Transcript Augusti - Skogsbruket

Skogsbruket
8|2013
Ge över åt barnen
– modellerna är många
Nu härjar barkborren i södra Finland
Hyggesbränning före sådd och plantering
Jätteinventering hjälper ålänningarna fatta beslut
Skogsbruket
8|2013
t barnen
Ge ö–vmeordelålerna är många
i detta nummer
land
i södra Fin
ntering
barkborren
t
dd och pla
Nu härjar
a fatta beslu
ning före så
ålänningarn
Hyggesbrän
r
lpe
hjä
ering
Jätteinvent
11 12
PLANERA GENERATIONSSKIFTET
Det går att minimera skatten och undvika familjekonflikter.
BARKBORREN DRABBADE SÖDRA FINLAND
Granbarkborren har förökat sig snabbt under sommaren. Nu går
inte ens friska träd säkra.
GALLRA VID RÄTT TIDPUNKT
Speciellt den tidiga gallringen är viktig.
15
SAMLA FRÖN
16 18
DET BRINNER I SKOGEN
Bo Björkas i Lovisa är expert på hyggesbränning.
HÖGLÄGGNING BREDER UT SIG
Högläggning som markberedning ökar chansen för lyckad förnyelse.
20
BÄR HEM BÄREN OCH SVAMPARNA!
22
Lejonparten av svamparna och bären blir kvar i skogen.
ÅLAND INVENTERAR
Nya minutiösa metoder används då de åländska skogarna kartläggs.
24
TRÄDGÅRDSMÄSTAREN I SKOGEN
28
29
16
Så grunden för naturintresset. Lär barnen träden och låt dem
samla frön.
11
FOTO: PIXMAC
8
EGEN TORV ÄR GULD VÄRD
Att få tillstånd för att bryta torv är en långsam process
FOTO: kristjan laansalu
Fredrik Sandström ser träden som individer, inte skogen som
en helhet.
SERIESTART
Nu presenterar vi en rad trädslag mera ingående och tar också fram udda och mindre kända detaljer kring dem.
AJÖSS TILL PAPPER OCH PLAST
Nu kommer engångstallriken av asp. Den kan till och med diskas.
PÄrmFOTO: MAJ-LEN ROOS
2 Skogsbruket 8/2013
22
FOTO: helena forsgård
6
Skogsbruket
LEDAREN
14.8.2013
OBUNDEN SPECIALTIDNING FÖR
SKOGSÄGARE I FINLANDS SVENSKBYGD
NR 8/2013 . AUGUSTI . ÅRGÅNG 83
www.skogsbruket.fi
Utgivare
Förlag
Redaktion
Chefredaktör
FÖRENINGEN FÖR
SKOGSKULTUR RF
Oy Nordinfo Ab
Lillviksvägen 6, 02360 Esbo
tfn 09-888 6017
Anders Portin
RedaktionschefGerd Mattsson-Turku
tfn 0500-718 256
Redaktionssekr.
Peter Nordling
tfn 050-559 5778
Medarbetare
Helena Forsgård
tfn 018-155 50
[email protected]
Nina Jungell
tfn 050-378 6954
[email protected]
Siv Karlsson
tfn 044-262 7910
[email protected]
Marianne Palmgren
[email protected]
Johnny Sved
[email protected]
Bertel Widjeskog
tfn 0500-888 530
[email protected]
Annonsförsäljning
Oy Nordinfo Ab
Mats Almqvist
tfn 040-548 5316
[email protected]
Adressförändringar och prenumerationer
Margita Törnroth
tfn 09-888 6016
040-522 0770
[email protected]
Prenumerationspriser (inkl. moms 10 %)
Helårsprenumeration (11 nr)
49 euro i Finland
45 euro på Åland (moms 0 %)
460 SEK i Sverige
58 euro i övriga EU-länder
53 euro i övriga länder (moms 0 %)
ISSN
0037-6434
Medlem i Tidskrifternas Förbund
Layout och
ombrytning
Oy Nordinfo Ab, Maj-Len Roos
Tryckeri
Oy Painotalo tt-urex Ab, Borgå
MOTIVERAD LAGÄNDRING
LAGEN OM skogsvårdsföreningar stiftades år 1950. Flera skogsvårdsfö­
reningar grundades redan på 1930-talet, men med den nya lagen fick de
en ekonomisk grund att stå på genom att alla skogsägare ålades att be­
tala en skogsvårdsavgift. På det sättet garanterade man att alla skogsäga­
re har tillgång till rådgivning och en fackman på sin egen hemort. Lagen
har justerats tidigare, men i grunden har den bestått utan mera dramatis­
ka ändringar.
I det nya lagförslaget, som Riksdagen behandlar denna höst, slopas den
obligatoriska avgiften och det automatiska medlemskapet. Samtidigt slo­
pas också restriktionerna gällande föreningarnas affärsverksamhet och de­
ras verksamhetsområden fastställs inte längre av myndigheterna.
Avsikten med lagändringen är att öka valfriheten för skogsägarna och
att skapa jämställda förutsättningar för flera aktörer inom skogsbranschen
och på det sättet öka konkurrensen inom skogsnäringen. Kort sagt, att gö­
ra skogsbruket allt mer marknadsorienterat.
Enligt uppskattningar kommer minst två tredjedelar av skogsägarna
att också i framtiden betala medlemsavgiften. Föreningarna kvarstår allt­
så som starka aktörer och det är att vänta att aktiviteten gällande service
på marknaden ökar då en viss kapplöpning mellan föreningar, skogsbolag
och privata entreprenörer kommer att följa.
Lagförslaget medför många förändringar, i praktiken betydligt flera än
den nu också aktuella förnyelsen av skogslagen, vilken diskuterats förhål­
landevis mycket i media. Reformen leder till ytterligare fusioner av skogs­
vårdsföreningar till större enheter och till att det totala antalet anställda
på riksnivå minskar. Samtidigt ändras skogsägarorganisationens roll i sin
helhet småningom då samarbetet mellan de nygamla, allt större och af­
färsinriktade skogsvårdsföreningarna söker sina former såväl på regional
som nationell nivå.
En del andra sidoeffekter kommer lagen också att medföra. Till exem­
pel har skogscertifieringen i Finland i hög grad byggt på den områdesvi­
sa gruppcertifieringen. I en ny situation, där endast en del av områdets
skogsägare, låt vara en betydande andel, är medlemmar ställer detta nya
krav på hur certifieringen skall administreras i framtiden.
Lagändringen är motiverad. Skogsvårdsavgiften har spelat en viktig roll
i sex decennier. Men med tiden blev föreningarnas roll att samtidigt funge­
ra som intressebevakare, aktörer på marknaden samt rådgivare med skogs­
vårdsavgiften i ryggen, en allt svårare kombination. Detta i många utom­
ståendes ögon, men i lika hög grad för de föreningar, speciellt i kusttrak­
terna, föreningar som redan blivit mera marknadsinriktade och som upp­
levt att den obligatoriska skogsvårdsavgiften egentligen blev ett hinder för
att ta steget fullt ut.
ANDERS PORTIN
Skogsbruket 8/2013 3
Lundia gynnar
inhemskt
L
O
m byggsektionerna i prefabricerade
trähus limmas i stället för att spikas
eller klamras blir det möjligt att spara
material och förkorta byggtiden, skriver
Ny Teknik. Forskare vid Wilhelm-Klauditz
Institut WKI i Tyskland har utvecklat
klisterband som används för att förbinda
träreglar och träfiberskivor.
För att skynda på härdningen låter
man banden själva ordna uppvärmningen. Man använder sig av metallband
som bestryks med lim på båda sidor. När
träkomponenterna, som ska förbindas,
monterats på var sida om klisterbandet, lägger man på en spänning. Bandet
värms, limmet tränger in i träets porer,
och när strömmen slås av härdar limmet.
– Just nu är vi nere på torktider under
en minut, men vi kan förkorta den tiden
också, förklarar Andreas Zillessen för Ny
Teknik.
– Det återstår en del forskning när det
gäller valet av metall i bandet. •
Tugga tall och bli frisk
T
allens underbark, floem, som innehåller enormt mycket nyttiga näringsämnen kan bli nästa stora hälsoprodukt från
naturen, säger kemisten Åke Paulsson i
Sverige i en intervju för tidningen Skogen.
Floemet, som finns mellan själva trädet och ytterbarken, har ungefär samma
funktion som människans blodomlopp.
Det för näring från trädkronan ner till
rötterna.
Skördad på sommaren innehåller floemet stora mängder vitaminer och andra
usqvarna har lanserat tre nya batteridrivna motorsågar. Sågarna drivs av
ett lithiumjon-batteri.
Den minsta sågen är avsedd för hemmafixare, snickare och arbeten på tomten. Den väger 3,7 kilo. Batteriet räcker
för cirka 35 minuters sågningsjobb. Priset
är lite över 600 euro.
De två större sågarna är avsedda för
proffs som vill ha en lättanvänd motorsåg.
De större sågarna har samma vikt som
minstingen, men priset är högre. •
4 Skogsbruket 8/2013
viktiga näringsämnen.
– Bruket med
att samla underbark ska inte
förväxlas med nödårens barkbröd, skriver
Skogen vidare.
Den barken skördades under sommaren, när missväxten var ett faktum och
den var varken lika god eller nyttig som
den som skördats på hösten.
Enligt Åke Paulsson har floemet också
kolesterolnedsättande egenskaper. •
Kranen över
förarens huvud
K
ranens bästa placering på en avverkningsmaskin är över huvudet på föraren. Det har Ponsse kommit fram till.
Ponsse Scorpion är en från grunden
nykonstruerad åttahjulig avverkningsmaskin med kranen placerad över huvudet på
föraren. Tillsammans med hytten bildar
kranen i princip en integrerad enhet.
Konstruktionen ger föraren fri sikt både framåt och åt sidorna. Kranen svänger
med hytten, vilket gör att avverkningsaggregatet hela tiden finns på samma plats i
förarens siktlinje. •
Nya batterisågar
H
FOTO: WIKIMEDIA
Snabblim
ersätter spik
undia kan med besked kalla sig ett
företag som använder inhemskt virke.
Av de omkring 3 000 komponentar som
finns i Lundias produkter är 95 procent av
finskt trä. Det säger Lundias vd Michaela
von Wendt.
Lundias hyllor är välbekanta och i över
600 000 finländares hem finns någon produkt som är tillverkad av Lundia. Företaget har tillverkat över 100 miljonen meter
hyllor. •
UPM satsar på vindkraft
U
PM och det engelska företaget
Element Power grundar ett gemensamt utvecklingsbolag för vindkraft. Med
gemensamma krafter vill UPM kartlägga
sitt skogs- och markinnehav för att få en
bild av vilka områden som bäst lämpar
sig för produktion av vindkraft. UPM äger
omkring 850 000 hektar skog i Finland.
År 2020 ska Finland enligt vår klimatoch energistrategi producera sex procent
av elbehovet med vindkraft. Det kräver
att vindkraften byggs ut till 2 500 megawatt, motsvarande 6 TWh. År 2012 var
den producerade elmängden 300 megawatt, vilket motsvarade 0,7 procent av
elbehovet. •
FOTO: NCC
Sexfotad robot i skogen
med höj- och sänkbara kommandon. Den
kan köras på distans eller i hytten.
– Jag har tidigare skapat mindre robotar som används i film- och TV-industrin.
Jag kände att om jag kunde skala upp
maskinen så att den kan bära en människa finns ytterligare användningsområden utanför filmindustrin, som exempelvis arbete i miljöer som är känsliga för
terrängskador. Marktrycket för ett enskilt
ben är lägre än för en mänsklig fot, säger
designern Matt Benton.
Han konstaterar att roboten med sin
nuvarande konstruktion inte helt kan
ersätta hjulet. En vandrande maskin blir,
trots dagens datorer och lätta material,
avsevärt långsammare. •
V
atten som är lite under 100 grader
varmt blandat med ett skum gjort på
majsstärkelse och kokosolja har visat sig
vara effektivt mot ogräsbekämpning.
NCC Road ligger bakom det nya biologiska bekämpningsmedlet som är fritt
från farliga kemikalier. Ogräset dör av att
hetvatten tränger in i växternas celler, vilket medför att de dör. Vattnet hålls längre
varmt av det isolerande skummet.
Skummet svalnar inom fem minuter
och försvinner efter cirka trettio minuter. •
Text: Elmia Wood
FOTO: WIKIPEDIA
M
antis, världens största terränggående robot, hoppas tillverkarna ska
bli accepterad av skogsbruket. Timberjacks vandrande skogsmaskin som introducerades i slutet på 1990-talet slutade
på museum.
Roboten är nästan tre meter lång
och med sina sex ben liknar den en stor
insekt. Varje ben har tre oberoende axlar,
ett vid knäet och två i höften och de styrs
av sensorer som är monterade på utsidan
av benen. Benen är tillverkade av superlätt kolfiber som gör roboten energisnålare.
Fyra år har det tagit att utveckla maskinen. Den kan förflytta sig framåt och
bakåt, till vänster och höger, göra svängfunktioner samt klättra över ojämn mark
Kokos och majs
mot ogräs
Bättre återvinna mjölkförpackningar
n ny livscykelanalys visar på vinster
för miljön om använda mjölk- och
juiceförpackningar och annan dryckeskartong går till materialåtervinning. Alternativet är att de går till förbränning med
energiåtervinning, men de sammanvägda
miljövinsterna är större om förpackningarna återvinns till nya produkter.
IVL Svenska Miljöinstitutet har på
uppdrag av Tetra Pak undersökt miljövinsterna med att återvinna dryckeskartong, dels genom förbränning
med energiåtervinning, dels genom
materialåtervinning till nya produkter.
Materialåtervinning sparar sju
gånger så mycket energi som går åt
i hela återvinningsprocessen. Materialåtervinning kommer också att bli
ännu mer fördelaktigt i framtiden då även
plastfraktionen kommer att kunna återvinnas till nya produkter. •
Svalor problem
för sågverk
L
Foto: FTI
E
adusvalor ställer till med stora problem vid Stora Ensos sågverk i Grums i
Sverige. Sågverket har ett skyddssystem
som bygger på ljusstrålar vid flera maskiner. När dessa strålar bryts löser nötstopp
ut vid såglinjer och andra maskiner och
svalorna bryter ljusstrålarna flera gånger
om dagen, skriver woodnet.se.
Länsstyrelsen i Värmland har gett Stora
Enso tillstånd till skyddsjakt på ladusvalor.
Men svalorna får bara beskjutas när de
befinner sig inomhus. •
Skogsbruket 8/2013 5
Egenärtorv
guld värd
Torv är ett viktigt bränsle i Alholmens Krafts el- och fjärrvärmeproduktion. Bolaget bryter torv på cirka 1 200 hektar egna täkter, varav
den nyaste finns i Pedersöre. Åtgärderna som vidtas för att minimera miljöpåverkan är många.
Långt ute i skogen i Lillby i Pedersöre bre­
der ett stort brunt fält ut sig. Vi befinner oss
på Västermossen där Oy Alholmens Kraft
Ab inledde torvproduktion för ett år sedan.
– Det här området är drygt 80 hektar stort
och det senaste området på vilket vi produ­
cerar torv. Vi räknar med att bryta torv i un­
gefär 20 år ännu på den här täkten, berättar
Kaj Finne, bränsleproduktionsansvarig vid
Alholmens Kraft i Jakobstad.
Tio års väntan på tillstånd
Totalt bryter energibolaget torv på cirka
1 200 hektar inom en radie av i snitt 75 ki­
lometer från Jakobstad. Torv är en viktig del
av den bränslepalett som Alholmens Kraft
använder för att producera elektricitet, pro­
cessånga och fjärrvärme.
– Vi eftersträvar att använda trädbase­
rade bränslen och torv i så hög grad som
möjligt. Det innebär att vi har ett stort be­
hov av torv. 6 Skogsbruket 8/2013
– Vi har egen torvproduktion för att ha
tillgång till eget bränsle och egna lager, så
det är fråga om en säkerhet. Att ha egen
produktion är också viktigt för att ha koll på
produktionskostnaderna, förklarar Finne.
Tillståndsprocessen för att bryta torv är
mycket lång. I värsta fall kan det ta över tio
år innan produktionen kan inledas.
– Vi har betydande arealer som vi har an­
sökt om tillstånd för att inleda torvproduk­
tion på. Men det här är en mycket tidskrä­
vande process och min personliga åsikt är
att den är för trög. Det ska inte behöva ta så
här länge att få börja bryta torv på ett om­
råde, anser han.
Köper eller arrenderar mark
Vanligen köper Alholmens Kraft mark av
skogsägare, alternativt arranderas täkten
för tiotals år.
– Avkastningen för en skogsägare, som
säljer eller utarrenderar ett område för torv­
produktion, kan vara mycket god jämfört
med att marken är kvar som tvinmark el­
ler impediment. Därför är det också synd
om skogsägarna om processen för att inle­
da produktionen tar lång tid.
Att hitta lämpliga områden är en utma­
ning. Bolaget vill ha områden med enhet­
liga skiften som inte omfattar för många
skogsägare. Därefter måste miljöaspekterna
Peter Holmäng arbetar som entreprenör och ansvarar för torvbrytningen på Västermossen i Pedersöre. Han sitter intill en produktionsfräs som fräser två centimeter av torvskiktet åt gången.
När vattnet från torvtäkten Västermossen i Pedersöre släpps ut har det renats mycket effektivt. Det har samma miljöpåverkan som avrinningen från vanlig skogs- och åkermark, berättar Kaj Finne.
beaktas så att området inte omfattas av oli­
ka skydd som Natura. Det får inte heller be­
finna sig på eller intill grundvattenområden.
Det är Regionsförvaltningsverket som ad­
ministrerar miljötillståndsförfarandet.
– Det tar vanligen två till tre år innan
miljötillståndet är beviljat, men sedan kan
processen dra ut på tiden om det inlämnas
besvär.
Den långa tillståndsprocessen hämmar
torvproduktionen i Finland och produktio­
nen går definitivt inte på högvarv. En regnig
sommar och höst kan snabbt bidra till att
det blir torvbrist, vilket hände i fjol.
– Man bör komma ihåg att endast 0,6
procent av torvmarkerna är i torvproduk­
tion. Det är en marginell mängd, och det
finns med andra ord ingen större risk att
torven ska ta slut i Finland. Men det tycks
många på miljöhåll tro, säger Kaj Finne.
Tuffa miljökrav
Han poängterar också att Alholmens Kraft
kartlägger miljöaspekterna mycket noggrant
när ett nytt område planeras för torvtäkt.
– Vi gör vårt yttersta för att beakta mil­
jön, växt- och djurlivet, så att till exempel
inte skyddade arter finns på områden som
vi prospekterar.
Bolaget tar inte bara hänsyn till miljön
i tillståndsprocessen. Miljökraven som ska
uppfyllas när en ny torvtäkt tas i bruk är
även de mycket tuffa. Alholmens kraft til�­
lämpar bästa tillgängliga teknik – BAT – på
alla sina torvtäkter.
– Vi satsar stora resurser på att ha en god
vattenvård och vi tillämpar BAT på alla vå­
ra områden. Det har vi gjort ända sedan vi
började bryta torv för drygt tio år sedan.
BAT innebär i praktiken att vattnet som
rinner från torvtäkten renas mycket effek­
tivt. Som exempel nämner Kaj Finne att Al­
holmens Kraft släppte ut endast 193 kilo
fosfor netto från sina 1 200 hektar som var
i torvproduktion i fjol.
– Våra mätningar, som både vi själva och
oberoende instanser utför, visar att åtgär­
derna, som vi vidtar för att rena avrinnings­
Det invallade området är ett översilningsfält som renar vattnet mycket effektivt.
vattnet, är mycket effektiva. Vi tillämpar
också ett miljöledningssystem där målet är
att långsiktigt minska utsläppen ytterligare.
– Det innebär i praktiken att alla våra en­
treprenörer får utbildning och vi följer no­
ga med den senaste forskningen för att yt­
terligare minska miljöpåverkan, säger han.
Effektiv rening av vattnet
Kaj Finne räknar upp en rad olika åtgärder
och nämner bland annat slamfickor, flödes­
reglering och sedimentbassänger. Utöver
det har bolaget invallade översilningsfält.
Allt är dimensionerat utifrån arealen och bi­
drar till att vattnet renas så att bland annat
kväve, fosfor och fasta näringsämnen sam­
las upp innan de rinner vidare ut från om­
rådet.
– Innan avrinningen når översilningsfäl­
tet har 40 procent av alla fasta näringsäm­
nen samlats upp. Efter det skalas ytterligare
79 procent bort. Det betyder att vattenkvali­
teten här motsvarar avrinningen från vanlig
åker- och skogsmark. •
Text och foto: Christoffer Thomasfolk
Alholmens Kraft tog i fjol i bruk en ny torvtäkt, Västermossen, i Lillby i Pedersöre.
När produktionen är i full gång cirka fyrtio dagar per år, tas 1 300 kubik torv upp
per dygn.
Skogsbruket 8/2013 7
Så optimerar du
Långt över en halv miljon finländare äger skog. Då det blir dags
att låta det gröna guldet gå vidare till nästa generation kan det vara mödan värt att ta sig en funderare över hur det ska ske. Med lite
planering kan man minimera skattesmällen och framför allt undvika
otrevliga överraskningar och tråkiga familjekonflikter.
Föräldrar som vill låta skogen gå över till
nästa generation kan överväga alternati­
vet att sälja skogen till sina barn. För att
försäljningsvinsten ska vara skattefri mås­
te man ha ägt skogen i över 10 års tid, och
det är bara till syskon och barn eller barn­
barn man kan överlåta den skattefritt. Skat­
tefriheten gäller för fast egendom som hör
till lant- eller skogsbruket som säljaren be­
driver, och alltså också i de fall där man en­
bart äger skog.
– Det kan kännas lite konstigt att sälja
egendom till sina barn eftersom de ändå ska
ärva den. Men det kan vara ett bra sätt att
finansiera sin pension, påpekar skatteexpert
Lena Reijo med frågor som gäller familje­
förmögenheter som specialitet.
Eftersom det är fråga om köp av fast
egendom betalar köparen 4 procent av kö­
peskillingen i överlåtelseskatt.
Köparen av skogen måste också följa
vissa villkor för att transaktionen ska va­
ra skattefri, bland annat måste han eller
hon fortsätta äga skogsmarken i minst fem
år. Säljer man skogen under de fem första
åren blir personen beskattad för den för­
säljningsvinst som säljaren undgick att be­
tala skatt på.
Vem får nyttjanderätten?
Man kan också överlåta skogsegendomen
till sina barn som gåva. Då handlar det i
princip om ett förskottsarv och gåvotagaren
ska då betala gåvoskatt. Denna skatt kan
man minimera genom att gåvogivaren be­
håller nyttjanderätten till skogen. Ju yngre
givaren är desto lägre blir skatten. Om gi­
varen är under 62 år kan nedsättningen va­
ra upp till 45 procent. Ålderskoefficienten
finns i arvs- och gåvoskattelagen och be­
skattaren brukar använda en allmän nivå
8 Skogsbruket 8/2013
på 5 procent för beräkning av avkastningen,
men den här procenten kan dock variera be­
roende på beskattningskommunen.
– Tidigare var det här upplägget mycket
populärt då man ville minimera gåvoskat­
ten. Men i många fall har givaren ångrat sig
eftersom barnen kanske hade varit i större
behov av avkastningen. Det gäller att fun­
dera på den här likviditetshanteringen i god
tid, säger Lena Reijo.
Gåvoskatten ligger mellan 10 och 19 pro­
cent av gåvans värde. Den höga skattepro­
centen gäller för stora gåvor vars värde
överstiger 1 miljon euro.
– Men det gäller att ta ett längre perspek­
tiv och inte bara tänka på skatteinbespa­
ringen. Om man ger bort skogen vid 62 kan
det hända att man lever ännu i över 30 år,
och då binder man upp nyttjanderätten för
en stor del av nästa generations livstid, på­
pekar vicehäradshövding Mårten Aspelin.
Lantbruk ger andra möjligheter
Om egendomen också innefattar ett lant­
bruk eller odlingsmark finns det helt andra
möjligheter till skatteplanering. En mottaga­
re av ett jordbruk erbjuds stora skattelättna­
der. Det finns dock vissa villkor som måste
uppfyllas, bland annat måste den nya äga­
ren fortsätta idka jordbruket i minst fem år
sedan gåvobeslutsdagen, det vill säga dagen
då beskattaren gett sitt beslut. Behandlings­
tiden kan vara upp till ett år.
– Den här generationsväxlingen kan gö­
ras med vem som helst, oavsett släktskap,
även om det oftast gäller från föräldrar till
barn, säger Aspelin.
I fall där överlåtelsen innefattar ett jord­
bruk har man också möjligheten att betala
den nedsatta gåvoskatten i fem rater under
lika många år.
– På det här sättet blir det möjligt för
mottagaren att betala gåvoskatten med in­
komsterna från jordbruket, säger Aspelin.
Man kan också sälja jordbruket till näs­
ta generation till ett pris som är rejält läg­
re än marknadspriset. Köpeskillingen ska
överstiga halva marknadspriset, det vill sä­
ga i princip ska den vara 50,01 procent för
att köparen inte ska bli gåvobeskattad. För
att fastställa marknadspriset är det att re­
kommendera att man ansöker om ett för­
handsavgörande av beskattaren.
Skattelättnader i efterskott
Alltid har man inte hunnit göra upp allting
innan något plötsligt inträffar. Om den äldre
generationen jordbrukare plötsligt går bort
kan det vara bra att veta att man kan åbe­
ropa de här skattelättnaderna vid boupp­
teckningen.
– Om det i kvarlåtenskapen finns ett jord­
bruk med sammanhängande skogsbruk kan
arvingarna yrka på samma skattelättnad.
Arvskatten blir nedsatt enligt samma for­
mel och arvingarna kan betala skatten i fem
årliga rater, säger Lena Reijo.
Här gäller det dock att föra öppna diskus­
sioner inom familjen, speciellt om arvingar­
na består av en syskonskara. Någon måste
förbinda sig att idka jord- och skogsbruk i
minst fem år. Man kan visserligen anställa
någon att sköta det praktiska med jordbru­
skogsarvet
ket men syskonskaran måste ta ansvaret för
gårdens vinster och förluster i minst fem år.
När man ska göra upp de här sakerna
gäller det att ta ett tillräckligt långt tidsper­
spektiv med i planeringen. Man ska inte
glömma att fastän man minimerar skatter­
na nu genom att överlåta egendomen men
behålla nyttjanderätten så har gåvan poten­
tiellt skjutits 30 år framåt. Det kan till exem­
pel uppkomma en situation där man blir de­
ment och fortfarande har nyttjanderätten.
– Ett alternativ är att tidsbegränsa nytt­
janderätten till exempelvis 10 år, påpekar
Lena Reijo.
tion framåt. Är man osäker kan man alltid
få ett förhandsbesked av beskattaren för att
undvika överraskningar.
Vad som helst kan hända när som helst,
och därför är det bra att ha ett testamente
och inte glömma att uppdatera det allt ef­
ter som situationen ändras. Mårten Aspe­
lin och Lena Reijo uppmanar också familjer
att föra öppna diskussioner om hur egendo­
men ska delas upp i god tid.
– Man besparar barnen mycket diskus­
sioner och potentiella gräl om man har en
klar ”road map” i familjen för vem som tar
över vad, konstaterar Mårten Aspelin. •
Ingen universalmodell
Det finns ingen universalmodell och därför
lönar det sig alltid att gå igenom helhetssi­
tuationen och framför allt tänka en genera­
TEXT: Lena Barner–Rasmussen
FOTO: Maj-Len Roos
Guld och gröna skogar
Totalt finns det cirka 347 000 registrerade skogsbruk i Finland som är
minst två hektar stora. I genomsnitt
är skogsbruken 30,3 hektar stora. Det
totala antalet skogsägare i Finland är
632 000, eftersom ett skogsbruk kan
ha fler ägare, till exempel i ett dödsbo.
I medeltal har skogsbruken i Finland
1,3 ägare. I Finland finns 74 skogsbruk som innehar mer än 1 000 hektar skog. Enligt Skatteverket omfattar
all skogsegendom i Finland cirka 17,1
hektar.
Källa: Skogsforskningsinstitutet Metla
Skogsbruket 8/2013 9
Generationsväxling kräver
noggrann planering
Är du skogsägare och planerar att
låta skogen gå vidare till följande
generation? Om så är fallet lönar
det sig att i god tid börja planera
för hur generationsväxlingen ska
göras. En som gjort det är skogsägaren Kaj Skåtar som har gått in
för flera olika alternativ.
Vi befinner oss i centrum av Vasa och det
är en bit till närmaste skogsskifte. Men trots
att Kaj Skåtar bor mitt i staden ifråga är
skogsfrågor ständigt närvarande. Förutom
att han är en aktiv skogsägare har det ock­
så blivit dags att fundera på framtiden – hur
generationsväxlingen ska genomföras. – Min hustru och jag äger för österbott­
niska förhållanden relativt mycket skog i
Vörå och dessutom har hon andelar i en
samfälld skog i Suonenjoki. En generations­
växling är en ganska komplicerad process
så det gäller att sätta sig in i problematiken,
säger Skåtar, 75.
Det viktiga när man börjar planera ge­
nerationsväxlingen är enligt Skåtar att utgå
från sin egen situation.
– I planeringen av generationsskifte är
det viktigt att utgå från både egna och arv­
tagarens situation. Det finns inga schablon­
mässiga lösningar, säger han.
Det har Skåtar gjort. I deras fall är tan­
ken att dotterns söner som bor i Helsingfors
får äganderätten till andelen i den samfällda
skogen i Suonenjoki. Dottern kommer dock
att ha besittningsrätten.
– Det gäller att planera ordentligt och tillgodogöra sig de möjligheter som lagstiftningen ger,
säger Skåtar.
– Eftersom hon är relativt ung medför det
kapitaliserade värdet för hennes förvaltning
att värdet på pojkarnas gåva i det närmaste
halveras. Att äldre överlåtare kvarhåller be­
sittningsrätten till skogen är något som al­
la experter avråder ifrån. Det kan medföra
oanade konsekvenser, förklarar han.
Och fortsätter:
– Det som ofta förekommer är att man
så att säga hoppar över en generation och
överför äganderätten till egendomen på
barnbarnen. Om man samtidigt ser till att
första generationen håller besittningsrätten,
det vill säga avkastningen från skogen, får
man kännbara skattemässiga inbesparingar.
Aktiv son tar över
När det gäller skogen i Vörå i Österbotten har
Skåtar en annan infallsvinkel. Den skogen
ska sonen överta och processen är i full gång.
– Generationsskifte under livstiden sker
antingen genom köp eller gåva. Köp är det
rätta tillvägagångssättet om det på fastig­
heten finns avverkningsmogna bestånd, sä­
ger han.
Det han syftar på är att köpet inte måste
betalas genast och inte heller behöver man
erlägga ränta på skulden. Avverkningar ger
möjlighet för köparen att betala köpesum­
man inom överskådlig tid. Dessutom inne­
bär skogsavdraget att hela 6o procent av in­
komsten från virkesförsäljningen är skatte­
fri, oberoende av från vilken fastighet vir­
kesintäkterna kommit.
– Köpesumman måste uppgå till minst
75 procent och för jordbrukande skogsäga­
re till 50 procent av fastighetens gängse vär­
de. Försäljningsvinsten är skattefri ifall säl­
jaren ägt fastigheten i tio år och köpare är
barn eller barnbarn.
När det gäller planteringar och ungskog,
som inte väntas ge någon avkastning de
närmaste tio åren, har Skåtar gett som gåva.
– Då betalas gåvoskatt på värdet enligt
värderingsinstrumentet till den del det över­
stiger 4 000 euro.
Trots att Skåtar har turen att ha en son
som är aktiv skogsägare måste överlåtelsen
planeras ordentligt. Överlåtelsen måste di­
mensionernas på rätt sätt och även tidpunk­
terna om skogskiften ges som gåva måste
beräknas.
– Man måste räkna med att gåvoskatt ska
betalas och mottagaren måste ha råd att ta
emot gåvan. Därför har vi tagit generations­
växlingen i etapper och processen kommer
att pågå ännu länge, säger Skåtar.
Kritisk mot systemet
Beskattningen av skogsägare som inte är
jordbrukare är mycket hård i Finland. För
hård anser Skåtar som är kritisk till syste­
met. Framför allt i hans fall då det handlar
om stora arealer som ska gå vidare till föl­
jande generationer.
– Jag sparade generationsskiftet tills jag
var 70 år men jag borde ha börjat betydligt
tidigare. Orsaken att jag väntade för länge
var att jag trodde på politikerna som skulle
avskaffa arvs- och gåvobeskattningen. Även
flera intresseorganisationer pratade om att
icke jordbrukande skogsägare borde be­
handlas som företagare, säger han.
Skåtar understryker vikten av att på all­
var läsa sig in på regelverket som gäller för
generationsväxlingar.
– Jag har lagt mycket tid på planeringen
av generationsskiftet gällande skogen. Jag
har läst allt som publicerats i skogsfacktid­
skrifter på både finska och svenska och har
också konsulterat experter på området för
att kolla mina lösningar.
– En välplanerad generationsväxling är
inte att kringgå beskattningen, utan att till­
godogöra sig de möjligheter som lagstift­
ningen ger, säger han. •
Text och foto: Christoffer Thomasfolk
10 Skogsbruket 8/2013
FOTO: Yrjö Niskanen
FOTO: Aino Ässämäki
Barkborren slog till
Farhågorna om ett växande antal
angrepp av granbarkborre, också
mot levande träd, har besannats.
Barkborren har angripit friska granar på vart fjärde riskområde som
Finlands skogscentral granskat i
södra Finland. Nu befarar Skogscentralen att en andra generation
barkborrar kläcks före hösten.
I slutet av juni granskade Finlands skogs­
central totalt 123 objekt med ökad risk för
granbarkborreangrepp. I Kustens och Södra
Savolax regioner hade granbarkborren an­
gripit friska träd på över hälften av de gran­
skade objekten. Risken för skador är speci­
ellt stor i kanten av vindskadade områden.
På de områden där Skogscentralen obser­
verade barkborrar hade de angripit var tion­
de levande trädstam. Antalet barkborrar var
störst i försvagade eller omkullblåsta träd.
Risken för skador är störst söder om Sal­
pausselkäåsen och i gamla granbestånd vid
kanten av omfattande stormskadeområden.
Skogscentralen kartlade 109 riskobjekt i
södra Finland. Objekten valdes i närheten
av tidigare anmälda avverkningar på grund
av insekts- eller stormskador. Dessutom
granskades totalt 14 gamla granbestånd i
närheten av naturskyddsområden.
Skogscentralen granskade trädbestånd
i regionerna sydöstra Finland, TavastlandNyland, Birkaland, sydvästra Finland, söd­
ra Savolax, norra Karelen, södra- och mel­
lersta Österbotten samt Kusten (på sydkus­
ten). Granbarkborrar observerades i samt­
liga regioner, med undantag av södra- och
mellersta Österbotten. Mest observationer
gjordes söder om Salpausselkäåsen samt på
områden med omfattande stormskador un­
der de senaste åren, det vill säga södra Sa­
volax, sydvästra Finland och Birkaland.
Nära naturskyddsområden
Granbarkborrar hade angripit levande träd
på 25 av de totalt 109 granskade objekten. I
närheten av naturskyddsområden observe­
rades angrepp på levande stammar på sju
objekt, alltså hälften av de granskade ob­
jekten. I granbestånd nära naturskyddsom­
råden hade barkborren emellertid angripit
bara 6 procent av stammarna. På de övriga
områdena hittades barkborrar däremot på
Risken störst på stormskadeområden
Risken för insektsskador är störst vid kan­
ten av stormskadade bestånd. Det är inte
alltid möjligt att få ut allt stormskadat virke
ur skogen. Granbarkborren förökar sig på
de kvarlämnade granarna. Dessutom kan
kantbestånd försvagas om ljus- eller vind­
förhållandena plötsligt förändras. Då är trä­
den mer utsatta för insektsangrepp.
I slutet av sommaren lämnar barkborrar­
na vanligtvis träden och övervintrar i mar­
ken.
I sommar har granbarkborren förökat sig
snabbt, och Skogscentralen anser det san­
nolikt att den hinner producera en andra ge­
neration före hösten. •
Angrepp av granbarkborre på omkullblåsta träd
Angrepp av granbarkborre på friska träd
• Inga angrepp
• Angrepp
Källa: Finlands Skogscentral
11 procent av stammarna. Totalt hade gran­
barkborren angripit cirka 10 procent av de
levande granarna på riskområdena.
På sådana objekt där barkborrar inte
fanns på levande trädstammar fanns de än­
då på vindfällen. På sådana objekt där det
fanns både stående, levande träd och vind­
fällen hade barkborren angripit nästan al­
la vindfällen.
• Inga angrepp
• Angrepp
Källa: Finlands Skogscentral
Skogsbruket 8/2013 11
Ett bestånd gallras en till tre gånger innan slutavverkning. Speciellt
viktig är den tidiga gallringen.
Den första gallringen är aktuell
25–30 år efter planteringen eller
när trädkronorna i beståndet börjar växa in i varandra.
– Jag har inga problem med att motivera
skogsägaren varför en första gallring be­
hövs. Den unga skogen växer så tätt att
man inte ens kan promenera igenom den,
säger Jan Wasström som är virkesköpare
för Metsä Group. Uppköpsområdet är Ingå
och Sjundeå.
En första gallring går ut på att ta tillvara
stammar som med tiden skulle dö av träng­
sel eller svamp- och insektangrepp.
Den tidiga gallringen är en av de vikti­
gaste skötselåtgärderna i skogen. Nu formas
beståndet till önskvärt stamantal och träd­
slagsblandning.
Den första gallringen ska vara relativt
kraftig, ungefär en tredjedel av trädbestån­
dets volym avlägsnas.
Checklista innan gallring
Det lönar sig att kolla upp det aktuella beståndet innan du gör en anbudsförfrågan på ditt gallringsbestånd.
• Granska behovet av förröjning.
Har du tid att röja själv eller är det
bättre att köpa tjänsten.
• Fundera på skogsbilvägar. Finns
det väg till beståndet eller måste
avverkningsmaskinen köra genom
grannens skog.
• Markens bärighet är en viktig detalj. Fuktig mark med dålig bärighet
betyder att avverkningen ska utföras när marken är frusen.
• Skador i gallringsskogen är fullt
möjligt. Gallrar man gran på sommaren kan det vara en inkörsport
för rotröta. Kräv stubbehandling ifall
gallringen görs mellan morsdag och
farsdag. Är gallringen försenad eller
alltför kraftig ökar risken för stormskador. Ta upp de här sakerna med
virkesköparen.
• Kolla också om det finns värdefulla skogsmiljöer på ytan eller speciella träd som du vill spara. Märk i så
fall ut träden på förhand, till exempel med fiberband.
12 Skogsbruket 8/2013
Gallra
skogen
vid rätt tidpunkt
– Man kan gallra ordentligt eftersom de
unga träden ännu är ganska okänsliga för
väder och vind. Är beståndet oröjt måste
man utföra en försiktigare första gallring.
En tidig gallring ger virkesintäkter. Skogs­
ägaren kan räkna med ett rotpris på 10–14
euro per kubikmeter från en första gallring.
Kolla trädens kronor
Mycket snart, kanske redan om tio år, blir
nästa gallring aktuell. Den andra gallring­
en sker när de längsta träden är mellan 16
och 20 meter. Nu är det viktigt att fokuse­
ra på urvalet av stammar, alltså vilka stam­
mar som blir kvar och vilka som tas bort.
Den första gallringen ger inte alltför
mycket klirr i kassan, men vid en senare
gallring kan skogsägaren redan räkna med
ordentliga skogsinkomster.
Man kan välja mellan flera gallringsfor­
mer, den allmännaste är låggallring. Då
gynnar man de största träden genom att
de mindre träden tas bort. Tillväxten kon­
centreras till friska och starka träd med god
kvalitet.
Vid senare gallringar används gall­
ringsmallar som ger riktlinjer för hur stort
uttaget i gallringsbeståndet kan vara. Med
hjälp av mallarna kan man också granska
hur stora virkesvolymer en gallring kan ge.
Jan Wasström konstaterar att gall­
ringsmallarna vid första anblicken kan ver­
ka invecklade. Det går lika bra att kolla trä­
dens kronor.
– Som tumregel kan skogsägaren hålla
i minnet att när den gröna kronan täcker
mindre än två tredjedelar av stammen är
det dags att gallra. Görs inget blir stammar­
na som smala flaggstänger.
Han tillägger att en andra gallring inte
nödvändigtvis är lika enkel att motivera för
skogsägarna som en första gallring.
– Men när det kommer till kritan vill de
flesta skogsägare ha ett ekonomiskt lönsamt
Ogallrat och gödslat
ger bästa tillväxten
Vill du maximera tillväxten i
din skog lönar det sig att gödsla ogallrade bestånd. Det har
skogsforskare på Sveriges lantbruksuniversitet SLU kommit
fram till i sina forskningsresultat.
skogsbruk. En förflyttning från massaved
till stockdimensioner betyder att rotpriset
ökar med minst 30 euro per kubikmeter.
Oftast fungerar även lyckade skogsod­
lingar som inspirerande exempel. Exempel­
vis på Porkalaområdet planterades åkrar i
slutet av 1950-talet. Bestånden har skötts
exemplariskt, de har röjts och gallrats i tid,
och därför är bestånden redan förnyelse­
mogna, vid drygt 50 års ålder.
Flera gallringar
Jan Wasström är själv skogsägare. Han gall­
rar sin skog minst tre gånger. Ur kvalitets­
synpunkt kan det vara en bra lösning att lå­
ta göra flera gallringar.
– Men av både praktiska och ekonomis­
ka skäl är det svårt att motivera alltför sva­
ga gallringar. •
Text: Marianne Palmgren
Professor Urban Nilsson på SLU i Al­
narp berättar om undersökningen att
gödslingen började när träden nått cir­
ka tolv meters höjd och att man därefter
gödslade vart femte till sjunde år.
– Bestånden var då helt ogallrade,
men är trädslagsrena och ganska väl röj­
da. Stamantalet ligger mellan 1 500 och
3 000 stammar per hektar.
Trots att de har många stammar om­
kring sig är huvudstammarnas utveck­
ling lika bra som i ett gallrat bestånd,
inte heller virkeskvaliteten blir lidande.
Skogsägaren kan räkna med fortsatt till­
växt på övriga stammar och en större
andel biomassa.
– Kostnaderna för avverkningen blir
antagligen lägre än vid konventionellt
gallringsskogsbruk eftersom man slip­
per de tidiga gallringarna med hante­
ring av klena träd.
– Vi tror inte att man behöver röja
ogallrade slutavverkningsbestånd på
förhand eftersom de allra klenaste trä­
den, som skulle ha röjts bort, redan dött
i självgallring, säger Urban Nilsson.
Komplicerade frågor
Han kastar fram alternativet att gödsla
beståndet, låta bli att gallra och därefter
avverka tidigt.
– Då skulle risken för stormskador i
beståndet minska. Än så länge saknas
erfarenhet av en dylik modell.
Blir det ekonomiska resultatet bättre
eller sämre om skogsägaren direkt slut­
avverkar utan att ha gallrat beståndet?
– En ekonomisk granskning är kom­
plicerad. Nuvärdena blir ofta sämre ef­
tersom man inte får tidiga gallringsin­
komster medan markvärdena kan bli
bättre utan gallring på basis av kortare
omloppstid.
– Kassaöverskottet, som är ett mått
på det årliga kassaflödet, kan också vara
bättre i det ogallrade alternativet.
Urban Nilsson påpekar att stormfäll­
ning, med påföljande barkborreskador,
är vanligare i gallrade bestånd. Rotröta
sprids via stubbar och man kan få ska­
dor av maskinerna.
Flera nackdelar
Nackdelen med ogallrade och gödslade
bestånd är att skogarna blir väldigt tät­
vuxna med minskad biodiversitet som
följd. Skogen är inte heller attraktiv för
rekreation. Dessutom blir skogsägaren
utan gallringsinkomster.
Urban Nilsson påminner att SLU-un­
dersökningen gäller välskötta tall-, gran- och contortabestånd. De svenska sko­
garna är heterogena med en blandning
av både olika trädslag och av olika träd­
storlekar.
– För dessa heterogena bestånd kan
gallring absolut vara ett bra alternativ,
säger Urban Nilsson.
Svenska skogsägare lämnar knappast
sina skogar ogallrade i framtiden.
– Jag tror inte att skogsägarnas bete­
ende kommer att påverkas på kort sikt.
Gallringsskogsbruk är djupt rotat i vårt
sätt att sköta skogen.
Nilsson avråder inte skogsägare från
att gallra sin skog, fördelarna med gall­
ring är många.
Man skapar en attraktiv skog och kan
påverka trädslagsblandningen. Skogs­
ägaren får skogsinkomster, han kan ta
bort skadade och sjuka träd och via kör­
stråk kommer man åt avlägsna vindfäl­
len.
– Framför allt visar undersökningen
att vi inte alltid skall acceptera gamla
sanningar som absoluta, framhåller Ur­
ban Nilsson. •
TEXT: MARIANNE PALMGREN
Skogsbruket 8/2013 13
Låt inte
investeringen
gå förlorad
Upp till sju år efter en plantering
borde du årligen ta en titt på planteringsytan för att se hur plantorna har det. Gräs, duntrav och hallonris etablerar sig snabbt och sly
kommer upp från björk-, asp- och
rönnstubbar.
FOTO: MAJ-LEN ROOS
Som skogsägare är det din skyldighet att se
till att det växer upp ny skog i stället för
den som du slutavverkat. Det räcker sällan
bara med att markbereda och få plantor­
na i jorden.
Om du vill säkerställa att plantskogen
klarar sig och att din investering i markbe­
redning, plantor och plantering inte går för­
lorad är Metsäliittos nya produkt, Taimitur­
va-avtalet, ett alternativ.
14 Skogsbruket 8/2013
Fasta priser
– Den här produkten har vi skräddarsytt för
skogsägare som inte har möjlighet att själva
utföra förnyelsearbetena. Skogsägare som
ingår ett avtal med oss betalar ett fast pris
för markberedning, plantor och plantering.
Ett år efter planteringen granskar vi plante­
ringsytan. Då se vi också om det finns be­
hov av gräsröjning och slyröjning om ett
par år. Det är vanligt på bördig mark, säger
Thomas Sundqvist, distriktschef på Metsä
Groups kontor i Vasa
– Om det vid granskningen visar sig att
en del av plantorna dött, eller att till ex­
empel snytbagge eller sork har skadat dem,
kompletterar vi med nya plantor. Det kos­
tar ingenting för skogsägaren utan här trä­
der den gruppförsäkring, som Metsä Group
har i samarbete med Pohjola, in. Skogsför­
säkringen omfattar förnyelsefiguren.
Skogsägaren kontaktas efter granskning­
en om hur läget är på planteringsytan.
– Om det finns behov av gräs- eller sly­
röjning, eller vardera, meddelar vi också
det och anger vad arbetet skulle kosta. Om
skogsägaren inte vill låta utföra de arbeten
Thomas Sundqvist.
som vi föreslår, upphör avtalet.
Vi ger ett garantipris för alla skogssköt­
selarbeten.
Med rätt markberedningsmetod är beho­
vet av gräsröjning och även av slyröjning
vanligtvis litet.
– På bördigare marker utför vi höglägg­
ning, som ger plantorna ett försprång i för­
hållande till gräset. Det blir också mindre
sly än efter harvning. Vid högläggning gör
grävmaskinen bara små jordhögar och mel­
lan högarna är marken orörd.
Gäller hela avtalstiden
Försäkringen gäller lika länge som avtalet.
Skador förorsakade av djur, insekter, snö
och brand ersätts under avtalstiden. Försäk­
ringen ersätter inte skador som åstadkom­
mits av älg och vitsvanshjort. Ersättningar
för den typen av skador ersätts med stats­
medel som inkasseras av jägarna i form av
licensavgifter.
Taimiturva-avtalet är i kraft tills plantsko­
gen är 1,3 meter hög. Det betyder normalt
6–7 år efter planteringen. •
Text: Gerd Mattsson-Turku
Studera träden
och samla frön
Allt färre barn är regelbundet ute
i skog och mark. Att tillsammans
uppleva något spännande i skogen
ger minnen för livet. Samtidigt sås
grunden till ett livslångt intresse
för naturen.
Barn brukar nöja sig med lite.
Att leka i skogen eller bara gå på
en skogspromenad med matsäck
är en upplevelse i sig.
Passa samtidigt på att berätta om exempel­
vis lövträden, eller varför inte samla frön
som ni efteråt kan så.
Lönn
Lönnen är ett tacksamt objekt att berätta
om då barnen sannolikt redan har stiftat
bekantskap med trädet, lönnlöv i prunkan­
de höstfärger brukar användas under pys­
selstunder på dagis.
Lönnens ”näsor”, alltså frukterna, är
också uppskattade. Om fröet petas bort, kan
de tack vare sin klibbighet fästas en kortare
stund på nästippen som en lösnäsa.
Lönnens frön samlas in på hösten när de
blir gula eller brunaktiga. Lönnfröna kan
plockas direkt från träden. Fröna gror tidigt
på våren, hjärtbladen utvecklas fort för att
groddplantan genast ska kunna utnyttja en­
ergin i solljuset eftersom det inte finns nå­
got större näringsförråd i fröet.
pen växer också en mängd olika lavar som
man kan studera tillsammans.
Aspfröna sprids kort efter att löven
spruckit ut. Aspen förökar sig också med
rotskott. Under skogspromenaden kan man
visa på dungarna av rotskott och fundera
vilka rotskott som kommer från samma rot.
Ek
Växer det ek i skogen kan man ta en närma­
re titt på trädet. Det finns mycket att berät­
ta om eken, hur gammalt trädet kan bli och
att det växer långsamt. Dessutom är ekollo­
nen omtyckta av såväl fåglar som gnagare.
Ekollonen samlas på hösten. De är käns­
liga för stötar och får inte förvaras i täta ma­
terial eftersom de andas. Använd gärna nät­
säckar av plast då ni samlar ollonen.
Helst ska ekollonen sås direkt. Vid be­
hov kan de sparas en vinter och sås på vå­
ren om de lagras i torv eller sand, men då är
det risk för att grobarheten sjunker.
Lind
Barnen har sannolikt sett lindar som park- eller alléträd och linden beskrivs ibland i sa­
goböcker. Linden blommar under högsom­
maren med bleka blommor som sitter till­
sammans i upprätta eller hängande klasar.
Lindens nektarrika, doftande blommor
är omtyckta av humlor, bin, fjärilar och an­
dra insekter så passa på att kolla alla små­
kryp.
Lindens frön samlas på hösten från mar­
ken, när de blåst ner. De kan också plockas
direkt från träden. Gröna lindfrön kan sam­
las för direktsådd.
Björk
Det finns björkar överallt och de flesta barn
känner igen trädet som har vit bark, speci­
ellt märks den på våren då de första gröna
löven visar sig.
Björkens hängen kan skördas när de skif­
tar från grönt till gult, det brukar ske i juli
eller augusti. En bra metod är att samla in
grenar som får torka inomhus innan björk­
fröna sorteras fram. •
Text: Marianne Palmgren
Asp
Den ständigt dallrande aspen får liksom lön­
nen vackra färger på hösten. Man kan
berätta för barnen om alla djur och
fåglar som gillar trädet, exempel­
vis hackspetten, sparvugg­
lan, ekorren och flad­
dermusen. På as­
Skogsbruket 8/2013 15
Han vet hur man
bränner i skogen
Med nio hyggesbränningar kan Bo
Björkas i Marby i Lovisa utan överdrift titulera sig hyggesbränningsexpert.
– Jag gör det för att slippa gräsbekämpning­
en, säger Bo Björkas.
Årets hyggesbränning var en yta på två
hektar på en holme. – När det är lågt vattenstånd kan jag ta
mig torrskodd till holmen både till fots och
med traktor. Hyggesbränningen var därför
en av de lättare. Det fanns vatten och därför
behövde jag inte ta hit en grävmaskin för
att gräva en brandgata runt ytan. Det räck­
te med att jag bevattnade ett två meter brett
område runt den. Södra skogsreviret har en
vattenpump och en kilometer brandslang,
som skogsägare får låna, säger Bo Björkas.
– Det får inte bli för stora högar med kvis­
tar och toppar på ytan. De ska helst vara
jämnt spridda över ytan. Kanterna runt ytan
ska också vara fria från kvistar och toppar.
Ytan som Björkas hyggesbrände i början
av juni avverkades maskinellt i februari.
– Jag får Kemera-stöd för hyggesbrän­
ningen. Stödet är drygt 250 euro per hek­
tar. Reviret såg till att alla papper blev rätt
ifyllda och skickade till rätt ställe. Då jag
har en skogsförsäkring, behövde jag ingen
skild försäkring för hyggesbränningen, sä­
ger Björkas.
Två veckor innan hyggesbränningen ska
utföras, ska Räddningsverket informeras.
– Datumet kan flyttas framåt. Jag bru­
kar säga att hyggesbränning kan utföras
först när myndigheterna ger varning för
skogsbrand. I år flyttades datumet framåt
en gång.
Kemera-stöd
Hyggesbränningarna har Björkas utfört bå­
de på tall- och granmarker. Redan vid kalav­
verkningen ska det vara klart om en yta ska
hyggesbrännas.
Många knep
Den 4 juni klockan 16.30 var dagen D för
hyggesbränningen hos Bo Björkas.
– Då var det tillräckligt lugnt. Jag ha­
de vidtalat fjorton personer, jaktkamrater,
16 Skogsbruket 8/2013
grannar och några reviranställda som tal­
kofolk.
Innan den egentliga bränningen påbörjas
bränns en säkerhetszon i motvind.
– Om elden kommer åt att sprida sig i
medvind ända ut till gränsen mot den intil­
liggande skogen, är lågorna så stora att el­
den lätt kan antända den intilliggande sko­
gen. Den risken eliminerar vi genom att i för­
väg bränna marken närmast hyggeskanten.
Det finns flera olika sätt att få eld på kvis­
tar och toppar som ligger på marken.
– Tidigare har jag använt gamla säckar
som jag doppat i spillolja och brinnande
granruskor. Nu har jag börjat använda gam­
la styroxlådor. När lådorna brinner, droppar
brinnande smält styrox ner på marken och
antänder barr och kvistar. När jag går läm­
nar jag efter mig ett band med små eldung­
ar som sakta breder ut sig in mot ytan.
– I ett intilliggande dike hade jag placerat
drygt tjugo små granar som jag kvistat upp
så att de bara hade en tofs kvar i toppen.
Med dem stoppar vi eld som hotar sprida
sig längs marken ytterom ytan. Det räck­
er med att slå med en sådan på en eldunge
Foto: Markus Sundell
ett par gånger för att den ska dö ut. Dessut­
om hade jag dragit ut brandslangarna längs
ena kanten.
Efterbevakning
Klockan 21.30 var hyggesbränningen över.
– Då hade chefen för Räddningsverket i
östra Nyland redan ringt tre gånger för att
fråga om allt var under kontroll. Rökutveck­
lingen var stor, så Räddningsverket hade sä­
kert fått många samtal om att det luktade
rök, säger Björkas.
Han stannade ensam kvar för att vakta.
– Jag är tvungen att vakta ytan tills det
kommer ett ordentligt regn.
När Skogsbruket var på besök en vecka
senare rykte det ännu från några stubbar
på ytan.
– Jag sitter naturligtvis inte här 24 tim­
mar i dygnet utan kommer hit några gång­
er per dag.
Myrstackar pyr längst, då de går djupt
ner i marken. Gamla tallstubbar pyr också
länge.
Bo Björkas poängterar att han som ivrig
jägare värnar om viltet.
– Jag gick kors och tvärs över ytan för att
säkerställa att där inte fanns fåglar som ru­
vade eller någon liten älgkalv. Jag hade sett
två älgkor med kalvar alldeles i närheten ett
par dagar innan vi brände. Efteråt har jag
sett spår av rådjur på ytan. De har kanske
sökt sig undan myggen. Någon annan för­
klaring har jag inte.
Sådd med eget frö
I höst eller tidigt nästa vår ska Bo Björkas så
björkfrö på ytan.
– Jag använder masurbjörksfrö som jag
plockat från egna masurbjörkar. Av det frö
jag plockar blir knappt tio procent masur­
björkar, resten blir vanliga vårtbjörkar.
Sådden utför Björkas för hand. Som
såddredskap har han en flaska med ett hål
i korken.
– Jag sår 3–4 frön per såddstreck. Med
SFI-hackan drar jag bort askan och de för­
kolnade barren och kvistarna tills mineral­
jorden kommer fram. Den ligger nära ytan.
Skruven, som håller fast hackan i skaftet,
har jag förlängt så att jag kan dra cirka 20
centimeter långt streck i mineraljorden. I
det strecket sår jag fröna och trampar till
med stöveln så att de inte ska blåsa bort.
Bo Björkas berättar att han ibland också
har planerat både tall och gran på de hyg­
gesbrända ytorna.
– Men plantera aldrig samma sommar
som du utfört hyggesbränningen för då blir
det stora angrepp av snytbagge. Den svarta,
varma marken lockar snytbaggar till sig. •
Text: Gerd Mattsson-Turku
FOTO: kristjan laansalu
Skogsbruket 8/2013 17
Grävmaskinentreprenör Tommy Österås är nöjd med sitt
högläggningsaggregat.
Tommy Österås har utfört högläggning för Skogsvårdsföreningen Österbottens räkning i snart tre år.
Högläggning vinner terräng
Högläggning är en markberedningsmetod som blir allt vanligare. Detta trots att metoden kostar
betydligt mera än harvning. Den
största orsaken är att metoden
ökar chanserna för en lyckad förnyelse, säger entreprenör Tommy
Österås i Närpes.
Det hörs motorljud från en åker i Övermark
i Närpes. Hundra meter längre bort, vid
skogskanten, rattar entreprenören Tommy
Österås sin grävmaskin. Åkern är fylld med
små gropar och jordhögar.
– Så här ser det ut när man höglägger,
säger Österås.
Vanligen höglägger han skogsmarker
som har kalavverkats, men i det här fallet
handlar det om en åker som skogsägaren
ska förvandla till skog.
– Den här terrängen är lätt att arbeta i.
Det är betydligt svårare att ta sig an steniga
kalytor. Det enda problemet här är att den
fuktiga jorden fastnar i aggregatet, men det
är inte så farligt, säger han.
Österås höglägger för Skogsvårdsfören­
ingen Österbottens räkning. Maskinparken
består av en grävmaskin på femton ton och
ett högläggningsaggregat. Banden är nittio
centimeter breda för att marken ska bära
maskinen.
– Man kan inte ha en tyngre maskin, för
det är viktigt när man arbetar med höglägg­
ning att maskinen inte kör fast.
18 Skogsbruket 8/2013
Specialutformat aggregat
Längst ute på grävmaskinens arm sitter ett
högläggningsaggregat, en så kallad högläg­
garskyffel. Aggregatet är specialutformat
för att utföra arbeten av den här typen och
ser mera ut som en hammare än en vanligt
grävskopa.
– Fördelen med det här aggregatet är for­
men som är rund i bottnen. Det gör att jag
lättare, när jag vänder jorden, kan trycka till
och forma en hög, förklarar Österås.
Högen, som är cirka trettio centimeter hög,
är själva högläggningen. Det är högst uppe på
den som plantan slutligen ska planteras.
– I och med att jag trycker till med ag­
gregatet då jag skapar högen, bevaras
fukten bättre i högen. Det skapar goda
förhållanden för plantan när den ska bör­
ja växa.
Att plantan får växa i en jordhög upp­
höjd från marken är en fördel med den här
metoden. Det ger försprång gentemot grä­
set.
– Om ett eller två år kommer gräs att bör­
ja växa också här, men då har plantan ett
försprång, vilket ökar chanserna för en lyck­
ad förnyelse. Högläggning gör också att rik­
liga regnmängder rinner bort så att plantan
inte dränks, förklarar Österås.
Det finns en rad olika högläggningsag­
gregat på marknaden. Österås modell kos­
tar mellan 2 000 och 3 000 euro exklusive
mervärdeskatt.
– Vissa produkter är utrustade med hy­
draulcylinder, men jag tycker inte att jag
behöver det. Den här fungerar utmärkt för
mig, säger Österås.
50–100 hektar per år
Han investerade i grävmaskinen och aggre­
gatet när det stod klart att skogsvårdsfören­
ingen hade behov av en ny entreprenör. Nu
har han utfört högläggningstjänster i drygt
tre år och hans verksamhetsområde sträck­
er sig inom Närpes stads gränser.
– Beroende på vädret har jag utfört mel­
lan 50 och 100 hektar högläggning per år.
Jag hinner höglägga 0,8–1,5 hektar per dag.
Terrängen, markens beskaffenhet, är det av­
görande.
Högläggningstjänsterna är en biverksam­
het för Österås som är jordbrukare. Han er­
bjuder också vanliga grävtjänster. Den bäs­
ta tiden för att höglägga är från våren, då
tjälen gått ur jorden, fram till midsommar.
Arbetet återupptas på hösten och pågår tills
det börjar bli frost.
– Efter midsommar är det inte bra att
höglägga eftersom det då i hoparna kom­
mer mycket fröogräs, som kan ta utrymme,
när plantan planteras följande vår. Därför
blir det en paus på sommaren, säger han.
Högläggning som markberedningsmetod
har ökat mycket i popularitet i Österbotten
de senaste åren. Enligt skogsvårdsinstruk­
tör Mikael Franzén vid Skogsvårdsfören­
ingen Österbotten beror det på de goda re­
sultaten.
– Plantornas överlevnadsprocent är hö­
gre och i fall den planterade plantan dör är
Hans dröm blev sann
Att vara skogsmaskinentreprenör
i dag anses vara ett osäkert kort.
De ekonomiska investeringarna är
stora och arbetsmängden kan variera starkt. Hur vågar en ung person bli entreprenör inom skogsbranschen?
Det här högläggningsaggregatet, en högläggarskyffel, är specialutformat för att
snabbt vända upp jord och trycka till en
hög där skogsplantan ska växa.
det större chans att få naturplantor. Det har
ökat intresset för högläggning bland skogs­
ägarna trots att metoden är 50–70 procent
dyrare än harvning, säger Franzén.
Beror på terrängen
Högläggningskostnaderna per hektar inde­
las i tre klasser beroende på hur stenig ter­
rängen är. Kostnaderna varierar också bero­
ende på om det är fråga om små eller stora
ytor på flera hektar. Är det fråga om en stor
yta sjunker kostnaderna per hektar.
– Därför är det svårt att ge ett exakt pris,
men det rör sig i vanliga fall mellan 350 och
400 euro per hektar.
Skogsvårdsföreningen Österbotten har
tre entreprenörer som utför högläggning i
landskapets södra del. Varje entreprenör har
fått utbildning i högläggning och är certi­
fierad.
– Vi är mycket nöjda med entreprenörer­
nas arbete och det är också kunderna, sä­
ger Franzén.
Att högläggningsarbetet utförs med gräv­
maskin har också andra fördelar. På vatten­
sjuka områden kan maskinen samtidigt drä­
nera.
– Då jag höglägger med grävmaskin kan
jag samtidigt gräva små diken så att vattnet
leds bort. Det går inte om området harvas,
säger han. •
Text och foto: Christoffer Thomasfolk
– Ett brinnande intresse för skogen och dess
skötsel fick mig att i somras köpa en egen av­
verkningsmaskin, berättar Anton Sjölander.
Han är hemma från Houtskär i västra
Åbolands skärgård, men är verksam på Ki­
mitoön sedan två år. Skogsmaskin har An­
ton Sjölander kört i tre år och trivs så bra
med det att han ville prova på att stå på eg­
na ben. Därför grundade han ett eget före­
ag med namnet Archipelago Forest och köp­
te en större avverkningsmaskin.
– Min John Deere är sex år gammal och
lämpar sig bäst för senare gallringar och slut­
avverkningar. Allra helst jobbar jag i fröträds­
ställningar och grövre gallringsskog, eftersom
jag tycker om att det finns någonting snyggt
att se på efter avverkningen, säger Sjölander,
som jobbat i skogen sedan barnsben.
Långa dagar
– Jag hoppas på att jag har avverkningsma­
skinen betald om fem år. Det förutsätter att
det finns tillräckligt med jobb och att ma­
skinen inte krånglar, säger Anton Sjölander
förhoppningsfullt.
Han sitter i genomsnitt tolv timmar per
dag i maskinen och funderar i det här ske­
det inte på att låta maskinen gå i två skift.
Taxorna tycker han att är okej. Han job­
bar främst som underleverantör och virket
kommer i Metsä Groups användning. Flytt­
bil har han tillgång till via huvudentrepre­
nören, vilket fungerar bra.
– Jag befinner mig ofta ganska länge på
ett och samma ställe och då är det i det här
skedet varken lönsamt eller praktiskt med
egen flyttbil för skogsmaskinen.
Sjölander jobbar också gärna med leve­
Anton Sjölander vill jobba i skärgården.
ransavverkningar, om det är så att de pas­
sar in i tidtabellen och förflyttningarna inte
blir för långa. Nu närmast hägrar nya utma­
ningar då avverkningsmaskinen ska flyttas
ut till Kimitos öar med pråm för att främst
sköta avverkningar där.
– Jag ser fram emot att få jobba i skär­
gården, där jag känner mig hemma, säger
Anton Sjölander med ett stort förväntans­
fullt leende. •
Text och foto: Siv karlsson
Har du synpunkter på tidningen?
Du kan ge respons per e-post till [email protected] eller per post till
adressen Skogsbruket, c/o Oy Nordinfo Ab, Lillviksvägen 6, 02360 Esbo.
Du kan också ringa redaktionen direkt, våra kontaktuppgifter finns på sidan 3
i tidningen.
Skogsbruket 8/2013 19
FOTO: PIXMAC
Bär och svamp
– resurser
vi glömmer
Sex av tio finländare plockar bär och något
färre plockar svamp. Från 2010 till 2011 har
andelen bär- och svampplockare ökat med
några procent. Men det är bara en bråkdel
av bären och svamparna som blir plockade.
I våra skogar mognar varje sommar 500–
1 000 miljoner kilo bär. Goda bärår plock­
as ungefär 50 miljoner kilo lingon och blå­
bär. Mängden hjortron, hallon, tranbär och
andra bär stannar vid 10 miljoner kilo. Det
betyder att mer än 90 procent av bären blir
oplockade.
FOTO: STEFAN ROOS
Inget stopp för utländska plockare
De senaste åren har bärgrossister köpt in
närmare 12 miljoner kilo bär, i huvudsak
lingon och blåbär. Snittpriset var 1,84 euro
per kilo år 2011, som den färskaste statisti­
ken härstammar från.
Antalet bärplockare från utlandet ökar sta­
digt. Enligt Miljöministeriet är det tillåtet att
med stöd av allemansrätten låta utländska
bärplockare plocka bär i privatägda skogar.
20 Skogsbruket 8/2013
Skogs­
ägarna
kan inte förbjuda det.
På en hektar får en plockare i
medeltal 30 kilo lingon. Men det finns
små områden där en plockare goda lingonår
kan komma upp till 100–300 kilo per hektar.
Tillgången på blåbär varierar stort även
goda blåbärsår. En hektar ger 100–400 ki­
lo blåbär. Toppnoteringar är 500–800 kilo
per hektar.
Goda svampår finns det omkring 360
miljoner kilo matsvamp i våra skogar. An­
talet ätliga svampar uppgår till 200, men
endast 23 arter är godkända som handels­
svampar.
Men vi finländare är dåliga svampplock­
are, då mindre än tre procent av matsvam­
parna blir plockade. Toppnoteringen har
varit 13 miljoner kilo, under ett gott
svampår.
Svampgrossister köper mindre än en
miljon kilo svamp. Snittpriset var 2,83
euro per kilo 2011.
Skattefri inkomst
Inkomsten från bär- och svampplockning
är skattefri för plockarna. År 2011 förtjäna­
de plockarna sammanlagt 23 miljoner euro.
I fjol, då det var ett bra bärår, blev förtjäns­
ten troligtvis ett par miljoner större.
Bärgrossisterna säljer bären vidare till fa­
briker som bland annat gör sylt och saft, al­
koholhaltiga drycker och frysprodukter. Un­
gefär hälften av de bär, som fabriker i Fin­
land använder i sina produkter, är inhem­
ska.
Lingonlagren gapar tomma
Fjolåret var ett gott bärår och många bär­
grossister uppger att de har mycket bär i la­
ger. Ben Strömsten, exportchef på Marja
Bothnia Berries Oy Ltd, den ledan­
de bärgrossisten i Finland, sä­
ger att läget är annorlunda för
företaget. – Vi har sålt alla lingon
och har fortlöpande leveranser
på blåbär, så när blåbärssäsong­
en inleds i slutet av juli är lag­
ren med blåbär små.
Marja Botnia Berries köper in 8–10
miljoner kilo bär per år.
– Inköpen av blåbär beror mycket på hur­
dan blåbärsskörden är i Ukraina och Vit­
ryssland. Där vi har våra största konkurren­
ter och där mognar blåbären en månad tidi­
gare än i Finland.
För att få in tillräckligt stora mängder bär
bjuder bolaget in omkring sjuhundra thai­
ländare och trehundra ukrainare som plock­
are.
FOTO: PIXMAC
Nästan alla finländare har de baskunskaper som krävs för att kunna skida, simma och plocka bär.
Skogen ligger också nära, då hälften av finländarna har högst 200
meter till närmaste skog. Och vi
har blivit flitigare bär- och svampplockare.
– Lappland är vårt viktigaste plocknings­
område. Lite lingon får vi också från Öst­
erbotten.
Strömsten berättar att nordiska kvalitets­
bär blivit attraktivare allt eftersom det av­
slöjas att till exempel djupfrysta hallon kan
ha norovirus och att honung inte är honung
utan socker som har fått honungssmak av
essenser.
– Nittio procent av våra bär går på ex­
port. Sverige, Tyskland, Österrike, Kina och
Japan är de största importörerna. Bär som
stannar i Europa görs främst till sylt. Euro­
peiska kunder är mycket kvalitetsmedvetna
och enbart de bästa bären duger.
– Bär som vi skickar till Asien används
i farmaceutiska produkter. Ur blåbären tas
enbart färgämnet tillvara och används i pil­
ler tack vare sitt innehåll av antocyan. Vi
skickar blåbären djupfrysta till Asien.
Antocyan är bra för ögonen och förbätt­
rar bland annat mörkerseendet. Blåbär sägs
också förebygga tillväxt av gråstarr. •
Text: Gerd Mattsson-Turku
Mattor från skogen
Gräsmattan har fått en konkurrent, nämligen ris- och mossmattor. Fördelen är att tomtägaren
slipper gräsklippningen. Men skogen, där mattorna hämtats, drabbas av näringsbrist.
Nytt
liv
efter
400 år
relsen om att ta moss- och rismattor från
Forststyrelsens skogar. I en bra skog får vi
max 3 000 kvadratmeter från en hektar. Den
perfekta mattan innehåller vackert ris och
vacker mossa. Andra örter ska helst inte fin­
nas i den.
– Det första året ska en ris- och moss­
matta skötas. Den ska vattnas hela somma­
ren, långt in på hösten, säger vd Jouko Piirainen.
Enligt honom köper kunderna vanligtvis
200–300 kvadratmeter. Priset är drygt 20 eu­
ro per kvadratmeter, hemtransporterad och
utrullad hos kunden. •
Text: Gerd Mattsson-Turku
Ordning på
bärplockningen
FOTO: Catherine La Farge
Ris- och mossmattorna tas från skogen.
Mattorna lyfts i bitar eller i remsor som är
2 x 5 meter.
Forskare Leena Finér på Skogsforsk­
ningsinstitutet varnar för riskerna med att
ta ris- och mossmattor från ekonomiskogar.
– I den jord, som följer med mattorna,
finns massor med näring. Träden kommer
att drabbas av näringsbrist och därmed för­
sämrad tillväxt. Det kan ta tiotals år innan
tillväxten återgår till normal nivå. Min re­
kommendation är att ris- och mossmattor
enbart tas från sådana platser där markan­
vändningen ändrar, som till exempel från
skogsmark som ska bli väg, grustag eller an­
nan byggplats.
Piiraisen Viherpalvelu är ett av de företag
som säljer ris- och mossmattor.
– Vi har avtal med bland annat Forststy­
Mossor som har varit täckta av is sedan 1500-talet har vaknat till liv på nytt.
Glaciären Teardrop, som ligger på Ellesmere Island i Kanada, krymper
med en hastighet av fyra meter per år. Biolog Catherine La Farge vid uni­
versitet i Alberta i Kanada upptäckte att det skimrade svagt i grönt vid kan­
ten av glaciären. Hon och hennes kolleger konstaterade snabbt att det var
fråga om bladmossor.
Forskarna tog med sig ett antal mossor till ett laboratorium. Mossorna var
till stor del svarta, men visade tecken på liv såsom gröna spetsar.
Det är välkänt att bladmossor kan överleva så gott som fullständig uttork­
ning under lång tid. Men att de kunde överleva uttorkning och iskyla i över
400 år hade ingen väntat sig. I laboratoriet lyckades forskarna odla nya plan­
tor från föräldramaterialet.
Mossorna blev infrysta i glaciären under den lilla istiden som inträffade
mellan åren 1550 och 1850. •
Nu finns det direktiv på thailändska som ska informera de
tusentals bärplockare som kommer från Thailand om vil­
ka regler som gäller för bärplockning i våra skogar.
Direktiven har uppgjorts av Jord- och skogsbruksminis­
teriet i samarbete med bärgrossister som anlitar utländska
bärplockare. Direk­
tiven berättar bland
annat att bärplock­
arna inte får röra sig
för nära bosättning,
att de inte får skrä­
pa ned i naturen och
att de inte får parke­
ra sina bilar så att de
hindrar annan trafik
på skogsvägar.
Bärplockarna uppmanas att i bilfönstret placera en lapp
med telefonnummer som berättar vart en utomstående
ska ringa om bilen är felparkerad eller om bärplockarna
orsakar annat problem. •
Skogsbruket 8/2013 21
Göran Grannas och de andra i fältgruppen har
en hel del utrustning till sitt förfogande – bland
annat en precisions-gps.
Inget undgår
nitiska skogsinventerare
Skogen på över tusen provytor
inventeras in i minsta detalj på
Åland i sommar. De som gör jobbet har diger utrustning till sitt
förfogande och alla data matas
omgående in på en fältdator.
Uppgifterna behövs som underlag när beslut om framtida skogsbrukspolitik ska fattas.
En trio på skogsbruksbyrån vid Ålands
landskapsregering har i sommar åkt kors
och tvärs över Åland och inventerat skogs­
beståndet på ett antal provytor. Tre andra
mätgrupper har jobbat med samma sak i
andra delar av Åland. Den som rört sig i
skog och mark har därmed haft stor chans
att få syn på någon av grupperna.
Arbetet ingår i den landsomfattande riks­
skogstaxering som gjorts i Finland sedan
1920-talet. På Åland gjordes de första in­
venteringarna på 1960-talet.
Allt görs enligt en minutiös mall – och
22 Skogsbruket 8/2013
det är det som är en av de viktiga poänger­
na med arbetet.
– Eftersom allt görs på samma platser
och på samma sätt varje gång får vi jämför­
bara värden, säger skogsbruksingenjör Ray
Holmlund som är bas för skogsbruksbyråns
mätgrupp.
Han och de övriga i gruppen – skogs­
bruksingenjörerna Göran Grannas och
Tommy Aspbäck – har specialutbildats för
uppgiften och förhoppningsvis ska deras
andel av jobbet på Åland vara avslutat in­
om september. Gruppen har cirka 400 ytor
på sin lott.
Mittpunkten
Åland, liksom resten av landet, är indelat i
så kallade trakter och varje trakt består i sin
tur av 9 provytor som är 18 meter i diama­
ter. Ytorna har placerats ut vid skrivbordet
enligt en matematisk beräkning. Det kan i
sin tur betyda att en yta kan ligga till sjöss
eller på en åker och då lämnas den utan vi­
dare åtgärder. Ibland ligger provytan nära
en väg men det händer även att gruppen
måste traska flera kilometer med sin utrust­
ning innan den kommit rätt.
När gruppen kommer till en provyta mär­
ker man först ut ytans mittpunkt med hjälp
av gps. Det ska ske med 10 centimeters nog­
grannhet.
Efter det inleds den digra faktainsamlingen.
Omkring 100 olika värden noteras per provyta
och noggrannhet och tålamod är egenskaper
som värderas högt i det här arbetet.
Tommy Aspbäck och Göran Grannas
mäter träd och tar jordprover medan Ray
Holmlund matar in alla uppgifter i sin fält­
dator. Skogstypen beskrivs, skador noteras
och skötselråd antecknas – bland en hel del
annat. Också beståndet utanför provytan
beskrivs.
Mer om provträd
Uppgifter om det ena trädet efter det andra
matas in och plötsligt plingar datorn till. Det
gör den vid vart sjunde eller vart 14:e träd
som utses till provträd och då krävs mer
uppgifter. Då ska exempelvis barktjockle­
ken liksom kronhöjden och tillväxten un­
der de fem senaste åren noteras.
– 17,8 meter högt och en diameter på 17
cm vid 6 meters höjd. Dessutom skador av
märgborren i toppen, rapporterar Tommy
Aspbäck efter en mätning av en tall som
provträd.
Dessutom ska provträdets status noteras.
Blir det massaved eller duger det till timmer
och i så fall av vilken klass?
– Det är många koder att hålla reda på
vid inmatningen av alla uppgifter. Datorn
säger också till om någon uppgift saknas el­
ler om man matat in ett orimligt värde, sä­
ger Ray Holmlund.
Just den här provytan är en dröm för
gruppen. Träden växer glest och det är lätt
att komma åt med alla mätinstrument.
– Det kan till exempel vara knepigt att
mäta höjden på ett provträd i ett tätt gran­
bestånd, säger Göran Grannas.
Ger många svar
Hur stort är virkesförrådet och hur mycket
växer våra skogar? Hur mår skogarna och
vilka skadeangrepp utsätts de för? Det är
några frågor som riksskogstaxeringen ger
svar på och därmed har myndigheter och
politiker bra underlag att grunda sina be­
slut på angående morgondagens åtgärder
inom branschen.
– På 1960-talet växte skogen på Åland
med 270 000 kubikmeter varje år. Nu är vi
uppe i 400 000 kubikmeter, eller med an­
dra ord har våra skogstillgångar ökat, sä­
ger Holmlund.
På det lokala planet har skogsbruks­
ingenjörerna vid landskapets skogsbruks­
byrå nytta av uppgifterna från taxeringen
när de gör upp skogsbruksplaner för enskil­
da skogsägare.
Ny kombination
Dessutom ska de i höst – som ett pilotpro­
jekt – lära sig att tolka och börja använda
det laserskannade material som lantmäteri­
verket tog fram vid vårens flygfotografering­
ar och som bland annat visar höjdkurvorna
för trädbestånden.
– När vi kombinerar uppgifterna från
skogstaxeringen med uppgifterna från la­
serskanningen får vi ett bra grundmaterial
om de aktuella områdena, som ska plane­
ras, utan att vi behöver åka ut och inspek­
tera dem. Mer arbete kan göras vid skriv­
bordet, konstaterar Ray Holmlund, Tommy
Asp­bäck och Göran Grannas. •
Text och foto: Helena Forsgård
Ray Holmlund matar omgående in alla uppgifter på sin fältdator.
Många uppgifter samlas in under inventeringen. Tommy Aspbäck mäter bland annat trädens diameter på en bestämd höjd.
Skogsbruket 8/2013 23
Han har svårt att se skogen
för bara träden
Fredrik Sandström är trädgårdsmästare, skogsägare, småskalig
jordbrukare och familjefar. Han
önskar sig en åttonde dag i veckan
för att hinna med allt det han vill
göra. Skogen, liksom viljan att lära sig nytt, har betytt mycket i svåra situationer.
Jag träffar Fredrik Sandström vid Sunds
Trädgård i Jakobstad. Han ansvarar för träd­
gårdsskötsel hos kunder och anlitas ofta
som föredragshållare.
– Jag respresenterar
– Jag njuter avingen
att fågrön
berätta om krydd­
ideologi
utan
motsatsen tillbeskärning
ideologi, eller an­
växter,
kompostering,
nämligen
sunt
förnuft,
Riggert
nat. Jag
tycker
omsäger
att lära
ut, säger han.
Munsterhjelm.
En dålig dag är enligt Fredrik Sandström en
24 Skogsbruket 8/2013
dag då man inte lär sig något nytt och ett år
bör inte rymma fler än tio dåliga dagar. Med
den livsfilosofin tog han sig tillbaka till ett
normalt liv igen efter en olycka som säkert
kunde ha stoppat många.
Tillbaka via skogen
Vårvintern 2005 var Fredrik Sandström in­
blandad i en häftig trafikolycka som nästan
kostade honom livet. Vägen tillbaka har va­
rit svår och fylld av farthinder som han en­
vist tagit sig över.
– På min första permission från sjukhu­
set åkte jag till Sunds för att höra orkidé­
experten Peter Göttfert föreläsa. Lite sena­
re åkte jag hem för att inspektera vårbru­
ket. Med rullstol tog jag mig till traktorskju­
let och därifrån vidare i traktorn. Min fru
var inte speciellt glad just då, säger Fred­
rik Sandström.
Vid årsskiftet innan olyckan hade han lå­
tit slutavverka 4,5 hektar skog. Sommaren
därpå var han tillbaka på samma plats för
att plantera.
– Jag gick med kryckan i den ena han­
den, planteringsröret i den andra och plan­
torna på magen. Jag planterade en hektar
under två veckors tid. Jag trampade kring
plantorna med kryckan och så borde man
kanske alltid göra, för resultatet blev rik­
tigt bra.
Sitt planteringsprojekt hemlighöll han
först för sin fysioterapeut, som han då be­
sökte tre gånger i veckan. Han erkände först
då hon kommenterade hans ovanligt snab­
ba framsteg.
foto: pixmac
Ser träden
Skogen är Fredriks Sandströms gympasal,
hans husuppvärmning och hans rekreation.
Han jagar ibland, men skjuter bara vilt han
själv orkar bära hem. Skogsbruk är något
som han växt upp med. Hans farbror Svante Sandström var skogsfackman och till­
sammans med honom har Fredrik tillbring­
at mycket tid i skogen. Det var en självklar­
het att skogen är något man sköter om och
förvaltar.
– Jag rör mig gärna i skogsmark och kan
njuta av att gå genom välskött skog. Osköt­
ta skogar stressar mig, oberoende om de är
mina egna eller andras, säger Fredrik Sand­
ström.
I dag är han själv skogsägare och all skog
finns på promenadavstånd från gården i
Kållby, Pedersöre. Fredrik Sandström ser det
nu som sin uppgift att föra kunskapen om
och intresset för skogsbruk vidare till bar­
nen Madelein, 13 år, Casandra, 12 år och
Kevin, 10 år. Tillsammans med dem och sin
fru tillbringar han gärna tid i skogen.
– Jag förstår ändå inte hur Svante lät mig
göra vissa saker som liten knodd. Jag vågar
inte låta mina barn använda yxa eller stå
nära när jag använder motorsåg. Tiderna
ändras, men jag ser till att mina barn i alla
fall vet vad skogsvård betyder.
Fredrik Sandström skulle gärna spendera
mer tid i skogen än vad han nu gör. Här näst
hägrar ett röjningsprojekt, och det vill han
helst sköta själv. Han har under åren utbil­
dat sig i skogsbruk genom att delta i olika
kurser. Han har märkt en skillnad mellan
hur han och andra ser på skogen.
– Jag ser träden som individer, inte sko­
gen som en helhet. De flesta andra verkar
se skogen framom träden. Jag har märkt att
jag har svårt med skogsvårdsarbeten där
man ska tänka på helheten, då mina ögon
ser en vacker björk, en ful tall, en blom­
mande sälg eller en liten en.
Allt började i en kleinbuss
Redan som femåring odlade Fredrik Sand­
ström plantor av jordgubbar, syrén och mid­
sommarros i en kleinbuss han använde som
växthus. Plantorna sålde han till grannar­
na. Men det var egentligen finsnickare han
skulle bli. De planerna omkullkastades ef­
ter PRAO-perioderna, varav Fredrik spen­
derade den första på ett möbelsnickeri och
den andra på Cederbergs trädgård. Efter ni­
onde klassen flyttade han till internatet vid
tidigare Korsholms skolor för att bli träd­
gårdsmästare.
Efter examen fick Fredrik Sandström
jobb som parkträdgårdsmästare vid Fritz
Jakobssons park i Vasa. Jakobsson är en
känd porträttmålare och Fredrik Sandström
fick även hjälpa till med att snickra ramar,
spänna taveldukar och transportera tavlor.
– Jakobsson åkte till Stockholm och må­
lade ett porträtt av drottning Silvia, som
överräcktes till henne på hennes 50-års dag.
Jag fick snickra transportlådor och ansva­
ra för att tavlan kom till och från flygpla­
net säkert.
Fredrik Sandströms pappa gav honom i
tiderna rådet att inte göra ett yrke av det
han är intresserad av utan att låta intresse­
na förbli just intressen. Fredrik valde att gö­
ra precis tvärt om. Istället har han sett till
att skaffa sig en ny hobby, nämligen mat­
lagning.
– Jag gillar att laga mat, äta mat och job­
ba med kryddväxter. Jag har gått tio Herrar
i köket-kurser på medborgarinstitutet och
mitt mål är alltid att gå om klassen. •
Salix bästa
energigrödan
Över 100 nya kalkyler från Jordbruksver­
ket i Sverige visar att livsmedelsgrödor som
raps, spannmål och sockerbetor normalt är
förstahandsvalet på marker med hög av­
kastning, skriver atl.nu. Att satsa på bio­
gasgrödor, som majs, råg och vete som hel­
sädesensilage, kan vara lönsamt om man
har reaktorn nära. Salix kommer in som al­
ternativ på medelmåttiga marker.
Även i de bästa jordbruksbygderna finns
fläckar som inte är vad de borde vara och
om man odlar salix på gårdens mindre bör­
diga fält kan man öka lönsamheten både to­
talt och per hektar på den återstående are­
alen.
Kalkylerna visar också att det finns grö­
dor man ska undvika, där priserna inte
räcker till för att täcka produktionskostna­
derna. Rörflen och hampa har svårt med
lönsamheten, och är rena förlustaffärerna,
skriver atl.nu. •
Visste du att...
…det finns nästan hundra tallarter. I Finland har vi bara en art och den får namnet
skogstall om vi översätter dess latinska
namn Pinus sylvestris till svenska.
Text och foto: Nina Jungell
FOTO: WIKIPEDIA
– Jag lärde mig lyfta fötterna igen där i
skogen, jag lärde mig gå.
Fredriks fem snabba
PlanteringsrörRöjsåg
Vid röjning får jag göra flera plantval.
Äppelträd
Jordgubbsland
Äppelträden är ett av kungsträden för mig och något jag ofta får jobba med.
Växthus
Växthus ger längre växtsäsong.
Friland
Skidsemester
Solsemester
Jag tycker inte om att ligga stilla på stranden, men värme gillar jag.
…al har använts som vattenledningsrör,
vägtrummor och pålar. Staden Venedig
sägs vara byggd på pålar av al.
FOTO: WIKIPEDIA
Svampplockning
BärplockningDet är mer utmanande att plocka svamp, jag försöker lära mig en ny sort varje år.
Skogsbruket 8/2013 25
ÖVERSIKT ÖVER
virkesmarknaden
Ljusning inför hösten
Den finska skogssektorn har hittills i år som
helhet klarat sig relativt bra, till och med
bättre än vad forskningsinstituten förut­
spådde i våras. Som följd av den svaga eko­
nomiska tillväxten är läget på exportmark­
naderna fortfarande svårt. Ändå har pro­
duktions- och exportvolymerna för många
skogsindustriprodukter stigit och även ex­
portspriserna har gått upp. De finska pro­
ducenterna har lyckats hitta nya marknader
utanför Europa, som fortsättningsvis käm­
par med finanskrisen. Slutet på den kan vi
inte ännu se.
Utvecklingen på exportmarknaderna av­
speglar sig på virkesmarknaden och däri­
genom på virkespriserna. Fram till slutet
av juli hade skogsindustrin köpt 10 procent
mera virke än under motsvarande period i
fjol. Helt enligt förväntningarna var inköps­
aktiviteten låg i juli. På grund av sommar­
semestrarna bromsade många skogsindu­
stribolag produktionen och virkesinköpen. På den elektroniska marknadsplatsen
för virkeshandeln, puumarkkinat.fi, har ut­
budet på virke mängdmässigt stannat på
samma nivån som före semesterperioden.
Skogsindustrin har länge efterlyst en jämna­
re virkeshandel, men det är industrins eg­
na åtgärder som orsakat fluktuationerna på
virkesmarknaden.
Utöver att virkeshandeln har blivit livliga­
re har också marknadsavverkningarna ökat.
Enligt Skogsforskningsinstitutets statistik av­
verkades under perioden januari–maj 25,7
miljoner kubikmeter virke. Det är åtta pro­
cent mera än ett år tidigare. I privatskogarna
har ökningen varit ännu större. De senaste 30
åren har det under perioden januari–maj en­
dast 1989 avverkats mera än i år.
Det enda orosmolnet ur skogsägarnas
Risk för rotröta
redan vid röjning
Tidigare ansågs röjningsstubbar vara för
små för att kunna fungera som inkörspor­
tar för rotrötesvampen. Men nu visar dok­
torand Anna Gunulf på Sveriges lantbruks­
universitet SLU att rotrötan kan ta sig in i
granbestånd redan vid röjningar. Det visade sig att granstubbar i röjnings­
storlek kan smitta sina grannar om de själva
blir ordentligt infekterade. Den minsta gran­
stubben som smittade en intill stående gran
var bara 2,5 cm i diameter.
Risken för att stubbarna ska föra smittan
vidare ökar med ökande stubbstorlek och
det är därför, ur rotrötesynpunkt, bra att rö­
ja så tidigt som möjligt om gran måste tas
bort vid röjningen.
Även de omkringstående trädens storlek
påverkade smittrisken; ju större träd runt
omkring desto större risk. Därför är smitt­
risken troligen större vid en förröjning in­
för en avverkning jämfört med en röjning
vid normal tidpunkt även om stubbarna
som blir kvar kan vara ungefär lika stora.
De kvarstående träden är större vid en för­
röjning.
För att undvika etablering av rotröta i
ungskogar med gran, kan skogsägaren väl­
ja att fälla träden vintertid eftersom svam­
pens fruktkroppar inte kan släppa sporer
när de är frusna. Ett annat alternativ, om
man vill fälla träden vid andra tidpunkter,
är att behandla de nygjorda stubbarna med
ett preparat som minskar sporernas möjlig­
het att etablera sig.
Rotstop och urea är de två preparat som
används vid stubbehandling. •
synvinkel är ökad virkesimport. Framförallt
massavedsimporten har stigit, trots betyd­
ligt högre priser jämfört med de inhemska
massavedspriserna. Därtill lider energiveds­
marknaden av låga priser på utsläppsrätter.
Det förbättrar kolets konkurrenskraft i ener­
giproduktion. Ur statsekonomins synvinkel
är det absurt att importera råvaror för ener­
giproduktion.
Utsikterna för höstens virkeshandel är lo­
vande. Efterfrågan på timmer och massaved
beror på de finska producenternas konkur­
renskraft på exportmarknaderna. För närva­
rande är grantimmer samt tall- och björk­
massaved de mest efterfrågade. Det lönar
sig för skogsägarna att aktivt erbjuda lämp­
liga stämplingsposter. •
Text: Erno Järvinen
forskningschef för MTK:s skogslinje
Stormskador
i skogarna
ökar
Hårda stormar förekommer främst från ok­
tober till februari. Det resultatet har Hilppa
Gregow kommit fram till i sin doktorsav­
handling. Risken för stormskador ökar för­
utom i Finland även i övriga Nordeuropa. Om klimatförändringen fortsätter kom­
mer vi inte efter 2100 att ha tjäle i de södra
och mellersta delarna av landet. Tiotals år
framåt får vi dock räkna med stora mängder
snö både i södra och mellersta Finland, men
efter 2100 enbart i norra Finland. •
En skog som är cirka 50 000 år gammal har
hittats på bottnen av Mexikanska golfen nä­
ra Alabama, skriver mexikanska Reporte In­
digo. Skogen ligger på 18 meters djup och
är minst 1,3 kvadratkilometer till ytan.
Ben Raines var en av de första dykare
26 Skogsbruket 8/2013
som utforskade skogen och han tror att sko­
gen kom fram i samband med att orkanen
Katarina drog fram över södra USA 2005.
Skogen består av cypresser och de är så väl
bevarade att när man skär ett snitt i dem
doftar de av färskt barrträdsvirke. •
FOTO: PIXMAC
Skogsfynd i havet
Rotpriser vecka 32
Hela landet
Slutavverkning
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
56,14 q
45,26 p
48,05 q
Granstock
56,43 q
46,40 p
48,33 q
Björkstock
42,22 q
...
37,40 p
Tallmv*)
17,29 p
14,30 q
14,56 q
Granmv
18,66 q
14,31 q
15,21 p
Björkmv
17,52 q
13,64 q
13,99 p
Tallsmåstock
25,21 q
20,15 q
21,04 p
Gransmåstock
25,01 p
...
...
p
q
stigande
sjunkande
*) mv=massaved
Södra Finland
Slutavverkning
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
57,72 q
46,10 p
51,51 q
Granstock
57,25 q
45,95 q
50,33 q
p
q
stigande
sjunkande
Björkstock
41,33 p
...
...
Tallmv
16,32 q
13,90 p
15,28 p
Granmv
18,89 p
14,37 p
15,96 p
Björkmv
16,81 p
12,79 p
14,53 p
Tallsmåstock
...
…
–
Gransmåstock
–
–
…
I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. Med småstock avses stock­
ar med toppdiametern 12–13 centimeter.
Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan
virkesköpare och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar som överenskommits med
avtalskunder ingår inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är ut­
an moms.
Prisuppgifterna baserar på den information som Skogsindustrin rf. varje vecka till­
ställer Skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder från privatägda skogar samt
virkespriser. Med privatägda skogar avses skogar som ägs
av privatpersoner, samägda och samfällda skogar samt sko­
gar som ägs av städer och kommuner. I statistiken ingår in­
te mängder och priser som berör skogsbolagens egna sko­
gar och inte heller Forststyrelsens skogar.
I statistiken ingår inköpta virkesmängder och priser från
ca 84 procent av alla virkesaffärer i privatägda skogar. Ut­
anför materialet är små och medelstora sågar.
De virkespriser som anges per område och för hela lan­
det är ett vägt medeltal av priserna på det virke som köpts
de senaste fyra veckorna. Om virkesmängden
för något sortiment vid rotköp är under 1 000
m³ och vid leveransköp under 500 m³ anges
inget pris (…). Om mängden är 0 m³, anges
(–) som pris.
På Skogsbrukets webbsajt under rubriken
Skogsbruket för prenumeranter uppdaterar
vi virkespriserna varje vecka. Du behöver lo­
ginuppgifter för att kunna öppna sidan och
dem hittar du på din faktura. •
Priser på barrsulfatmassa och blekt lövmassa
i Europa de senaste 52 veckorna
PIX är varumärkesskyddat och kommersiellt utnyttjande kräver tillstånd av FOEX Indexes Ab.
Virkesprisstatistik
Södra Österbotten
Slutavverkning
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
57,03 q
...
...
Granstock
55,54 q
...
…
p
q
stigande
sjunkande
Björkstock
...
...
–
Tallmv
18,22 p
14,58 q
14,53 q
Granmv
18,45 p
...
...
Björkmv
17,84 q
14,45 p
13,72 q
Tallsmåstock
27,19 q
20,28 q
...
...
...
–
Gransmåstock
Inköpt virke per vecka de senaste 52 veckorna
Leveranspriser vecka 32
Hela
landet
Södra
Finland
Tallstock
58,23 p
61,10 p
55,32 q
Granstock
58,00 q
60,63 q
...
Björkstock
46,56 q
...
–
Tallmv*)
29,94 q
32,19 p
29,96 q
Granmv
31,64 p
34,21 p
31,49 p
Björkmv
30,55 q
30,97 q
30,99 q
Tallsmåstock
37,85 p
–
...
Gransmåstock
36,85 p
–
–
p
q
stigande
sjunkande
Södra
Österbotten
*) mv=massaved
Skogsbruket 8/2013 27
Våra trädslag
TEXT: NINA JUNGELL
Rönnen
– mytomspunnen vitaminbomb
Man brukar säga att rönnen (Sorbus aucuparia) är det första trädet
på Östersjöns yttersta skär och
det sista på de lapska fjällen. Rönnen är ett betydelsefullt trädslag
i den gamla folktron, men inte för
skogsindustrin. De nyttiga rönnbären har utnyttjats under alla tider.
Rönnen är allmän i hela landet och klarar
sig nästan var som helst. Älgen älskar rönn.
Därför hinner de små plantorna sällan växa
upp. Rönnens betydelse för viltet och den
övriga faunan har gjort att den i dag klassas
som ett naturvårdsträd som vi gärna lämnar
kvar vid alla skogsåtgärder.
Skogsindustrins intresse för rönn är inte
speciellt stort, men till snickerier lämpar sig
den hårda, sega och mörka veden väl. Rön­
nen kallas ibland Nordens mahogny.
Kvinnligt träd med magiska krafter
Rönnen blommar under försommaren. De
röda rönnbären mognar under hösten och
sitter ofta kvar långt in på vintern. Fåglar
äter gärna av bären och sprider på så vis
fröna. Detta är förklaringen till att man ib­
land hittar rönnar som växer på konstiga
ställen, som uppe i andra träd, på tak el­
ler på stora stenar. Sådana rönnar kallades
förr för flogrönnar och de var föremål för en
mängd övernaturliga trosföreställningar. För
att magin skulle kunna utnyttjas skulle de
huggas vid nymåne. På båtar och fartyg vil­
28 Skogsbruket 8/2013
le man inte se rönn, eftersom träslaget med­
förde otur och dålig fiskelycka. I Finland har rönnen i tiderna betraktats
som ett heligt träd, eftersom en rönn rädda­
de asagudarna Tor och Loke från att drun­
kna i en fors. Rönnen var också ett kvinn­
ligt träd, hustru till den manliga asken. Ru­
neberg jämförde till exempel männens för­
hållande till en kvinna med trastarnas för­
hållande till en rönn fylld med bär.
Förr ansågs rönnbären vara till hjälp om
man led av förstoppning, aptitlöshet, gall­
sten, njursten, skörbjugg och lungåkom­
mor. I dag säljs ugnstorkade rönnbär som
multivitaminpreparat i vissa länder och bä­
ren används vid industriell framställning av
sorbitol.
Hälsosamma miniatyräpplen
Rönnens bark har en karaktäristisk lukt och
smak, något som du kanske märkt ifall du
grillat din korv på en pinne av rönn. Rönn­
bären är ätbara och innehåller nästan sam­
ma ämnen som äpplen, det vill säga äppel­
syra, socker, sorbitol, kalium, järn, karotin
och rikligt med C-vitamin.
C-vitamin förstörs vanligtvis vid upphett­
ning, men C-vitaminen i rönnbär tål till och
med kokning. Rönnbärsgelé och rönnbärs­
marmelad innehåller därför en stor dos Cvitamin. Samma vitamin förekommer ock­
så i blad och knoppar, som lämpar sig väl
för te.
Karotinen, en utmärkt källa till A-vita­
min, är mer lättillgänglig i rönnbär än i till
exempel morötter.
Skillnaden i bärens surhet är stor mel­
lan olika trädindivider. Provsmaka innan du
plockar! En köldknäpp minskar mängden
äppelsyra i bären, varför de får en mildare
smak. Samma effekt uppnår du om du blöt­
lägger bären i saltvatten under ett par dygn
och sedan sköljer dem i varmt vatten.
Fisbär på oxeln
Rönnens flikiga blad liknar askens, men trä­
den är inte nära besläktade. Oxel (Sorbus intermedia) är däremot nära släkt med rön­
nen och förekommer sparsamt i den åbo­
ländska skärgården och på Åland, plante­
rad även längre norrut. Träden liknar var­
andra mycket, men oxelns blad är mörka­
re än rönnens och ludna på undersidan, till
formen påminner de lite om ekens.
Rönn och oxel kan korsa sig sinsemellan,
varvid vi får en oxelrönn eller finnoxel (Sorbus hybrida). Alla rönnarter kan korsa sig
sinsemellan, varför det även kan förekom­
ma mellanformer.
Oxeln kan klippas och formas och pas­
sar därför bra som häckväxt. Virket är ut­
märkt att svarva och används bland annat
för bowlingklot och käglor. Oxelns och ox­
elrönnens bär är sötare och större än rön­
nens. Ibland kallas de fisbär. Orsaken till det
kan vara de magbesvär de kan orsaka, el­
ler det ljud som uppstår då man steker bä­
ren. Förr åt barnen stekta oxelbär som mot­
svarighet till dagens godis eller popcorn. •
Tallrikar av asp
tål diskmaskin
På Malarby Natur kan man avnjuta mat vid lägerelden på hemmagjorda asptallrikar.
Trött på engångstallrikar i papper och plast
som flyger iväg med vinden? Anders Ekholm, innehavare av Malarby Natur i Tena­
la, har lösningen. Han tillverkar engångs­
tallrikar av asp från den egna skogen. Idén
fick han på en kursträff för vildmarksgui­
der, där de fick äta på liknande trätallrikar.
– När jag synade tallriken tänkte jag att
det här kan ju inte vara så himla svårt att
tillverka, berättar Ekholm, och erkänner att
han plockade hem ett exemplar i ryggsäck­
en.
Nu tillverkar Anders Ekholm ett par
hundra asptallrikar per säsong. De finns in­
te till försäljning till utomstående, utan är
enkom för eget bruk på den egna kursgår­
den Malarby Natur, som han driver tillsam­
mans med sin fru Camilla.
Som att skiva korv
I princip kan man använda vilket lövträd
som helst för tallrikarna, men Ekholm har
hållit sig till asp. Detta för att aspen är ett
ljust träd, som också är mjukt och lätt att
forma. Barrträd som tall och gran innehål­
ler för mycket kåda.
Tallrikstillverkningen är en bisyssla som
äger rum parallellt med det övriga skogs­
arbetet.
– Då jag vandrar i skogen och hittar en
asp som uppfyller mina kriterier, brukar jag
rita ett kryss på stammen. När jag sedan kör
ut virke från skogen med traktor och grip­
lastare, tar jag aspstammarna med och sät­
ter dem i en skild hög.
Anders Ekholm har tre kriterier för att en
asp ska anses vara bra tallriksvirke. Den ska
ha en diameter på 18–23 centimeter, vara
kvistfri och fri från röta.
Aspstammarna sågar han med en vanlig
cirkelsåg. Men det krävs en lite större klinga
för att den ska gå igenom stammen. – Jag arbetar med en meter långa klab­
bar, som jag skivar på samma sätt som man
tidigare skivade korv vid köttdisken. Jag för
klabben fram och tillbaka i cirka fyrtiofem
graders vinkel mot klingan.
En meter asp ger 20–25 tallrikar.
– Jag får kanske femtio skivor av stam­
men, men när jag börjar sortera dem är spil­
let stort, berättar Anders Ekholm.
För honom är det viktigt att barken är
intakt, i annat fall är tallriken att betrakta
som B-kvalitet.
– Visst händer det att jag sätter åt sidan
tallrikar med sprucken bark för eget bruk,
men inte för kunderna.
Formas under torkning Då stammarna är uppsågade för Ekholm de
platta träskivorna upp till boningshuset och
låter dem torka på vinden i en temperatur
på cirka 15 grader. Tallrikarna radar han på
tunna lister, så att de hänger på listerna och
inte vidrör golvet.
– Och hör och häpna, bara genom att tor­
ka kupar sig träet och får tallriksformen, be­
rättar han.
Det beror på att ytveden och kärnveden
har olika spänningar, vilket gör att kärnve­
den trycks ut. Ekholm betonar att det är
viktigt att träskivorna är tillräckligt tunna,
3–4 millimeter, i annat fall spricker de. Det­
samma riskerar inträffa om träet torkar för
snabbt.
– Träet behöver torka minst en månad,
gärna längre.
Som slutfinish brukar Ekholm sandpapp­
ra tallrikarna, eftersom den grova klingan
gör ytan skrovlig. Sedan är tallrikarna färdi­
ga för användning. Trots benämningen en­
gångstallrik har de i själva verket en håll­
barhet att återanvändas upp till fyra gånger.
Det händer till och med att Anders och hans
fru tvättar dem i diskmaskinen.
Populärt samtalsämne
Tallrikarna är ett populärt diskussionsämne
vid lägerelden på Malarby Natur, då läcker­
heter som älggryta, flamlax och plättar in­
mundigas.
– Hittills har tallrikarna varit lite mytom­
spunna, men nu får alla veta hur lätta de
är att tillverka, säger Anders Ekholm och
småler. •
Text och foto: Mia Berg-Lundqvist
Skogsbruket 8/2013 29
KÖP
& sälj
På den här annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag annonsera ut sina
tjänster gratis. Som villkor för annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog.
Utbud på tjänster i Österbotten
Visste du att...
• Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar
utförs mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414.
• Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom
Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo,
tfn 050 598 3149 eller 050 562 2449.
• Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax,
H. Skog, tfn 0500 160 669.
• Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten
i Vasanejden, tfn 050 505 7088.
• Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra
Österbotten, J. Slotte, tfn 0400 139 508.
• Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom
Vasaområdet, tfn 0400 867 373.
Utbud av tjänser vid sydkusten
• Röjningar (Kemera), tomtavverkningar och trädfällningar
utförs i västra Nyland. Fredriks Skogstjänst, tfn 040 716 2994.
• Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland,
MW Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887 240.
• Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg,
tfn 040 5057 723.
• Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med
traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836.
En annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl. mellanslag. Skicka in annonstexten till [email protected]. Det
är viktigt att det ur texten framgår vilket område annonsören betjänar.
Månadens TOK
FOTO: PIXMAC
• Närpes röjningstjänst utför röjningar och planteringar i sydösterbotten, tfn 050 366 6251
• Maskinell slyröjning, Timberjack med kättingaggregat i Österbotten.
Räckvidd 10 m, arb.bredd 1,7 m. Dan Renlund, tfn 040 583 2681
• F:ma O. Sandström utför röjningar och andra skogsvårdsarbeten
i Peders­öre, Larsmo, Kronoby, Jakobstad, Nykarleby området,
tfn 050 517 3712.
• Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor
i området Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749.
• Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd,
tfn 050 534 8565.
• Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring
i Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin,
tfn 041 435 8089.
• Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av
tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med
omnejd, tfn 050 322 0567.
• Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs,
Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197.
• Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490
i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888.
• Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog
och rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970.
• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs
området, tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom.
• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området,
tfn 040 750 7929.
• ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860.
• Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten,
Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171.
• Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig
Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043.
• Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs
i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249.
• Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback,
tfn 050 518 1054.
…det räcker tre år för enbären att mogna. Första sommaren är
de gulskiftande, sedan blir de gröna och först tredje sommaren
blir de blåa.
…enbäret egentligen är en minikotte, vars tre kottefjäll har vuxit ihop. Efter att ha mognat torkar inte kottefjällen som på andra
kottar utan blir i stället saftigare.
30 Skogsbruket 8/2013
– Hösten är en jobbig tid för huggare Karlsson.
– Hurså?
– Han måste alltid genomgå en älgflugegranskning innan han
får komma in!
Har du
flyttat?
bokar du lätt
genom att ringa
Mats Almqvist,
tfn 040-548 5316
FOTO: PIXMAC
Via webben,
www.skogsbruket.fi,
gör du snabbt
adressförändringen.
Vindrutan blir bildskärm
En annons i
Skogsbruket
Talgoxar anpassar sig
till klimatförändringen
Våren inträder allt tidigare på
året och med den vaknar larver av allehanda slag också tidigare. Talgoxarnas viktigaste
föda på våren är fjärilslarver.
Förr om åren har det funnits
som mest larver just vid den
tid då talgoxarna fött upp sina
nykläckta ungar. Men talgoxarna har inte förmått anpassa
sig till att larverna vaknar tidigare, vilket innebär att det blir
knappt med föda till ungarna.
Detta borde leda till att färre talgoxungar kommer på
vingar och att stammen minskar, men så är inte fallet konstaterar en holländsk studie, skriver Skog & Framtid
SLU. Det beror på att de ungar
som blir flygfärdiga har större
chans att överleva än om de
som tidigare tvingats konkurrera med flera syskon.
Utan att vrida på huvudet eller
ens flytta blicken kan föraren i
avverkningsmaskinen få all information han behöver för att
fälla och kapa träd och styra
kranen projicerad direkt i luften i synfältet.
Tekniken är inte ny utan finns i stridsflygplan, men
hittills har den varit för dyr
för skogsmaskiner. Nu har
företaget Optea Ab tagit
fram ett system för skogsmaskiner.
– Våra bilder upplevs som
om föraren har en transparent
skärm hängande i ett fiskespö
fem meter framför sig, precis
där han tittar när han jobbar.
I och med att han får informationen där direkt kan han också jobba snabbare och effektivare, säger Esteban Arboix, vd
för Optea Ab.
Kärnan i tekniken bygger på
ett litet chip med drygt en miljon små speglar på en yta av
ungefär en kvadratcentimeter.
Med hjälp av en stark ljuskälla
projiceras bilden från chippet
antingen direkt på vindrutan,
beroende typen av hytt och
hur vindrutan är vinklad, eller
på en genomskinlig extraru-
ta som föraren har framför
sig. Det blir som en film son
spänns tvärs över synfältet.
Informationen ses i rosa färg. Rosa är den färg som
SkogForsk i Sverige i en studie
har kommit fram till att syns
bäst i skogen.
– Den här tekniken är väldigt hightech, bilden blir som
ett slags hologram, säger Esteban Arboix.
Förutom att avverkningsarbetet kan effektiviseras med
den nya tekniken innebär den
också ett stort framsteg för en
bättre arbetsmiljö.
– Förarens ögon belastas
mindre och då han inte heller behöver böja och vrida huvudet blir arbetsställningen
bättre.
Till hösten börjar en ett års
studie över tekniken och användbarheten i skogen. När
tekniken är testad och klar kan
den byggas in i skogsmaskiner
redan på fabriken. Den förändring som behövs från dagens skogsmaskiner är en annan vinkel på vindrutan för att
inte i efterhand behöva montera en extraruta.
Palmer riskerar dö ut
FOTO: PIXMAC
Många människor är beroende av palmer och produkter tillverkade av dem. Det finns drygt 2 400 palmarter och människan använder mer än hälften av dem som
byggmaterial och mat. Oförmågan
att anpassa sig till ett förändrat klimat kan kosta många palmer livet
de kommande 50–200 åren.
En lösning är att vi människor hjälper palmerna att etablera sig i områden där det
uppstått ett lämpligt klimat
för dem, skriver videnskap.dk.
– En del palmarter är populära prydnadsväxter och får sannolikt hjälp av
människan genom att de planteras i parker och trädgårdar, säger
professor Jens-Christian Svenning vid universitet i Aarhus.
Skogsbruket 8/2013 31
* . QG7 1 *