Transcript läs som pdf!

HARBETSPLATSDEMOKRATI
H6 TIMMARS ARBETSDAG
Ingen tid för inflytande?
Demokrati kommer inte som ett brev på posten
I
SOMRAS BÖRJADE JAG JOBBA som brevbärare på Bring
Citymail. Postmarknaden konkurrensutsattades 1993 då brevmonopolet slopades. Året efter blev det statliga Postverket ett
statligt aktiebolag vid namn Posten AB och detta ledde till att antalet postterminaler och -kontor minskade kraftigt under 90-talet.
Postens största konkurrent är Bring Citymail som främst verkar
i våra tre storstadsområden och ägs av norska staten. Detta faktum
kan verka mycket paradoxalt då norska staten bidrar till att öka
pressen på svenska brevbärare. Men svenska statliga företag är lika
goda kålsupare. Ett bra exempel är Vattenfall som äger kraftverk
och energiföretag över hela Europa.
Att vara brevbärare innebär att man får mycket motion och frisk
luft. En vanlig arbetsdag börjar klockan sju med att man sorterar
post för att sedan dela ut posten på antingen cykel, moped eller bil.
Vanligtvis slutar vi runt 15.30-16 men detta kan variera oerhört.
Anledningen till detta kommer jag till lite senare.
Det finns en oerhörd yrkesstolthet i jobbet som brevbärare.
Förutom att det är ett viktigt jobb så tror jag att det grundar sig
mycket i faktumet att vi delar ut posten oavsett om det är 30 grader
varmt eller isande snöstorm. Det är också det här som är ett av de
grundläggande problemen för oss brevbärare. Meningen "posten
ska ut" är vanligt förekommande inom företaget. Och tack vare
underbemanning, mycket post och dåliga väderförhållanden så
kan det bli en hel del stress och övertid som leder till fysisk och psykisk påfrestning som inte är allt för nyttig för oss arbetare.
Vi har rätt att gå hem enligt schemat (som sätts tre veckor i förväg) men man vill ju samtidigt inte sätta sina kollegor i en jobbig
sits när det är mycket att göra så allt för ofta kan det leda till att man
jobbar över till så sent som 18-19 och måste tacka nej till någon fritidsaktivitet.
Konkurrensen på postmarknaden gör att de olika aktörerna
måste "rationalisera" som det så fint heter. Ordet rationell låter väldigt logiskt och smart men i själva verket leder rationalisering till
en tillbakapressning av arbetarnas villkor och löner för att företagets vinster inte ska hotas. Detta händer både inom statliga Posten
(som nyligen aviserade om en nedskärning på 10 000 tjänster) och
de privata konkurrenterna (Citymail ska spara 50 miljoner i kommande budget).
DET ÄR VIKTIGT MED FACKLIG ORGANISERING men man ska inte
glömma att facket har pampstyre precis som företaget i sig och att
facket aldrig kommer bidra till en upplösning av det rådande klassamhället. Men det kan ge oss ungdomar nyttig erfarenhet i organisering samt hur samhället och arbetslivet fungerar. Genom att
vara engagerad i facket får man på nära håll se hur problematisk
den socialdemokratiska "svenska modellen" är för oss arbetare. Vi
får det oftast lite bättre för varje kollektivavtal som sluts men samtidigt så ökar ju företagens vinster för varje år och vi har fortfarande minimal makt på våra arbetsplatser.
På mitt kontor så är våra coacher (en form av inofficiell titel inom
företaget på vanliga brevbärare som har lite mer ansvar) noga med
att påpeka att alla ska hjälpa varandra innan de själva sticker ut på
sin runda. Men som jag har hört när jag har varit på fackliga möten
så är detta inte ett faktum på många andra kontor. Istället för att vi
ska hjälpas åt som ett kollektiv så ska alla köra sitt eget race. Detta
bidrar ju givetvis till att minska intresset för facklig och radikal
politisk organisering eftersom att det i högsta grad är en kollektivistisk idé.
Ett sätt för företaget att maximera sin vinst är att använda sig av
timvikarier som man ringer in vid behov. Dessa daglönare kommer
oftast in vid 10 och sätter sig genast på cykeln och börjar dela posten som någon annan redan har packat ner för dem. När de sedan
kommer in från utdelningsrundan så går de hem för dagen. På
detta vis så kommer de inte in lika bra i arbetsuppgifterna och
framför allt sammanhållningen.
Jag kan faktiskt inte förstå argumentet att företaget vill ha ett antal
personer att kunna ringa in för att täcka upp vid sjukdom och
posttoppar. Det ideala hade varit att alla anställda hade en fast
tjänst och att vi inte jobbade över vår kapacitet (som vi helt klart gör
idag) för då hade vi klarat av en situation där två kollegor är sjuka
samma dag utan att behöva ringa in timvikarier. Semestervikarier
är givetvis något som behövs och detta är en jättebra möjlighet för
gymnasie- och högskolestuderande att få värdefull arbetslivserfarenhet.
ISTÄLLET FÖR EN KONKURRENSUTSATT postmarknad så tycker jag
att vi borde ha det som förr med ett statligt postverk som hanterar
både brev, paket och tidningar samt har tillräckligt med postterminaler och -kontor över hela landet.
Privateriseringar påverkar samhällsbärande funktioner som
post, energi, telefoni, kollektivtrafik, skola, vård och omsorg otroligt mycket. Genom att privatisera och marknadsanpassa dessa
områden så pressas arbetarna tillbaka eftersom att vinsten alltid
ska gå först. Detta leder till sämre arbetsvillkor och att många förlorar sitt jobb vid nedskärningar. Det påverkar givetvis också hela
samhället eftersom att vi alla är beroende av att sådan service fungerar dagligen.
Genom att fler organiserar sig i facket så kan vi absolut få tryggare anställningsvillkor, bättre arbetsmiljö och högre ingångslöner.
De grundläggande problemen är dock konkurrensen samt samarbetet mellan arbetsgivare och fackförbund som råder, eller den
svenska modellen som det så fint heter. Det är
först när vi förstatligar postväsendet som
kampen för riktig arbetsplatdemokrati och
makten över våra liv kan börja på allvar! H
Mikael Westerberg, 21 år, brevbärare
8
REBELL NR
2-12
Folkligt deltagande i opinionsarbete och föreningsliv är oumbärligt för en fullvärdig demokrati. Men vem orkar engagera sig
efter en hård arbetsdag eller när man oroar sig för om pengarna ska räcka? Rebell har träffat tre ungdomar som menar att
arbetstidsförkortning är en demokratisk nödvändighet.
-M
TEXT: JONATHAN LAGNEBJÖRK
an orkar inte riktigt ta till sig
av vad som händer i samhället
efter åtta timmars arbete. Då
är det inte konstigt att folk inte orkar organisera sig. Och jobbar man mindre än heltid då har man fullt upp med att oroa sig
över
sin
ekonomi.
Skulle vi införa sex timmars arbetsdag så skulle fler ha tid för politiken.
Det säger 24-åriga
Emanuel Andersson.
Han jobbar som däckmontör och tycker att
det är konstigt att vi
Emanuel
fortfarande arbetar åtta
timmar om dagen.
Andersson
- Det finns en massa
fördelar med att sänka arbetstiden. Sverige
skulle bli mycket mer demokratiskt om fler
organiserade sig och la sig i vad som händer i samhället. Förutom de rent politiska
fördelarna så skulle det innebära att lönerna ökade för de som jobbade deltid.
Tvingas man att jobba exempelvis sex timmar om dagen så skulle man plötsligt vara
heltidsanställd, med en heltidslön.
Emanuel menar att det skulle öka jämställdheten i Sverige och tillägger att det är
främst kvinnor som arbetar deltid.
- Det är många fler män som jobbar heltid och därför skulle en förkortning av
arbetstiden vara jättebra. För då skulle
löneskillnaderna mellan män och kvinnor
minska när fler kvinnor blir heltidsanställda.
TIM ECKERLING ÄR 16 ÅR och pluggar på
gymnasiet. Han berättar att han är bekymrad över ungdomsarbetslösheten i Sverige.
- Jag som student är orolig över att inte
få något jobb när jag är klar med mina studier, eftersom det är så hög ungdomsarbetslöshet. Arbete är en mänsklig rättighet,
men med Moderaternas politik så är det
vissa som har jobb och tjänar mycket,
medan andra inte får ett
arbete överhuvudtaget.
Jag förstår inte varför vi
inte kan dela på jobben?
Med
sex
timmars
arbetsdag så skulle fler
kunna få arbete.
Tim säger att det är
just därför som sex timmars arbetsdag är en
Tim Eckerling demokratisk reform.
För att Sverige skulle bli
jämlikare.
- Får fler arbete så skulle klasskillnaderna minska. Idag lever vi ett kapitalistiskt
system där de som har pengar kan påverka
samhället mycket mer. De har helt enkelt
större inflytande. Utan pengar har man
ingenting att säga till om.
BREVBÄRAREN NILS RÅSTANDER, 20 år,
säger att sex timmars arbetsdag skulle göra
att folk hade mer tid över att engagera sig
politiskt.
- Om vi hade sex timmars arbetsdag så
skulle man ha mer fritid. Jag skulle kunna
lägga mer tid på mina
fritidsintressen, men
också arbeta mer politiskt. Antagligen skulle
fler organisera sig eftersom de skulle ha tid till
det.
Nils menar att om
Nils
fler skulle organisera
Råstander
sig så skulle Sverige bli
mer demokratiskt.
- Demokrati handlar om att alla ska vara
med och bestämma, men så är det inte
Sverige. Vi får bara rösta var fjärde år på
partier som tycker ungefär likadant. Det
tycker inte jag är särskilt demokratiskt. Om
fler var engagerade i politiken mellan valen
och inte bara under dem så skulle det bli
FAKTA
Arbetstidsförkortning
1919 infördes åtta timmars
arbetsdag i Sverige. Tidigare
hade den genomsnittliga
arbetstiden för arbetare varit
12-13 timmar om dagen. Man
var bara ledig på söndagar.
Först 1971 infördes 40 timmars arbetsvecka det vill säga
att man också var ledig på
lördagar.
Sverige har en arbetslöshet på
7,8 procent och en ungdomsarbetslöshet på 25,2 procent.
Samtidigt har Sveriges BNP
tredubblats sedan 1960.
bättre. Eftersom desto fler som är involverade i demokratin desto mer demokratisk
blir den.
Nils tillägger att sex timmars arbetsdag
skulle ge väldigt många fler jobb. Han
skrattar och säger att posten skulle behöva
dubbla antalet anställda för att klara av sitt
uppdrag.
- Det är antagligen därför det finns ett
sådant stort motstånd mot sex timmars
arbetsdag. För om man sänkte arbetstiden
utan att sänka lönen så skulle företagen
göra mindre vinst. Det är därför de argumenterar för lönesänkningar istället.
Problemet är bara det att sänkt lön inte
minskar arbetslösheten. Självklart finns det
enstaka fall där de kommer anställa en till,
men på de flesta ställen kommer de bara
öka vinsten istället. Det är på de företagen
som bygger ut sin verksamhet som de
nyanställer, men de kommer anställa även
om lönen är högre. H
REBELL NR
2-12
9