beror på slutavverkningarna. På energisidan
står vi inför utmaningen att bevisa att skogen kan stå för säkra leveranser
av energived. m
JOHNNY SVED
[email protected]
3
Bioenergi
Medvind för flisvärme i
Österbotten
Uppvärmning med flis blir allt vanligare i Österbotten, särskilt i norra svenska Österbotten där skogsvårdsföreningarna i många år varit aktiva inom energisektorn.
F
ör ett år sedan bildades ett anskaffningsbolag för värmeproducenterna i Kronoby
och Pedersöre, PK-Bioenergi
Ab. Bolaget köper i år ca
15 000 fastkubikmeter energived.
Stefan Högnabba i Terjärv
fungerar som verkställande
direktör för bolaget, och han
berättar att tio olika flisvärmeanläggningar får råvara från
PK-Bioenergi.
– Bolaget bildades av Kronoby energiandelslag och
Pedersöre värme Ab, det
förstnämnda ett skogsägarandelslag, det senare ett kommunalt bolag. Anskaffnings-
bolaget har således att bevaka
både skogsägarnas och värmeproducenternas intressen.
Anskaffningsbolaget anlitar i
hög grad Skogsvårdsföreningen Österbottens sakkunskap
och logistik för anskaffning
och flisning av energiveden.
Prisutvecklingen har
varit gynnsam
– Vi köper energiveden vid
vägkant, på samma sätt som
skogsägarna också säljer annat virke. Prisutvecklingen
har också varit gynnsam för
skogsägarna. Prisuppgången
har varit cirka 40 procent på
några år.
– Det handlar om såväl
klenare massaved som giljotinavverkat klenvirke. I våra
anläggningar fungerar inte flis
av kvistar och toppar särskilt
bra.
Utbyggnadsplaner
finns
– Än så länge klarar vi konkurrensen mot oljan bra,
men däremot finns det andra
alternativ för uppvärmning
som gör att råvarupriserna
inte kan höjas i samma takt
som tidigare. Ändå är det nog
kunderna som gör största förtjänsten på vår verksamhet, i
synnerhet de som får ersätta
oljan med vår värme, påpekar
Stefan Högnabba.
Anskaffningsbolaget betjänar värmecentraler i Kronoby
centrum, Sandbacka, Nedervetil, Terjärv, Bennäs, Esse,
Lillby och Edsevö. Totalt levererar dessa ca 26 000 megawattimmar energi detta år.
– Utbyggnadsplaner finns
både i Kronoby och i Pedersöre. Förverkligas planerna
krävs ungefär en tredjedel
mera råvara än i dagsläget,
konstaterar Stefan Högnabba.
m
Text och foto:
Bertel Widjeskog
Stefan Högnabba kombinerar sitt jordbruk med att fungera som vd på deltid för det anskaffningsbolag som värmeproducenter i
Kronoby och Pedersöre bildat.
4
Skogsbruket 9/2011
Bioenergi
Tomtträd och park­
skogar ger flisråvara
Satsa inhemskt, uppmanar Fredrik Hemgård i Staraby utanför Jakobstad alla fastighetsägare. Han är entreprenör i flis- och vedbranschen och konstaterar att kalla
vintrar nu också syns i efterfrågan.
– Det märks att vedeldande
fastighetsägare har lärt sig att
köpa sin ved redan på våren.
Då är veden förmånlig och då
kan de själva sköta lagringen
så att veden verkligen är torr
och finns till hands när den
ska användas.
Fredrik Hemgård är tredje
generationens vedhandlare
och väl inarbetad på den
marknaden. Sedan tre år tillbaka är han också flisleverantör och pannskötare för en
värmecentral i Larsmo på 300
kW.
Flisråvara från stan
Som entreprenör är han också
tämligen unik, eftersom en
kännbar del av råvaran “hämtas från stan”.
– Tomt- och parkträd i Jakobstad ger rätt mycket råvara, kanske hälften av mitt
behov. Resten tar jag ur egen
skog, berättar han.
En sensommardag var han
tillsammans med sin enda
anställda medarbetare i färd
med att fälla några tomtträd i
Vestermalm i Jakobstad, och
på köpet genomförde de också beskärning av några andra
tomtträd. Stege och släpvagnens griplastare är de vanligaste hjälpmedlen när han
Visste du att…
Virkesmängden i våra skogar under de senaste fyrtio
åren har ökat med 40 procent. Sammanlagt finns det
i våra skogar 2 200 miljoner
Skogsbruket 9/2011
fäller träd också på trånga och
utsatta platser.
– En hel del råvara fås också
då jag samarbetar med stadsträdgården i Jakobstad och
tar till vara träd ur parker och
parkskogar.
– I den här branschen är det
rusning sommartid. Då vill
folk städa upp på sina tomter,
och då är också vedköparna
ute för att täcka vinterns behov.
– Vintertid sköter jag pannan i Larsmo, samt kompletterar vedförrådet.
Fredrik Hemgård har byggt
ett eget lager med rum för ca
350 kubikmeter flis. I övrigt
täcker han energiveden och
lagrar den en sommar och
en vinter innan han låter flisa
den. Flisningen köper han av
en lokal entreprenör.
– För att få bra flis krävs det
stora specialmaskiner. Jag har
inte för avsikt att satsa i sådana utan köper tjänsterna.
– Det finns kapacitet och
råvara för att leverera mera
flis. Jag försöker vara aktiv när
marknaden fortsätter att växa,
och visst är det sunt att satsa
på inhemsk energiråvara,
konstaterar Fredrik Hemgård.
m
Text och foto:
Bertel Widjeskog
Fredrik Hemgård syns ofta i stadsbilden i Jakobstad med sin
traktor. Tomt- och parkträd avverkas som flisråvara. Här har han
fällt några träd på en egnahemstomt i Vestermalm.
Visste du att…
kubikmeter virke. Med den
mängden skulle vi fylla 2 200
miljarder en liters mjölkförpackningar. m
Det per år utförs förnyelseavverkningar på mindre än en
procent av Finlands skogsareal. På 2/3 av förnyelsearealen fås den nya skogen genom
plantering och på 1/3 genom
naturlig förnyelse med fröträd
eller genom sådd. m
5
Kubik och euron
Har du funderat på hur mycket virke det finns i ett träd? Eller hur höga träden i skogen är? Du behöver inga dyra mätredskap för att ta reda på det.
H
ur ser ett träd ut
som innehåller en
kubikmeter virke
och vad är ett sådant träd värt? Revirinstruktör
Ove Simosas på Södra skogsreviret, som också har tagit
hem många segrar i skogsfärdighetstävlingar, ger Skogsbrukets läsare en snabbkurs i
skogsvärdering.
– Ett gran som du kan omfamna innehåller ungefär en
kubikmeter virke, säger Ove
Simosas. Den är värd omkring 50 euro. En gran som du
inte kan innesluta i din famn
innehåller omkring två kubik-
meter virke och är värd dubbelt så mycket, närmare 100
euro. Då krävs det att den är
frisk och rak, så att virket duger till stock.
Trädets grovlek
När du vet hur grovt ett träd
är på brösthöjd och hur högt
det är, får du trädets volym
från tabell, säger Ove Simosas. Med brösthöjd avses att
trädets diameter mäts på 1,3
meters höjd från marken.
Skogsfackmän mäter trädens grovlek eller diameter
med klave eller talmeter. En
talmeter är ett måttband med
vilken man mäter trädets omkrets och från måttskalan kan
man direkt avläsa trädets diameter.
Men ett vanligt måttband
räcker bra. Omkretsen dividerad med 3,14 är det samma
som diametern.
Omkrets, cm Diameter, cm
30
9,6
40
12,7
50
15,9
60
19,1
70
22,3
...
– Ett A4-papper är också bra
som måttstock, säger Ove.
Den kortare sidan är 21 cm
och den längre sidan 30 cm.
Genom att placera pappret
mot stammen får man ett
jämförelsemått. Det här brukar jag själv använda ibland.
Det räcker med en käpp
som är omkring en meter lång
för att mäta trädets höjd.
Trädets höjd
– Håll käppen så att den klenare ändan är strax intill ögat.
Ta ett stadigt grepp om käppen med tummen och pekfingret med rak arm. Vänd
käppen i lodrät riktning med
En gran som en vuxen kan
omfamna innehåller ungefär
en kubikmeter virke.
6
den klenare ändan uppåt.
Men håll kvar greppet och armen rak. Det är bra med en
medhjälpare som kan kontrollera att käppen verkligen
är lodrätt uppåt, säger Ove.
– Gå bakåt eller framåt från
trädet tills du kommer till den
plats där trädtoppen sammanfaller med den övre ändan på
käppen och rotändan med
ditt grepp om käppen. Försök hålla käppen så rak som
möjligt. Mät upp avståndet
från det ställe där du står till
trädet. Det avstånd du får är
det samma som trädets höjd.
– Med en käpp som är exakt en meter lång är det lätt
att mäta avståndet. Det går
också att stega upp avståndet,
men stegen i ojämn skogsterräng med stenar och stubbar
blir sällan lika långa som på
slät mark.
Snabb genväg
– Trädets grovlek korrelerar
bra med trädets höjd i yngre
skogar, säger Ove. Ett träd
som är 14 centimeter grovt är
omkring 14 meter högt. När
träden är fullvuxna och mogna för slutavverkning stämmer det inte längre. Ett träd
som är 25 centimeter grovt är
vanligen 21–22 meter högt.
Virkesvolymen i ett
träd
– Med kännedom om trädets
diameter och höjd, får man
från tabeller volyminnehållet
i en trädstam, säger Ove.
– På större träd som är över
25 meter höga brukar jag til�lämpa formeln diametern
x diametern dividerat med
1 000 för att få trädets volym.
Skogsbruket 9/2011
Stamvolymen i literS
Granens stamvolym i dm3
d
1,3
cm
längd, m
Ett träd som är 35 centimeter
grovt på brösthöjd innehåller
1,22 m³ virke.
Penningvärdet i ett
träd
En gran som är 15 centimeter
grov och 13 meter hög, har en
volym på 0,114 kubikmeter. I
dagsläget är den inte mycket
värd: granmassavedens rotpris är cirka 15 euro och granens värde blir 1,7 euro.
En gran som är 25 centimeter grov och 22 meter hög, har
en volym på 0,532 kubikmeter. Av volymen är omkring 80
procent stock och 20 procent
massaved. Med ett stockpris
på 55 euro/m³ är granstammen värd 25 euro. m
Text och foto:
Gerd Mattsson-Turku
En gran som en vuxen inte kan innesluta i sin famn innehåller
omkring två kubikmeter virke.
Med en talmeter går det direkt att avläsa trädets diameter, när
måttbandet dras runt trädstammen.
OBS!
De penningvärden som
anges i texten gäller vid
skogsavverkning. Träd på
tomter har ett helt annat
värde och tomtägaren får
räkna med en utgift för att
få dem fällda och virket
bortransporterat.
Orsakerna är bl.a. liten
virkesmängd och besvärlig
avverkning. m
Skogsbruket 9/2011
7
Naturhänsyn
Naturvårdsträd
– stor nytta med små uppoffringar
Våra ekonomiskogar behöver mera död ved. Ett sätt att bejaka naturvården är att
i samband med avverkningar kvarlämna grupper av naturvårdsträd. Ekonomi och
naturvård går hand i hand, säger skogsvårdschef Annikka Selander.
N
aturvårdsträden är
viktiga för sådana
arter som inte annars skulle klara
sig i ekonomiskogar. Största
delen av dessa arter är beroende av död ved. En grupp av
naturvårdsträd utgör också ett
fint blickfång på förnyelseytan.
Evighetsträd
turvårdsträd till bastuved och
då handlar det om okunskap
och brister i rådgivningen.
– Om naturvårdsträden faller omkull, låt dem då ligga
och bli död ved. De här träden fyller en viktig funktion
och lämnas kvar för att efterlikna skogens naturliga utveckling, förklarar Selander.
den nya skogen växer efter en
förnyelseavverkning?
– Naturvårdsträden representerar den föregående
trädgenerationen och i en
större grupp bevaras också
den slutna skogens mikroklimat. En kontinuerlig tillgång
på död ved skapar förutsättningar för hela ekosystemet.
Många rödlistade arter som är
hänsynskrävande och hotade
är beroende av död ved och
vi talar om allt från skalbaggar till mossor och lavar samt
även djur som ögat inte kan
se, säger hon.
Bevarar värdefulla
inslag
Naturvård handlar alltså om
att beakta skogens ekologiskt
värdefulla strukturdrag på
lång sikt. Men vilken inverkan har naturvårdsträden när
Stora grupper bäst
Foto: Björn Stenmark
– I Sverige används ett begrepp som jag tycker att väldigt bra beskriver vad det
handlar om – evighetsträd.
Naturvårdsträden ska med
andra ord lämnas kvar i evig-
het, säger Annikka Selander,
skogsvårdschef på Kustens
skogscentral.
Det är den utgångspunkten
som Selander vill att varje
skogsbruksplanerare, maskin­
entreprenör, skogsägare och
skogsfackman ska ha när det
talas om naturvårdsträd. Naturvårdsträden är viktig miljöhänsyn som bidrar till att
bevara den biologiska mångfalden.
– Skogsägarna har en positiv inställning till naturvård
och de har i alla tider sparat gamla och speciella träd.
Men det har också hänt att
markägare har huggit ner na-
Men vilka träd lämpar sig bäst
som naturvårdsträd som ska
bevaras i evighet? Selander
förklarar att det bästa alternativet är en grupp bestående av
olika trädslag och olika storlek. Det är viktigt att lämna
buskskiktet oröjt.
– Ädla lövträd, som lind
och ek, och trädartade sälgar
är mycket värdefulla. Likaså
grova aspar, rönn och klibbal. Grundregeln är att spara
stora grupper med träd, säger
Selander. Endast när det gäller ädla lövträd, sälgar, rönnar
Koncentrera naturhänsynen
genom att lämna naturvårdsträden i grupper med flera
olika trädslag och flera olika
kronskikt och buskar. Här
finns nu en blivande dödvedsresurs. En väl vald grupp av
naturvårdsträd är dessutom
en fröjd för ögat.
8
Skogsbruket 9/2011
Foto: Gerd Mattsson-Turku
Lämna grova aspar som naturvårdsträd. Aspen är livsviktig för
hålbyggande fåglar och hundratals arter av svampar, lavar och
skalbaggar. Grova aspar har skårad bark som erbjuder mat och
husrum även åt fjärilar.
och stora aspar kan det vara
motiverat att lämna dem som
enskilda träd.
Vi uppfyller certifieringskraven för antalet naturvårdsträd, vilket i praktiken innebär att 5–10 träd per hektar
kvarlämnas. Men Selander
understryker att kvaliteten på
naturvårdsträden också bör
beaktas.
– Här syftar jag både på
valet av träd och på valet av
plats.
Att planera naturvården rätt
har otroligt stor betydelse för
resultatet. Utgångspunkten är
att naturhänsynen koncentreras till större helheter. Det
innebär i praktiken att naturvårdsträden ska lämnas intill
viktiga livsmiljöer och andra
naturobjekt. Man bör leta
Skogsbruket 9/2011
efter en fästpunkt på avverkningsytan. Det kan vara ett
sumpigt område, ett bergigt
parti eller ett bryn mot en åker
eller vattendrag.
– Redan när avverkningen
planeras ska drivningsplaneraren ta hänsyn till naturvården. Ett bra sätt är att märka
ut områdena med fiberband
så att både förhandsröjaren
och skogsmaskinföraren vet
vad som ska kvarlämnas.
Läs skogen rätt
Kedjan av aktörer inom det
skogliga är lång och Selander
understryker vikten av att alla
läser skogen på rätt sätt. Hon
konstaterar att det redan i röjningsskedet går att börja märka ut viktiga livsmiljöer och
grupper av naturvårdsträd.
– Härom veckan besökte
jag ett skifte där man gjort en
maskinell första gallring i ett
tallbestånd och där maskinföraren hade lämnat ett sumpigt
område orört. Ett utmärkt exempel på hur det går att koncentrera naturhänsynen. Den
ekonomiska uppoffringen blir
liten, för största delen av träden är glasbjörk och annat
löv, säger hon.
Och fortsätter:
– Men värdet för naturen är
stort, inte minst för skogsfåglarna. I det här fallet var det
skogsägaren som i röjningsskedet hade sparat området.
Då såg skogsmaskinsföraren
att området var tänkt att kvarlämnas. Och ännu tydligare
syns det i fortsättningen, när
det är dags för andragallring
och förnyelseavverkning.
Det förekommer ibland
åsikter som hävdar att naturvårdsträden enbart innebär
en kostnad för markägaren.
Enligt Selander är så inte fallet.
– Huvudregeln är att ekonomi och naturhänsyn går
hand i hand. De för naturen
värdefullaste naturvårdsträden är i allmänhet ekonomiskt minst värda och den
ekonomiska uppoffringen är
således liten. De växer också
vanligen på oländiga ställen.
God planering och bra arbete
resulterar i effektiv virkesproduktion kombinerad med utmärkt naturhänsyn. m
Text: Christoffer Thomasfolk
9
Plantskola med många
järn i elden
Nyligen har ett treårigt forskningsprojekt kört i gång för att få bukt på ogräs som
invaderar Mellanå Plant.
ser till att driva verksamheten i
samarbete med kunderna, blir
det bekymmer utreder vi dem
direkt, tillägger Bodman.
Ogräsbekymmer
Mellanå Plant har nu börjat
ett treårigt forskningsprojekt i samarbete med Skogsforskningsinstitutets enhet i
Suonenjoki samt med Åbo
Universitet. Plantskolan finansierar en del av forskningen och största finansiär
för projektet är stiftelsen för
Marjatta och Eino Kolli.
– Ogräs kan vara mycket
problematiska i en plantskola. Längs med åren har
vide och mjölkört blivit ett
allt större bekymmer hos oss.
Det här är en kostnadsfråga
då ogräsen sysselsätter en hel
del, och måste plockas bort
vid rätt tidpunkt för att inte
skada plantorna.
– Nu vill vi reda ut varifrån
alla ogräs kommer; via bevattningen, växttorven eller
Mjölkörten (duntrav) är ett
stort problem för Mellanå
Plant Ab.
via luften och vad vi kan göra
för att bli av med ogräsen, förklarar Bodman.
Plantagefrö överglänser beståndsfrö
Att satsa på förädlat frö- och
plantmaterial betyder klirr
i kassan då framtidens skogar får en högre produktion.
Förädlade frön kommer från
fröplantagen som sedan används i plantskolorna.
– Förädlingsvinsten blir
större om man jämför plantagefrö med beståndsfrö. Enligt
forskningen har beståndsfrö
sämre tillväxt. Man märker
skillnaden redan på de små
plantorna, förädlat frö har
bättre groningsprocent och
-energi och plantorna har
jämnare tillväxt och mindre
höjdvariationer. Det gäller
hela omloppstiden, säger
Bodman.
För tillfället råder brist på
förädlat granfrö i Finland.
– Det finns inget behov för
skogsägaren att istället för
gran plantera tall på grund av
fröbrist. Beståndsfrö av gran
finns på lager så skogsägarna
behöver inte bekymra sig.
Bodman tillägger att en orsak till bristen på granfrö är
att det finns alltför få fröplantager i Finland. Det tar 15–20
Granfrön är ungefär 4 millimeter långa och 2 millimeter
breda. En grankotte innehåller omkring trettio frön.
10
Foto: Wikimedia
I
början av juni blev det i
stort sett privatägda bolaget West Plant Ab ny
ägare till Mellanå Plant i
Kristinestad då Kustens skogscentral sålde sitt aktieinnehav
i plantskolan. Vilken respons
har ni fått efter ägarbytet?
– Från kundhåll har feedbacken varit enbart positiv.
Folk tycker det är bra att ett
plantbolag i den här storleksklassen kommit i privat ägo,
säger vd Rainer Bodman. Det
har också uppskattats att bolaget West Plant är en neutral
ägare.
Mellanå Plant hör till de
större
plantproducenterna
och står för över tio procent
av plantproduktionen i Finland. Det lönsamma bolaget
producerar 16–18 miljoner
plantor per år.
– Framgångskonceptet beror
på att Mellanå Plant är en stor
enhet som går att skötas rationellt och så har rätta investeringsval fattats. Dessutom har
vi ett stabilt kundunderlag och
år innan fröproduktionen
kommer igång på en plantage
och ingen kunde ana att efterfrågan på granfrö skulle öka
så som det nu har skett.
– Sedan år 2006 har vi inte
haft ett bra fröår i naturskogarna. Hela 2000-talet har
egentligen varit en ovanlig tid
i skogen med såväl svampsom insektangrepp i fröplantagerna.
Skogsforskningsinstitutet
har samarbetat med Skogforsk i Sverige för att råda bot
på bekymren i fröplantagerna
men än så länge har bekämpningen inte lyckats. m
Text: Marianne Palmgren
Skogsbruket 9/2011
Kampen om returpapper
hårdnar
Returpapper är en viktig råvara för pappersindustrin. På den globala pappersmarknaden är det stor brist på returpapper och papperstillverkarna slåss om den eftertraktade råvaran. Följden är att priserna har skjutit i höjden.
D
en främsta orsaken till att priset
på
returpapper
stigit så snabbt är
den kinesiska pappersindustrins snabba expandering.
Den kinesiska returpappersimporten från Europa har
under de senaste tio åren tiofaldigats, från 2,5 till 25 miljoner ton.
Priserna i Finland
närmar sig de
europeiska
Priset på returpapper har stigit
även i Finland och ligger nu
närmare prisnivån i Europa.
Det säger Merja Helander,
vd för Suomen Keräystuote
Oy som är den näst största
pappersinsamlaren med 20
procent av den finska marknaden.
– Vårt mål är och har alltid
varit att förse den inhemska
pappersindustrin med råvara,
säger Merja Helander. Om
den finska industrin inte höjt
priserna och priset på returpapper fortsättningsvis skulle
ha legat långt under marknadspriserna i Europa, hade
vi troligen övervägt att börja
exportera vårt returpapper.
Priserna är inte ännu på samma nivå som i Europa, men
de har stigit.
Gällande export säger Helander vidare att det inte är
ekonomiskt att börja exportera papper som insamlas exempelvis i trakten av Joensuu.
Avståndet till närmaste hamn
är för långt i förhållande till
de små mängder det trots allt
är fråga om.
Naturligt att göra
papper av nyfiber i
Finland
Av det papper som används
i Europa är omkring hälften
tillverkat av returpapper. Om
pappret görs av returpapper
eller av nyfiber beror långt på
vilken tillgången är. I länder
med mycket skog och liten
Pappersfabriker i Finland i som använder returpapper:
Företag
Ort
UPM
Kaipola
Metsä-Tissue
Georgia-Pacific Nordic
Kotka Mills
Stora Enso
Stora Enso
Stora Enso
Sonoco-Alcore
Savon Sellu
Mänttä
Nokia
Kotka
Heinola
Varkaus
Björneborg
Karhula
Kuopio
Skogsbruket 9/2011
Tillverkning där
returpapper ingår
Tidningspapper,
katalogpapper
Mjukpapper
Mjukpapper
Laminatpapper
Kartong
Kartong
Kartong
Kartong
Kartong
Det papper som insamlas i Finland används bl.a. för tillverkning av dagstidningspapper, toalettpapper, hushållspapper och
värmeisoleringsmaterial.
befolkningsmängd, som till
exempel Finland, är nyfiber
vanligast som råmaterial.
I Finland utgör returpapper
ungefär fem procent av den
råvara som pappersindustrin
använder. Så mycket högre
siffra kan vi inte komma upp
till, då över 90 procent av
det papper som produceras i
hemlandet går på export.
Men vi är duktiga på att
samla in papper. Över sjuttio procent av det papper vi
använder återanvänds, på årsnivå 750 000 ton.
Enbart returpapper
går inte i längden
Enligt uppskattningar skulle
papperstillverkningen i Europa ta slut på några månader
om enbart returpapper skulle
användas som råmaterial,
då pappersfibrerna inte kan
återvinnas i det oändliga.
Returpapper kan återvinnas
6–7 gånger, därefter är pappersfibrerna utslitna. Därför
blandas starka nyfibrer med
returpappersfibrer.
Det papper som insamlas i
Finland används som råmaterial för tillverkning av dagstidningspapper, kartong av olika
slag, toalettpapper, hushållspapper, kuvertpapper och
värmeisoleringsmaterial. m
Text: Gerd Mattsson-Turku
Visste du att…
•Ett ton returpapper motsvarar ungefär 14 träd.
•Genom att tillverka 1 kg
tidningspapper av returpapper minskar energiåtgången med 65 procent.
•Både Sverige och Norge
är bättre på att samla in
papper än Finland m
11
Foto: ViskoTeepack
Korvskinn av
papper och viskos
På ViskoTeepack i Hangö produceras
årligen mellan 150 och 160 miljoner
meter korvskinn av papper och viskos.
F
abriken har producerat korvskinn sedan den grundades år 1952 och för tillfället går fabriken i tre
skift. Fabriken i Hangö sysselsätter cirka 160 arbetstagare men totalt sysselsätter företaget 800 personer i fem länder. Huvudkontoret finns på Åland.
Bananpalmens fibrer är urstarka
Råvaran för den syntetiska tarmen eller korvskinnet består
av papper av Abacafiber som importeras från Filippinerna
och Ecuador. I tillverkningsprocessen stryks pappersremsan med viskos. Därefter behandlas skinnet med syra och
neutraliseras med lut.
Abacan som används i korvskinnsproduktionen anses
vara en av världens starkaste fibrer. Den utvinns ur bladfibrerna i bananpalmen Musa textilis. Ibland kallas fibern
missvisande nog för Manillahampa utgående från att Manilla i Filippinerna är en av de största exporthamnarna av
abacan. Växten tillhör ändå inte hampsläktet.
Eftersom korvskinnet är ett förpackningsmaterial för livsmedel är det viktigt att materialet är hållbart. Kunderna för
korvskinnen finns inom livsmedelsindustrin runtom i hela
världen.
Vad är viskos?
Viskos är fibern som kan användas till allt från aftonklänningar till korvskinn. Viskosfibern kan utvinnas ur bomull
eller cellulosa och har ett mycket brett användningsområde.
Genom att behandla fibern på olika sätt kan man åstadkomma allt från tygliknande produkter utan vävning, så
kallade ”non-woven” material, till cellofan och korvskinn.
För att tillverka vävda material av fibern spinner man först
trådar av cellulosan som sedan sprutas genom ett munstycke. För att tillverka till exempel korvskinn behövs förutom viskosen också papper som råvara. m
Text: Maria Lindén
12
GTK
Många hävdar att de finländska
torvreserverna är på väg att ta slut.
Men enligt Geologiska forskningscentralen, som nu kartlägger torvförekomsterna, saknar påståendet
grund. Torvproduktionen kan öka
utan att lagren sinar, säger geolog
Samu Valpola.
U
nder
sommaren
har personal från
Geologiska forskningscentralen
(GTK) vandrat omkring i skogarna i bland annat norra och
södra Österbotten. Där har
de noggrant undersökt varje
torvområde på över tjugo
hektar och mätt torvdjupet.
– Sedan 1970-talet har vi
hunnit kartlägga cirka 16 000
kärr och årligen karterar vi
cirka 35 000 hektar. Informationen som vi tar fram kommer att föras in i en databas
som är öppen för allmänheten, säger Samu Valpola, geolog vid GTK i Karleby.
Det är Arbets- och näringsministeriet som har gett GTK
i uppgift att genomföra karteringen. Syftet är att utreda
var torvfyndigheter finns och
hur stora mängder det handlar om.
– Orsaken till att ministeriet
utreder situationen är att efterfrågan på torv kommer att
öka i framtiden när Finland
ska uppnå klimatmålen fram
till 2020. Enligt beräkningar
behövs nya områden på cirka
58 000 hektar för torvproduktion och därför tar vi fram
fakta, förklarar Valpola.
Het politisk fråga
Torvproduktion har varit en
het miljöpolitisk fråga ända
sedan den kom igång på allvar under 1970-talet och energikrisen som rådde då. Nu
är diskussionen om torven,
som ifrågasätts som förnybar
energikälla för att det tar över
tusen år för den att bildas, aktuell igen.
– GTK är ingen torvproducent som tar ställning i debatten. Hur och om torven ska
utnyttjas för produktion är en
politisk fråga som vi inte har
att göra med. Det enda vi gör
är att ta fram fakta och information, understryker Valpola.
Totalt finns det cirka 9,3
miljoner hektar torvmarker
i Finland. Fakta i dagsläget
är att endast en procent av
landets torvmarker är i torvproduktion, vilket i praktiken
omfattar cirka 70 000 hektar.
En stor del av dessa marker
håller efter flera år i produktion på att torka ut och därför
behövs nya områden.
Däremot är över 1,2 miljoner hektar torvmark i naturtillstånd skyddad.
– Skillnaden är dramatiskt
stor och visar att torven i FinSkogsbruket 9/2011
kartlägger Finlands
torvreserver
land inte håller på att ta slut.
Det är mycket stora mängder
torv som är skyddad så den tar
inte slut trots att produktionen
skulle utökas, hävdar Valpola.
– Men markägare som har
mindre ytor med marker med
potentiella torvreserver kan
be GTK komma ut och mäta
och göra värdering.
Dikade torvmarker
intressanta
Inga ”snabba pengar”
Att markägare ser försäljning av torvmarker som en
möjlighet är en förutsättning
för att produktionen ska kunna öka effektivt.
– Det är inte svårt att hitta
lämpliga områden för torvproduktion. Problemet är att
det ofta finns många markägare i området. Att få alla
överens om att börja bryta
torv är en utmaning. m
Text: Christoffer Thomasfolk
Foto: GTK
Det som GTK också utreder
är var torvproduktionen kan
utövas.
– Det finns stora torvreserver på dikade torvmarker. Vi
utreder också, i linje med den
nationella strategin hur torvmarkerna kan utnyttjas, vilka
områden som lämpar sig för
produktion av torv.
– Torvmängden är naturligtvis viktig, likaså olika miljöfrågor i området. Transportsträckorna ska vara så korta
som möjligt samtidigt som
kvaliteten på råvaran också
ska vara hög. Det är några
viktiga frågor som vi tar hänsyn till, förklarar Valpola.
Torvproduktion, i praktiken
torvbrytning, kan innebära
mervärde för de markägare
som har fyndigheter på sina
marker. Enligt Valpola kan
torven värderas och höja värdet på skogen.
– Informationen som GTK
tar fram bidrar till att markägare har klara argument för
värdet på skogen. Värdet på
torven kan beräknas på samma sätt som kubikmeter virke
i skogen, menar han.
Valpola understryker att
GTK endast kartlägger torvområden på minst tjugo hektar.
Skogsägare som vet att de har
torvlager i skogen kan, om
de vill, förbereda området för
produktion. Det fungerar oftast så att en torvproducent hyr
eller köper området och bryter
torven. Men Valpola påminner om att det inte handlar om
snabba pengar för någon.
– Tillståndsprocessen är
mycket lång och tar flera år
och berör flera olika myndigheter. När den processen är
klar ska vattnet pumpas bort
och området torkas, vilket
också tar några år. Så det kan
ta närmare tio år innan torvproduktionen kan inledas.
Geologiska forskningscentralen har bland annat inventerat torvområden i Vörå, mätt
torvdjupet och faställt kvaliteten på torven.
Skogsbruket 9/2011
13
Skogsskador
Tallspinnarstekelns
framfart stoppades
I våras spreds närmare 210 miljarder nematoder eller rundmaskar ut på ett 80 hektar stort område i Ytterö vid Björneborg. Det var tallspinnarstekeln som blev utsatt för
biologisk bekämpning.
T
allspinnarsteklarnas
angrepp i området
hade lett till att närmare 200 hektar tallskog måste avverkas i förtid,
och risken var överhängande
att insekten under sommaren
skulle sprida sig ytterligare
tiotals hektar.
Sydvästra Finlands skogscentral skötte besprutningen,
som var den första i sitt slag
i världen.
– Vi följer nu noga med hur
stekelpopulationen utvecklas.
Bekämpningen lyckades mer
än väl och skadegöraren har
inte spridit sig till nya områden, säger forskare Antti
Pouttu på Skogsforskningsinstitutet.
Larverna äter barren
Stekelns larver lever i marken
i 2–3 år innan de förpuppar
sig och kläcks. Efter det fly-
På Ytterö spreds 210 miljarder nematoder ut med
traktorspruta i ett försök att
biologiskt bekämpa tallspinnarstekeln.
ger de upp till tallarnas toppar och lägger ägg i barren.
Larverna som kläcks ur äggen
äter sedan upp barren.
– Senare i höst tas prov som
visar om besprutningen tog
kål på de larver som ännu
finns i marken. Då fattas beslutet om eventuella nya besprutningar, tillägger Pouttu.
Tallspinnarstekeln hör till
Finlands naturliga fauna och
finns överallt där det växer
tallar. Angreppet i Ytterö är
den första massattacken i
Finland. I Mellaneuropa och
Baltikum gör insekten stor
skada. Attackerna har i värsta
fall pågått i tiotals år och förstört upp till hundratusentals
hektar skog.
– I Svenskfinland ligger
främst Hangö med dess vidsträckta tallskogar och moiga
jordmån i riskzonen. Tallspinnarstekelns förekomst är beroende av en varm sommar
och jordmånens beskaffenhet, avslutar Pouttu. m
Text: Marianne Palmgren
Foto: Hannu Heikkilä
Begränsad allemans­
rätt i Sverige?
Miljöminister Andreas Carlgren säger att han
kan tänka sig att införa inskränkningar i allemansrätten. Han menar att företag som nyttjar
privat mark i kommersiellt syfte ska betala för sig.
A
Tallspinnarstekelns larver lever 2–3 år i marken innan de förpuppar sig och kläcks.
14
llt eftersom naturturismföretagandet i Sverige ökar har
allemansrätten blivit ett hett ämne, skriver tidningen
Skogsland. Bör markägarna kompenseras för det slitage och de skador som eventuellt kan bli? Markägarna säger
ja och får medhåll av miljöministern.
Enligt Carlgren är det sunt företagande att den som bedriver kommersiell verksamhet också ska vara beredd att betala
en avgift.
Naturvårdsverket arbetar med en utredning kring allemansrätten. Markägarna och Lantbrukarnas Riksförbund
LRF har länge velat göra ett tillägg till allemansrätten: organiserad kommersiell verksamhet på annans mark bör inte
omfattas. Naturvårdsverkets utredning beräknas vara klar i
höst. m
Skogsbruket 9/2011
Skogsskador
Döda granar betyder inte auto­
matiskt granbarkborreangrepp
L
okalt sett finns det
stora skillnader på hur
omfattande granbarkborreangreppen var i
somras.
– Läget för norra Sibbos
del är inte alls som i fjol. Då
märkte jag redan i augusti att
något var på tok. På nyligen
avverkat virke fanns bruna
borrmjölshögar då andra generationens granbarkborrar
gick till attack. För tillfället ser
det mycket bättre ut i skogarna. Jag saknar inte fjolåret, säger revirinstruktör Rolf Wickström på Södra skogsreviret.
Övervintrade inte
Allt är inte granbarkborrens fel
Alla döda eller döende granar
i skogen har inte angripits av
granbarkborren. Den större
dubbelögade bastborren orsakar liknande skador på granen.
– Typiskt för granbarkborreangrepp är att barken lossnar i stora flagor och flagorna
är större än handflatan. Vid
angrepp av bastborren hålls
barken kvar på stammen,
barkflagorna som lossnar är
inte större än nageln, förklarar Pouttu.
Den sextandade barkborren kan också blandas ihop
med granbarkborren.
– Den sextandade granbark-
borrens gångsystem liknar en
stjärna i jämförelse med granbarkborrens gångsystem. För
skogsägaren lönar det sig att
kunna identifiera granbarkborrens gångsystem med parningskammare, modergångar
och larvgångar. Det är det
allra säkraste kännetecknet,
tillägger Pouttu.
Vid angrepp – fatta
snabba beslut
Det lönar sig att kolla granskogarna ännu i höst.
– Om skogsägaren märker i
oktober att granbeståndet angripits lönar det sig att till exempel planera avverkningen
till vårvintern.
– Arbeta också upp färska
vindfällen och använd fångstvirke. Det är en bekämpningsmetod som betyder att
man låter en del stammar bli
angripna av granbarkborren
och sedan forslar man bort
stammarna innan borrarna
lämnar fångstvirket i juli.
Bekämpar man granbarkborren på fel sätt gör man
mer skada än nytta i sin skog.
Det är viktigt att inte ringakta
– Den här granen är full av
granbarkborrar, på stammen
syns hålen med borrmjöl där
de borrat in sig, säger forskare
Antti Pouttu.
granbarkborrens
naturliga
fiender som hackspettar, myrbaggen och rovlevande vedflugelarver.
– Spara helt barkfallna granar. De är fulla av rovdjur
som för sin del minskar på
➜
Foto: Jaana Kankaanpää
Foto: Åke Lindelöw, SLU
– På granbarkborredrabbade
områden söder om Salpausselkäåsen har granbarkborren
fortsatt sin framfart. Skogscentralerna kommer under
senhösten att skicka rapporter
till oss så vi får en helhetsbild
av situationen, säger äldre
forskare Antti Pouttu från
Skogsforskningsinstitutet.
– I fjol kom vintern snabbt.
Det verkar som om en stor del
av den andra generationens
granbarkborrar inte hann bli
fullvuxna innan kylan kom.
Endast fullvuxna individer
övervintrar, som larv eller
puppa klarar de inte vintern.
Det är nu av största betydelse hur vädret blir i oktober.
Om det blir en varm och lång
höst hinner den andra generationen barkborrar bli fullvuxna innan kölden sveper över
Finland.
Foto: Marianne Palmgren
– Granbarkborreangreppen ökade i somras, säger forskare Antti Pouttu. Nu gäller det
för skogsägaren att kunna identifiera när det är granbarkborren som varit framme.
Bruna borrmjölshögar, som påminner om kanel, är ett tecken på
att garnbarkborrar har gått till attack.
Skogsbruket 9/2011
Granbarkborrens gångsystem med en bredare modergång och
smala larvgångar som går ut från den.
15
Skogsskador
Massinvasionen av tall­
steklar är nu över
I
nom Kustens område
skedde de allvarligaste
angreppen i Österbotten
där 250 000–300 000
hektar tallskog angreps. I
Karleby, Kronoby, Nedervetil
och Terjärv fortsatte massförekomsten i två år och på vissa
ställen var tallarna så gott som
kalätna. Sydkusten klarade sig nästan helt utan tallstekelangrepp
– Träden överlever angrepp
av röda tallstekeln och repar
sig fort, säger Gunnar Salingre
på Kustens skogscentral.
med undantag för Åboland.
Kimitoön drabbades svårt
sommaren 2008. Drabbade skogar ser dramatiska ut, men tallarna dör
sällan eftersom tallstekelns
larver undviker att äta upp
årsskotten. Vid hårda angrepp
dör ungefär fyra procent av
tallarna i beståndet. De tallar som dukar under är vanligen de svagaste exemplaren.
Barrförlusten betyder ungefär
40 procents tillväxtförlust under en tioårsperiod och dessutom blir träden en måltavla
för andra skadegörare.
Foto: Gunnar Salingre
Tallstekelangreppen sker i cykler. Sannolikt kommer vi om 15–40 år att få uppleva
nästa svåra massförekomst, säger Gunnar Salingre, föredragande på Kustens skogscentral. De angripna tallarna har repat sig bra, men det blir tillväxtförluster.
Larverna äter till dominerande del på fjolårsbarren.
Biologisk bekämpning
Foto: Margita Törnroth
– Massinvasionen drabbade
tallar i alla åldrar. Kulmen
nåddes sommaren 2009 varefter tallstekelstammen kollapsade på grund av naturliga
fiender, alltså av parasiter och
sjukdomar, säger Salingre.
Effektivast bekämpas tallstekeln genom att sprida ett
polyedervirus, ett virus som
dödar stekelns larver och är
ofarligt för såväl människan
som naturen. En enda flygbesprutning utfördes och det
var 2007 i Nystadstrakten på
initiativ av Sydvästra Finlands
skogscentral.
➜ granbarkborrepopulationen,
säger Pouttu.
Granbarkborrar i
Österbotten
Det har rapporterats om granbarkborreangrepp i Norrland
i Sverige. Är Österbotten i
riskzonen?
– I teorin är det möjligt att
16
granbarkborrarna
kommer
över från Sverige till Finland.
I praktiken är det onödigt att
bekymra sig ifall svenskarnas granbarkborrar kommer
till Österbotten då där redan
finns en granbarkborrepopulation på plats.
– I Österbotten handlar det
i främsta hand om att väderleksförhållandena blir gynn-
samma så att borrarna också
där kan börja massföröka sig,
säger Pouttu.
Lugn sommar
Om man bortser från granbarkborrarna har sommaren
varit relativt stillsam på skadefronten.
– En del angrepp på löv-
Mitt under tallstekelinvasionen kom en ändring i insektlagen för att underlätta byråkratin med flygbesprutning.
– Flygbesprutning är hos
oss förbjuden enligt lag och
därför ändrades lagen så att
skogsägare på egen bekostnad kan utföra besprutningar.
Men det är ingen idé att bespruta den röda tallstekeln,
eftersom vi nu har svart på
vitt att träden överlever angreppen och repar sig fort,
avslutar Salingre. m
Text: Marianne Palmgren
träd har skett i sommar. Det
är främst frostfjärilen och
björkfrostmätaren som varit
i farten, men skadorna har
inte varit omfattande, avslutar
Pouttu. m
Text: Marianne Palmgren
Skogsbruket 9/2011
Med sikte på skogs­
brukets naturvårdskort
Att känna igen växter är svårt, det är gruppen jag träffar överens om. De deltar i en
förberedande kurs inför färdighetsprovet för skogsbrukets naturvårdskort. Målet är
att avlägga en examen som visar att de bland annat känner igen viktiga livsmiljöer
i skogen samt principerna för vattenvård.
D
et är drygt 30
personer med på
kursen som förbereder deltagarna
inför färdighetsprovet. I dag
står växtartkännedom på programmet och biolog Anita
Storm håller i trådarna. Yrkesakademin i Vasa arrangerar
kursen medan Kustens skogscentral ordnar färdighetsprovet. Efter avklarat prov får
deltagarna ett kort som bevis
på att de känner till skogsnaturvårdens grunder. Gruppen
utgörs främst av skogsmaskinförarstuderanden, skogsmaskinentreprenörer och deras
anställda men även en del
skogsfackmän har passat på
att delta. Intresserade skogsägare är också välkomna.
Pernilla Kvist, utbildare på
Yrkesakademin, berättar att
man siktar på att framöver
hålla en utbildning med efterföljande examenstillfälle
per år.
– Än så länge kräver inte
skogscertifieringen att maskinförarna skall ha ett naturvårdskort i bakfickan, men
det kan i framtiden bli ett allmänt krav för anställning, säger Pernilla Kvist.
röjning är det nu maskinföraryrket som kallar.
– Jag tror nog att jag kommer att ha nytta av det jag
lär mig och med tanke på
arbete är det bra om jag får
naturvårdskortet, säger Stefan
Westerlund.
Kim Stagnäs berättar att
han faktiskt redan gått den
förberedande utbildningen
en gång. Han avlade aldrig
färdighetsprovet
eftersom
arbetsgivaren inte krävde
det. Nu kräver Stora Enso att
entreprenörer ska ha naturvårdskortet, så Kim har satt
sig på skolbänken igen med
sikte på att avlägga examen.
– Växtartkännedomen känns
aningen onödig, men jag tycker det är viktigt att känna igen
livsmiljöer och principerna för
god vattenvård. De kunska-
perna får jag använda nästan
dagligen i mitt arbete, säger
Kim.
Kim är skogsmaskinentreprenör och har alla Maxforest
förare med på kursen.
– Visst blir det dyrt då maskinerna står stilla flera dagar
men vi har nog nytta av naturvårdskortet, säger han. m
Text och foto: Nina Jungell
”Det är viktigt
att känna igen
livs­miljöer”
Stefan Westerlund jobbar
enligt läroavtal för Sebastian
Smått i Pörtom, Närpes. Efter
att ha jobbat inom verkstadsindustrin och därefter med
Skogsbruket 9/2011
Biolog Anita Storm förklarar och deltagarna funderar.
17
Skogsvårdsföreningen
förbättrar vägar
Det är inte längre enbart skogscentralen som utför vägförbättringar och rensar diken
i Österbotten. Skogsvårdsföreningen är sedan fusionen också ett alternativ. Vi har
flera projekt på gång, men kan ta emot fler, säger skogsvårdsinstruktör John Berg.
N
är Skogsvårdsföreningen Österbotten bildades vid
årsskiftet 2008–
2009 var ett syfte med fusionen att stärka och bredda serviceutbudet. Och så blev det
också. I dagens läge har den
nya föreningen flera skogsvägbyggen på gång.
Konkurrens ger
bättre service
En skogsväg
bör hålla för
trafik drygt
elva månader
om året.
– Att vi numera konkurrerar
med Kustens skogscentral
ser jag bara som positivt för
markägarna. När det uppstår
konkurrens ökar kvaliteten
på servicen, säger John Berg,
skogsvårdsinstruktör med ansvar för skogsförbättring vid
Skogsvårdsföreningen Österbottens södra distrikt.
Enligt honom finns det
många fördelar för skogsägare som väljer att anlita Österbottens skogsvårdsförening.
– För det första är det deras egen organisation som
utför arbetet och för det andra har föreningen ifråga en
nära kontakt till markägarna
genom de lokala områdesansvariga fackmännen, förklarar
Berg.
Kostnaderna är lika
Kostnaden för ett vägbygge,
en ny skogsväg eller grundförbättring av en gammal, är
ganska lika oavsett vem som
anlitas för ett projekt. Fordringarna för de statliga stöden
bör uppfyllas av alla aktörer.
18
Skogsbruket 9/2011
– Väntetiden för ett projekt
är också kortare för föreningen eftersom vi inte har många
äldre projekt som ligger och
väntar, säger Berg.
Stora vägprojekt
tar tid
Stora projekt, med många
markägare inblandade, tar
lång tid att planera och förverkliga. Först ska väglagets
styrelse besluta om till exempel grundförbättring av en
väg. Därefter kontaktas aktören, skogsvårdsföreningen eller skogscentralen, som kommer ut och informerar om
stödmöjligheter och praktiska
frågor, oftast på ett allmänt
vägmöte.
Därefter beslutar väglaget
vem som får arbetet.
– För att projektet sedan
ska komma igång krävs fullmakter av åtminstone sjuttio
procent av markägarna som
ingår i väglaget. Därefter kan
planeringen starta, förklarar
Berg. Arbetet med att samla
in fullmakter tar mest tid.
Ett bevis för att processen
är rätt långsam är de fem
vägprojekt som Berg har på
bordet, tre grundförbättringar
och två nybyggen. Grävarbetet på den första vägen inleds
i höst.
Berg beskriver efterfrågan
på
skogsvårdsföreningens
tjänster som relativt bra.
– Men vi har kapacitet att ta
emot fler projekt med tanke
på att processerna är långsamma. Vi talar om 3–4 år
innan de har slutförts så därför kan vi ta emot fler.
Under hundra euro
per hektar
Grundförbättring av en skogsväg är en långsiktig investering för markägarna, men
stödmöjligheter finns. För en
grundförbättring betalar staten femtio procent i stöd och
för byggandet av en ny väg
trettio procent i Österbotten.
Räknar man priset per hektar
inklusive det statliga stödet
Skogsbruket 9/2011
Vid grundförbättring
av skogsvägar byts
betongtrummor ut
mot plasttrummor.
handlar det om 60–100 euro
netto, enligt Berg.
– Är det fråga om att bygga
en ny skogsväg kan mark­
ägarna räkna med det dubbla,
det vill säga cirka 200 euro
per hektar.
En stor del av det finländska skogsvägnätet har varit i
bruk i över trettio år. Vägarna
byggdes inte heller för dagens
stora virkestransportbilar och
det gör att det till slut är nödvändigt med en grundförbättring för att vägen skall hålla
för dagens transporter.
– När man får bekymmer
att ta sig fram med personbilen börjar det vara dags för
en grundförbättring. Ju mera
vägkroppen körs sönder desto dyrare blir det att grundförbättra vägen.
Körbara elva
månader om året
En grundförbättring består
av en hel del olika moment.
Vägkanten rensas på sly,
gamla trummor byts ut, diken
rensas, vägkroppen formas
att vara högst på mitten och
därefter läggs nya gruslager.
Målet är att den förbättrade
skogsvägen ska kunna hållas
öppen under så lång tid av
året som möjligt.
– En grundförbättrad väg
ska hålla för trafik drygt elva
månader om året. Men vid
menförestider, i huvudsak under våren, rekommenderar vi
att vägen ska hållas stängd.
När markägarna fått det statliga stödet är det också de
som ska se till att vägen hålls
i farbart skick så länge som
möjligt.
Flis kan försämra
vägarna
Ifråga om att hålla vägen i
skick har energivedshanteringen börjat skapa huvudbry
för väglagen. Orsaken är att
det ofta blir avfall på vägen
när virket flisas eller när stubbar och grot körs bort.
– När skräpet lämnas kvar
blir vägytan blöt och slipprig
om det inte läggs grus ovanpå.
Det här har blivit ett litet problem och det bör understrykas att den som utför arbetet,
det vill säga entreprenörerna,
ska städa efter sig. m
Text: Christoffer Thomasfolk
Foto: Gerd Mattsson-Turku
19
Skogsägarna positiva till
skogscentralens kampanj
I våras skickade Kustens skogscentral åt hundratals skogsägare förslag till åtgärder
som borde utföras i deras skogar. En av de som fick brevet med en skogsvårdskarta
var Johan Hägglund.
– Jag tycker att det är att bra att man som
skogsägare får en puff så att man vet vad som
bör göras i skogen.
Så kommenterar Johan Hägglund, skogsägare från Pedersöre, Kustens skogscentrals
brevkampanj som genomfördes i våras. Då
skickades sammanlagt 700 skogsvårds- och
avverkningskartor ut. Hägglund var en av de
hundratals skogsägare som fick ett brev på
posten.
– Jag var faktiskt inte medveten om att jag
hade åtgärder som behövdes vidtas i min
skog. Jag ställer mig mycket positiv till att
skogscentralen tar kontakt och man ska också komma ihåg att det inte är något tvång,
utan åtgärdsförslagen är frivilliga, säger han.
Hägglund är inte ensam om omedvetenheten. Den största orsaken till att viktiga skogsvårdsåtgärder lämnas ogjorda i de finländska
skogarna är att många skogsägare inte vet
vad som bör göras i deras skogar.
– Det är faktiskt ganska vanligt att skogsägarna inte vet att det finns skiften som behöver åtgärdas. Anledningarna till det är bland
annat att skogsägarna inte har samma kontakt till skogen som tidigare, förklarar Martin Sjölind, skogsvårdsrådgivare vid Kustens
skogscentral.
Johan Hägglund var en av många
skogsägare på Kustens skogscentrals
område som fick åtgärdsförslag på
posten i våras. Nu ska han gallra ett
skifte och utföra röjning med egen
kraft.
Tydliga kartor
Utgående från skogsbruksplaneringens områdesdata plockar skogscentralen ut de figurer som har åtgärdsförslag inom de närmaste
fem åren. Kartorna över var figurerna finns
skickas sedan ut till skogsägaren.
– Med kartan följer ett brev där vi förklarar
kartans innehåll och vad de olika benämningarna betyder. Olika skogsskötselarbeten
och gallringar finns med på kartorna, säger
Sjölind.
Hägglund visar brevet som han fick från
Kustens skogscentral. På kartan finns tydligt
inritat figurerna och i hans fall finns handlar
det om en liten gallring och en röjning.
– Det var inte alls svårt att förstå informationen utan åtgärderna är tydliga, säger han.
I brevet uppmanas de skogsägare som är
20
Skogsbruket 9/2011
Foto: Martin Sjölind
redo att utföra de förslagna
åtgärderna att ta kontakt med
skogscentralen. Hägglund berättar att det inte tog lång tid
innan skogscentralens fackman tog kontakt efter att han
hade skickat in svarsblanketten.
– Med mitt tillstånd kunde
skogscentralen meddela åt
olika aktörer att jag har en
gallring. Skogsbolagen kommer att ta kontakt med mig
och jag får själv välja bland
offerterna och bestämma vem
som ska få köpa virket.
– I och med att jag har bara
en liten gallring på 1,4 hektar
är skiftet inte så värst intressant, men jag räknar med att
få några bud, säger Hägglund.
Röjningen däremot tänker
han göra på egen hand.
– Jag fick tips av en skogsfackman hur jag ska göra
så det ska inte vara så svårt.
Men jag kunde också ha haft
en aktör i branschen att utföra
röjningsarbetet.
Stefan Borgman som är utvecklingschef på Södra skogsreviret deltog i allmänna klassen. Han
placerade sig på 18:e plats.
Skogsfackmän
tävlade
Gratis förmedlingstjänst
Sjölind berättar att de arbeten som skogsägarna vill ha
utomstående hjälp med förs
vidare till skogscentralens
arbetsförmedlingstjänst ”Min
Skog Ägor och jobb”. Enligt
honom har bara seriösa aktörer tillgång till tjänsten med
kartor på vilka arbetsobjekt
som finns till buds.
– Aktörerna, däribland
skogsvårdsföreningar, virkesköpare och en mängd mindre
skogsserviceföretag kan då
ta direkt kontakt med skogsägaren och ge en offert. De
har tillgång endast till den
information om skogen som
skogsägaren ger oss tillstånd
att ge vidare.
– Förmedlingstjänsten är
helt gratis för skogsägaren
och på det här sättet skapar
skogscentralen kontakter som
skogsägaren inte alltid själv
visste var möjliga och skogen
sätts i skick, säger Sjölind. m
Text och foto:
Christoffer Thomasfolk
Skogsbruket 9/2011
Över 100 skogsfackmän som jobbar på skogscentraler, i
skogsvårdsföreningar och skogsreviret deltog i slutet av augusti i mästerskap i skogsfärdighet för Tapio som i år avgjordes
i Sjundeå. Svenskfinland var bra representerat med fem deltagare från Åland och elva från fastlandet.
S
vante Nilsson som
jobbar som skogsförbättringsförman på
Kustens skogscentral
var tävlingsledare.
– Banan med uppgifterna
fick bra respons av deltagarna, säger Svante Nilsson. Den
var 2,1 kilometer lång. Av de
tävlande deltog knappt hälften i den allmänna klassen
som innebär att de förutom
uppgiftsbanan även orienterade. Orienteringsbanan var
4,8 kilometer för herrar och
3,8 kilometer för damer.
– I de här tävlingarna deltar
också många pensionärer och
privata skogsbruksföretagare.
Sex damer ställde upp.
Längs uppgiftsbanan fanns
13 uppgifter. Enligt Nilsson
var de två uppgifterna med
artkännedom svårast.
– Druvfläder och brakved
var de två växter som deltagarna skulle namnge och
många fick noll poäng på de
här två uppgifterna. Stämplingsytan var också svår. Deltagarna hade värderat kubikmetrarna i underkant.
Det blev inga medaljer för
deltagare från Svenskfinland.
Den bästa placeringen nådde
Roger Nygård, som blev femma i uppgiftsklassen. I samma
klass kom Göran Furu på tionde plats och Kaj Borgmästars på tolfte plats.
I allmänna klassen som
också innefattar orientering
blev Lars-Erik Östman trettonde, Ove Simosas fjortonde
och Johan Byggningsbacka
sextonde. m
Text: Gerd Mattsson-Turku
21
Så tillverkas ett bio­logiskt
bekämpningsmedel
Rotstop är ett av de två preparat som finns för bekämpning av rotröta, som orsakas
av svampen rotticka. Det är ett biologiskt preparat som innehåller sporer av pergamentsvamp, som är rottickans naturliga fiende. Rotstop är en finländsk produkt,
framtagen av Verdera Oy. Här får du följa med framställningen av preparatet steg
för steg.
P
ergamentsvampen
växer
mera aggressivt än rottickan
på en stubbyta. När man får
pergamentsvampen först på
stubbytan har rottickan inte längre någon chans att etablera sig. Pergamentsvampen får bara dött trä att förmultna
och utgör ingen fara för levande träd.
Preparatet med sporer av pergamentsvamp sprids ut på stubbarna
då avverkningsmaskinens svärd kapar stammarna.
OBS! Stubbehandling gör inte granar som är angripna av rotröta friska,
men den hindrar rottickan att sprida
sig till friska skogar. Rottickan lever
kvar i marken i rötter från gamla stubbar upp till 50 år efter avverkningen.
Sporer finns i luften under sommarhalvåret, från morsdag till farsdag. m
Pergamentsvampen lever naturligt i våra skogar.
Den är en rötsvamp, som bara angriper död ved.
Här har den etablerat sig på en massavedsklamp
i en virkestrave.
1. Sporer av pergamentsvamp lagras hos Verdera i -80 grader i
små ampuller och väcks till liv. Det är fråga om svampstammar
av den pergamentsvamp som naturligt växer i våra skogar. Sporerna är verkligt små, omkring 0,015 millimeter.
22
2. Svampens sporer överförs till en flaska som innehåller en näringslösning av maltextrakt och odlas där en tid. Svampen växer
som mycelbollar i lösningen.
Skogsbruket 9/2011
Italien har förbjudit
plastkassar i butikerna
3. Från näringslösningen överförs pergamentsvampen till ett fast
växtunderlag som består av silikatpartiklar och näringslösning,
där svampen odlas vidare. Redan efter några dagar syns pergamentsvampen som ett ljust ludd på ytan av växtunderlaget.
I laboratoriet känns en svag svampdoft som kommer från ventilationsslangen i odlingsskåpet. Det skvallrar om att pergamentsvampen har börjat växa bra.
Det biologiska bekämpningsmedlet är klart omkring tre veckor
efter att odlingen startade.
4. Rotstop finns som flytande preparat från 2007. Tidigare fanns
det bara i pulverform och det upplevde skogsmaskinförarna
som besvärligt. Det är lättare att blanda ut ett flytande preparat
i vatten.
Flaskorna innehåller 0,5 deciliter Rotstop och i den vätskemängden finns det 100–500 miljoner svampsporer. Före användningen späds preparatet ut med vatten. En flaska utblandas i 50 liter vatten. Den mängden räcker till stubbehandling i
1–2 hektar gallringsskog och 0,5–1 hektar slutavverkningsskog.
Från och med i år har det varit förbjudet att använda plastkassar i butikerna i Italien. EU utreder
som bäst möjligheten att begränsa användningen av plastkassar i övriga EU-länder.
I
talien har en lag som förpliktar butikskedjor att i
stället för plastkassar erbjuda kunderna kassar som
är biologiskt nerbrytbara
och tillverkade av tyg eller
papper.
Efterfrågan på papperskassar har ökat betydligt efter
förbudet. Elektronikaffärer,
klädbutiker och apotek gynnar papperskassar av vitt
papper, då de är ett bra underlag för reklamtryck. Livsmedelskedjor använder bruna eller vita papperskassar.
EU-kommissionen utreder som bäst effekterna av ett totalförbud mot plastkassar inom hela EU-området. Tre alternativ
diskuteras. Plast används nästan i samma utsträckning som
nu eller också begränsas användningen genom beskattning
och andra avgifter. Det mest radikala alternativet är att helt
och hållet förbjuda användningen av engångskassar av plast
inom EU-området. m
info
från
5. Efter att Rotstop blandats med vatten tillsätts en färgtablett,
som gör brukslösningen blå. Det görs för att den som utför stubbehandlingen ska kunna kontrollera att aggregatet som sprider
ut preparatet fungerar. Minst 90 procent av stubbytan ska vara
blåfärgad.
Färgen försvinner inom några dagar, men om det är mycket
torrt och varmt väder kan preparatet sugas in i splintveden ganska snabbt efter behandlingen och syns då bara i kärnveden.
Text: Gerd Mattsson-Turku
Foto: Verdera Oy
Skogsbruket 9/2011
Föreningen
för
Skogskultur
Föreningen för Skogskultur vill
befrämja skogsbruk och skogskultur i svenskbygderna i Finland. Föreningen ger bland annat
ut tidningen Skogsbruket, som du
nu håller i din hand, samt delar
ut reseunderstöd till skolor och
övriga stipendier.
Genom att bli medlem kan du
stöda vår verksamhet. Medlemsavgiften är endast 9 euro per år.
Kontakta då föreningens sekreterare. m
Föreningen för
Skogskultur r.f.,
sekreterare Nina Jungell,
c/o Kustens skogscentral,
Kvarngatan 15, 65100 VASA,
[email protected],
tfn 040-5321165
23
Kyrkan som skogsägare
Nio av tio församlingar äger skog. Skogsinnehavet varierar från några hektar till
närmare 5 000 hektar. Skogarna sköts enligt en skogsbruksplan.
M
ed 170 000
hektar skog är
den lutherska
kyrkan en stor
skogsägare.
Skogsinkomsterna spelar dock en mycket
blygsam roll i de enskilda församlingarnas ekonomi. I snitt
utgör nettoinkomsterna från
skogen under en procent av
inkomsterna.
Skogen är bank för
många församlingar
En församling äger i medeltal
400 hektar skog. Mest skog
äger församlingarna i östra
och norra Finland. Minst skog
äger församlingarna i sydvästra Finland.
Skogen utgör en bank för
många församlingar som
de tar pengar från för olika
byggprojekt. Numera kan församlingarna också använda
skogsinkomster för den löpande verksamheten.
Församlingarna har mycket
stränga regler för sitt skogsbruk. De ska ha en skogsbruksplan som uppdateras
vart tionde år. De äldsta
skogsbruksplanerna härstammar från 1850-talet.
Många församlingar har
fredat skog och även frivilligt lämnat skog orörd, främst
gammelskogar.
Skötseln konkurrensutsätts
I Svenskfinland är de kyrkliga samfälligheterna*) stora
skogsägare.
• Kronoby kyrkliga sam fällighet, 1 248 hektar
• Närpes kyrkliga sam fällighet, 1 130 hektar
• Nykarleby kyrkliga sam fällighet, 1 095 hektar
24
Kronoby kyrkliga samfällighet
har bildats av Kronoby, Nedervetil och Terjärv församlingar. Enligt ekonomichef
Kari Harju på samfälligheten
utgör inkomsterna från skogen 5 procent av församlingarnas inkomster.
– I fjol var skogsinkomsterna 131 000 euro och utgifterna 5 600 euro, säger Harju. Inkomsterna var större än
vanligt och utgifterna mindre
än vanligt. Skogsinkomsterna
fördelas på samma sätt som
skatteinkomsterna, dvs. ett
likställt grundbelopp till de
tre församlingarna och resten
enligt medlemsantal.
– Skogarna förvaltas av samfälligheten och skogsbruksplanen är ett mycket viktigt arbetsredskap. Ekonomichefen
ansvarar för skötseln i samarbete med Österbottens skogsvårdsförening. Nuvarande avtal med skogsvårdsföreningen
går ut 2017. En liten samfällig-
het har ingen möjlighet att anställa en egen fastighetschef.
– Enligt upphandlingslagen
ska vi konkurrensutsätta alla
upphandlingar över 30 000
euro och skogsbruksplanen
utgör inget undantag. m
Text: Gerd Mattsson-Turku
*) Enligt
kyrkolagen ska församlingar
som är belägna inom samma kommun bilda en kyrklig samfällighet. En
kyrklig samfällighet kan även bildas
av församlingar som är belägna inom
två eller flera kommuner. Samfälligheten har hand om alla fastigheter och
stödfunktioner, som t.ex. begravningsväsende, centralregister, köksfunktioner och städfunktoner. Primärförsamlingarna ansvarar för den andliga
verksamheten.
Så blev kyrkan skogsägare
K
yrkan och församlingarna är ingen ny skogsägare. På
1200-talet började personer som omvänt sig till kristendom donera gamla offerplatser och heliga lundar till kyrkan.
På 1300-talet blev det tvång på att det till varje kyrka som
byggdes skulle höra ett jordbruk med tillhörande byggnader
som prästen fick disponera över.
Till prästgården skulle också höra åker, betesmark, äng,
skog och fiskevatten.
Som kuriositet kan nämnas att klockaren hade rätt att ha
djur på bete på gravgården och därför påbjöd kyrkolagen att
gravgården måste vara ingärdad. m
Skogsbruket 9/2011
SKOGSMARK PÅ ÅL AND
Många vill köpa men färre säljer
Efterfrågan på skogmark är större än utbudet på Åland och när något bjuds ut går
det i regel lätt att sälja – ofta till ett pris som överstiger skogens avkastningsvärde.
Drömskifte
Markus Fellman säger att
trenden varit den samma så
länge han varit i branschen
eller från 1986. Skogsskiften
blir sällan osålda, oavsett hur
de är beskaffade, och de säljs
oftast mot anbud.
– Ett drömskifte för mig som
mäklare är ett rejält område,
på Åland räknas allt över
Skogsbruket 9/2011
Foto: Margita Törnroth
T
vå fastighetsmäklare
på Åland, Sven-Olof
Karlsson vid Fastighetsbyrå Karlsson och
Markus Fellman vid Fastighetskonsult, säger samma sak
om marknaden för skogsmark
på Åland. Många vill köpa
men färre vill sälja och köparna har olika motiv. En del
är ”riktiga skogsmänniskor”
som har skogsbruk som biinkomst och som vill utöka sina
ägor medan andra vill ha ett
mindre skifte där de kan idka
”hobbyskogsbruk” och kanske
hugga den ved de behöver för
eget bruk. Det finns också en
del som vill köpa skogsmark
för att få möjlighet att jaga.
– Dessutom finns en grupp
köpare som tror på markens
bestående värde och som
vill plöja ner sina överloppsslantar i något handfast, säger
Sven-Olof Karlsson.
Rågrannar brukar också
vara på alerten om ett område
bjuds ut.
– Just nu är utbudet av
skogskiften något bättre än
det varit under de tio-femton
senaste åren. Det kan vara en
slump eller det kan bero på
att markägare noterat att priserna är höga och tycker att
det är läge att bjuda ut sina
områden, säger Karlsson.
tio hektar dit, som består av
växtlig skogsmark, inte enbart
berg.
Sven-Olof Karlsson håller med. Det är sällan några
problem att sälja rejäla skiften. För en tid sedan ville en
säljare testa marknaden och
delade upp ett skifte på 50
hektar på tre delar som köparna fick bjuda skilt på. Men
området såldes senare som en
helhet.
Bland säljarna finns jordbrukare, som avvecklar, och
dödsbon, vissa av dem med
arvingar spridda över värl-
den som inte vill eller kan bry
sig om skogsmark på Åland.
Också i samband med arvskiften, då kontanta medel
kan behövas, kan ett skifte
bjudas ut.
Priset varierar givetvis beroende på områdets karaktär
och mäklarna nämner summor från 1 000 upp till 7 000
euro per hektar.
Tar ansvar
Vid Ålands skogsvårdsförening följer man noga med händelserna på fastighetsmarkna-
den och verksamhetsledaren
Torbjörn Björkman säger att
de som köpt ett skogskifte ofta
hör av sig och undrar vilka åtgärder de ska vidta. Han säger som mäklarna – det finns
alla sorter bland köparna,
även helt gröna skogsägare
som köpt ett skifte mest som
terapi eller för jaktens skull.
– Men de tar absolut sitt
ansvar som skogsägare, de
lämnar inte marken vind för
våg när de väl köpt den, säger
han. m
Text: Helena Forsgård
25
Översikt
B
över virkesmarknaden
Tillfälligt minskad
efterfrågan på virke
örjan på höstens virkeshandel har överraskat. De senaste
veckorna har skogsägarna bjudit ut mera virke än
vad skogsindustrin har kunnat
köpa. Några virkesköpare har
begränsat inköpsaktiviteten
och det har lett till överutbud
och även vänt virkespriserna
nedåt. Enligt inköpsstatistiken
borde skogsindustrins behov
av virke vara stort resten av
året. Det är en självklarhet
att skogsindustrin är försiktig
med sin råvirkesanskaffning
på grund av osäkerheten på
marknaderna för skogsindustriprodukter. En jämnare virkeshandel skulle ändå vara
bättre för såväl säljare som
köpare.
Under första halvåret har
massa- och pappersindustrins
virkesförbrukning i stort sett
stannat på fjolårets nivå. I
jämförelse med samma period i fjol har marknadsavverkningarna ökat med 2,5
miljoner kubikmeter och importen av massaved och flis
med 0,5 miljoner kubikmeter.
Dessutom har sågindustrins
halvårsproduktion ökat med
en tiondedel. Därför har ungefär 0,4 miljoner kubikmeter mera sågverksflis kunnat
levereras till massa- och pappersindustrin. I sin helhet har
massa- och pappersindustrins
råvarureserver ökat med cirka
3,5 miljoner kubikmeter i
år. Det är också sannolikt att
förra årets stormstämplingar
har vuxit med flera miljoner
kubikmeter från Skogsforskningsinstitutets uppskattning,
som var 8,1 miljoner kubikmeter.
Massa- och pappersindustrins framtid innehåller
många frågetecken. Massalagren har ökat med flera dagar och skriv- och tryckpappersindustrins lönsamhet är
svag. Vid sidan av utökade
virkesreserver avspeglar sig
naturligtvis marknadsrealiteterna på inköpsaktiviteten.
Sågindustrins marknadsutsikter är också svåra att förutspå för en längre tid framåt.
Produktionsvolymerna
har
stigit inte bara i Finland utan
också i flera andra länder. På
grund av detta vill inköparna
av trävaror inte öka sina lager.
Byggnationen och därigenom
efterfrågan på olika träförädlingsprodukter är svag i
många länder och inköparna
vet att producenterna kan fylla deras lager med kort varsel.
I framtiden får skogsägarna
vänja sig vid större fluktuationer i efterfrågan på virke. Under hösten bör skogsägarna
kontrollera att alla virkesförsäljningsinkomster från förra
årets skattelättnadsperiod redovisas innan året tar slut. m
Text: Erno Järvinen,
forskningschef för
MTK:s skogslinje.
Larsmobo finsk
mästare i
skogsfärdighet
L
arsmobon Tore Sandström tog första platsen vid
skogsfärdighets-FM för skogsägare som avgjordes i Tuulos i Tavastehus den 27 augusti. Sandström blev etta bland 389 deltagare i den allmänna
klassen.
Från Skogsvårdsföreningen Österbotten deltog 18
tävlande som bildade sex lag. Av Skogsvårdsföreningen Österbottens lag placerade sig lag II bäst med
en 36:e plats bland 133 lag. m
26
Skogsbruket 9/2011
Virkespriser
Rotpriser vecka 36
Hela landet
Slutavverkning
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
58,69 q
47,90 q
50,97 q
Granstock
59,19 q
48,64 q
50,83 q
Björkstock
45,15 q
35,86 q
39,10 q
Tallmv*)
18,88 q
15,31 q
15,82 q
Granmv
21,28 q
16,77 q
17,04 q
Björkmv
18,62 q
14,66 p
14,56 q
Tallsmåstock
26,61 q
21,29 q
22,56 q
Gransmåstock
28,99 q
22,66 q
24,20 q
p
q
stigande
sjunkande
*) mv=massaved
Södra Finland
Slutavverkning
Första
gallring
Tallstock
59,87 q
49,04 q
52,67 q
Granstock
59,86 q
49,20 q
52,17 q
Björkstock
43,02 q
31,89 p
38,37 q
Tallmv
17,98 q
15,71 q
15,41 p
Granmv
21,47 q
17,04 q
17,50 q
Björkmv
18,18 p
14,88 p
14,59 p
Tallsmåstock
24,63 p
…
–
Gransmåstock
29,67 q
–
25,32 q
p
q
stigande
sjunkande
Senare
gallring
Slutavverkning
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
58,01 q
47,41 q
48,00 p
Granstock
58,03 q
48,18 p
…
q
stigande
sjunkande
Björkstock
38,84 q
…
Tallmv
19,30 p
15,55 q
Granmv
20,61 q
…
16,59 p
Björkmv
18,90 q
15,65 q
15,27 q
Tallsmåstock
26,90 q
22,80 p
22,22 p
Gransmåstock
28,32 p
…
…
…
15,77 q
Leveranspriser vecka 36
Inköpt virke per vecka de senaste 52 veckorna
Hela
landet
Södra
Finland
Södra
Österbotten
Tallstock
60,10 p
62,86 p
57,67 q
Granstock
59,21 q
61,20 q
57,86 q
Björkstock
47,52 p
45,98 p
Tallmv*)
31,00 q
31,52 p
30,98 q
Granmv
32,23 p
33,37 p
30,90 q
Björkmv
31,42 p
31,90 p
31,25 q
Tallsmåstock
37,71 q
40,91
36,29 q
Gransmåstock
37,78 q
…
…
p
q
stigande
sjunkande
På Skogsbrukets webbsajt under rubriken Skogsbruket för prenumeranter uppdaterar vi virkespriserna varje vecka. Du behöver loginuppgifter för att kunna öppna sidan och dem hittar
du på din faktura. m
Priser på barrsulfatmassa och blekt lövmassa
i Europa de senaste 52 veckorna
Södra Österbotten
p
I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. Med småstock avses stockar med
toppdiametern 12–13 centimeter.
Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar
som överenskommits med avtalskunder ingår
inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan moms.
Prisuppgifterna baserar på den information
som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer
Skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder från privatägda skogar samt virkespriser. Med privatägda skogar avses skogar som ägs
av privatpersoner, samägda och samfällda skogar
samt skogar som ägs av städer och kommuner.
I statistiken ingår inte mängder och priser som
berör skogsbolagens egna skogar och inte heller
Forststyrelsens skogar.
I statistiken ingår inköpta virkesmängder och
priser från ca 84 procent av alla virkesaffärer i
privatägda skogar. Utanför materialet är små och
medelstora sågar.
De virkespriser som anges per område och för
hela landet är ett vägt medeltal av priserna på det
virke som köpts de senaste fyra veckorna. Om
virkesmängden för något sortiment vid rotköp är under 1 000 m³ och vid leveransköp under
500 m³ anges inget pris (…). Om mängden är 0 m³, anges (–) som pris.
…
*) mv=massaved
Skogsbruket 9/2011
27
Naturhänsyn
Skyddet av vitryggig
hackspett och havsörn
är solskenshistorier
Ännu i slutet av 1980-talet var man i publikationer tvungen att uppge havsörnarnas
häckningsplatser med 30 kilometers noggrannhet av skyddsskäl. Vid samma tid
hade antalet vitryggiga hackspettar sjunkit till 20–30 par och arten förekom huvudsakligen endast i Tavastland och södra Savolax. Idag ringmärks uppemot 200 ungar
av havsörn årligen och inom skogsbruket tar man systematiskt hänsyn till kända
boträds omgivning. Över hundra häckande par av den vitryggiga hackspetten noterades i år och artens skyddsstatus kunde sänkas med en klass.
U
dat enligt naturskyddslagen
och i samband med anmälan
om användning av skog uppger skogsägarna ifall det finns
ett känt boträd på ett område
som ska avverkas. Genom att
göra avverkningar och skogsvårdsåtgärder kring boträden utanför häckningstiden
(1.8–31.1.) tryggar man havsörnens häckningsfrid. Om
skogsägaren vill gå in för fredning kan också ELY-centralen
kontaktas för ett tidsbundet
METSO-avtal för boträdets
omgivning. Skogscentralerna
sluter inte METSO-avtal med
artskydd som grund, berättar skogsnaturrådgivare Sirke
Kajava vid Sydvästra Finlands
skogscentral.
Havsörnsstammen reducerades kraftigt på 1800-talet
och i början av 1900-talet
genom jakt. Det utbetalades
skottpeng på örnar och bon
förstördes systematiskt. Orsaken var att rovfåglarna sågs
som ett hot mot sjöfågelstammarna och fisket. Ironiskt nog
Foto: Wikimedia
nder de två senaste
decennierna har
havsörnen spridit
sig till nästan hela
vårt kustområde. Förutom i
kustskogarna finns havsörnen
idag också i Kuusamo i form
av en helt ny förekomst. Havsörnen har flyttat rätt långt in
i inlandet också i södra och
mellersta Finland. Tecken på
det här finns i form av lyckade
häckningar i både Tavastland
och Norra Karelen.
Havsörnens boträd är fre-
är det just beskattningen av
sjöfågel som gör havsörnen
populär i skärgården idag.
En del skärgårdsbor är glada
över att den omdiskuterade
skarven äntligen har mött sin
överman i kustområdena.
I takt med att jakten på havsörn minskade på 1940-talet
gjorde miljögifterna sitt intåg.
Havsörnsstammen sjönk på
grund av reproduktionssvårigheter som lägst till ett antal
på 45–50 i början av 1970-talet. Då inleddes en systematisk uppföljning av stammen.
Ett lyckat artskydd har lett till
att stammen idag ökar. I Östersjöområdet häckar nu mer
än 1500 havsörnspar. Artens
framtid är ljus och samexistensen med människan är
också i balans för tillfället.
Den vitryggiga
hackspetten blev
skogsskyddets
symbol
Den systematiska satsningen
som privatskogsbruket gör
Havsörnens byte är oftast fisk
men även en hel del däggdjur,
inklusive kadaver, och gärna
sjöfågel.
28
Skogsbruket 9/2011
Skogsbruket 9/2011
bara utrotningshotad på tio
år. Skyddsstatusen för arten
har alltså sänkts med en klass
i och med att man denna sommar noterade över hundra
häckningar av arten. I många
fall av naturskydd kan skyddsklassen ändra bara på grund
av att arten blir känd och efter
det ökar observationerna. Det
här menar experterna att inte
är fallet gällande den vitryggiga hackspetten. Orsakerna
till artens uppgång är en kombination av goda häckningsresultat, skyddet och skötseln av
livsmiljöerna samt inflyttningen av nya individer från öster.
Naturvården som en självklar del av ekonomiskogsbruket är banbrytande, säger Valonen. Från och med medlet
av 1990-talet har naturvården
speciellt kring små vattendrag, stränder och i form av
grupper av naturvårdsträd
varit gynnsamma för arten.
Valonen påminner också att
det ofta är bestånd som är
lågproducerande som är bra
livsmiljöer för den vitryggiga hackspetten. Istället för
att beskoga ett lågproducerande albuskage med gran
kan skogsägaren välja att
sluta ett METSO-avtal, beskriver Valonen skogsägarens
möjligheter. Genom METSOprogrammet har vi tillgång till
bra verktyg för att spara den
vitryggiga hackspettens levnadsmiljöer.
Han tycker att det nu är
dags att erkänna privatskogsbrukets roll i arbetet med att
skapa förutsättningar för arten
att återhämta sig. Det går idag
utan större hallå att genomföra skogsbruk som beaktar de
behov arten har. Genom att
planera avverkningarna väl,
lämna död ved och prioritera
välplacerade grupper av naturvårdsträd samt genom val
av trädslag har framgången
uppnåtts. Skogsägarnas och
skogsfackmännens
kännedom om de små knepens inverkan tror han att kostnadseffektivt kan se till att artens
framgångssaga fortsätter. m
Text: Maria Lindén
Foto: UPMs bildarkiv
på naturvården är hemligheten bakom framgången för
den vitryggiga hackspetten.
Det slår Juha-Matti Valonen
som är miljöexpert vid UPM
fast. Inom de områden i Finland där arten har gått framåt
mest finns det mycket få lagstadgade
skyddsområden,
berättar han. Det är främst i
privata ekonomiskogar som
den vitryggiga hackspetten
har ökat.
Den vitryggiga hackspetten
trivs i ljusa löv- och blandskogar och är betydligt mer kräsen gällande livsmiljö än våra
andra hackspettar. Den vill
ha död ved, eftersom den äter
insektlarver som trivs i veden.
Förekomsten av föda, speciellt vintertid är avgörande.
Skogsmiljöer som hackspetten trivs i är svedje- och hagmarker som minskat kraftigt
de senaste femtio åren. Valonen förklarar att hackspetten trivs vid vattendrag och i
strandskogar för att den dras
till öppna ytor.
Den vitryggiga hackspettens förekomst har tidigare
förknippats med gamla och
vidsträckta björkskogar. På
2000-talet märkte man att arten också trivs bra i grå- och
klibbalsbestånd och i strandskogar. Efter det har man också hittat allt fler häckningar av
arten i sydöstra Finland.
Juha-Matti Valonen menar
att vi kan vara mycket stolta
över den vitryggiga hackspettens utveckling inom
privatskogsbruket. Speciellt
i landets sydöstra delar och
i Savolax är det främst i privata ekonomiskogar som de
nya häckningsområdena har
uppkommit under de senaste
tio åren. Häckningar och observationer har ökat också i
södra Finlands mellersta och
västra delar.
Arten har nu gått från
skyddsklassen akut hotad till
Foto: Lassi Kujala
Den vitryggiga hackspettens
föda består i huvudsak av insektlarver. Här ses hanen invid sitt bo.
Juha-Matti Valonen tycker att
privatskogsbruket på ett bra
sätt jobbar för naturvården i
skogen.
29
Köp & Sälj
Månadens Tok
På denhär annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för
annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog.
Utbud på tjänster i Österbotten:
• Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor i området Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749
• Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd, tfn 050 534
8565.
• Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring i
Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin, tfn
041 435 8089.
• Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av
tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med omnejd, tfn 050 322 0567.
• Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs, Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197.
• Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888.
• Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och
rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970.
• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området,
tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom.
• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området, tfn 040
750 7929.
• ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860.
• Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171
• Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig
Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043.
• Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs
i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249.
• Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn
050 518 1054
• Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs
mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414.
• Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149
eller 050 562 2449.
• Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog,
tfn 0500 160 669.
• Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasa­
nejden, tfn 050 505 7088.
• Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten,
J. Slotte, tfn 0400 139 508.
• Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaom­
rådet, tfn 0400 86 73 73.
Utbud på tjänster vid Sydkusten:
• Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW
Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887240.
• Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg,
tfn 040 5057 723.
• Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med
traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836.
Utrymmet per annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl. mellanslag mellan ord. Skriv in annonstexten i rutfältet
nedan och skicka det till redaktionen på adressen: Skogsbrukets
köp & sälj, Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors.
– Rune fick allt fel då han använde
den mindre öppningen i relaskopet
i stället för den större!
– När man har sett hans gallringsskogar kan man tro att det
hänt honom förut också!
VårA pLACerinGserBJUdAnden
2,50
%
1 års deposition
2,80
%
2 års deposition
3,10
%
3 års deposition
Minimideposition 10 000 €. Erbjudandet gäller
tillsvidare. Under depositionstiden är det tillåtet att
ta ut pengar mot uttagsprovision. Uttagsprovisionen uppgår till 0,5 % av det uttagna beloppet om
den resterande depositionstiden är högst ett år och
1,0 % om den resterande depositionstiden är längre
än ett år. Mera information får du på Aktia Bank.
Välkommen till Aktia Bank. Boka tid på
tfn 0800 02470
Det är viktigt att det ur texten framgår vilket område annons­
ören betjänar.
30
www.aktia.fi
Ser en människa i varje kund.
Skogsbruket 9/2011
Höstarbeten på tomten
Varm mark och sval luft gör hösten till en utmärkt tid för plantering av träd och buskar. Det är glest bland kunderna hos plantförsäljarna och personalen har mer tid att
hjälpa till. Så länge det går att gräva i jorden så går det utmärkt att plantera buskar
och träd.
N
är växtkraften avtagit och plantan
börjat tappa lite
blad, är det bra tid
att plantera. För nu kan den
ägna all kraft åt att utveckla
rotsystemet. Det är fördelen
med höstplantering. På våren lurar ljus och värme den
nyplanterade växten att lägga
kraften på att skjuta nya skott
upp mot solen istället för att
satsa på att bygga upp ett ordentligt rotsystem.
Men på hösten finns ingen
konkurrens. Växten kan i lugn
och ro ägna all energi på
att växa under jord. Undvik
dock att plantera vintergröna
växter på senhösten. Dessa
växter avdunstar vatten via
bladen hela vintern och därför klarar de inte av en sen
plantering. Har de inte hunnit
rota sig kan de torka ut eftersom de inte kan kompensera
avdunstningen med vatten
från jorden.
Bark runt plantan
I samband med planteringen
bör området närmast plantan
täckas med till exempel bark
eller flis. Det hindrar vatten
från att avdunsta från marken.
Täckmaterialet hindrar också ogräs från att slå rot intill
plantan och gräsmattan från
att sprida sig dit. Det minskar
risken för att gräsklipparen eller grästrimmern skadar plantan.
Bark- eller flislagret får inte
bli för tjockt, sju centimeter
är maximum. Om du i stället väljer sand, får sandlagret
inte vara tjockare än tre centimeter. Om lagret med täckmaterial blir för tjockt, räcker
det längre innan marken blir
Skogsbruket 9/2011
varm på våren och tjälen ligger också kvar längre i marken.
Stammen får inte gömmas
in i täckmaterialet då det
håller stammen fuktig vilket
gör den utsatt för angrepp av
svampar. I stället för täckmaterial kan man också plantera
marktäckande låga perenner
runt stammen.
ner eller skyffla bort snön närmast plantan.
Skydd mot vitsvanshjort och rådjur
Med illaluktande medel som
sprutas eller penslas på plantorna blir de oaptitliga för
hjort och rådjur. Trico är det
avskräckningsmedel som säljs
i Finland. Det aktiva ämnet är
njurfett.
Trico används också för att
skydda tall- och björkplantor i
skogsplanteringar från älgbetning. m
Text och foto:
Gerd Mattsson-Turku
Gärdsgårdsstörar i
ny användning
Käppar som är uppsatta för
att stöda trädplantor bör kontrolleras ett par gånger under
växtperioden och likaså de
band som håller fast plantan.
Banden kan börja gnaga på
stammen när plantan växer
och de töjs av hård vind.
Ett träd har vanligen rotat
sig på tre år och då kan stödkäpparna tas bort. Gamla
gärdsgårdsstörar fungerar bra
som stödkäppar. De är stadiga, färdigt spetsade i ändan
och dessutom har de en grå,
vacker ålderspatina.
Skydd mot sork och
hare
Unga träd är eftertraktade
som föda av sork, hare och
kanin under vintern. Ett skydd
runt stammen håller gnagarna
borta.
Skyddet bör vara tillräckligt
högt så att hararna inte kommer åt att gnaga på stammen
när snödjupet ökar och haren
rör sig på snön. Alternativet
till höga skydd är att trampa
Gamla gärdsgårdsstörar fungerar bra som stödkäppar.
31
* . QG7 1 *
Barnböcker
De sju kolknubbisarna
Det här är sagan om de sju kolknubbisarna, som från ett moln flyger ut på
äventyr. I boken träffar vi också den familj som kolknubbisarna landar hos under
sina äventyr. Familjen och kolknubbisarna träffar varandra bland annat i en
papplåda, i skolans slöjdsal och under en utflykt i skogen.
Sagan handlar om kolets kretslopp i naturen, fotosyntesen och koldioxid, men
alla de här termerna är med avsikt bortlämnade.
Boken, 34 sidor, har hårda pärmar. Den kostar 11 euro + porto.
Boken beställer du från Finska Forstföreningen, tfn (09) 6850 880.
Granfrönas uppbrott
Vart ska granfröna flyga för att de ska växa till stora träd? Kottmamman råder
sina fröbarn att i stora flockar söka sig till den forna svedjemarken; björken har
visserligen redan hunnit dit, men där finns fortfarande gott om plats. Eller till
den gamla grandungen där stormen snart kommer att röja utrymme för nya
granplantor. Men fattar vinden tag i granfrönas vingar i rätt ögonblick, blåser
fröbarnen till goda växtplatser.
Sagan är underhållande och uttrycksfull och den håller också rent
vetenskapligt.
Boken, 40 sidor, har hårda pärmar. Den kostar 15 euro.
Boken beställer du från Föreningen för Skogskultur, tfn 020 772 9042,
e-post [email protected]..
Anton besöker skogen
Anton var inte nöjd med att behöva åka till landet, till en stuga utan el och vatten.
Hemma fanns ju dator, TV och kompisar. Men veckan blir mer innehållsrik och
spännande än vad Anton kunnat föreställa sig. På landet träffar han Mari som
springer snabbt över stock och sten och kan namnen på många fåglar. Han får
också sitta i en skogsmaskin, se olika djur, fiska och göra andra spännande saker.
Det finns mycket att göra och upptäcka i naturen.
I boken ”Anton besöker skogen” får barn, föräldrar, förskolepersonal och lärare
information och tips om hur besöken i skog och mark kan göras mer intressanta.
Boken, 36 sidor, har hårda pärmar. Den kostar 110 kronor + porto.
Boken beställer du från Skogsstyrelsens bokhandel (Sverige), tfn +46 36 359340,
e-post [email protected].