Transcript Inför tentan Uppläggning:

Inför tentan
Uppläggning:
Kursens alla viktigaste moment är med och följer i samma ordning som i syntaxboken:
1. Satslösning: 1. traditionell, 2. frasträd.
2. Prepositionsanvändning: rum/tid.
3. Adverbial: användning, uttryckssätt.
4. Objekt: direkt/indirekt, formvariation.
5. Predikat: 1. identifiera subjekt o. predikat, fastställ predikattyp; 2. adjektiv kort-/lång;
3. kongruens.
6. Ettledade satser: 1. två- till ettledad o. tvärtom, 2. tema-rema.
7. Sammansatta satser: 1. konstruera en sammansatt sats ur enkla satser, ange typ av
konstruerat sats (S, U), typ av bisats i en underordning (A, E, Adv), typ av adverbiell
bisats; 2. ersätt attributiv bisats med participkonstruktion, adverbiell bisats med
gerundium.
Vissa teoretiska kunskaper krävs genomgående men speciellt för 5. Att indentifiera subjekt
och predikat och fastställa deras gränser när de består av fler än ett ord är inte alla gånger lätt.
Vårt mål idag är att gå igenom ett typisk prov, lösa lla uppgifter och kommentera eventuella
svårigheter. Har ni egna frågor så ska vi ta upp dem också.
1. Samma sats analyseras både traditionellt, d.v.s. i satsdelar, och i termer av fraser, d.v.s.
som ett frasträdsstruktur. Anvisningar och exempel (en mall) hjälper lösa uppgiften.
Subjekt är en oberoende (autonom) satsdel som bestäms av predikatet (vad det gör? vad händer
med det? vilket det är? vad det är?) och svarar på frågor кто? что?
Uttrycks i regel med ett substantiv i nominativ men kan även uttryckas med ord av andra klasser
och hela ordförbindelser vilka då alla uppträder som en nominalfras i grundkasus (också svarar på
frågor кто? что? och kan ersättas med ett pronomen i kasus nominativ).
Se tabellen på s. 22 Subjektets uttryckssätt.
Att känna igen dessa typer är viktigt för att korrekt identifiera subjekt. Vad gäller uppgift 1 så
kommer den innehålla ett enkelt lätt identifierat subjekt men de kan vara svårare i p. 5.1.
Predikat är en av satsens två huvuddelar. Det karakteriserar subjektet (handling, process, tillstånd,
egenskap som subjektet utför, deltar i, befinner sig i, äger o.s.v.) och brukar identifieras genom
dem frågor från subjektet som redan nämndes: что делает? и т.д. Svårare är att bestämma
predikatets gränser eftersom det är långt ifrån alltid uttrycks med ett enkelt autosemantiskt verb
(betydelseord). Här måste ni känna till olika typer av predikat (enkelt, sammansatt verb- och
nominalpredikat) och deras mycket varierande uttryckssätt. Se tabeller på s. 40, 41 o. 42 med
tillhörande exempel. (Bilder 85, 86 o. 87). I 1:a uppgiften kommer vi att laborera med ett enkelt
verbpredikat men många andra typer ingår i 5.1. Vi tittar på dessa senare.
Sekundära satsdelar objekt och adverbial identifierar ni genom att ställa frågor från predikatet
(de kan i och för sig bestämma inte predikatet utan andra sekundära satsdelar eller hela satsen men
vi begränsat oss här till det enkla fallet). Objekt svarar på kasusfrågor av typ кого? чего? кому?
чему? o.s.v., med eller utan preposition; adverbial svarar på olika frågor om omständigheter som
karakteriserar situationen: когда? где? как? почему? зачем? o.s.v.
Problemet här som vanligt med en konventionell satslösning är att ibland går det att ställa fler än
en fråga till en och samma satsdel, och ibland ingen vettig (naturlig) fråga alls. Dessutom kan
också sekundära satsdelar vara flerordiga vilket orsakar problem med att fastställa deras gränser.
I detta fall är det svårare för mig att konstruera satser med helt entydiga sekundära delar.
Typexemplet i provet ter sig enkelt men döljer i själva verket ett antal uppstår svårigheter.
Satsdelen на холме borde normalt relateras till en anna sekundärsatsdel, в доме, men kan även
relateras direkt till predikatet жил. Vad värre är så kan den, om vi väljer det första alternativet,
svara på två och t.o.m. tre olika typer av frågor: en kasusfråga (на чем?), en attributfråga (какой?)
och en adverbialfråga (где?). Och om vi väljer alternativ två då kan satsdelen в доме tolkas som
ett svar på två olika frågor: в чем? и где? Vilket ju leder till en total förvirring. Vad göra?
Det enkla svaret är: använd sunt förnuft. Vilket i klara ordalag betyder – intuition, d.v.s. din
känsla för hur satsen i fråga bör indelas på ett mest naturliga sätt. Därför kan det vara lämpligt att
börja med att rita ett frasträd där man inte opererar i första hand med satsdelar utan med större
sammanhängande syntaktiska enheter, fraser – nominala, verbala, prepositionsfraser o.s.v. Tittar vi
på vårt typexempel ur denna synvinkel så kommer osäkerheten att minska betydligt: se Bilder 3336, s. 18-19. Substitutionen fungerar som ett bra verktyg och komplement till en naturlig fråga:
Старик жил где? – Неподалеку / в лесу / на острове o.s.v. visar att hela delen в доме на
высоком холме som vi här ersatt med ett ord hänger samman och är adverbiell till sin natur.
Frågan в чем? istället för где? låter ju inte alls naturligt. Det skulle det endast göra om det var typ
av boende som intresserat oss i detta fall, inte en plats, t.e.x. в доме, а не в шалаше. Går vi över
till nästa nivå så ser vi att дом на высоком холме också är en sammanhängande grupp: ett uttryck
som i sin helhet benämner ett konkret objekt (дом). Ett konkret objekt hör ihop inte med
omständigheter och inte heller med komplement (dessa bestämmer en situation resp. kompletterar
ett verb så att det blir informativt fullständigt) utan med ett attribut. Följaktligen är den fråga
какой? som ter sig naturligast: в каком доме? – в том, который на холме. Vilket visat för
övrigt att min egen gammal analys är inte optimal om än inte helt fel.
Ur vår genomgång hittills framgår hur till synes olika typer av syntaktisk analys hänger samman
(egentligen även den kommunikativa analysen, men vi har ingen möjlighet att fördjupa oss i detta
idag).
2. Prepositionsanvändning vållar problem även för dem som har avancerat långt i sina
språkstudier. Jag känner professorer som t.o.m. skriver artiklar på en bra och idiomatisk
ryska men gör trots allt felaktiga prepositionsval. Provet inkluderar endast en mycket
enkel uppgift för att testa din förståelse för prepositionernas polysemi& rum – tid. Också
övriga uppgifter, som den nästkommande, kan kräva kunskaper i prepositionsanvändning,
främst prepositionsstyrning.
3. En luckövnng där satserna bör kompletteras med ett adverbial. Adverbialer uttrycks ofta
med en prepositionsfras. Följaktligen bör du sätta in en PP i rätt kasus och med rätt
prepositions (om den behövs) samt ställa en fråga till adverbialet och ange dess typ.
4. Du bör skilja på ett direkt och indirekt objekt. Obs att endast en nominalfras i ackusativ
utan preposition räknas som ett direkt objekt, inget annat. Du bör alltså sätta in
nominlfraser inom parentes i rätt kasus och strycka under med heldragen eller strecklinje.
Också här bör man välja rätt preposition vid indirekta objekt. Ett verb kan i vissa fall styra
såväl ett direkt objekt i ackusativ som ett indirekt objekt med en partitiv betydelse i
genitiv. Där så är fallet bör du ange båda alternativ.
5. Det här är kanske provets mest krävande uppgift.
1) Som jag redan påpekat bör man känna igen olika typer av predikat. Lägg märke till att
en sats kan ha ett par samordnade, likartade predikat samt att ett negerande predikat alltid
inkluderar även partrikeln och, i fall det är fråga om modus konjunktiv även partikeln бы.
Också tempusmarkörer был, будет inkluderas. I övrigt fastställs predikatets gränser
genom att du studerar mallar i tabellerna på s. 40-42. När det gäller sammansatta
verbpredikat kan man även använda ett test: om båda komponenter – hjälpverb och
infinitiv – relaterar till subjektet så har vi med ett sammansatt predikat att göra, annars ett
enkelt verbpredikat.
Vad gäller subjektet glöm inte att förutom nominativ kan det uttryckas med ett infinitv
(eller infinitivfras) samt med diverse ordförbindelse.
2) Adjektiv. Huvudregeln: den långa formen klassificerar och gör anspråk på objektivitet,
det korta karateriserar och är ett uttryck för den talandes egen värdering. I övrigt är det
bara att lita på sina intuitioner. Många gånger är såväl klassificering som karaktärisering
möjlig. Ange i så fall båda alternativ.
3) Predikatet kongruerar med subjekt. Detta i ett normalfall. Avvikelser förekommer i
numerus och genus i vissa fall. Repetera avsnittet på s. 49-51 och kongruensreglerna i det
gamla kompendiet. Ett sätt att hantera numerus är att tänka huruvida satsen handlar om en
mängd eller en grupp som helhet alt. som en samling individer. Ett annat – att lära sig
reglerna (jag kan dem inte). Glöm i nte att vissa typer av predikat är oböjliga, förställnade
former som aldrig kongruerar (imperativ, есть, infinitv, verbal interjektion, se s. 51 Bild
97).
6.
1) Ryska har inte subjekttvång varför det finns olika typer av ettledade satser utan subjekt.
Uppgivten på provet gäller just sådana. Omvandla ett tvåledad sats till ettledad eller
tvärtom, d.v.s. degradera ett befintlig subjekt till ett indirekt objekt i rätt kasus eller
befordra ett indirekt objekt i ett ettledad sats till subjekt. Val av kasus beror förstås på den
semantiska rollen subjektet har i ett tvåledad sats: голоса – ett Stimulus, пуля – Verktyg,
старик (ifall vi vill konvertera Старик не спит till en ettledad sats) – Experiencer, d.v.s.
subjekt av ett tillstånd. Dessa uttrycks ofta med ett genitiv, ett instrumentalis resp ett dativ.
Det är dock en komplex fråga om hur ett viss kasus korrelerar med vilka semantiska roller
varför också här en språkkänsla är till stor hjälp.
2) Tema – rema. Kriterier för identifiering av tema och rema talade vi om antal gånger.
Vi repeterar: 1) TEMA är utgångspukten, något som är känt mellan samtalspartners, det givna. 2)
Intonation: temat bär på en tonförhöjning, remat på ett tonfall. 3) REMA är det nya, det är svaret
på frågan som kan ställas om den analyserade satsen (t.ex. ett yttrande som Ночью раздался
выстрел kan ses som ett svar på frågan "Vad hände i natt?" vilket tyder på att det är just раздался
выстрел -- den nytillförda informationen -- som är remat). 4) En paus ofta utgör brytpunkten
mellan temat och remat.
7. Sammansatta satser.
1) Första uppgiften går på att konstruera en sammansatt sats ur enkla satser, ange typ av
konstruerat sats (S, U), typ av bisats i en underordning (A, E, Adv), typ av adverbiell
bisats. Det kan inte uteslutas att olika lösningar är möjliga. I ett sådant fall accepteras en
valfri konstruktion så länge det är korrekt.
2) Ersätt attributiv bisats med participkonstruktion, adverbiell bisats med gerundium.
Algitmerna finns i syntaxboken på s. 71 (attributiva) och s. 98 (adverbiella). Glöm inte att
i vissa fall är ersättningen inte möjlig. Regler för detta finns i motsvarande kapitlar hos
Eiche o. Borrelius. T.ex. В доме, где живет мой друг o.s.v. .—veber жить har ingen
passivt particip; jfr. населять, обитать – населяемом, обитаемом ’bebodd’, vilket är
dock yttterst utstuderat.