Transcript Radon and radon daughter concentrations in old houses

i s.- —
"""'- -
SSI-rapport 90-05
Agneta Burén-Haglund
Radon och radondotterhalt
i gamla hus
ISSN 0282-4434
I
Pris: 40 kronor
Titelblad
Dokumentnummer: 90-05
SSI
KHIB Statens
K B I strålskyddsinstitut
ISSN: 0282-4434
Datum: 1990-06-12
Författare:
Agneta Burén-Haglund
Avdelning:
Miljölaboratoriet
Dokumentets titel:
Radon och radondotterhalt i gamla hus.
Sammanfattning:
I denna rapport redovisas resultaten av de mätningar som utfördes 1985-88 av
radon- och radondotterhalt i ca 100 äldre orenoverade bostäder i Stockholms
län. Medelvärdet för småhus blev för radonhalten 87 Bq/m3 och för radondotter
halten 48 Bq/m3. Gammastrålningen var låg i alla bostäder.
Nyckelord: (Valda av författaren)
Radon
RadondcMerhalt
Bostäder
Byggnadsteknik
Antal sidor: 22
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid
INTRODUKTION
2
BYGGNADSTEKNIKENS FÖRÄNDRINGAR
2
URVAL
3
Flerbostadshus
4
Småhus
5
MÄTMETODER
5
RESULTAT
7
DISKUSSION
11
SLUTSATSER
13
REFERENSER
14
BILAGOR
Frågeformulär
Veckoradondotterhalt
RADON OCH RADONDOTTERHALT I GAMLA HUS.
Agneta Burén-Haglund
INTRODUKTION
I Sverige har mätningar av radon i syfte att få fram ett
medelvärde för landet tidigare genomförts 1950 [Hu56] och
1980 [Mj84]. 1950 års undersökning omfattade dock endast
hus i fyra mellansvenska städer, som en del av urvalet för
studium av gammastrålningen.
Den här redovisade studien utgör däremot inte något slumpmässigt urval. Avsikten har varit att rekonstruera en
tidigare boendesituation så autentiskt som varit praktiskt
möjligt. Vid undersökningens början var det således oklart
i vilken utsträckning materialet skulle medge generaliseringar till bostadsförhållanden runt år 1900 alternativt
1920, generaliseringar till Stockholms län eller mycket
begränsade slutsatser. Det visade sig vara ogenomförbart
att erhålla ett representativt urval.
BYGGNADSTEKNIKENS FÖRÄNDRINGAR
Byggnadstekniken har under de senrsts 90 åren genomgått så
stora förändringar att en genomgång ligger utanför ramen
för denna rapport. Här skall dock nämnas några som kan
antas ha haft betydelse för radonhaltens förändring under
tidsepoken. För en komplett genomgång av byggnadsteknikens
förändring hänvisas till någon av de utmärkta böcker som
finns i ämnet till oxempel Byggandets ord, betydelse,
ursprung, historia [Dr88].
Padon kan rent allmänt tillföras en bostad från vatten,
mark eller byggnadsmaterial. Höga halter hänger också
samman med begränsningar i luftomsättningen (ventilationen). Omkring 1900-1920 kom radon främst från grunden.
Visst är alunskiffer rent allmänt känt som byggmaterial sen
Salomos tid [Sa61], men användes inte allmänt. På samma
sätt är det inte troligt att radonhalten i vattnet var så
hög att den påverkade halten inomhus trots att man allmänt
förvarade vatten i hink eller öppet ämbar. Enstaka källor
kunde ha höga halter och därmed ge bidrag på grund av den
öppna förvaringen, men detta gäller lokala förekomster typ
Medevi Brunn och liknande. Under denna tid användes vatten
från handgrävda brunnar, som inte brukar ha höga halter av
radon. Vi får i stället diskutera förändringen av grund och
grundläggning samt förändringar i luftomsättningen.
Hus i början av seklet var i allmänhet inte utformade med
betonggrund. Enstaka flerbostadshus började dock byggas med
detta. Flertalet bostäder hade dock en grundmur av sten.
Till golv i källaren fanns antingen sten eller tegel men
såväl grus med eller utan trägolv förekom, varvid eventuell
markradon utan svårighet kunna penetrera in i dåtidens
bostäder om omständigheterna i övrigt gynnade detta. Under
denna tid förekom bostäder och arbetsplatser även i källaren.
Dåtidens ventilation berodde på uppvärmningssystemet i form
av kakelugnar och vedspisar/kaminer, som ju naturligt
innebar en god ventilation. Någon generell uppvärmning av
samtliga boutrymmen förekom inte. Man sparade på värmen
efter förmåga. Golvdrag var något nödvändigt ont. Fönster
öppnades inte i onödan. Radonhalten inomhus före 1920 kan
huvudsakligen
ses som funktioner av insug av markluft (fri
passage) och utflöde via spisar, kaminer och kakelugnar i
de rum där dessa förekom.
URVAL
De hus som skulle ingå i undersökningen valdes för att ge
så tidstrogna förhållanden som möjligt för omkring år 1900.
Konkret innebar detta att de renoveringar som genomförts ej
skulle ha påverkat radonsituationen, t ex skulle bostäderna
ej ha försetts med treglasfönster eller tilläggsisolerats.
Det idealiska hade också varit om de boendes levnadsvanor
överensstämt med boendet under den aktuella tidsepoken.
Detta är självfallet omöjligt och levnadsmönstrets inverkan
kan inte ens uppskattas.
Flerbostadshus
Bostäder har valts från Stockholms Fastighetskontor: "Lista
över äldre flerbostadshus i Stockholm". Dessa var omoderna
fastigheter byggda före 1920 som ej renoverats. Detta urval
är dock mycket begränsat varför även halvmoderna fastigheter som ej renoverats sedan byggaret eller efter 1920 har
ingått som mätobjekt. Här har de äldsta, byggda före 1910,
valts, se tabell 1. I det följande har de halvmoderna
fastigheterna behandlats i samma grupp som de övriga. De
fastigheter som vid inspektionen visade sig vara renoverade
har däremot särbehandlats.
Tabell 1
Flerbostadshus
Byggår
Antal csmederna
Urval
Mätta
<1850
1
1
2
1850-1870
3
1
3
1870-1890
18
6
12
1
1890-1910
26
8
25
5
1910-1920
11
7
15
1
Totalt
59
23
57
7
Antal halvmoderna
Urval
Mätta
Bortfallet beror på att en del av fastigheterna renoverats,
rivits eller utrymts. En del fastighetsägare och hyresgäster lyckades vi ej komma i kontakt med.
Småhus
Småhusen valdes slumpvis från samtliga hus (fritids- och
permanenthus) byggda för permanent bruk före år 1920 i
Stockholms län. Det var ej möjligt att erhålla ett mera
preciserat urval vad gäller byggnadsåret, då detta ej är
registrerat för fastigheter byggda före 1920. Renoverade
eller
tilläggsisolerade hus ingick ej i urvalet. Detta
urval är baserat på FTR (fastighetstaxeringsregistret) 1981
standardkategori 5-7.
Det totala antalet småhus som uppfyllde dessa krav var ca
11 000 i Stockholms län. Av dessa har 650 hus valts slumpvis. Bortfallet har varit extremt stort (ca 90%) och
mätningar kunde endast utföras i 70 småhus. I huvudsak
beror detta på att vi ej erhållit svar från fastighetsägaren. Kravet på att få mäta i ett bebott hus under eldningssäsongen har även medfört en minskning i mängden bostäder
som varit möjliga att mäta i.
Det går inte att se någon tendens i bortfallet. Med undantag av skärgårdsöarna är inget område underrepresenterat.
Skärgårdsöarnas bostäder har ej varit bebodda under eldningssäsongen i samma utsträckning som övriga områden.
Förbindelserna till en del av skärgården är under vintersäsongen begränsade. Inte heller tycks det som om bortfallet
varit knutet till någon speciell byggnadsteknik eller
bostäder av något visst byggnadsmaterial. Det stora
bortfallet innebär dock att de undersökta husen inte kan
anses vara representativa i förhållande till urvalet.
MÄTMETODER
Radonhalten har mätts med en integrerande radonmätare med
termoluminiscensdosimeter
(TLD) beskriven tidigare [Bu81].
I varje bostad har två rum mätts samtidigt under 7 dygn,
vanligtvis sov- och vardagsrum.
Radondotterhalten har mätts med en kontinuerlig radondottermätare av typ WLM-1 fabrikat Eberline, där luft pumpas
genom ett filter och a-aktiviteten avläses kontinuerligt
med en timme mellan varje registrering. Resultatet har
meddelats som en kurva över veckans radondotterhalt, se
bilaga B. Torondotcerhalten har beräknats automatiskt genom
mätning av aktivitetens avklingning under fyra timmar efter
avslutad pumpning.
I två av fastigheterna har radondotterhalten uppskattats
från en integrerande filtermätning eftersom WLM-1 enheterna
inte fungerade. En TLD placerades bakom ett filter, genom
vilket luft pumpades med hjälp av en stabil akvariepump.
För korrektion av bakgrundsstrålningen placerades ytterligare en TLD vid akvariepumpen [Ha88].
I varje bostad har också Y-strålningen mätts mitt i rummet,
från väggar, golv och tak i de rum där mätare varit placerade. Y-strålningen från grunden och från marken har också
mätts utanför varje mätbostad. Mätningarna har utförts med
scintillationsmätare fabrikat Scintrex.
I de bostäder där vattnet kommit från egen brunn har prov
tagits och radonhalten i vattnet uppmätts på laboratoriet
med Ge-detektor. Där den ursprungliga brunnen funnits kvar
har vattenprov tagits också från denna brunn.
De boende har fyllt i ett frågeformulär, se bilaga A, där
bostadens standard och nyttjande under mätperioden redovisats. Med hjälp av detta frågeformulär kunde de hus där
genomgripande förändringar gjorts sorteras bort vid bearbetningen.
Osäkerheten i mätningen vid mättillfället var genomgående
låg. Osäkerheten hos mätinstrumentet och kalibreringen var
under 20% (1 standardavvikelse), för radondotterhalten
under 10% (WLM-1), för Y-strålningen under 30% samt för
radonhalten i vattnet under 10%. Vid mätning av radondotterhalten med hjälp av akvariepump och filter var osäkerheten större, kanske uppåt 40-50%. Mätrretoden utprovades
under undersökningens lopp och har ej tidigare använts.
Dessa osäkerheter, ^ D e r / avser mätperioden. För att få
osäkerheten i årsmedelvärdet tillkommer osäkerheten, A .
på grund av extrapolationen från mätperioden till mätning
under ett helt år.
, = 45% och den totala osäkerheten i
årsmedelvärdet fås till A
- /a
+ ö.
vilket ger 49%
t O t-
P6 L
(I L
för radonmätningarna och 46% för radondottermätningarna
[SSl88a, SSl88b].
F-faktorn, den så kallade jämviktsfaktorn har beräknats som
kvoten mellan medelvärdet av den under en vecka mätta
radondotterhalten och radonhalten. Den momentana jämviktsfaktorn kan avvika avsevärt från den här beräknade som
genomsnitt för en vecka.
De största osäkerheterna i denna undersökning var av mer
systematisk natur. Det är mycket tveksamt om generaliseringar till tidigare boendesituationer kan göras med tanke
på de stora förändringarna av levnadsvanor och boendestandard sedan sekelskiftet. Även i de mest primitiva bostäderna torde till exempel bruket av eldstäderna (kakelugn och
vedspisen) vara mindre nu än för 80-90 år sedan, vilket
påverkar såväl radon- som radondotterhalt. Även aktiviteten
och rörelsen i bostaden påverkar halterna - dagens små
bostäder på landsbygden bebos i huvudsak av enstaka äldre
vars vanor på alla sätt avviker från forna tiders stora
trångbodda barnfamiljer. I denna undersökning förekommer
dock även ett fåtal barnfamiljer.
RESULTAT
I urvalet har ingått 30 bostäder i flerbostadshus och 70
bostäder i småhus. En jämförelse med 1914 års Folk- och
bostadsräkning [Fobl4] visar att 8.9% av befolkningen i
stadsliknande samhällen bodde i småhus. Motsvarande andel
var för landsbygden 70%. Då 60% av befolkningen bodde på
landsbygden och 40% bodde i stadsliknande samhällen innebär
detta att knappt hälften (=46%) av befolkningen bodde i
flerbcstsdshus. Resultaten i denna undersökning har ej
viktats utifrån småhus/flerbostadshus.
Av de undersökta husen var 10% av flerbostadshusen byggda
av trä. Endast ett småhus var byggt av sten. Denna fördelning mellan stenhus och trähus gäller troligen för den
boendesituation som rådde i Stockholm (eventuellt till och
med Stockholms län) runt 1912, det vill säga mellan den
sjätte och sjunie bostadsräkningen i Stockholm (1910 respektive 1915). Den statistik som finns från förr är mycket
ofullständig, men stämmer någorlunda för byggnadsmaterial.
I urvalet ingår ej bostäder renoverade efter år 1912.
Grunden hade förändrats i påfallande få hus. De äldsta
småhusen i denna undersökning hade bottenbjälklaget direkt
på marken. Ett av de äldsta husen (1630) var beläget i
sluttning och hade delvis torpargrund. Detta hus eldades
med kamin och hade låg radonhalt, 15 Bq/m 3 . Samtliga småhus
var belägna på landsbygden.
Torondotterhalten var övervägande låg, men dock mätbar i
vissa hus, främst på Brunkebergsåsen.
Gammastrålningen var under 0.36 //Sv/h i samtliga här mätta
bostäder. Boendematerial med förhöjd aktivitet typ blåbetong har ej förekommit. Ett hus på torpargrund låg på
relativt aktiva stenar (ytrat = 1 />Sv/h).
Vid valet av bostäder ur FTR exkluderades de som renoverats. Vid analys av frågeformuläret visade sig dock inte
mindre än 34 bostäder vara tillläggsisolerade (därav 5
bostäder i tlerbostadshus), 9 (därav 6 i flerbostadshus)
hade moderna treglasfönster. Vi har därför ej tagit med
dessa bostäder vid beräkningar av medelvärden för icke
renoverade hus. Förändringen i medelvärdena på grund av
detta ligger dock inom mätvärdenas osäkerhet.
Fördelningen av radonhalter kan ses i figur 1. Motsvarande
medelvärden finns redovisade för icke renoverade och renoverade bostäder i tabell 2. Skillnaden i medelvärden är
dock ej statistiskt signifikant enligt Student's t-test.
Notsvarande radondotterhalter finns redovisade i figur 2
och i tabell 2. Inte heller där är skillnaden statistiskt
signifikant.
Tabell 2
Resultat av mätningarna
Egenskap
Antal
mätta
Medelvärde
Småhus Flerb Tot
Högst-lägst
Radonhalt (Bq/m3 )
Icke renoverade
Renoverade
8
61
39
87
104
62
37
78
90
1093
598
- 7
- 17
Radondotterhalt (Bq/mJ
Icke renoverade
Renoverade a
61
39
39
51
48
29
43
47
346
396
Jämviktsfaktorn
42
0.41
0..69
0 .50
0.92
Vatten (Bq/1)
21
126
-
126
404
-
2
RnD
57
10
4
7
62
-
2
Y-stråln {(jSv/h) 100
0.15
0 .28
0 .19
0.36
max/RnDmin
-
2
-
4
- 0.09
- 0.09
a; Renoverade enligt frågeformuläret
Fördelningen av jämviktsfaktorn för bostäderna i urvalet,
det vill säga kvoten RnD/Rn, redovisas i figur 3. Vi ser
att denna är högre för flerbostadshusen i staden än i
småhusen på landet. Skillnaden i medelvärdena är statistiskt signifikant på 0.5%-nivån. De högsta och lägsta
veckomedelvärdena framgår av tabell 2. Spridningen är
10
mycket stor. Det beror dels på osäkerheten i F-faktorn (1 S
- 22%, dels på en reell skillnad som beror på luftomsättningen och partikelhalten [Sw83].
Då radondotterhalten mätts kontinuerligt (1 timmes intervall) under en veckas tid (se bilaga B ) , finns för varje
bostad såväl en högsta radondotterhalt som en lägsta. Vi
kan därför göra en fördelning av de högsta radondotterhalterna i bostäderna och påstå att förr torde radondotterhalten åtminstone ha varit lägre än detta värde. Samt föra ett
motsatt resonemang kring den lägsta radondotterhalten. I
figur 4 har lägsta och högsta tänkbara radondotterhalt
jämförts. Den övre ger ett mått på den högsta "möjliga"
radondotterhalt i bostaden, den lägre följaktligen den
lägsta här uppmätta. Vi kan utifrån dessa båda resultat
påstå att medelvärdet av radondotterhalten kan ha legat
mellan 17 Bq/m3 och 79 Bq/m J . Tidsvariationen i enstaka
bostäder kan givetvis ha haft högre maximala värden. Då
skillnader ej föreligger mellan flerbostadshus och småhus
redovisas dessa tillsammans i figur 4.
Hur mycket radonhalten varierar mellan olika tidpunkter i
en och samma bostad har tidigare publicerats [Hu56]. Denna
variation kan vara hög. För att här studera motsvarande
variation för radondotterhalten i dessa bostäder har kvoten
RnD
/RnD . beräknats för varje
bostad. RnD
- den maxiJ
max
min
max
mala radondotterhalten för en bostad och RnD . - den minimala radondotterhalten för samma bostad (jfr ovan). På
detta sätt kan vi se hur mycket radondotterhalten varierar
under en vecka. Husen är alla gamla, oisolerade och relativt "ursprungliga" enligt urvalsprincipen. Samtliga har
självdragsventilation. Vi ser i figur 5 att radondotterhalten varierar generellt sett mer i småhus (heldragen linje)
än i flerbostadshus, vilket knappast är ett överraskande
resultat. De bostäder där kvoten är högst; det vill säga
där radondotterhalten varierar mest, har som gemensam
nämnare en relativt hög radonhalt i vattnet (>200 Bq/1).
11
Ingen av dessa bostäder har dock i sig haft höga medelvärden för perioden (<60 B q / m 3 ) .
DISKUSSION
Bostäderna i undersökningen utgör en mycket inhomogen
grupp. De äldsta småhusen var byggda före 1600-talet,
pietetsfullt vårdade - ej förändrade vad gäller material
eller konstruktion - andra hus var relativt förfallna. I en
del hus pågick renoveringar. Mätning har då gjorts i icke
renoverade delar.
I det äldsta flerbostadshuset, byggt 1730 av sten pågick
omfattande renoveringar. Mätning gjordes i en vindslägenhet, som var delvis renoverad. Radonhalten var 20 Bq/m J ,
radondotterhalten 14 Bq/m} och y-strålningen 0.15 ^Sv/h.
Kring sekelskiftet fanns i källaren ett bageri enligt
värden. Många flerbostadshus hade förr arbetsplatser i
källaren, vilket kunde innebära höga radonhalter under
dåtidens långa arbetsdag. Marken där hade till exempel en
r-strålning av ca 0.3 //Sv/h. En grovmätning i en källare
visade dock ej någon extremt hög radonhalt, men någon
systematisk genomgång av källarlokalernas radonhalt har ej
gjorts eftersom det låg utanför ramen för denna undersökning. Det vore dock intressant och antagligen nödvändigt
vid en beräkning av kollektivdosen under den aktuella
tidsepoken.
I de bostäder där vatten ej togs från det kommunala nätet
har radonhalten i vattnet mätts. Endast i en del fall har
mätning kunnat ske i den brunn där vatten togs runt år
1900. Radonhalten i ursprungsbrunnarna är relativt lågt. I
övriga fall har radonhalten mätts i det vatten de boende
använt sig av för närvarande, vilket ofta kommit från
djupborrade brunnar. De mätvärden och det medelvärde på
radonhalten i vatten som anges i tabell 2, skall därför ej
uppfattas som representativt för bostädernas hushållsvatten
12
under en tidigare epok. Vatten från naturkällor som tidigare användes har i en del fall innehållit en del radon. 220
Bq/1 Rn förekom i en springkälla varifrån vatten hämtats i
generationer och fortfarande hämtas i ämbar. Källan ansågs
ha gott vatten som ansågs vara "stärkande". Man gick gärna
300 m för att hämta dricksvatten trots att vatten fanns
indraget.
En jämförelse mellan olika undersökningar i Stockholm ges i
tabell 3.
Tabell 3
Den genomsnittliga radonhalten (Bq/m3
några undersökningar i bostäder i Stockholms län.
Mätår
Småhus
(Bq/m J )
<1920
1985-7
87
<1946(
1952-4
<1983l
1983-5
1601
6O e
<1976
1980-2
180'
155
<1920
1980-2
170 9
Bostadsbestånd
Flerb.
(Bq/m3)
62
Tot
(Bq/m 3 )
78
25*
från
Ref
Föreliggande und
Hu56
Sv88
Mj84
a) ej glesbyga
b) avser fyra kommuner, småhus- och flerbostadslägenheter
är ej åtskilda
c) bostadsbeståndet består av kvinnliga lungcancerpatien
ters bostäder samt kontroller
d) inkl marklägenheter i flerbostadshus
e) ej marklägenheter
f) delresultat från den landsomfattande undersökningen
[Mj84], ej representativt urval i Stockholms län
g) avser hela landet, delresultat ur den landsomfattande
undersökningen [Mj84]
Resultaten ger inte belägg för att radonhalterna i gemen
varit lägre kring sekelskiftet än under 1950-talet. I Bengt
Hultqvists undersökning på 1950-talet [Hu56] gjordes dock
13
ingen distinktion mellan små hus och flerbostadshus. Inte
heller vet vi i skrivande stund exakt vilka värden som
skall knytas till vilken bostadsort. Hultquist rapporterade
ett medelvärde på 25 Bq/m3 för radonhalten.
I den av Institutet för miljömedicin genomförda undersökningen av radonhalten i Stockholm och Stockholms län under
1980-talet var de värden som anges för just Stockholm
[Sv88] 160 Bq/m 1 för bostäder med markkontakt och 60 Bq/m3
för bostäder utan markkontakt. Dessa ligger väsentligt över
motsvarande värden för bostäder i början av seklet enligt
föreliggande undersökning.
SLUTSATSER
På grund av svårigheten att få tag i lämpliga hus för
undersökningen, är det svårt att dra generella slutsatser
ens för Stockholms län. Det är också svårt att jämföra
resultaten från denna undersökning av hus byggda före 1920
med publicerade undersökningar av hus byggda före 1946 och
före 1976. Följande slutsatser kan dock dras.
*
Medelvärdet för radonhalten i de undersökta småhusen
var 87 Bq/m J , dock ej för dåtidens småhus generellt. Som
jämförelse kan nämnas att resultatet av mätningarna på
1950-talet var lägre och att resultatet av mätningarna på
1980-talet var högre, 120 Bq/m 3 , för småhus i hela landet.
Intressant i sammanhanget är det medelvärde som räknades
fram i samband med den landsomfattande undersökningen 1980
för småhus, som helt saknade inslag av radioaktiva material
i byggnaden. Detta radonmedelvärde var 92 Bq/m 3 .
*
Medelvärdet för radonhalten i de undersökta lägenheter-
na i flerbostadshusen var 62 Bq/m 3 . Som jämförelse kan
nämnas att resultatet av mätningarna på 1950-talet var
lägre och resultaten från 1980-talet var högre, 85 Bq/m 3 .
Motsvarande medelvärde för de bostäder som saknade radioaktiva material var 51 Bq/m 3 .
14
*
Skillnader i medelvärde för radon/radondotterhalt
mellan orenoverade och renoverade bostäder var ej signifikanta. Vi kan dock konstatera (se tabell 2) att de högsta
halterna finns bland de renoverade bostäderna.
*
Vattnet bidrog troligen inte i större utsträckning till
förhöjda radonhalter inomhus på grund av att det oftast
togs från grävda brunnar, som inte hade höga radonhalter.
*
Att det har förekommit bostäder med radonhalter över
400 Bq/m* även tidigare kan anses vara belagt. I vilken
utsträckning mycket höga halter har förekommit även förr
kan denna undersökning inte ge besked om.
*
För bostäder med mycket höga halter har radonkällan
varit marken och byggnadsmaterialet. Av husen i undersökningen låg samtliga med de högsta radonhalterna på Brunkebergsåsen eller på dess förgreningar. Det förekom inga
byggnadsmaterial med höga halter av radioaktiva ämnen bland
de undersökta husen. Vi vet dock att bruket av alunskifferbruk eller rödmjöl som det också kallades är urgammalt
och användes in på 1900-talet. Bostäder byggdes tidigare
också på och av gruvrester och masugnsslagg som ofta innehöll förhöjda halter av radium.
*
Andelen hus byggda på mark med stor potentiell radonex-
halation kan antas vara minst 10%. Detta grundas på antagandet att bebyggelsen var tämligen jämnt fördelad över
landet med viss förkärlek för bebyggelse på åsar och att
man undvek att om möjligt bygga på åkermark.
REFERENSER
Bu81
Buren, A., Håkansson, B., Mjönes, L., Möre, H.,
Nyblom, L. och Wennberg, P.: An Integrating Radon
Monitor. Rapport a 82-06, SSI, Stockholm, 1982.
Bu90b
Buren, A.: Förändringar i byggande och boende. SSIrapport 90-12, Statens strålskyddsinstitut 1990.
Dr88
Dravnieks, G, Byggandets ord, betydelse, ursprung, historia. Svensk Byggtjänst 1988.
15
Fobl4
1912-1914 års allmänna bostadsräkningar, Sveriges
Officiella statistik, Kungliga Socialstyrelsen,
Stockholm, 1920.
Ha88
Hagberg, N. (private communication).
Hu56
Hultquist, B.: Studies on Naturally Occuring
Ionizing Radiations, with Special Reference to
Radiation Doses in Swedish Houses of Various Types,
Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens handlingar,
fjärde serien, Band 6, nr 3, Stockholm, 1956.
Mj84
Mjönes, L., Buren, A. and Swedjemark, G.A.: Radonhalten i svenska bostäder, Resultat av en landsomfattande undersökning. Rapport 84-23, SSI,
Stockholm, 1984.
Sa61
Sarazelius, Jonas L:son, Kumlabygden, forntid-nutidframtid, Kumla tryckeri 1961.
SSl88a Statens strålskyddsinstitut, Metodbeskrivning
Strålning i bostäder, Nr 5, Radondotterhaltens
årsmedelvärde, Mätning med TLD-baserad integrerande
radonmätare, 1988.
SSl88b Statens strålskyddsinstitut, Metodbeskrivning
Strålning i bostäder, Nr 6, Radondotterhaltens
årsmedelvärde, Kontinuerlig filtermätning, 1988.
Sw83
Swedjemark,G.A., The equilibrium factor F, Health
Phys., 45, 2:453-462, 1983.
Sv88
Svensson,C, Pershagen, G. and Klominek, J., Lung
cancer in women and type of dwelling in relation to
radon exposure, Cancer Research 49,1861-1865, 1989.
BILAGOR:
A. Frågeformulär
B. Veckoradondotterhalt
ANTAL 15.
Radon
10. -
•
5. I-
i
,
0.
100
200
300
,n n n
400
500
600
700
800
Bq, m-3
Figur 1. Fördelningen av radonhalten i orenoverade bostäder.
Heldragen linje utgör fördelning för småhus, streckad linje för
flerbostadshus. Medelvärden har indikerats med prickad linje.
ANTAL 15.
Radondöttrar
10. •
r
5. -
—
•i
0.
f 1
1
i
100
i
200
i
300
i
400
Bq m-3
Figur 2. Fördelningen av radondotterhalten i orenoverade bostader
Heldragen linje utgör fördelning för småhus, streckad linje för
flerbostadshus. Medelvärden har indikerats med prickad linje.
ANTAL 15.
F-faktorn
10. -
5. r
i
i
i
i
i
i
0
0.1
0.2
0.3
0.4
0.5
0.6
i
0.7
0.8
0.9
1.0
F
Figur 3. Fördelningen av jämviktsfaktorerna för orenoverade småhus
har markerats med heldragen linje. Motsvarande fördelning för flerbostadshus har markerats med streckad linje.
ANTAL 50
100
200
300
400
500
600
700
800
Bqm-3
Figur 4. Högsta (heldragen linje) och lägsta (streckad linje) uppmätta radondotterhalt. Medelvärdena för samtliga bostäder är markerade med prickad linje.
ANTAL 30 .
20.
RnD
/RnD .
may
min
-
10.
0.
20
Figur 5.
minimala
streckad
dikerade
40
60
80
100
120
RnD(max)/RnD (min)
Fördelningen av förhållandet mellan den maximala och den
radondotterhalten. Heldragen linje representerar småhus,
linje flerbostadshus. Fördelningarnas medelvärden är inmed prickad linje.
Bilaaa A
STATENS STRALSKYDDSINSTITU"
Miljölaboratoriet
1986-04-02
FRÅGEFORMULÄR
1
Denna bostad är
2
Den ar byggd av
3
Bostaden har
fast bostad
fritidshus
Q
D
•
Q
•
Q
tra
tegel
sten
betong
vet ej
annat nämligen
D
D
A
Följande åtgärder har gjorts, vet vi
är flyttade
D väggar
taket är bytt
D
5
6
Finns kallare? (endast småhus)
Källargolvet är av (endast småhus)
varmvatten
centralvärme
avlopp
fasaden har putsats
fönster är bytta
ja
• nej
D under
D
del av huset
D grus
sten
D lagd
tegel
D betong
D trä
D annat
D
nämligen
Q vet ej
7
Har tillaggsisolering skett?
8
Har fönstren tätats de senaste fem åren?
9
Vilken typ av fönster har bostaden?
ja
• nej
D vet
D
ej
ja
a nej
aD vet ej
Q moderna treglasfönster
Q
Q
Q
Q
tvåglasfönster
enkelglas med löst innanfönster
enbart enkelfönster
annat nämligen
10
Har någon bott i bostaden under mätperioden?
11
Kryssa för de påståenden om ventilationen som är riktiga för
det rum där det fyrkantiga instrumentet varit placerad.
12
ja
nej
ibland
Fönstret har varit öppet en stund varje dag under mätperioden.
Fönstret har varit öppet någon gång under mätperioden.
Fönstret har varit stängt under mätperioden.
[H
Q
Q
Det finns ventiler för utsugning av luft (de sitter högt upp
på en vägg).
Ytterdörren eller balkongdörren har stått öppen under mätperioden.
Rummet har varit tillbommat en natt nämligen natten den
Dörren till rummet brevid har oftast stått öppen.
Qj
Q
Q
Kryssa för det som förekommit under mätperioden i rummet med
det fyrkantiga instrumentet. Det ger oss en uppfattning om
partikelhalten.
Rökning
Tänd fotogenlampa eller stearinljus
Stekning eller grillning där eller i rum med direktförbindelse.
Brasa, t ex kakelugn eller öppen spis
Dammsugning
Luftfuktare i rummet.
13
Q
[]
Q
Egna synpunkter.
fj
Q
Q
rn
pi
r-i
Bilaga B
CM
n
cr
m
il)
-r-t
C
•O
E
CD
00
en
C
:o
en
L
:o
Tl
Ql
L
00
en
c
0)
L
0
:a
E
L
Q)
-P
0)
C
0
o
m
cr
QQ
Q
CO
O
CM
O
0
TI
C
0
T)
O
a:
Hittills utgivna SSI-rapporter 1990
Rapportnummer
Titel
(undertitel)
Författare
01
Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska
kärnkraftsverken
SKI och SSI
02
Publikationer
Informationsenheten
03
Ett referensinstrument för radonmätning
Hans More
04
Radioaktivt cesium i fisk i svenska sjöar
etter Tjernobyl
T. Andersson
et al
05
Radon och radondotterhait i gamla hus
Agneta BurénHaglund
06
Bly 210 som ett mått på ackumulerad radondotterhalt
En litteraturstudie
Anita Enflo
07
Consequences in Sweden of the Chernobyl accident
Conny Hägg
08
Utsläpp av radionuklider till vattenrecipient från svenska
kärnkraftverk och från Studsvik AB
J Melin, M Elbe
A Bondesson
09
Cesium i gädda efter Tjernobyl
- dynamisk och ekometrisk modellering
T. Andersson
et al
10
The Disposal of High Level Radioactive Waste
and the Need for Assessing the Radiological Impact
G. Johansson
C. Hägg
11
Cesium-137och jod-131 i dricksvatten i Sverige
efter Tjernobyl
Lars Mjönes
Hillevi Giertz
12
Förändringar i byggande och boende
Agneta BurénHaglund