Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier

Alexandra Godtman Sanna Hansson-Böe

Samverkan

En kvalitativ studie om brukares erfarenheter av och tankar kring att vara föremål för samverkan inom arbetslivsinriktad rehabilitering

Collaboration A qualitative study of users' experiences and thoughts about being the subject of collaboration in vocational rehabilitation Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet

Termin: VT 2014 Handledare: Lars-Gunnar Engström Examinerande lärare: Magnus Nilsson Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 [email protected] www.kau.se

Sammanfattning

Samverkan beskrivs som välfärdsstatens nya arbetsform och behovet av att samverka finns väl dokumenterat. Målet med samverkan är att förhindra att brukare som är i behov av insatser från flera olika myndigheter, inom ramen för sin arbetslivsinriktade rehabilitering, faller mellan stolarna. Detta är en kvalitativ studie som baseras på enskilda intervjuer med sex deltagare som deltar i ett projekt vid ett finansiellt samordningsförbund. Studien har ett ensidigt brukarperspektiv. Syftet med denna studie har varit att undersöka deltagarnas erfarenheter av och tankar kring att vara föremål för samverkan mellan myndigheter. Fokus har legat på vetskapen om det sammanhang deltagarna befinner sig i samt vad detta kan tänkas ha för betydelse för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen vilket också utgjort frågeställningar för denna studie. En analys av innehållets mening har sedan gjorts utifrån en given analysmodell. Resultatet har sedan analyserats med utgångspunkt i samverkan eller bristen av denna. Analysen utgår ifrån begreppen empowerment och disempowerment, samt hämmande och främjande faktorer för samverkan. Resultatet visar att det oavsett vetskap av samverkan eller ej och upplevelsen av projektet finns en tilltro till ökade chanser att ta sig in på arbetsmarknaden eller samordningsförbundet. att återgå i studier efter avslutad rehabilitering vid Nyckelord: Samverkan, samordning, arbetslivsinriktad rehabilitering, brukarperspektiv.

Abstract

Collaboration is described as the welfare state's new form of work and the need to interact is well documented. The goal of the collaboration is to prevent users who are in need of contributions from several agencies, as part of their vocational rehabilitation, to fall through the cracks. This is a qualitative study based on individual interviews with six participants in a financial coordination covenant. The study has a single-user perspective. The purpose of this study was to examine participants' experiences and thoughts about being the subject of collaboration between agencies. The focus has been on the knowledge of the context you are in and what significance that may have for the vocational rehabilitation, which also formed the questions for this study. An analysis of the content's meaning has been made from a given analysis model. The results is analyzed on the basis of cooperation or lack thereof. The analysis is based on the concepts of empowerment and disempowerment, as well as inhibiting and promoting factors for interaction.The results show that regardless of knowledge of the interaction and experience of the project confidence increased chances of getting into employment or to return to studies after completing rehabilitation at the coordination association. Keywords: Collaboration, coordination, vocational rehabilitation, single-user perspective.

Förord

Vi vill ge ett stort Tack till de personer på Samspelet som gjort denna uppsats och studie möjlig. Detta inrymmer både de deltagare som tagit sig tiden att sitta ner och dela med sig av sina erfarenheter och tankar samt den personal vid Samspelet som skapat förutsättningarna för dessa möten och bidragit med värdefull information om verksamheten. Vi vill också tacka vår handledare Lars-Gunnar Engström för vägledning och goda råd under arbetets gång.

Ansvar

Vi har valt att ta ett gemensamt ansvar för uppsatsens alla delar. Karlstad, maj 2014 Alexandra Godtman Sanna Hansson-Böe

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ____________________________________________________________ 1 1.1 Arbete och arbetslöshet ________________________________________________________________ 1 1.2 Behovet av samverkan _________________________________________________________________ 1 1.3 Definitioner __________________________________________________________________________ 2 1.4 Syfte och frågeställningar _______________________________________________________________ 4 2. BAKGRUND ____________________________________________________________ 5 2.1 Lagen om finansiell samordning _________________________________________________________ 5 3. TIDIGARE FORSKNING _________________________________________________ 7 3.1 Samverkan ___________________________________________________________________________ 7 3.2 Arbetsmarknad _______________________________________________________________________ 8 3.3 Rehabiliteringsprocessen _______________________________________________________________ 9 4. TEORETISK REFERENSRAM ___________________________________________ 10 4.1 Empowerment _______________________________________________________________________ 10

4.1.1 Empowerment som begrepp _________________________________________________________ 10 4.1.2 Självkänsla _______________________________________________________________________ 11 4.1.3 Empowerment i verksamheter och organisationer _________________________________________ 11

4.2 Husmetaforen _______________________________________________________________________ 12 4.3 Faktorer som främjar och hämmar samverkan ____________________________________________ 13 5. METOD OCH MATERIAL _______________________________________________ 14 5.1 Metodologisk utgångspunkt ____________________________________________________________ 14 5.2 Datainsamlingsmetod _________________________________________________________________ 14

5.3 Urval _______________________________________________________________________________ 14 5.4 Tillvägagångssätt _____________________________________________________________________ 15

5.4.1 Intervjuguide _____________________________________________________________________ 15 5.4.2. Intervjutillfället ___________________________________________________________________ 15

5.5 Databearbetning och analysförfarande ___________________________________________________ 16 5.6 Validitet, tillförlitlighet och trovärdighet _________________________________________________ 17 5.7 Forskningsetiska principer _____________________________________________________________ 18

5.7.1 Etiska reflektioner _________________________________________________________________ 18

6. RESULTAT OCH ANALYS ______________________________________________ 20 6.1 Bakgrund ___________________________________________________________________________ 20

6.1.1 Behovet av samverkan ______________________________________________________________ 20

6.2 Förstår deltagarna vilket sammanhang de befinner sig i och varför? __________________________ 21

6.2.1 Sätt att se på sammanhanget _________________________________________________________ 21 6.2.2 Informationens betydelse ____________________________________________________________ 22 6.2.3 Mål och motivation ________________________________________________________________ 23 6.2.4 Sammanställning __________________________________________________________________ 23

6.3 Upplever deltagarna att sammanhanget har någon betydelse för rehabiliteringen? ______________ 24

6.3.1 Stöd ____________________________________________________________________________ 24 6.3.2 Krav ____________________________________________________________________________ 25 6.3.3 Anställbarhet _____________________________________________________________________ 26

6.4 Sammanfattande resultat ______________________________________________________________ 27 7. DISKUSSION __________________________________________________________ 29 7.1 Resultatdiskussion ____________________________________________________________________ 29

7.1.1 Relation till tidigare forskning _______________________________________________________ 29 7.1.2 Spelar vetskapen om sammanhanget någon roll? _________________________________________ 30

7.1.3 Vad skapar känslan av de förbättrade förutsättningarna? ___________________________________ 30 7.1.4 Slutsatser ________________________________________________________________________ 31

7.2 Metoddiskussion _____________________________________________________________________ 31

7.2.1 Datainsamlingsmetod och metodologisk utgångspunkt _____________________________________ 31 7.2.2 Gatekeeperproblematiken ___________________________________________________________ 32 7.2.3 Intervjutillfället ___________________________________________________________________ 33 7.2.4 Typindelning _____________________________________________________________________ 33

7.3 Förslag till vidare forskning ____________________________________________________________ 34 REFERENSLISTA ________________________________________________________ 35 BILAGOR _______________________________________________________________ 39

Bilaga 1- Intervjuguide __________________________________________________________________ 39 Bilaga 2- Informationsbrev _______________________________________________________________ 41

1. Inledning

1.1 Arbete och arbetslöshet

I vårt samhälle är förvärvsarbetet något som definierar vilka vi är. Arbetet är viktigt för skapandet av vår identitet (Hillborg 2010) och kan ses som ett av våra grundläggande behov som i sin tur påverkar vår hälsa (Westerlund 2007). Idag ställs höga krav på arbetsmarknaden vilket har medfört att arbetssökande i större utsträckning än tidigare har blivit kodade som funktionsnedsatta av Arbetsförmedlingen. Detta är ett resultat av att de mot bakgrund av kraven som ställs inte ses som anställbara (Jacobsson & Seing 2013). Psykiska funktionsnedsättningar kan begränsa den enskilde individens kognitiva, psykologiska och sociala förmågor men det behöver inte nödvändigtvis vara funktionsnedsättningen som stänger ute individerna från ett deltagande på arbetsmarknaden. Attityder, föreställningar och värderingar i samhället påverkar också deltagandet på arbetsmarknaden för den enskilda individen. Utifrån samhällets normer och synsätt skapas, för denna grupp individer, alternativa former av sysselsättning i form av exempelvis praktikplatser och lönebidragsanställningar. Dessa sysselsättningar likställs med ett vanligt lönearbete och är ämnade att tillfredsställa individens behov av ett deltagande på arbetsmarknaden och i samhället (Hillborg 2013). År 1992 var antalet funktionshinderkodade vid Arbetsförmedlingen 10 procent medan den siffran hade stigit till 25,3 procent år 2011. Detta är en ökning som skett oberoende av om den totala arbetslösheten sjunkit eller inte (Jacobsson & Seing 2013). Hillborg (2013) menar att individer med psykiska funktionsnedsättningar i högre utsträckning är utan arbete, trots att arbetet för dem är lika högt värderat. Det finns ett samband mellan arbetslöshet och ohälsa som är väl dokumenterat (Eriksson, Engström, Starrin & Jansson 2008). Sociala problem, psykisk och fysisk ohälsa blir ofta effekter av att vara arbetslös (Hillborg 2013) och detta blir påtagligare ju längre en person står utanför arbetsmarknaden År 1997 noterades i Sverige en påfallande ökning av sjukskrivningar i modern tid (Eriksson et al. 2008).

Detta kan ses som ett resultat av den ekonomiska kris som ägde rum i början av 1990-talet vilket ledde till nedskärningar, ökad arbetsbelastning och ökat tempo i arbetslivet. Situationen på arbetsmarknaden ledde till att de som stod utanför denna fick allt svårare att etablera sig vilket också påverkade hälsan. Tidigare och mer aktiverande insatser samt ett mer strikt tillämpande av den rådande lagstiftningen skall minska sjukskrivningarna och skapa bättre förutsättningar för de som står utanför arbetsmarknaden att återta eller etablera sig på denna (Försäkringskassan 2012).

1.2 Behovet av samverkan

Willumsen, Ahgren och Odegård (2012) menar att det finns dokumenterat världen över att behovet av samverkan har blivit allt mer aktuellt, inte minst behovet av att samverka kring brukare med mångsidig problematik. Den främsta anledningen till det ökade behovet av att samverka inom det sociala arbetet är att öka det samlade stödet till brukarna (Willumsen et al. 1

2012; Hillborg 2010). Danermark och Kullberg (1999) beskriver samverkan som den nya arbetsformen för vår välfärdsstat. Det behövs samverkan mellan organisationer för att kunna hjälpa människor med olika typer av funktionsnedsättningar ut i en arbetsform som motsvarar deras förmågor (Hillborg 2010; Danermark & Kullberg 1999). Enligt förvaltningslagen § 6 ska "varje myndighet lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten” (SFS 1986:223). Forskning har visat att inblandade parter också behöver gå samman och använda sina samlade resurser för att bättre kunna möta dessa människor (Hillborg 2010). Vid kontakt med flera parter finns det en risk att brukaren annars faller mellan stolarna (Ekberg 2009; Andersson, Axelsson & Åhgren 2011). Socialstyrelsen menar att tanken med samverkan är att underlätta för brukaren genom att samla alla nödvändiga kontakter och därigenom förhindra att denna faller mellan stolarna. Ur ett individperspektiv uppnår brukaren genom samverkan en större livskvalitet vilket ur ett samhällsperspektiv rent teoretisk resulterar i en lägre kostnad (Socialstyrelsen 2014). Melén (2009) menar att vi inte enbart kan se till individnivån och det faktum att klienterna faller mellan stolarna, när vi analyserar problematiken med arbetslösa och sjukskrivna, utan att analysen också måste innefatta ett arbetsmarknadsperspektiv. Eftersom arbetslöshet till stor del är ett strukturellt problem räcker det inte att insatser riktas till individerna utan att också förändringar görs på makronivå. Det måste finnas arbeten att rehabiliteras till. När det kommer till brukarnas erfarenheter av och tankar kring att vara föremål för samverkan och vad en vetskap eller ovetskap om samverkan har för betydelse för individen finns inte mycket forskning att tillgå på området. Det behövs idag mer kunskap kring det samverkande stödet och ett behov av att fylla de kunskapsluckor som finns för hur de samverkande formerna påverkar individen i sin rehabiliteringsprocess (Hillborg 2010). Det har gjorts både kvalitativa studier samt utvärderingar av FINSAM som visar att det finns ett behov av att effektivisera samverkansformer och bredda kunskapen kring området (Andersson, Ekberg, Enthoven, Kjellman, Ockander, Skargren, Åkerlind & Öberg 2003; Statskontoret 2008). Danermark och Kullberg (1999) menade redan för 15 år sedan att det fanns sparsamt med forskning och litteratur inom området samverkan. Vår upplevelse är att den forskning vi tagit del av på området samverkan till största delen har ett ensidigt fokus på de professionellas erfarenheter av att samverka. Utifrån detta tänker vi att det är viktigt att också lyfta fram brukarens perspektiv på samverkan och hur samverkan inverkar på den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.

1.3 Definitioner

Rehabilitering

Rehabilitering syftar till att göra något dugligt (Gerner 2005) och att genom stöttning få en person att komma tillbaka. Ordet rehabilitering innefattar en rad olika aspekter - psykologiska, medicinska, arbetslivsinriktade och sociala (Eriksson et al. 2008). I denna uppsats kommer fokus läggas på den del av rehabiliteringen som rör arbetslivet då det är 2

denna typ av rehabilitering som är aktuell för målgruppen i denna studie. Nedan konkretiseras arbetslivsinriktad rehabilitering för att tydliggöra hur begreppet kommer att användas i denna uppsats.

Arbetslivsinriktad rehabilitering

Syftet med arbetslivsinriktad rehabilitering är att hjälpa individen mot ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhället utifrån egna behov och förutsättningar (SOSFS 2007:10 s. 1). Rehabiliteringen är ett samspel mellan individen och de olika parter i den intervention som skall få individen att återgå till ett arbete eller i studier (Andersson et al. 2011 s. 2).

Samverkan

Samverkan är ett begrepp som beskriver vad som gemensamt görs på organisatorisk nivå för att uppnå ett visst resultat (Socialstyrelsen 2011). I denna studie innefattar begreppet samverkan den interaktion som sker mellan de parter som berörs av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Inga ytterligare avgränsningar av begreppet att göras utan olika perspektiv på samverkan kommer att lyftas fram.

"Falla mellan stolarna"

Att falla mellan stolarna kommer i denna uppsats innebära att brukare som är i behov av insatser från flera olika myndigheter hamnar utanför samtligas ansvar och därigenom inte får sina behov tillgodosedda trots att behovet föreligger. Ibland används också "att hamna i gråzonen" eller "att hamna i rundgång" för att beskriva samma typ av problematik.

Samordningsförbund

Ett samordningsförbund är en myndighet som är juridiskt självständig (Nationella nätverket för samordningsförbund [NNS] 2014) där medlemmarna är de samverkande parterna (SFS 2003:1210). I Sverige finns idag 82 samordningsförbund som samverkar kring insatser som rör området rehabilitering (NNS 2014). Vi har i denna studie riktat in oss på ett sådant förbund och detta förbund kommer att beskrivas nedan. I augusti 2008 startade samordningsförbundet Samspelet i Värmland för att minimera risken för klienter att falla mellan stolarna. Samspelet utgör ett samarbete där Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommun och landsting samverkar. Lagen om finansiell samordning (SFS 2003:1210) följs. Vid samordningsförbundet skapar de olika rehabiliteringsaktörerna en gemensam plattform av resurser som syftar till att stödja deltagarens egna behov. Denna samverkan underlättar kommunikationen och skapar tydligare ansvarsfördelning aktörerna emellan. Samverkan och gemensam planering samt det faktum att varje aktör finns representerad under samma tak skapar bättre förutsättningar för deltagarens rehabilitering. Inom ramarna för samordningsförbundet finns projektet Stegen. Stegen innefattar insatser och aktiviteter med målet att öka individens välbefinnande samt att skapa förutsättningar för 3

egenförsörjning genom arbete eller studier. Bland annat erbjuds skapande verkstad, cv-skola, arbetsplatsbesök samt utvärdering av deltagarens arbetsförmåga (Samspelet 2014).

1.4 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka vad deltagare vid ett finansiellt samordningsförbund har för erfarenheter av och tankar kring att vara föremål för samverkan mellan myndigheter.

  Förstår deltagarna vilket sammanhang de befinner sig i och varför? Upplever deltagarna att sammanhanget har någon betydelse för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen? 4

2. Bakgrund

2.1 Lagen om finansiell samordning

I vårt samhälle är flera aktörer ansvariga för rehabiliteringsinsatser för de som, av olika skäl, hamnat utanför arbetsmarknaden - Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommun och landsting (Aydin, Bergendorff, Josephson, Johansson & Sohlberg 2010). I många fall behövs insatser från flera av dessa parter i en rehabiliteringsprocess, varvid ett samarbete mellan de olika aktörerna blir det viktigt för att kunna stärka brukares chanser att återgå i arbete eller studier (Arbetsförmedlingen 2011). Efter att behovet av samverkan konstaterats har många former av samverkan prövats för att hitta en framgångsrik rehabiliteringsform som innefattar hela individens livssituation och för att vidare förhindra att brukare fortsätter att falla mellan stolarna vid kontakt med fler än en av rehabiliteringsaktörerna (Ayudin et al. 2010). Idag finns det hos respektive huvudman en lagstiftning där regeringen har infört bestämmelser som berör hur samverkan skall komma till stånd. Dessa lagar är socialtjänstlagen, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, hälso- och sjukvårdslagen samt socialförsäkringsbalken. Inom Arbetsförmedlingen har det också införts bestämmelser som berör samverkan i form av en förordning (SFS 2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten (Arbetsförmedlingen 2011). År 1998 gjordes en lagförändring med målsättningen att skapa en bättre samordning inom rehabiliteringsområdet. Denna lagförändring gjorde det möjligt för de tidigare omnämnda aktörerna inom rehabiliteringsspektrat att gå samman och samverka (SUSAM 2014). Målet med detta var att de samlade resurserna skulle kunna användas bättre och att brukarna på så vis skulle slippa hamna i rundgång mellan de olika parterna (Arbetsförmedlingen 2011). Den 5 juni 2003 lämnades en proposition (2002/03:132) till riksdagen från Socialdepartementet. Propositionen handlade om finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet och inrymdes ett förslag om hur denna skulle utformas. Målet skulle vara att skapa en bas för att effektivt kunna använda de samlade resurser som finns hos parterna för att förbättra brukarnas förmågor och förutsättningar för att återgå i arbete eller studier. De som skulle komma att bli föremål för den eventuella samordningen var de människor som inte bara är i behov av en, utan flera, av parternas rehabiliteringsinsatser (Proposition 2002/03:132).

I december 2003 togs ett beslut vid Sveriges riksdag om en ny lag - lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser (SFS 2003:1210). Sedan dess har Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommun och landsting haft möjligheten att bilda förbund och ägna sig åt samverkan inom rehabiliteringsområdet (Samordningsförbund 2014). 1 januari 2004 trädde lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser (SFS 2003:1210) i kraft. 5

1 §

Finansiell samordning enligt denna lag får inom ett samordningsområde bedrivas mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommun och landsting för att uppnå en effektiv resursanvändning. Ett samordningsområde kan omfatta en eller flera kommuner eller delar av kommuner. Kommunerna kan vara belägna inom olika landsting. Lag (2010:350).

2 §

Insatserna inom den finansiella samordningen skall avse individer som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser och skall syfta till att dessa uppnår eller förbättrar sin förmåga att utföra förvärvsarbete. Villkoren för ett samordningsförbunds arbete är att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommun och landsting deltar. Dessa parter skapar en gemensam budget för insatser som rör arbetslivsinriktad rehabilitering. Tanken bakom den finansiella samordningen är att förhindra rundgång mellan olika parter och det primära syftet är att förbättra människors förutsättningar för att återgå till arbete eller studier. Således blir målgruppen de personer som är i behov av insatser från flera av parterna (SUSAM 2014).

6

3. Tidigare forskning

I detta avsnitt kommer tidigare forskning som rör samverkan, arbetsmarknad och rehabiliteringsprocessen att lyftas fram. I en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet konstaterades redan år 1996 vilka motiven och vinsterna med att samverka var och vilka hinder som låg i vägen för en lyckad samverkan (SOU 1996:85). Närmare 20 år senare är upplevelsen att forskningen fortfarande både behandlar och konstaterar samma saker.

3.1 Samverkan

Under de senaste åren har begreppet samverkan blivit ett populärt begrepp. Det är ett ord som använts flitigt för att från aktörers håll påvisa öppenhet och ett gott samarbete mellan olika organisationer. När det pratas om samverkan används ibland orden samordning och samarbete (Hörnemalm 2008). Samverkan och samarbete som begrepp står för och syftar till gemensamt handlade och gemensamt arbete. Syftena är alltså desamma men skillnaden är att de sker på olika nivåer. Medan samverkan sker på en organisatorisk nivå så kan samarbetet ske på såväl en organisatorisk nivå som mellan människorna som inryms i organisationerna (Socialstyrelsen 2011).

Det finns en teori om att den ökade specialiseringen som skett både inom organisationer och professioner ligger till grund för den uppdelning som skett av välfärdstjänster (Andersson et al. 2011). Anledningen till att samverkan, när det kommer till arbetslivsinriktad rehabilitering, vuxit fram beror på det faktum att brukare fallit mellan stolarna och att detta har visats påverka deras chanser till att sedan ta sig in på arbetsmarknaden (Melén 2009). Ett mer kostnadseffektivt användande av resurser kan också vara en effekt av en lyckad samverkan mellan samverkansparterna (Proposition 2002/03:132). Huruvida detta givit något resultat eller inte menar Statskontoret (2008) i sin rapport varit svårt att kartlägga. Hillborg (2010) menar att det både kan påvisas och dementeras att samverkan har en positiv inverkan på den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Detsamma gäller huruvida rehabiliteringen faktiskt uppfyller sitt syfte att återföra brukare i arbete eller inte (Melén 2009). För att åstadkomma en lyckad samverkan har Danermark och Kullberg (1999) kunnat identifiera tre viktiga faktorer - regelverk, organisatoriska strukturer och synsätt. Regelverk handlar om de direktiv, förordningar och lagar som styr respektive verksamhet, både internt och externt. Organiseringen handlar dels om organisering av den samverkan som sker men också organisering inom respektive parts verksamhet. Den sista faktorn, synsätt, handlar om hur en organisation ser på aktörerna de samverkar med. Synsättet inbegriper också hur man inom en verksamhet ser på samverkan som process och huruvida man tror på det eller inte. Genom detta ses samverkan på ett strukturellt plan där balansen mellan faktorerna är avgörande för utgången och om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen blir lyckad eller inte (Danermark & Kullberg 1999; Hillborg 2010). 7

Ur brukarnas perspektiv lyfts det i en studie av Hillborg (2010) fram viktiga faktorer för en lyckad rehabilitering under samverkan. Huvudpunkten är förståelse och stöd från de professionella som är inblandade i processen. Detta mot bakgrund av att många upplevt brister i detta från respektive myndighet innan samverkansprocessen. Hillborg (2010) pratar också om brukares erfarenhet av att i myndighetskontakter förväntas agera utifrån självständighet och besitta empowerment. Den enskilde är ansvarig för sin egen situation. För den som inte besitter detta kan insatser som skall bidra till bättre hälsa och återgång till arbete eller studier snarare vara kontraproduktiva. Upplevelse av kontroll, tid och självbild målas upp som andra viktiga aspekter av brukarna. Vikten av att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen innefattar aktiviteter som för brukaren närmare målet, med andra ord arbetsmarknaden, är av stor vikt för att påverka brukarens framtidsbild under rehabiliteringsprocessen (Hillborg 2010). Att inte enbart jobba utifrån de ramar som finns inom respektive myndighet, utan att hitta ett arbetssätt och en struktur med fokus på individens mål i samverkansprocessen är en avgörande faktor för hur framgångsrik samverkan kring en specifik individ blir (Ekberg 2009). Andra positiva effekter av samverkan, som inte utgår ifrån individens perspektiv, är att samverkan skapar ett gemensamt ansvar för de berörda parterna och att detta också ökar kunskapen och kompetensen om respektive myndighet (Hillborg 2010; Danermark & Kullberg 1999). Statskontoret (2008) menar dock att det är svårt att avgöra om samordnande rehabiliteringsinsatser bättre tillgodoser individens behov än om insatserna inte hade varit samordnade. Detta då det är svårt att veta hur resultatet hade blivit utan denna samordning. Göransson (2007) har identifierat en rad kännetecken för brukarvänlig samverkan. Här lyfts vikten av att ha någon att lita på och någon som lyssnar till. Rakt bemötande, delaktighet och professionella som drar åt samma håll är andra aspekter som tas upp (Göransson 2007). Det finns också sådant som pekar på att förbättrad arbetsförmåga och/eller förbättrad hälsa inte är det som är avgörande utan att det är bemötandet som skapar det generella intrycket (Statskontoret 2008). Det framkommer också att samverkan i en fungerande samverkan inte märks (Göransson 2007). Det faktum att "osynlig samverkan" kan ses som något positivt tas även upp av Statskontoret (2008) i deras utvärdering av effekter av FINSAM där det noterats att brukare inte alltid varit medvetna om att samverkan skett och varit nöjda med de insatser de fått genom denna samverkan.

3.2 Arbetsmarknad

Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen har som syfte att återföra brukaren i arbete eller studier (Andersson et al. 2011). Den svenska arbetsmarknadspolitiken grundar sig i att alla har rätt till ett arbete men baseras också på att du som samhällsmedborgare har en skyldighet att försörja dig (Ekberg 2009). Denna styrande princip innebär att arbetslinjen är central och ideologiskt starkt laddad i vår politik. Arbetslinjen kan ses utifrån två dimensioner där arbete och sysselsättning hjälper till att utjämna ojämlikheter strukturellt samtidigt som arbete ses som moralisk förpliktelse. Denna förpliktelse innebär vidare att vi kollektivt förväntas att bidra till samhället (Hörnemalm 2008). Ekberg (2009) drar slutsatsen att det inte enbart är på 8

grund av ekonomiska motiv utan också på grund av att ett arbete leder till en tillfredsställelse. Att ha ett arbete har visat sig ha en normaliserande effekt som bidragit till att personer med psykiska funktionsnedsättningar fått en ökat tilltro till den egna förmågan och en ökad självkänsla (Hillborg 2013). Arbetsförmåga och anställbarhet är två centrala begrepp när det handlar om att etablera sig på arbetsmarknaden. En samhällsmedborgare kan betraktas ha arbetsförmåga men inte vara anställbar av den anledningen att arbetsgivare inte vill anställa denne. Med andra ord innebär inte en rehabiliterad arbetsförmåga per definition att du är och ses som anställbar (Jacobsson & Seing 2013).

3.3 Rehabiliteringsprocessen

Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är en förändringsprocess som har till syfte att underlätta för personer att återgå till ett arbete (Ekberg 2009). Rehabiliteringsbegreppet i sig är också förändringsbart eftersom det används inom många olika yrkesgrupper och att dessa tillsammans definierar vad begreppet ska innehålla (Hörnemalm 2008). Det är många faktorer som påverkar effekterna av en rehabiliteringsprocess. För att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen skall fungera på ett rent organisatoriskt plan är det viktigt att samspelet mellan de olika samhällsaktörerna fungerar (Hillborg 2013).

Tanken med samverkan är att effektivisera flödet i rehabiliteringsprocessen genom att rehabiliteringsinsatserna från respektive part ges till individen parallellt och följer individen genom hela processen (SOU 1996:85). Ur ett individperspektiv målas egen tilltro, upplevd hälsa och deltaktighet upp som viktiga faktorer för en lyckad rehabiliteringsprocess (Gerner 2005). För att bli rehabiliterad krävs motivation och en vilja att återgå i arbete (Edlund 2001). Gerner (2005) har en teori om att individens egen tro på att återgå i arbete skapar bättre förutsättningar för en lyckad rehabilitering. Detta hänger starkt ihop med motivationsbegreppet som ses som dynamiskt och förändringsbart genom rehabiliteringsprocessen och är en förutsättning för att återgå i arbete (Gerner 2005). För att bibehålla en hoppfull syn på framtiden blir ett genuint stöd från professionella genom rehabiliteringsprocessen viktigt (Hillborg 2013). Ålder, kön, medborgarskap, utbildningsnivå, civilstånd och självförtroende är faktorer som också visat sig påverka hur framgångsrik den arbetslivsinriktade rehabiliteringen blir. Chanserna för en framgångsrik rehabilitering minskar med åldern, ökar om du är man, svensk medborgare, högre utbildad, gift och har ett gott självförtroende (Marnetoft 2000). 9

4. Teoretisk referensram

Samverkan kan studeras ur en rad olika perspektiv. Då denna studie tar sin utgångspunkt i brukarens erfarenheter av och tankar kring att vara föremål för samverkan blir en uteslutande organisatorisk utgångspunkt, som oftast används för att analysera samverkan, inte applicerbar. Därför kommer ett mer klientnära perspektiv att användas och analyserna kommer att utgå ifrån begreppet empowerment. Utifrån detta blir det också relevant att koppla in begreppet disempowerment som är motsatsen till empowerment. Förutom detta kommer vi knyta an vårt resultat till den tidigare forskning som tidigare presenterats samt koppla in de främjande och hämmande faktorer som sammanställts av Danermark & Kullberg (1999) och som är applicerbara när det kommer till brukarens egna upplevelser. För att påvisa behovet av samverkan kommer organisatoriska strukturer hos verksamheter inom rehabiliteringsområdet att belysas. Detta kommer ske med hjälp av ett hus som illustrerar roll- och ansvarfördelning men som också påvisar varför samverkan behövs och kan brista. Den så kallade ”husmetaforen” är hämtad ifrån

Egon Jönsson - en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet

som har sin utgångspunkt i ett betänkande (1996:34) av arbetsmarknadspolitiska kommittén. Nedan beskrivs de teoretiska utgångspunkter närmare som ligger till grund för denna studies analys.

4.1 Empowerment

4.1.1 Empowerment som begrepp

Begreppet empowerment kommer från början ifrån USA och började användas mer frekvent i slutet av 1980-talet. På senare år har begreppet använts allt mer även i vår del av världen. Begreppet har växt fram ur engelskans ”becoming powerful” vilket är vad empowermentprocessen syftar till (Carlberg 2006). Empowerment handlar om ”att stärka individens möjlighet att bli mer självständig, kunna formulera sina egna mål och ta makt över sitt eget liv” (Nationalencyklopedin). Zimmermann (1995) gör vidare en uppdelning av empowermentbegreppet och menar att det är viktigt att skilja på empowerment som process och som resultat. Medan empowerment som process handlar om att bli empowered handlar empowerment som resultat snarare om de effekter som denna process för med sig. Resultatet i sig kan handla om såväl att ha uppnått empowerment, blivit empowered, som andra hälsoeffekter eller gynnande utfall för den enskilde. I socialt arbete kan empowerment ses som en metod som syftar till att stärka positionen och öka egenmakten för dem som saknar denna (Rönning 2007). När egenmakten skall utvecklas och det är fråga om en kollektiv process används begreppet social mobilisering för att förklara hur ett gemensamt utrymme kan skapas. Det gemensamma utrymmet baseras dels på det egna och personliga, egenmakten, men också den makt ett kollektiv kan ha för att tillsammans skapa förändringar (Carlberg 2006). 10

Empowerment handlar om att skapa processer som bidrar till att förstärka den enskilda individens självkontroll och att ge ökat självförtroende, en godare självbild men också kunskaper och färdigheter (Askheim 2007). En förutsättning för att skapa dessa processer och att utveckla individens empowerment är att det som görs skall utgå från individen och dennas önskemål (Edlund 2001). Arbetet bygger på att sätta tilltro till att individen har en inneboende kapacitet att förändra sin egen situation samt att som professionell bidra med det stöd som behövs för att underlätta denna process (Moula 2009). Rönning (2007) menar också att empowerment till viss del blir underminerat då de professionella inom socialt arbete ofta utövar både omsorg, stöd och hjälp men också makt och kontroll gentemot den enskilde individen. Empowerment innebär också att som människa vilja ta kontroll över sitt eget liv. Med andra ord innebär det att ta kontroll över faktorer som håller fast människan i förtryck eller maktlöshet. Genom empowerment skall människan få större kontroll över det vardagliga livet och förutsättningar för att förändra andra aspekter av livet vilket i sin tur kan resultera i en form av frigörelse för människan (Övrelid 2007). En förutsättning för att ta kontrollen över sitt liv och bli empowered är att individen själv har en önskan om att förändra sin situation (Carlberg 2006). I Sverige används ofta ordet

egenmakt

synonymt med empowerment då ordet översätts. Det har framförts kritik mot detta sätt att prata om empowerment då egenmakt ses som ett mer statiskt begrepp än empowerment och att man genom denna raka översättning går miste om det som empowerment står för och vill förmedla - dynamik och kraft. De egenmaktsprocesser som sker är inte på förhand givna modeller och tar därför skilda uttryck när de väl påbörjas. Vilken väg som tas i egenmaktsprocessen beror på vem som är involverad, vilka andra som är involverade och hänsyn tas till behov, önskemål och talanger (Carlberg 2007).

4.1.2 Självkänsla

Starkt kopplat till empowerment är självkänslan då empowerment och känslan att vara empowered stärker vår självkänsla. Denna är också en förutsättning för att vara empowered. Avsaknad av självkänsla gör dig disempowered. Självkänsla vinns genom en process över tid vilket ofta inrymmer såväl framgångar som bakslag under resans gång (Carlberg 2006). De sociala emotionerna är något som påverkar vår självkänsla. Om andra ser dig som lämplig och tillräcklig väcks en känsla av stolthet medan olämplighet och otillräcklighet skapar en känsla av skam. Mot bakgrund av detta blir sociala relationer viktiga och inte minst stödet från inblandade rehabiliteringsaktörer (Hillborg 2013). För att utveckla individens egna resurser och kapaciteter är med andra ord det sociala och emotionella stödet från de professionella av stor vikt (Edlund 2001).

4.1.3 Empowerment i verksamheter och organisationer

Att vinna egenmakt och bli empowered bygger mycket på det faktum att vi blir uppmärksammade som personer och sedda för de vi är. Därför blir det viktigt för 11

organisationer som inrymmer egenmaktsprocesser att erbjuda sådant som är till nytta och som behövs (Carlberg 2006) och att vara medveten om vad dessa alternativ innebär (Hillborg 2013). Motsatsen till detta är att erbjuda för att fylla ut tiden, så kallad "pysselsättning" (Carlberg 2006). Deltagandet i meningsfulla aktiviteter som för dig närmare målet stärker egenmakten (Hillborg 2013). Förväntningar är något som hänger ihop med detta där allt för låga förväntningar och krav inte ger något utrymme för utveckling. Utan detta faller egenmaktsprocessen och personens förutsättning till empowerment då den personliga utvecklingen är en stor del av denna (Carlberg 2006). På samma vis påverkas människans upplevelse av empowerment negativt som ett resultat av kontakter som krävt och förväntat sig mer än vad personen i fråga haft förutsättningar att åstadkomma och därigenom brustit i sitt stöd. Detta gör att individen känner sig disempowered (Hillborg 2013).

4.2 Husmetaforen

Husmetaforen är ett sätt att se på samverkan eller bristen på denna och kan ses som det samlade skyddsnät som vårt samhälle har att erbjuda samhällsinvånarna.

Regering & riksdag

Social omsorg Socialstyrelsen Socialkontor Horisontell kommunikation via samverkan Socialförsäkring Arbetsmarknad Hälso- & sjukvård Riksförsäkringsverket Arbetsmarknadsstyre lsen Försäkringskassans centralkontor Länsarbetsnämnd Försäkringskassans lokalkontor Arbetsförmedling Socialstyrelsen Landsting Vårdcentral

Figur 1:

Figuren har skapats av oss för att tydliggöra beskrivningen nedan.

12

Genom figuren ovan visas hur roll- och ansvarsfördelningen är organiserad inom rehabiliteringsområdet. Välfärdens verksamheter kan ses som ett flervåningshus där regering och riksdag befinner sig på översta våningen. Det är på denna våning som lagstiftning sker och ekonomiska ramar skapas. På våningen under befinner sig centrala myndigheter relevanta för samverkan så som Socialstyrelsen. Under dem finns regionala myndigheter representerade så som Försäkringskassan. På bottenplan befinner sig lokala verksamheter så som kontor för socialtjänst, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och landsting där parterna har varsin separat trappuppgång. Dessa parter styrs av olika lagstiftningar och kulturer. Om behov av stöd från flera av husets parter behövs uppstår ett problem då husets arkitektur inte är skapad för horisontell kommunikation (SOU 1996:85). Denna bild kommer vidare att användas i resultatavsnittet för att påvisa behovet av samverkan och horisontell kommunikation samt för att illustrera den ”falla-mellan-stolarna-problematik” som belystes i inledningen av denna uppsats.

4.3 Faktorer som främjar och hämmar samverkan

Husmetaforen illustrerar hur de organisatoriska strukturerna försvårar samverkan mellan myndigheter. I ett led att skapa förutsättningar för en väl fungerande samverkan finns också en rad faktorer att förhålla sig till, ur ett såväl organisatoriskt som individuellt och psykologiskt perspektiv. Danermark och Kullberg (1999) har gjort en sammanställning av främjande och hämmande faktorer vilka presenteras i deras bok

Samverkan - välfärdsstatens nya arbetsform.

Något som ses som gynnande för samverkan kopplat till ett samordningsförbund är om verksamheten är lokaliserad i ett gemensamt hus. Ett lagarbete mellan parterna är en förutsättning för god samverkan och likaså att det finns en vilja och någon form av personkemi mellan de samverkande parterna. Det är viktigt att målen för samverkansprocessen är tydligt formulerade eftersom samverkansparterna har olika professioner och därmed olika kunskapstraditioner. För att skapa en symmetri i relationerna mellan samverkanspartners är en tydlig ansvarsfördelning viktig, inte minst för att de olika parterna kommer ifrån vitt skilda organisatoriska strukturer. För att samordningen skall vara fungerande är det av stor vikt att personalomsättningen är låg och att arbetsbelastningen inte blir för hög då detta kan påverka samordningen i en negativ riktning (Danermark & Kullberg 1999). Utifrån ovan omnämnda effekter för samverkansprocessen kan det också tänkas att om dessa inte föreligger skapar detta snarare ett hämmande i samverkansprocessen än ett främjande.

13

5. Metod och material

5.1 Metodologisk utgångspunkt

Begreppet hermeneutik kommer från det grekiska ordet hemene’vein och betyder tolka. Hermeneutik som vetenskapstradition har sina rötter i tolkning och är en tradition som utgår från att tolka och främst förstå litterära texter eller mänskliga avsikter, snarare än att förklara dessa (Sohlberg & Sohlberg 2012). Hermeneutiken intresserar sig också för hur olika delar påverkar helheten och hur helheten i sin tur påverkar delarna (Alvesson & Sköldberg 2008). Mot bakgrund av ovan anser vi oss tillhöra den hermeneutiska vetenskapstraditionen då tanken bakom vår studie är att försöka förstå brukarnas erfarenheter av att vara föremål för samverkan. Därför kommer utgångspunkt tas i den hermeneutiska vetenskapstraditionen för att tolka empirin. Denna studie använder sig vidare av ett induktivt tillvägagångssätt. ”En forskare som arbetar induktivt kan sägas följa upptäckandets väg” skriver Patel och Davidsson (2011 s. 23). En forskare som arbetar induktivt arbetar med att studera sitt forskningsobjekt utan att på förhand ha anammat en förutbestämd teori. Med andra ord skall forskaren upptäcka nytt material som sedan skall kunna formuleras i en teori (Patel & Davidsson 2011). Empirin är hämtad från verkligheten, genom våra intervjuer, och har sedan tolkats med hjälp av teorier och begrepp (Malterud 2009).

5.2 Datainsamlingsmetod

Den kvalitativa ansatsen syftar till att skapa en förståelse om ett fenomen (Trost 2010) och lämpar sig då forskaren ämnar att beskriva och analysera något som baserar sig på människans erfarenheter (Malterud 2009). Empirin har därför samlats in genom enskilda kvalitativa intervjuer då vi anser att detta lämpar sig bäst för att besvara syftet. Vi anser mot bakgrund av Trost (2010) och Malterud (2009) att denna metod lämpar sig väl då syftet har varit att undersöka deltagarnas erfarenheter av och tankar kring att vara föremål för samverkan.

5.3 Urval

För att få tillgång till intervjupersoner har ett strategiskt urval använts där den målgrupp som bäst kan hjälpa oss att besvara studiens syfte valts ut - brukare inom projektet Stegen (Malterud 2009; Trost 2010). Detta har skett med hjälp av projektansvarig vid Stegen som vi fick kontakt med efter en informationsträff med förbundschefen för verksamheten. Denne kan beskrivas som denna studies gatekeeper. Projektansvarig gav oss tillträde till verksamhetsgrupper dit vi kunde gå för att presentera vår tanke med studien för att se om intresse fanns att delta. Målet var att intervjua sex personer vilket också uppfylldes. Det enda urvalskriterium som vi ställde upp var att intervjupersonerna skulle vara inskrivna vid projektet Stegen vid tid för intervjun. 14

5.4 Tillvägagångssätt

5.4.1 Intervjuguide

När intervjuguiden (Bilaga 1) utformades utgick vi ifrån och återgick ständigt till studiens frågeställningar:   Förstår deltagarna vilket sammanhang de befinner sig i och varför? Upplever deltagarna att sammanhanget har någon betydelse för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen? Detta för att försäkra oss om att intervjuerna skulle ge oss det material vi behövde för att sedan kunna besvara våra frågeställningar. Vi utgick ifrån tre teman som vi skapade våra frågor kring - innan samverkan, under samverkan och efter samverkan. Det första temat berörde tidigare kopplingar till arbetsmarknaden och studier samt myndighetskontakter och erfarenheter av dessa där intervjufrågorna lämnar stort utrymme att prata fritt om sin historia rörande dessa områden. De mer övergripande frågorna gick sedan över till mer specifika frågor kring samverkan och frågor som på olika sätt kunde ringa in huruvida intervjupersonerna kände till, kände av eller såg den samverkan som sker. Intervjuguiden mynnar sedan ut i framtidsutsikter. Med andra ord används i intervjuguiden en så kallad tratteknik som går ut på att guiden inleds med mer övergripande frågor för att sedan smalna av och mer specifikt beröra det område som är uppsatsens fokus (Kvale & Brinkmann 2009; Patel & Davidson 2011). Tanken med intervjuguiden är att den skall fungera som en mall som strukturerar intervjuerna (Kvale & Brinkmann 2009). Intervjuguiden som använts i denna studie har en varierande strukturering. Strukturering är ett mått på vilket svarsutrymme som lämnas åt respondenterna.. Sammantaget kan intervjuguiden sägas ha en medelgrad av strukturering. Standardiseringen handlar om den ordningsföljd frågorna ställs vid intervjutillfället och på vilket sätt dessa formuleras (Patel & Davidson 2011). Intervjuerna har utgått ifrån intervjuguidens ordning men i de fall som svaren på frågorna överbryggat andra frågor har intervjuaren varit följsam och följt intervjupersonen. Detta för att göra intervjun mer som ett givande samtal än en utfrågning. Graden av standardisering ses också den som medelhög. Innan intervjuerna lades fokus på att lära in intervjuguiden för att skapa så bra förutsättningar för intervjutillfällena som möjligt. Innan konstruerandet av intervjuguiden genomfördes ett möte med förbundschefen för verksamheten för att fylla på vår kunskap om verksamheten. Intervjuguiden har genom hela intervjuprocessen kontinuerligt setts över för att se om några justeringar har behövts göras till kommande intervju. Samtliga aspekter ovan är sådant som Trost (2010) säger är viktigt vid konstruerandet av en intervjuguide.

5.4.2 Intervjutillfället

Innan intervjuerna ägde rum hade intervjupersonerna fått ett informationsbrev (Bilaga 2) för att få fram rätt information till dem och skapa bra förutsättningar för intervjutillfället. 15

Insamlingen av materialet har genomförts med hjälp av en intervjuguide som konstruerades inför intervjuerna enligt Vetenskapsrådet (2002). Sex intervjuer har genomförts inom ramen för denna studie, dessa har varat cirka 45 minuter och spelats in. Alla intervjuer har ägt rum i Samspelets lokaler och varit enskilda för att värna om intervjupersonernas integritet. Enbart en intervjuare har närvarat per tillfälle. Ett muntligt samtyckte till medverkan lämnades av samtliga respondenter efter att de forskningsetiska kraven informerats om vid intervjutillfället.

5.5 Databearbetning och analysförfarande

Målet med analysen har varit att få ut kärnan av det material som samlats in varvid en analys med fokus på intervjuernas mening har gjorts (Kvale & Brinkmann 2009). Bearbetningen av vårt insamlade material började med att de inspelade intervjuerna transkriberades. Intervjuerna har transkriberats ordagrant för att minimera risken för felcitering och feltolkning (Hörnemalm 2008). Analysen har utgått ifrån en analysmodell av Malterud (2009) bestående av fyra faser: 1) Helhetsintryck 2) Meningsbärande enheter 3) 4) Kondensering Sammanfattning I den första fasen bekantade vi oss med det insamlade materialet för att få en helhetsbild. Hela materialet har gåtts igenom enskilt av båda författarna och anteckningar har förts genom processen. Anledningen till att materialet först har gåtts igenom av varje författare separat är för att inte påverkas av varandras sätt att se på det insamlade materialet. Därefter har vi satt oss ner tillsammans och gått igenom materialet ännu en gång. Utifrån detta har sedan tillfälliga teman skapats ur materialet vilka också gick att återfinna som frågeområden i intervjuguiden - innan samordning, under samordning, efter samordning. I den andra fasen valdes meningsbärande enheter ut. De delar av texten som inte var relevanta för att besvara vårt syfte och våra frågeställningar sorterades bort och kvar blev de enheter som innehöll kunskap om något av de teman som framträtt i den första fasen. Under denna process började texten att systematiseras, vilket benämns som kodning. Med hjälp av de teman som valts identifierades så kallade ”textbitar” som utifrån sitt innehåll har något gemensamt och har getts en kod. Utifrån de textbitar som framkommit har nya teman skapats och ersatt de tillfälliga temana - information, mål och motivation, stöd, krav och anställbarhet. I den tredje fasen gjordes en kondensering av de meningsbärande enheterna. Under denna process har en avvägning gjorts avseende huruvida respektive enhet har fått rätt tillhörighet eller om denna snarare passar bättre in under någon av de andra koderna. Om fallet varit sådant har enheterna flyttats över till den kod där den bättre hör hemma. Innehållet i de meningsbärande enheterna används antingen för att sammanfatta innehållet eller återges i citat. I detta skede av analysen har kärnan i materialet utvunnits vilket besvarar syftet och frågeställningarna. 16

I den fjärde och avslutande fasen sammanfattades vårt material i form av återberättelser som kan komma att skapa nya beskrivningar eller begrepp om samverkan som fenomen. I denna fas sammanfogades lösryckta textbitar till ett sammanhang och en typindelning med fyra olika sätt att se på samverkan framträdde – medresenären, den medvetne, deltagaren och den uppmärksamme. Dessa sätt att se på samverkan har vi själva skapat genom tolkning av intervjuerna och de representerar individernas faktiska hållning. Varje respondent finns representerad i en av dessa grupper. Originalmaterialet har under hela analysprocessen bevarats för att vi vid behov ska kunna återgå till det. Resultatet av analysen kommer att presenteras utifrån våra frågeställningar:   Förstår deltagarna vilket sammanhang de befinner sig i och varför? Upplever deltagarna att sammanhanget har någon betydelse för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen?

5.6 Validitet, tillförlitlighet och trovärdighet

Validitet handlar om att mäta det som avses mätas (Kvale & Brinkmann 2009; Trost 2010). Med hjälp av det insamlade materialet har möjligheten funnits att besvara de frågeställningar som satts upp för att vidare kunna besvara syftet med denna uppsats. Detta är något som enligt Kvale & Brinkmann (2009) stärker validiteten.

Genom att använda de respondenter som bäst kan besvara frågeställningarna stärks validiteten ytterligare. Respondenterna är förstahandskällor vilket innebär att en större tilltro kan sättas till den information som ges (Jacobsen 2012). För att materialet skall vara så objektivt som möjligt har ett neutralt förhållningssätt använts vid intervjutillfällena. Ledande frågor har undvikits och beaktan har tagits att inte ställa frågor utifrån förutfattade meningar eller egen förförståelse. Detta är något som vi haft i åtanke under konstruerandet av intervjuguiden då detta kan påverka respondenternas svar (Eide & Eide 2006). Det utvunna materialet har genomlästs enskilt och därefter tillsammans för att göra en gemensam tolkning vilket stärker både validiteten och reliabiliteten. Det faktum att två personer gjort analysen anses också stärkande. Tillgång till intervjupersonerna har vi fått genom en så kallad gatekeeper. En gatekeeper är en person som genom sin position har tillgång till fältet och genom detta makten att bestämma vem som kan komma att intervjuas eller inte. Gatekeepers kan å ena sidan ha en intention att vilja skydda enskilda personer men kan å andra sidan ha en intention att skydda sin egen organisation (Andersson & Swärd 2008). Detta kan påverka vilka personer gatekeepern valt ut och därmed vilka personer som varit möjliga att intervjua. Detta är i sin tur också något som kan ha påverkat utfallet och är något som funnits med i tanken och kommer diskuteras närmare i uppsatsens metoddiskussion. Vid kvalitativa studier är det svårt att få ett mått på reliabiliteten eftersom vi inte får fram ett regelrätt mått ur vår insamlade data. Däremot finns andra sätt att försäkra sig om tillförlitligheten i en kvalitativ undersökning. Det som i denna studie gjorts för att stärka tillförlitligheten är att intervjuerna spelats in. Detta gör att vi kan kontrollera 17

interbedömmarreliabiliteten genom att vi har möjlighet att kontinuerligt återgå till det inspelade materialet för att tillförsäkra oss om att det är korrekt uppfattat (Patel & Davidson 2011). Enligt Trost (2010) är det ett problem att kunna visa på trovärdighet inom kvalitativa studier. Forskaren måste kunna visa för sina läsare att den data som samlats in och de analyser som gjorts är trovärdiga. Ett led i att öka trovärdigheten är att i anslutning till datainsamlingen och resultatet föra en reflektion om de etiska aspekterna. En annan faktor som rör trovärdigheten i kvalitativa intervjuer är huruvida forskaren är objektiv till sin studie. Att vara objektiv handlar inte om att forskaren skall vara nollställd utan att fokus ligger på att få fram intervjupersonens föreställningar (Trost 2010). Genom att i uppsatsen presentera tillvägagångssättet så noga som möjligt och därigenom inte lämna några frågetecken kring processen för läsaren stärks trovärdigheten (Ahrne & Svensson 2011) och det har vi strävat efter genom hela uppsatsen.

5.7 Forskningsetiska principer

I uppsatsen har hänsyn tagits till de forskningsetiska principerna som formulerats av Vetenskapsrådet (2002). Vi har eftersträvat att uppfylla de fyra huvudkraven - informationskravet, nyttjandekravet, samtyckeskravet och konfidentialitetskravet. Detta har gjorts både via informationsbrevet som intervjupersonerna fått ta del av innan tillfället för intervjun och muntligen i inledningsskedet av respektive intervju. Nedan förklaras vad som gjorts för att uppfylla kraven i enlighet med Vetenskapsrådet (2002):    Vid första kontakten uppfylldes

informationskravet

och

nyttjandekravet

genom att respondenterna upplystes om syftet med forskningsuppgiften samt att det insamlade materialet endast kommer att användas till denna uppsats

Konfidentialitetskravet

uppfylldes genom att deltagarna informerades om att det i det färdigställda materialet vare sig kommer kunna utläsas vilka deltagarna är eller vilken intervjuperson som sagt vad. Inte heller går det att utläsa vilket kön de intervjuade haft och hur gamla de varit. Detta för att värna om konfidentialiteten då deltagarantalet vid projektet Stegen inte är så stort. De inspelningar som gjorts under intervjuerna har efter utförd transkribering raderats och transkriberingarna har efter genomförd analys raderats. Genom att respondenterna valde att delta är

samtyckeskravet

uppfyllt. Information om att respondenten när som helst under intervjun haft rätt att ta tillbaks sitt samtycke har givits i samband med detta.

5.7.1 Etiska reflektioner

Eftersom intervjuerna genomförts med människor i en utsatt situation har hänsyn och försiktighet varit två viktiga aspekter genom hela processen. Hörnmalm (2008) pratar om att 18

som intervjuare hitta balansen mellan att nyfiket söka efter kunskap och att hålla sig till de etiska riktlinjer som krävs. Eftersom det handlar om människors livssituation kan intervjuerna ha kommit att påverka intervjupersonerna varvid det var viktigt att tänka på hur intervjuguiden formulerades. Det är också mot bakgrund av detta som intervjuerna genomförts enskilt och enbart med en intervjuare vid varje intervjutillfälle. För att värna om konfidentialiteten har vi, efter diskussion, i vårt resultat valt att inte hänvisa våra citat till en specifik intervjuperson. Detta mot bakgrund av att det är ett litet urval av deltagare som varit föremål för intervjuer och att vi därigenom vill försäkra oss om den enskildes integritet. 19

6. Resultat och analys

Det resultat som framkommit ur materialet kommer nedan att presenteras utifrån respektive frågeställning och utgå ifrån de återkommande temana information, mål och motivation, stöd, krav och anställbarhet. Därefter görs en sammanställning av dessa områden utifrån en typindelning med fyra olika sätt att se på samverkan. Analyserna utgår ifrån empowerment, disempowerment, husmetaforen samt faktorer som påverkar samverkan.

6.1 Bakgrund

För att delta i projektet Stegen skall du vara motiverad samt i arbetsför ålder mellan 18 till 61 år. De intervjupersoner som deltagit i denna studie är både män och kvinnor med stor variation i ålder. Av integritetsskäl har vi valt att inte skriva ut intervjupersonernas ålder. De har alla gått grundskola och gymnasium och för dem som inte avslutat sin gymnasietid med fullständiga betyg har försök gjorts att läsa upp dessa i efterhand. Flera av dem har dessutom påbörjat universitetsstudier. När det kommer till förvärvsarbete finns där en tidigare historik hos merparten av intervjupersonerna. Dessutom finns erfarenhet av praktikplatser som tilldelats av såväl kommunen som Arbetsförmedlingen.

6.1.1 Behovet av samverkan

När det kommer till behovet av samverkan och varför respondenterna är föremål för samordning av arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser är husmetaforen användbar. För att ett finansiellt samordningsförbund skall bli aktuellt skall en person vara i behov av rehabiliteringsinsatser från flera myndigheter (SFS 2003:1210). Respondenterna har haft kontakt med minst tre av fyra rehabiliterande myndigheter vilket gjort att de hamnat på Samspelet och blivit föremål för samverkan. Husmetaforen som tidigare presenterats är ett tydligt sätt att illustrera varför samverkan behövs när en individ är i behov av kontakt med flera olika myndigheter för att få sina behov tillgodosedda (SOU 1996:85). När behov av stöd från flera myndigheter föreligger har det i studien framkommit en svårighet i att samordna dessa utan en uttalad samverkansprocess vilket i vissa fall fått konsekvenser för brukaren genom att de fallit mellan stolarna. Med undantag av en respondent användes inte ”att falla mellan stolarna” som begrepp. Snarare handlade det om upplevelser av att bli runtskickad mellan olika myndigheter och känslan av att ingen egentligen tagit sitt ansvar fullt ut. Detta är inte något som problematiserades av intervjupersonerna i någon större utsträckning utan omnämndes när erfarenheter av myndighetskontakter berördes, som i detta exempel från en av intervjuerna. Det blev som att jag hamnade mellan springorna.

Utifrån Danermark och Kullberg’s (1999) samverkansfaktorer finns vinster med att verksamheten är lokaliserad i ett gemensamt hus och att det arbetas i ett team. På Samspelet finns samtliga aktörer representerade med utgångspunkt i samma byggnad där det 20

gemensamma arbetet utgår från deltagaren. Detta målas upp av samtliga respondenter då vikten av att ha en fast punkt att utgå ifrån poängteras. Utifrån husmetaforen är tanken med Samspelet att skapa den horisontella kommunikation som rent teoretiskt utifrån denna modell anses saknas mellan myndigheterna i de olika trapphusen. Genom att öppna upp för ett samarbete mellan handläggare från olika myndigheter tillgodoser Samspelet deltagarnas behov och därmed för dem närmare målet. Denna samverkan är något som också deltagarna uppmärksammat vilket bekräftas genom följande citat: När de samverkar som de gör här det är då det fungerar som det skall. Samspelet har verkligen en helhetssyn, det har jag inte varit med om tidigare. Utifrån genomgången ovan kan vi se att det finns en överensstämmelse mellan vald teori och deltagarnas egna upplevelser då flertalet aspekter som litteraturen behandlar också uppmärksammats och lyfts fram av deltagarna. Detta visar att deltagarna själva ser ett behov av samverkan. Sammanhanget de befinner sig i genom projektet Stegen syftar till samverkan och att tillgodose detta behov. Frågan är i vilken utsträckning deltagarna själva förstår vilket sammanhang de befinner sig i och varför.

6.2 Förstår deltagarna vilket sammanhang de befinner sig i och varför?

6.2.1 Sätt att se på sammanhanget

Genom tolkning av respektive intervjupersons svar går det att identifiera fyra olika sätt att se på det sammanhang de befinner sig i. Respektive synsätt har tilldelats ett begrepp som sammantaget kan tänkas beskriva den relationen som finns till den samverkan som sker. 1.

2.

3.

4.

Medresenären Den medvetne Deltagaren Den uppmärksamme

Medresenären

Det som är karaktäristiskt för medresenären är att denne inte vet vilket sammanhang hon eller han befinner sig i och därmed inte har någon vetskap om att samverkan sker. Medresenären är passiv i sitt deltagande och ”åker med” i projektet.

Den medvetne

Det som är karaktäristiskt för den medvetna är att denne vet vilket sammanhang hon eller han befinner sig i men vare sig ser eller känner den samverkan som sker. Med andra ord finns en medvetenhet kring vad samordningsförbundet skall verka för och förstår rent teoretiskt vad samverkan är men upplever inte att det tillämpas inom ramen för verksamheten.

Deltagaren

Det som är karaktäristiskt för deltagaren är att denne vet vilket sammanhang hon eller han 21

befinner sig i och både ser och känner av den samverkan som sker. Deltagaren är helt i samförstånd med Samspelet och dess projekt.

Den uppmärksamme

Det som är karaktäristiskt för den uppmärksamme är att denne är medveten om vilket sammanhang hon eller han befinner sig i och känner av den samverkan som sker även om den inte är synlig för blotta ögat. Dessa fyra sätt att se på samverkan kommer fortsättningsvis att användas kontinuerligt genom studien. Slutligen kommer en sammanställning av resultatets teman – information, mål och motivation, stöd, krav och anställbarhet – att göras utifrån dessa fyra sätt att se på samverkan. Detta i ett led att skapa tydlighet för läsaren.

6.2.2 Informationens betydelse

Genomgående har det varit skilda upplevelser från deltagarna kring vilken information som getts om vad Samspelet är och hur projektet Stegen kan stödja individens behov av insatser för att öka arbetsförmågan. Tillgång till denna information eller huruvida deltagarna tagit till sig av den information som getts är betydande för huruvida de sedan förstår vilket sammanhang de befinner sig i eller inte. En intervjuperson som tagit till sig av denna information berättar att detta hade en positiv inverkan. Det gjorde att jag kände det här lugnet av att vara här, och kunde slappna av för att jag visste vad det gällde. De som har fått och tagit till sig av informationen är

den medvetne, deltagaren

och

den uppmärksamme

. Det finns en vetskap hos dessa om Samspelets funktion samt sina skyldigheter och rättigheter som deltagare vilket målas upp i de historier som berättas. För att utveckla empowerment och känna sig empowered är det viktigt att det finns en medvetenhet kring vad verksamheten innebär och kan erbjuda (Hillborg 2013). Det kan tänkas att denna vetskap ger individen en ökad kontroll och skapar egenmakt. Den person som däremot inte fått eller tagit till sig av informationen är

medresenären

och här saknas den vetskap övriga respondenter besitter och därmed saknas resonemang om såväl funktion som skyldigheter och rättigheter. Såhär resonerar medresenären: Varför hit liksom? Det har jag inte förstått än idag men det gör mig ingenting att vara här. Utifrån empowermentperspektivet kan det tänkas att de personer som tillgodosett sig informationen och har vetskap om vilket sammanhang de befinner sig i känner sig mer empowered medan den som saknar denna snarare känner sig disempowered. 22

6.2.3 Mål och motivation

Enligt Propositionen 2002/03:132 skall målet med samverkan vara att få brukare att återgå i arbete eller studier. Enligt Danermark och Kullbergs (1999) främjande faktorer är det viktigt att det finns ett tydligt formulerat mål med samverkan. Målet med samordningsförbundet stämmer överens med samtliga respondenters egna målsättningar med den arbetslivsinriktade rehabiliteringen då de har som huvudmål att ta sig ut i en sysselsättning bestående av arbete eller studier efter avslutat projekt och därigenom bli självförsörjande. Jag längtar väldigt mycket efter att få bli egenförsörjande. Oavsett förståelse för sammanhanget deltagarna befinner sig i är samtliga motiverade till sitt deltagande. Tillgången till information, för de som tagit till sig den, gav en förståelse för sammanhanget de befinner sig i. Detta innebär dock inte att tillgången till informationen om Samspelet har påverkat den motivation deltagarna har. Edlund (2001) säger att det krävs motivation och en vilja för att rehabiliteras och återgå i arbete. En förutsättning för empowerment är som tidigare konstaterats att individen själv har en drivkraft och en önskan om att förändra något, i detta fall sina framtidsutsikter avseende arbete och studier (Carlberg 2006). Samtliga respondenter uppger att de är motiverade till sin arbetslivsinriktade rehabilitering även om motivationen ser olika ut för respondenterna. Därigenom lägger de en grund för empowerment genom en önskan att ta kontrollen över sina liv. Den motivation som finns utgår delvis från de mål, förutom att återgå i arbete, som deltagarna själva har. Exempel på detta är frihet från myndigheter, skapande av rutiner, en bättre hälsa och större målmedvetenhet. Det går också att utläsa en typ av motivation som inte kommer från deltagarna själva utan snarare från omgivningen som får personen i fråga att bli ”motiverad” till sitt deltagande. Denna typ av motivation bekräftas genom följande tankar: Jag kanske inte behöver gå hit men jag får problem då, så jag hade ju inget val… Jag hade ju inte det. I intervjuerna framkommer att så länge den egna målsättningen överensstämmer med målet för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och det finns en egen drivkraft hos deltagaren så verkar det inte spela någon roll vad motiven till deltagandet består i - så länge man deltar finns en förhoppning. Så länge jag är här så har jag en förhoppning. Jag skulle gå härifrån om jag inte skulle ha det.

6.2.4 Sammanställning

Bilden nedan är en sammanställning av den första frågeställningen avseende sammanhang, information, mål och motivation och har gjorts utifrån de begrepp som skapats för att påvisa de fyra synsätt som framträtt ur empirin. Under frågeställning två kommer det vidare belysas huruvida detta påverkar hur deltagarna ser på resultatet av sin arbetslivsinriktade 23

rehabilitering utifrån stöd, krav och anställbarhet. Detta kommer sedan att komplettera figuren nedan och presenteras som en avslutning av detta kapitel.

Medresenären Den medvetne

     Känner inte till sammanhanget Vare sig ser eller känner av samverkan Inte tillgodosett sig information Är motiverad till sitt deltagande Målsättning att ta sig ut i arbetslivet      Känner till sammanhanget Vare sig ser eller känner av samverkan Tillgodosett sig information Är motiverad till sitt deltagande Målsättning att ta sig ut i arbetslivet

Den uppmärksamme Deltagaren

     Känner till sammanhanget Både ser och känner av samverkan Tillgodosett sig information Är motiverad till sitt deltagande      Känner till sammanhanget Ser inte men känner av samverkan Tillgodosett sig information Är motiverad till sitt deltagande Målsättning att ta sig ut i arbetslivet Målsättning att ta sig ut i arbetslivet

Figur 2:

En sammanfattande bild av hur olika förhållningssätt har konstruerats ur materialet i relation till studiens frågeställningar.

6.3 Upplever deltagarna att sammanhanget har någon betydelse för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen?

6.3.1 Stöd

Vikten av stöd under rehabiliteringsprocessen lyfts fram av Hillborg (2010) som en viktig faktor. Inte minst mot bakgrund av att många har dåliga erfarenheter av stöd från respektive myndighet innan de blev föremål för samverkan. Bristfälliga myndighetskontakter är något som även framkommit i intervjuerna. Bland annat framkommer att ett helhetsperspektiv saknats, att takten och kraven inte ställts efter förmågan och att det råder en okunskap kring funktionsnedsättningar. Som deltagare på Samspelet upplevs att anpassningar görs utifrån detta, något som inte förekommit tidigare. Dåliga erfarenheter av kontakt med myndigheter har påverkat såväl lojalitet till myndigheter över lag som brukarens situation i form av stagnation vilket skapat disempowerment snarare än empowerment. Nedan exemplifieras de negativa aspekter av myndighetskontakter som av intervjupersonerna lyfts fram. Dessa avser såväl bemötandet som resultatet i sig. De har alltid rätt, de vet alltid hur jag mår. De vet allting om mig. De frågar mig inte utan de bara vet. De tar förgivet bara. De vet men jag vet inte liksom... Det är aldrig samma personer, det bygger inte upp någon tillit till systemet. 24

Även om det inte alltid har lett till någonting alla gånger så har de ändå försökt att hjälpa mig. Intervjupersonerna har fått en upplevelse av att i tidigare kontakt med myndigheter inte genererat i varken stöd eller hjälp som bidragit till en förändring av deras situation. Oberoende av upplevelsen av tidigare myndighetskontakter tror samtliga respondenter att de har ökade chanser att efter avslutat projekt återgå till arbete eller studier. Vikten av stöd från de professionella är något som tydligt genomsyrat intervjuerna. Moula (2009) menar att den professionella har en viktig roll i att stödja empowermentprocessen. I intervjuerna framkommer inte bara att stödet är viktigt utan också hur det tar sig uttryck, samordnarens roll som moraliskt stöd är något som lyfts fram av respondenterna. Samspelet hjälper mig att komma tillbaka till arbetslivet, på mina villkor. Här har jag det rätta stödet. Utifrån ett empowermentperspektiv kan det tänkas att det stöd som ges stärker deltagarnas självkänsla och bidrar till att de känner sig empowered. Eftersom självkänsla är något som skapas över tid och består i både bakslag och framgångar är stödet av stor vikt genom hela processen. En viktig aspekt av stödet som framkommer i intervjuerna är att det ges från en person som är konstant. Det handlar om att bygga upp en relation med sin samordnare och att personen i fråga är insatt vilket gör att deltagaren inte behöver återberätta sin situation i varje nytt möte. Detta målas också upp av Danermark och Kullberg (1999) som en främjande samverkansfaktor.

6.3.2 Krav

I en av intervjuerna framkommer det att det i tidigare myndighetskontakter har det funnits en förväntan om mer eget initiativ än vad som funnits förmåga till och att det snarare fått negativa konsekvenser än genererat goda förutsättningar för den egna situation och framtiden. I dessa kontakter har personen snarare upplevt disempowerment än empowerment vilket inte varit till gagn för vare sig hälsa eller utveckling och istället påverkat det dagliga livet i negativ riktning. Som deltagare på Samspelet har de nu lyckats vända detta i en positiv riktning, empowerment, genom det engagemang och den förståelse och anpassning som finns. Det märks att de är engagerade och man känner sig inte som att man är totalt blåst här. Det känns som att de förstår mer vad det handlar om för mig och vad jag behöver hjälp med än vad någon annan instans gjort. Hillborg (2010) för ett resonemang om kontraproduktiva konsekvenser då personer förväntas ta ett större ansvar för sin egen situation än vad som förmåtts och att detta inte genererar bättre hälsa och förutsättningar för att återgå i arbete eller studier. På så sätt skapas disempowerment. I motsats till Hillborg (2010) pratar Carlberg (2006) om den motsatta problematiken – att ställa för låga krav. För lågt ställda krav och förväntningar ger inte plats åt någon personlig utveckling och detta har en negativ inverkan på den egenmaktsprocess individen går igenom på sin väg att bli empowered (Carlberg 2006). Inställningen till kravlösheten hos intervjupersonerna är varierande men ett återkommande tema är att de krav 25

som ställs inom ramen för det projekt de ingår i är låga. Detta gestaltas bland annat på följande sätt: Jag tycker man har rätt att ställa lite krav när man hamnar här. Det är lite låg nivå, både på aktiviteterna och informationen. Jag vill gärna ha lite mer utmaningar, det finns massa möjligheter för vad man kan göra. Man tar liksom lite i folk som med bomullshandskar. Man är inte dum i huvudet för att man har en diagnos. Ett annat led i att stärka egenmakten är att delta i aktiviteter som upplevs meningsfulla och som för en närmare sitt mål (Hillborg 2013; Hillborg 2010). I intervjuerna går att utläsa ett önskemål om fler aktiviteter och mer information som är till nytta för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Carlberg (2006) myntar begreppet "pysselsättning" vilket förklaras som en sysselsättning utan mening. Pysselsättning är något som en av respondenterna kan sägas ge uttryck för genom följande uttalande. Det är väl trevligt att dricka kaffe och prata lite grann men det ger mig egentligen ingenting. Oavsett det faktum att inte alla respondenter tycker att de aktiviteter som erbjuds har ett syfte och fyller någon funktion kan det i studien utläsas att det är viktigt med social samvaro och gemenskap vilket tillgodoses genom aktiviteterna. Carlberg (2006) pratar om den sociala mobiliseringen som ett kollektiv kan skapa och hur det dels ger utrymme för utveckling av den egna makten samtidigt som ett kollektiv har en möjlighet att tillsammans lättare skapa förändringar.

6.3.3 Anställbarhet

Att ha ett arbete är ett grundläggande behov (Westerlund 2007). Önskan om att efter avslutat projekt etablera eller återetablera sig på arbetsmarknaden är något som genomsyrar de resonemang som intervjupersonerna för. En aspekt av framtida chanser att återgå i arbete eller studier som av intervjupersonerna diskuteras är det faktum att även om förutsättningarna för att återgå i arbete blivit större efter tiden på Samspelet så förändrar det inte den syn som finns i samhället på funktionsnedsättningar av olika slag. Bara för att man har psykisk ohälsa eller har en diagnos är man inte dum i huvudet. Oavsett hur väl rehabiliterad du är innebär inte det per definition att arbetsmarknaden kommer se dig som anställbar. Detta pratar Jacobsson & Seing (2013) samt Melén (2009) om i termer av arbetsförmåga och anställbarhet. Även om dessa ord inte nämns under intervjuerna framkommer tankar kring framtida anställningar utifrån de förutsättningar som finns. Det är inte ett avkapat ben eller en rullstol, det sitter i huvudet men man behöver vare sig vara dum i huvudet eller lat för det. 26

Oavsett om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen mynnar ut i en anställning eller ej upplever deltagarna att de genom projektet fått en större kontroll och bättre förutsättningar för att möta arbetsmarknaden. Inte minst genom det stöd som projektet innefattar. Detta ser Övrelid (2007) som en frigörelse för individen. Hypotetiskt sett kan känslan av den ökade kontrollen och de förbättrade förutsättningarna göra att individen kan känna empowerment och därmed bättre möta de värderingar och attityder som finns i samhället.

6.4 Sammanfattande resultat

Resultatet visar att majoriteten av respondenterna vet vilket sammanhang de befinner sig i och varför. Det visar sig också att vetskapen om sammanhanget och hur synlig samverkan är inte spelar någon roll för hur deltagarna ser på sina möjligheter att återgå i arbete eller studier efter avslutad rehabilitering. Nedan följer en sammanställning av de båda frågeställningarna utifrån de fyra synsätt som framkommit. Utifrån detta noteras att det som skiljer sig åt mellan de olika typerna är vetskap om sammanhang, hur deltagaren uppmärksammar den samverkan som sker samt om information tagits in eller ej. I övrigt är samtliga punkter samstämmiga oavsett typ.

Deltagaren

     

Medresenären

        Känner inte till sammanhanget Vare sig ser eller känner av samverkan Inte tillgodosett sig information Är motiverad till sitt deltagande Målsättning att ta sig ut i arbetslivet Poängterar vikten av stöd för en lyckad rehabilitering Påtalar kravlöshet under rehabiliteringen Har större tilltro till sina chanser efter påbörjat projekt   Känner till sammanhanget Både ser och känner av samverkan Tillgodosett sig information Är motiverad till sitt deltagande Målsättning att ta sig ut i arbetslivet Poängterar vikten av stöd för en lyckad rehabilitering Påtalar kravlöshet under rehabiliteringen Har större tilltro till sina chanser efter påbörjat projekt

Den medvetne

      Känner till sammanhanget Vare sig ser eller känner av samverkan Tillgodosett sig information   Är motiverad till sitt deltagande Målsättning att ta sig ut i arbetslivet Poängterar vikten av stöd för en lyckad rehabilitering Påtalar kravlöshet under rehabiliteringen Har större tilltro till sina chanser efter påbörjat projekt

Den uppmärksamme

        Känner till sammanhanget Ser inte men känner av samverkan Tillgodosett sig information Är motiverad till sitt deltagande Målsättning att ta sig ut i arbetslivet Poängterar vikten av stöd för en lyckad rehabilitering Påtalar kravlöshet under rehabiliteringen Har större tilltro till sina chanser efter påbörjat projekt 27

Figur 3:

En sammanfattande bild av hur olika förhållningssätt har konstruerats ur materialet i relation till studiens frågeställningar.

28

7. Diskussion

I detta kapitel kommer det föras en diskussion kring resultat och metodval. Här redogörs också för hur frågeställningarna har besvarats och de slutsatser som har dragits utifrån studiens resultat och analys. Syftet med denna studie har varit att undersöka vad deltagare vid ett finansiellt samordningsförbund har för erfarenheter av och tankar kring att vara föremål för samverkan mellan myndigheter. Studien utgår från två frågeställningar och båda är en förutsättning för att kunna besvara syftet. Den första frågeställningen handlar om huruvida deltagarna vid samordningsförbundet uppfattar vilket sammanhang de befinner sig i och varför. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna vet vilket sammanhang de befinner sig i och varför. Den andra frågeställningen handlar om ifall denna vetskap har någon betydelse för hur deltagaren ser på sin arbetslivsinriktade rehabilitering. Det visar sig att vetskapen om sammanhanget och hur synlig samverkan är inte spelar någon roll för hur de ser på sina möjligheter att återgå i arbete eller studier efter avslutad rehabilitering. Utifrån detta anses frågeställningarna besvarade vilket vidare innebär att studiens syfte är uppfyllt. Tanken med denna studie har också varit att komplettera den diskussion som ständigt förs på universitetet och under socionomutbildningen rörande det faktum att klienter och brukare faller mellan stolarna. Vår förhoppning har också varit att få fram ett material som kan komma att förbättra det tillvägagångssätt som idag finns i verksamheten samt att bidra till brukarinflytande.

7.1 Resultatdiskussion

7.1.1 Relation till tidigare forskning

Den forskning som finns att tillgå på fältet rörande samverkan i stort och brukares upplevelser av att vara föremål för samverkan överensstämmer med det som framkommit i denna studie. Framförallt så handlar det om vikten av stöd från professionella (exempelvis Hillborg 2010; Hillborg 2013; Moula 2009; Rönning 2007). I den tidigare forskning som presenterats till denna studie har vi sett hur begreppet samverkan utvecklats och att det finns ett behov av samverkan, inte minst inom det sociala arbetet med brukare som har mångsidig problematik. Resultatet av denna studie visar att behovet av samverkan är tydligt då tidigare kontakter med myndigheter diskuteras. Danermark och Kullberg’s (1999) främjande och hämmande faktorer har vi uppmärksammat används återkommande för att diskutera samverkan. Flertalet av dessa faktorer som sammanställdes för närmare 15 år sedan har i materialet målats upp som viktiga aspekter för rehabiliteringsprocessen. 29

7.1.2 Spelar vetskapen om sammanhanget någon roll?

Ur resultatet av denna studie har fyra olika sätt att uppleva samverkan och sammanhang kunnat tolkas fram. Majoriteten av respondenterna vet vilket sammanhang de befinner sig i och ser och/eller känner den samverkan som sker. Samtidigt finns det respondenter som upplever motsatsen, de vet inte sitt sammanhang och har därmed inte vetskap om den samverkan som sker. Oavsett, framgår det i resultatet att deltagarna är tillfreds med det projekt de deltar i. Utifrån detta finner vi det intressant att diskutera om det finns någon vinning i att uppfatta sitt sammanhang och den samverkan som sker eller inte. Viktigt att poängtera är att vår empiri baseras på den enskilde individens upplevelser snarare än att måla upp en bild av hur Samspelet fungerar och hur samverkan ser ut i detta specifika förbund. Att samverkan inte uppfattas, syns eller känns av innebär med andra ord inte att den inte existerar. Göransson (2007) och Statskontoret (2008) har i tidigare studier kommit fram till att samverkan i sig inte behöver vara synlig för att vara fungerande. Om vi väljer att definiera en fungerande samverkan som en samverkan som uppfyller sitt syfte, alltså att föra brukaren närmare arbetsmarknaden, kan det tänkas att det inte spelar någon roll om samverkan syns eller inte eftersom samtliga respondenter skattar sig vara närmare sitt mål än de var innan projektet startade. Det skall dock poängteras att detta gäller upplevelsen av huruvida respondenterna själva anser sig vara närmare arbetsmarknaden eller inte. För att föra en fullständig diskussion kring hur vetskapen om samverkan faktiskt påverkar samverkansmålet skulle intervjuer behöva göras med deltagare som redan avslutat sitt projekt vid Samspelet. För att ta reda på om detta har någon betydelse i praktiken skulle det också behövas en kontrollgrupp vid sidan om de som ingår i projektet Stegen.

7.1.3 Vad skapar känslan av de förbättrade förutsättningarna?

Som tidigare nämnts är arbete ett grundläggande behov (Westerlund 2007) och av stor betydelse för människor (Hillborg 2013). Samtliga respondenter i vår studie har en önskan om att på ett eller annat sätt återetablera sig på arbetsmarknaden och är överens om att förutsättningarna för etablering har ökat sedan de blev deltagare vid samordningsförbundet Samspelet. Frågan är vad det egentligen är som lagt grunden för känslan av de förbättrade förutsättningarna hos deltagarna. Handlar det om att samordning i sig skapar ett effektivare sätt att rehabilitera gentemot arbetsmarknaden eller är det så att samordningsförbundet skapar en arena med bättre förutsättningar att möta brukaren och därigenom erbjuda ett bättre stöd som i sin tur leder till empowerment? Resultatet har visat vikten av att ha en person som stöttar, i detta fall en samordnare, att det finns en gemensam målsättning och att få vara en del av ett socialt sammanhang. Utifrån detta kan det tänkas att det snarare är det faktum att en arena som är gynnande för deltagarna skapas än känslan av att insatserna blir skarpare. Oavsett om deltagarna ser eller känner den samverkan som sker så finns det ett större hopp om framtiden när det kommer till både hälsa och arbetsliv. Något vi funnit intressant i resultatet är den påtalade kravlösheten samt aktiviteter som inte fyller sitt syfte. Detta var inte något vi förväntat oss att få ut ur intervjuerna utan det var något som samtliga intervjupersoner själva tog initiativ till att prata kring. Vad vi förvånades över 30

var att detta inte på något sätt verkade påverka intervjupersonernas upplevelser av rehabiliteringsprocessen i en negativ riktning utan att de trots detta ansåg att projektet gav dem ökade förutsättningar. Detta blir intressant mot bakgrund av att kravlöshet inte lägger en grund för att utveckla empowerment (Carlberg 2006; Hillborg 2013) men att deltagarna detta tilltrots, utifrån ett helhetsperspektiv, signalerar att rehabiliteringsprocessen stärkt deras egenmakt och gjort dem empowered. Frågan är om det stöd som ges direkt från de professionella och indirekt via kollektivet väger upp dessa påtalade brister? Hur hade uppfattningen varit om respondenterna inte hade upplevt kravlösheten? I diskussionen kring den stärkta egenmakten är det också viktigt att tänka på att det kan vara skillnad på upplevelsen av att känna sig stärkt och att faktiskt vara det. En risk är att man utvecklat en känsla av att vara stärkt men att denna känsla raseras i mötet med ”verkligheten” när man märker att känslan faktiskt bara varit en känsla.

7.1.4 Slutsats

Den viktigaste slutsatsen som kan dras av studien är att oavsett vart motivationen kommer ifrån, vetskap av samverkan eller ej, och upplevelsen av projektet finns en tilltro till ökade chanser att ta sig in på arbetsmarknaden eller att återgå i studier efter avslutad rehabilitering. I enlighet med vad som tidigare konstaterats på området målas stödet upp som den viktigaste faktorn och att detta, snarare än en förbättrad arbetsförmåga och/eller en förbättrad hälsa, skapar det generella intrycket av projektet de deltar i. Utifrån detta kan det tänkas att Samspelet, som har som mål att förbättra deltagarnas förutsättningar för att återgå i arbete eller studier, uppfyller sitt syfte.

7.2 Metoddiskussion

Utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar har utgångspunkten varit att använda kvalitativ forskningsmetod då vi ansåg, med stöd av Trost (2010) och Malterud (2009), att denna metod skulle lämpa sig bäst. Syftet med studien har varit att besvara frågeställningarna som rör deltagarnas upplevelser av samverkan och deras arbetslivsinriktade rehabilitering. Hade ett kvantitativt angreppssätt valts hade frågeställningarna formulerats på ett annorlunda sätt. För att försäkra oss om att kunna besvara frågeställningarna, som inrymmer individens upplevelser, samt att få ett så rikt material som möjligt genomfördes intervjuer. Styrkan med att tillämpa en kvalitativ forskningsmetod är att forskaren har möjlighet att få en djupare kunskap och bredare förståelse om ett fenomen (Trost 2010). Efter studiens genomförande vidhålls fortfarande att denna metod lämpar sig bäst för att besvara studiens syfte och frågeställningar.

7.2.1 Datainsamlingsmetod och metodologisk utgångspunkt

En svaghet med att tillämpa en kvalitativ forskningsmetod är, enligt Kvale och Brinkmann (2009), att det inte ges möjlighet att generalisera studiens resultat på samma sätt som vid 31

kvantitativ forskning. I denna studie har inte syftet varit att kunna generalisera statistisk och det har funnits en medvetenhet kring denna problematik. Vi anser inte att detta varit en svaghet för denna studie då syftet inte varit att göra en allmän generalisering av resultatet. Däremot skulle den kunskap som framkommit kunna överföras och skapa en kompletterande förståelse för samverkan i andra samordningsförbund. Ett induktivt tillvägagångssätt har tillämpats. Ett induktivt arbetssätt handlar om att tillämpa ett bottom-up-perpektiv vilket innebär att utgångspunkt tas i det empiriska materialet (Malterud 2009). Vi ville ha ett öppet förhållningssätt i denna studie för att låta respondenternas svar styra oss i rätt teoretiskt riktning. Detta val baserades på att det från studiens start dels inte fanns en specifikt vald teori men också för att inte låsas fast vid en given teori och sedan låta det styra vårt resultat. Till denna kvalitativa studie valdes att intervjua brukare istället för professionella. Efter den litteratursökning som gjordes uppmärksammades att det fanns begränsad forskning som berörde just brukares upplevelser av samverkansprocesser. Vi tyckte att det vore intressant att komplettera den forskning som finns med brukarens perspektiv, inte minst för att brukarinflytande förespråkas starkt inom det sociala arbetet. Det hade varit intressant att låta deltagarna samlas i fokusgrupp men med hänsyn till den enskilde individens integritet valdes att göra enskilda intervjuer. Det hade också funnits en risk med att samla deltagarna till fokusgrupper mot bakgrund av att alla respondenter inte hade kommit till tals och fått berätta om sina upplevelser och erfarenheter. Risken hade varit att det blev mer generella diskussion än den genuina egna historian. Majoriteten av respondenterna har påtalat vikten av att bli sedda som individer och lyssnade till och det kan också kan knytas an till brukarinflytande. Det är också mot bakgrund av detta som vi valt att gå in i intervjuerna utan för mycket förkunskap vilket minimerat maktobalansen på grund av att deltagarna faktiskt varit de som besuttit den största kunskapen. Det finns en medvetenhet kring att utbildningen på socionomprogrammet tillgodosett oss information som kunnat påverka den egna förförståelsen. Denna medvetenhet har gjort att ett kritiskt förhållningssätt har tillämpats under hela forskningsprocessen. Mot bakgrund av detta har beslutet tagits att göra denna studie inom ett område som är relativt främmande för oss. På så vis har det lagts en grund för en mer objektivt syn även om det finns annan förförståelse som inte specifikt rör samverkan. Vi tänker också att det vi tillgodosett oss under utbildningen har varit till stor hjälp för att kunna förstå och tolka det insamlade materialet.

7.2.2 Gatekeeperproblematiken

Tillgången till respondenterna fick vi delvis genom en så kallad gatekeeper då idén till denna uppsats aktualiserades tillsammans med Samspelets förbundschef. Enligt lagen om finansiell samordning (SFS 2003:1210) § 7 p. 5 svarar samordningsförbundet för uppföljning och utvärdering av verksamheten. Samspelet var i behov av en utvärdering av sitt nya arbetssätt med mottagningsteamet och tanken var att genom denna studie kunde bidra till detta. Vi har dock varit tvungna att anta ett bredare perspektiv och istället behandla samverkan i stort. Från arbetets start har det funnits en medvetenhet kring den pliktkänsla som kan uppstå gentemot 32

verksamheten men detta upplevs inte ha varit ett problem. Tidigare har gatekeeperproblematiken omnämnts och hur den kan påverka studiens resultat. För att minimera denna risk har gatekeepern valt ut verksamhetsgrupper dit vi kommit och haft möjlighet att intervjua de personer som närvarat och velat delta. Med andra ord har gatekeepern inte direkt valt ut vilka personer som blivit föremål för intervjuerna, utan snarare vilken grupp av människor som skulle kunna bli föremål för studien. Om denna studie hade varit helt utlämnad till gatekeeperns urval hade detta sänkt reliabiliteten. Genom ovanstående åtgärd, där vår gatekeeper inte specifikt valt ut respondenter, har detta förhindrats. Vår pliktkänsla gentemot Samspelet är inte den enda som är av vikt att problematisera. En pliktkänsla kan även uppstå mellan respondent och verksamhet. Vi kan aldrig vara säkra på i vilken utsträckning deltagarna har valt att inte dela med sig av specifika delar mot bakgrund av pliktkänsla eller oron för att det de säger skall kunna härledas till dem som personer. Här har de etiska riktlinjerna bestående av de fyra huvudkraven fyllt en viktig funktion. Dock har upplevelsen varit att respondenterna känt sig trygga under intervjusituationen och inte hållits tillbaka. Detta har också uttryckts rent verbalt i vissa intervjuer.

7.2.3 Intervjutillfället

Malterud (2009) menar att oerfarna intervjuare kan påverka sina respondenters svar i en riktning där svaren blir abstrakta och forskaren går därigenom miste om individernas erfarenheter. Till viss del finns erfarenhet från intervjuer gjorda tidigare under utbildningen vilket kan ses som en fördel då validiteten kan påverkas av oerfarenhet. För varje intervjutillfälle genererades mer data och en trygghet skapades i rollen som intervjuare. Vad som också påverkat mängden data har berott på vem som varit respondent. En välutformad intervjuguide har vägt upp det faktum att det funnits en begränsad intervjuvana vilket gjort att syfte och frågeställningar kunnat besvaras.

7.2.4 Typindelning

Vi är medvetna om att den analys och typindelning som gjorts baseras på ett få antal intervjuer och att detta i sin tur påverkar kvaliteten av resultatet samt de slutsatser som dras utifrån detta, vilket kan ses som en svaghet med denna studie. Trots denna vetskap har valet gjorts att använda denna typindelning då det som framkommit under intervjuerna tydligt formade dessa olika sätt att se på sitt sammanhang. Idealet hade varit ett större antal intervjuer för att förhoppningsvis ha kunnat dra slutsatser av högre kvalitet men detta gick inte att inrymma inom ramarna för denna studie. Vad som hade varit intressant hade varit att se om fler intervjuer till antalet hade skapat flera typindelningar och därmed flera sätt att se på samverkan eller om det istället koncentrerats kring de typer som redan identifierats inom ramarna för denna studie och därmed skapat tyngd i de slutsatser som dragits. 33

7.3 Förslag till vidare forskning

Utifrån den begränsade forskning som finns gällande brukarens perspektiv på samverkan och samverkansprocessen, i jämförelse med de professionellas perspektiv, anser vi att forskningen som utgår från detta perspektiv behöver kompletteras. Detta mot bakgrund av att samverkan som arbetsform kan komma att förbättras och effektiviseras genom nyvunnen kunskap. Det vore intressant att få följa upp de personer som varit respondenter i denna studie för att se vad som hänt en tid efter avslutat projekt. Lyckas de ta sig ut på arbetsmarknaden eller i studier? Hur har den sammanlagda projekttiden påverkat vilka de är idag? Finns fortfarande känslan av empowerment kvar? Detta vore intressant att komplettera vår nuvarande studie med för att få en bredare kunskap om samverkan ur ett brukarperspektiv. 34

Referenslista

Ahrne, G. & Svensson, P. (2011). Att designa ett kvalitativt forskningsprojekt. I Ahrne, G. & Svensson, P. (red.)

Handbok i kvalitativa metoder.

Stockholm: Liber. s. 19-33. Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008).

Tolkning och reflektion- vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod.

Lund: Studentlitteratur AB. Andersson, A., Ekberg, K., Enthoven, P., Kjellman, G., Ockander, M., Skargren, E., Åkerlind, I. & Öberg, B. (2003).

Vad är en god arbetslivsinriktad rehabilitering? Slutsatser baserade på en litteratursammanställning.

Linköping: Institutionen för hälsa och samhälle. Linköpingsuniversitet. Andersson, G. & Swärd, H. (2008). Etiska reflektioner

.

I Meeuwisse, A., Swärd, H., Eliasson Lappalainen, R. & Jacobsson, K

.

(red.)

Forskningsmetodik för socialvetare.

Stockholm: Natur & Kultur. s. 235-249. Andersson, J., Åhgren, B., Bihari Axelsson, S., Eriksson, A. & Axelsson, R

.

(2011).

Organizational approaches to collaboration in vocational rehabilitation—an international literature review.

International Journal of Integrated Care,

3, 1-10. Arbetsförmedlingen (2011).

Samordna rehabiliteringen. Stöd till utveckling av arbetsinriktad rehabilitering för personer med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning.

Tillgänglig: http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.64d282e12fd576d91d80001921/samordna rehab.pdf [140424]. Askheim, O-P. (2007). Empowerment – olika infallsvinklar. I Starrin, B & Askheim, O-P. (red).

Empowerment i teori och praktik.

Malmö: Gleerup. s 18-32. Aydin, E. Bergendorff, S. Josephson, M. Johansson, P. & Sohlberg, I. (2010).

Arbetslivsinriktad rehabilitering.

Stockholm: Inspektionen för socialförsäkringen, parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Carlberg, A. (2006).

Ett bättre liv är möjligt. Om empowerment och social mobilisering

. Stockholm: Verket för näringslivsutveckling. Danermark, B. & Kullberg, C. (1999).

Samverkan: välfärdsstatens nya arbetsform.

Studentlitteratur: Lund. Edlund, C. (2001).

Långtidssjukskrivna och deras medaktörer – en studie om sjukskrivning och rehabilitering.

Umeå: Larsson & Co’s Tryckeri AB. Eide, T & Eide, E. (2006).

Kommunikation i praktiken - relationer, samspel och etik inom socialt arbete, vård och omsorg.

Stockholm: Liber. 35

Ekberg, K. (2009). Faser i arbetslivsinriktad rehabilitering.

Socialmedicinsk tidskrift

, 3, 210 219. Eriksson, U-B., Engström, L-G., Starrin, B. & Jansson, S. (2008).

Falling between two stools; how a weak co-operation between the social security and the unemployment agencies obstructs rehabilitation of unemployed sick-listed persons.

Karlstad: Department of Health and Environmental Sciences and Department of Social Studies. Karlstads universitet. Försäkringskassan (2012).

Socialförsäkringsrapport 2012:14. Sjukskrivningar i olika yrken under 2000-talet. Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd år 2002–2010.

Stockholm: Avdelningen för analys och prognos. Försäkringskassan. Tillgänglig: http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/8966357e-bdb0-41e1-9db1 e86b216aaab1/pm12_76_rapp.pdf?MOD=AJPERES Tillgänglig: [140517] Gerner, U. (2005).

De sjukskrivna i rehabiliteringsprocessen – hinder och möjligheter

. Diss. Stockholm: Institutionen för socialt arbete, Socialhögskolan. Stockholms universitet. Göransson, Å. (2007).

Samverkan fungerar när den inte märks – brukares erfarenheter av myndigheters samverkan kring multibehovsfamiljer

. Eskilstuna: Institutionen för Samhälls- och Beteendevetenskap. Mälardalens folkhögskola. Hillborg, H. (2010).

Erfarenheter av rehabiliteringsprocessen mot ett arbetsliv - brukarens och de professionellas perspektiv

. Diss. Örebro: Örebro Universitet. Hillborg, H. (2013).

Hur kan arbetsterapeuter främja ”empowerment”, aktivitet och delaktighet på vägen mot ett arbetsliv?

Västernorrland: FoU Västernorrland. Tillgänglig: http://www.fsa.se/Min-profession/Utbildning-och-forskning/Forskning-i-praxis/2013/Psykisk funktionsnedsattning-Occupational-deprivation-och-avsaknad-av-kontroll-Hur-kan arbetsterapeuter-framja-empowerment-aktivitet-och-delaktighet-pa-vagen-mot-ett-arbetsliv/ [140517]. Hörnemalm, J. (2008).

”Samverkan är ett magiskt ord”- Motstridiga ambitioner och ideal i nätverksorganisering.

Diss. Luleå: Tekniska Universitetet. Jacobsen, D-I. (2012).

Förståelse, beskrivning och förklaring. Introduktion till samhällsvetenskaplig metod för hälsovård och socialt arbete.

Lund: Studentlitteratur AB.

Jacobsson, K. & Seing, I. (2013). En möjliggörande arbetsmarknadspolitik? Arbetsförmedlingens utredning och klassificering av klienters arbetsförmåga, anställbarhet och funktionshinder

.

Arbetsmarknad & Arbetsliv,

19 (1), 9-24. Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009).

Den kvalitativa forskningsintervjun.

Lund: Studentlitteratur AB. Malterud, K. (2009)

Kvalitativa metoder i medicinsk forskning.

Lund: Studentlitteratur. 36

Marnetoft, S-U. (2000).

Vocational Rehabilitation of Unemployed Sick-listed People in a Swedish Rural area. An individual-level study based on social insurance data

. Diss. Stockholm: Karolinska institutet. Melén, D. (2009). Med arbetsförmåga, utan anställningsbarhet.

Socialmedicinsk tidskrift

, 3, 229-237. Moula, A. (2009). (red.). Empowermentorienterat socialt arbete. Lund: Studentlitteratur. Patel, R. & Davidson, B. (2003).

Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning.

Lund: Studentlitteratur. Proposition 2002/03:132.

Finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.

Stockholm: Socialdepartementet. Rönning, R. (2007). Brukarmedverkan och empowerment. I Starrin, B & Askheim, O-P. (red.).

Empowerment i teori och praktik

. Malmö: Gleerup. s. 33-47. Samspelet. (2013).

En utvärdering av verksamhet finansierad av Samspelet 2013

. Karlstad: Samspelet. SFS 1986:223.

Förvaltningslagen.

Stockholm: Justitiedepartementet. (SFS 2000:628)

Förordning om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet. SFS 2003:1210.

Lag om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser.

Stockholm: Socialdepartementet. Socialstyrelsen (2011).

Tillvägagångssätt för att ta fram definitionsförslagen till begreppen samverkan, samarbete, samordning, samråd, synkronisering samverkan och samarbete.

Stockholm. Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/terminologi/Documents/Bakgrund_och_tillvagagangssatt_samv erkan_mfl.pdf [2014-02-21]. Sohlberg, P. & Sohlberg, B-M. (2012).

Kunskapens former – vetenskapsteori och forskningsmetod.

Malmö: Liber AB. SOSFS 2007:10.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering.

Stockholm: Socialstyrelsen. SOU 1996:85.

Egon Jönsson - en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet

. Stockholm: Socialdepartementet. Statskontoret (2008).

Effekter av Finsam.

Stockholm: Socialdepartementet. Tillgänglig: www.statskontoret.se/upload/publikationer/2008/200816.pdf [140517] 37

Trost, J. (2010).

Kvalitativa intervjuer

. Lund: Studentlitteratur AB. Vetenskapsrådet (2002).

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.

Stockholm: Elander Gotab AB. Tillgänglig: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf [20140221]. Westerlund, H. (2007). Det finns bruk för alla. I Starrin, B & Askheim, O-P. (red).

Empowerment i teori och praktik.

Malmö: Gleerup AB. s. 90-103. Willumsen, E., Ahgren, B. & Odegård, A. (2012). A conceptual framework for assessing interorganizational integration and interprofessional collaboration

. Journal of Interprofessional Care

, 26, 198-204. Wåhlin, C. (2012).

The Rehabilitation Process for Individuals with Musculoskeletal and Mental Disorders - Evaluation of Health, Functioning, Work Ability and Return to Work.

Linköping: University Medical Dissertations. Zimmermann, M. A. (1995). Psychological Empowerment: Issues and Illustrations.

American Journal of Community Psychology

, 23 (5), 581-599. Övrelid, B. (2007). Empowerment är svaret, men vad är frågan? I Starrin, B & Askheim, O-P. (red).

Empowerment i teori och praktik

. Malmö: Gleerup AB. s. 48-61.

Internetkällor

Nationalencyklopedin [Elektronisk ]. Tillgänglig: http://www.ne.se/lang/empowerment [140512] Nationella nätverket för samordningsförbund (2014). [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.nnsfinsam.se/lagstiftning---finsam.aspx [140414] Samordningsförbund (2014). [Elektronisk]. Tillgänglig: www.samordningsförbund.se [140414] Samspelet. (2014). [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.samspelet.se [2014-02-14] Socialstyrelsen (2014). Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/funktionshinder/rehabiliteringhabilitering/samverkan [140414] SUSAM (2014). [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.susam.se/finsam/om_finsam/ [140414] 38

Bilagor

Bilaga 1

Intervjuguide: Att vara föremål för samverkan

Innan samverkan

  Hur ser din bakgrund ut avseende arbete och/eller studier? Hur har dina tidigare kontakter med de berörda parterna sett ut? - Hur upplevde du dessa? - Fick du det stöd du behövde?

Under samverkan

      Hur aktualiserades Samspelet? - Vilken information fick du? - Vad tänker du att denna information haft för betydelse för dig? - Hur såg din motivation ut? Vad hade du för tankar kring vad Samspelet skulle kunna erbjuda dig för stöd? - Vad hade du för förväntningar? - Vad hade du för mål med att delta i Samspelet? Vad tyckte du om att ansöka till Samspelet? Hur upplevde du Samspelets inledningsfas? - Berätta om studiebesöket! - Berätta om det första gemensamma mötet! - Hur kändes det att så många var med? - Vad upplever du att du fick för bemötande från parterna? - Kändes det som att parterna var uppdaterade om din situation? Vilket inflytande tycker du att du hade under mötet? - Hur delaktig var du i kartläggningen? Hur märker du som deltagare att parterna samarbetar/samverkar? 39

      - Är samverkan synlig? - Upplever man att man är föremål för samverkan? - Har det någon betydelse? Upplever du att du får den tid och det stöd du behöver? - I så fall å vilket sätt? Är det någon skillnad i stöd emot hur det var innan? - Vad har i så fall blivit annorlunda? Har representanterna varit desamma hela tiden eller har de bytts ut? - Vad har detta för betydelse? Upplever du att parterna har samma mål för dig? - Vad har det för betydelse? Hur upplevs inflytande och engagemang hos de olika parterna? - Hur upplever du att detta påverkar samordningen/vilka konsekvenser får det? Hur ser du på att Samspelet är lokaliserat till ett gemensamt hus? - Vad är positivt med att ha alla kontakter samlade? - Vad är negativt med att ha alla kontakter samlade?

Efter samverkan

 Hur ser du på dina möjligheter att återgå i arbete eller studier efter tiden på Samspelet? - I jämförelse med innan?

Avslutning

  Har du några tips på vad man skulle kunna göra annorlunda för att du som deltagare skall känna dig nöjd? Är det något annat du vill skicka med oss? 40

Bilaga 2

Hej! Vi är två socionomstudenter som denna termin skall skriva vår C-uppsats. Vi kommer i vår uppsats att ha Samspelet som utgångspunkt. Tanken är att verksamheten genom våra intervjuer skall få ett underlag för vad ni som deltagare tycker samt att vi skall få ett underlag för att skriva vår uppsats som handlar om samverkan. I intervjuerna kommer det att vara fokus på er upplevelse och era tankar kring Samspelet och samverkan. Intervjuerna kommer att äga rum på Samspelet under vecka 17 och 18. Vi kommer att ta de forskningsetiska principerna, enligt Vetenskapsrådet, i beaktning. Vi kommer att uppfylla de fyra huvudkraven - informationskravet, nyttjandekravet, samtyckeskravet och konfidentialitetskravet. Ur det färdigställda materialet kommer man vare sig kunna utläsa vilka som intervjuats eller vem som har sagt vad. Genom att ställa upp på intervjun samtycker du till att vi får lov att använda informationen som lämnats till vår C-uppsats och du kan när som helst välja att ta tillbaka ditt samtycke. Vi kommer inte att använda den information som ges vid intervjuerna till något annat än vår C-uppsats. Intervjuerna kommer att spelas in för att sedan lyssnas igenom och skrivas in i ett dokument. Inspelningarna och avskrivningarna kommer sedan att förstöras. Om du har några frågor är du välkommen att kontakta oss eller prata med projektansvarig. Med vänliga hälsningar Alexandra Godtman & Sanna Hansson-Böe

Kontaktuppgifterna har vid uppsatsens publicerande tagits bort från informationsbrevet.

41