Transcript medmänsklighet. - Individuell Människohjälp

medmänsklighet.
Din tidskrift från biståndsorganisationen IM | Nr 2/2013
Följ med
på fältbesök
i Indien!
Sidan 14–17
| LEDAREN
medmänsklighet.
Nr 623 – årgång 69. ISSN 1653–932X
Upplaga: 39 000 ex
ANSVARIG UTGIVARE
Bo Paulsson, IMs generalsekreterare
REDAKTION
Redaktör: Monica Brundin Danielsson.
Grafisk form: Brynell Design Studio.
Textbearbetning: Marie Bosund Hedberg.
I redaktionen: Jenny Mark Ketter, Josefin Uppman,
Klara Jamison Gromark, Marcus Nilsson, Bo Paulsson.
IMs redaktion, Box 45, 221 00 Lund
046-32 99 53
0768-33 99 53
[email protected]
Hej!
Våren 1988 avslutade jag min anställning som ansvarig för IMs information och insamling
– men mitt engagemang slutade inte där. Mina upplevelser och erfarenheter från åren
på IM har format mitt sätt att tänka och mitt förhållningssätt till mina medmänniskor och
världen.
De många samtalen med IMs grundare Britta Holmström ger fortfarande inspiration och
oräkneliga gånger har jag citerat hennes kloka ord. För mig är hon entreprenören med
en orubblig tilltro till att allt är möjligt med mod och ansvar! Från IM har jag med mig en
stark känsla av respekt och tilltro till varje människas inneboende kraft. Alla människors
lika rätt och värde är en självklar grund liksom att allt hänger ihop, alla vi människor
och allt vi gör! För mig är IM en metod, en attityd och ett förhållningssätt, en kraft att
förändra!
Genom åren har jag fortsatt som givare och intresserad läsare av tidskriften och följt
IMs utveckling till dagens starka, långsiktigt stabila och trovärdig organisation, sann
mot sitt ursprung. Jag ser IMs styrka i det tydligt formulerade och kommunicerbara
budskapet att bekämpa och synliggöra fattigdom och utanförskap genom arbete
med utbildning, försörjning och hälsa. Jag ser att verksamheterna hemma och ute är
ömsesidigt beroende av varandra och hur ett gediget arbete i Sverige ger trovärdighet
i det internationella arbetet. Jag ser fortfarande samma starka engagemang för
medmänniskan och samma starka vilja att vara delaktig, det var härligt att uppleva på
vårt jubileumsårsmöte!
Jag vill förvalta det förtroendet jag fått som ordförande genom att lyssna och lära av de
erfarenheter hela organisationen rymmer. Vi vill alla bli tagna i anspråk, vi vill alla vara
med och bidra till att utveckla den verksamhet vi alla är engagerade i. Tillsammans är vi
alla medlemmar, medarbetare, styrelse, volontärer och givare en enhet, ett IM där olika
delar har olika roller och där alla behövs!
Jag vill gärna besöka lokalföreningar och grupper runt om i landet och ha en
livgivande dialog om IM och de samhällen där vi är verksamma både här hemma och
internationellt. IM har fortfarande, kanske i ännu högre grad idag, en möjlighet att både
laga vägen och hjälpa dem som trillat i hålen – att både långsiktigt påverka strukturer
och ge den enskilda människan verktyg för att bli en aktiv deltagare i samhället med lika
rätt och värde.
Välkommen att kontakta mig för en öppen dialog som vi tillsammans kan utveckla
formerna för. Jag arbetar på Hållbar Utveckling Skåne och har svårt att tala i telefon
på arbetstid så välkommen att kontakta mig via mail eller vanligt brev. birthe.muller@
manniskohjalp.se eller till Birthe Müller, Vassbergagränd 6, 212 30 Malmö.
Birthe Müller
Ordförande i IMs styrelse
PS. Gilla oss på facebook!
2
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
UTGIVNING
Medmänsklighet ges ut av biståndsorga­nisationen IM,
Individuell Människohjälp. Den som är medlem i IM
eller skänker 100 kronor eller mer under ett år får
Medmänsklighet. Tidskriften ges ut med fyra nummer
per år.
COPYRIGHT
Eftertryck tillåts om källan anges.
TRYCKERI
JMS Mediasystem
Tryckt på miljömärkt papper
ADRESSÄNDRINGAR M.M.
[email protected]
046-32 99 46
KONTAKTA IM
046-32 99 30 (vx)
[email protected]
www.manniskohjalp.se
pg 90 07 06–3, bg 900–7063
DETTA ÄR IM
IM är en svensk biståndsorganisation som bekämpar och
synliggör fattigdom och utanförskap. Organisationen
grundades 1938 och verkar i dag i tolv länder världen
över. Utomlands arbetar IM för att barn ska gå i skolan, för
att förebygga sjukdomar och för att människor ska kunna
försörja sig och sin familj. I Sverige handlar IMs arbete om
integration och delaktighet i samhället.
Vi tror på människors egen kraft och vilja att förändra
sin situation. Därför utformar vi insatserna som hjälp till
självhjälp. För att utvecklingen ska bli hållbar arbetar IM
nära lokala organisationer och individer som brinner för
förändring.
Verksamheten är möjlig tack vare det samlade engagemanget hos IMs givare, medlemmar och volontärer.
OMSLAGET
Foto: Monica Brundin Danielsson. Bilden är tagen hos
IMs samarbetspartner RTU
INNEHÅLL |
4 Ny generalsekreterare
10PREMIÄRMINISTERBESÖK FÖR IM
IM får den 1 september ny
generalsekreterare. Hon heter
Ann Svensén och kommer
närmast från RFSU där hon
bland annat jobbat med
påverkansarbete.
6 IMs årsmöte
Dr. Lobsang Sangay, premiärminister för den exiltibetanska
administrationen gästade
Sverige och Lund.
14 Fältbesök i indien
IM har fått ny ordförande,
Birthe Müller. Hon valdes
enhälligt under IMs årsmöte i
Lund sista helgen i april.
FOTO IM
4
FOTO IM
10
6
FOTO IM
FOTO IM
14
FOTO IM
21
21IM-priset
Foujan Rouzbeh startade
soppkök Stockholm som blev
Soppkök Göteborg, Uppsala
och Malmö. Hon värnar om
asylrätten och säger att vi
alla är en. Nu är hon också
IM-pristagare. En stolt sådan.
Sofia Olsson är regionchef i
Indien och Nepal och tycker
att besöken i fält är det bästa
med jobbet.
ALLTING HAR SIN TID
Allting har sin tid. Snart är det dags för mig att lämna IM. Den
1 september går jag i pension. Sedan exakt tio år har jag haft
privilegiet att få arbeta i tjänst för andra. Jag har ofta sagt att
vi inte kan hjälpa var vi föds eller under vilka omständigheter
vi lever. Vi som haft förmånen att födas till den rika delen av
världen har ett ansvar för att ge hjälp och stöd till dem som inte
fått samma förutsättningar som vi.
Tillsammans med volontärer, givare, styrelse och anställda
har jag fått arbeta för utveckling av vårt bistånd, nationellt eller
internationellt. Den utveckling som IM gått genom det senaste
decenniet är i högsta grad resultatet av ett lagarbete. Så många
har varit och är delaktiga, inte minst mina goda kollegor på
huvudkontoret och på kontor runt om i världen. Till er vill jag
säga ett uppriktigt tack för ert hängivna arbete för att fler ska
ha möjlighet leva ett liv i värdighet.
I IMs arbete är det respekten för varje
individs värde och rättigheter som är
riktmärket. Må IM fortsatt stå för en
linje där både hjärta och hjärna samverkar för att människor ska stärkas till
ande, kropp och själ.
Jag önskar min efterträdare Ann Svensén
lycka till i ett inspirerande arbete!
Bo Paulsson
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
3
TEXT: Monica Brundin Danielsson,
pressekreterare och redaktör
Ann Svensén, IMs nya generalsekreterare:
– Biståndet är en del av
den globala ekonomin
Den första september tillträder Ann Svensén tjänsten som generalsekreterare för IM. Hon har arbetat i
många år för RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, där hon byggt upp organisationens påverkansarbete – i Sverige, Europa och globalt. Hon har också lagt grunden till RFSUs internationella verksamhet.
Varför sökte du jobbet?
– Det var en väninna till mig som såg
annonsen. När jag först läste den, och sen
mer om IM på hemsidan, kände jag väldigt
snabbt att det var rätt jobb för mig. IM är
en organisation med en stabil plattform och
med gott rykte om sig som aktör i biståndet.
Utgångspunkten för IMs arbete, med
medmänsklighet och möten med ögonkontakt, att se och lyfta fram individers fulla
potential tilltalar mig starkt. Att IM har ett
tydligt rättighetsperspektiv på frågorna och
en ambition att förändra även på samhällsnivå gör att det blir en helhet.
Vilka egenskaper bidrar du med till
organisationen?
– Jag har femton års erfarenhet som chef.
Jag är inte rädd för att fatta svåra beslut och
inte heller att låta andra fatta beslut. Jag är
analytisk och strategisk. Jag är driven och
har förmåga att se och fokusera på målet och
på rätt saker på vägen. Bra på att identifiera
och ta problem och att inspirera andra till
att hitta lösningar och komma vidare. Jag
drivs av engagemang, och av viljan att bidra
till förbättring. Jag har också förmågan att se
saker och ting ur ett helikopterperspektiv.
Du har arbetat många år på RFSU. Vilka
erfarenheter kan du ta med dig därifrån?
– Det är att tydlighet kring det som ska
uppnås och hur olika roller kompletterar och
förstärker varandra. Alla vill bidra och ska
kunna göra så men förväntningarna måste
vara realistiska och gemensamma. Det finns
4
många starka viljor och åsikter i alla frivilligorganisationer. Jag tror att det är en styrka att
ta vara på.
Hur ser du på internationellt biståndsarbete? Vilka är utmaningarna? Vad är
bra bistånd för dig?
– Idag kan man nästan se biståndet som en
del av den globala ekonomin, en del som är
ett uttryck för en vilja att fördela resurser och
visa solidaritet. Personligen tycker jag att mer
pengar i biståndet ska gå till civilsamhället
för att stärka rättighetsbärare. I demokratiska
länder kan ett starkare civilt samhälle påverka
vilka som ska bli makthavare och bidra till att
ekonomiska resurser används där de gör bäst
nytta för människors livsutveckling.
Jag ser också gärna att Sverige ökar stödet
inom hälso- och utbildningssektorerna,
alternativt förtydligar dessa områden inom
demokrati och mänskliga rättigheter. Även
kvinnors rättigheter, sexuell och reproduktiv
hälsa och rättigheter, samt kvinnors möjlighet till försörjning bör prioriteras mer. Detta
måste göras medvetet och får inte bara bli en
del i en mer allmän ambition om ekonomisk
tillväxt.
I Sverige jobbar IM med integration. Hur
kan vi bidra till ett öppnare och mer inkluderande samhälle?
– IM kan bidra till att människor möts och
pratar om vilket samhälle vi vill ha och skapa
för ALLA som bor i Sverige! Rasism handlar
om okunskap och oginhet. Det förstärks när
vi lever med stora gap mellan varandra. Ett
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
inkluderande samhälle kräver att "integration" är en flervägsprocess, vi måste alla
vilja veta mer om och förstå varandra. När
människor möts blir likheterna mellan oss
synliga. När människor däremot inte möts
ansikte mot ansikte förstärks fördomar och
villfarelser lättare.
– IMs roll är att synliggöra flyktingars
utsatthet och att vara med och ta ställning
och bidra till att motverka myter och osanningar om människor från andra länder
och kulturer. Det som görs inom IM nu,
till exempel Move It, där ensamkommande
flyktingbarn introduceras i föreningslivet,
är oerhört bra insatser just för att de bidrar
till att öka möjligheten till möten mellan
människor och därmed ökar kunskap och
förståelse.
Varför ska man bidra till IMs arbete?
– Att bekämpa och synliggöra fattigdom och
utanförskap är lika viktigt i Sverige som i
de länder runt om i världen där IM verkar.
Att kunna försörja sig själv och sin familj,
att vara vid god hälsa och ha möjlighet att
utbilda sig, är avgörande för att människor
inte bara ska kunna klara sig för dagen,
utan leva sina liv fullt ut i värdighet. IM har
ett gott rykte och många verksamheter för
människor att stödja ekonomiskt och att
jobba för. Jag ser bara möjligheter för IM när
det gäller att engagera fler givare, volontärer
och medlemmar. Vi är redan många som på
olika sätt kan berätta om IM och motivera
fler att komma med och stödja vårt arbete.
IMs BISTÅNDSSKOLA |
TEXT: BO paulsson
Generalsekreterare
IM genom
”Ge dem stickor och garn samt något att
läsa”. Det var uppmaningen från Britta
Holmström, IMs grundare efter en resa
till Prag i januari 1939. Britta hade mött
sysslolösa kvinnor som fått lämna Sudetområdet efter Hitlers ockupation av Tjeckoslovakien. Här föddes IMs internationella
biståndsverksamhet och här startades hjälp
till självhjälp. Människors upprättelse, att få
känna sin betydelse och sitt värde som människa har allt sedan de första insatserna varit
centralt i allt IMs arbete.
Den gudomliga upplevelse Britta Holmström hade den 1 oktober 1938 och som
hon tolkade som en kallelse att starta en ny
mission var för sin tid radikal. Begreppet
mission var redan från starten problematiskt
för Britta, mission förknippades med hedendom och därmed omvändelse vilket inte
Britta såg som IMs uppgift. Britta såg att
missionen måste komma genom människor
som ställer sina resurser till förfogande för
sina medmänniskor. Hon talade om mission
i den ödmjuka diakonins form.
Holistisk syn
Hjälp till självhjälp blev ett kännetecken
för IM. Den grundläggande tanken var att
ge förutsättningar för att själv kunna bygga
upp sin tillvaro till oberoende. Från början
var det viktigt att se till människans olika
behov, att ha en holistisk människosyn
där stöd ges efter de behov som finns. De
mänskliga behoven är såväl materiella och
fysiska som sociala och andliga. Behoven
kan variera över tid men för att ge de bästa
förutsättningar till ett värdigt liv är det
angeläget att vara lyhörd i kontakten med
människor. ”Vad hjälper mat och kläder,
om man icke har mod att leva” sa Britta
efter besök i Prag 1939
75 år
Till stor del bestod IMs tidiga insatser av
humanitär hjälpverksamhet där sändningar
av kläder och andra förnödenheter till det
krigshärjade Europa var centralt. Kläder
och förnödenheter delades ut genom de hem
IM skapade.
Redan från start var det angeläget att
behoven av insatser skulle styra var hjälp
skulle ges. ”Ta den slagne vid handen och
finn tillsammans vägen” är ett citat från
Britta som visar på en grundläggande
inställning, att inte komma med färdiga
lösningar som beslutats utan dialog med de
människor som IM ville ge nya möjligheter
i livet.
Lärdom för alla
Under de 75 år som IM funnits har mycket
förändrats i synen på hur effektivt bistånd
ska bedrivas. Globaliseringen gör att avstånden människor emellan, oavsett i vilket land
man bor, har minskat. Inom IM har dialogen alltid varit viktig. Vi har inte startat
nya insatser förrän en dialog med partner i
syd eller öst ägt rum. Numera har många av
de organisationer som bedriver bistånd följt
efter IM i den arbetsmetoden.
Inom IM har det alltid framhållits att alla
som är involverade i insatser ska ses som
både givare och mottagare, inte antingen
eller. Alla människor har alltid att lära och
hämta erfarenheter i dialogen. Närheten
till människor har alltid varit ett centralt
begrepp inom IM.
Då jag började arbeta inom IM fick jag
styrelsens uppdrag att identifiera och tydliggöra IMs identitet och värdegrund. Hur
skulle biståndet anpassas till de förutsättningar som gäller när IM finns på fyra
kontinenter och samtidigt bevara organisationens grundvärderingar till exempel den
att hjälpen ska förmedlas från människa till
människa?
Genom ett brett deltagande av partners,
volontärer, styrelse och anställda utvecklas
IMs arbete kontinuerligt och kan idag möta
alltfler människors behov. Utöver den grund
som Britta Holmström lagt arbetar IM i
linje med FNs Allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna. Biståndsverksamheten idag bedrivs för att stärka människors
rättigheter och betona den egna statens
skyldigheter. Genom att värna om människors rättigheter skapas hela tiden möjligheter
att fler får chansen till ett värdigt liv. Att
påverka myndigheter på olika nivåer till att
leva upp till de konventioner de ratificerat är
det bästa sättet för en hållbar utveckling som
även inkluderar människor i marginalen.
Så har vi då lyckats att behålla de grundläggande värden inom IM samtidigt som
vi anpassat biståndsverksamheten till ett
bistånd som fungerar idag?
sida vid sida
Ja det menar jag. Vi finns hela tiden nära de
människor som vi arbetar tillsammans med
såväl i inledande dialoger då vi tillsammans
utformar insatser som under tiden program
och projekt pågår. IMs samarbetsorganisationer världen över lyfter fram IM som en
unik partner som går sida vid sida, lyssnar
och förstår men som också erbjuder ett stöd
som gör att de växer som organisationer. Vi
värnar om alla människors lika värde och vi
ser inte att vi har givare och mottagare, vi
är alltid både och. Och vi arbetar holistiskt.
Individ betyder odelbar, därifrån har vi vårt
namn Individuell Människohjälp.
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
5
| IMs ÅRSMÖTE
Kvinnor i ledningen!
Ny ordförande och ny generalsekreterare! Förändringens vindar blåste på IMs 68:e årsmöte. Två
män i organisationens topp ersattes av två kvinnor. Birthe Müller, 63, från Malmö är ny styrelseordförande och Ann Svensén, 52, från Stockholm blir ny generalsekreterare. Båda har en bas i
kommunikation och opinionsbildning.
Birthe Müller arbetade på en reklambyrå i
Malmö i början av 1980-talet som erbjöd
sig att göra en utställning om IM. Det var
Birthe som gjorde jobbet och hon kom då i
kontakt med Britta Holmström. Britta tyckte
att det blev så bra att hon erbjöd Birthe
arbete på IM. Det blev åtta år på IMs informationsavdelning och ett fortsatt engagemang som medlem i IM. Som IMs ordförande vill Birthe arbeta för att få ihop IM
som rörelse – medlemmar, givare, volontärer,
medarbetare och styrelse. Hon vill väcka
opinion för de värden och frågor som IM står
för. På årsmötet fick Birthe varma applåder
och hon svarade då rappt: ”Jag hoppas att jag
får lika många applåder om ett år!”
Debattglädje på årsmötet
IMs årsmöte uppmärksammade de 75 år som
organisationen verkat med en bildutställning
av Linus Edlund och Monica Brundin
Danielsson, både på väggar och som bildspel
i föreläsningssalen. Många årsmötesbesökare
6
kände igen bilder ur den äldre eller nyare
historien. Ulla Nordström gladdes åt en bild
av sig tillsammans med Britta Holmström på
1940-talet. Ulla arbetade som Brittas sekreterare på IMs sekretariat i Linköping och har
haft nära kontakt med IM sedan dess.
Debattglädjen präglade årsmötet som
hölls i Lunds stadshall. Dessa konferenslokaler och middagen på kvällen var Lunds
kommuns 75-årsgåva till IM.
Stefan Edman, miljökämpe och tidigare
styrelseledamot, gratulerade IM till de 75 åren
samtidigt som han efterfrågade ett tydligare
miljöengagemang i IMs biståndsprogram.
IMs medlemmar vill ha större delaktighet
och inflytande. Årsmötet klubbade igenom
att ett informationsnät för IM-grupperna
ska bildas. Flera motioner handlade om
rättvis handel och IMs medlemskap i
WFTO skall nu utvärderas. En medlem vill
att IM i större utsträckning delar med sig av
svårigheterna, inte endast framgångarna, i
verksamhetsberättelsen.
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
Elisabet Åsbrink, journalist och författare,
presenterade sin bok ”Och i Wienerwald står
träden kvar”. Boken handlar om en judisk
pojke som räddas ur den tyska ockupationens
Wien och kommer till Sverige, men samtidigt skiljs han från sina föräldrar. Föräldrarna blir kvar i Wien, flyttas så småningom
till ett tyskt utrotningsläger men fortsätter
att skriva brev till sonen. Boken beskriver det
ensamkommande flyktingbarnets utsatthet
och avsaknaden av föräldrarna. Erfarenheterna från 1940-talet känns väl igen hos
dagens ensamkommande flyktingbarn från
till exempel Syrien, Irak och Sudan.
Räddningsaktion
Den Svenska Israelsmissionen i Wien som
genomför räddningsaktionen av de hundra
barnen till Sverige får beröm av Åsbrink för
mod och beslutsamhet. Men, hon ser ”en
grundteologi som är problematisk”. Israelsmissionens uppgift är att omvända judar till
kristna och i räddningsaktionen ville man
IMs ÅRSMÖTE |
prioritera de judiska barn som var döpta,
något som också den svenska Socialstyrelsen
ställde som krav.
I frågestunden som följde hävdade Katarina
Hedenquist att Åsbrinks beskrivning av
Svenska Israelsmissionens utgångspunkt att
döpa judiska barn är oriktig. Hennes farbror,
Göte Hedenquist, var Israelsmissionens
representant i Wien och den som genomförde
aktionen. Hon stöds av IMs avgående ordförande, domprost Håkan E Wilhelmsson.
Både Göte Hedenquist och Torsten Ysander
satt i IMs första styrelse, även biskop Torsten
Ysander var engagerad i Israelsmissionen,
som styrelseledamot. Det skall tilläggas att
när räddningsaktionen väl genomfördes så
visade det sig att många av de hundra barnen
som kom till Sverige, bland annat bokens
huvudperson, inte var döpta.
Försörjning – nyckeln till
oberoende
Mohini Poojary förflyttade oss till södra
Indien och villkoren för några av de många
människor som inte är del av Indiens stora
ekonomiska lyft. Här möter vi ursprungsbefolkningar som lever ett marginaliserat
liv i ett sydindiskt skogslandskap. I deras
samhällen saknas bostäder, mat, hälsovård,
skola och vägar. Mohini leder TEED som är
en partnerorganisation till IM. TEED bildar
självhjälpsgrupper som framförallt består
av kvinnor. I självhjälpsgrupperna kan man
få lån till att starta ett litet företag. Mohini
bjöd på många lyckade exempel där landlösa
kvinnor byggt upp små jordbruk, blivit
jordägare och fått en helt annan respekt från
sina makar i ett eljest mansdominerat samhälle. Mohini själv personifierar den kraft,
inspiration och självkänsla som präglar de
projekt hon leder.
IMs regionchefer kompletterade Mohini
Poojarys tydliga exempel på enskilda
människor som lyft sig ur fattigdom,
med den stora bredden av IMs arbete för
försörjning. Försörjning är ett av IMs tre
verksamhetsområden, med rötter ner i
IMs ursprung. Ulrika Jerre, chef för IMs
internationella avdelning, länkade tillbaka
till ett krigshärjat Polen. I mötet med de
drabbade människorna, inte minst de med
funktionsnedsättningar, skapade IM där
en modell för sysselsättning, träning och
försörjning som sedan spridits till 357
kooperativ i landet.
Från sysselsättnings- och försörjningsmodellen i 1940-talets Polen går en röd tråd
genom IMs liv via Siebenbürgerkvinnornas
noggranna brodyrer i flyktingbaracken i
Österrike till väveriet i grekiska Vlasti som
gav de vackra men stickiga kjolstygerna,
och de funktionsnedsatta jordanska ungdomarnas sömnad av doftpåsar fyllda med
lavendel. Men IMs stora tillverkningsland
förblir Indien.
Liten blomma
De färgstarka tibetanska mattorna från IMs
matthall i Shanti Niwas och textilierna från
de många små tillverkarna spridda över
den indiska subkontinenten bildar kärnan
av handelsvaror som går till IMs butiker i
Sverige. IM har formaliserat sin strävan att
ge människorna som tillverkar varorna ett
anständigt liv genom att ställa sig bakom
International Fair Trade Associations tio
grundkrav.
”Jag hoppas att jag
får lika många applåder
om ett år.”
Birthe Müller, ordförande i
IMs styrelse
Gabriella Larsson som leder IM Fair Trade
– IMs inköps- och försäljningsorganisation
i Sverige – och Janusz Lipinski som arbetar
med att stödja producenternas arbete och
utveckling, gav en nyanserad bild av arbetet
på gräsrotsnivå hos producenten Little Flower,
i den fattiga Indiska delstaten Bihar. De
skissade silkesväveriets utmaningar. Hur skall
en leprakoloni få en jämn och hög orderingång som kan trygga de anställdas löner
och hur ska man behålla lärarna i kolonins
skola? Little Flower behöver hitta nya vägar i
framtiden, en del hittar de själva, genom att
profilera sina silkessjalar med non-violent silk.
Det är silke där man inte dödar silkesmaskarna, utan släpper ut dem ur kokongen
innan kokningen sker. För skolfrågan tar de
hjälp av österrikiska universitetsstudenter.
Men hur gör man med försäljningen? Kan
IM hjälpa Little Flower att bygga upp en
större marknad? Och på vilket sätt? Skall de
ta fram nya produkter? Det är i dessa frågor
som IM kan gå in med sin kompetens.
Håkan E Wilhelmsson lämnar uppdraget
som IMs styrelseordförande och ersätts av
Birthe Müller. Bo Paulsson har varit IMs
generalsekreterare i tio år. Han går i pension
den 1 september och ersätts då av Ann
Svensén. Emilia Sandu har arbetat på IM i
Rumänien sedan starten i början av 1990talet, först som tolk och sedan som platschef. Hon har gått i pension. Ny platschef
i Rumänien är Mihaela Mohorea. Även i
Zimbabwe och Moldavien har det skett skiften på platschefsposterna. I Zimbabwe efterträds Albert Mackanza av Momo Masoka
och Daniel Andersson efterträds av Silvia
Apostol i Moldavien. Håkan, Bo, Emilia,
Albert och Daniel blev varmt avtackade.
Två nya styrelsesuppleanter är Inger
Örtendahl, tidigare ordförande i Vårdförbundet och TCO, och Raja Sundman,
planeringssekreterare för Malmö stads avdelning för integration och arbetsmarknad.
Två stora IM-personligheter har avlidit,
Britta Fenneberg och Bojan Malmquist.
Britta och John Fenneberg är den smått
legendariska familj som i början av 1960talet tog emot tibetanska flyktingungdomar
i sitt hem i Danmark och under fyrtio år
byggde upp IMs stora verksamhet för exiltibetaner i Indien och Nepal.
Bojan Malmquist var med från IMs
begynnelse och var kassaförvaltare på 1940talet. På den tiden fanns IMs sekretariat
i Linköping. Bojan återkom sedan som
föreståndare för IMs Grandalen i Tjällmo
och var intill sin död en kraftfull och sammanhållande gestalt inom IM.
TEXT: Erik Edling
IM-Priset
Foujan Rouzbeh får årets IM-pris till Britta Holmströms minne för sitt engagemang i hemlöshetsfrågor och för att hon lyfter frågor kring asylrätt
och migrationspolitik. Foujan har bland annat
startat Soppkök Stockholm. Foujans tack är en
stark appell för de maktlösa och marginaliserade
människorna i samhället. Foujan har en poetisk
grundton och hennes budskap går hem hos IMs
medlemmar. Läs hela artikeln på sida 20.
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
7
Mötesplatser
stärker integrationen
Vårt mål är uppnått när flyktingar och människor
som lever i utanförskap på grund av sin etnicitet i Sverige upplever ökad möjlighet till deltagande och är inkluderade i ett mångkulturellt
samhälle. Detta uppnår vi genom att skapa
mötesplatser med människors engagemang i
fokus och genom att arbeta med psykosocialt
stöd samt påverkansarbete gentemot beslutsfattare och andra aktörer.
Behövs det verkligen ett svenskt integrationsmål? Om inte vi kan ta
emot människor på flykt från världens krigshärdar, vem skulle då
kunna göra det? Sverige, som är ett av världens rikaste länder och
som har en egen historia av utvandring på 1800-talet.
Sverige idag har ett stort behov av att ta emot invandrare, både
flyktingar och arbetskraftsinvandring. Vårt land är stort och med
en åldrande befolkning och en ökad glesbygdsproblematik. Utan
den invandring som skett i modern tid hade vi sannolikt fått se ett
Sverige med en minskad befolkning och med avfolkning av många
mindre orter även om många invandrare bosätter sig i storstäderna.
Och vilka konsekvenser hade det fått för svensk vård och omsorg
och hela servicesektorn utan invandrad arbetskraft?
Viktig uppgift
Det senaste året har jag många gånger påmints om varför detta
mål är så viktigt och vilken viktig uppgift alla IM-medlemmar och
volontärer kan engagera sig i på olika sätt. Vi vet att majoriteten av
svenska folket är positivt till en human flyktingpolitik men vi vet
också att det finns relativt stora grupper i samhället som tror att
orsaken till de problem som finns här i västvärlden beror på de flyktingar och invandrare som kommer hit. Det är väl rimligt att anta
att många i denna grupp själva befinner sig i en situation där jobben
och den ekonomiska tryggheten är hotad genom den ekonomiska
krisen i västvärlden. Till detta kommer olika försämringar i socialförsäkringssystemen i Sverige. Själv är jag orolig för vad som händer
i Sverige just nu även mot bakgrund av att de mörka krafterna ute i
Europa stärkt sin ställning och vi kan ännu en gång i historien se hur
ledande politiker använder sig av olika etniska grupper som måltavla
i sina beskrivningar av vad som orsakar problem i samhället.
I Ungern finns Europas största högerextrema parti, Jobbik. En
ledande företrädare och presidentkandidat vid valet 2010, Krisztina
Morvai, har till exempel kallat israeliska judar för ”smutsiga mördare,
8
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
fulla med löss” och hotat med att deras tid är ute. I sin retorik vänder
partiet sig även emot romer och homosexuella. En av grundorsakerna
till Jobbiks framgångar är att de kunnat bygga upp en egen bas utan
större motstånd från makten. I stället för att ta avstånd från Jobbik
har de etablerade partierna försökt att vinna deras röster.
Ojämlik människosyn
I Sverige har migrationsminister Tobias Billström gjort skillnad
mellan ”blonda och blåögda” och andra. Det blev kraftiga reaktioner
på hans uttalande, bland annat från statministern och andra i hans
eget parti. Enligt mig är det den här typen av beskrivningar av ”vi
och dom” väldigt farliga och särskilt när de kommer från ledande
personer i samhället. De legitimerar en ojämlik människosyn och
stödjer teorier där skulden för problem lätt kan läggas på dem som
upplevs som annorlunda.
Vad kan då IM göra? Självfallet ska vi ta ställning i de frågor som
rör vårt mål och där vi har speciell kunskap. Ett exempel är när vi
föreslog bildandet av en ”Humanitetskommission” under hösten 2012
mot bakgrund av att många ärenden hos Migrationsöverdomstolen
tar större hänsyn till utlänningslagen än FN:s barnkonvention. IM,
som många andra organisationer, anser att barnkonventionen ska
införlivas i svensk lagstiftning. Glädjande nog är detta på gång genom
att regeringen tillsatt en utredning för att analysera konsekvenserna
av en sådan förändring och det är nog ganska tydligt att utredningen
tillsatts som en konsekvens av det opinionsbildningsarbete som IM
varit en del av.
Möten förmedlar kunskap
Men ännu viktigare är nog det arbete som IMs medlemmar, volontärer och anställda bedriver när de på olika sätt medverkar till att
skapa mötesplatser mellan etablerade och nyanlända svenskar. I de
mötena förmedlas kunskap mellan bägge parter och en förståelse för
de olika sociala koder som finns. Mötena leder till ett engagemang
från båda parter och ger förutsättningar för nyanlända att inkluderas i
ett mångkulturellt samhälle. Under 2012 skapade vi över 40 mötesplatser till ca 3000 deltagare och ca 400 volontärer. Att skapa mötesplatser är centralt i IMs verksamhet och vi utformar dem huvudsakligen som olika sociala verksamheter. Exempel på mötesplatser inom
IM idag är Move It, Tala Svenska, Biv/Bis café, läxhjälp, evenemang
och sommarläger.
TEXT: Kjell Jonsson, chef för IMs sverigeverksamhet och Biträdande
generalsekreterare
MOVE IT |
– Vi kommer alla
från samma värld
Homam Zraki med rötter i
Syrien upptäckte Move It i
Stockholm av en slump. Glädjen han finner i integrationsprojektet har fått honom att
bli volontär och hjälpa andra
nyanlända ungdomar till en
bra start i Sverige.
Homam är 20 år och läser svenska på Stockholms Universitet. Han kom till Sverige från
Syrien 2011 och började på programmet
språkintroduktion på ett gymnasium i Liljeholmen. Där fick han genom fritidsledaren
Hassan Aittalat höra talas om något som
kallades Move It.
– Jag förstod inte direkt var det var för
något, bara att vi skulle göra något tillsammans och att de bjöd på fika. Vi skulle skriva
upp våra namn hos Hassan om vi ville vara
med. Sen följde jag med första gången till
boxning i Rinkeby med mina klasskompisar.
Jag gillade idén direkt! Att vi skulle få träffa
folk som vi inte kände och träna svenska språket tillsammans. Vi visste inte vart vi skulle
gå för att göra olika aktiviteter, vi hittade inte
i tunnelbanan och visste inte hur det fungerade hos föreningarna. Varje onsdag väntade
vi på volontärerna.
Homam är född i Sverige, och hans pappa
Omar Zraki kom första gången till Sverige
för trettio år sedan. Familjen flyttade tillbaka
till Syrien när Homam var tio år gammal. De
hade en fabrik där, men på grund av oroligheterna så bestämde sig familjen för att komma
tillbaka till Sverige igen 2011.
Hade glömt svenskan
– Jag hade lite svårt med arabiskan i början
när vi flyttade till Syrien. Mina föräldrar
ville att jag skulle prata svenska hemma en
dag i veckan men det gjorde jag inte, kanske
var jag lite blyg eller barnslig. När jag kom
tillbaka till Sverige hade jag glömt det mesta
av svenskan. Men jag hittade några klasskompisar från Akalla som jag kontaktade, och vi
träffas fortfarande idag.
– Vi hade en workshop med Move It där
Saleh från hiphop-gruppen S.T.I.C.S pratade
om att vi alla kommer från samma värld, att
alla kontinenter satt ihop förut. Det tycker
jag var bra! Jag kan inte säga om Sverige
eller Syrien är mitt hemland, jag kommer
från världen och jag tycker det är dumt med
gränser.
Move it hela året
Efter första besöket på boxningsklubben
följde Homam med på varje aktivitet med
Move It hela skolåret. Han deltog också på ett
sommarläger med Move It på Vrigstadgården.
Efter sommaren kände han att han gärna
ville fortsätta vara med i Move It på något
sätt, men han hade gått vidare till att läsa på
komvux. Av en volontär fick han en inbjudan
till IM-dagen.
– Jag gillar att hjälpa andra, det ger en bra
känsla, att göra andra glada. Så jag bestämde
mig för att vara med som volontär. Det har
varit annorlunda att vara volontär, väldigt
roligt men också lite stressigt. Man måste
hålla koll på tiderna och skynda på. Jag brukar
tolka lite också till arabiska för dem som behöver hjälp med det. Innan jag själv blev volontär
trodde jag att det var ett jobb, jag visste inte
att volontärerna arbetade på sin fritid.
När han var liten drömde Homam om
att bli astronaut eller pilot. Nu är hans plan
att läsa ekonomi på universitetet. Han har
fortsatt att träna boxning och varit volontär
i Move It i snart ett år. Han kommer absolut
att engagera sig även i framtiden.
FAKTA
Move It
Att delta i en förening är ett sätt att delta i samhället. Så tänkte vi när vi startade Move It. Här
samlas ungdomar 15-21 år, som nyligen har kommit
till Sverige, ofta från en svår situation i sitt tidigare
hemland. I Move It hittar man nya kompisar, tränar
svenska, lär känna sin stad och upptäcker vad man
vill göra på sin fritid. Syftet med Move It är att
främja integration genom att engagera nyanlända
ungdomar i föreningslivet.
Nea Hassen och Homam Zraki, volontärer i Move It i Stockholm.
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
9
| INDIEN
TEXT: Monica Brundin Danielsson,
pressekreterare och redaktör
På resa för ett
förtryckt folk
Den 15 till 17 maj gästades IM och Sverige av Dr. Lobsang Sangay, premiärminister för den
exiltibetanska administrationen med säte i Dharamsala. IM är emot alla typer av orättvisor
och besöket handlade om att ge röst till ett förtryckt folk.
Han beskriver sig själv som målmedveten,
engagerad och med en stark tro på karma.
Det sistnämnda underlättar det dagliga livet
som premiärminister, Sikyong, för den exiltibetanska administrationen.
– Tron på karma gör det lättare. En del
kan jag göra något åt. Annat inte. Det som
behöver göras ska vi göra. Det som sker det
sker, säger Dr Lobsang Sangay och snurrar på
sitt buddistiska radband.
Bäst och värst
Det är sista dagen av det tre dagar långa
besöket i Sverige. Han är inbjuden av IM.
Schemat har varit hektiskt. Möten med UDtjänstemän, med specialintresserade riksdagsledamöter, föreläsningar, intervjuer och så
samtal med tjänstemän på IMs kontor. IM
som har varit exiltibetanernas partner sen
början av 1960-talet.
– Jag har ett svårt jobb, säger Lobsang
Sangay. Jag önskar det bästa och förbereder
för det värsta. En del av min filosofi handlar
om att vara mentalt förberedd på besvikelser
och motgångar. Och jag tror på uttrycket
”were there is a need there is a solution”.
Lobsang Sangay, i dag med tilläggen
doktor och Sikyong, föddes 1968 i en
tibetansk bosättning i Darjeeling i Indien.
Med sitt engagemang och sin målmedvetenhet och med tron på karma tog han sig via
studier på universitetet i Delhi till Harvard
där han är doktor i internationell rätt.
Självklart svar
När han för drygt två år sen fick frågan om
han ville kandidera till posten som premiärminister för den exiltibetanska administrationen i Dharamsala bodde han i Boston med
10
sin hustru och deras dotter. Livet var bra.
– Jag är tibetan, säger Lobsang Sangay
som svar på frågan varför han tackade ja och
säger att utan frun och dotterns stöd hade
det aldrig gått. Han skypar med dottern, som
i dag är sju år, så ofta han hinner och med
jämna mellanrum åker de till varandra.
Politisk ledare
Det var i mars 2011 som Dalai lama berättade för världen att han avsåg att sluta som
tibetanernas politiska ledare och koncentrera
sig på andligheten. Senare samma år tillträdde Lobsang Sangay som premiärminister
och förvaltare av de politiska frågor som rör
Tibet och tibetaner.
”Om det finns en
lösning på problemet
så är det onödigt att oroa
sig. Om det inte finns
någon lösning på problemet
så är det meningslöst att
oroa sig.”
– Mitt mål är att göra situationen för mitt
folk lite bättre än vad den är nu. Det gör vi
genom medvetenhet, solidaritet, gemenskap
och utbildning i och utanför Tibet. Hade
inte jag fått utbildning hade jag inte stått här.
Det är det allra viktigaste just nu. Att se till
att alla får den möjligheten.
Målet med Sverigebesöket har varit att öka
medvetenheten hos politiker och allmänhet
om det förtryck som tibetanerna i Tibet
är utsatta för, och helst hade Dr Lobsang
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
Sangay träffat politiker från UD, men de
tackade nej och skickade istället opolitiska
tjänstemän till det planerade mötet. Men det
är inte en besvikelse som Dr Lobsang Sangay
spiller någon energi på.
– Nästa gång jag kommer är jag säker på
att svenska politiska ledare vill träffa mig,
säger han istället och citerar den buddistiska
filosofin; om det finns en lösning på problemet så är det onödigt att oroa sig. Om det
inte finns någon läsning på problemet är det
meningslöst att oroa sig.
FAKTA
IMs arbete med tibetaner i exil
Före 2008 kom det mellan 3 000 och 5 000 tibetanska flyktingar till Indien. Efter de olympiska
spelen i Kina har antalet minskat till ca 1 000
per år.
Många blir arresterade på vägen, fängslade och
torterade av kinesisk polis – andra går under av
kyla, svält och ansträngning.
Många föräldrar lämnar sina barn till betalda guider
vid Tibets gräns. De barn som överlever vandringen
kommer till uppsamlingscentret i Nepals huvudstad
Kathmandu. Därifrån skickas de till tibetanska skolor
i Indien och Nepal. Många barn bor sedan på skola
eller i fosterfamilj under den femton år långa studietiden, eftersom de saknar anhöriga i det nya landet.
Vissa återser aldrig familjen som de lämnat i Tibet.
IM är väl etablerat i Indien med ett fältkontor i
Dehradun. Vi har arbetat nära den tibetanska exilregeringen sedan 60-talet. Med din hjälp kan det
tibetanska folket och dess kultur leva vidare, i hopp
om en framtid i självständighet och frihet.
INDIEN |
Bild ovan: IMs styrelseordförande Birthe Müller
tackar exiltibetanernas
premiärminister Dr. Lobsang Sangay efter föreläsningen på IMs kontor
i Lund.
Bild till vänster: Dr. Lobsang Sangay ställde upp
för sitt folk när frågan
ställdes. Sedan 2011 är
han exiltibetanernas politiske ledare.
Bild till höger: Dr Lobsang Sangay på lunchpromenad tillsammans
med Sofia Olsson, Bo
Paulsson och Tenzin
Kunga.
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
11
| INDIEN
TEXT: Monica Brundin Danielsson,
pressekreterare och redaktör
Med tålamod som
främsta vapen
När han var sju år lämnade han Tibet för att ta sig till Indien och en bättre framtid. Kvar i Tibet var
hans familj. I dag är Thinley Jigme, även kallad Lay lay, ansvarig för Dehradun Tibetan settlements,
med sammanlagt 9 000 invånare.
och något värmesystem finns inte. Vi
värmer oss med te med socker och mjölk
och knaprar på de söta kexen.
Dekyiling etablerades 1981 med 720
flyktingar. I dag bor här nästan två tusen
personer. Unga och gamla. Bosättningen
har egen mattillverkning, skola, sjukhus
och ett kloster. Just i dag är en av de höga
tibetanska lamorna på besök och klostret
är smyckat med orangefärgade blommor.
Lay lay ansvarar inte bara för Dekyiling,
på hans ansvar ligger också åtta andra
områden med tibetanska flyktingar i
regionen.
Ilska över föräldrarna
Det har gått tjugofem år sen Lay lay kom
till Indien. I dag är han en vuxen man med
fru och ettårig son.
– När jag var liten kunde jag känna ilska
över att mina föräldrar skickade iväg mig.
Men nu förstår jag varför, säger han.
De första åren på Tibetan Homes Foundation School minns han som svåra. Han
var inte någon tuff och modig typ och blev
ofta slagen av de äldre barnen. Mycket av
tiden gick åt till att anpassa sig till den nya
situationen.
– Men jag jämförde mig med dem som
hade det värre än jag och tröstade mig själv.
Jag hade i alla fall mina föräldrar någonstans i bakgrunden.
När Lay lay kom upp i tonåren blev livet
lättare. Han hade funnit sig till rätta och
fokuserade på sina studier och efter årskurs
åtta flyttade han till hem nummer elva. Där
blev han den äldsta eleven och han fick tillfälle att agera storebror till de yngre barnen.
– Jag minns mycket väl hur
det var när jag lämnade Tibet,
säger Thinley, eller Lay lay som
han också kallas.
12
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
Foto: Monica Brundin Danielsson och Linus Edlund
Minnesbilden som Lay lay bär med sig visar
hur hans föräldrar vinkar av honom vid
busstationen i Lhasa. Hur han kramade
sin mor och hur han tänkte att han aldrig
skulle träffa henne igen. Men i många år
hoppades han att föräldrarna skulle komma
och hämta honom. Det blev inte så.
Istället tillbringade han sin barndom och
sin ungdom på Tibetan Homes Foundation
School i Mussoorie norra Indien. Först i hem
nummer fem och sen i hem nummer elva.
– Min morbror lämnade mig där. Sen
reste han iväg utan att säga adjö. Det var bra
för annars hade jag aldrig låtit honom åka.
Det är vinter i Indien och tibetanerna
tycker att det är kallt trots att temperaturen är som en bättre svensk sommar. Lay
lay har jackan på fast vi är inomhus på
hans kontor. Det är lite kyligt i Dehradun
INDIEN |
– Jag började förstå betydelsen av skolan
och insåg att det fanns givare som såg till
att skolan överlevde. Från den dagen har
jag alltid försökt hjälpa andra.
Volontär på tibetanskt center
Efter åren i Mussoorie fick Lay lay ett
stipendium och fortsatte till universitetsstudier. Efter att han tagit sin master i
ekonomi 2005 reste han och tre vänner till
Dharamsala för att delta i en work shop.
Efter workshopen åkte vännerna vidare till
Delhi för att arbeta men Lay lay stannade
kvar. Han var utan pengar och arbete när
han mötte en tibetansk munk. Han delade
sina problem med munken som erbjöd
honom att dela hans rum.
Lay lay började jobba som volontär på
Tibetan Centre for Human Rights and
Democracy. Där jobbade han på dagarna
med att hjälpa sina landsmän på olika sätt.
På nätterna delade han dubbelsäng med
fem andra tibetanska killar.
– Jag levde lång tid utan inkomst. Men
en gammal skolkamrat från Mussoorie
tog mig under sina vingar och erbjöd mig
husrum. Jag är mycket tacksam för vad han
gjorde för mig.
Lay lay bidade sin tid. Tålamod är en av
hans främsta egenskaper och efter nästan
ett år i Dharamsala fick han jobb i den
tibetanska administrationen.
– Från och med då blev allt bättre och nu
är jag en bättre man med en bättre hälft.
Saknat familjen
Familjen betyder mycket för Lay lay och
eftersom han själv tvingades lämna sin
familj som liten värdesätter han tiden med
sin fru och sin son.
– Jag har saknat familjen hela mitt liv.
Den 6 oktober 2012 tillträdde han som
chef för Tibetan settlements i regionen
med ansvar för 9 000 tibetanska bosättare. Han säger att det är hans tålamod
som tagit honom dit han är i dag och att få
göra sådant som gör andra lyckliga är hans
”betalning”. Som chef ansvarar han för allt
från att upprätthålla lag och ordning till
att förbättra tillvaron för sina landsmän i
flykt. Han är en länk mellan den tibetanska
administrationen och folket.
Om fyra år kommer han att förflyttas.
Vart vet han inte, men det är så det går till
inom den tibetanska administrationen.
– Jag har mycket lätt att anpassa mig
till nya platser och nya människor. Så det
kommer inte att bli några problem, säger han.
117 tibetaner har satt eld på sig själv
I desperation över det förtryck som tibetaner i Tibet lever under och
i ett rop om hjälp till omvärlden väljer allt fler tibetaner att sätta eld
på sig själva för att världen runt om dem ska vakna upp och förstå hur
allvarlig situationen är. Kinas övergrepp och övervakning av tibetaner
i Tibet gör till exempel att de inte kan utöva sin religion och kultur.
Etnisk diskriminering gör att de flesta arbets- och utbildningstillfällen
går till inflyttade kineser istället för tibetaner.
Det är vanskligt att skriva en siffra, men när den här texten skrivs
i mitten av maj 2013 har 117 personer satt eld på sig själva, varav 115
sedan mars 2011. De flesta självbränningarna har skett inne i Tibet,
men även i New Delhi i Indien och Kathmandu i Nepal har tibetaner
valt att gå det förfärliga ödet till mötes att dö av extrema brännskador.
Många är unga munkar som inte ser någon annan utväg för att få
världen att förstå att de inte tillåts utöva sin religion, men även
kvinnor och äldre män sätter eld på sig själva i protest. Flera unga
mammor med små barn har avlidit som en följd av självbränning. 23
av självbrännarna har varit under 18 år.
I Nepal har en uppmärksammad självbränning i början av februari
lett till att säkerheten och övervakningen av tibetaner skärpts väsentligt. Många tibetaner känner sig inte längre bekväma med att röra sig
fritt i Kathmandu och ett stort antal har blivit arresterade på öppen
gata utan att ha begått någon brottslig handling.
Den takt som självbränningarna ökar i är alarmerande. Ändå verkar
omvärlden inte ta frågan på allvar. Ett problem är självklart att det
i princip inte är några utländska journalister som får visum för att
vistas inne i Tibet. Men via källor i Tibet når nyheterna ändå ut till
exilbefolkningen i Indien och Nepal. I Dharamsala försöker den
tibetanska exiladministrationen belysa frågan genom att hålla konferenser i ämnet och göra utländsk massmedier uppmärksamma på den
allvarliga situationen. Trots exiladministrationens försök att i form av
kampanjer och lobbyarbete att sätta frågan på den globala dagordningen ser vi väldigt få reaktioner från omvärlden. Ingen verkar vilja
eller våga lyfta frågan till en ny nivå.
IM har sedan över 50 år tillbaka omfattande verksamhet tillsammans med tibetanerna, framför allt med de som lever i flyktingskap.
Bland annat arbetar vi för att stärka förutsättningarna för att tibetanerna ska kunna bevara sitt språk och sin kultur under tiden de är i
exil. Dessutom arbetar vi ständigt för att synliggöra den tragiska och
problematiska situation som tibetanerna sedan många år befinner sig i.
Text: Sofia Olsson, regionchef i Sydasien
FAKTA
Tibetaner i Indien
I Indien bor det cirka 100 000 tibetanska flyktingar. De flesta bor i någon av
det fyrtiotal bosättningar som är utspridda över Indien. Thinley Jigmey är
bosättningschef för åtta olika bosättningar och tibetanska områden med sammanlagt 9 000 flyktingar i delstaten Uttarakhand i norra Indien. I flera av dessa
bosättningar och områden stödjer IM utbildnings- och hälsovårdsverksamhet.
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
13
| INDIEN
TEXT: Monica Brundin Danielsson,
pressekreterare och redaktör
– Fältbesöken är det
bästa med mitt jobb
Sofia Olsson, IMs regionchef i Sydasien
Varför gör IMs personal fältbesök?
• För att möta målgruppen personligen
• För att se verksamheten med egna ögon
• För att diskutera strategier, utmaningar och
framtiden tillsammans med partnern
• För att stämma av att allt går rätt till i projektet
• För att samla information till rapporter och
berättelser till huvudkontoret och givarna
– Det är tidig morgon på Dehraduns flygplats och allting står stilla. Indiens premiärminister som har ett hus i närheten är på väg
att landa. Alla är på tåspetsarna. Förväntansfulla. Vi sitter lugnt, dricker te och äter en
andra frukost och undrar hur det ska gå med
våra anslutningar söderut.
14
Sofia Olsson, IMs regionchef i Sydasien,
Karma Chopell, ekonom på regionkontoret,
Tsering Youdon, som är programhandläggare, och jag har lämnat Shanti Niwas, där
regionkontoret ligger, för att åka på fältbesök
i södra Indien. Och när premiärministern
landat och forslats bort i den framkörda bilen
kan vi komma iväg.
Vi mellanlandar i Delhi och i Chennai och
när vi kommer fram till Madurai i delstaten
Tamil Nadu är det redan mörkt.
Ännu mörkare är det när vi, efter två timmars bilfärd, kommer fram till partnerorganisationen RTU, Reaching the Unreached.
Vi är långt ute på den indiska landsbygden
där elen kommer och går och där eldflugorna
dansar i luften.
Efter en natt under myggnätet möter vi
omgivningen. Utanför hälsokliniken har en
grupp åldringar samlats. De kommer en gång
i veckan för att få ett ekonomiskt bidrag och
för att få sjukvårdshjälp. Hit går också barnen
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
som går på RTUs skola och alla de människor
som bor i byarna runtomkring för att få hjälp
med sin hälsa.
Stöd från IM sedan 1988
RTUs verksamhet är bred. De bygger hus
och borrar brunnar, driver ett barnhem där
en stor del av barnen är hiv-positiva, de driver
en skola och en klinik. Varje dag serveras
två tusen portioner mat, till skolbarn och
till åldringar. De engagerar också kvinnor
i självhjälpsgrupper, driver förskola och tar
hand om leprasjuka. Det var Brother James
Klimpton som startade alltsammans. En
tystlåten äldre man som lever som han lär
och som har dokumenterat all verksamhet
i små anteckningsböcker. Organisationen
bildades i slutet av 1970-talet. RTU drivs av
en mängd donationer. Av deras totala budget
bidrar IM med 3,4 procent och vi har stött
organisationen sedan 1988.
RTU försöker jobba med rättighetsbaserat
INDIEN |
Bild längst till vänster: Sifferdrillning på en förskola ute
i den indiska landsbygden.
Förskolan drivs av TEED.
Bild till vänster 1: Sofia
Olsson fick visa bilderna för
barnhemsbarnen på RTU i
delstaten Tamil Nadu.
Bild till vänster 2: Skoluniform och raka linjer.
Bild till höger: Kvinnogrupp
formad av TEED i delstaten
Karnataka. Kvinnorna härstammar från de slavar som
skeppades till Indien på
1800-talet.
Foto: Monica Brundin
Danielsson
utvecklingsarbete, men svårigheterna är stora,
liksom den akuta fattigdomen och nöden.
Bland annat är alkoholismen bland männen
på landsbygden så hög som 70 procent.
Männen dricker upp de små ekonomiska
medel som finns och det leder till våld i
hemmet, till att familjerna inte har mat på
bordet, till att kvinnorna och barnen far illa.
En annan utmaning är den utbredda korruptionen. Alla äldre i delstaten Tamil Nadu
är berättigade till en månadspension på 1 000
rupies, cirka 120 svenska kronor. Men för att
ens komma på tal för pension är det många
tjänstemän som kräver uppemot 5 000 rupies
i mutor av den som söker.
Välfungerande organisation
– RTU är en otroligt välfungerande och
pålitlig organisation. Det problem vi ser hos
organisationen är kanske att de fokuserar
mer på aktiviteterna än på det långsiktiga
resultatet. Det är ju en generell utmaning
som man ofta stöter på i biståndssammanhang, säger Sofia Olsson.
Vi sitter på den minimalistiska altanen
utanför våra sovrum och pratar. Dagen har
varit lång. Intrycken många. Människoöden staplade på varandra. Hjärnan går på
högvarv.
– Fältbesöken är den bästa delen av mitt
jobb. När jag får se hur det fungerar i fält
och knyta relation med partner på deras
hemmaplan, säger Sofia Olsson.
Att aldrig uppleva ”verkligheten”, var en av
anledningarna till att hon lämnade sitt förra
jobb på regeringskansliet i Stockholm.
– Fältbesöken ger mig den verklighetsförankring jag behöver. De ger mig också en
insikt i att det inte är så lätt att klippa av det
behovsbaserade biståndet till förmån för det
rättighetsbaserade.
Fältbesöken har flera olika syften och
dimensioner. Ett syfte är att leva upp till
den närhet som IM säger sig arbeta efter.
Och fältbesöket på RTU innehåller mycket
närhet. Med själva partnerorganisationen
men främst med målgruppen. Närhet med
kvinnan i Veriappanaickenpatti som tack
vare en självhjälpsgrupp kunnat köpa en ko
som nu försörjer familjen och med kvinnogruppen i Parasuramapuram som diskuterar
allt från renhållningen i byn, till männens
alkoholism och tonårsproblem. Det värmer
att vara på plats och se hur kvinnorna sparar
pengar i en gemensam kassa som de sen kan
låna ur och att följa läxhjälpsgruppen som
gör allt för att flickorna ska gå kvar i skolan
även efter att de fått sin första menstruation.
Minoriteter på landsbygden
Efter två hela dagar med RTU går resan
vidare till organisationen TEED i Yellapur
i delstaten Karnataka. Organisationen drivs
av Mohini Poojary, en livlig indisk kvinna
med mycket kunskap och pondus. TEED
jobbar främst med de minoriteter (stambefolkningar) som lever på landsbygden. De
medverkar till att starta kvinnogrupper och
förskolor, arrangerar workshops och driver
frågor om rättigheter till skog och utbildning.
Just nu engagerar TEED 2 160 kvinnor i
olika grupper och de driver tolv förskolor så
att mammorna kan arbeta. En av de äldsta
kvinnogrupperna har funnits i tolv år och
organisationen har fram till nu startat 45 förskolor, varav tolv har tagits över av staten. IM
är TEEDs enda partner och bidragsgivare.
– TEED jobbar rättighetsbaserat rakt
igenom, säger Sofia Olsson när vi är på väg ut
till en grupp kvinnor långt ut på landsbygden.
Kvinnorna härstammar från Afrika och
deras förfäder kom hit på 1800-talet då portugiserna hämtade hit slavar. I dag lever de som
ett av flera minoritetsfolk i området. De har
klätt sig i likadana saris och bjuder in oss att
sitta med dem i det förvånansvärt svala huset.
Vi pratar en lång stund med Mohini Poojary
som tolk, om livet och om vilken roll kvinnogruppen har för dem, för deras barn och för
det lilla samhälle som de alla är en del av. De
avslutar med att bjuda upp till dans. Taktfasta
trummor med rötter i Afrika och svajande
rumpor. I ett hörn har en liten flicka somnat.
– Att kvinnorna tillsammans med TEED
lyckats kräva sina rättigheter i så stor utsträckning som de faktiskt har är en otrolig framgångssaga. Många av kvinnorna har lyckats
ta makten över sina egna liv tack vare TEEDs
insatser, säger Sofia Olsson i jeepen på vägen
hem.
Ett fältbesök är omtumlande. Det är långa
resor, omfattande program, intensiva möten
och ett tydligt bevis på att IMs arbete ger
resultat. I det lilla men också i de lite större
perspektiven.
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
15
Foto: Monica Brundin Danielsson
Mohini Poojary driver organisationen TEED som får allt sitt ekonomiska stöd från IM.
Laxme kunde tack vare sparandet i kvinnogruppen köpa en ko.
TEED – en framgångssaga
TEED har fått stor uppmärksamhet och vunnit många priser för sitt
biståndsarbete. Vad är nyckeln till framgång för en organisation som
TEED? Svaret är delaktighet och empowerment (ungefär självbestämmande/egenmakt på svenska). Det som gjort TEED så framgångsrika
är att de på ett genomtänkt och genuint sätt involverat sin målgrupp
i utformandet av biståndsinsatserna. Många biståndsorganisationer
skriver i sina rapporter att de involverar målgruppen i planering och
genomförande av insatserna, men när det kommer till kritan är det
mest vackra ord. I TEEDs fall är det på riktigt, de har arbetat tillsammans med målgruppen istället för att bara arbeta för målgruppen.
TEEDs målgrupp består av stambefolkningar som bor i otillgängliga skogsområden i sydindiska delstaten Karnataka. Vissa av
stammarna är ättlingar till afrikanska slavar som togs till Indien av
britterna och portugiserna för flera hundra år sedan. Stambefolkningarna har tidigare inte haft förmåga att kräva sina rättigheter i det
indiska samhället och varit diskriminerade på många sätt. Tack vare
TEEDs insatser har detta förändrats till det bättre.
Det TEED har gjort är att utgå från grundproblematiken: vad är
det som är roten till att de här grupperna är så marginaliserade? För
16
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
att få fram en korrekt analys har de samarbetat med målgruppen på
fältet, inte bara suttit på ett kontor och funderat ut vad det rätta svaret
är. Sedan har TEED stärkt stambefolkningarna genom utbildning
och kapacitetshöjning samt gjort det möjligt för dem att organisera
sig som en del av civilsamhället. Kunskap om stambefolkningarnas
rättigheter har gjort att de tagit makt över sina egna liv och skapat sig
en röst, en gemensam röst som de har kunnat använda sig av när de
vänt sig till beslutsfattare.
Tack vare framgångsrikt lobbyarbete gentemot bland annat Karnatakas delstatsregering har stambefolkningarna tillsammans med
TEED till exempel lyckas ta rätten över sin egen mark. Deras status
har höjts genom de här processerna vilket lett till att de nu är en part
som delstatsregeringen lyssnar till och tar i beaktande när det ska
fattas beslut. Självklart leder detta till långsiktiga och hållbara förändringar, vilket är nyckeln till framgångsrikt biståndsarbete.
TEXT: Sofia Olsson, regionchef i Sydasien
TEXT: Monica Brundin Danielsson,
pressekreterare och redaktör
INDIEN |
Ett möte med ögonkontakt
Laxme tittar på mig. Hon ler. Men munnen är stängd. Kanske ler hon för att jag ser så annorlunda
ut. Lång. Blond. Välnärd. Jag ler tillbaka och visar alla mina tänder. Två kvinnors möte ute i den
indiska landsbygden. Ett möte mellan två världar. Två förutsättningar. Vi ler och hon hoppas på ett
bättre liv. För barnens skull och med din hjälp.
Det är svårt att veta i vilken ända jag ska börja. Mötet med Indien är
intensivt. Svårt. Smärtsamt. Den råa skitiga fattigdomen är liksom
både väldigt högljudd och helt tyst. Barnen som bor längs med de
dammiga gatorna säger ingenting. De bankar entonigt på något som
kanske ska bli ett kokkärl av någon sorts metall eller letar i soporna
efter något att äta.
Det gör ont i hjärtat. Smärtan är djup. Avgrundsdjup.
Det gör också ont att träffa Laxme – även om hon tack vare IM
och partnerorganisationen TEED numera har både ko och växtodling. Laxme är 38 år. Hon har tre döttrar och ler med stängd mun.
Färden till Village Naginkoppa där Laxme bor går på en väg röd av
lera, gropig av de häftiga regnen som ibland överraskar landskapet.
Det är tidig morgon och vi möter prydligt klädda skolbarn på väg ut
till landsvägen och den väntande skolbussen. Morgonpromenaden
är flera kilometer. Viljan att lära, viljan att få det bara lite bättre, bär
dem framåt.
Village Naginkoppa är trots vad namnet antyder ingen by utan mer
ett antal hus utslängda i skogen i delstaten Kanataka i södra Indien.
Vi parkerar bilen och går de sista trehundra meterna fram till
Laxmes hus. Det är byggt av lera och rymmer inte mer än ett
rum och ett kök. Vi sätter oss på verandan. Där i ett hörn står en
symaskin. Laxmes äldsta dotter Mamalka hoppade av skolan och
nu bidrar hon till familjens försörjning med att sy för betalning.
Mannen har vi bett ska gå någon annanstans. Han verkade inte helt
överförtjust i att uppmanas att gå men det här är liksom en grej för
kvinnor. Samtalet. Om vad kvinnor kan göra om de får möjligheten.
Laxme ler med sin stängda mun. Hon har varit gift i 19 år. Halva
sitt liv. Och hon har tre döttrar, Mamalka är äldst med sina 18 år,
sen kommer Sunilka som är 16 och Sanitha 14.
Från början är Laxme från en by långt borta säger hon och pekar i
ett väderstreck som jag inte kan tolka. Långt borta är cirka 30 kilometer. Här betyder det en evighet.
Laxme har ingen utbildning alls och kan varken läsa eller skriva.
Innan hon kom i kontakt med TEED var hon för det mesta hemma.
I alla fall de dagar hon inte jobbade som kuli, daglönearbetare, för
fem kronor om dagen. På den tiden hade hon inga pengar alls och
mannen bestämde allt.
Sen dess har saker och ting förändrats och Laxme visar stolt upp
sin ko, sina odlingar och huset hon håller på att bygga av riktigt
tegel.För tolv år sen gick Laxme med i en självhjälpsgrupp för kvinnor. Gruppernas syfte är dels att vara sparlåneklubb för medlemmarna, dels att jobba för att stärka kvinnorna att kräva sina rättigheter i det indiska samhället. Vid varje möte har kvinnorna med sig
100 rupier, cirka tio kronor, till den gemensamma sparkassan. Och
när någon sen behöver låna så lånar de av sig själva. Inga andra är
inblandade. Inga lånehajar, inga ränteintressenter. Ingen annan mer
än kvinnorna i den egna gruppen. Lånet ska vara betalat inom ett
år och medlemmarna kan bara ha ett lån i taget. För tio år sen tog
Laxme sitt första lån för att gräva en brunn för att få dricksvatten.
Sen dess har hon lånat till en vattenpump, en plantering med enklare
bevattningssystem, en vattentank och en ko.
Kon står under ett tak längre bort på ängen och i solen ligger
hennes kalv. Kon är ett riktigt praktexemplar. Laxme berättar att
hon mjölkar drygt tio liter varje dag. Det räcker och blir över både
till kalven, familjen och till försäljning.
– Efter att jag gick med i självhjälpsgruppen har jag förstått att jag
måste göra något för att förbättra mitt liv. Att det är mitt eget ansvar.
Att vara med i kvinnogruppen har gjort mig medveten, säger Laxme.
Hon har också förstått hur viktigt det är med utbildning. Att
utbildning och kunskap är vägen ut ur fattigdom. Och hon och
hennes man är överens om att de ska stödja döttrarna så länge de vill
gå i skolan.
– Vi måste ge döttrarna utbildning och vi måste hitta utbildade
män till dem att gifta sig med.
Jag tittar på kvinnan framför mig. En del av mina frågor till henne
susar liksom bara förbi. Typiskt felställda. Ur fel perspektiv. Mitt
perspektiv, som jag trodde var ganska öppet, men som visar sig vara
– just mitt. Det vi har gemensamt är att vi är kvinnor. Med döttrar.
Vi har en massa gemensamma känslor och kanske också tankar. Men
där slutar likheterna. Medan jag fått allt har Laxme inte fått någonting. Ingen utbildning, inget arbete, inga pengar.
Klart att hon önskar allt det för sina barn.
Och så plötsligt spricker det upp. Leendet. Tankarna på en hoppfull framtid gör att skammen över den tandlösa överkäken försvinner. För en stund. Där på altanen. I mötet mellan två världar. Mellan
två kvinnor. Mellan två människor. Laxme och mig.
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
17
| IM FAIR TRADE
Håll utkik efter Sajads
handmålade träprodukter
i vår webbutik:
www.imfairtrade.se
IM
Fair
Trade
utvecklar hantverksgrupp i Kashmir
Sajad är en skicklig målare och hantverkare som sedan många år
tillverkat produkter som IM Fair Trade köpt in via MESH (Maximising Employment to Serve the Handicapped) och som sedan sålts
vidare i Sverige.
Kashmir-området, även ofta kallad heaven on earth, är en av jordens vackraste platser med fantastiska vattenfall, blomstrande trädgårdar, Dal Lake med Himalayabergen i bakgrunden. Men Kashmir
har även i mer än sextio år varit en konflikthärjad region där Indien
och Pakistan strider om gränsområdet med ständig militär närvaro
och skottlossning.
Sajad bor i storstaden Srinagar och är handikappad sedan tio års
ålder då han delvis förlamades i benen. Han arbetar hemifrån tillsammans med sin bror och försörjer sig genom att måla och tillverka
produkter i papier-maché. Som handikappad i Indien har man ofta
mycket få möjligheter till försörjning.
Sajad och hans bror är medlemmar i nätverket Care Kashmir som
bildades 2007 för att förbättra villkoren för hantverkare med funktionsnedsättningar. Nu samarbetar medlemmarna genom att tillverka och sälja olika typer av hantverk såsom papier-maché, brodyr
och läderprodukter. Sajad är själv mycket drivande i att marknadsföra nätverket och gör vad han kan för att dra in beställningar för
att säkra nätverksmedlemmarnas inkomster. Flera av hantverkarna
har låg utbildning, kan ingen engelska och har svårt att sälja sina
produkter på marknaden utan mellanhänder.
Rättvis handel
Nätverket arbetar inom ramarna för rättvis handel och några av målsättningarna är att förbättra arbetsvillkoren, öka självrespekten, höja
produktkvaliten och att möjliggöra ökad ekonomisk utveckling. Även
om medlemmarnas tillvaro inte drastiskt ändrats omgående så har
deras chanser ökat avsevärt när de själva uppmanas att ta ansvar för sin
situation. Genom att vara medlemmar i rättvishandelsrörelsen kan de
ställa krav på att kunden står för kostnaderna av råmaterial. Utan den
möjligheten fick de tidigare ofta tacka nej till beställningar då de inte
hade råd med inköpen.
Genom att arbeta enligt Fair Trade kan Care Kashmir få hjälp med
marknadsföring, nå ut till nya marknader och exportera sina produkter. Nu får de betalt direkt, vilket underlättar mycket men för långsiktig försörjning är de fortsatt beroende av återkommande beställningar.
18
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
Konkurrensen på marknaden blir allt större och småskaliga producentgrupper som Care Kashmir och Sajad tvingas konkurrera med alla
andra producenter. IM Fair Trade har sedan flera år tillbaka stöttat
och handlat produkter av Sajad och Care Kashmir som sedan sålts
genom IM Fair Trades olika säljkanaler. Under åren som gått har en
attitydförändring skett och dagens kunder handlar inte längre varor
enbart för att de tycker synd om och vill stödja. De vill konsumera
hållbart och behov, funktion, design, material och produktionssätt står
till grund för köpbeslutet på ett helt annat sätt än tidigare.
Produktutveckling
Bristen på design- och produktutveckling för den europeiska marknaden är mycket stor i dessa producentgrupper och det är en stor uppgift
och ett stort ansvar för IM Fair Trade att matcha denna utveckling
och se till att producentgrupperna får information, kunskap och hjälp
med att utveckla nya typer av produkter, i nya material och bredda sortimentet. Allt för att dessa småskaliga producenter ska kunna fortsätta
producera produkter som faktiskt är säljbara på den europeiska marknaden och fortsättningsvis få en säkrad, långsiktig och jämn inkomst.
Sajad som är en fantastiskt skicklig målare, målar både traditionella
Indiska mönster och mer västerländska moderna mönster. Han kan
själv tolka mönster och ge förslag på design och färgnyanser som
passar olika typer av produkter. Detta är mycket värdefull kunskap
och något att ta vara på. Dessvärre är papier- maché ett svårt material
att tillverka en större bredd av produkter i och produkterna är tyvärr
relativt svårsålda i Skandinavien. Det är ofta mindre och billigare
produkter som tillverkas och det måste säljas stora mänger för att
säkra inkomster till producentgruppen. IM Fair
Trade har uppmärksammat detta problem och
har tillsammans med IMs enhet PD (Producer
Development) inlett ett samarbete med Sajad
och paraplyorganisationen MESH, vilket innebär att Sajad och hans grupp får resurser och
designstöd till att tillverka och måla produkter
i trä. Produktutvecklingsmöjligheterna blir
mycket bättre, han och hans grupp får tillgång
till en betydligt större europeisk marknad
som i sin tur ska leda till en stabil och säker
inkomst till producentgruppen.
INSAMLING |
Möt IM ute på stan
Det personliga mötet är kanske det viktigaste verktyget som IM har
för att nå ut med information om IM som organisation och sin verksamhet i Sverige och i världen. När man står öga mot öga är det lätt
att informera och svara på frågor som kommer upp under samtalet.
Under våren och sommaren syns IMs representanter ute på gator och
torg i Lund-Malmö-regionen för att informera och värva nya faddrar.
– Detta är ett bra sätt att träffa givare och att informera blivande
faddrar om IMs arbete. Att finnas tillgängliga ute på stadens gator
är ett av de bättre verktygen vi har för att skapa dialog och få ett
personligt, givande samtal, säger Gunilla Karlsson, ansvarig för
projektet.
Projektet utökas
I dagsläget har IM en mindre grupp ute på stan. Men tanken är att
denna skall utökas efterhand.
– Vi har börjat med några få medarbetare och vi ska utöka gruppen under sommaren. Då ska vi även finnas på plats i Helsingborg,
Trelleborg och Ystad. Sedan får vi utvärdera hur det har gått. Förhoppningen är att denna kommunikation med nya givare kommer
slå väl ut och att vi till nästa år kan utöka projektet även till andra
delar av Sverige, förklarar Gunilla Karlsson.
Text & FOTO: Linus Edlund, KOMMUNIKATÖR
Carl-Christian Geser
Knutsson, 21 år
Parisa Shamsa, 31 år
Vad är roligast med att vara ute
och informera?
– Det är att jag får träffa människor och kanske främst att jag
får träffa människor med hjärtat
på rätt ställe. Sedan är det väldigt
trevligt att träffa gamla givare
och medlemmar som med glädje
berättar sina livs historier och om
sina erfarenheter inom IM.
Har du lär dig något genom
arbetet?
– Man lär sig att ta kontakt med
människor och känna av stämningen hos just den personen,
vilket är en väldigt bra erfarenhet.
Parsa Mesri, 20 år
Vad känner du är positivt
med att vara ute så här och
informera?
– Det är väldigt roligt när man
får ett bra och trevligt bemötande
från de man går fram till, mindre
roligt när folk är nonchalanta.
Var i Malmö upplever du att du
får bäst bemötande?
– Det är att stå vid biblioteket.
Där är de flesta positivt inställda
till att stanna upp och prata lite.
Vad uppskattar du mest när du
är ute och informerar?
– Att träffa alla människor som
har mycket intressant att berätta
om. Jag gillar även att arbeta i
gruppen. Vi har en väldigt bra
sammanhållning och stöttar
varandra i arbetet.
Vilka frågor får du oftast?
– Många vill veta om specifika
länder och verksamheter. De
frågar även om hur pengarna
kommer fram och ställer generella frågor kring vad IM är och
står för. För det mesta kan vi
svara på deras frågor men i de fall
där de frågat om något specifikt
som vi inte vet hänvisar vi till
IMs hemsida där de kan finna
mycket information.
Martin Kuoppala
Carlqvist, 19 år
Vad är svårast med ditt arbete?
– Många har en stressad vardag,
så det svåraste är att få dem att
stanna upp en stund. Men vi
är hela tiden rörliga och söker
hela tiden efter nya personer att
informera.
Har du arbetat med något
liknande tidigare?
– Ja, jag har arbetat med informationskampanjer ideellt tidigare
och jag tycker att det är väldigt
roligt!
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
19
| INSAMLING
Testamente
en gåva för framtiden
– Vi ser varje dag hur människor vill göra
världen bättre. Människor väljer att stödja vårt
arbete på olika sätt. Varje år är en betydande
del av gåvorna till IM testamentsgåvor. Genom
att testamentera till IM ger du en gåva för
framtiden. En framtid där fler familjer kan försörja sig och fler barn gå i skolan. Vi tar tacksamt emot testamentsgåvor och vi ser till att
de gör skillnad, säger IMs generalsekreterare
Bo Paulsson.
Varje år lämnas det in mellan 30 och 40 testamenten med gåvor
riktade till IM. Vi får samtal och förfrågningar om hur det går till
att testamentera en gåva. Det är samtal som berör oss djupt och vi
är oerhört tacksamma mot alla er som hör av er. IM har tagit emot
testamentsgåvor under lång tid och det har verkligen gjort mycket
av vårt arbete möjligt.
IM har byggt upp kunskap och erfarenhet och vi vill därför
berätta mer om hur det går till att testamentera och vad du ska
tänka på.
Att skriva sitt testamente behöver inte vara svårt, men det är en
betydelsefull handling och det finns några saker att tänka på så att
det blir giltigt.
Ett testamente måste alltid vara skriftligt. Skriv enkelt och rakt
så att det är lätt att förstå. Skriv gärna testamente överst i dokumentet. Låt helst en sakkunnig person titta på det.
Arvtagaren tydligt angiven. Namn, adress och helst personnummer på arvtagaren. Om det är till en organisation som IM är det
viktigt att ange organisationsnummer. IMs organisationsnummer
är: 845 000-0768.
Beskriv kvarlåtenskapen tydligt. Detta är viktigt så att det inte
uppstår några frågetecken kring din vilja.
Undertecknas och bevittnas. Ort och datum ska anges och din
namnteckning ska bevittnas av två närvarande vittnen.
Förvaring. Testamentet ska förvaras säkert. Bäst är i ett bankfack,
hos en jurist eller hos en begravningsbyrå som erbjuder förvaring.
Ta kopior på alla viktiga handlingar.
Ändringar. Du får ändra testamentet hur många gånger du vill.
Antingen kan du upprätta ett tilläggstestamente eller skriva ett
nytt.
Vi har skrivit mer utförligt om testamentsgåvor och vad man ska
tänka på i broschyren ”Din gåva för framtiden”. Hör av dig till oss
så skickar vi den hem till dig. Du kan också kontakta oss direkt
och få svar på dina frågor. Ring eller skriv till Stefan Lundell på
046-329942 eller [email protected]
Framgång för
kvinnogrupper i Indien
Lyckad satsning
i Malawi
IM samarbetar med många olika partners i Indien och via försörjningsprojekten når vi cirka 450 kvinnogrupper som på olika
sätt jobbar med att skapa försörjning. Totalt når grupperna cirka
7 000 kvinnor.
Under 2012 fick 2 600 kvinnor i Malawi
möjligheten att förändra sina liv med ett
starta-eget-bidrag!
Malawi är ett av världens fattigaste länder.
Hälften av befolkningen beräknas leva i
fattigdom medan 20 procent lever i extrem
fattigdom. De grupper som är mest utsatta
och sårbara i Malawi är flickor och kvinnor.
Därför satsar IM på flickors utbildning och
kvinnors försörjning.
IM jobbar sedan länge med kvinnors försörjning i Indien. Indiens
ekonomi är på frammarsch men gynnar inte de allra fattigaste,
snarare växer klyftorna och kvinnorna på landsbygden tillhör de mest
utsatta grupperna i det indiska samhället. Enligt traditionella könsroller ansvarar männen för familjens inkomst och kvinnorna har sällan
något inflytande över hur pengarna används. Med en egen inkomst får
kvinnorna ett större inflytande och kan klara sig själva om så krävs.
20
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
IM-PRISET |
– All förändring
sker genom kontakt
och närhet
Foujan Rouzbeh i Stockholm
är årets IM-pristagare för sitt
arbete och engagemang
kring hemlöshetsfrågor, asylrätt och migrationspolitik.
Varför startade ni Soppkök Stockholm?
– Det var svinkallt i Stockholm. Och jag
blir arg när jag ser människor sitta ute
och frysa. Jag gjorde som jag brukar, gick
in på Facebook, och skrev: ”Så här känner
jag och jag vill göra något åt det.” Jag fick
direkt respons från några vänner, vänners vänner, till och med en kille nerifrån
Småland ville vara med, och snabbt var vi
ett gäng som bestämde oss för att träffas.
Vi möttes på ett kafé, satte oss ner och
funderade och pratade. Efter sex timmars
spånande hade vi kommit fram till vad vi
ville göra. En blixtaktion, något som visar
att det finns hemlöshet och utsatthet här
i stan. Vi ville också skapa en mötesplats
där vem som helst kan vara med.
– Vi som träffades är olika, tänker olika,
och det har varit vår styrka. Jag drar
mer åt det politiska, jag vill förändra
samhället. Flera av de andra har varit mer
inne på att vara volontärsamordnare. Men
vi har hela tiden varit överens om målet.
Att vi inte ska behöva finnas. Vi ska inte
finnas för alltid och vi ska inte göra välgörenhet eller samla in pengar. Vår plattform
handlar om vilket problem vi ska lösa, inte
om lösningarna. De kan se olika ut.
Vilken är din starkaste upplevelse i det
arbetet?
– När man möts blir det ofta starka upplevelser. Vi har blivit vänner, jag och många
av dem som söker sig till oss för att få hjälp.
Det är hjärtskärande att se ungdomar som
är hemlösa. Jag minns särskilt en kille som
är 19 år. Utan diagnos står han där utan
medicin och hjälp från samhället. Det är
inte alltid det stämmer mellan människor
som möts, det kan bli högljudda diskussioner, ibland tumult mellan missbrukare.
Jag hoppar gärna in i diskussionerna, och
en gång drog en kille fram en skruvmejsel.
Jag uppfattade nog inte hur farligt det
egentligen var, utan tog tag i hans arm och
han blev lugn.
Närhet är ett av IMs kärnvärden och
även ett viktigt begrepp för Foujan.
– Närhet är kontakt. All förändring kommer genom kontakt och närhet. Mänsklig
kontakt är en resurs, alla har inte tillgång till
det. Inte när du behöver lägga all din fokus
på att överleva och hitta mat för dagen.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Att vi är en och samma, det vill jag få på
pränt. Så jag vill gärna skriva mer, men
framför allt läsa. Jag drömmer om att få
läsa en bok, idag samlar jag dem som
troféer att läsa en gång.
– Soppköket ska kunna upphöra, det
ska inte vara omöjligt att få bort hemlösheten. I Sverige finns 30-50 000 hemlösa
och det är inte alls omöjligt att de ska
kunna bo någonstans.
Hur ser din roll ut i det här?
– Resultaten är det viktiga. Min roll är inte
så viktig, utan vart vi är på väg.
Text: Marcus Nilsson, KOMMUNIKATÖR
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
21
| PÅ GÅNG
Sveriges kristna råd söker
EKUMENISKA
FÖLJESLAGARE
till Palestina och Israel för utresa i november 2013 och januari 2014.
Efter utbildning arbetar följeslagarna i området i tre månader som en del av
en internationell närvaro för att stärka respekten för folkrätten samt för att
stödja lokalt ickevålds- och fredsarbete.
Mer information samt ansökningsblankett finns på www.skr.org/foljeslagare.
Vi behöver din ansökan senast 3 juni.
Varberg 14 juni 2013
Månadsmöte
Månadsmöte i församlingshemmet.
Kaffeservering.
Tid: kl 10.00–12.00
Plats: Sveagatan 24
Kontakt: Birgitta, 034-08 39 71
Örebro 10 juli 2013
Sommarcafé
IM gruppen inbjuder till sommarcafé med kakbuffé, sång och musik, lotteri samt försäljning
och info av IM Fair Trade varor. Alla välkomna!
Tid: onsdag 10/7 kl 14–16
Plats: Längbro Församlingshem
Kontakt: Anmäl dig till Lisbeth Boberg ,
[email protected] eller 0733-92 98 36
örebro 21 juli 2013
IM Örebro och Ikon-gruppen i Längbro inbjuder
till utställning och info. Kaffestugan är öppen.
Tid: onsdag 31/7 kl 16–19
Plats: Tivedstorp Vandrarnas Kapell
Malmö 19-20 augusti 2013
Läxhjälp Malmö
Alla barn ska kunna läsa och skriva. För att kunna
stödja ännu fler finns vi på Malmöfestivalen för
att samla in pengar och rekrytera nya läxhjälpare. Kan du hjälpa till under dessa dagar? Läs
mer på www.laxhjalpmalmo.se
Tid: Kl 11–21
Plats: Gustav Adolfs torg
Kontakt: [email protected]
HÖSTEN 2013
Förra året lanserade IM ett nytt utbildningskoncept. De som deltog då var mycket nöjda och vi erbjuder
nu våra tre utbildningsteman i en ännu starkare form under 2013. Utbildningarna ger grundläggande
och fördjupade kunskaper i Fair Trade, integration och internationellt utvecklingssamarbete.
Utbildningarna är kostnadsfria för IMs medlemmar och riktar sig till både redan aktiva och till nyfikna
som vill veta mer. Läs mer på www.manniskohjalp.se/utbildningar
Vi samarbetar med studieförbundet
INSPIRATIONSDAGAR
– Tillsammans med IMs styrelse
20-22 september, Vrigstad
Sista anmälningsdag 9 september
Ny i Sverige, steg 2
18-20 oktober, Vrigstad
Sista anmälningsdag 7 oktober
22
IM Fair Trade, steg 1
26-27 oktober, Göteborg
Sista anmälningsdag 14 oktober
IM i världen, steg 1
9-10 november, Lund
Sista anmälningsdag 28 oktober
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
Göteborg 20 augusti 2013
Introkväll för nya volontärer
Välkommen på informationskväll för dig som är intresserad av att engagera dig inom IM! Vi berättar
om fattigdom och utanförskap i Göteborg. Du får
veta vad just du kan göra för insatser! Anmäl dig
senast 19 aug till samordnare Maria Söderborg.
Plats: Mellangatan 1, vid Järntorget
Tid: 18.00–20.00
Kontakt: Maria Söderborg, 031-381 27 21,
[email protected]
Göteborg 22 augusti 2013
Styrelsemöte lokalföreningen
Alla aktiva medlemmar i IM Göteborg är välkomna
att delta och vara med och få information om
vad som är på gång och vad som händer inom
IM Göteborg. Anmäl dig till samordnare Maria
Söderborg.
Plats: Mellangatan 1, vid Järntorget
Tid: 18.00–20.30
Kontakt: Maria Söderborg, 031-381 27 21,
[email protected]
PÅ GÅNG |
Göteborg 30-31 augusti 2013
Barnfridsdagarna
30–31 augusti har flera organisationer som jobbar
med barn/ungdomar utställningar om sina
verksamheter och föreläsningar i Göteborg. Du
är välkommen att ställa upp som volontär under
dessa dagar i IM-tältet.
Tid: 10.00–17.00
Kontakt: Suzan Sharif, 031-281 27 24
Göteborg 4 september 2013
Introkväll för nya volontärer
Välkommen på informationskväll för dig som är intresserad av att engagera dig inom IM! Vi berättar
om fattigdom och utanförskap i Göteborg. Du får
veta vad just du kan göra för insatser! Anmäl dig
senast 2 september till Maria Söderborg.
Plats: Mellangatan 1, vid Järntorget
Tid: 18.00–20.00
Kontakt: Maria Söderborg, 031-381 27 21,
[email protected]
kontor och mötesplatser
IMs huvudkontor i Lund
Box 45, 221 00 Lund
Besöksadress: Fabriksgatan 2
Tel: 046-32 99 30 (vx) Fax: 046-15 83 09
Varuförsäljning, tel: 046-32 99 30 (vx)
[email protected]
www.manniskohjalp.se
Pg: 90 07 06–3 Bg: 900–7063
Generalsekreterare Bo Paulsson, tel: 046-32 99 40
Bitr. generalsekreterare Kjell Jonsson, tel: 046-32 99 35
IMs kontor i Göteborg
IM, Mellang 1, 413 01 Göteborg
Tel: 031-42 45 95
[email protected]
IMs kontor i Malmö
IM, Västra Kanalgatan 8, 211 41 Malmö
Tel: 040-23 03 80
[email protected]
IMs kontor i Stockholm
IM, Västgötagränd 17, 118 28 Stockholm
Tel: 08-662 70 98
[email protected]
IM Vrigstadhemmet
Tegnérvägen 8, 570 03 Vrigstad
Tel: 0382-307 95
[email protected]
IM Fair Trade-butiker
Göteborg Linnégatan 24, 413 04 Göteborg
Sommaröppet: Vardagar 12-18 lunchstängt
14.30–15, lör 11–14
Tel: 031-42 45 50
Jönköping Klostergatan 65, 553 35 Jönköping
Mån–fre 10–18, lör 10–13 (Stängt 20 jun–11 aug)
Tel: 036-19 06 65
VRIGSTADgården
IMs center för möten och integration
Sopplunch
Kom och njut av vår populära sopplunch! Sopplunchen serveras mellan kl 11.30–14. Pris: 60 kr.
Torsdagarna 4 juli, 1 augusti, 5 september
Midsommarfirande 21–23 juni
Fira traditionell midsommar på IM Vrigstadgården.
Kom över dagen eller stanna hela helgen (det
finns enstaka rum kvar). Midsommarafton serveras
midsommarlunch kl 12.30 (måste förbokas). På
eftermiddagen dans kring midsommarstången och
kaffeservering. Varmt välkommen!
Värdträff/volontärträff
13–14 augusti
Du som är värd/volontär på IM Vrigstadgården
är välkommen på värdträff. Vi byter synpunkter
och erfarenheter, deltar i föreläsning med Ingela
Olsson (barnuppfostran i olika kulturer). Anmälan
senast 5 augusti.
”Veterandagar” 18–19 september
Välkommen till höstens ”Veterandagar”. Till ”veteraner” räknas anställda, volontärer och medlemmar
men också om man har haft ett intresse och engagemang för IM på annat sätt. Irina Hoffman, dotter
till Michael Hoffman som var föreståndare på Vrigstadgården under de första åren, kommer att delta.
Hon berättar om ett barns minnen och reflektioner,
svårigheter och glädjeämnen från den tiden.
Må Bra-dagar för anhörigvårdare
Nu har du som vårdar din anhörige i hemmet möjlighet att vara med på våra populära Må Bra-dagar!
Under Må Bra-dagarna äter du god mat, får möjlighet att vila och bara vara. Du erbjuds aktiviteter
som massage, hårvård, bad m m och träffar andra
att umgås och dela erfarenheter med. Kostnaden
(kost och logi) för mån–fred är 4000 kr. Kostnad
för valda aktiviteter tillkommer. Må Bra-dagarna
äger rum under utvalda veckor under året. Ring
Vrigstadgården för mer information.
Välkommen som pensionatsgäst till IM
Vrigstadgården
Du vet väl att du kan komma och övernatta och
äta hos oss som vanlig pensionatsgäst? God mat
och logi erbjuds i den lugna och vackra miljön på
Vrigstadgården. Du som är IM-medlem får 25 %
rabatt på login (gäller ej vid storhelger, utbildningstillfällen eller andra speciella arrangemang).
Värdar sökes
Vill du vara värd på IM Vrigstadgården? Det finns
anställd personal som tar hand om det mesta av
driften och matlagningen. Men det behövs också
två volontärer under våra öppet-veckor som hjälper
till med olika sysslor. Det kan t ex vara servering,
disk, försäljning i butiken och att allmänt ta hand
om gästerna. Vi rekommenderar att du kommer
och provar på ett par dagar först och ser om det
kan vara något för dig. IM står för resa, kost och logi
under värdveckan och de frivilliga ger av sin tid och
sitt engagemang.
För information och anmälan kontakta
Barbro Eckerbom eller Pernilla Delfelt
Tel: 0382-307 95
E-post: [email protected]
Linköping Hospitalstorget 1, 582 27 Linköping
Mån–fre 10–18, lör 11–15 (Stängt 15 jun–5 aug)
Tel: 013-14 41 38
Umeå Skolgatan 53, 903 27 Umeå
Sommaröppet: Mån-fre 11-18, lör 11-15
Tel: 090-12 55 90
Lund S:t Petri kyrkogata 13, 222 21 Lund
Sommartider vecka 26–32, öppet mån-fre 11–17,
lördag 11–14
Tel: 046-32 99 65
IM-tians andrahandsaffär
Malmö Engelbrektsgatan 13, 211 33 Malmö
Sommartider vecka 26–32, öppet mån–fre 12–17
Tel: 040-97 72 27
Nässjö i Fenixgallerian, ingång Storgatan
Sommaröppet: Mån-fre 10–18, lör 10–14
Tel: 0380-141 20
Stockholm Hornsgatan 29 C, 118 49 Stockholm
Sommaröppet: Mån 12–18, tis–fre 11–18, lör 11–15
Tel: 08-663 32 75
Spolegatan 10 A , 222 20 Lund
Tis–tor 14–18, lör 10–15
Tel under öppettid: 0702-43 52 51
IM-tian har stängt vecka 25-32
Frimärkstjänst
IMs frimärkstjänst,
Box 91, 713 22 Nora
» Nästa nummer av
Medmänsklighet
kommer i din brevlåda 13/9–15/9
| medmänsklighet nr 2/2013 | www.manniskohjalp.se |
23