Transcript Tyst kunnande i arbetslivet - folder - Institutionen för sociologi och

Tyst kunnande i arbetslivet
En metod framtagen genom projektet Livspondus
1
Innehåll
Tyst kunnande
sid 3
Synliggöra tyst kunnande
– ett projekt föddes
sid 5
Metoden kompetenslaboratorier
sid 6
Deltagare berättar
– tyst kunnande gör skillnad!
sid 9
Teorier om tyst kunnande i arbetslivet sid 10
Resultat vi har sett hittills sid 13
Gynnsamma förutsättningar på arbetsplatsen
sid 14
Vilka är vi?
sid 15
2
Tyst kunnande
“Jag visste inte att jag kunde så mycket!”
Alla bär vi på kunskap som ”sitter i ryggmärgen”, eller
kommer till oss som en ”magkänsla”. Många gånger behöver
beslut fattas snabbt, och vi litar på att känslan i magen leder
oss rätt. Trots att vi omger oss med böcker och manualer,
som alla är exempel på explicit kunskap, är det ”den rätta
känslan”, erfarenheten och våra färdigheter som avgör om
och hur vi klarar av våra uppgifter. Tyst kunskap är precis det,
den rätta känslan. När vi agerar utifrån känslan, omsätter den
i handling, då omsätter vi den tysta kunskapen i tyst kunnande.
Det tysta kunnandet baseras på tidigare erfarenheter. Det
fungerar som en personligt färgad förmåga, ett självtillverkat
“verktyg”, som vi omedvetet använder när vi griper oss an
problem, värderar olika fenomen och tar ställning till dem.
Vi är sällan medvetna om varför vi gör som vi gör, vi ”bara
gör”. Det tysta kunnandet karaktäriseras av att det oftast är
omedvetet, abstrakt och svårt att uttrycka, vilket har gjort att
det benämns som just tyst. Tyvärr leder omedvetenheten till
att det tysta kunnandet sällan tas till vara. För en arbetsplats
kan det innebära att den erfarne som exempelvis genom
pensionsavgång försvinner från arbetsplatsen även försvinner
med ett gediget tyst kunnande som kan vara avgörande för
arbetsplatsen. Men det går att bli medveten om och ta till
vara tyst kunnande – i denna skrift kan du läsa om vår metod.
”Man blir mer trygg i sitt arbete och
känner ett värde i att stanna kvar.”
Foto: Åsa Ljusenius
Projektet Livspondus arbetar för att synliggöra tyst
kunnande i Kriminalvården. Bilden visar en samling
av de goda effekter som synliggörandet av tyst
kunnande har lett till enligt projektdeltagare.
Sagt av en av deltagarna i projektet Livspondus
3
Fakta om projektet Livspondus:
Syftet med projektet är att synliggöra
och sprida tyst kunnande bland
Kriminalvårdens personal. Den
gedigna kompetens som finns hos
personalen uppmärksammas och tas
till vara.
Metoden som används för att
synliggöra tyst kunnande kallas för
kompetenslaboratorier, eller kort och
gott komplabb.
Projektet startade våren 2011 och
löper till och med 2013.
4
Livspondus drivs av Kriminalvården
i Region Väst, i samarbete med
Göteborgs Universitet, institutionen
för sociologi och arbetsvetenskap.
Europeiska Socialfonden är
medfinansiär.
Foto: Åsa Ljusenius
Bild: Deltagare i projektet
Livspondus utbyter erfarenheter
med varandra vid en nätverksträff.
Så synliggörs tyst kunnande
Projekt Livspondus har tagit fram en metod för att
synliggöra, ta tillvara och sprida det tysta kunnandet inom
Kriminalvården i Region Väst. Metoden bygger på kända
teorier om bland annat arbetsinnehåll och lärande, samt
reflektion i handling. Rent konkret träffas personalen
i små grupper ledda av en processledare och pratar om
sin kompetens och sitt tysta kunnande utifrån vardagliga
situationer som de varit med om i sitt arbete. Man tränas i
att bli observant på sitt eget handlande och på att definiera
vad som egentligen händer när ”magkänslan” indikerar att
man bör göra på ett visst sätt.
Synliggöra
tyst kunnande
– ett projekt föddes
”Det främsta verktyget jag har är jag själv”
En organisation som synliggör och tar
till vara på tyst kunnande blir en lärande
organisation som bekräftar och drar nytta
av personalens fulla kompetens.
Sagt av en av deltagarna i projektet Livspondus
Projektets främsta resultat
I efterintervjuer och utvärderingar lyfter deltagare fram
att de har vuxit i yrkesrollen, blivit modigare, och också
fått en större ödmjukhet efter att de deltagit i projektet.
De har idag djupare insikt om sitt eget och andras tysta
kunnande, och känner en ännu starkare gemenskap med
sina kollegor. De upplever ett bättre lärandeklimat och
ökad meningsfullhet och involvering på arbetsplatsen.
Många framhåller också att de reflekterar mer idag, både
kring arbetet och kring sig själva. Och inte minst har
projektet gett energi, framtidshopp och arbetsglädje!
I Kriminalvården gjordes en enkätundersökning som
visade att personalen önskade att man bättre kunde ta till
vara all erfarenhetsbaserad kompetens, det vill säga allt tyst
kunnande, hos de anställda innan de gick i pension. För att
möta detta önskemål startades projektet Livspondus.
Kort sagt ger synliggörandet av
tyst kunnande en stolt, medveten
och lyhörd personal.
”Livspondus ger energi som skapar
framtidshopp och arbetsglädje!”
En kriminalvårdares vardag består ofta av att hantera
oväntade situationer i mötet med andra människor. I projektet
har vi sett att när man synliggör det tysta kunnandet stärks
både individer och arbetsgrupper i tilltron till sin egen och
varandras kompetens. Man reflekterar, frågar och lyssnar
mer i sitt vardagliga arbete. Kort sagt ger synliggörandet
av tyst kunnande en stolt, medveten och lyhörd personal.
Skrivet i en utvärdering om projektet
vid en nätverksträff för deltagare
5
Berättelserna
Berättelserna är själva utgångspunkten i komplabben. De
används som konkreta exempel på när en person använt
sitt tysta kunnande. En berättelse bör handla om personens
vardag, och det är en förutsättning att berättaren själv
deltagit aktivt i den händelse som beskrivs.
Metoden
kompetenslaboratorier
När ett komplabb börjar inventerar man vad de olika
deltagarna har för berättelser och gruppen väljer ut två
att ta upp den dagen. Berättaren får först berätta fritt och
utveckla sin berättelse. Därefter ställer övriga i gruppen
öppna, perspektivskapande frågor till berättaren, till
exempel ”Vad var det som gjorde att du …?”, ”Hur tänkte du
när du…?”, Hur visste du att…?”. Därigenom får berättaren
tillfälle att fördjupa sin berättelse och reflektera över den.
I nästa steg sammanfattar processledaren tillsammans
med deltagarna de kompetenser som kommit fram genom
berättelsen. Den som berättat känner sig ofta överraskad
över det tysta kunnande som kommit fram, men också
bekräftad och styrkt, både som människa och medarbetare.
En strukturerad metod med tydliga resultat.
Ramen: träffarna
Processen i Livspondus sker i huvudsak i den gruppaktivitet
som kallas kompetenslaboratorier eller kort komplabb. I
komplabb möts man vid åtta tillfällen, två timmar varje
gång, med två veckors mellanrum. Arbetet i gruppen består
av att alla deltagare delar med sig av situationer de varit med
om i yrkeslivet, och hjälper varandra att uppmärksamma
vilka kompetenser de har använt i situationen.
Exempel på tyst kunnande
• Att vara lyhörd och kunna lyssna på andra
• Att kunna samarbeta, ingå i och bygga nätverk
• Att respektera och tolerera andras värderingar
• Att tillämpa sina moraliska ideal med erfarenhet och omdöme
• Att vilja ta ansvar
• Att vilja se och erkänna sina egna förtjänster och begränsningar
Gruppen och processledaren
• Att kunna hantera osäkerhet och stress
I komplabben arbetar man i små grupper om sex deltagare
samt en processledare. För att få bra dynamik i grupperna
bör deltagarna bestå av en blandning i ålder, kön och antal
år de har arbetat i yrket. Processledaren håller i strukturen
under träffarna, ber deltagarna att komma med berättelser,
förvissar sig om att alla kommer till tals, med mera.
Till en början ser deltagarna bara det tysta kunnandet
genom att titta på saker som redan har hänt. Men allt
eftersom man träffas, lyssnar till varandras berättelser och
reflekterar tillsammans blir man varse att man använder
tyst kunnande hela tiden, varje dag. När man tränar sig i att
reflektera och se fler perspektiv, faller det sig så småningom
naturligt att se sitt eget (och kollegornas) tysta kunnande
i det man gör för stunden. Man kommer till insikt om att
man bär på tyst kunskap redan innan man omsätter den i
handling.
”I komplabb känner man sig sedd,
och inte granskad”
Ewa Nybom, processledare i Livspondus, Frivården Göteborg
6
Avsiktsförklaringar
Reflektionen är kärnan i komplabben. Varje komplabb
avslutas med en reflektionsrunda. Deltagarna får en
stund av eftertanke baserat på det man varit med om i
komplabbet och skriver ner sina reflektioner. Därefter
delger var och en någon eller några av sina reflektioner
för gruppen.
Vid den näst sista träffen tänker man igenom och sätter ord
på sådant som man själv har kommit fram till under tiden
i komplabb. Det utmynnar i en enskild avsiktsförklaring,
vilket är en beskrivning av tankar och åtgärder som man
vill försöka föra vidare i organisationen. Den sista gången
arbetar man med att komma fram till en gemensam
avsiktsförklaring.
Foto: Åsa Ljusenius
Reflektionens roll
I komplabben arbetar man i
små grupper om sex deltagare
samt en processledare.
7
”Att se det tysta kunnandet är
att se det som inte syns, höra det
som inte sägs, och läsa mellan
raderna.”
Foto: Åsa Ljusenius
Foto: Åsa Ljusenius
Ann Nilsson,
kriminalvårdare
och först deltagare,
sedermera lokal
processledare för
projektet Livspondus
på Skogome.
”Det handlar
om att ta vara
på min egen
erfarenhet, men
också att lära av
mina kollegor.”
“Att reflektera ihop
ger en otrolig feedback!”
Foto: Åsa Ljusenius
Christer Mann, kriminalvårdare
och deltagare i projektet Livspondus
i Mariestad.
8
Anna Carin Öman,
kriminalvårdare
och lokal processledare för
projektet Livspondus
i Mariestad.
Bekräfta och stärka varandra
De som deltar i komplabben har arbetat i Kriminalvården
från några år och upp till ett helt yrkesliv. Från början
fanns en tanke att de som var äldre i yrket skulle dela med
sig av sin erfarenhet till de yngre. Men det har visat sig att
de som jobbat länge lär sig lika mycket av de yngre.
Deltagare
berättar
– Själva ordet Livspondus är en bekräftelse, menar Anna
Carin. De som inte har jobbat så länge tror först att de inte
har så mycket att tillföra, men även de får bekräftat att de
har mycket tyst kunnande att komma med.
– tyst kunnande gör skillnad!
Alla tre är överens om att Livspondus har ökat harmonin
och tryggheten i gruppen av komplabbsdeltagare.
Kriminalvårdarna Christer, Ann och
Anna Carin berättar om sina upplevelser
av kompetenslaboratorier och av att
synliggöra tyst kunnande i sin vardag.
– Vi har lärt känna varandra på ett djupare plan och vet
hur vi ska tänka för att göra oss starkare, säger Ann.
Kommunicera och ställa öppna frågor
Ett återkommande tema är att våga och kunna
kommunicera för att undvika missförstånd. Det är till
exempel viktigt att lita på sin egen magkänsla, och att tala
om magkänslor med kollegorna.
– Att se det tysta kunnandet är att se det som inte syns,
höra det som inte sägs och läsa mellan raderna. Det är en
blandning av yrkeserfarenhet och livserfarenhet, förklarar
Ann Nilsson.
− Hur ska vi kunna förstå varandras magkänslor?
Hon berättar att två timmar i kompetenslaboratorium
(komplabb) går väldigt fort. Man pratar om sitt yrke, om
alla saker man gör varje dag och som får allt att fungera.
Det är en konstruktiv, rent av spännande atmosfär i
gruppen och Ann har känt både förväntan och glädje över
att gå dit.
Anna Carin ställer frågan och förklarar att i komplabben
tränar man på att ställa öppna frågor till varandra. Hur
kom det sig att du gjorde så? Vad tänkte du innan? Hur
tror du att klienten uppfattade situationen? Vad hade blivit
annorlunda ifall…?
De öppna frågorna belyser en situation och gör det möjligt
att förstå den ur flera perspektiv. Då kan man också sätta
ord på sin magkänsla och prata om den.
Christer Mann beskriver komplabben som ett gyllene
tillfälle att vidga perspektiven. Det blir en mötesplats
där personer som har jobbat olika länge delger varandra
händelser de varit med om, vad man gjorde, hur resultatet
blev och hur man tänkte.
På frågan om Livspondus gett några avtryck i det
vardagliga arbetet svarar Ann att hon idag är tryggare och
mer medveten.
– Att reflektera ihop ger en otrolig feedback, berättar han.
– Jag tar ett djupt andetag innan jag ger mig in i en händelse,
räknar till 10, tar reda på vad som hänt, sänker axlarna lite
och blir mer lyhörd. I bakhuvudet hör jag frågorna som vi
har gått igenom i Livspondus: Vad är det som händer? Hur
kan jag tackla detta?
Anna Carin Öman delar Christers och Anns bild av
komplabben som en god plattform för erfarenhetsutbyte.
– Med Livspondus skapas en stimulerande lärandemiljö.
Det handlar om att ta vara på min egen erfarenhet, men
också att lära av mina kollegor.
9
Reflektion och handling
Genom att reflektera över sitt eget och andras handlande
antas man utveckla en rad förmågor som är värdefulla
för ett yrkesliv. Erfarenheter blir till kunskap där samband
mellan orsak och verkan blir synliga. Detta kan leda till ett
mer medvetet handlande. Reflektion hjälper oss att se hur
vårt eget tänkande förändras och är ett hjälpmedel för att
utveckla tidigare erfarenheter.
Teorier om tyst kunnande
i arbetslivet
De allra flesta människor “bara gör” och reflekterar över
en händelse först i efterhand (eller inte alls).
Att vila på en vetenskaplig grund har varit
en styrka när vi arbetade fram metoden.
1
2
PRAKTISERA
Metoden komplabb är influerad av olika teoretiska
utgångspunkter. Den utgår främst från teorier om arbetsinnehåll och lärande samt teorier om reflektion i handling.
Dessa teorier betonar att ett yrkesutövande byggt på
teoretiska kunskaper inte alltid är tillräckligt.
REFLEKTERA
3
4
5
6
Det optimala är dock att träna upp sin reflektionsförmåga
så att reflektionen kan ske redan under tiden man handlar.
Genom upprepad reflektion över sitt eget tänkande och
handlande kan man gradvis utveckla ett slags reflekterande
förhållningssätt, som genast ska kunna omsättas i det
praktiska arbetet. Figuren nedan visar vinsterna med att
kunna praktisera och reflektera samtidigt.
Arbetsinnehåll och lärande
Beroende på vad man har för arbetsuppgifter är det mer
eller mindre nödvändigt att, förutom givna regler, även i
stunden anpassa sitt arbetssätt till vad man möter. I sitt
yrkesutövande lär man många gånger utan att veta om
det: man skaffar sig erfarenhet. Denna erfarenhet kan
2
vara avgörande för att lösa en situation som 1inte är på
förhand given. För att bli medveten om sitt eget kunnande
krävs möjligheten att få reflektera över hur man
löser sina
PRAKTISERA
arbetsuppgifter.
PRAKTISERA
1. Sätt igång att praktisera (göra).
2. Uppmärksamma vad som sker.
REFLEKTERA
3. Återskapa
händelseförloppet.
REFLEKTERA
4. Överväg möjliga tolkningar.
3
6 från praktiken
5. Värdera
erfarenheterna
och dra
4 slutsatser
5 utifrån moment 2, 3, 4.
Uppmärksamma eventuella lärdomar.
6. Sätta de nya lärdomarna i praktiskt arbete.
Förmågan att reflektera
Reflektionsförmågan är intimt kopplad till personlig
mognad, och den är även en förutsättning för att kunna
bli professionell i sin yrkesroll. Kärnan i reflektionen är att
kunna växla perspektiv mellan att befinna sig i och utanför
en situation, bilda sig en överblick. Förmågan går att träna
upp. På en arbetsplats kan man underlätta för personalen
att reflektera mer genom att skapa trygghet, avsätta tid och
skapa reflekterande miljöer.
1
2
PRAKTISERA
REFLEKTERA
3
4
5
6
I komplabben reflekterar man över händelser i efterhand
(som i den övre figuren). Deltagare vittnar dock om att
de tack vare att de genomgått komplabb även har börjat
reflektera allt mer i stunden (som i den nedre figuren) och
även innan de går in i en situation och börjar agera.
10
© trouper - Fotolia.com
Fördjupning: Forskare som har skrivit om arbetsinnehåll
och lärande, och om reflektion och handling är bland
andra Per-Erik Ellström och Donald Schön.
Modellen med halvcirklarna är hämtad ur rapporten
”Samhällsentreprenören Fanzingo - Från krigare till
barnmorska” av Anneline Sander och Thomas Jordan,
publicerad år 2011.
11
Foto: Niclas Sandberg
”Sättet att ställa frågor har jag med mig från
Livspondus – öppna frågor. Jag märkte skillnad
när en stressad kollega kom med ett problem. Jag
började ställa öppna frågor. Resultatet blev att
problemet blev tydligt och min kollega blev hjälpt.
Han kom ur stressen och fick kraft att handla!”
Foto: Niclas Sandberg
Sagt av en av deltagarna i projektet Livspondus
”Att jag fått vara med i komplabb har
faktiskt gjort väldigt mycket med mig. Jag har
fått ett ökat självförtroende, en större pondus,
och därmed ökad respons från min chef och
från mina arbetskamrater. Tidigare har jag
varit lite tillbakadragen och inte velat ta plats.
Idag vågar jag säga min åsikt.”
Sagt av en av deltagarna i projektet Livspondus
Foto: Niclas Sandberg
”Jag ser en kollega som möter en intagen som
skriker och står i, jag ser hur min kollega kommer
att tänka på allt hon lärt i Livspondus, hur hon
andas, slappnar av, går ner i varv och tänker hur
hon ska hantera den här mannen på bästa sätt.
Det var nästan en religiös upplevelse…”
Britt Holmqvist, processledare Livspondus,
Anstalten Skogome
OBS: Fotografier från Kriminalvårdens bildbank.
Det är inte personerna på bilderna som har sagt citaten.
12
Extern utvärdering
Även en externa utvärdering av projektet ger att tilliten
i arbetsgruppen har ökat, liksom samarbetsklimatet.
Deltagarna har en ökad medvetenhet om sin egen och
andras kompetens, och de förhåller sig annorlunda till
sitt arbete efter att de gått i komplabb. Komplabbens
bekräftelse av det egna kunnandet har ökat motivationen
i arbetet. Projektet har också skapat en ökad förståelse
mellan personer som arbetar på olika avdelningar, eftersom
de har träffats i komplabb och fått insikt i varandras arbete.
Deltagarna uppger även att reflektion i vardagen fått ett
större värde.
Resultat
vi har sett hittills
Medvetenhet om det tysta kunnandet
ökar meningsfullheten och involveringen
på arbetsplatsen.
Vinster på sikt
Det tydligaste resultatet som vi har sett i efterintervjuer
och även kunnat mäta genom enkätundersökningar är
att de som genomgått kompetenslaboratorier upplever
en ökad meningsfullhet och involvering på arbetsplatsen.
Även den sociala gemenskapen och tilliten till kollegorna
har stärkts. En av deltagarna uttrycker sig såhär efter att ha
deltagit i komplabb:
”Jag har fått mer empati och tålamod, mer energi
på jobbet, blivit piggare. Jag är mer medveten
om mitt eget kunnande, ser mer möjligheter, och
upplever att det är mer spännande på jobbet.”
Sammanställning av intervjuer
En möjlig vinst för såväl personen som organisationen på
sikt handlar om hälsa. Forskning visar att personer som
upplever meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet –
såväl i sitt yrke som i sitt liv i stort – lever friskare och
mår bättre. Dessa tre faktorer tillsammans ger individen
en känsla av sammanhang. För organisationen innebär
en frisk och välmående personal en vinst i form av färre
sjukskrivningar och lägre personalomsättning.
En annan vinst handlar om bemötandet av de människor
som kommer i kontakt med organisationen. I ett människovårdande yrke ger en stärkt personal i förlängningen ökad
kvalitet och trygghet för mottagarna av vården. Åtgärder
som bekräftar och stärker personalen i sin kompetens
leder till att personalen får en större ”verktygslåda”.
I Kriminalvårdens fall har personalen blivit ännu
bättre på att skapa trygghet och tillit och även avvärja
hotfulla situationer i bemötandet av klienter. Personal i
Kriminalvården som deltagit i projektet säger sig känna
sig mer förberedda då de hamnar i situationer som skulle
kunna leda till en konflikt.
En sammanställning av intervjuer som gjorts med personer
som deltagit i komplabb visar att deltagarna:
•Har en ökad medvetenhet om sitt eget tysta kunnande,
samt ökad insikt om sina kollegors tysta kunnande.
•Reflekterar mer i sitt vardagliga arbete, både kring sitt
eget och andras handlande.
•Fått en stärkt självkänsla och yrkesstolthet, och även
en ökad motivation och arbetslust.
•Ger mer positiv feedback till kollegor och tänker på att
dela med sig av sitt kunnande.
13
Lokal planering
Det behövs en ansvarig person på arbetsplatsen som har
god förmåga att planera och organisera informationen
till medarbetare, boka tider och lokal för komplabb,
med mera. Utsedd person har även kontinuerlig kontakt
med ledningsgruppen samt personalansvariga för att
tillsammans se över vilka som kan gå komplabb. Det
är att rekommendera att samma person som håller i
komplabben, det vill säga processledaren, tar ansvar för
den lokala planeringen.
Gynnsamma
förutsättningar
på arbetsplatsen
Tid och resurser
Den största utmaningen under projektet Livspondus
har varit att hitta tid för komplabbsdeltagarna att träffas
regelbundet varannan vecka, samt att hitta resurser i
form av vikarier som kan täcka upp under två timmar.
Regelbundna komplabbsträffar är viktigt för att deltagarna
ska fördjupa sig och få ut mesta möjligt av metoden.
För att nå framgång med komplabbsverksamheten behöver nedanstående
roller och faktorer fungera.
Ledningens roll
”Man sitter i komplabb och har inga intagna,
inga larm och då börjar hjärnan att arbeta.
Man hinner reflektera. Man sitter i en sån
liten grupp, man får inga onda ögon, en god
stämning.”
Avgörande för att kunna genomföra kompetenslaboratorier
(komplabb) är ledningens engagemang och intresse.
Ledningsgruppen behöver därför ha god kännedom om
syfte, mål och vinsterna med komplabb för att skapa
organisatoriska förutsättningarna för genomförandet.
Processledare
Sagt av en av deltagarna i projektet Livspondus
Komplabben leds av en processledare som har till uppgift
att hålla i strukturen samt att observera den grupprocess
som sker. Därför är det viktigt att processledaren har god
kännedom om strukturen för komplabbar samt har en
fördjupad kunskap om de teorier som metoden utgår från.
Tillgänglig information
“Samlat intryck är att komplabbet är
konstruktivt, inspirerande och trevligt som form.”
Sagt av en av deltagarna i projektet Livspondus
14
Sist men inte minst behövs tillgång till tydlig och relevant
information om komplabben – såväl för deltagare som för
chefer, personalansvariga och kollegor.
Vilka är vi?
Kontakta oss
E-post:
[email protected]
Ett samarbete mellan Kriminalvården,
Göteborgs universitet och Europeiska
socialfonden.
Telefon: 077-22 80 800
Adress:
Kriminalvården Region Väst
Projekt Livspondus
Lilla Badhusgatan 4
Box 2562
403 17 Göteborg
Livspondus är ett projekt i Kriminalvården i Region
Väst. Det genomförs på alla nio verksamhetsområden i
regionen.
Projektet styrs av en styrgrupp och drivs av en operativ
projektgrupp med ett samordnande ansvar. Vi som har
tagit fram denna informationsfolder arbetar i den operativa
projektgruppen.
Hemsida:
www.socav.gu.se/samverkan/tyst-kunnande
Livspondus startade 2011 och löper till och med 2013.
Medverkande till att skapa denna folder:
Text: Texterna i denna folder är författade av
Livspondus operativa projektgrupp
Cecilia Algelius (projektledare)
Lena Sattler
Carl-Erik Ängerheim
Carina Gustafsson
Britt Holmqvist
Åsa Ljusenius (informatör)
Hans Lindgren (metodstöd från Göteborgs universitet)
I projektet samarbetar Kriminalvården med Göteborgs
universitet, som bland annat utbildar och handleder
i metoden. Projekt Livspondus medfinansieras av
Europeiska Socialfonden (ESF).
Layout och foto:
Åsa Ljusenius, informatör Livspondus, Kriminalvården
Magnus Rosendahl, freephotos.se (björklöv på framsidan)
Niclas Sandberg, Kriminalvårdens bildbank (foton på sid 12)
Bildbanken Fotolia (fotot på sid 11)
15
www.kriminalvarden.se
601 80 Norrköping
Tel: 077-228 08 00
Beställningsnummer 6097
16