Transcript Carolina Grinne tar det adagio

100 sidor spännande läsning!
Konsertmästare:
Per Enoksson
Lennart hörde
Symfonikerna
redan på 1920-talet
Portabello och madeira
när restaurangchefen
själv får välja
Carolina Grinne
tar det adagio
Premiär för ditt nya
konsertmagasin!
Sköt dina
bankärenden
när du vill.
Var du vill.
Måns Pär Fogelberg, Magdalena Nilsson, Michael Larsson, Maria Stjernros och Stefan Nävermyr.
Ansvarig utgivare
Urban Ward
redaktör
Stefan Nävermyr
skribenter
John Adams, Lennart Dehn,
Rolf Haglund, Ingemar von Heijne,
Anders Hultqvist, Stig Jacobsson,
Stefan Nävermyr, Gunilla Petersén,
Lovisa Pihl, Tan Dun & Erik Wallrup
formgivning
Magdalena Nilsson
Välkommen in på närmaste SEB-kontor, ring oss
på 0771-365 365 eller besök oss på seb.se.
2
TRYCKERI
Billes Tryckeri AB
Varmt välkomna till vårt nya konsertmagasin
Podiet som med fyra nummer per säsong
kommer att spegla det mesta som händer
i Göteborgs Konserthus. Vi har gjort detta
magasin speciellt för alla trogna abonnenter
som kommer och lyssnar på Göteborgs Symfonikers konserter under hela säsongen, år
efter år. Var så goda! Vi hoppas förstås också
att alla lösbiljettköpare och musikintresserade
ska tycka det är värt 40 kr att få läsa exklusiva
intervjuer, aktuella reportage och nyheter från
musikens underbara värld.
Detta är vårt första nummer så vi är mycket
spända på vad ni tycker. Mejla, ring eller skriv
och tala om vad ni uppskattar och vad ni
saknar. Vi lyssnar.
Det är vi som gjort Podiet. Men en viktig
person saknas på bilden: fotografen. Är du
där, Anna Hult?
- Javisst, och det är
fantastiskt roligt att samarbeta med Podiet. Jag har
tagit bilder på Göteborgs
Symfoniker i mer än 10 år, i
Göteborg och på internationella turnéer, och tycker det är lika spännande varje gång.
Tack för det, Anna.
Men dessa ord överlämnar vi Podiet till dig
för en stunds stimulerande läsning. Vi ses
igen till nästa nummer i oktober/november.
Prenumeration
Säsongens fyra nummer160 kr.
Kontakta biljettkontoret.
Prenumeration ingår för
konsertabonnenter.
KONTAKT
[email protected]
031-726 53 45
hemsida
www.gso.se
ADRESS
Göteborgs Konserthus
Götaplatsen
412 56 Göteborg
OMslag
Carolina Grinne
Foto Anna Hult
3
På parkett
6 Snart 25 år som konsertmästare – Per Enoksson berättar
12 Popical: enmansorkestern Harriet Olsson gör entré
14 Carolina Grinne drar en lans för oboen
18 Den nye Gustavo Dudamel
22 Exotiskt men jordnära – Tan Duns konsert för keramikinstrument
24 74-årige Charlie Haden brinner fortfarande för människan och musiken
12
6
14
18
24
22
På podiet
Vi står för olerna.
Dirigenter, artister och verkkommentarer. Allt om periodens konserter på sid 27-69.
30
30
34
38
42
46
50
57
60
69
I foajén
Fråga Stefan 70 Ny bas i köket 72 En riktig veteran 74 Nya skivor med Symfonikerna 76
Musik på nätet 78 Citatbubblor 80 GSOPULS 82 Anneli Stark om regionens orkester 84
Göteborgs Symfoniker på turné 86 Krönika av Helena Wessman 88 Biljettsläpp 90
6 frågor 93 Symfonikrysset 93 En ny inspiration 94 Året var 1985 96 Nytt & blandat 97
STOLT SPONSOR AV GÖTEBORGS SYMFONIKER .
72
4
74
76
82
84
86
88
5
Per Enoksson
i blickfånget
Per Enoksson trivs med tillvaron. Han kan inte tänka sig
något mer intressant och utmanande än att arbeta som
konsertmästare i Göteborgs Symfoniker.
Men när konserterna är över och mörkret lagt sig tar han
fram guldet, hammaren och kniven.
TEXT Stefan Nävermyr
6
Foto Susanne brunström & stefan nävermyr
7
1987
tog Per Enoksson ett steg
som senare skulle visa
sig vara avgörande: han
provspelade för och fick tjänsten som förste konsertmästare i Göteborgs Symfoniker.
– Jag tänkte att jag skulle prova några år och
sedan bestämma mig för framtiden. Men det blev
längre än så.
Åren före tillsättningen hade han efter studier
i Köpenhamn och New York (Juilliard) utvecklats till en skicklig violinist och placerat sig i den
prestigefyllda Sibeliustävlingen (femte plats) och
hamnat på prispallen i Carl Nielsentävlingen
(andra plats). Förutsättningarna för en solistkarriär fanns där och Per Enoksson uteslöt inte den
banan.
Positionen som förste konsertmästare var
perfekt för att vidga vyerna och få rejäl erfarenhet
av orkesterarbete, men tjänsten innebar också en
personlig utmaning. Per Enoksson ville förbättra
sin förmåga att spela från bladet.
– Jag var inte särskilt snabb på att lära noter
och hade mina funderingar på hur det skulle gå
att läsa in ny musik varje vecka. Det var tungt
i början när det mesta var nytt men det blev
bättre efter några år när verken började komma
tillbaka. Jag fann min teknik och har stor hjälp av
ljudminnet vid inövningen.
Redan när han studerade för Milan Vitek på
Det Kongelige danske Musikkonservatorium i
Köpenhamn fick han som assistent undervisa
elever och det har han fortsatt med. Det innebär
Per Enoksson spelar för Isaac Stern på Juilliard
School of Music i New York. Flera år senare spelade
Per Enoksson Bernsteins Serenad – som tillägnades
och skrevs för den amerikanske violinisten - när
Isaac Stern tog emot det stora Sonningpriset i
Köpenhamn.
8
att Per Enoksson varit violinpedagog längre
än han varit konsertmästare, i över 30 år. Han
har haft en lång rad elever som i sin tur blivit
konsertmästare hos ledande orkestrar i Norden.
Efter flera år som lektor vid Musikhögskolan
i Göteborg där han 2005 utsågs till professor
har han de tre senaste åren varit professor vid
Edsbergs musikinstitut utanför Stockholm. Där
har han tolv elever som han regelbundet träffar
och coachar. Edsberg är en relativt liten men högt
aktad musikinstitution där lärare och elever kan
arbeta tätt tillsammans på en hög nivå – hit
kommer bara de mest begåvade eleverna.
Symfonikernas förre konsertmästare Christer
Thorvaldsson studerade där för Endre Wolf som
var konsertmästare i Göteborg på 1930- och
1940-talen. Nu är det Per Enoksson som tagit
över facklan.
När jag träffar honom har han och Edsbergseleverna just kommit tillbaka efter en studieresa
till Wien där de fick se Pierre Boulez och Nikolaus Harnoncourt dirigera i Musikverein.
– En fantastisk och lärorik upplevelse, säger han
och visar hur Boulez slår väldigt tydligt och inte
hugger i luften i onödan. Sådant uppskattar en
orkestermusiker.
Han kunde också konstatera att Göteborgs
Symfoniker står sig väl i den internationella konkurrensen, till exempel orkesterns träblåsare.
– De spelar mjukt och i samklang med den övriga
orkestern, nästan kammarmusikaliskt, vilket inte
alltid är fallet i europeiska orkestrar.
Det har att göra med Göteborgs Symfonikers
sound.
– Vi i stråket försöker spela på ett speciellt sätt
med rätt kontaktyta och rätt stråkhastighet för att
få en homogen klang. Vi går mot ett mörkt och
fylligt sound vilket många dirigenter och recensenter uppmärksammat.
Nästa år firar Per Enoksson 25-årsjubileum
som konsertmästare för Göteborgs Symfoniker.
Att arbeta som musiker i en symfoniorkester på
hög internationell nivå är krävande, både yrkesmässigt och på det psykiska planet, och kraven på
en konsertmästare är ännu högre. Att varje vecka
prestera hundra procent och tackla nya svårigheter kan vara mycket påfrestande. Arbetsglädje
och motivation är nödvändiga förutsättningar.
– Min motivation kommer i stor utsträckning
från kollegerna i orkestern. Vi drar alla mot
samma mål och då kämpar man på även om man
själv har en dålig dag. Jag kan inte nog understryka hur viktig denna gemensamma strävan är.
Kollegerna är inte bara skickliga musiker utan
också begåvningar på flera områden, i matematik, litteratur och andra ämnen, och det är
inspirerande.
Men det har funnits tillfällen när han känt sig
lockad att söka sin lycka på annat håll.
– Flera gånger. Jag har till och med sagt upp
mig en gång. Jag kände att orkestern ställdes
inför orimliga och orättmätiga krav och valde
då att säga ifrån. Det blev en rejäl konflikt med
dåvarande chefdirigenten Neeme Järvi. Känslorna
lade sig så småningom och vi redde ut allt under
en lång kväll som slutade i gott samförstånd. Till
slut är det alltid den goda stämningen och ambi-
tionen i orkestern som gjort att jag inte vill arbeta
någon annanstans.
Det är ofrånkomligt att det slår gnistor om en
konstnärlig verksamhet som inte accepterar
begränsande kompromisser. Vetenskapliga
undersökningar har visat att få yrkesgrupper är så
intensivt koncentrerade under så lång tid – flera
timmar – som orkestermusiker. Kirurger och
operationspersonal hör också dit. Det gäller att
hushålla med sin energi. Per Enoksson har funnit
en metod som fungerar: han ser varje konsertvecka som ett eget projekt. När säsongen är lagd
går han igenom veckorna med sina konsertmästarkolleger Sara Trobäck Hesselink och Vlad
Stanculeasa. De fördelar arbetet utifrån kalendern och produktionerna, där repertoar, dirigent
och solister kan bli vägledande. Sedan tar han en
vecka i taget. Det blir 50-60 konserter om året.
– Som konsertmästare måste jag veta var de svåra
partierna finns och hur vi klarar dem. Första
repdagen observerar jag dirigenten och hur han
tänkt sig tolkningen. Efter det kan jag anpassa
arbetet så att vi når ett så bra resultat som möjligt.
Det gäller att koncentrera sig på de kritiska ställena och lita på att vår yrkesskicklighet tar hand
om det övriga.
En konsertmästare är den förmedlande länken
mellan dirigent och orkester. Per Enoksson är
sällsynt avslappad men ändå tydlig i sin spelstil.
– En konsertmästare måste synas väl annars kan
man inte följa, därför håller jag inte igen i stråkföringen, förklarar han.
Att låta tankarna vila från musiken då och då
är viktigt. Per Enoksson har två stora intressen
vid sidan av musicerandet. På 1980-talet när han
9
var frilansare lärde han sig grunderna i guldsmidets konst av guldsmeden David Butler i Malmö.
Han har alla nödvändiga verktyg och maskiner i
ett av rummen och kan göra gjutformar när det
behövs, men just nu vilar smidet till förmån för
en annan hobby: renovering av violiner. När jag
hälsar på honom i lägenheten i det gamla renoverade huset i Haga med sin idylliska innergård
visar han entusiastiskt knivar och hyvlar, lim och
lack, mallar och formar. Arbetsbänken är full.
Hans senaste projekt är en Francois Lupot från
1780-talet som han tagit isär och försett med nya
fodringar där träet skadats. Locket är i gran och
väger praktiskt taget ingenting, eller 75 gram för
att vara exakt.
– Fiolbyggarna var sin tids ljudtekniker. Det
handlade helt enkelt om att förstärka ljudet på
bästa sätt. Botten och lock ska vara så exakta
som möjligt i tjocklek för resonansens skull men
måste också klara trycket från strängar och stall.
Därför fick de välvda ytor.
Det är en speciell känsla att hålla de här flera
hundra år gamla instrumentdelarna som förmodligen vibrerat av sydeuropeisk folkmusik, Mozart,
Beethoven och kanske Debussy under åren. Per
Enoksson har ytterligare några fodringar att göra
– ett precisionsarbete som kräver koncentration
och en stadig hand! – innan han kan foga samman lock, botten, sarg och hals till en fullständig
violin.
– Man använder hudlim som är starkt men sam-
tidigt ger med sig om påfrestningarna i varierande
väderlek och temperatur skulle bli för stora.
Limningen ska gå först annars spricker träet.
När jag frågar hur många fioler han har tvekar
han först men säger sedan med ett snett leende:
– Tolv-tretton stycken.
Ett av renoveringsobjekten är en halv fiol
byggd 1670 av Amati, Stradivarius lärare. Per
Enoksson har via en kontakt ett lock på gång i
New York. Skulle locket passa har han en mycket
fin och värdefull violin inom räckhåll. Den är
dock så pass känslig och exklusiv att en professionell instrumentmakare får ta hand om renoveringen.
Fiolsamlingen är ett fritidsintresse men också
en tillgång i lärarverksamheten. Han lånar
generöst ut instrument till sina elever så att de
kan förfina sin teknik på kvalitetsinstrument och
därmed bättre utnyttja sin potential. Hans yngsta
elev heter Johan Dalene och är tio år gammal.
– Han bara spelar. En riktig naturbegåvning.
Det kan man lugnt hålla med om. Slå hans
namn på YouTube så hittar ni en video där han
spelar Sarasates Zigeunerweisen i Norrköping på
Per Enokssons italienska trekvartsfiol.
Att förmedla kunskap och se elevernas individuella färdigheter utvecklas ser han som en
naturlig och viktig del i en musikers liv.
– Det är vår uppgift att dela med sig av det vi fått.
Bara så kan traditionen leva vidare.
solist Per Enoksson
1990 Rosenberg Violinkonsert nr 2
Michel Tabachnik dirigent
1990 Mozart Violinkonsert nr 5
Göran W Nilson dirigent
1991 Nielsen Violinkonsert
Michael Schönwandt dirigent
1993 Brahms Dubbelkonsert med Truls Mörk, cello
Neeme Järvi dirigent
1993 Lou Harrison Koncherto Por La Violino Kun Perkuta Orkestro
Roger Carlsson dirigent
1994 Mozart Haffnerserenad
Hans Graf dirigent
1996 Bruch Skotsk fantasi
Sixten Ehrling dirigent (även Sverigeturné)
1997 Börtz Violinkonsert nr 2 ”Sånger och skuggor”
Jesús López-Cobos dirigent
1998 Börtz Violinkonsert nr 2 ”Sånger och skuggor”
Hans Graf dirigent
2005 Schoeck Violinkonsert
Mario Venzago dirigent
Samtliga konserter ovan med Göteborgs Symfoniker. Per Enoksson har även framträtt som solist med
andra orkestrar. Han har bland annat spelat Sibelius violinkonsert med Oslo filharmoniker och Tallinns symfoniorkester, Mozarts tredje violinkonsert med Danska Radions symfoniorkester, Prokofjevs
första violinkonsert och Lalos Symphonie espagnole med Malmö symfoniorkester samt Nielsens violinkonsert med Sveriges Radios symfoniorkester och Esa-Pekka Salonen i Stockholm och Köpenhamn.
10
11
"Att spela på konserthuset med symfonikerna är som att bli bjuden
på en stor godispåse och kunna välja de bästa bitarna och skapa
spännande blandningar."
M
Oh Harry
TEXT LOVISA PIHL Foto Anna Hallberg
12
usik har alltid varit en viktig del i
Harriet Ohlssons liv. Från tjejband
via punkband, klezmerband och
mjuk hårdrock tog hon för två år sen steget ut
till soloprojektet Oh Harry. Harriet Ohlsson ville
göra en helt egen skiva och hon samlade in ljud
och spelade in med en gammal synt som hon
köpt på loppis. Resultatet blev skivan Arena Rock
som släpptes i augusti 2010. All musik på skivan
är skriven av Harriet Ohlsson förutom en cover.
Hon sjunger, spelar piano och syntar, dragspel,
melodica, saxofon, slagverk, gitarr och ukulele
och hon har spelat in skivan med det enkla
musikprogrammet Garageband. När låtarna
från skivan framförs live blir det en helt annan
upplevelse.
– Att spela på konserthuset med symfonikerna
är som att bli bjuden på en stor godispåse och
kunna välja de bästa bitarna och skapa
spännande blandningar. Jag har dessutom med mig fyra musiker: Gustav
Svedung, Kristofer Göransson,
David Byström och en hemlig
gäst.
Som barn gick Harriet Ohlsson på Waldorfskola och där var
musik en självklar del i
undervisningen. Först ut
bland instrumenten hon
prövade var nybörjarklassikern blockflöjt innan
hon gick över till oboe
(Harriet Ohlsson är en
av de få som spelat oboe
i ett punkband) och
senare saxofon. Hemma
lyssnade föräldrarna
mycket på klassisk musik men att själv spela och
sjunga blev hennes helt egna värld. Som tonåring
kände Harriet Ohlsson att hon ville berätta sina
historier. Hon prövade olika vägar som teater och
musik. Hon startade olika band och turnerade
i flera år med klezmerbandet Chutzpah, hon
gick på visskola, spelade jazz och hamnade till
slut på musikhögskolan där hon fördjupade sig
i balkanmusik. Sakta blev sången mer och mer
Harriet Ohlssons sätt att berätta. 2004-2009 var
hon sångerska i bandet Hellsongs (som hon har
gjort en Popicalkonsert med tidigare!).
Harriet Ohlsson tror att anledningen till att det
finns så få kvinnor på den göteborgska musikscenen är att det inte finns så många platser för
tjejer att spela på. Under hennes uppväxt var
replokalerna på fritidsgårdarna ofta upptagna av
killar och tjejerna tittade på eller dansade, men få
spelade själva.
– Jag är uppvuxen i Majorna och spelade i ett
”tjejband” i Partille, och det var långt att åka bara
för att få spela. Men jag har alltid sökt upp det jag
vill göra eller själv startat ett band.
Popmusiken ligger Harriet Ohlsson allra närmast om hjärtat men hon har också skrivit och
medverkar i Jag är här, en musikteaterföreställning för mellanstadiet. Låtarna på Popicalkonserten kommer framförallt från skivan Arena Rock
och den beskriver Harriet Ohlsson så här:
– Jag har skrivit, framfört, spelat in och producerat allting och detta är hur jag säger det. Det är
sånger som kommit till i köket, på en cykel, mitt i
gråten, mitt i maten, mellan Berlin och Göteborg
och med hjälp av vänner. Det är berättelser på liv
och död och direkt från hjärtat.
stenhammarsalen 30 september kl 21
13
Premiär med oboisten
Carolina Grinne
TEXT Stefan Nävermyr
Foto Anna Hult
Grattis, du blev i våras ny alternerande stämledare i
Göteborgs Symfoniker.
– Tack! Jag trivs otroligt bra här.
Blir du göteborgare nu?
- Just nu går mitt liv ut på att pendla. Jag bor i Göteborg
och har hus i Norrköping men jag och min man planerar
att hyra ut huset som ligger ute på landet och i stället
skaffa en lägenhet i centrala Norrköping. Då blir det
enklare att pendla. Göteborg blir basen och sedan kan jag
pendla till Norrköping och andra ställen. Ibland får jag
möjlighet att spela med andra orkestrar vilket är jättenyttigt. Man behöver variation och få en inblick i hur de
arbetar på andra ställen.
Hur känns det att uruppföra ett verk?
– Det ska bli väldigt spännande. När jag blev tillfrågad
funderade jag över vad för slags musik det skulle kunna
bli, och om det skulle bli svårt att spela, men jag tackade
ja.
Och vad väntar vid uruppförandet av Anders Hultqvists Melancholia den 6 & 7 oktober?
– Jag träffade Anders Hultqvist som hade med sig
noterna och visade hur det var upplagt. Det utgår från
Albinonis berömda Adagio och såg vid första anblicken
intressant ut. Ingenting som verkar omöjligt att spela,
som tur är. Det ska också bli roligt att spela med gitarristen Stefan Östersjö som har den andra solostämman.
Han spelar på tre olika gitarrer med olika effekter.
Något speciellt att säga om oboestämman?
– Anders Hultqvist använder ornament på flera ställen
som påminner om arabisk musik, det är utsmyckningar
som passar oboen väldigt bra, tror jag.
14
Vad har du för instrument?
– Det är tillverkat av en instrumentmakare i Luxemburg.
Jag är väldigt nöjd med det. En del musiker gillar att testa
nya instrument för att se om de hittar något bättre men
om jag funnit en oboe som känns bra så håller jag mig
till den. Andra instrument kanske har egenskaper som
tilltalar vid ett första prov men visar sig i längden inte
kunna tävla med mitt ordinarie instrument.
Hör du till de träblåsare som täljer sina egna rör?
– Jag täljer mina rör. Jag har verktyg jag tar hjälp av, två
eller tre hyvlar, men mycket görs för hand också. Den
sista finjusteringen gör man ju med kniv. Ett rör kan ta
slut på en dag, eller vecka. Ibland händer det att man
sparar ett bra rör flera veckor, ett ”guldrör” för speciella
tillfällen.
Du blev fast anställd efter provspelning och provår.
Vad är ditt intryck av orkestern?
– Det är något speciellt med Göteborgs Symfoniker,
stämningen är skön och alla strävar mot samma mål.
Orkestern är också större än Norrköpings symfoniorkester där jag arbetade tidigare vilket innebär att vi spelar en
delvis annan repertoar. Jag uppskattar att få spela de stora
verken där det är fyra oboer i stämman. Som Mahler, det
är väldigt kul, eller originalet till Eldfågeln som vi gjorde
med Gustavo Dudamel. Det var fantastiskt, en riktig
höjdare.
Hur är det att jobba med stämledaren Mårten Larsson?
– Väldigt inspirerande. Tyvärr spelar vi inte så ofta ihop
eftersom vi delar upp veckorna där antingen han eller jag
är stämledare. Men det är lika kul varje gång jag får spela
tillsammans med Mårten, han är en fantastisk musiker.
15
Du har spelat på Kungliga operan och din syster spelar
kontrabas på Göteborgsoperan. Vad tycker du om
opera?
– Det är häftigt. Totalupplevelsen är helt fantastisk. När
allt stämmer på en opera med dirigent och solister och
orkestern är taggad då är det oslagbart. Göteborgsoperan
ger Tosca i höst och den ska jag definitivt gå på.
Det var din syster som lockade in dig på musikens
bana?
– Ja, hon spelade cello på kommunala musikskolan så det
blev ganska naturligt för mig att börja spela.
Var inte oboen ett svårt nybörjarinstrument?
– Jag ville i första hand spela flöjt, alla ville spela flöjt
eftersom det är så vackert och silverglänsande, men jag
lyckades inte få fram något ljud. Min mamma tyckte
oboen var vacker och jag fick ton direkt. I dag är jag
mycket glad över att det blev oboe.
Göteborgs Symfoniker –en del av
Vad ser du fram emot i höst förutom soloframträdandet i Anders Hultqvists Melancholia?
– Tjajkovskij är otroligt kul. Eventuellt spelar jag
andrastämman i hans Pathétique som vi ska turnera
med i Oslo och Reykjavik. Och Brahms etta är ju en liten
karamell för oboister.
Vad ägnar du dig åt spellediga dagar?
– Träffar vänner och sportar lite. Inredning är ett stort
intresse. Om jag går in i ett rum så analyserar jag det:
hur skulle man kunna möblera det här? ”Ta bort den där
gardinen, byt ut den där kudden…” Om mina vänner vill
ha stylingtips så hjälper jag till. Jag kollar ofta in möbler
på auktionssajter.
Blir det några bud?
– Ja. Är det något som verkligen lockar kan jag inte låta
bli, då slår jag till. Det kan bli dyrt. Jag köpte en gustaviansk byrå som kostade en del och sedan tillkom frakten
från Helsingör så det blev en massa pengar. Men jag är
jättenöjd med köpet – det är en väldigt vacker byrå som
jag ofta betraktar.
Skönheten tilltalar?
– Jag kan hitta saker på Blocket eller på auktion och
tänka ”det där måste jag ha”. Jag är inne på Bukowskis
hela tiden och letar efter fynd. Det är min hobby, kan
man säga.
Oh Harry 30/9
Daniel Lemma 16/3
Senaste köpet?
– En liten skänk, som jag inte har någon användning för.
Den är som ett litet skåp som man kan ha ett handfat på.
Jag tänkte att om man någon gång skulle behöva det så…
stora salen 6 kl 19.30 & 7 oktober 18.00
boka bord i
konserthusets
restaurang!
À la carte-meny efter säsong.
Öppnar två timmar före konsertstart.
Boka i biljettkontoret, via telefon eller genom
webbformuläret på vår hemsida.
www.gso.se
Rebecka Törnqvist och Sara Isaksson 17/2
Me And My Army 18/11
I Popical förenas de hetaste pop- och rockartisterna med musiker ur Göteborgs Symfoniker. Under säsongen
kan vi se fram emot Oh Harry med sångerskan Harriet Ohlsson och hennes akustiska och elektriska instrument,
Andreas Klerups nya projekt Me And My Army som spelar coutryrock med synthinslag, skrivande och sjungande
profilerna Rebecka Tornqvist och Sara Isaksson samt Göteborgs egen Daniel Lemma, mannen som har en egen
veritabel låtskatt att ösa ur.
POPICAL
30/9, 18/11 2011, 17/2 & 16/3 2012 KL 21
16
KONSERTHUSET GÖTAPLATSEN. BILJETTER & INFORMATION: TEL 031-726 53 10. VARD 12-18, LÖRD 11-15. WWW.GSO.SE
En mogen man
TEXT Stefan Nävermyr
H
Foto Luis Cabelo
an har skaffat glasögon, fyllt 30 och
blivit pappa. Gustavo Dudamel är inte
längre det underbarn eller brådmogna
geni som branschen utsett honom till, utan snarare
en etablerad och respekterad dirigent med mer
än 15 års yrkeserfarenhet. Som av en händelse
har hans första orkester också bytt namn från
”ungdomsorkester” till enbart Simón Bolívarorkestern. Båda har blivit vuxna.
Som de flesta karriärmänniskor arbetar Gustavo Dudamel jämt och han verkar finna stort
nöje i det. Men hans liv har definitivt förändrats
sedan han och hustrun blev föräldrar. Den 1 april
meddelade han och Eloísa Maturén från Los
Angeles:
“Djupt rörda vill vi dela vår lycka över nedkomsten av vår son Martin Dudamel Maturén.
Han föddes kl 9.29, är 53,5 cm lång, väger 3,1 kg
och är tack och lov välskapt. Hans födelse utgör
en underbar symbol för vår kärleksförening. Vi
är glada över att Martin kommer att bli en del
av detta fina samhälle som en världsmedborgare
18
och, framförallt, som en medlem av den fantastiska venezuelanska musikgemenskapen.”
Lyckan lyser om Gustavo Dudamel, i ett slags
upphöjt lugn. Det har alla märkt som träffat
honom sedan han blev pappa. Prioriteringarna är
också andra. När jag vid hans senaste Göteborgsbesök frågade vad han skulle göra under sommaren svarade han:
- Jag ska faktiskt ta en veckas semester eller två
med familjen. Det har jag inte gjort på flera år så
det ska bli väldigt skönt.
Men låt er inte luras, Gustavo Dudamel hade
andra planer för sommaren också. Den 5 juli
firade Venezuela 200-årsminnet av sin självständighetsförklaring. Statschefen Hugo Chávez
återvände till Caracas efter cancerbehandling på
Kuba och möttes av stort jubel. En stor militärparad genomfördes i centrala Caracas och Gustavo
Dudamel dirigerade Venezuelas symfoniorkester
på den nyligen renoverade Plaza Diego Barra. En
stor dag för Venezuela.
19
VÄLKOMMEN TILL RÖRELSEFRIHETEN.
Foto: Los Angeles Philharmonic
Hollywood Bowl i Los Angeles.
Den 12 juli invigde Gustavo Dudamel Los
Angeles Philharmonics årliga sommarfestival i
Hollywood Bowl, den fantastiska amfiteatern som
sedan 1920-talet lockar upp till 18 000 besökare
vid varje konsert. Solist var det kinesiska fenomenet Lang Lang som spelade Prokofjevs tredje
pianokonsert. En Mozartkväll med Gil Shaham
som solist i femte violinkonserten lockade storpublik. Festivalen bjöd också på en stor operasatsning: Puccinis mästerverk Turandot där den
firade sopranen Christine Brewer debuterade i
titelrollen. ”Dudamels mest imponerande prestation var att han tog fram det bästa ur alla… Han
koncentrerade sin entusiasm på att låta solisterna,
kvällen och operan framstå som något alldeles
extra.” Enligt Los Angeles Times ryktas det nu
att Gustavo Dudamel kan bli La Scalas näste
konstnärlige chef. Finalkonserten i Hollywood
Bowl blev en höjdare: rapsodier av Enescu och
Liszt, Straussvalser – Johann d y och Richard –
samt Bruchs första violinkonsert med Gustavo
20
Säg farväl till begränsningarna och välkommen till
rörelsefriheten. Med nya Volvo V60 Sportswagon
kommer du förmodligen hitta på lite mer, lite oftare.
Dudamels gamle vän Pinchas Zukerman. Men
det är extranumret man minns: Pizzicatopolka
med Gustavo Dudamel som solist på klockspel.
Den vill vi gärna uppleva i Göteborg!
Som om det inte var nog har Gustavo Dudamel
också lett Simón Bolívar-orkestern på en Europaturné som inleddes vid festspelen i Salzburg i
början av augusti. Huvudnummer på turnén var
Mahlers andra symfoni med de svenska solisterna
Miah Persson och Anna Larsson.
100-årsjubilerande Mahler är också mannen
för dagen när Göteborgs Symfoniker öppnar säsongen 8-10 september. Då spelas Symfoni nr 7,
”Sång om natten”, vid tre konserter. En femsatsig
klangfest för stor orkester med herdeklockor,
mandolin och gitarr. En blandning som gjord för
Gustavo Dudamel.
Nya Volvo V60 Sportswagon. Nu även med DRIVe.
NYA VOLVO V60 KOSTAR FR ÅN CA 23490 0:- (T3) - 3970 0 0:- (T6 AWD) E XKL LOK AL UTRUSTNING . BR ÄNSLEFÖRBRUKNING BL ANDAD KÖRNING 4, 5 L - 10, 2 L /10 0 KM .
KOLDIOXIDUTSL ÄPP CO2 G/KM 119 G (DRIV-E) - 237G (T6 AWD). MIL JÖKL ASS EURO5. BILEN PÅ BILDEN ÄR E X TR AUTRUSTAD. NÄR DU KÖPER EN NY VOLVO INGÅR
VALLTID VOLVO ASSISTANS SAMT VAGNSK AE- OCH ROSTSK YDDSGAR ANTI . W W W.VOLVOCARS . SE
Volvo. for life
21
Tan
Dun
text Stefan Nävermyr
foto Nan Watanabe
J
ag minns mycket väl när Tan Dun spelades
första gången av Göteborgs Symfoniker 2001.
På programmet stod den nya Crouching
Tiger Concerto med musik från filmsuccén
Crouching Tiger/Hidden Dragon samt Water
Concerto från 1998. Dirigent: Tan Dun. Jag var
tidigt på plats första repdagen för att fånga upp
Tan Dun innan han ”kidnappades” av musiker,
producenter och fans. Några orkestermusiker
värmde upp på det halvtomma podiet och
vår medarbetare Johan Björkman justerade
filmduken. Scener ur Crouching Tiger/Hidden
Dragon skulle visas till musiken. En oansenlig
man i slacks och jacka knallade ned för trappan
till podiet men axelväskan avslöjade honom: en
rymlig modell tillräckligt stor för partitur och
noter. Här kom en tonsättare.
Jag hann inte mer än presentera mig och få ett
artigt svar innan han vände sig om och ropade till
podiepersonalen:
– Duken hänger för lågt, den måste upp så att
slagverkarna syns.
Han var noggrann in i minsta detalj när det
gällde presentationen. För Tan Dun är det visuella en viktig del av konserten. Han visste precis
hur han ville ha musikerna placerade och hur ljuset skulle sättas. I Water Concerto för ”vattenslagverk” och orkester stod solisterna Roger Carlsson
och Fredrik Björlin på varsin flank och spelade
i två stora, genomskinliga vattenskålar som var
upplysta underifrån. Det var en utmaning, minns
Roger Carlsson:
– Vi skulle slå med rör plant mot vattenytan
för att få det rätta ljudet men missade man det
minsta skvätte det rejält. Vi blev ordentligt blöta
och publiken fick nog några stänk också. Men det
var roliga konserter, inte minst Crouching Tiger
där vi var fem slagverkare som stod uppradade i
fonden. Det var en mäktig upplevelse.
Det tyckte publiken också. Det talades om
konserterna på stan i flera veckor efteråt. Roger
Carlsson träffade för övrigt Tan Dun som hasti22
gast redan 1987 när han turnerade med Nordic
Ensemble och den kinesiske stjärngitarristen
Josef Fung i Kina. Tan Dun var en helt okänd
tonsättare i början av sin karriär. Han överlämnade en kassett till Josef Fung med förhoppningen
att få sin musik spelad. Ett decennium senare
kunde han efter hårt och målmedvetet arbete
skörda frukterna när en hel värld väntade på hans
senaste verk, han, bondsonen från Kina som förvandlats till urban amerikan utan att glömma sin
härkomst. Tan Dun växte upp i provinsen Hunan
där han tidigt upplevde shamanistiska ritualer
och hörde folkmusik framförd på traditionella
instrument. Kombinationen av den kinesiska
traditionen och avantgardet i New York har blivit
hans signum.
Water Concerto visade sig vara den första
delen i en triptyk med naturelement som tema.
2003 kom Paper Concerto och 2009 Earth
Concerto. Den senare har sitt jordbundna tema
gemensamt med Gustav Mahlers Das Lied von
der Erde (”Jordens sång”) som framförs vid
samma konsert. Detta berättar Tan Dun mer om
i verkkommentaren på sid 64. För Tan Dun har
naturen sin egen andlighet som kommer till uttryck i mötet med människan, i musikerns möte
med naturmaterialet.
I Earth Concerto ingår en stor slagverksarsenal. Speciella sten- och keramikskivor – en rad
uppsättningar i skalans alla tolv toner – skeppas från Shanghai, sammanlagt 500-600 kg. En
kinesisk montör följer med för att hålla ordning
på det klingande stengodset. De fyra slagverkssolisterna tar förstafiolernas plats i konserten,
violinerna placeras i stället två och två i gångarna
på parkett. Tan Dun satsar som vanligt på en
unik och stark helhetsupplevelse.
Earth Concerto är en stor affär och framförs
inte varje dag. I oktober är det Göteborgs tur – en
av säsongens mest emotsedda Sverigepremiärer.
"För Tan Dun har naturen sin egen
andlighet som kommer till uttryck i
mötet med människan, i musikerns
möte med naturmaterialet."
stora salen 20 oktober kl 19.30 &
21 oktober kl 18
23
text Stefan Nävermyr
foto Steven Perilloux
A
tt spela kontrabas är en fysisk upplevelse,
att känna det stora instrumentet vibrera
mot kroppen. Det har Charlie Haden berättat i ett möte med kollegan Flea från rockbandet Red Hot Chili Peppers:
– Det stämmer, det är därför jag står så nära
instrumentet när jag spelar. Jag lutar huvudet mot
det. En kväll 1959 spelade jag på jazzklubben The
Five Spot med Ornette Coleman och jag blundar
ofta när jag spelar – men jag öppnade ögonen och
där stod en kille på scenen med örat mot f-hålet
på basen.”Vem är det?” undrade jag och Ornette
svarade ”det är Leonard Bernstein”, och jag tänkte
”okej…”
Det är svårt att tro att Charlie Haden var med
"I like to sound
like a rain forest"
redan 1959, han ser betydligt yngre ut än sina
74 år, men det året slog den 22-årige basisten
igenom med saxofonisten Ornette Colemans
banbrytande album The Shape of Jazz to Come.
Övriga musiker i kvartetten var Billy Higgins –
senare hustrummis på etiketten Blue Note – och
den likaledes unge Don Cherry, mannen med
världens minsta trumpet som några år senare
flyttade till Sverige och för många mest är känd
som pappa till Titiyo och Eagle-Eye Cherry. The
Shape of Jazz to Come fick ett stort genomslag och
titeln kan mycket väl passa som rubrik för Charlie
Hadens fortsatta karriär. I sökandet efter det nya
var friheten ett viktigt begrepp. Utforskningarna
samlades ju senare också under beteckningen
friformjazz. Men strävan efter frihet sträckte
sig långt utanför de konstnärliga gränserna.
Faktum är att konsten är oskiljaktig från samhället i Charlie Hadens värld. Med sitt starka
politiska och sociala engagemang i 1960-talets
medborgarrättsrörelse och senare protesterna
mot Vietnamkriget startade han tillsammans
med Carla Bley Liberation Music Orchestra på
1970-talet. Ensemblen har återförenats vid flera
tillfällen, senast 2005 när man på albumet Not in
Our Name speglade läget i George W Bushs USA.
Charlie Haden föddes i Shenandoah, Iowa,
och växte upp i en musikalisk familj som ofta
24
sjöng och spelade folksånger och countrymusik i
radion. Denna musik återvände han till på CDn
Rambling Boy 2008. Hans känsliga röst, skadad
efter att han drabbats av polio i 15-årsåldern, är
fängslande. Det framgår bland annat i ett filmat
möte med några musikstudenter på Youtube
(Charlie Haden – Talks About Music) där han
talar om andlighet, spontanitet, det uråldriga
arv vi alla bär med oss och hur viktigt det är för
honom att få träet i basen att sjunga. ”I like to
sound like a rain forest”, säger han.
Samarbetet med Keith Jarrett 1967-1976
är legendariskt. Den trulige pianisten spelar
helst solo men Charlie Haden hör till hans
favoritmusiker. De gjorde den prisbelönta
duoskivan Jasmine tillsammans så sent som förra
året och det råder ingen tvekan om att basisten
lockar fram några av Keith Jarretts bästa sidor.
Denna unika kvalitet har gitarristen Pat Metheny
vittnat om: Charlie Haden får på något märkligt
sätt allt att lyfta med sin blotta närvaro.
Charlie Haden samarbetar gärna med yngre
artister som Nick Cave och Melody Gardot. Hon
medverkar på skivan Sophisticated Ladies där
Charlie Haden möter sångerskor som Norah
Jones, hustrun Ruth Cameron och sopranen
Renée Fleming.
Med sitt humanistiska engagemang är det
inte underligt att det finns en lyrisk känslighet
i hans lugna och stabila basgångar. Charlie
Haden Quartet West kan sitt finlir men är
också en musikalisk krutdurk, redo att när som
helst explodera i ett färgsprakande fyrverkeri.
Pianisten Alan Broadbent och trummisen
Rodney Green är ett perfekt komplement till
Charlie Haden och den makalöse saxofonisten
Ernie Watts. Hans ton och frasering är unika,
det har han bland annat visat i samarbeten med
Rolling Stones (turnén 1981), Frank Zappa och
Lee Ritenour där han skiftar blixtsnabbt från
komplexa arr till fria improvisationer.
Charlie Haden Quartet West är en
sammansvetsad grupp med fyra starka profiler
som älskar att spela live. Dela upplevelsen med
dem i Göteborgs Konserthus i höst.
charlie haden quartet west
stenhammarsalen 31 oktober kl 19.30
Introduktion kl 18.30 av Sven-Eric Dahlberg
25
MUSICAL!
Göteborgs Symfoniker – en del av
Från West Side Story till Mamma Mia!
programsidorna
konsertER
DIRIGENTER, SOLISTER & VERKKOMMENTARER
KALENDARIUM
28
Samtliga konserter på Konserthuset
Sommarkonsert 1 sept
30
Göteborgs Symfoniker & Joana Carneiro
Säsongsöppning 8, 9 & 10 sept
34
Göteborgs Symfoniker & Gustavo Dudamel
14 & 15 sept
40
Göteborgs Symfoniker & Gustavo Dudamel
23 sept
42
Göteborgs Symfoniker & Gustavo Dudamel
KAMMARKONSERT 25 sept
46
Kammarkonsert med Hans Pålsson
29 & 30 sept, 1 okt
50
Göteborgs Symfoniker & Leonidas Kavakos
6 & 7 okt
54
Göteborgs Symfoniker & Andrew Manze
20 & 21 okt
60
Göteborgs Symfoniker & Kristjan Järvi
26 & 28 okt
66
Göteborgs Symfoniker & Joachim Gustafsson
Musical! 13-15 oktober samt kammarkonserten med Gageego! 23 oktober presenteras i separata program.
Se www.gso.se för dagsaktuellt kalendarium
Konserten med de härligaste musikalnumren från West Side Story till Mamma Mia! Sånger som Tonight, Send
in the Clowns, Memory och När guldet blev till sand med Hannah Holgersson, Evelyn Jons och Peter Jöback.
Dirigent: Nick Davies.
MUSIKALPÄRLOR MED
GÖTEBORGS SYMFONIKER
13, 14 & 15 OKTOBER
KONSERTHUSET GÖTAPLATSEN. BILJETTER & INFORMATION: TEL 031-726 53 10. VARD. 12-18, LÖRD 11-15. WWW.GSO.SE
27
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
TORSDAG 1 SEPT KL 19.30
sommarkonsert
GÖTEBORGS SYMFONIKER & JOANA CARNEIRO
VLAD STANCULEASA violin
kalendarium
FREDAG 23 SEPT KL 19.30
Stenhammarsalen
THE CAVERN BEATLES
arr Bo Stenhammar
TORSDAG 8 SEPT KL 19.30
FREDAG 9 SEPT KL 18.00
LÖRDAG 10 SEPT KL 15.00
säsongsöppning
GÖTEBORGS SYMFONIKER
& GUSTAVO DUDAMEL
TORSDAG 13 OKT KL 19.30
FREDAG 14 OKT KL 18.00
LÖRDAG 15 OKT KL 19.00
musical!
GÖTEBORGS SYMFONIKER & NICK DAVIES
hannah holgersson , evelyn jons
& peter jöback
LÖRDAG 22 okt KL 11.00
FIKASTRÅKET I GÖTAPLATSFOAJÉN
Tisdag 13 sept kl 18.00
Sixtens sexa Föreläsning med Sixten Nordström.
Stenhammarsalen
ONSDAG 14 SEPT KL 19.30
TORSDAG 15 SEPT KL 19.30
GÖTEBORGS SYMFONIKER
& GUSTAVO DUDAMEL
MARTIN FRÖST klarinett
FREDAG 16 SEPT kl 19.30
LÖRDAG 17 SEPT kl 19.30
SÖNDAG 18 SEPT kl 19.30
Måndag 19 SEPT kl 19.30
Tisdag 20 sept kl 19.30
Lars Winnerbäck
arr PK Musik & United Artists
FREDAG 23 SEPT KL 18.00
GÖTEBORGS SYMFONIKER
& GUSTAVO DUDAMEL
LISA FORD, DICK GUSTAVSSON,
INGRID KORNFÄLT WALLIN &
KRISTER PETERSSON horn
28
TORSDAG 20 OKT KL 19.30
FREDAG 21 OKT KL 18.00
GÖTEBORGS SYMFONIKER & KRISTJAN JÄRVI
Lars cleveman tenor
MORTEN FRANK LARSEN baryton
Zhang Meng kinesiska blåsinstrument
Fredrik Björlin, Roger Carlsson
Kenneth Franzén slagverk
I samarbete med Göteborgs Symfonikers Vänner
SÖNDAG 23 OKT KL 18.00
Stenhammarsalen
kammarkonsert med GAGEEGO!
DIRIGENT KRISTJAN JÄRVI
LÖRDAG 24 SEPT KL 11.00
FIKASTRÅKET I GÖTAPLATSFOAJÉN
Kammarmusik med musiker ur Göteborgs Symfoniker
i samarbete med Göteborgs Symfonikers Vänner
MÅNDAG 17 OKT KL 19.30
Stenhammarsalen
nefertiti på konserthuset
ELIANE ELIAS TRIO
SÖNDAG 25 SEPT KL 18.00
Kammarkonsert Stenhammarsalen
HANS PÅLSSON piano
ONSDAG 19 OKT KL 19.30
SHAKIN' STEVENS 30 YEARS ANNIVERSARY TOUR
Arr Kulturbolaget
ONSDAG 26 OKT KL 19.30
FREDAG 28 OKT KL 18.00
GÖTEBORGS SYMFONIKER, GÖTEBORGS
SYMFONISKA KÖR & JOACHIM GUSTAFSSON
ANN-CHRISTINE LARSSON sopran
KRISTINA HAMMARSTRÖM mezzosopran
GUNNAR GUDBJÖRNSSON tenor
PETTERI SALOMAA baryton
TORSDAG 29 SEPT KL 19.30
LÖRDAG 1 OKT KL 15.00
GÖTEBORGS SYMFONIKER
& LEONIDAS KAVAKOS violin
TORSDAG 27 OKT
Världen i konserthuset
muhammad reza shajarian
FREDAG 30 SEPT KL 18.00
After Work Inklusive mat och dryck efter konserten
GÖTEBORGS SYMFONIKER
& LEONIDAS KAVAKOS
MÅNDAG 31 OKT KL 19.30
CHARLIE HADEN QUARTET WEST
Charlie Haden, Ernie Watts, Alan Broadbent
& Rodney Green
FREDAG 30 SEPT KL 21.00
Stenhammarsalen
Popical med oh harry
MUSIKER UR GÖTEBORGS SYMFONIKER
ONSDAG 2 NOV KL 19.30
VÄRLDEN I KONSERTHUSET
HAKIM
TORSDAG 6 OKT KL 19.30
FREDAG 7 OKT KL 18.00
GÖTEBORGS SYMFONIKER & ANDREW MANZE
CAROLINA GRINNE oboe
STEFAN ÖSTERSJÖ gitarr
TORSDAG 3 NOV KL 19.30
VÄRLDEN I KONSERTHUSET
NATACHA ATLAS
29
BILJETTKONTORET
BILJETTKONTORET 031-7265310
031-7265310
BOKA PÅ
PÅ NÄTET:
NÄTET:WWW.GSO.SE
WWW.GSO.SE
BOKA
1 SEPTEMBER
Vlad
Stanculeasa
Vlad Stanculeasa föddes 1984 i Craiova, Rumänien.
Han har vunnit pris i flera internationella tävlingar,
bland annat schweiziska Renata Molinari International
Competition och italienska Valsesia Musica International Competition. Han utbildades vid Yehudi Menuhin
International Music Academy i Storbritannien. Han
har deltagit i mästarklasser med kända violinister och
professorer som Ana Chumachenco, Thomas Brandis,
Valery Gradov, Anatoly Resnikovsky, Philippe Graffin,
Andrew Manze och Herman Krebbers. Vlad Stanculeasa är alternerande förste konsertmästare i Göteborgs
Symfoniker och gästande konsertmästare i Basels
kammarorkester. Han spelar på en Sanctus Seraphinviolin från 1739 som tillhört George Enescu och Lord
Yehudi Menuhin.
Foto Ettore Causa
30
Joana
Carneiro
Joana Carneiro är en av de mest intressanta unga
dirigenterna just nu och hennes framträdanden har fått
stor uppmärksamhet både i USA, Europa och Asien.
Hon är sedan januari 2009 chefdirigent för Berkeley
Symphony i Kalifornien samt gästdirigent för Gulbenkianorkestern i Portugal. Joana Carneiro kommer från
Lissabon, Portugal. Hon började studera violin och senare orkesterdirigering vid Academia Nacional Superior
de Orquestra i Lissabon, efter det tog hon magisterexamen vid Northwestern University och slutligen doktorerade hon vid University of Michigan. Som dirigent har
hon bland annat samarbetat med orkestrar som Sao
Paulos symfoniorkester, Ensemble Orchestral de Paris,
Los Angeles Philharmonic, Los Angeles Chamber
Orchestra, New World Symphony, Norrköpings symfoniorkester och Pekings symfoniorkester. Hon är även
mycket efterfrågad som operadirigent. Joana Carneiro
belönades 2010 med Helen M Thompson Award för
sitt arbete med Berkeley Symphony.
Foto Franco Tutino
31
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
TORSDAG 1 SEPT KL 19.30
sommarkonsert
LISZT LES PRÉLUDES 17 min
RAVEL TZIGANE 10 min
DE LACERDA ALMOUROL 4 min
MENDELSSOHN SYMFONI NR 4
”DEN ITALIENSKA” 28 min
GÖTEBORGS SYMFONIKER
DIRIGENT JOANA CARNEIRO
VLAD STANCULEASA violin
Konsertmästare Sara Trobäck Hesselink
Konserten ges utan paus
Franz Li s zt (1811-1886)
Les préludes
Till Göteborgs Symfonikers stora projekt hör framförandet av Liszts samtliga symfoniska dikter. Minns
ni det? Idén kom från förre intendenten Sven Kruckenberg som med iver och envishet såg till att Liszts 13
tondikter och två symfonier framfördes i Göteborgs
Konserthus. Projektet påbörjades med Dantesymfonin
den 17 oktober 1968 under Norman Del Mars ledning
och avslutades med Heroïde funèbre den 28 oktober
1977 med Peter Maag som dirigent. Ett riktigt maratonlopp! Reaktionerna var blandade men den följande diskussionen livlig och uppfriskande. Sven Kruckenberg
minns själv: ”En stor del av orkestern förstod sig inte på
Liszt, men många i publiken tog emot honom med intresse.” Synen på Liszts musik har i mångt och mycket
förändrats sedan dess vilket Jan Ling bland annat tar
upp i sin intressanta bok Franz Liszt och 1800-talets
konstmusik (Gidlunds, 2009).
Franz Liszt är tveklöst en av senromantikens stora
förgrundsfigurer. Han mer eller mindre uppfann den
symfoniska dikten som enligt ordboken är en ”orkesterkomposition i fri form och symfonisk stil med
utpräglat programmatiskt innehåll, vanligtvis ensatsig”.
Les préludes betecknas i Liszts verkförteckning också
som Symfonisk dikt nr 3. Pluralformen Les préludes är
något förbryllande. Liszt skrev och framförde verket
första gången 1848 som preludium till sitt stora
kör- och orkesterverk De fyra elementen. När stycket
reviderats och första gången spelades i sin nya form
i Weimar 1854 lade Liszt till raden ”Efter Lamartine”
på titelbladet. Där syftar han på en dikt av den franske
lyrikern Alphonse de Lamartine (1790-1869) som ingår
i samlingen Méditations poétiques från 1820. Titelns
pluralform får sin förklaring i Lamartines rader: ”Vad
annat är vårt liv än en följd av preludier till den okända
1 SEPTEMBER
sång, vars högtidliga begynnelsetoner stäms upp av
döden? Kärleken är varje tillvaros strålande morgonrodnad. Men vilket livsöde finns, vars första ljuva lycka
inte brutits av något oväder, som med sin dödande
stormvind krossat dess illusioner och med sin olycksbringande blixt splittrat dess altare?”
Les préludes är typisk för den eklektiske Liszt. Här
finns arvet från den preussiska militärmusiken (som
även är tongivande hos Liszts förebild Beethoven) och
romantikens ljuva klanger i skön förening med den
typ av tematisk bearbetning (metamorfosteknik) och
kromatisk äventyrlighet som Wagner skulle dra till sin
spets. Liszt var för övrigt en stor inspirationskälla för
Wagner som sedermera blev Liszts svärson.
Les préludes fick ny aktualitet i 1940-talets Tyskland
när Hitler valde stycket som signaturmusik till journalfilmer från nazisternas krigståg i Europa. Det kan
Liszts musik inte lastas för men det säger oss något
om dess attraktionskraft och karaktär med rötter som
sträcker sig långt ner i det tyska kejsardömets psyke
och historia.
Ste fan Näve r myr
Maurice Ravel (1875-1937)
Tzigane, konsertrapsodi för violin och orkester
Tzigane kommer från ungerskans cigány, zigenare.
Ravel går rakt på sak i sin titel: hans stycke med sin
långsamma, rapsodiska inledning och accelererande
avslutning där strängarna vibrerar både av skönsång
och pizzicaton är en egen fri gestaltning av den violinkonst som på 1800-talet utvecklades till nya virtuosa
nivåer av romska violinister i främst Ungern. Zigenarorkestrarna blev turnerande stjärnensembler som med
fart och fläkt erövrade publiken med verbunkosmusik
och medryckande csardas. Romantikens tonsättare
som under nationalstaternas profilering i Europas sönderfallande kunga- och kejsardömen fängslades av sin
egen folkmusik fick också upp öronen för zigenarmusiken. Franz Liszt var först och störst. Som firad, ungersk
pianovirtuos var han den självklare fanbäraren med
sina Ungerska rapsodier för piano och för orkester. En
annan beundrare var Johannes Brahms som i 20-årsåldern lärde sig konsterna av den temperamentsfulle
violinisten Ede Reményi som han ackompanjerade på
turnéer i Tyskland. Man kan i många av Brahms verk
höra de typiskt virtuosa figurerna och stora sprången
som med största säkerhet inspirerats av Reményis musikaliska arv. Brahms Ungerska danser är berömda och
tinar än idag upp den mest kyliga publik, exempelvis
som extranummer med Göteborgs Symfoniker.
Ravel skrev sitt stycke för en av den tidens mer
framstående violinister, ungerska Jelly d’Aranyi. Att få
ett verk skrivet av Ravel – efter Debussys död 1918
den störste då levande franske tonsättaren – var ett
riktigt kap. Ravel arbetade långsamt och hans produktion var knappast stor. Från 1924 och fram till sin död
1937 komponerade han bara en handfull verk: Bolero,
de två pianokonserterna, violinsonaten, ett par mindre
orkesterstycken samt några sånger.
Första versionen av Tzigane skrevs för violin och
luthéal, en anordning av den belgiske orgelbyggaren
Georges Cloetens. Denna järnkonstruktion monterades över strängarna på en flygel och kunde med en
rad olika registreringar bland annat fås att klinga som
en cembalo och zigenarorkesterns paradinstrument
cimbalom, det stränginstrument som spelas med klubbor och producerar en färggrann och övertonsrik klang.
(Moderna lyssnare har också gjort jämförelser med
Fender Rhodes, elpianot!) En del av dessa klangeffekter har Ravel överfört i orkestreringen han gjorde
senare samma år. Harpan vikarierar här och där som
luthéal förklädd till cimbalom.
När Jelly d’Aranyi spelade Tzigane i Paris 1924 tyckte en recensent att Cloetens uppfinning mest påminde
om ”en skramlande speldosa”. Men orkesterversionen
togs emot väl vid premiären den 30 november och
konsertrapsodin utgör än idag en lockelse för violinister
utan nerver.
Ste fan Näve r myr
FRANCISCO DE LACERDA (1869-1934)
Almourol
Den här framgångsrike portugisiske tonsättarens
fullständiga namn var egentligen Francisco Inácio da
Silveira de Sousa Pereira Fojaz de Lacerda! Även om
hans musik, åtminstone under våra dagar, sällan letat
sig utanför hemlandets gränser var han en produktiv
tonsättare och flitig dirigent, verksam främst i Portugal
men under lång tid också i Frankrike och Schweiz. Han
var kännare av portugisisk folkmusik, professor i dirigering och grundare av Lissabons filharmoniska orkester.
Innan musikintresset helt tog ut sin rätt började De
Lacerda studera medicin, men som 26-åring kunde
han med ett stipendium i ryggen fara till fortsatta
musikstudier i Paris där hans mest namnkunniga
lärare blev Widor, Guilmant och d’Indy. Han levde sig in
i Paris musikaliska häxkittel och påverkades även av
Fauré, Ravel, Debussy och andra. Det var också musik
från dessa kretsar han helst framförde som dirigent.
Som tonsättare höll han sig till de mindre formaten.
Han skrev scenmusik, orgel-, gitarr- och pianostycken,
stråkkvartetter och stråktrior. Även när han någon gång
skrev för orkester blev det korta stycken. Hans mest
kända orkesterverk är Almourol, en symfonisk ögonblicksbild som inte är mer än ett drygt fyra minuter lång,
ett stillsamt och ytterligt finstämt stycke poesi som
gestaltar den uråldriga atmosfären kring den borg tempelriddarna på 1100-talet lät bygga på ön med samma
namn utanför Portugals kust. Kanske kan man här hitta
något av samma stämning som i satsen Det gamla
slottet ur Musorgskij/Ravels Tavlor på en utställning, ett
verk han gärna dirigerade.
Stig Jacobsson
Felix Mendelssohn (1809-1847)
Symfoni nr 4 A-dur op 90 ”Den italienska”
Allegro vivace
Andante con moto
Con moto moderato
Saltarello: Presto
Mendelssohn kom från en ansedd och välbärgad judisk
familj (som konverterat till kristendomen) där kulturen
hade en viktig plats i umgänget. Familjen Mendelssohn
hade en ständig ström av kulturpersonligheter som
regelbundna gäster; bland dem författaren Heinrich
Heine och filosofen Hegel. En annan viktig gäst var
författaren och kompositören E T A Hoffmann, vars
subtila, romantiska berättelser med övernaturliga
drag (bland dem Nötknäpparen som Tjajkovskij skrev
balettmusik till) fängslade Mendelssohn. Han var ett
musikaliskt underbarn både som pianist och kompositör (och violinist). Vid 14 års ålder hade han redan
komponerat tolv stråksymfonier i C P E Bachs, Mozarts
och Haydns efterföljd, piano- och violinkonserter, kammarmusikverk samt orgel- och pianostycken. Mendelssohn var en klassicistisk romantiker med rötter hos
Mozart, till skillnad från den tyngre germanska skola
som gick från Beethoven till Brahms. Där de senare
kännetecknas av djupt allvar präglas Mendelssohns
musik mer av självdistans och tyngdlöshet (även om
en nervös själsvånda kan anas i stråkkvartetterna och i
mollbetonade orkestersatser). Den fjärde av hans fem
numrerade symfonier bär onekligen drag av Italien där
den skissades 1831 (den fullbordades två år senare),
även om det inte på något vis handlar om nationalromantiska arrangemang av lokal folkmusik. Symfonin är
vital och livfull – med bara ett litet mått melankoli i det
framtrippande andantet – och sjunger hoppfullt om det
sköna och goda i livet. Formen är klassiskt ren och orkestersatsen klar och porlande som en asti spumante.
En bättre törstsläckare är svår att finna.
Ste fan Näve r myr
32
33
BILJETTKONTORET 031-7265310
8, 9 & 10 SEPTEMBER
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
gustavo
dudamel
en tidsresa
1996 Utnämns till chefdirigent för Amadeus kammarorkester i Caracas, Venezuela. Börjar studera dirigering för
Rodolfo Saglimbeni.
1999 Fortsätter dirigeringsstudierna för José Antonio Abreu och utses till chefdirigent för Simón Bolívarorkestern i Venezuela.
2000 Turnerar i Tyskland med Simón Bolívar-orkestern som bland annat spelar i Berlinfilharmonin.
2004 Vinner den allra första Gustav Mahler-tävlingen i dirigering som arrangeras av Bambergs symfoniker.
Dirigerar Mahler Chamber Orchestra i Caracas.
2005 Debuterar på BBC Proms med Göteborgs Symfoniker och på Verbierfestivalen i Schweiz med Simón
Bolívar-orkestern. Debut med Israels filharmoniker, Santa Cecilia-orkestern i Rom och Philharmonia i London.
Skriver exklusivt skivkontrakt med Deutsche Grammophon. Debuterar med Los Angeles Philharmonic i Hollywood
Bowl. Turnerar i Tyskland med Simón Bolívar-orkestern.
2006 Utnämns till chefdirigent för Göteborgs Symfoniker vid en extrainsatt konsert med Mahlers Symfoni nr 5
den 12 april 2006. Debuterar på La Scala (Mozarts Don Giovanni) samt med Staatskapelle Dresden och Boston
Symphony. Ger ut första skivan på DG: Beethovens symfonier nr 5 & 7 med Simón Bolívar-orkestern.
2007 Debut på Berliner Staatsoper (Donizettis Kärleksdrycken) samt med Chicago Symphony. Turnerar med
Simón Bolívar-orkestern i Italien och Tyskland. Utses till Music Director för Los Angeles Philharmonic. Andra DGskivan ges ut: Mahlers Symfoni nr 5 med Simón Bolívar-orkestern. Gör sina första konserter som chefdirigent för
Göteborgs Symfoniker med Richard Strauss En alpsymfoni och Beethovens Symfoni nr 8. Debut med New York
Philharmonic och Wiens filharmoniker.
2008 Debut med Berlins filharmoniker. Tredje CDn på DG: Fiesta med Simón Bolívar-orkestern. Gästspel hos
Berliner Staatsoper (Puccinis La Bohème). Turné med Göteborgs Symfoniker i Tyskland, Österrike (Musikverein),
Luxemburg och Spanien. USA-turné med Israels filharmoniker. Turné med Simón Bolívar-orkestern i Asien, USA
och Europa. Medverkar i två reportage i CBS 60 Minutes: Gustavo The Great och El Sistema.
2009 Debut och turné med Concertgebouworkestern. Turné i England med Simón Bolívar-orkestern i anslutning
till fjärde CDn: Tjajkovskijs Symfoni nr 5. Framträdanden med Los Angeles Philharmonic, Chicago Symphony,
New York Philharmonic, Berlins filharmoniker och Wiens filharmoniker. Gästspel hos Berliner Staatsoper (Mozarts
Don Giovanni). Ger konsert med Göteborgs Symfoniker i Hammarkullen vilket innebär startskottet för El Sistema
Hammarkullen. Första konserterna som Music Director för Los Angeles Philharmonic. Utses av Times till en av
världens 100 mest inflytelserika personer. Turné med Göteborgs Symfoniker till Hamburg, Bonn, Amsterdam och
Bryssel.
2010 Turné med Göteborgs Symfoniker till Kanarieöarna. Europaturné med Simón Bolívar-orkestern som får en
egen festival i Göteborg: The Simón Bolívar Youth Orchestra Festival. Orkestern ger bland annat Stravinskys
Våroffer tillsammans med Göteborgs Symfoniker och orkesterns medlemmar medverkar i nationaldagsfirandet
med Symfonikerna i Slottsskogen samt vid seminarier, workshops och kammarmusikkonserter på flera ställen i
Västra Götalandsregionen. Festivalen avslutas med Beethovens femte symfoni och Tjajkovskijs fjärde symfoni i
Göteborgs Konserthus. USA-turné med Los Angeles Philharmonic. Framträdanden med Wiens och Berlins filharmoniker. Galakonserter med Los Angeles Philharmonic och tenoren Juan Diego Flórez när säsongen 2010-2011
startar. Projektet LA Phil LIVE inleds med livesända konserter på 500 biografer i Nordamerika. Gästdirigent hos
Wiens filharmoniker. Dirigerar Bizets Carmen i Hollywood Bowl och på La Scala. Medverkar i CBS 60 Minutes:
Gustavo Dudamel’s Musical Mission. Utses till hedersdirigent för Göteborgs Symfoniker från och med 2012. Utses
till årets göteborgare, en utmärkelse som sedan 1993 delas ut av Göteborg & Co, GT och Sveriges Radio.
Foto Luis Cobelo
34
2011 Europaturné med Los Angeles Philharmonic. Turné i Sydamerika och Europa med Simón Bolívar-orkestern.
Väljs in i Kungliga musikaliska akademin. Medverkar i dokumentären Let the Children Play som visas på 500
biografer i Nordamerika. Spelar in ett inslag med Elmo i TV-serien Sesame Street för senare sändning. Dirigerar
Puccinis Turandot med Christine Brewer och Los Angeles Philharmonic i Hollywood Bowl.
35
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
TORSDAG 8 SEPT KL 19.30
FREDAG 9 SEPT KL 18.00
LÖRDAG 10 SEPT KL 15.00
Tidigare framföranden
säsongsöppning
MAHLER SYMFONI NR 7 ”sång om natten” 80 min
Adams
Slonimsky’s Earbox spelas för första gången.
GÖTEBORGS SYMFONIKER
DIRIGENT GUSTAVO DUDAMEL
Konsertmästare Per Enoksson & Sara Trobäck Hesselink
Konserten ges utan paus
Gustav Mahler (1860-1911)
Symfoni nr 7 E-moll ”Sång om natten”
Langsam (Adagio). Allegro con fuoco
Nachtmusik: Allegro moderato
Schattenhaft
Nachtmusik: Andante amoroso
Rondo Finale: Allegro ordinario
När vi i dag ser på Mahlers sjunde symfoni kan vi
inte gärna undgå att tänka på den sene Bartók. Här
finns också ett slags ”lökform” eller ”broform” med
ett centrum av mystisk och naturnära nattstämning.
Instrumenten används på ett sätt som om de minsta
ljuden i naturen vore uppförstorade och avlyssnade
som visioner. Liksom Bartók hade klara etiska, en
smula världsfrälsande avsikter med sin musik i en, som
han upplevde, tid av humanistiskt förfall, tycks Mahler
här söka nya överlevnadsmöjligheter i samklang med
naturens egna innersta krafter sedan han i sjätte symfonin målat upp en djupt pessimistisk bild av individens
förintelse.
Sjunde symfonin betyder ”ett återvändande till livet
och tillvaron”. Men jämförelsen med Bartók kan också
förklara alla de svårigheter Mahler hade med sin symfoni, de ständiga omarbetningar han sysslade med och
bekymren med att få alla som han tyckte ”fyrkantiga”
dirigenter att fatta hans avsikter. Faktum är att sjunde
symfonin länge städades undan och var en av hans
minst spelade och mest missuppfattade. Detta kan ha
med den starka programkaraktären att göra. Skogsmusiken i den första nattmusiken – med ett raffinerat bruk
av klockspel och herdeklockor i förening med bland
annat två harpor samt valthorn som ur fjärran utlöser en
hel fågelkonsert – anknöt kanske inte alls till Beethovens eller Wagners naturmåleri. Inslagen av mandolin
och gitarr i den andra nattmusiken var kanske inte bara
en anvisning om att en klassisk serenad pågick. Om
vi i stället lyssnar med Bartóks paralleller i öronen kan
vi hos Mahler kanske höra den skiraste och luftigaste
impressionism.
Detta experiment med omvända perspektiv blir ännu
mera meningsfullt om vi drar parallellerna till hans
36
tidigare symfonier i det nya verket: yttersatserna som
speglar motsvarigheterna i femte symfonin, hornsolot i
början som tycks vara en parafras på öppningen i trombonerna i tredje symfonin, huvudtemat i första satsen
som är nästan rytmiskt identiskt med motsvarande i
den sjätte symfonin, den första nattmusiken som kunde
upplevas som en återgång till de tidiga symfoniernas
romantiska Wunderhorn-stämningar eller rondofinalens
omtagning av en nästan identisk sats i femte symfonin. Detta med att uppleva sjunde symfonin som ett
återvändande till livet, som ett experiment med nya livsmöjligheter och som en strävan att vända blickarna mot
framtiden, inte mot det förflutna eller alltför närvarande,
känns då alltmera meningsfullt. Från Alma Mahlers
memoarer vet vi ju att sjunde symfonin kom till under
de mest plågsamma yttre förhållanden sedan parets
äldsta dotter avlidit i difteri.
De båda nattmusiksatserna tillkom allra först, år
1904, sedan han just blivit klar med sjätte symfonin.
Efter en svår period av idétorka kom yttersatserna
och vad han själv kallade den skugglika, kanske också
spöklika och groteska, mittensatsen till inom loppet av
en månad. Men inför alla dessa paralleller får vi inte
heller glömma att Mahler när han första gången försökte placera symfonin hos en förläggare beskrev den
som ”övervägande lustig, med humoristiskt innehåll”
och med rätt ”anspråkslös instrumentation (fyra horn,
tre trumpeter)”.
Rolf Hag lu n d
Beethoven
Pianosonat nr 8 ”Pathetique” har spelats
en gång, Pianosonat nr 12 en gång, Pianosonat nr 27 en gång samt Pianosonat
nr 31 två gånger.
Violinkonserten har spelats 110 gånger.
Bland solisterna: Henri Marteau (1906),
Fritz Kreisler (1908), Adolf Busch (1917
& 1921), Bronislaw Gimpel (fyra gånger
1931-1960), Isaac Stern (1949),Yehudi
Menuhin (1952 & 1954), David Ojstrach (1970), Anne-Sophie
Mutter (1988), Hilary Hahn (2005), Thomas Zehetmair (2008)
och Akiko Suwanai (2011).
Symfoni nr 5 i nyuppsättning av Anders Hultqvist framförs för
första gången.
Brahms
Symfoni nr 1 har spelats 105 gånger.
De Lacerda
Almourol spelas för första gången.
Mendelssohn
Symfoni nr 3 ”Den skotska” har spelats 43
gånger.
Symfoni nr 4 ”Den italienska” har spelats
47 gånger. Bland dirigenterna: Vaclav Talich
(1932), Pierino Gamba (1953), Albert Wolff
(1955), Sir Charles Mackerras (1962),
Stanislaw Skrowaczewski (1970), Charles
Dutoit (1977) och Lorin Maazel med
Cleveland-orkestern (1979).
Mozart
Klarinettkonserten har spelats 40 gånger. Bland solisterna:
orkesterns soloklarinettister Theodor Hoofmester (fyra gånger
1906-1909), Albert Löfgren (1911), Thore Jansson (1948),
Sten Pettersson (åtta gånger 1951-1968), Olle Schill (fem
gånger 1975-1980) samt Urban Claesson (10 gånger 19912002 inklusive en Sverigeturné). 2002 var Martin Fröst solist
vid sju konserter inklusive en turné till forna Jugoslavien.
Ravel
Tzigane har spelats två gånger. Solister: Leon Spierer (1959)
och Shmuyle Ashkenazy (1966).
Rehnqvist
Tiger Touch får härmed sitt uruppförande.
Dvórak
Rekviet har framförts två gånger (1969). Dirigent: Sergiu
Comissiona.
Hultqvist
Melancholia uruppförs härmed.
Liszt
Les préludes har spelats 42 gånger.
Bland dirigenterna: Heinrich Hammer (1905), Wilhelm Stenhammar
(åtta gånger 1908-1926), RhenéBaton (1925), Georg Hoeberg
(1939) och Sir Charles Mackerras
(1965).
Mahler
Symfoni nr 7 har spelats tio gånger. Dirigenter: Dean Dixon
(1959 & 1972), Sixten Ehrling (fyra gånger 1988), Neeme
Järvi (två gånger 2000) och Mario Venzago (två gånger
2007).
Das Lied von der Erde har framförts 16 gånger, två gånger
med tenor och baryton som solister: Jorma Silvasti & KarlMagnus Fredriksson (två gånger 2004).
Schumann
Konsertstycke för fyra horn och orkester har spelats två
gånger (1985). Solister: Per Göran, Sören Hermansson, Malcolm Page och Erik Rapp.
Stenhammar
Symfoni nr 1 har spelats 16 gånger. Dirigenter: Tor Mann
(1931), Sergiu Comissiona (1971) och Neeme Järvi (14
gånger 1982-2004).
Tan Dun
Earth Concerto framförs för första gången.
Tjajkovskij
Symfoni nr 6 ”Pathétique” har spelats
93 gånger. Bland dirigenterna: Issay
Dobrowen (13 gånger 1937-1951),
Herbert Blomstedt (1964), Sakari
Oramo (1994) och Neeme Järvi (sju
gånger 1999-2004).
37
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
Klarinettisten Martin Fröst har haft prestigefyllda samarbeten med orkestrar som
NHK-orkestern i Tokyo, Rotterdams filharmoniker, Münchens kammarorkester, Wiens symfoniorkester, Kungliga Filharmonikerna och New York
Philharmonic. Martin Fröst är både traditionsbärare
och trendsättare. Hans ambition att utforska nya aspekter av den musikaliska kreativiteten är en stor inspirationskälla för samtida kompositörer. Han är eftersökt som Artist
in Residence och ger konsertserier som presenterar hans
breda musikaliska spektrum som instrumentalist, dirigent och
förnyare av konsertformen. I projekt som dirigent och solist samarbetar Martin Fröst med orkestrar som Oslofilharmonin, Svenska
kammarorkestern, Zürichs kammarorkester och Tyska kammarfilharmonin i Bremen. Martin Fröst är sedan 2010 konstnärlig ledare för den
internationella kammarmusikfestivalen i Stavanger.
38
Foto Mats Bäcker
Martin Fröst
Foto Anna Hult
39
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
14 & 15 SEPTEMBER
ONSDAG 14 SEPT KL 19.30
TORSDAG 15 SEPT KL 19.30
REHNQVIST TIGER TOUCH 9 min
uruppförande, Göteborgs Symfonikers beställningsverk
MOZART KLARINETTKONSERT 28 min
PAUS
TJAJKOVSKIJ SYMFONI NR 6 ”PATHÉTIQUE” 45 min
GÖTEBORGS SYMFONIKER
DIRIGENT GUSTAVO DUDAMEL
MARTIN FRÖST bassettklarinett
Konsertmästare Per Enoksson & Sara Trobäck Hesselink
Göteborgs Symfoniker och Gustavo Dudamel
gästspelar i Oslo och Reykjavik 16-18 september
Karin Rehnqvist (f 1957)
Tiger Touch
”Till Gustavo Dudamel när han fyller 30 år från Göteborgs
Symfoniker, komponisten och musikälskare i Sverige”
En musikalisk födelsedagspresent till någon som reser
världen runt och ständigt umgås med stora mästerverk.
Vad skriver man?
En fanfar kanske?
Eller något svenskt? Vore det inte roligt om han
kunde ta med sig några svenska rytmer och tonfall ut i
världen?
Något utmanande? Visst måste det vara lite utmanande för en person med unik förmåga att kommunicera musik både till medmusikanter och åhörare?
Så gick mina tankar och simsalabim! Det blev allt
detta i en musikalisk dialog mellan instrument och
uttryck:
Pampigt brass möter unisona stråkar i en långsamt
spunnen melodi.
Spralligt och glatt tema i träblås möter vilda polskerytmer* i stråk.
Tre bastrummor står utplacerade längst bak på
scenen. Deras puls är som stora hjärtslag. Ofta hörs de
tillsammans med riktigt låga toner i kontrafagott.
Material och teman talar med varandra, avbryter
varandra, genomgår förvandlingar och bråkar runt.
De försvinner, dyker upp igen, utvecklas, byter skepnad. Till sist återstår bara klang, rytm och – ett stort
tigervrål!
Kar i n R e h nqvi st
*Polska är en traditionell svensk dans i tretakt. Här i
en variant med ojämna taktslag, 2+4+3.
40
När jag var runt 18 år tyckte min lärare Hans Deinzer att
jag borde spela Mozarts klarinettkonsert på en bassettklarinett. Till nästa lektion tog jag med ett instrument som jag
blev fullständigt förälskad i och vi började omgående arbeta med partituret och det som bevarats av originalmanuskriptet. Det var en fantastisk resa vi inledde och den pågår
ännu eftersom jag fortfarande lär mig på vägen. En annan
viktig faktor är att jag fått möjlighet att spela konserten
med experter på tidig musik. Att spela Mozart med Frans
Brüggen, Ton Koopman, Trevor Pinnock och Sir Neville
Marriner är förstås en lärorik upplevelse för alla musiker.
Klangen från min bassettklarinett är slankare och mjukare än den vanliga klarinetten, vilket passar stilen hos
Mozart. Tonen är perfekt anpassad till de avsnitt där
klarinetten tar över basstämman. Den har klangmässigt
en klassisk anstrykning, närmare de äldre instrumenten,
även om den har fler klaffar och dessa är av modern typ.
Jag spelar fortfarande på det instrument jag fick tag i som
tonåring och det ger mig samma känsla nu som då.
Martin Fröst
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Klarinettkonsert A-dur K 622
Allegro
Adagio
Rondo: Allegro
Två månader före sin död skriver Mozart ihop ett
långt brev till hustrun Constanze som var på kur i förorten Baden med en syster och den tio veckor gamla
sonen Franz Xaver:
”Genast efter Din avsegling spelade jag två partier
biljard med herr von Mozart, han som skrivit operan
(Trollflöjten) för herr Schikaneders teater. Sedan sålde
jag min häst för 14 dukater. Så bad jag värdshusvärden
kalla på Primus, som kom med svart kaffe, så rökte jag
en härlig pipa. Efter det instrumenterade jag nästan
hela Stadlers rondo…”
Anton Stadler hette han. En av Mozarts bästa vänner
i Wien. Tre år äldre. Tydligen en förstklassig musiker
som dessutom lät ”förlänga” sin klarinett med några toner i basen: totalt fyra oktavers omfång fick han på så
vis. När konserten trycktes tio år efter Mozarts död fick
man försöka trolla bort de icke allmängiltiga noterna.
Det förbättrade inte precis musiken. Vi talar nu om
Mozarts sista stora fullbordade komposition; han blev ju
aldrig färdig med sitt Requiem.
Stadler fanns kvar i Prag dit han rest med Mozart
för att ”sitta in” i orkestern som skulle spela kröningsoperan Titus mildhet. Han hade några svåra partier att
spela i ett par arior: motstämmor. 16 oktober 1791 gav
Stadler konsert på teatern i Prag. Man kan misstänka
att den purfärska musiken hunnit fram redan då. Vi vet
säkert att han visade fram den några år senare i Riga.
År 1801 trycktes den alltså. Ändå har man bara lyckats bekräfta ett fåtal framföranden under de första 50
åren. Först var den kanske för svår, och rätt som det var
hade den blivit gammalmodig – att döma av en riktigt
sur recension i London 1838: ”Perukmusik”. För mycket
kontrapunkt, kanske?
Mozarts första tanke var tydligen att skriva för Stadlers manipulerade bassetthorn i stället; en halvfärdig
första sats i G-dur finns bevarad. Mot slutet byter den
plötsligt till A-dur. Herrarna måste ha talat med varandra där i Prag…
Av det långa brevet till Constanze (7-9 oktober) förstår man att Mozart var vid gott mod. Två betalda operor
hade han som gjorde lycka: Titus i Prag, Trollflöjten i
Wien. Han sålde hästen – men lånade ut pengar till
vännen Stadler: 500 floriner läser man i bouppteckningen. Dem har Stadler fått fan för. Eftervärlden har
brukat anta att Mozart var omgiven av skamliga personer – från hustrun och nedåt.
Eftervärlden är ingen bra domare men har i alla fall –
på sikt – haft vett att ta till sig Stadlers konsert.
I ng e mar von H e ij n e
Pjotr Tjajkovskij (1840-1893)
Symfoni nr 6 h-moll op 74 ”Pathétique”
Adagio. Allegro ma non troppo
Allegro con grazia
Allegro molto vivace
Finale: Adagio lamentoso
Jag tror att Pjotr Tjajkovskij var lycklig när han stod på
dirigentpulten i konsertsalen i S:t Petersburg den 28
oktober 1893. Han hade flera gånger under komponerandet av den sjätte symfonin skrivit till sina vänner och
släktingar om hur nöjd han var med verket och hur stolt
han var att han hade kunnat skriva något så bra.
Visserligen hade orkestermusikerna haft synpunkter
på form och innehåll – vilken symfoni slutade med en
så plågsamt allvarlig och långsam sats med en galet
uppsluppen marsch dessförinnan och en andra sats
i ett slags haltande 5/4-delsvals? Och med en första
sats som också andas ängslan och hot i sin inledning?
Visserligen hade publiken inte applåderat så entusiastiskt som han önskat. Den verkade snarare konfunderad. Och ändå tagen. Men jag tror att Tjajkovskij var
lycklig. För i dag när vi hör hans sjätte symfoni med
tidens facit i hand så kan vi uppleva ett slags komprimering av tonsättarens livsverk i musiken. Här finns
hans dramatiska, ömsinta och lustiga musik i Svansjön
och andra baletter, hans storslagna sorge- och kärleksmusik i Eugen Onegin och andra operor, hans ryska
vemod i första pianokonserten och andra konserter,
symfonier, sonater och sånger. I nya toner och melodier,
men med samma känslor.
Då kan man kanske förstå varför han berättade för
sin nära vän, den unge systersonen Vladimir Davidov,
att den här symfonin verkligen innehöll ett program,
men att han aldrig, aldrig ville avslöja det. Det var för
personligt. Men han berättade att han gråtit mycket när
han skrev den.
Nio dagar efter uruppförandet var Tjajkovskij död, 53
år gammal, efter några dagars magsjukdom. Troligen
kolera som gick i staden. Man vet inte säkert. Spekulationernas vågor gick höga. Den sjätte symfonin har
fått utstå det mesta vad gäller varför och hur och därför
den låter som den låter. Men även om Tjajkovskij var
deprimerad och rädd att hamna i fängelset för att han
var homosexuell, inte hade lika lätt för att komponera
längre eller var trött på att resa runt i världen och ta
emot hyllningar och längtade till lugnet i Klin utanför
Moskva, så har den sjätte symfonin gått sina egna vägar och är en av de mest älskade och spelade symfonierna över huvud taget.
När brodern Modest kom på namnet Pathétique dagen efter första framförandet skrev Tjajkovskij genast
ner det på partituret. Inte vårt svenska nedsättande
ord ”patetisk”, utan dess franska och ryska betydelse:
passionerad, fylld av känslor och lidande. Därför talar
symfonin till oss alla. Och därför tror jag att Tjajkovskij
var lycklig när han stod där på dirigentpulten omsluten
av den musik som är den ärligaste och mest smärtsamma han skrivit.
G u n i lla Pete rsé n
41
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
23 SEPTEMBER
Krister PetersSon
Dick Gustavsson
Trumpeten var Krister Peterssons första instrument
men han bytte till horn när han var nio år. Efter studier
på Musikhögskolan i Göteborg arbetade han i Gävle
symfoniorkester innan han blev hornist i Göteborgs
Symfoniker. Krister Petersson undervisar också i horn
vid Musikhögskolan i Arvika.
Efter studier för Thomas Kjelldén vid Malmö musikhögskola anställdes Dick Gustavsson som hornist i Göteborgs Symfoniker, 20 år gammal. Han har periodvis
också arbetat på Kungliga operan, vid Det Kongelige
i Köpenhamn samt i Helsingborgs symfoniorkester.
Sedan 15 år är Dick Gustavsson adjungerad professor i
horn vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm.
Ingrid Kornfält Wallin
Lisa Ford
1987 anställdes Ingrid Kornfält Wallin i Göteborgs
Symfoniker. Hon utbildades på musikhögskolan i
Malmö där hon bland annat studerade för Thomas Sundén. Hon bedrev också studier i London. Ingrid Kornfält
Wallin har även spelat med regionmusiken i Ystad och i
Helsingborgs symfoniorkester.
Sedan 1994 är Lisa Ford stämledare för hornsektionen
i Göteborgs Symfoniker. Hon tog examen vid Interlochen
Arts Academy i Michigan och Norges musikhögskola
och spelade därefter i San Diegos symfoniorkester, vid
Baltimoreoperan och i Florida West Coast Symphony
innan hon 1993 började i Göteborgs Symfoniker. Som
solist har Lisa Ford gästat flera orkestrar. Hon är också
aktiv som kammarmusiker samt medlem i Göteborgsensemblen Gageego! I våras var Lisa Ford gästande
stämledare i Los Angeles Philharmonic på Gustavo
Dudamels inbjudan. Lisa Ford undervisar även i horn på
Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet.
Foto M P Fogelberg
42
Foto Anna Hult
43
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
FREDAG 23 SEPTEMBER KL 18.00
ADAMS SLONIMSKY’S EARBOX 14 min
SCHUMANN KONSERTSTYCKE FÖR
FYRA HORN OCH ORKESTER 18 min
PAUS
MENDELSSOHN SYMFONI NR 3 ”DEN SKOTSKA” 38 min
GÖTEBORGS SYMFONIKER
DIRIGENT GUSTAVO DUDAMEL
LISA FORD, DICK GUSTAVSSON,
INGRID KORNFÄLT WALLIN &
KRISTER PETERSSON horn
Konsertmästare Per Enoksson & Sara Trobäck Hesselink
JOHN ADAMS (f 1947)
SLONIMSKY’S EARBOX
Slonimsky’s Earbox komponerades 1995 på beställning av Halléorkestern i England och Oregons symfoniorkester i USA. Stycket är tillägnat dirigenten Kent
Nagano, en gammal vän och ständig supporter. Kent
Nagano dirigerade världspremiären i Bridgewater Hall
i Manchester den 12 september 1996. Den amerikanska premiären dirigerades av James De Preist , en annan vän och förespråkare som också framförde verket
året därpå med Bostons symfoniorkester.
Slonimsky’s Earbox utgjorde en viktig vändpunkt i
min orkestermusik då det kom efter en period av harmoniska och kontrapunktiska experiment som inleddes
av The Death of Klinghoffer och vidareutvecklades i
kammarsymfonin och violinkonserten. Det nya stycket
tycks nu i efterhand ha pekat mot en lyckad förening
av den äldre minimalisttekniken (upprepade motiv,
stadiga bakgrundspulser och stabila harmoniska block)
och det mer komplexa och aktiva stämarbetet i styckena efter Klinghoffer. Modellen för detta stycke var den
explosiva inledningen av Stravinskys tondikt Näktergalens sång; det sätt på vilket Stravinskys orkester briserar i en lysande eruption av färger, former och klanger.
Jag tilltalades också av Stravinskys användande av
modala skalor, en praxis som säkerligen kom från hans
ryska rötter men som han kort därefter övergav. Jag
har länge ansett att ryssarna – inte bara Stravinsky
utan tonsättare som Skrjabin och Tjerepnin – påbörjade något viktigt när de använde modala skalor och
harmonier, en riktning som dessvärre trängdes åt sidan
av mer inflytelserika skolor som neoklassicismen och
serialismen.
En annan ryss, Nicholas Slonimsky, som i USA mest
var känd som den slagfärdige författaren bakom flertalet böcker om musik, hade 1947 samlat ett omfattande
44
23 SEPTEMBER
kompendium av skalor och melodimönster i boken The
Thesaurus of Scales and Melodic Patterns. Slonimsky
var en man med häpnadsväckande förmågor. Han hade
ett fullständigt fotografiskt minne och kunde återge
något han läst för 40 år sedan in i minsta detalj. Han
blev över 100 år gammal och hans livstid omfattade
tsartidens S:t Petersburg där han gick i skolan som
barn och 1990-talets Santa Monica i Kalifornien där
han bodde och där jag lärde känna honom. Hans
memoarer Perfect Pitch (”Absolut gehör”) är vid sidan
av Berlioz memoarer en av de få genuina litterära framställningarna om musik.
”Slonimsky” i min titel hugfäster inte bara minnet av
hans slagfärdighet och översvallande aktivitet utan också min tacksamhetsskuld till hans uppslagsverk vars
skalor och harmonier har haft en enastående inverkan
på min musik sedan kammarsymfonin 1992. Earbox är
ett ord som måhända är värdigt Slonimsky själv, en man
som aldrig tröttnade på att mynta egna uttryck.
JOHN ADAMS
Robert Schumann (1810-1856)
Konsertstycke för fyra horn och orkester
Lebhaft
Romanze: Ziemlich langsam, doch nicht schleppend
Finale: Sehr lebhaft
(satserna spelas i en följd)
Revolutionsåret 1849 skulle Schumann tala om som
sitt mest fruktbara. Han var relativt fri från sjukdomstecken och komponerade ett 30-tal stycken, däribland
den omfattande musiken till Manfred (utom uvertyren
som gjordes klar året före). Ändå måste vi betrakta
detta år som en vändpunkt. Nästan alla verk tillkomna
efter detta år skuggas på ett eller annat sätt av en melankolisk grundstämning och säkert inte bara beroende
på sjukdomen. Den felslagna borgerliga revolutionen
spelade säkert in. För alltid var drömmen om den fria,
liberala, republikanska världen, oavhängig av de feodala
krafterna och kyrkan, slagen i spillror. Med fog kan man
anklaga den sene Schumann för kraftlös täthet, frihet
från humor och marsch på stället, omväxlande med
ständig cirkelgång.
Samtidigt betyder hans sena verk en häpnadsväckande öppning till framtidens musik, ett föregripande
av nästan allt det som kommit att kallas sekelskiftesstämningar. Om en sådan värdering någonsin kommer
att göras bör Konsertstycket för fyra horn och orkester
bli föremål för ett intresse som det så sällan spelade
stycket hittills ofta förmenats.
Själv värderade Schumann det högt. Han erbjöd
förläggaren Simrock stycket med några ord om att det,
så vitt han visste, inte hade några tidigare paralleller.
I ett brev till vännen och tonsättaren Ferdinand Hiller
(1811-1885) beskrev han det som något av det bästa
han komponerat. Stycket är skrivet för det moderna
kromatiska ventilförsedda hornet, medan den stora
orkestern bakom solisterna bland annat innefattar
piccolo, två ”hand”-horn och tre tromboner. Sannolikt
var det hornvirtuosen Lewy i Dresdens hovkapell som
inspirerade Schumann till stycket. Samma år tillkom
Adagio och allegro för horn och piano samt en samling
sånger för mansröster och fyra horn.
Länge betraktades konsertstycket som praktiskt
taget ospelbart på grund av att förstastämman gick så
högt och var så halsbrytande svår. Det förekom till och
med förslag om att ersätta stämman med trumpet.
I en av de stora Schumannbiografierna – den av Walter
Dahms från 1916 – står det rentav: ”Att vilja rädda
hornkonsertstycket för levande musikutövande vore
förlorad kärleksmöda. Det har utgjort Schumanns
försök att fylla den gamla concerto grosso-formen med
nytt innehåll. Men verket lider av alla svårigheter som
måste bemästras. Det höga läget för första hornet gör
varje återgivande till ett nästan omöjligt hasardspel.”
Konsertstycket är i själva verket en fullvärdig hornkonsert i tre satser, spelade utan paus. De rörliga yttersatserna med fanfaraktiga, jaktsignalbetonade teman
omväxlande med lyriska partier omramar andra satsens
romans med bred, sensuell melodik, vilken tas upp i
tematisk omarbetning i finalen. Uruppförandet skedde
den 25 februari 1850 i Leipzig, nästan jämnt ett år efter
att stycket skrivits.
Rolf Hag lu n d
Felix Mendelssohn (1809–1847)
Symfoni nr 3 a-moll op 56 ”Den skotska”
Andante con moto. Allegro un poco agitato
Vivace non troppo
Adagio
Allegro vivacissimo. Allegro maestoso assai
(satserna spelas i en följd)
Med tillkomsten av Mendelssohns skotska symfoni är
det möjligt att följa hur den romantiska kreativiteten
arbetade. Det poetiska elementet låg i centrum, men
var alls inte knutet till språket, utan kunde röra sig
mellan musik, landskap, litteratur och poesi. Därför har
symfonin sammankopplats med alltifrån den dåtida
landskapskonsten till Walter Scotts romaner. Här ska vi
följa spåren av landskap – och historia.
Redan 1829 fick Mendelssohn de första klangidéerna till symfonin. Det var de stämningsmättade inledningstakterna som dök upp när han under en turistresa
befann sig i klosterruinerna intill Maria Stuarts slott
Holyrood Palace i Skottland. Det var inte första gången
ett skotskt stämningsläge attraherat Mendelssohn: året
innan hade han i Berlin arbetat på en skotsk sonat för
piano, och det var det första verk som bar spår av det
som kommit att kallas Mendelssohns ossianska stil
(efter de berömda dikterna Ossians sånger). Men nu
var han alltså på plats, i Skottland.
Om startpunkten för symfonin kom som en ingivelse
skulle slutförandet visa sig vara svårare. Ett par år
senare befann sig tonsättaren i Rom och hade då med
sig symfoniskisserna i bagaget, men endast under den
tidiga vårvintern gick det bra att komponera, för när
våren drog fram över landet blev det omöjligt för honom
att fortsätta. Som han skrev i ett brev: ”Från 15 april
till 15 maj råder den bästa årstiden i Italien. Vem kan
då förebrå mig att jag inte åter kan försätta mig i de
skotska dimstämningarna?”
Vad finns det då för skotska spår i symfonin?
Mendelssohn-biografen R Larry Todd pekar på att
inledningstakterna frambesvärjer stämningsläget i
ruinen medan huvudsatsens gungande 6/8-takt har
likheter med en ballad. Prov på Mendelssohns öra för
den skotska folkmusiken får lyssnaren i scherzot som
förmodligen återspeglar det han fick höra i Edinburgh
under sin resa. Kan det sedan vara så att Maria Stuarts
tragiska öde sätter sin karaktär på adagiots inledning
som sedan vänder in i ett slags bön? Den fjärde satsen
ger i denna skotska läsning ett prov på den krigiska
och konfliktfulla historia som varit skottarnas (inte
för inte talade Mendelssohn om Allegro guerriero, ett
krigiskt allegro) medan slutliga Allegro maestoso assai
åter anknyter till den skotska musikens särdrag (där
den ”normala” skalans sju toner inskränker sig till fem,
pentatonik).
Den här beskrivningen ska inte förleda någon till att
tro att symfonin låter som en musikalisk reseguide,
med utrymme för turistattraktioner, landskap, historia
och kultur. Nej, det symfonin gör är att intonera ett tonfall, poetiskt, ofta melankoliskt, ibland stridbart. Skotskt
eller inte förstår man ändå att Mendelssohn inte kunde
frammana tonfallet när han satt i Italien, med solen
stekande från himlen.
E r i k Wallr u p, m us I kkr iti ke r SvD
45
BILJETTKONTORET 031-7265310
25 SEPTEMBER
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
Pianisten Hans Pålsson föddes 1949 i Helsingborg. Han studerade i Köpenhamn och Oslo för Robert
Riefling samt vid Musikhögskolan i Hannover för Hans Leygraf. Idag turnerar han över hela världen som
pianosolist. Han har spelat tillsammans med dirigenter som Rafael Frühbeck de Burgos, Esa-Pekka Salonen,
Okko Kamu, Neeme Järvi, Jukka-Pekka Saraste och Mario Venzago. Hans Pålsson är sedan 1979 huvudlärare i piano vid Musikhögskolan i Malmö och sedan 1987 professor vid Lunds Universitet. Han är även
internationellt verksam som gästprofessor vid mästarklasser, bland annat vid musikhögskolorna i Hamburg,
Frankfurt, Bremen, Stockholm, Göteborg, Helsingfors (Sibeliusakademien), Riga, Århus, London (Royal College of Music och Guildhall) och Hanoi. Hans Pålsson är också jurymedlem i internationella pianisttävlingar.
Han har givit ut ett stort antal skivor och medverkat i flera TV-program, inte mins den populära serien I döda
mästares sällskap. 2002 utkom hans prisbelönta bok Tankar om musik. Hans Pålsson är ledamot av Kungliga musikaliska akademin.
46
Hans
Pålsson
Foto Andreas Pålsson
47
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
25 SEPTEMBER
SÖNDAG 25 SEPTEMBER KL 18.00
kammarkonsert Stenhammarsalen
LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827)
PIANOSONAT NR 12 ASS-DUR OP 26
Andante con variazioni
Scherzo: allegro molto
Marcia funèbre
Allegro
19 min
PIANOSONAT NR 8 C-MOLL OP 13 ”PATHÉTIQUE”
Grave. Allegro di molto e con brio
Adagio cantabile
Rondo: allegro
17 min
PAUS
PIANOSONAT NR 27 E-MOLL OP 90
Mit Lebhaftigkeit und durchaus mit Empfindung und Ausdruck
Nicht zu geschwind und sehr singbar vorgetragen
14 min
PIANOSONAT NR 31 ASS-DUR OP 110
Moderato cantabile
Allegro molto
Adagio ma non troppo
18 min
HANS PÅLSSON piano
PIANOSONAT NR 12 ASS-DUR OP 26
1802 komponerade han Pianosonat nr 12. Liksom
den kända tredje symfonin, ”Eroican”, innehåller den
såväl variationsform som hjältedyrkan och en framträdande sorgmarsch, vilket i sonatsammanhang är
något så ovanligt att sonaten ofta kallats ”Sonaten med
sorgmarschen”. Just den satsen kallas ibland ”Marcia
funèbre sulla morte d’un Eroe” – sorgmarsch över en
hjältes död.
Samma år skrev Beethoven också de storslagna 15
pianovariationer som kallas Eroica-variationerna och
kanske är det Napoleons politiska framgångar som
bidragit med inspiration till alla dessa verk. Men det är
också nu Beethovens svåra depression når sin kulmen
med "Heiligenstadttestamentet", det brev i vilket han
tar avsked från livet men där han också inser sin plikt
att skänka mänskligheten den konst han bär inom sig.
Är det han själv som är den döde hjälte han hyllar i sin
sorgmarsch? Ett är säkert, Ass-dursonaten op 26 är
den första i en förnämlig serie som snabbt följdes av
op 27 (med Månskenssonaten) och op 28.
Ännu några originella drag dyker upp i sonaten: den
inleds med en variationssats där det djupsinniga temat
förändrar både gestalt och karaktär i fem variationer.
Därpå följer scherzo, sorgmarsch och ett musikantiskt
rondo. Det här är alltså en sonat utan en enda sats i
sonatform!
PIANOSONAT NR 8 C-MOLL OP 13 ”PATHÉTIQUE”
Ludwig van Beethoven komponerade 32 pianosonater
mellan åren 1794 och 1823 och åtskilliga av dem hör
till standardrepertoaren än i dag. Till de mest kända
hör den åttonde sonaten, skriven 1796, den som kallas
”Pathétique”. För en gångs skull härstammar namnet
från tonsättaren själv, till och med i denna franska
stavning: Grande Sonate Pathétique – ”stor lidelsefull
sonat” – tillägnad furst Carl von Lichnowsky.
Beethoven gjorde sig i Wien först känd som en
skicklig pianist med en oöverträffad förmåga att impro48
visera. Han lade tidigt grunden till en ny estetik, vilken
han just vid denna tid formulerade i ett brev: ”Visst är
det så att pianospelet är det minst utvecklade av alla
instrument. Ofta tror man sig höra en harpa … Jag
hoppas att den dagen kommer då harpan och pianot
betraktas som två helt skilda instrument.”
Beethoven skulle med sin egen pianomusik se till
att denna utveckling påskyndades. Han lämnade den
eleganta klassicismen till förmån för en kraftfull musik
som utnyttjar pianots speciella egenskaper. Pathétiquesonaten kan kanske sägas utgöra själva vägskälet. Formellt har den mycket kvar av det gamla men innehåll
och uttryck hör till en ny tid. En bakgrund till detta är
att Beethoven nu, åren 1798-1799, insåg att dövheten
förvärrades och därmed orsakade skräck och förtvivlan.
Känslorna började göra sig gällande i musiken, vi är på
väg in i romantiken.
PIANOSONAT NR 27 E-MOLL OP 90
Med sina pianosonater förändrade Beethoven den
övergripande synen på musik, och man kan i dem följa
hans utveckling steg för steg. När han komponerat
sonaterna op 78, 79 och 81 gjorde han en paus på fyra
år. Det var en period av politisk oro då Napoleonkrigen
rasade i Europa. Napoleons trupper stod även i Wien,
men man avdelade en särskild vakt som skyddade
Beethoven!
Det är under detta skede Beethoven 1814 fullbordade sin korta e-mollsonat op 90. Den tillägnades
greve Moritz von Lichnowsky, bror till ovan nämnde
Carl som strax innan avlidit. Sonaten blev tvåsatsig och
intim, med lyriska och personliga uttryck på ett sätt som
Beethoven gärna ägnade sig åt under denna period.
Att föredragsbeteckningarna är på tyska avslöjar den
oroliga tidens nationella strömningar.
Beethoven experimenterade gärna och sökte nya
konstnärliga vägar. Han sprängde klassicismens ramar
för att hitta nya mönster. När greven sade sig ha svårt
att förstå uppbyggnaden, förklarade Beethoven att
sonaten var en programmusikalisk beskrivning av
grevens kärlekshistoria. Han stod just i begrepp att
gifta sig. Första satsen symboliserade ”kampen mellan
huvud och hjärta”, andra satsen var en ”konversation
med den älskade”. Men man kan också uttrycka saken
mer musikaliskt: första satsen är hållen i en personlig
sonatform och är en stolt pianosats, men ändå ingen
kamp på liv och död. Andra satsen är snarast ett rondo,
vars innerliga melodiska skönhet löper i ett slags evighetsrörelse, tills den motvilligt dör bort i pianissimo.
PIANOSONAT NR 31 ASS-DUR OP 110
Sonaten nr 31 i Ass-dur op 110 är den näst sista Beethoven skrev. Den komponerades 1821 och trycktes
året därpå. Den store, bistre tonsättaren var inne i sin
sista skaparperiod, en period då han döv och avskuren
från omvärlden gärna grävde ner sig i sitt eget musikaliska grubbleri och hörde en framtidsmusik som ingen
annan kunde ana. Han lät sig inte längre påverkas av
andra tonsättares framsteg och brydde sig inte om ifall
han ställde krav som varken musiker eller publik kunde
uppfylla. Många gånger reagerade konsertpubliken negativt på hans sena verk, men man skakade på huvudet
och tänkte att Beethoven ju själv inte hörde hur tokigt
det blev.
Men man bör nog vända på resonemanget. Genom
att helt koncentrera sig på sitt musikaliska material
utan andras inflytande kunde han gå längre än någon
annan gjort, och därmed utforska världar som ingen
annan besökt. På sätt och vis blev han den förste modernisten – och det är det som gör att hans sena musik
än idag känns ny, frisk och fräsch. Den trettioförsta
sonaten är ett utmärkt exempel på den sene Beethovens kompositionsstil. Han skulle ännu ha haft många
år på sig att utveckla pianosonaten som form, men han
skrev alltså bara ytterligare en sonat. Kanske kände
han på sig att han inte kunde komma längre än att bli
en samtida med oss, 2000-talets lyssnare!
STIG J ACOBSSON
49
29, 30 SEPT & 1 OKT
Leonidas
Kavakos
Leonidas Kavakos blev internationellt uppmärksammad redan som tonåring när
han vann Sibeliustävlingen 1985. Den senaste tiden har han bland annat framträtt
som solist med Berlins filharmoniker, Los Angeles Philharmonic och New York
Philharmonic. Leonidas Kavakos är också en uppskattad dirigent. 2007-2009 var
han konstnärlig ledare för Camerata Salzburg. Han har också dirigerat orkestrar
som La Scalas filharmoniker och St Louis Symphony och har utsetts till Artist
in Residence vid South Bank Centre i London, hos Wigmore Hall, Rotterdams
filharmoniker och Tonhalle i Zürich. Leonidas Kavakos har gjort ett stort antal
skivinspelningar. Tillsammans med Camerata Salzburg har han bland annat spelat
in Mozarts fem violinkonserter och Mendelssohns violinkonsert för Sony Classical.
Han har vunnit en Gramophone Award för premiärinspelningen av den ursprungliga versionen av Sibelius violinkonsert på BIS. Leonidas Kavakos spelar på en
Stradivarius från 1724 som går under namnet Abergavenny.
Foto Yannis Bournias
50
51
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
29, 30 SEPT & 1 OKT
Johannes Brahms (1833–1897)
Symfoni nr 1 c-moll op 68
TORSDAG 29 SEPT KL 19.30
LÖRDAG 1 OKT KL 15.00
Un poco sostenuto. Allegro
Andante sostenuto
Un poco allegretto e grazioso
Adagio. Più andante. Allegro non troppo, ma con brio
BEETHOVEN VIOLINKONSERT 35 min
paus
BRAHMS SYMFONI NR 1 46 min
GÖTEBORGS SYMFONIKER
DIRIGENT och solist
LEONIDAS KAVAKOS violin
Konsertmästare Sara Trobäck Hesselink
Introduktion 29 september kl 18.30 av Karin Knutson
FREDAG 30 SEPT KL 18.00
After Work Inklusive mat och dryck efter konserten
BRAHMS SYMFONI NR 1
GÖTEBORGS SYMFONIKER
DIRIGENT LEONIDAS KAVAKOS
Konsertmästare Sara Trobäck Hesselink
Ludwig van Beethoven (1770-1827)
Violinkonsert D-dur op 61
Allegro ma non troppo
Larghetto
Rondo: Allegro
(satserna två och tre spelas i en följd)
Beethovens violinkonsert uruppfördes i Theater an der
Wien den 23 december 1806 vid ”Eine grosse musikalische Akademie”, det vill säga vid en offentlig konsert
given av en orkester som för tillfället satts samman av
tillgängliga hov-, militär-, kyrko- och stadsmusiker. Det
var alltid svårt att hitta lediga musiker, och att kunna
pricka in dem till ett antal repetitioner var nästan omöjligt. Ofta hölls den enda repetitionen samma dag som
konserten, och resultatet blev förmodligen därefter.
Beethoven hade fått beställning på en violinkonsert
av den tidens stora fiolunderbarn, Franz Clement, som
nu redan hade hunnit bli 26 år gammal och ansedd
konsertmästare vid just denna teater i Wien. Vid den
här julkonserten spelades även musik av Méhul, Mozart,
Händel, Cherubini och av solisten själv – en sonat som
han spelade på en sträng och med fiolen uppochnedvänd. Det var alltså, åtminstone hörd med våra sentida
öron, en både splittrad och märklig tillställning, något
som säkert bidrog till att även kritiken av violinkonserten blev tämligen negativ. Legenden om att Clement
dessutom skulle ha spelat Beethovens konsert utan
några föregående repetitioner är sannolikt inte alls
sann. Beethoven var själv ingen bra violinist så han
samarbetade mycket nära med Clement under hela
komponerandet. Solisten var alltså sedan länge väl
insatt i verket.
52
Det blev ändå en ovanlig violinkonsert. Beethoven
lät solostämman vara lyrisk och invävd i orkestern.
Att på detta sätt låta formen vara konsertant, men
utformningen symfonisk, var en helt ny syn på konsertformen. Tidigare hade man ju gjort allt för att lyfta
fram solisten och visa upp hans virtuositet till enklast
tänkbara orkesterackompanjemang. Den här gången är
orkestern jämbördig. Beethoven lägger här med andra
ord grunden för kommande romantiska konserter av
Brahms, Dvorák, Tjajkovskij…
Första satsen är hållen i traditionell sonatform och
börjar med ett motiv i pukorna. Blåsarna presenterar
det lyriska huvudtemat, som bearbetas i en lång orkesterintroduktion innan fiolen växer fram ur kollektivet
först i takt 89. Det betyder att solisten får stå overksam
i tre minuter. Alltsammans är mycket lyriskt, liksom andra satsens tre variationer. Den satsen hör till det mest
poetiska Beethoven komponerat. En passage leder
över till slutrondot, vilket är konsertens enda verkligt
virtuosa sats med ett härligt växelspel mellan solist och
orkester. Musiken är hållen i vad man skulle kunna kalla
”jaktstil”, något som var på modet i den tidens Wien.
Trots att stora violinister som Tomasini sedan spelade
konserten 1812, Baillot 1828 och Vieuxtemps 1838,
kom den inte att stanna på standardrepertoaren förrän
den 13-årige Joseph Joachim spelade den på sin historiska konsert i London i maj 1844. Man hade ansett
konserten otacksam; det fanns konserter som var lättare att spela, men som ändå klingade mer briljant. Idag
faller vi inte lika lätt för det ytligt glansfulla. Beethovens
djupsinniga tonspråk passar oss bättre.
Stig Jacobsson
Med sin första symfoni visste Johannes Brahms att det
gällde att komma upp till bevis. Robert Schumann hade
långt tidigare, innan Brahms ens skrivit något enda
verk för orkester, pekat ut honom som den som skulle
föra in musiken på nya banor. Brahms egna ord om
hur förfärligt det är att höra stegen från jätten Beethoven bakom sig är berömda. Samtidigt gjorde han inte
situationen ett dugg lättare genom att underteckna en
stridsskrift mot Wagner och den nytyska skolan 1860.
Det var startpunkten på striden mellan wagnerianer
och brahmsianer.
Här blev striden om det man symboliskt skulle kunna
kalla "Beethoven-bysten" avgörande. Wagner hade
nämligen hävdat att hans allkonstverk var den logiska
fortsättningen på den utveckling som nått sin tidigare
höjdpunkt med Beethovens nionde symfoni. Wagners
musikdrama var helt enkelt framtiden. Att Brahms vände sig tillbaka direkt till Beethovens symfonier – dels till
femte, dels till nionde symfonin – har ibland uppfattats
som ett konservativt drag, men det är riktigare att se
det som ett sätt att vrida just Beethoven ur händerna
på Wagner.
Femmans inflytande över Brahms första symfoni
ligger i den närmast arketypiska formen för hur en
mollsymfoni går från mörker till ljus, från c-moll till
C-dur. Nian fick bidra med mer: brospannet som löper
från de stort upplagda yttersatserna, där finalen har en
långsam introduktion som går från tragedi till jubelsång
– en jubelsång som dessutom lånar drag ifrån föregångaren. Just här ligger det moment som gör att man
kan säga att Brahms försöker visa sin arvsrätt: i stället
för att som Beethoven låta jubelsången inkludera den
mänskliga rösten (An die Freude) vill han utföra samma
förvandlingsnummer inom den instrumentala musikens
ramar. Den konservative visar sig i sin konservatism
vara progressiv.
På ett mer personligt plan låter Brahms också förhållandet till paret Schumann ingå i väven. Analytiskt
har det visats att ett motiv Robert Schumann i sina
kompositioner knutit till sin hustru Clara återfinns i
en rad av symfonins motiv (första gången man hör det
är i de djupa stråkarnas motstämma till huvudtemat
i första satsens allegro). Det skulle göra symfonin till
Brahms ”Clara-symfoni”, vilket kanske är att ta i, men
helt säkert är att horntemat som bryter av dunklet i
finalens inledning hade tecknats ner på ett vykort
Johannes skickade till Clara 1868. Han skulle ha
hört det i Alperna, spelat på alphorn, och skickade
det nu som gratulation på hennes 49-årsdag. 1876,
åtta år senare, fanns det med i den nu fullbordade
symfonin. Den hade han börjat få i tankarna i mitten
av 1850-talet då han av Schumann korats till den som
skulle stå för musikens framtid.
E r i k Wallr u p, m us i kkr iti ke r SvD
after work
i konserthuset
Ni vet vad man vill ha på en After Work: något gott att äta och
dricka, schysst mingel, en mysig miljö och bra priser. Allt detta
kan många trevliga etablissemang på Avenyn erbjuda men
det är bara Konserthuset som har Göteborgs Symfoniker.
Gör som så många andra: gå på en timmes konsert och njut
av den sköna stämningen vid våra After Work-kvällar.
Konsert, mat och dryck för endast 300 kr.
Konserten startar kl 18 med efterföljande mat och mingel
ca kl 19.
Kommande After Work-kvällar:
30 september & 11 november 2011
10 februari & 2 mars 2012
53
BILJETTKONTORET
031-7265310
BILJETTKONTORET
031-7265310
BOKA
PÅ PÅ
NÄTET:
WWW.GSO.SE
BOKA
NÄTET:
WWW.GSO.SE
6 & 7 OKTOBER
kalendarium
Beethoven och albinoni i nytt ljus
text Anders H ultqvist
Varför ser vår tolkningstradition ut som den gör inom
konstmusiken? Och vem, eller vad, är det som sätter
gränserna för det som anses möjligt i en musikalisk
interpretation? Vad är det som gör att man till exempel
inom teatern kan ha ett betydligt vidare tolkningsbegrepp än det vi har inom musiken när man tänker sig
nya iscensättningar av den klassiska repertoaren? En
teaterregissör kan ändra, eller helt ta bort, en mening,
eller i vissa fall till och med en hel scen, som framstår
som gammaldags för dagens publik och därigenom
kanske försvårar för pjäsens centrala budskap att nå
fram. Jag ser idag ingen anledning till varför detta inte
skulle kunna gälla även för musikaliska berättelser
i form av partitur. Så kallad absolut musik är också
byggd kring en narrativ idé som utvecklar sig runt
några centrala musikaliska idéer. Form och innehåll är
givetvis nära förbundna med varandra, men det behöver inte betyda att det skulle finnas en, och bara en,
lösning på hur dessa centrala musikaliska temata kan
realiseras och iscensättas.
Genom att presentera nyuppsättningar av Beethovens femte symfoni och Albinonis Adagio vill jag
belysa några av dessa frågeställningar. Båda verken
är ju mycket allmänt kända och på lite olika grunder
upptagna i vår gemensamma kulturkanon. Beethovens
femma som själva den klassiska musikens symbol. Ett
verk som återupprepas gång på gång och då inte så
sällan i sin egenskap av signalvärde för hela den klassiska traditionen. ”Albinonis” adagio bär en lite annan
kulturell roll. Adagiots melankoliska musik har blivit till
både hög- som lågkulturellt allmängods och därigenom
mycket spridd. Musiken finns i en rad versioner på olika
samlingsskivor, allt från barocksamlingar till konceptskivor som Lugna stunder etcetera. Vi hör den i hissar
och på varuhus, i konserthus och i olika populärmusikaliska sammanhang. Den ingår helt enkelt i den
ljudtapet som omger oss.
54
Genom att här presentera två olika tolkningsstrategier under ett och samma konserttillfälle så får ni i
publiken en möjlighet att reflektera kring frågan om
musikalisk tolkning i en vidare mening. Genom att
orkestrar världen över hela tiden återupprepar vår klassiska musikaliska kanon så finns det enligt min mening
ett stort behov av nya interpretatoriska strategier. Detta
är givetvis inget mål i sig utan ett sätt att musikaliskt
förnya och aktualisera repertoaren.
Originalverken försvinner ju inte i och med detta
utan kan då istället bilda en aktiv relief mot vilken olika
tolkningar värderas. Nu kanske någon vill hävda att det
redan presenteras olika tolkningar av olika dirigenter. Och det stämmer ju, men det är inom en väldigt
smal tolkningsram uttolkaren vanligtvis kan röra sig.
Den ramen bör vidgas så att musiken inte riskerar att
förstelnas av virtuositet och sökandet efter det perfekta
framförandet.
I Beethovenuppsättningen har ett av målen varit att
få musiken att klinga på nytt. Att få den att i en viss
mening uppfattas som den gjorde för en publik vid uruppförandet då ingen riktigt visste hur musiken skulle
utveckla sig. Den nya versionen tonar också ner lite av
den heroiska ansatsen i originalet och för fram mer av
de klangliga och sökande dragen i musiken. Det blir
till en något mer tvekande, och kanske nutida, historia
runt jagets frigörelse och position än den Beethoven
föresatte sig att berätta.
Nyuppsättningen av ”Albinonis” Adagio har resulterat
i ett verk med titeln Melancholia, skrivet för orkester,
oboe och gitarr. Jag har utgått från de Albinonifragment som den italienske musikforskaren Remo
Giazotto hittade efter andra världskriget, och låtit dem
ta en lite annan väg än de gjorde när han själv fullföljde
Albinonis anteckningar. Fragmentet bestod enligt
Giazotto av en baslinje med ackordhänvisningar, så
kallad generalbas eller besiffrad bas, samt sex takter
av melodin. Dessa skisser hänförde han i sin tur till vad
som skulle ha blivit en sats i en triosonat av Tomaso
Albinoni (1671-1751). Titeln Melancholia inspirerades
bland annat av ett avsnitt i Karin Johannissons bok
Melankoliska rum. I kapitlet Senmodern melankoli (vit)
skriver hon:
”När Freud definierar skillnaden mellan sorg och melankoli utspelar sig denna skillnad just kring tomheten.
”Vid sorgen är det världen som blivit fattig och tom, vid
melankolin är det jaget självt.” (Sigmund Freud, Sorg
och melankoli) Konsumtionssamhället kan leva högt
på detta klassiska melankolitema: ändlös längtan att
tillfredsställa och ändlös tomhet att fylla med substitut.
En avskalad vit färg läggs över verkligheten, ett blankt
ljus utan skuggor.”
”Det bräckliga jaget i en bräcklig värld är nuets mest
repeterade tema (och det är bara motvilligt som jag
återrepeterar det här). De stora berättelserna om Gud,
världsfreden, framsteget och folkhemmet är slut och
ingen ny kan överbrygga upptrappade konflikter och
ökade skillnader. Marknadssamhället sluter sig om
jaget som en bur. Det kulturkritiska samtalet kretsar
kring depressionens uttryck: fantasier om våld, död och
flykt, vitböcker om sorg, sjukdom och självskadebeteende, nostalgi och virtuella världar som flyktrum.”
Inom teatern har nyuppsättningarna av klassiska
verk fått en bredare tolkningsram under de senaste 50
åren och det är nu tid att också vidga horisonten inom
konstmusiken. Vår vördnad inför den musikaliska texten
har fram till nu utgjort ett hinder för möjligheten att föreställa oss genuint alternativa tolkningar av partituret.
Det är alltså dags att bryta upp idén om att partituret
är den enda autentiska versionen av de ingående
musikaliska idéerna. På så vis kan vi höja temperaturen i den alltjämt pågående dialogen mellan partituret
och interpreten, och erkänna det faktum att den allra
största delen av musiken skapas i den översättningsakt
som utgörs av det musikaliska framförandet.
Tonsättaren Anders Hultqvist skriver om sina nya
projekt för Göteborgs Symfoniker.
55
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
6 & 7 OKTOBER
Stefan Östersjö
Carolina Grinne
Oboisten Carolina Grinne är sedan mars alternerande
stämledare i Göteborgs Symfoniker som hon spelade
första gången med 2009. Hon utbildades i musikklass
och musikgymnasium i hemstaden Norrköping samt
vid Musikhögskolan i Göteborg och Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Hon var tio år när hon började
spela oboe för Bo Öjebo som hon senare blev kollega
med i Norrköpings symfoniorkester. Carolina Grinne
har också arbetat på Kungliga operan och spelar gärna
kammarmusik när tillfälle ges.
56
Andrew Manze
Foto Sven Lorenz
Gitarristen Stefan Östersjö är en av Sveriges mest
framstående solister inom den nya konstmusiken.
Sedan sin första solo-CD som erhöll en svensk Grammis 1997 har han kontinuerligt spelat in soloalbum
och kammarmusik samt turnerat i Europa, USA och
Asien. Han har arbetat som solist med dirigenter som
Lothar Zagrosek, Peter Eötvös, Pierre-André Valade,
Mario Venzago, Franck Ollu och Tuomas Ollila. Under
de senaste tio åren har Stefan Östersjö arbetat för
att få fram ny repertoar och nya användningsätt för
stränginstrument från olika kulturer och världsdelar.
Han bedriver sedan 2002 konstnärlig forskning vid
Musikhögskolan i Malmö och sedan 2009 också vid
Orpheusinstitutet i Gent. Han har publicerat artiklar i
många olika sammanhang och föreläst och lett mästarklasser i USA, Asien och Europa.
Under senare
år har Andrew
Manze trätt fram
som en av de mest
inspirerande och
spännande dirigenterna i sin generation. Han vurmar för
musik från barocken
till våra dagar och hans
stora repertoarkännedom kombinerad med en
skicklighet att förmedla sina idéer
har gjort honom populär hos såväl
orkestermusiker som publik.
Andrew Manze började spela fiol
som 10-åring. Han utvecklade en
förkärlek för barockmusik och
spelade under studietiden i en barockensemble. Under 1990-talet
började Andrew Manze ägna mer
tid åt dirigering. Han har varit biträdande konstnärlig ledare för The Academy of Ancient Music och
konstnärlig ledare för The English Concert 20032007. Sedan 2006 är han chefdirigent för Helsingborgs symfoniorkester. Andrew Manze är ofta
anlitad som gästdirigent för orkestrar och ensembler
runt om i världen, bland dem Deutsches SymphonieOrchester Berlin, Münchens filharmoniker, Kungliga
filharmonikerna, Mahler Chamber Orchestra och
Seattle Symphony. Han är även musikskribent samt
har spelat in ett flertal
uppmärksammade skivor med Helsingborgs symfoniorkester, bland dem Beethovens Eroica-symfoni
(Harmonia Mundi) och Stenhammars pianokonserter
med pianisten Seta Tanyel (Hyperion). Brahms fyra
symfonier är klara för utgivning på CPO. Tidigare i år
erhöll Andrew Manze det prestigefyllda Rolf Schockpriset på 500 000 kr i Stockholm.
57
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
TORSDAG 6 OKT KL 19.30
FREDAG 7 OKT KL 18.00
BEETHOVEN SYMFONI NR 5 i nyuppsättning
av Anders Hultqvist 20 min
HULTQVIST MELANCHOLIA uruppförande,
Göteborgs Symfonikers beställningsverk 21 min
PAUS
6 & 7 OKTOBER
andra ord kollega till Anders Hultqvist och funderade
uppenbarligen mycket över hur Beethoven rätt skulle
uppfattas och tolkas.
Anders Hultqvist (f 1955)
Melancholia för oboe, gitarr och orkester
STENHAMMAR SYMFONI NR 1 53 min
GÖTEBORGS SYMFONIKER
DIRIGENT ANDREW MANZE
CAROLINA GRINNE oboe
STEFAN ÖSTERSJÖ gitarr
Konsertmästare Per Enoksson
Ludwig van Beethoven (1770-1827)
Symfoni nr 5 c-moll op 67, ”Ödessymfonin”
Anders Hultqvist har gjort en bearbetning av Beethovens c-mollsymfoni som han själv beskriver på sid 54.
Som relief kan det vara intressant att läsa hur man såg
på Beethovens symfoni i början av 1900-talet, för 100
år sedan, när den första gången framfördes av landets
unga symfoniorkestrar i Stockholm och Göteborg. Så
här skrev en anonym skribent:
”De första konceptionerna av femte symfonien –
detta verk som av Romain Rolland liknats vid en ”klassisk tragedi” – inföll vid en tid då Beethoven drabbades
av det svåra slaget att småningom förlora sin hörsel.
”Din Beethoven”, skriver mästaren till sin vän Amenda,
”lever mycket olycklig, i kamp med natur och skapare.
Vet, att mitt ädlaste sinne hörseln, mycket försämrats.”
Ur ett djupt och stort lidande framväxte och mognade långsamt detta verk; med en personlighets hela
etiska viljekraft att övervinna det mörka, tragiska ödet
och i en konstens idealvärld skapa skönhet och glädje,
formades dess överväldigande stegring mot ljus och
seger. Men symfonien är icke en individuell bekännelse,
den återger icke något subjektivt ”program”: den blir
till en mäktig symbol för Beethovens högsta livsåskådning. De egna livserfarenheterna omsätts i en högre,
allmänmänsklig tanke.”
Här tolkas Beethoven utifrån en romantisk idealism
som jag tror är precis vad Anders Hultqvist vill befria
musiken från. Det är typiskt att en samtida kulturpersonlighet som författaren Romain Rolland nämns,
han var aktuell med den stora romansviten JeanChristophe som byggde på Beethovens liv och gav
honom Nobelpriset 1915. Romain Rolland var för övrigt
lärare i musikhistoria vid Sorbonne och organiserade
den första internationella kongressen för musikhistoria
i Paris år 1900. Som akademisk lärare var han med
58
Anders Hultqvist har haft flera framgångar som tonsättare. 1989 prisbelönades orkesterverket Time and the
Bell vid den Nordiska kompositionstävlingen i Göteborg
och 1995 erhöll Anders Hultqvist lilla Christ Johnsonpriset för samma stycke. Verket har spelats av orkestrar
över hela världen. Under åren 1996 till 2004 skrev han
en svit om sex verk med olika besättningar, från soloinstrument till orkester, som tar sin utgångspunkt i den
danska poeten Inger Christensens diktsamling Alfabet.
Orkesterverket Stone After Stone som ingår i sviten
uruppfördes av Göteborgs Symfoniker 2004 under
ledning av Krysztof Penderecki. Anders Hultqvist var
2003-2005 Composer in Residence vid den svenska
organisationen Contemporary Music and Artists,
COMA. Kompositionerna på CDn Traces (ruins…) är ett
konstnärligt resultat från denna period.
Anders Hultqvist är en av initiativtagarna till den
konstnärligt genreöverskridande GAS-festivalen, Göteborg Art Sounds, och var också dess chef 1998-2004.
Parallellt med sitt konstnärliga arbete är han verksam
som utbildningsledare och lärare vid Högskolan för
scen och musik vid Göteborgs universitet. Han är också
involverad i de konstnärliga forskningsprojekten In i
bruset – Musikaliska och arkitektoniska undersökningar av det offentliga ljudrummet, samt Mot ett konstmusikens utvidgade fält som behandlar frågor kring det
musikaliska verkbegreppet och tolkningens gränser.
Kvällens konsert ingår som en del i detta projekt.
Melancholia är komponerat för orkester och oboe
samt tre gitarrer: elgitarr, preparerad sexsträngad
klassisk gitarr samt elvasträngad bandlös gitarr (glissentar). I verket har Anders Hultqvist utgått från temat i
Albinonis Adagio som han bland annat varierar med en
syriansk taqsim, en arabisk improvisationsform.
Ste fan Näve r myr
Wilhelm Stenhammar (1871-1927)
Symfoni nr 1 F-dur
Tempo molto tranquillo. Allegro
Andante con moto
Allegro amabile
Allegro non tanto, ma con fuoco. Tranquillo
Hur ska man ställa sig till Stenhammars F-dursymfoni?
Tonsättaren drog ju in sitt verk för omarbetning trots
att uruppförandet mottogs väl. Några menar till och
med att han refuserat symfonin. Bland förespråkarna
för F-dursymfonin finns internationellt kända dirigenter
som Neeme Järvi och Andrew Manze samt i det förflutna Vaclav Talich, Tor Mann och Sergiu Comissiona.
Orkestermusiker framhåller också symfonins många
skönhetsvärden; publiken tycks betagen. Många kända
verk i musikhistorien är förvisso inte guld som glimmar
– och skimret kan av skilda lyssnare uppfattas olika. I
den svenska symfonilitteraturen glimmar Stenhammars
stort anlagda F-dursymfoni särdeles starkt. Detta verk
har vi inte råd att inte spela.
Tonsättaren, pianisten och dirigenten Wilhelm
Stenhammar hade vid förra sekelskiftet hunnit bli en
av Skandinaviens främsta musikpersonligheter. År
1898 hade han emellertid råkat i en personlig kris
som tonsättare. Han upplevde sig alltför beroende av
germanska förebilder men ställde sig också tveksam
och avvaktande inför de nya tendenser som övergivit
klassicismens former. I stället koncentrerade han sin
tid på konsertlivet och blev dirigent för Filharmoniska
sällskapet i Stockholm. Under säsongen 1900-1901
var Stenhammar verksam som kapellmästare vid
Stockholmsoperan men avstod sedan från en fast
dirigenttjänst tills han 1907 övertalades att bli konstnärlig ledare för symfoniorkestern i Göteborg. Här kom
han under 15 år att sätta sin direkta prägel på stadens
musikliv.
Hösten 1902 återupptog Stenhammar komponerandet på allvar. Det första av hans nya större verk började
ta form: symfonin i F-dur. Arbetet påbörjades i Saltsjöbaden utanför Stockholm och orkestreringen fullbordades under sommaren året därpå i en lägenhet inte
långt från den plats där han snart skulle komma att ha
sin huvudverksamhet förlagd: Konserthuset på Heden i
Göteborg. Stenhammars gode vän Tor Aulin svarade för
ett väl förberett uruppförande i Stockholms konsertförening den 16 december 1903 och ett partitur gjordes i
ordning åt den berömde dirigenten Hans Richter med
Stenhammars förhoppning om att verket skulle bli uppfört av den förnämliga Halléorkestern i Manchester.
Stenhammar blev plötsligt tveksam: efter uruppförandet drog han in symfonin för omarbetning, något som
han aldrig helhjärtat fick tid till. Hösten 1903 hade han
nämligen hört Sibelius nya symfoni, den andra, och blivit fullständigt överväldigad. Intrycken av Sibelius musik
förde Stenhammars tankar i en ny riktning. De kommande åren skissade och fullbordade han en rad stora
verk medan symfonin förblev liggande obearbetad, så
när som på några små ändringar. En tid umgicks han
med planer på att ge ut andra satsen separat under
titeln Nenia (begravningsgudinna i romersk mytologi).
Under en vistelse 1907 i Italien började han i stället
på en orkesterserenad i F-dur och 1915 låg den kända
g-mollsymfonin färdig. Denna kallade Stenhammar
endast ”Symfoni op 34” – alltså ingen notering om
att den skulle vara ”Symfoni nr 2” eller att det skulle
finnas någon ”nr 1”. Arbetet som konstnärlig ledare
för orkestern i Göteborg gav honom nya erfarenheter
– Stenhammar introducerade bland annat nya verk av
Mahler och Reger – och dirigentbefattningen begränsade utrymmet för kompositionsarbete. F-dursymfonin
kom därför att förbli ospelad till efter Stenhammars
död. Vaclav Talich framförde den på nyåret 1931 i
Stockholm och tog då fasta på några ändrade orkestreringsdetaljer som Stenhammar hade noterat. Tor Mann
dirigerade Göteborgspremiären på Lorensbergsteatern
den 4 mars 1931. Sergiu Comissiona hedrade 100-årsminnet av Stenhammars födelse med ett framförande
1971. När Neeme Järvi 1982 tillträdde som chefdirigent för Göteborgs Symfoniker stod ett framförande
av F-dursymfonin på önskelistan och han har sedan
dess dirigerat symfonin sammanlagt 14 gånger med
Göteborgs Symfoniker, senast 2004, men även med
orkestrar som Chicago Symphony.
Med ett historiskt perspektiv på Stenhammars
utveckling som tonsättare kan vi idag lättare acceptera
det klara inflytande av Wagner, Brahms och Bruckner
som den starkt självkritiske Stenhammar ännu inte
gjort sig fri ifrån när han komponerade symfonin.
Hornen spelar genomgående en viktig roll och har
ursprungligen dominerat verket. Den första satsens
långsamma inledning är en romansartad hornsextett
som presenterar ett senare ofta återkommande motiv,
följt av ett stråklegato som också återkommer i finalens
coda. Satsen är byggd i sonatform och har en tyngd
och energi som påminner om Brahms. Andra satsen är
ett sorgmodigt andante med en hymnliknande oboemelodi som huvudtema. Tredje satsen är ett charmfullt
intermezzo med en avskiljande triodel där en ljuvligt
drömsk klarinettrio hör till symfonins vackraste partier.
Den omfångsrika finalen är en kraftfull sats med ett
stundtals stormigt förlopp, i synnerhet i sonatformens
genomföringsdel. Efter reprispartiet återkommer i slutet
av satsen symfonins lugna inledningsatmosfär varefter
en kort stegring till fortissimo avslutar.
Le n nart De h n
59
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
20, 21 & 23 OKTOBER
Kristjan Järvi
Dirigenten Kristjan Järvis fantasifulla och nyskapande konsertprogram består av allt
från klassiskt och jazz till världsmusik. Hans engagemang i olika genrer har återspeglats i samarbeten med Arvo Pärt, Tan Dun, John Adams, Esa-Pekka Salonen, Renée
Fleming, Benny Andersson och många fler. Hans karisma och skicklighet har hyllats
i bland annat New York Times som kallat honom ”en pånyttfödd Leonard Bernstein”.
Kristjan Järvi är en mycket eftertraktad gästdirigent och han framträder regelbundet
med orkestrar som London Symphony, Staatskapelle Dresden, Bayerska Radions
symfoniorkester och radioorkestrarna i Hamburg och Frankfurt. Han har spelat in
över 30 skivor varav flera har nominerats och vunnit priser. Kristjan Järvi studerade
piano vid Manhattan School of Music och dirigering och piano vid University of Michigan. Han började sin karriär med att assistera Esa-Pekka Salonen. Kristjan Järvi har
också varit chefdirigent vid Norrlandsoperan.
60
Foto Peter Rigaud
61
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
20kalendarium
& 21 OKTOBER
Lars ClevEman
Lars Cleveman utexaminerades från operahögskolan
i Stockholm 1988 och har de senaste åren blivit en av
Sveriges och Europas mest efterfrågade tenorer. I somras
debuterade han i Wagners Ringen i Bayreuth. Utöver hans
många engagemang som operasångare världen över och
som anställd vid Kungliga operan i Stockholm framträder
Lars Cleveman också i verk som Beethovens Symfoni nr 9
samt Verdis Requiem.
Han har spelat in en skiva med arior och medverkar på
Beethovens Symfoni nr 9 (Simax) och Verdis Don Carlos
med Hillevi Martinpelto och Peter Mattei (Naxos).
Morten Frank Larsen
Morten Frank Larsen debuterade på Århus sommaropera
och framträder på Det Kongelige Teater och Den Jyske
Opera i Århus där han senast medverkade i Beethovens
Fidelio. Frank Larsens operarepertoar är mycket varierad
och rymmer fler än 40 roller från Mozart till nutida musik.
Han har arbetar regelbundet på Staatsoper Wien, Wiener
Volksoper och Deutsche Oper i Berlin och har även sjungit
i Salzburg, på Teatro Communale i Bologna och Teatro
Massimo på Sicilien. Han tilldelades det danska Aksel
Schiøtz-priset 2003 och i nya hemstaden Wien har han
mottagit Eberhard Wächter-medaljen, uppkallad efter den
välkände österrikiske barytonsångaren.
zhang meng
Den kinesiske musikern Zhang Meng är en av sitt lands
främsta solister på de traditionella kinesiska instrumenten
sheng och xun (blåsinstrument). Han fick redan som liten
lära sig spela sheng av sina föräldrar och har sedan dess
varit en hängiven uttolkare av den kinesiska traditionella
musiken. Zhang Meng studerade sheng och xun för
mästaren Weng Zhen Fa vid konservatoriet i Shanghai
och har efter avslutade studier vunnit en rad priser och
utmärkelser, bland annat guldmedaljen vid kinesisk TV:s
nationella tävling 2004. År 2009 valde Tan Dun ut honom
som solist på horn, sheng och xun vid uruppförandet av
Earth Concerto vid Grafeneggfestivalen i Österrike. Han
har sedan dess turnerat med Tan Dun till Peking, Taipei
och Shanghai.
Kenneth franzén
Kenneth Franzén började spela trummor när han var tolv
år och inledde sina slagverksstudier vid Ljungskile folkhögskola. Han fortsatte vid Musikhögskolan i Göteborg
där han tog sin mastersexamen 1983. Samma år började
han i Göteborgs Symfoniker och han var även med att
starta Gothia slagverksensemble. Vid sidan om Symfonikerna spelar han gärna improvisations- och populärmusik.
Kenneth Franzén framträder i dessa sammanhang regelbundet med Curt-Eric Holmquists orkester.
Fredrik björlin
Slagverkaren Fredrik Björlin har arbetat i Göteborgs Symfoniker sedan år 2000. Dessförinnan var han vid Kungliga operan i sju år. Han har ett Artist Diploma från The
Cleveland Institute of Music i USA och har även studerat
vid Musikhögskolan i Stockholm. Under sin tid i Göteborgs
Symfoniker har han bland annat spelat i ett uppmärksammat framförande av ett Takemitsuverk samt i kammarmusikserien i Stenhammarsalen.
Roger carlsson
På 1970-talet började Roger Carlsson vikariera i Göteborgs Symfoniker. Som den förste slagverkaren i Sverige
tog han solistdiplom 1982 och samma år anställdes han i
Göteborgs Symfoniker. Han har varit solist på olika nordiska festivaler och gästat flera symfoniorkestrar. Roger
Carlsson är en av de få i Sverige som spelar cimbalom –
det ungerska stränginstrument som spelas med klubbor – och han framträder regelbundet som solist på det
intrumentet med olika orkestrar i Kodalys orkesterverk
Háry János.
62
63
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
20 & 21 OKTOBER
TORSDAG 20 OKT KL 19.30
FREDAG 21 OKT KL 18.00
Festkväll för Göteborgs Symfonikers Vänner
TAN DUN EARTH CONCERTO 32 min
PAUS
MAHLER DAS LIED VON DER ERDE 59 min
GÖTEBORGS SYMFONIKER
DIRIGENT KRISTJAN JÄRVI
Lars cleveman tenor
MORTEN FRANK LARSEN baryton
Zhang Meng kinesiska blåsinstrument
Fredrik Björlin, Roger Carlsson
Kenneth Franzén slagverk
Konsertmästare Vlad Stanculeasa
I samarbete med Göteborgs Symfonikers Vänner
TAN DUN (f 1957)
EARTH CONCERTO
Of Youth
The Drinking Song of Earth’s Misery
The Drunkard in Spring
Gustav Mahlers Das Lied von der Erde (”Jordens
sång”) har alltid varit mitt favoritverk. Det har sitt
ursprung hos den berömda Tang-dynastins vandringspoeter, främst Li Po, och det skrevs med sådan inlevelse och skönhet att det varit en ständig inspirationskälla för mig. Det som berörde mig starkast i Das Lied
von der Erde var dryckessången mellan Mahler och Li
Po, påverkade av saké, där de sörjer ungdomens och
livets flyktighet och omfamnar den mänskliga tillvarons soluppgång och solnedgång. Omfattningen av
deras elände och andliga strävan rör både min själ och
mitt hjärta och som en åminnelse skapade jag Earth
Concerto (”Jordens konsert”) i dialog med Das Lied
von der Erde. Earth Concerto följer som nummer tre
i naturserien efter Water Concerto och Paper Concerto. Min tro är att jorden, liksom alla naturelement,
förborgar en djup andlighet som talar ett eget språk
och sjunger och vibrerar nära alla människor. Som
den äldsta kinesiska visdomen säger: människan och
naturen är ett. I samklang med denna filosofi använder
jag ljud från jord- och steninstrument som symboler
för förbindelsen mellan himmel och jord där orkestern
representerar människan. Den antifoniska dialogen
mellan naturens ljud och den mänskliga rösten är,
enligt min övertygelse, jordens sanna sång.
Earth Concerto är komponerad för 99 sten- och
keramikinstrument och stor orkester. Den består av tre
satser vars titlar har likheter med tre satser i Mahlers
64
Das Lied von der Erde, som i sin tur hämtat dem från Li
Pos dikter. Min första sats Of Youth (”Om ungdomen”)
har sin koppling till Mahlers tredje sats Von der Jugend,
andra satsen The Drinking Song of Earth’s Misery
(”Dryckesvisa om det världsliga eländet”) motsvarar
Mahlers första sats Das Trinklied vom Jammer der Erde
och den sista satsen The Drunkard in Spring (”Drinkaren på våren”) korresponderar till Mahlers femte sats
Der Trunkene im Frühling.
Tan Du n
Tan Dun med ett
keramikinstrument.
Gustav Mahler (1860-1911)
Das Lied von der Erde
Das Trinklied von Jammer der Erde (Li-Tai-Po)
Der Einsame im Herbst (Tchang-Tsi)
Von der Jugend (Li-Tai-Po)
Von der Schönheit (Li-Tai-Po)
Der Trunkene im Frühling (Li-Tai-Po)
Der Abschied (Mong-Kao-Yen, Wang-Wei)
1907 var ett tungt år för Mahler: hans äldsta dotter
Maria, kallad Putzi, avled fyra och ett halvt år gammal
i difteri och scharlakansfeber den 5 juli i Maiernigg.
Makan Alma tog detta hårt och när hon några dagar
efter begravningen undersöktes av läkare sade Mahler
halvt på skämt, halvt på allvar åt doktorn att också undersöka honom. Han kunde konstatera att Mahler led
av ett svårt medfött hjärtfel. Samma år tog tonsättaren
avsked från Wienoperan, delvis efter påtryckningar från
antisemitiska krafter. Vid den sista konserten dirigerade
han sin andra symfoni och vid den sista operaföreställningen framfördes Beethovens Fidelio. Mahler avgick
formellt den 17 mars 1907.
Följdverkningarna var enorma, både på det fysiska
och psykiska planet. Han slöt sig inom sig själv och
komponerade under denna och nästa sommar sitt mest
personliga och innerliga verk – Das Lied von der Erde
för två sångsolister och orkester baserad på sex gamla
kinesiska dikter utgivna i Hans Bethges samling Den
kinesiska flöjten.
I sin struktur är det lika mycket en symfoni som
något annat av hans orkesterverk med vokala inslag.
Men han var mycket vidskeplig. Beethoven, Bruckner,
Schubert, Dvorák – alla hade de avlidit efter att ha skrivit sin nionde symfoni och Mahler hade nu skrivit åtta.
För att kringgå sitt öde avstod Mahler från att numrera
verket (en nionde symfoni komponerades trots allt de
följande somrarna) och gav den undertiteln ”symfoni
för tenor, alt (eller baryton) och orkester”. Han var väl
medveten om sin sjukdom och levde under ständig
dödsångest. Den nionde symfonin skulle också bli hans
sista fullbordade…
Vintern 1907-1908 besökte Mahler New York där
han dirigerade på Metropolitan. Den efterföljande
sommaren tillbringade han i Toblach i Sydtyrolen, en
av alla dessa semesterorter där tyska och österrikiska
tonsättare komponerat sina finaste verk. Den här
gången kunde han inte ägna sig åt de vanliga stärkande promenaderna, simning eller cykelturer – allt sådant
han älskade. Kompositionsarbetet kom lika mycket att
bli en inre bearbetning av de egna problemen, och hans
vänner konstaterade att han i september – när sista
satsen väl var fullbordad – blivit lugnare och tålmodigare. Han hade genom arbetet försonats med sitt öde.
I synnerhet den sista satsen, Avskedet, är i lika hög
grad som nionde symfonin en sorts rekviem. De upprepade sista orden, ”ewig, ewig”, är en dröm om ett bättre
liv någon annanstans.
Mahler fick aldrig höra Das Lied von der Erde. Han
hade visat partituret för sin favoritelev Bruno Walter,
vilken blivit djupt gripen – och de diskuterade en del
detaljer utan att något framförande kom till stånd. Innan
Mahler hunnit bestämma premiärdatum avled han.
Sex månader därefter uruppförde Bruno Walter verket
i München den 20 november 1911 vid en konsert till
Mahlers minne.
Stig Jacobsson
65
26 & 28 OKTOBER
Joachim Gustafsson
Dirigenten Joachim Gustafsson har efter sin studietid i Wien etablerat sig som en av
de mest intressanta nordiska dirigenterna. Han delar sin tid mellan konsert- och
operaengagemang och har ett regelbundet samarbete med Malmöoperan där han
förra säsongen dirigerade Richard Strauss Rosenkavaljeren och Poulencs Karmelitsystrarna. Han har också dirigerat på Göteborgsoperan och Kungliga operan i
Stockholm. I Tyskland har han bland annat engagerats av operorna i Darmstadt och
Ulm. Joachim Gustafsson har blivit speciellt uppskattad som dirigent i den tjeckiska
musiktraditionen där hans framföranden av Dvorák och Janácek rönt stor framgång.
2010 utsågs Christina Hörnell till kormästare för
Göteborgs Symfoniska Kör. Hon är också kormästare
vid Kungliga Operan i Stockholm sedan 1994. Hon
utbildades vid Musikhögskolan i Stockholm med Eric
Ericson och Kjell Ingebretsen som lärare och har varit
verksam som sångare, bland annat i Eric Ericsons
Kammarkör. Christina Hörnell arbetar som lärare vid
dirigent- och kyrkomusikutbildningar i såväl Sverige
som utomlands och har även dirigentuppdrag hos
ensembler som Radiokören, Dalasinfoniettan och
Vadstenaakademin. 1991-2007 var hon dirigent för
Akademiska kören i Stockholm och 2005 assisterande kormästare vid festspelen i Bayreuth.
Göteborgs Symfoniska Kör grundades
av kusinerna Elsa och Wilhelm Stenhammar. Medlemmarna har en varierande
bakgrund och åldersspridningen
är stor. En del körmedlemmar
har gedigna musikutbildningar
medan andra tagit privata
sånglektioner. Samtliga körmedlemmar har dock en
stor körvana. Kören har
medverkat vid konserter i
bland annat Royal Albert
Hall och i Canterbury
Cathedral i England.
Tillsammans med
Symfonikerna har
kören varit på turné
till såväl Kanarieöarna som Kina.
Ann-Christine Larsson
Sopranen Ann-Christine Larsson anses vara en av de främsta skandinaviska
sångerskorna i sin generation. Hon var mycket tidigt Jenny Lind-pristagare och har
turnerat både i Sverige och USA. Redan under studieåren på Stockholmsoperan
engagerades hon av Drottningholms slottsteater. 1997 gjorde Ann-Christine Larsson
sin tyska debut och engagerades av operan i Bonn där hon arbetade fram till 2002.
Hon har därefter sjungit på Göteborgsoperan, Kungliga operan i Stockholm och Det
Kongelige i Köpenhamn. Ann-Christine Larsson har också gjort uppmärksammade
framträdanden i Mahlers fjärde symfoni med Paavo Järvi och Brahms Ein deutsches
Requiem med Okko Kamu.
Kristina Hammarström
Mezzosopranen Kristina Hammarström framträder regelbundet vid operor som
Châteletteatern i Paris och Staatsoper Berlin. Hennes repertoar innefattar oratorier
av Bach, Händel och Mozart samt operaroller som Penelope i Monteverdis II ritorno
d’Ulisse in patria som hon gjort vid La Monnaie i Bryssel samt Minerva i samma
opera på Staatsoper Berlin med René Jacobs. Hon har gjort Octavian i Richard
Strauss Rosenkavaljeren på Göteborgsoperan samt Rosina i Rossinis Barberaren
i Sevilla och Charlotte i Massenets Werther på Kungliga operan i Stockholm. 2009
gjorde Kristina Hammarström sin debut på La Scala i Händels Alcina som hon också
gjort på Wiener Staatsoper.
Gunnar Gudbjörnsson
Tenoren Gunnar Gudbjörnsson började sin operakarriär 1988 efter studier i Island
och Tyskland. Han debuterade med den isländska operan och direkt efter debuten
erbjöds han ett kontrakt i Wiesbaden där han stannade till 1995. Efter det sjöng han
flera titelroller på Opera National de Lyon. Under de senaste tio åren har han sjungit
på stora operahus som Wiener Staatsoper, Münchenoperan, Deutsche Oper i Berlin
och Bastiljoperan i Paris. Gunnar Gudbjörnsson har gjort ett stort antal skivinspelningar samt flera uppskattade TV- och radioinspelningar för bland annat BBC och
Radio France.
Christina Hörnell
och Göteborgs Symfoniska Kör
Petteri Salomaa
Barytonsångaren Petteri Salomaas karriär tog fart när han bara 19 år gammal vann
Villmanstrands sångtävling 1981. Han debuterade vid Finlands Nationalopera 1983
som Figaro i Mozarts Figaros bröllop. Han har sjungit ett flertal roller i de stora
europeiska operahusen och på Finlands Nationalopera. Petteri Salomaa har också
uppträtt som konsertsolist tillsammans med de främsta orkestrarna i Norden samt
med flera framstående europeiska och amerikanska orkestrar. Han har medverkat
på över 30 skivinspelningar varav flera har fått internationella utmärkelser.
Han var professor i sång vid Sibeliusakademin 2003-2008 och från 2008 är han
gästprofessor vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm.
Foto Anna Hult
67
BILJETTKONTORET 031-7265310
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
26 & 28 OKTOBER
ONSDAG 26 OKT KL 19.30
Torsdag 27 okt kl 19.00 Vara Konserthus
FREDAG 28 OKT KL 18.00
Antonin DvorÁk (1841-1904)
Requiem för sopran, mezzosopran, tenor,
bas, kör och orkester B-moll op 89
DVORÁK REQUIEM 1 tim 40 min
Del 1
Requiem aeternam (solister och kör)
Graduale (sopran och kör)
Dies irae (kör)
Tuba mirum (solister och kör)
Quid sum miser (solister och kör)
Recordare (solister)
Confutatis (kör)
Lacrimosa (solister och kör)
GÖTEBORGS SYMFONIKER
DIRIGENT JOACHIM GUSTAFSSON
GÖTEBORGS SYMFONISKA KÖR
ANN-CHRISTINE LARSSON sopran
KRISTINA HAMMARSTRÖM mezzosopran
GUNNAR GUDBJÖRNSSON tenor
PETTERI SALOMAA baryton
Konsertmästare Per Enoksson
Introduktion 26 oktober kl 18.30 av Erik Risberg
PAUS
Del 2
Offertorium (solister och kör)
Hostias (solister och kör)
Sanctus (solister och kör)
Pie Jesu (solister och kör)
Agnus Dei (solister och kör)
För körsångare är Antonin Dvoráks storslagna Requiem en härlig utmaning och en mäktig upplevelse.
Av tretton satser medverkar kören i tolv. Dels sjunger
den ensam med orkestern i två satser, dels är den ofta
uppdelad i separata dam- och herrstämmor. Den för
antingen en dialog med de fyra solisterna eller fyller ut
orkesterklangen under dem med ett ljuvligt spektrum
av toner. I en krävande rytmik och med stor variation
i tonomfång och dynamik har kören en viktig uppgift
inom Dvoráks speciella kännetecken – hans flödande
melodirikedom – inspirerad av hemlandet Tjeckoslovakiens folkmusik, av opera- och symfonisk musik som
han älskade och naturligtvis av bland andra Mozarts,
Cherubinis, Brahms, Berlioz och Verdis rekvier. Hans
gode vän Johannes Brahms har sagt att ”den mannen
har fler idéer än alla vi andra. Av allt det han kastar bort
skulle vem som helst av oss kunna plocka ihop sina
huvudteman.”
Särskilt ett tema eller ledmotiv – tonerna F, Gess,
E, F – dyker upp i original eller i variationer genom
hela verket. 120 gånger i alla tolv molltonarterna enligt
musikforskaren Joseph Braunstein. Man hör det i
alla satserna – särskilt tydligt i stråkarnas inledning i
första satsen, Requiem aeternam, i trumpetfanfarerna
i Tuba mirum-satsen, i träblåsarna i Quid sum miser, i
bleckblåsarna i Lacrymosa och slutligen åter i stråkarna
i Agnus Dei, i verkets allra sista takter. Det känns som
en trygghet att cirkeln sluts.
Under 1880-1890-talen stod Antonin Dvorák på
höjden av sin karriär. Han bodde i Prag med sin stora
familj, hustrun Anna och sex av nio barn. Tre hade dött
i tidig ålder. Han försörjde familjen som tonsättare,
68
dirigent, organist och kompositionslärare vid Pragkonservatoriet. Han komponerade ständigt och har en
imponerande verkförteckning inom de flesta klassiska
musikgenrer. Noggrannhet och känsla för genomtänkt
formell struktur är grunden i ett varierat och spännande
tonspråk. I hemlandet var han till en början inte lika
uppskattad som i Tyskland och Österrike där han fick
allt fler uppdrag att dirigera egna verk. Men det var
särskilt engelsmännen som tog honom till sitt hjärta
efter hans framgångar med Slaviska danser och sitt
första stora körverk, Stabat mater, som han dirigerade i
Royal Albert Hall 1884. Han gav konserter med flera av
sina symfonier och solokonserter och fick beställningar
på nya verk. För Birminghamfestivalen den dramatiska
kantaten Spökbruden 1885 och för Leedsfestivalen
oratoriet Sankta Ludmilla 1886. Han blev hedersdoktor
vid Cambridge University.
1888 fick han en förfrågan från Birminghamfestivalen om han ville komponera att nytt oratorium, helst
till en text av kardinalen J H Newman, The Dream of
Gerontius, som Edward Elgar tonsatte tio år senare.
Men ämnet passade inte Dvorák. I stället valde han den
latinska texten till den katolska dödsmässan Missa pro
defunctis som användes inom liturgin. Han valde tonarten b-moll och skrev delar av sitt omfattande Requiem
under sina konsertresor till bland annat Ryssland, England igen och Tyskland. Det var tänkt för en konsertsal
med omfattande solopartier för sopran, alt, tenor och
bas, stor blandad kör och orkester och med paus mellan satserna Lacrymosa och Offertorium.
Det fanns ingen särskild anledning för Antonin
Dvorák att komponera en dödsmässa just vid denna
tid. Stabat mater hade han däremot skrivit efter de tre
barnens död 1875. Dvorák var en starkt troende katolik,
kanske kände han att det i dödsmässans omfattande
latinska text fanns både de dramatiska och de innerliga
tankar om liv och död som han själv brottades med,
samtidigt som textens många avsnitt – med tillägget
Pie Jesu som inte finns i den liturgiska versionen –
skulle räcka mer än väl till det långa och varierade verk
för soli, kör och orkester han längtade efter att skriva.
Den 9 oktober 1891 stod han på dirigentpulten vid
uruppförandet i Birmingham. Publikmottagandet var
översvallande. Snart spreds verket till Manchester,
Liverpool och London, till hemlandet och till USA, först
New York 1892 och sedan Cincinnati May Festival och
Boston. Samma år hade han flyttat till New York med
delar av familjen för att fram till 1895 vara rektor för
National Conservatory of Music. Här fick han ju bland
annat inspiration till sin mest spelade symfoni, ”Från
nya världen”, den nionde.
När han återkom till Prag hyllades han som hemlandets störste tonsättare. På senare år har Dvoráks
Requiem upplevt en renässans också i Sverige. Men
det framförs ändå inte så ofta som Verdis, Brahms eller
Mozarts rekvier. Det kräver mycket av alla medverkande. För lyssnaren är det aldrig tråkigt. Det finns så
mycket av variation och känsla i både det stora och
lilla formatet att man inte lämnas oberörd. Eller som
Dvoráks landsman och tonsättarkollega Leos Janácek
uttryckte det: ”Har du varit med om att någon har kunnat säga just det som du har haft på läpparna? Så var
det alltid i Dvoráks sällskap. Jag kan säga detsamma
om hans verk som om hans person. Det var så han med
sina melodier lockade fram vad jag hade på hjärtat.”
G u n i lla Pete rsé n
69
Fråga Stefan
Skicka dina frågor om musik, konserthuset, orkestern och Symfonikernas verksamhet
i allmänhet till vår redaktör Stefan Nävermyr så letar han fram svaren: [email protected]
Varför är podiet så högt i Konserthuset? Det är svårt att se från parkett.
Lennart, Göteborg
Jag bollar över frågan till Konserthusets
mångårige medarbetare Johan Björkman som kan mycket om det mesta när
det gäller byggnaden.
– Egentligen är det inte så högt, 108 cm
för att vara exakt. I andra konserthus
är det ofta högre. Jag skulle vilja citera
Nils Einar Eriksson från den bok som
gavs ut när Konserthuset invigdes den
4 oktober 1935: ”Den stora salen är for-
mad så, att ljudet från taket och podiets
sidoväggar reflekteras över åhörarna.
Den bakre väggen är lutande, så att
ljud som träffa denna, reflekteras mot
platserna i fonden och där absorberas.” Jag tror att det skulle bli alltför
mycket direktljud på parkett om podiet
var lägre, och därmed en försämrad
återgivning. Nils-Einar Eriksson hade
inspirerats av Salle Pleyel i Paris, byggd
1927. Parketten stiger i höjd ju längre
bak man sitter och där ser man bättre.
Men det är sant, det är svårt att se
längst fram.
Roades av Göran Greiders kommentar i Opus om varför han föredrar
att lyssna hemma framför att gå på
konsert. Inte för att jag håller med,
men diskuterar ni aldrig frackens
vara eller icke vara?
Christina, Västra Frölunda
Göran Greider, ja, Det är lätt att ha en
åsikt men svårare att komma med konstruktiva förslag. Fracken är orkesterns
uniform och så har det varit sedan
1800-talet. Uniformen delar Symfonikerna med militärer, poliser, tåg- och
flygpersonal samt medarbetare på
McDonalds, sjukhus och spårvagnar.
Skulle musikerna klä sig
som de ville skulle det bli
väldigt rörigt på podiet, det
tror jag ingen vill ha. Uniformen kan alltid ändras, men till vad?
Vid konserter på dagtid (före kl 18.00)
har männen kostym, det fungerar, det
vet alla som går på vår gröna lördagsserie. Andra försök har gjorts, bland
annat av London Chamber Orchestra
som på 1990-talet stod upp och spelade
i skjortärmarna. Det gör de inte längre.
Kom med klädförslag – den uppmaningen ger jag till läsare, musiker och
förståsigpåare i största allmänhet.
Något att se upp till?
Oftast är satsbeteckningarna på
italienska, ibland på tyska. Nästan
aldrig svenska. Är det inte dags att
översätta dessa nu?
Kerstin, Göteborg
Bra fråga. Av tradition används ju
fortfarande satsbeteckningar och föredragsanvisningar med gamla fina
italienska termer, även av samtida
tonsättare som exempelvis Daniel
Börtz. Italienskan har helt enkelt
blivit ett internationellt språk på detta
område, ett språk alla musiker förstår.
Vi spelar Mahlers sjunde symfoni i
september och där har tredje satsen
fått beteckningen Schattenhaft. Vad
betyder det? Skugglik? Förmodligen.
Men kanske också dimmig. Vet inte
vilka äventyr Mahler varit ute på.
Fjärde satsen kallas Nachtmusik:
70
Andante amoroso. Tyska och italienska i
salig blandning. Det skulle på svenska kanske bli Kvällsmusik (eller serenad), i gångtakt (lugnt, varken snabbt eller långsamt)
och kärleksfullt. Begriper inte hur musikerna omsätter detta i praktiken… Vissa termer
har ju också blivit bärare av ett innehåll som
sträcker sig långt utöver den rena betydelsen, som adagio. Det betyder ju helt enkelt
långsamt på italienska men väcker fler associationer än så. Tänk på Albinonis Adagio
som Anders Hultqvist resonerar kring på sid
54-55 med anledning av sitt nya verk Melancholia (”Tungsinthet”, ”Dysterhet”?). Det är
inte helt lätt att översätta titlar och satsbeteckningar – det enklaste är nog att behålla
dem som de är. Det går alltid att slå upp. Jag
rekommenderar den utmärkta Musikordboken av Gereon Brodin som är oumbärlig i
mitt arbete. Dyker upp på reorna då och då.
71
Ny bas
i köket
text Stefan NävErmyr foto anna hult
M
ånga av er har sett honom förut: han har
arbetat i Konserthusets restaurang i tre år
och har den senaste tiden varit assistent till
restaurangchefen Shachar Isak som byggt upp restaurangen sedan Konserthuset började driva den i egen regi
2008. Shachar Isak ska nu ägna mer tid åt familjen och
blir pappaledig i ett år för att ta hand om barnen. Martin
Boije välkomnar möjligheten att ta över rodret.
– Det har varit väldigt roligt att få vara med på
den här resan med ”Isak” när verksamheten
utvecklats och funnit sina former. Vi började
blygsamt men har nu en stock stamgäster
som upptäckt att vi har mycket spännande
att erbjuda.
Förbeställningarna har blivit en
succé. Många abonnenter bokar bord
för hela säsongen så har de konsert
och middag klara.
–Vår restaurang har plats för 60
sittande gäster och mitt tips till
alla som vill äta i restaurangen
är att boka några dagar i förväg
eftersom det brukar vara högt
tryck på platser samma dag
som konserten, säger Martin
Boije.
Han kommer att arbeta
vidare med restaurangens
vinnande koncept. På
menyn kött och fisk, tre
olika förrättsvarianter
inklusive vegetariskt
och som avslutning tre desserter
där den alltid
efterfrågade ost-
tallriken är ett stående inslag. Nu blir det Martins
jobb att tillsammans med den nye kökschefen
Patrik Matsson komponera nya menyer.
–Vi byter meny ungefär fem gånger per säsong.
Bytet av meny beror på hur tätt orkesterkonserterna ligger. Vårt mål är att gäster som besöker
restaurangen varje gång det är konsert ska ha något
nytt att välja på. Vi utgår från närheten till havet
och den lokala produktionen, gärna ekologiskt.
Självklart lyfter vi fram säsongens råvaror, säger
han.
För Martin Boije är det perfekt att arbeta i
Göteborgs Konserthus, musikens eget hus. Han
är själv musiker, utbildad vid musikgymnasiet i
Lerum. Huvudinstrument: bas. Så på dagarna (tja,
kvällarna) är han bas på jobbet och på fritiden bas i
åttamannabandet Hagaliden. De spelar Göteborgspop av numera klassiskt märke. Deras nya singlar
finns på Spotify och man kan också se dem live på
YouTube.
Vi visste att Martin Boije satt på ett formidabelt
recept och frågade om han kunde tänka sig att dela
det med oss, och det gick han med på under förutsättning att vi inte sprider det vidare den närmaste
månaden eftersom han och sambon Camilla tänker
överraska sina vänner med en middag hemma i
Gamlestan. Sorry Martin, vi journalister kan inte
sitta på ett scoop, våra läsare är viktigare. Så bara
för er kommer här ett läckert och säkert tips för en
lyckad festmåltid.
Portabellohattar
med hasselbackspotatis och madeirasås
Sätt ugnen på 225 grader.
Skala potatisen och skär skåror i potatisen nästan
hela vägen ner, med en halv cm mellanrum. Använd
gärna en träslev under potatisen för att undvika att du
skär igenom helt.
Lägg en klick smör på varje potatis och lägg dem i en
ugnssäker form. Låt stå i ugnen i 20-25 minuter. Ta
ut dem efter halva tiden och pensla på smöret som
runnit av. Stek svamparna på medelvärme tillsammans
med lök och vitlök och krydda med salt, peppar och
örtkryddor. När löken fått färg, lägg den i svamparna
för att undvika att de bränns.
Ingredienser (4 por
tioner)
4 stora portabellosv
ampar
örtkryddor
vitlök
3 schalottenlökar
12 potatisar
ost (gärna lagra
d)
ströbröd
1 dl vatten
2 dl matlagningsgr
äd
de
2 dl crème fraich
e
1 tärning grönsa
ksb
2 msk soja
uljong
Redning (mjölk +
mjöl/maizena)
2-3 msk madeira
vin
örtsalt
svartpeppar
smör till stekning
och pensling
Ta ut potatisen, pensla ytterligare och strö över ströbröd. Låt stå i ugnen i ca 10 minuter till.
När svamparna blivit genomstekta, lägg dem åt sidan
på en tallrik.
Häll i vatten i stekpannan och lös upp buljongen.
Tillsätt crème fraiche, matlagningsgrädde och soja.
Låt puttra ett par minuter. Tillsätt sedan redning och
madeiravin. Smaka av och krydda efter smak.
Ta ut potatisen och lägg en skiva ost på varje potatis.
Låt stå i ugnen ytterligare 5-10 minuter.
Lägg tillbaka svamparna i stekpannan och låt ligga i
såsen ett par minuter så de blir varma.
När potatisarna är gyllenbruna och genom”kokta”, ta
ut dem och servera med svamp, sås och gärna en
fräsch sallad!
Still going strong
I
text Lovisa Pihl foto anna hult & lovisa pihl
en naturskön del av Kungsbacka, med utsikt över golfbanan och en lummig skogsdunge ligger Lennart Hallgrens hus. Det är ett gammalt torp som är utbyggt till
ett långsmalt enplanshus. Byggnaden avslutas med ett stort luftigt rum med höga
fönster där ljuset silas in och faller i strimmor över vackra möbler och stiliga tavlor.
Lennart har bott där sedan 1953. Ännu längre har han varit besökare på konserthuset.
Han är en av de få som minns det gamla konserthuset på Heden där han varit på konsert med Wilhelm Stenhammar som dirigent.
Efter tandläkarstudier i Stockholm flyttade Lennart på 1940-talet tillbaka till
Göteborg och besökte allt oftare konserthuset. Han öppnade egen praktik inne
i staden och gick gärna på konsert när arbetsdagen var över. Han har haft egen
stol sedan 1971 och vissa år har han inte missat en konsert!
Musikintresset började i tonåren. Lennarts mamma var inte särskilt förtjust i
musik och han fick aldrig spela något instrument.
– Kanske var det lika bra, jag tror aldrig jag skulle bli nöjd, säger Lennart.
När han i gymnasiet flyttade in i rummet där radion stod började han lyssna
på kammarmusik efter att läxorna var gjorda.
– I början tyckte jag det var konstigt och svårt men plötsligt började jag förstå
och uppskatta musiken och en helt ny värld öppnades för mig.
Än idag är den utmaning som det innebär att upptäcka ny musik en drivkraft hos Lennart. Han lyssnar framförallt på 1900-talsmusik och favoritkompositörerna ändras ständigt. Men ska han nämna någon är Arvo Pärt en stående
favorit. Gustavo Dudamel tycker han är en fantastisk dirigent och en stor inspiratör.
Lennart köper alla Dudamels skivor och filmer. I april fick de två träffas.
– Han var väldigt trevlig, positiv och rolig att tala med men jag hade inte ord att beskriva hur mycket jag uppskattar vad han gör för den klassiska musiken.
Det stora rummet på husändan lämpar sig väl för att lyssna på musik och akustiken
är mycket bra. Lennart sätter på en skiva och stämningen fyller rummet. Här spenderar han flera av dagens timmar. Vid sidan av musiken har ridning och golf varit
stora intressen. Nu tar han det lite lugnare på den fronten men det fina med musikens
värld är att den bara växer ju äldre han blir. Lennart är född 1916 och i september
firar han sin 95-årsdag. Den höga åldern märks inte. Han kör fortfarande bil in till
konserthuset, lagar all mat och sköter sin stora tomt. Han äter inga mediciner och har
ingen hörapparat. Men det som fascinerar mig mest i mitt möte med Lennart är hans
positiva inställning. Han är nyfiken, intresserad och har glimten i ögat. Han har humor
och upprepar flera gånger att han verkligen tycker om att leva. Trots att hans liv också
inneburit flera svårigheter. Han har förlorat sin hustru och två av sina tre barn, men
det har inte fått honom att ge upp. Han fortsätter att sköta hemmet och trädgården.
– Det finns så mycket att uppleva och många saker blir roligare ju äldre man blir. Jag
har alltid skött mig, ätit bra, motionerat och njutit av livet. När jag tog studentexamen
sportade jag så mycket att jag inte vill dricka champagne utan firade kvällen med sockerdricka och knäckebröd. Men nu var det länge sedan jag slutade med sockerdricka,
däremot dricker jag ett glas rödvin varje dag. Förutom den självskrivna musiken är
böcker, matlagning och goda middagar samt dagliga promenader viktiga ingredienser
för att lyckligt liv. Och ett positivt tänkande. Och så klart vackra konsertupplevelser!
74
”Det finns så mycket att uppleva och många
saker blir roligare ju äldre man blir."
75
vi talar skivcomeback
för göteborgs Symfoniker
Är den efterlängtad eller… Den första CD-utgåvan med Gustavo Dudamel och
Göteborgs Symfoniker på Deutsche Grammophon har kommit. Och inte nog
med det: Thord Svedlund har spelat in den tredje CDn med orkestermusik av
Mieczyslaw Weinberg för Chandos och Katarina Karnéus sjunger Mahler med
Symfonikerna under Susanna Mälkkis ledning på BIS. Vi talar om en rejäl skivcomeback för Göteborgs Symfoniker.
TEXT Stefan Nävermyr
Ingen orkester i Norden
har spelat in så många
skivor som Göteborgs
Symfoniker. Under guldåldern på
1980-talet när CDn
slog igenom och
Neeme Järvi och
Göteborgs Symfoniker
blev en internationell
kraft att räkna med hyllades orkesterns Sibeliusprojekt av kritiker och fackpress
världen över. Kontraktet med Deutsche
Grammophon resulterade i kompletta symfoniutgåvor av Berwald, Stenhammar, Rimskij-Korsakov, Borodin, Nielsen och Sibelius. Sjostakovitjs
symfonier nr 11-15 står sig fortfarande väl i
konkurrensen och Tjajkovskijs sex symfonier på
BIS har i den samlade nyutgåvan uppmärksammats efter förtjänst – Neeme Järvis inkännande
tolkningar har funnit anklang i flera läger.
Och nu sätter samarbetet med Deutsche
Grammophon ny fart med en box om tre CD där
Gustavo Dudamel dirigerar Göteborgs Symfoniker i Bruckners nionde symfoni (CD1), Sibelius
andra symfoni (CD2) och Nielsens symfonier nr
5 & 4 (CD3). Det är liveinspelningar gjorda i
Göteborgs Konserthus med den unika atmosfär
och laddning som kännetecknade konserterna
76
2008, 2009 och 2010. Producent är Lennart Dehn som
gjort alla Symfonikernas
inspelningar för DG.
– Både Gustavo och
orkestern har varit väl
förberedda och laddade
Thord Svedlund
inför uppgiften. Vi har
spelat in genrepen och
konserterna och sedan
redigerat där det behövts. Vid
upprepad lyssning är det inte
så roligt att höra stamp från podiet
eller irriterande hostningar så det har vi
försökt att ta bort. Skräckexemplet var när någon
i publiken fick en utdragen hostattack i det långa
klarinettsolot i Nielsens femte symfoni . Den ville
aldrig ta slut. Som tur var hade vi en alternativtagning som vi kunde laborera med.
Ett tips: hosta i ärmen eller näsduken så dämpas hostningen 30-40 decibel och blir mindre
störande för övriga konsertbesökare, orkester och
dirigent.
Vid inspelningarna har det också avlagts tid
för smärre reparationer i anslutning till konserterna. Här har man exempelvis kunna trolla bort
de bladvändningar som annars hörs på utsatta
ställen. Ljudteknikern Torbjörn Samuelsson har
gjort det arbetet.
– Vi har putsat till där det har behövts men i
Lennart Dehn och Gustavo Dudamel lyssnar på en tagning.
princip är det mesta på skivorna
"Ett tips: hosta i terns violinist Thord Svedlund.
Han brinner för projektet:
liveinspelningar från konserterna.
ärmen eller näs- – Det här är fantastisk musik
Det var så här det lät.
Inspelningsprojektet med
duken så dämpas som är okänd för många och jag
är mycket glad över det positiva
symfonier och
hostningen 30-40 gensvar inspelningarna fått. På
orkesterverk av den hemlighetsden senaste utgåvan gör vi den
fulle och produktive Mieczyslaw
decibel"
tredje symfonin som aldrig
Weinberg (1919-1996) på
tidigare spelats in, det är världspremiär. Det finns
Chandos har nu kommit till den tredje volymen.
så många vackra klanger och känslor att det inte
Första CDn innehöll fyra fantastiska konserter
går att värja sig, man blir väldigt tagen av den här
med orkesterns egna musiker som solister: Claes
symfonin. I augusti spelar vi in cellokonserten
Gunnarsson cello, Urban Claesson klarinett
med orkesterns solocellist Claes Gunnarsson
och Anders Jonhäll flöjt (två verk). Andra CDn
samt Symfoni nr 20.
presenterade symfonierna nr 1 & 7 och på den
Mahlerinspelningarna med Katarina Karnéus
senaste CDn får vi höra den tredje symfonin och
och Susanna Mälkki fick av praktiska skäl spelas
en svit ur den omväxlande musiken till baletin under en längre period 2007-2010 men att
ten Guldnyckeln. Det är CD-premiär för flera
det var mödan värt visar slutresultatet. Katarina
av verken av denne skicklige tonsättare som var
Karnéus går på djupet i Kindertotenlieder, Rückkollega och god vän med Sjostakovitj. Serien har
ertsångerna och Lieder eines fahrenden Gesellen
fått mycket positivt mottagande av Gramophone
med sin klangfulla röst och känsliga gestaltning.
och volym 1 erhöll den franska tidskriften DiaFem i betyg och lovord av Lars Hedblad i Svenska
pasons finaste utmärkelse Diapason d’Or. BBC
Dagbladet: ”Varsam inlevelse i KindertotenlieMusic Magazine skrev om samma skiva: ”Claes
der, där hennes vackra mezzo spetsas till i den
Gunnarsson spelar med enormt schvung… både
Anders Jonhäll och Urban Claesson är övertygan- avslutande oväderssången. Lysande, finkänsligt
orkesterspel av Göteborgssymfonikerna under
de.” Den andra CDn innehåller symfonierna nr 1
ledning av Susanna Mälkki.” Lennart Bromander
& 7: ”Dirigenten Thord Svedlund och Göteborgs
Symfoniker levererar exemplariska framföranden i Aftonbladet är lika imponerad: ”Det är rena magin när Katarina Karnéus beskriver sitt främlingav båda verken. Understötta av enastående ljud
skap i Ich bin der Welt abhanden gekommen.”
kan denna utgåva rekommenderas till alla som
Samtliga skivor finns att köpa i biljettkontorets
uppskattade den första Weinberg-CDn.” (Erik
skivshop. Tag nummerlapp och bilda kö.
Levi, BBC Music Magazine). Dirigent är orkes-
77
I
Ibland är det bra om det inte hörs
bland sker revolutioner i det tysta. För bara
några år sedan kunde jag med min tjocka,
handskrivna anteckningsbok ivrigt vänta på
CD-utgåvan av någon tidig stereoinspelning med
Leopold Stokowski eller Artur Rubinstein och
blev lycklig när den till slut dök upp. Det gällde
att slå till snabbt (innan den försvann igen), om
inte i Sverige så från någon postorderfirma i England eller
Australien. Jodå,
därifrån
köpte jag
bland annat ett gäng tidiga stereoinspelningar
från Decca tillsammans med vår skivproducent
Lennart Dehn som också är en hängiven samlare.
Idag kan jag utan problem köpa Rubinsteins
Paganinivariationer med Fritz Reiner och Chicago Symphony från 1956 hos www.classicsonline.com för åtta dollar, eller 99 cent per variation
om man föredrar att ta dem en i taget (med
introduktion och tema sammanlagt 26 spår). Slå
till, säger jag.
Den riktiga guldgruvan är dock Spotify. Man
lockade en hel värld med sin gratistjänst men
tänker nu börja ta betalt för större användare.
Inget fel i det, säger jag, artister och skivbolag
ska ha betalt för sitt arbete. Här kan man hitta
inspelningar med Göteborgs Symfoniker som
inte längre finns på CD: Stenhammars symfonier
och Prokofjevs opera Eldängeln och en del annat.
Det är bara att koppla upp datorn till stereoanläggningen, TVn eller hemmabioanläggningen
och njuta. Några av dessa utgångna inspelningar
kan man också köpa på Deutsche Grammophons
hemsida där man har en praktisk vägledning
under rubriken How do I download music? DG
tillhandahåller också filerna i FLAC-format,
samma upplösning som CDn.
Vi kan inte bortse från iTunes i detta sammanhang. Även om jag själv är skeptisk till Apples
regelverk och benägenhet att låsa användarna till
sina system kan man hitta och köpa en mängd
intressant musik här. Det är bara att anmäla sig
och logga in för den som vågar.
Enda smolken i bägaren för min del är att de
flesta digitala filer är i mp3-format vilket innebär
att de är komprimerade och saknar en del viktig
information. Vi talar om begränsningar i upplös-
TEXT Stefan Nävermyr
Maskindelar ska inte höras.
Förutom energieffektiva kullager, tätningar och
smörjsystem har SKF ett stort sortiment av
instrument för att bland annat upptäcka maskinljud
och vibrationer. Så idag bidrar våra tusentals
produkter och tjänster till en bättre miljö, inte bara
genom bättre hushållning med naturens resurser,
utan även genom minskat buller.
Att minska friktion har varit vårt mål ända sedan
starten 1907. Att det sen i sin tur minskar oljud,
det bjuder vi på.
digitalt i olika format
78
ning, övertoner och efterklang som är så
viktiga i återgivningen av en symfoniorkester.
Men räddningen finns bland annat hos
www.theclassicalshop.net där man bland många
högklassiga inspelningar på olika etiketter också
kan ladda ner Symfonikernas Weinberginspelningar i högupplöst 24-bit/96kHz-format samt
som femkanaliga surroundfiler. En annan bra
hemsida är www.linnrecords.com som erbjuder
flera gratisfiler där man själv kan testa skillnaden
mellan olika upplösningar. Är man ansluten till
betalsystemet Paypal går det att köpa högupplöst
musik på amerikanska HD Tracks som förmodligen har det största utbudet av högupplösta filer
på marknaden.
The Power of Knowledge Engineering
Läs mer om vårt arbete på
www.skf.com
Brasklapp:
att ladda ner filer är väldigt kul, men starkt
beroendeframkallande. Varning utfärdas.
Foto: Anna Hult
www.spotify.com
www.classicsonline.com
www.deutschegrammophon.com
www.theclassicalshop.net
www.hdtracks.com
www.apple.com/se/itunes/
www.linnrecords.com
79
Christina Z Jag var på er konsert igår tillsammans med musikskolan från Gnosjö. Ni var helt fantastiska :)
Know we know what Santa Claus does on his spare time.
swedishtrekkie Leif Segerstam dirigerarAlla Marcia.
Was it just me or was the orchestra having a blast performing Brahms. Brahms’ Hungarian
Dance with Dudamel and GSO, were there any reports about the snow melting around the
symphony hall?
padredemishijos12 kommentar till konsertklippet med Brahms Ungerska dans nr 1.
”La música puede dar nombre a lo innombrable y comunicar lo desconocido. Leonard
Bernstein (1918-1990) Compositor estadounidense
Det var inte bara nära extas, det var extatiskt! Tack allihop i huset för en oförglömlig
födelsedagskväll för min del! Och jag håller med Susanna - maken till Brahms har
man aldrig hört. Men så är det med Dudamels tolkningar, de är HELA TIDEN nya som om musiken vore komponerad i spelögonblicket!
Ulrika Nielsen efter Brahms första symfoni i april 2011.
Emily Corrales González
Appropå att Gustavo Dudamel blivit invald i Kungliga Musikaliska Akademin.
www.facebook.com/gothenburgsymphony
www.twitter.com/gbgsymfoniker
"...med musik i kroppen blir jag en humla. Jag flyger fast vingarna egentligen inte bär."
Helena Wessman
The slow movements are fine. I have been so used to perfection in harmony myself, whereas
Nielsen has this habit of random and, perceptively deharmonised insertion of instruments that
makes me cringe. I think it is the Inextinguishable that i first heard that made it difficult, the first
movement of the 4th is easier to deal with i noticed after a careful listen. Well i will have to work
my way through them with an open mind, originality is everything after all.
@jgesselberty om videoklippet med Dudamel och Nielsens fjärde symfoni.
”En turné är ett äventyr, och då hotar faran ibland. Som ett alltför lågt stämt piano (tre-fyra herz skillnad kan bli
plågsam för ett känsligt öra men vår pianist Erik Risberg kämpade tappert) eller bomben utanför skattehuset i
Visby…”
Stefan Nävermyr Bloggat under Sverigeturnén i mars 2011.
Tack för att ni ville komma och spela på vår picnic i år igen! :) Lika bra som vanligt!
Jörgen Trabjerg Martinsson efter Nationaldagskonserten 6 juni.
Cassandra Rosenqvist
”Har någon ett bra förslag på vad man ska satsa på till hösten? En riktigt bra pianokonsert hade inte
varit fel... I och för sig finns det väl inget dåligt på konserthuset =).”
Jerker Nilsson ”As much as possible. With GSO everything is on the level of a very high standard!”
Now, whenever I hear the saying ”Madness Is Genius”, I’ll picture Dudamel at 7:19.
Sheer. Fucking. Genius.
villaking1978 om Dudamel i Beethovens femma.
Manuel López Gómez ersätter Gustavo som tagit pappaledigt, mars 2011.
Standing Ovation the first concert with the Gothenburg Symphony. I’m very happy and
satisfied, they are beautiful people and great musicians.
www.youtube.com/nationalorkestern
BLOGG.GSO.SE
80
VD-blogg varje vecka. Turnédokumentation vid turnéer.
81
SVERIGES NATIONALORKESTER FÖR BARN och UNGA
Göteborgs Symfoniker har sedan 25 år på ett drivande och nyskapande sätt producerat konserter för barn och ungdom. Här har den yngre publiken fått en speciell
introduktion till konserthuset, symfoniorkestern och musiken. Att möta ett barn som
kanske kommer till konserthuset för allra första gången är en lockande utmaning
- vi vill ju ge så mycket. Men var ska man börja? Det gäller att hitta en bra kombination av konst och pedagogik, upplevelse och bildning, musik och andra uttrycksformer, gammalt och nytt.
För att ta uppdraget för barn och unga ytterligare ett steg inrättar Göteborgs
Symfoniker 2011 två konstnärliga residens. Under två år knyts tonsättaren Paula af
Malmborg Ward och regissören Svante Grogarn till orkestern för att stimulera och
utveckla verksamheten tillsammans med Petra Kloo Vik som är producent för barnoch ungdomsverksamheten. Denna satsning får en egen plattform:
GSOPULS, Sveriges Nationalorkester för barn och unga.
Vi ser det som en dubbelt viktig uppgift att välkomna barnoch ungdomspubliken till oss. Det är en spännande, nyfiken
och uppriktig publik som kan bli framtidens konsertbesökare
- och kanske framtidens musiker.
Under kommande spelår arbetar GSOPULS bland
mycket annat med två uruppföranden av konserter
för den unga publiken. Himmel och jord i november och Den musikaliska kroppen i maj. Klasser
från Göteborgs skolor kommer att bjudas in till
ett utforskande medskapande och elevernas uttryck kommer att bidra som inspiration eller som
framfört material på de två produktionerna.
familjekonserter under säsongen
Lördagar kl 13.00 & 15.00
19/11 Himmel och Jord
21/1 Göteborgs Symfoniker
möter unga musiker från
Göteborgs kulturskolor
10/3 Drillar och draköron
5/5 Den musikaliska kroppen
82
83
I
Anneli Stark om
Västra Götalands
symfoniker
Text & foto Stefan Nävermyr
Anneli Stark, kulturnämndens ordförande i Västra Götaland.
84
våras fick Västra Götalandsregionen en ny
politisk sammansättning men kulturnämndens ordförande Anneli Stark (s) tror inte
att detta innebär några större kulturpolitiska
förändringar.
- Det som är viktigt är att försöka hitta breda
lösningar och överenskommelser. Kultursidan är
väl inte det område som skapar starka polariseringar. Jag känner att personerna som partierna
valt till kulturnämnden är besjälade av kulturen.
Det finns många gemensamma plattformar så jag
ser positivt på utvecklingen de kommande tre
åren.
Anneli Stark har efterträtt Lars Nordström
(fp) som efter valet är andre vice ordförande i
kulturnämnden. Under flera tidigare mandatperioder hade socialdemokraterna, folkpartiet och
centern tillsammans majoritet i Västra Götalandsregionen men vid valet i våras blev det ett
systemskifte där socialdemokraterna, miljöpartiet
och vänsterpartiet bildar minoritetsstyre, med
Sverigedemokraterna i en vågmästarroll.
Under 2011 får Göteborgs Symfoniker AB
omkring 95 miljoner kronor från Västra Götalandsregionen (bolagets totala omsättning är
kring 172 miljoner kronor). Kulturnämnden
har en budget på 900 miljoner kronor, en liten
del i regionens budget på 40 miljarder kronor
där sjukvården utgör den tunga posten. Bland
kulturverksamheterna finns Göteborgs Symfoniker och Göteborgsoperan, två bolag som ägs
av Västra Götalandsregionen. I kulturnämndens
uppdrag ligger också att fördela de pengar från
Statens kulturråd som tilldelats regionen, den så
kallade ”koffertmodellen”. Göteborgs Symfoniker
får cirka 30 miljoner kronor från kulturrådet.
Kulturen är en viktig del i Västra Götalandsregionens satsning på ”Det goda livet”.
–Vårt uppdrag är att verka för utvecklingen
av kulturen i Västra Götaland och att se till att
kulturen är ett starkt varumärke för regionen.
Kulturen är en sammanhållande faktor, ett kitt, i
förverkligandet av ”Det goda livet”. Det innebär
att kulturen måste vara tillgänglig inte bara i
Göteborgsområdet eller i en eller flera kommuner, utan i hela Västra Götaland. Och Göteborgs
Symfoniker är en av våra motorer på musiksidan
med ett stort uppdrag och ansvar som Sveriges
Nationalorkester.
Kulturnämnden diskuterar också det långsiktiga förvaltandet av Göteborgs Symfoniker. Kvalitet
och tillgänglighetär två nyckelord.
– Göteborgs Symfoniker är Sveriges Nationalorkester och ett varumärke för hela regionen med
stark lyskraft, och utifrån det har vi ett ansvar
att se till att den höga kvalitén kan upprätthållas. Den regionala förankringen är också viktig.
Det är ju otroligt när Göteborgs Symfoniker
är i Slottsskogen och en jättepublik möter upp.
Jag har också varit på konsert i Trollhättan när
orkestern spelade i slussområdet och det gick
knappt att ta sig fram. I Vara är det utsålt långt i
förväg. Så visst har orkestern sitt renommé och
sin publik, men det krävs också att nya grupper
kommer in för verksamhetens fortbestånd.
Här tror Anneli Stark på den digitala satsning
Göteborgs Symfoniker gör under hösten med
konsertsändningar på nätet och framöver även på
biografer.
– Det är väldigt bra. Statens kulturråd har
också sett fördelarna och bidragit med pengar.
Vi håller på att digitalisera ett 20-tal biografer
i regionen och med den breda digitaliseringen
kan Göteborgs Symfoniker komma ut på ett helt
annat sätt. Det är ju enklare att slå på datorn eller
besöka den lokala bion hemma. Med ökad tillgänglighet får nya grupper möjlighet att åtnjuta
musik på högsta nivå. Det är folkbildning, tycker
jag.
Även på sikt kan Göteborgs Symfoniker spela
en aktiv roll i regionen.
– Som traditionsrik institution kan Göteborgs
Symfoniker vara med att utveckla våra framtida
kulturkonsumenter, det behövs ju naturligtvis
människor som bär kulturarvet vidare. Här gäller
det att öppna mer och att inte stelna i en del av de
gamla formerna. Göteborgs Symfoniker är på rätt
väg, det visar verksamhetens VD Helena Wessman och naturligtvis också dirigenten Gustavo
Dudamel med El sistema där barn får vara med
att spela i olika sammanhang. Ett utmärkt exempel på att man är ute och tar ett socialt ansvar.
Anneli Stark ägnar sig också åt kultur på fritiden. Hon har sjungit i kör och spelat amatörteater; en ”kulturtant” – hennes egen beskrivning
– som gärna besöker teatern, lyssnar på visor och
går på konsert med Symfonikerna. Hon har några
fina minnen från Konserthuset.
– Jag haft flera fantastiska upplevelser när jag
liksom försvunnit bortom tid och rum. När man
kommer ut från en sådan konsert så känner man
wow! Då har det verkligen gått in…
85
OSLO - Reykjavik
göteborgs symfoniker på turné
med gustavo dudamel & martin fröst
Direkt efter säsongsöppningen med Mahlers sjunde symfoni
åker Göteborgs Symfoniker och Gustavo Dudamel på en
miniturné till två nordiska huvudstäder: Oslo och Reykjavik.
Stjärnglans sprids av Martin Fröst som är solist i Mozarts
klarinettkonsert. Vår svenske klarinettvirtuos är trots sin
musikaliska begåvning en högst mänsklig person, det
framgick i radioprogrammet Sommar där han bland annat
avslöjade att han snubblat in i en Gaugintavla och att
nerverna ibland ansätter honom svårt inför en konsert. Han
berättade också att han ständigt söker sig till musik som
balanserar mellan fantasi och verklighet, man och kvinna,
djävul och gud. Hör Mozarts klarinettkonsert dit? Säkerligen,
inte minst om den gestaltas av två så skarpa konstnärliga
profiler som Martin Fröst och Gustavo Dudamel.
86
Första anhalten blir Oslo Konserthus den 16 september då
Göteborgs Symfoniker också spelar Karin Rehnqvists helt
nya Tiger Touch, Göteborgs Symfonikers beställningsverk
tillägnat Gustavo Dudamel, och Tjajkovskijs”Pathétique”symfoni som fängslar nya lyssnare generation efter
generation. Det är tolfte gången Göteborgs Symfoniker
gästspelar i Oslo sedan det första besöket 1958 då Dean
Dixon dirigerade Brahms första symfoni.
Den 17 september tar orkestern flyget till Island och
Reykjaviks helt nya och spektakulära konserthus Harpa.
Det är en djärv glaskonstruktion som sticker upp likt ett
isberg vid kustlinjen och bildar en slående profil mot det
karga landskapet. Göteborgs Symfoniker är den första
utländska orkester som spelar i det nya konserthuset en ära och ett privilegium.
87
Mot nya mål
Semestern är slut och jag återvänder till arbetet
med förväntan och glädje. Tänk så mycket spännande som ska ske - och tänk vilka underbara
människor jag får samspela med!
I skrivande stund har musikernas uppspelningsvecka just avslutats. På måndag startar
höstens första inspelningsprojekt och veckan
därpå framträder vi på Götaplatsen. Ytterligare
inspelningar, en sponsorkonsert samt ett somrigt
framträdande senare är vi framme vid säsongsöppningen med Gustavo Dudamel.
Säsongen blir Dudamels sista som Göteborgs
Symfonikers chefdirigent och vi tänker njuta av
varje minut. Det blir konserter i Göteborg, gästspel i Oslo och Stockholm samt turnéer till Island
och Spanien. Efter den grandiosa avslutningen
med Mahlers andra symfoni byter Gustavo titel
och blir vår hedersdirigent på livstid. ”En så här
underbar relation kan man inte avsluta”, säger
han och betonar att Göteborgs Symfoniker alltid
kommer att ha en plats både i hans hjärta och i
den tätt bokade kalendern.
Chefdirigentfrågan har förstås högsta prioritet
och omgivningen är nyfiken. Vilka är kriterierna, hur ser processen ut, när kan vi ge besked?
Frågorna är svåra att besvara. Förloppet låter sig
inte så lätt beskrivas och ärendets känsliga natur
påkallar sekretess. Men så mycket kan jag säga
som att intressanta samtal förs.
88
Annat som är viktigt i höst är planeringen inför
säsongen 2012/2013, ett arbete som aldrig vilar.
Om vi ska kunna anlita dirigenter på en nivå som
verkligen inspirerar och utvecklar våra skickliga
musiker gäller det att vara ute i god tid. I själva
verket blickar vi så långt som till 2015/2016, även
om nästkommande säsong är mest påtaglig.
På höstens agenda står också en plattform för
musik av nu levande tonsättare. Vi ska lägga fast
en strategi för egna beställningsverk och för hur
vi arbeta in dem och andra nya verk i repertoaren. Det är nu vi kan skapa framtidens klassiker.
Vi fortsätter förstås vår satsning på barn och
ungdom. Till vår glädje får El Sistema Hammarkullen i höst en syster på Hisingen och i vårt eget
hus finns numera både tonsättare och regissör
med uppdrag att skapa produktioner för ung
publik.
Turnéer och inspelningar är av stor betydelse
för Symfonikernas konstnärliga utveckling. Vi
arbetar därför med att etablera långsiktiga samarbeten som ska stärka vår internationella profil
och öppna för återkommande gästspel på de mest
attraktiva arenorna.
Vi satsar också på ”digitala utsändningar”, ett
begrepp som bland annat inbegriper konserter på
bio och internet. Under hösten ska vi installera
kamerautrustning. Utsändningarna inleds under
våren. Målet är frekvent närvaro på internet från
säsongen 2012/2013. Allt för att underlätta för
dem som vill lyssna till Göteborgs Symfoniker,
men inte kan komma till Göteborgs Konserthus.
Att nå ut till fler är också syftet med det nya
konsertmagasin du håller i din hand. Här kan vi
berätta mer utförligt om vår verksamhet. Utöver
Göteborgs Symfoniker rymmer konserthuset
våra egna arrangemang inom andra genrer, vår
pedagogiska verksamhet, uthyrningar till andra
konsertarrangörer, företagsevent, restaurangen
och…
Mångfalden är stor och dess upphov är allas
vår kärlek till musiken. Grund för vårt arbete
är kulturpolitiken som betonar tillgänglighet,
kvalitet och konstnärlig förnyelse, ett levande kulturarv, internationellt och interkulturellt utbyte
samt barns och ungas rätt till kultur.
I vår vision för Sveriges Nationalorkester
säger vi att vi ska erbjuda en verksamhet som är
aktuell, intressant och relevant och som utvecklar
konstformen symfonisk musik. Vi ska erbjuda
musikupplevelser av hög kvalitet och sträva efter
att nå ut med musiken till samhällets alla delar.
Vi verkar på uppdrag av Västra Götalandsregionen och som framgår av intervjun med
kulturnämndens ordförande Anneli Stark har
kulturen har en stark position i den regionala
politiken. Vi är en lyckligt lottad kulturinstitution
som har en så engagerad ägare.
Men utan åhörare, ingen musik. Våra excellenta och engagerade musiker är oumbärliga för
vår verksamhet och för att de ska kunna vara
verksamma krävs tekniskt och administrativt
stöd. Ändå är ni i publiken vår mest betydelsefulla tillgång. Jag vet att ni delar min kärlek till
musiken och tycker att det är stort att vecka efter
vecka få möta er i konserthuset. Det är därför
med värme jag hälsar er välkomna till ännu en
fantastisk säsong med Göteborgs Symfoniker och
andra artister i Göteborgs Konserthus.
Helena Wessman, VD och konstnärlig chef
Helena Wessman bloggar varje fredag
http://blogg.gso.se
89
Göteborgs Symfoniker - en del av
folkfest!
den 27 augusti släpper vi alla lösbiljetter
Om du fortfarande hinner rekommenderar vi att du bokar lördag förmiddag den 27 augusti. Då
släpper Konserthuset alla lösbiljetter till säsongen 2011-2012. Vill du ha de bästa platserna till
konserter som Musical! med Peter Jöback, Hannah Holgersson och Evelyn Jons, JulJubel,
gästspelet med Wiens filharmoniker samt stjärnor som Chick Corea och Gary Burton, Barbara
Bonney, Hakim, Yefim Bronfman, Natacha Atlas och Gustavo Dudamel är det säkrast att köa tidigt.
Vi öppnar dörrarna kl 11 och har utlottning av fina vinster på kölappen. Vi bjuder som vanligt på
kaffe och visar filmer med Göteborgs Symfoniker på vår stora bildskärm.
Tips: passa på att boka bord och middag till konserterna du valt och få en riktig helkväll.
Hjärtligt välkomna!
Marika, Linda och Carina, Maria och Sandra
B i lj ettköp och öppetti de r
Ring, maila eller besök vårt biljettkontor på Götaplatsen.
Tel 031-726 53 10, [email protected]
Öppettider: måndag-fredag 12-18, lördag 11-15.
Konsertdagar öppet till konsertstart.
Vid konsert sön- och helgdag öppnar vi tre timmar före konsertstart.
90
Hakim, även kallad ”Lejonet från Egypten” och ”Shaabimusikens kung”, är en ikon
inom Nordafrikansk pop. Han har sålt 6,5 miljoner skivor och har en stadigt växande
publik världen över. Han var först med att förnya den traditionella rytmen shaabi och
skapade ett nytt storstadssound med moderna rytmer och elektroniska instrument.
Med turnéer över hela välden, Nobelpriskonserten 2006, utmärkelser både i Afrika
och Latinamerika samt samarbeten med James Brown, Stevie Wonder och Don
Omar har han blivit en symbol för musikens gränsöverskridande kraft.
KONSERTEN INGÅR I PLANETAFESTIVALEN SOM ÄGER RUM 2-6 NOVEMBER 2011.
HAKIM
2 noveMber Kl 19.30
91
KONSERTHUSET GÖTAPLATSEN. BILJETTER & INFORMATION: TEL 031-726 53 10. VARD. 12-18, LÖRD 11-15. WWW.GSO.SE
På fotot: Elaine Eli
Göteborgs Symfoniker –en del av
6
frågor
En snabbpresentation av medarbetare på podiet och kontoret som alla
arbetar för att du ska få en så bra konsertupplevelse som möjligt.
Där här gången tar vi pulsen på Marika Dybeck, en klippa på biljettkontoret som sedan år 2000 tacklat alla kundproblem man kan tänka sig.
Hemlig last
Det har jag ingen... (då är den ju inte hemlig längre!)
Hobby
Att resa.
Min oas
På stranden i en solstol med en bra bok.
Favoritmusik
Jag lyssnar på all musik, beroende på min sinnesstämning.
Mitt livs överraskning
Varje ny dag är en överraskning.
Bästa tipset
Var positiv i ditt tänkande.
Symfonikrysset 1
17 oktober
ELIANE ELIAS TRIO
14 november
JEANETTE LINDSTRÖM
12 december
BUGGE WESSELTOFT
23 januari
GORAN KAJFES & SUBTROPIc ARKESTRA
VINN EN HELKVÄLL på konserthuset!
5 mars
BRAD MEHLDAU TRIO
23 april
PALLE MIKKELBORG med gäster
NEFERTITI PÅ
KONSERTHUSET
6 MÅNDAGAR KL 19.30
StenhammarSalen
PriS 1620 kr
Student 600 kr
92
BOka aBOnnemanG PÅ WWW.GSO.Se eller 031-726 53 10. löSBiljetter SläPPS den 29 auGuSti.
1. Svamp i ropet.
2. Kompositör som skrev halvdussinet symfonier, förnamn
3. Chefdirigent i kräftgång
4. ”Beethoven och Albinoni i nytt…”’
5. Kallas Mendelssohns trea populärt
6. ”Con…”, lite kärleksfullt
7. God vän med Per Enoksson
8. Nytt för barn och unga
9. Språk, kvinna från detta land samt Felix fyra
10. Spelar solo med dubbla rör i oktober
11. Efternamn, tre dirigenter
1
2
3
4
5
6
7
8
9
Ledtrådar hittar du i detta magasin.
Skicka in rätt ord (den grå lodräta raden) senast den 7 november till
[email protected] eller till Podiet, Göteborgs Konserthus, 412 56 Göteborg.
Vinnaren får två biljetter till en valfri konsert med Göteborgs Symfoniker
och en trerätters middag för två i restaurangen.
10
11
93
I
”En ny inspiration”
augustinumret av Gramophone berättar
Gustavo Dudamel i en åtta sidor lång intervju
om den nya CD-boxen med symfonier av
Bruckner, Sibelius och Nielsen på DG (se sid 80).
Intervjuare är Mark Swed som tidigare varit i Göteborg och gjort reportage för Los Angeles Times.
Gustavo Dudamel berättar att hans förväntningar vändes över ända när han kom till Göteborg.
– Det är en kultur väldigt fjärran från min sydamerikanska själ, men när jag kom dit uppstod
magi.
Man kan kanske tro att Gustavo Dudamel
stötte på Sibelius och Nielsen för första gången
i Göteborg, men så var inte fallet. Det var hans
lärare och mentor José Antonio Abreu, Polarprisvinnare tillsammans med Peter Gabriel 2009,
som fick honom att upptäcka den danske tonsättaren Carl Nielsen.
– En dag bad maestro Abreu att jag skulle komma
till hans kontor. Han satt där och räckte över ett
partitur. ”Nu måste du lära dig det här”, sade han.
Det var Nielsens fjärde symfoni. ”Låt oss följa
partituret” sade han och satte på en skiva. Jag
minns inte vilken inspelning det var. Och, vet du,
det var en helt annan värld. Hur linjerna bryts
abrupt och hoppar till ett nytt ställe utan kontakt
med det som skett före. Det var helt annorlunda
mot Beethoven, Brahms och Mahler som jag växt
upp med. När de kom till tredje satsen och duellen mellan pukorna blev Abreu som förvandlad.
Han fick något underligt i blicken och började
högljutt sjunga ”ha-ha-ha”, som ett vansinnigt
skratt. Hans ögon glimmade som av eld. Den
bilden kommer jag alltid att ha med mig när jag
dirigerar Nielsen, säger Gustavo Dudamel till
Gramophone.
Sibelius hörde han redan i hemstaden Barquisimeto i nordvästra Venezuela. Han hade pluggat
musik med sina kamrater och när de var på väg
för att spela Nintendo passerade de en sal där en
orkesterrepetition pågick.
– Från foajén hörde jag bleckblåset spela mellandelen i första satsen av Sibelius andra symfoni.
94
Och wow, soundet var så varmt. Jag visste inte
vem kompositören var eller något om Sibelius
över huvud taget. Det dröjde tre-fyra år innan
jag till sist hörde symfonin. Och det var som en
explosion i mitt huvud när bleckblåset kom in.
När han kom till Göteborg fick han höra Sibe-
Volvo Trucks
Renault Trucks
TOMORROW’S WORLD
Mack Trucks
UD Trucks
Buses
On land, at sea and in the air, the demands of global commercial
transportation will continue to challenge both business and society.
Construction
Equipment
You can be sure one company with a long-term commitment to
quality, safety and environmental care has the vision to deliver
– Volvo Group.
Volvo Penta
Find out more on www.volvogroup.com
Financial Services
Volvo Aero
lius och andra tonsättare klinga på ett nytt sätt:
– När det kommer ett fortissimo spelar orkestern
mörkt och med en väldigt fint nyanserad ton.
Det är alltid en ädel klang. Och det tror jag är en
nordisk tradition. Bleckblåsskolan i Skandinavien
är väldigt gedigen. De har det här slags avrundade soundet. Så jag försöker närma mig musiken i
den traditionen.
Han respekterar orkesterns historia och hans
mål är att ”skapa en ny historia” utan att radikalt
förändra orkesterns eget sound.
– Att säga att man vill förändra klangen är
respektlöst. Jag föredrar att säga att man kan
balansera delarna. Jag har mina förslag men det
gäller att hitta rätt balans. Och vad man hoppas
på är, låt oss säga, en ny inspiration.
95
P
Nytt & blandat
ersonerna på bilden ser glada och lättade
ut, och det kan man förstå. De har i nästan
två veckor krävt det absolut bästa av sig
själva vid flera gastkramande tillfällen. Varför
utsätter man sig för en sådan nervpåfrestning?
För att mäta sina krafter och testa var gränserna
ligger. Mannen längst till vänster utstrålar ren
glädje. Han är 18 år gammal och funderar
säkert på vad detta ögonblick kan föra med sig
i framtiden. Han heter Leonidas Kavakos och
har just vunnit Sibeliustävlingen i Helsingfors
tillsammans med Ilya Kaler
(andra från vänster). Leonidas
Kavakos har på ett ögonblick
blivit ett affischnamn. En
som snabbt uppmärksammar
detta är skivbolagsdirektören
Robert von Bahr som håller
på att planera en komplett Sibeliusutgåva. Han
har en tät kontakt med Sibeliusfamiljen och vet
att det finns en tidigare aldrig inspelad version
av violinkonserten som skulle skapa sensation på
skivmarknaden. Kavakos har just spelat Sibelius
violinkonsert som ett sista prov i tävlingen, han
kan konserten. Fem år senare har han också övat
in originalversionen och spelat in båda på en
internationellt uppmärksammad BIS- CD.
De övriga deltagarna gläds med vinnaren,
möjligen känner de sig också en smula besvikna.
Mannen längst till höger tycks däremot vara
mycket nöjd med att få vara med i sällskapet. Det
är hans första stora tävling och han placerade sig
femma. Han heter Per Enoksson och utsågs två
år senare till ny konsertmästare för Göteborgs
Symfoniker. 1987-1989 spelade han på de sista
tre-fyra utgåvorna av Sibelius orkestermusik som
Göteborgs Symfoniker och Neeme Järvi gjorde
för BIS. Och Sibeliustävlingen följer han fortfarande på nära håll: han deltog i juryarbetet 2005
och 2010. Senaste vinnaren Nikita Boriso-Glebsky spelar för övrigt Tjajkovskijs violinkonsert i Göteborg
den 23 & 24 maj 2012.
Leonidas Kavakos framträder med Göteborgs Symfoniker som solist och dirigent 2930 september och 1 oktober.
Per Enoksson kan vi se och höra som orkesterns
konsertmästare flera gånger under hösten samt
även som kammarmusiker tillsammans med
förre chefdirigenten Mario Venzago den 22
januari 2012. Då leder Per Enoksson stråkarna i
Milhauds jazzinfluerade La création du monde,
Stravinskys Ragtime och Brahms första serenad, ”ett fantastiskt vackert stycke som Brahms
ursprungligen tänkte sig för en mindre ensemble”,
säger han förväntansfullt.
Året var
1985
96
Kremer
kompromissar inte
Skandal i Moskva
Årets Tjajkovskijtävling i
Moskva blev en turbulent affär.
Domarna Vladimir Ashkenazy
och Feruccio Furlanetto avgick
i sista stund. Hela tävlingen
visades live på webben vilket
fick konsekvenser. Bland annat kallade dirigenten Mark
Gorenstein cellisten Narek
Hakhnazaryan ”en lantis från
Armenien” och sade till orkestern att inte bry sig om hur han
spelade: ”Jag har sett det förut.
Vi behöver inte detta. Följ mig,
tack.” Narek Hakhnazaryan
vann senare guldmedalj. Klippet finns på YouTube.
Dudamels kollega 1
Den 24-årige franske dirigenten
Lionel Briguier, som delar
agent som Gustavo Dudamel
och Esa-Pekka Salonen, har
utsetts till ”resident conductor”
för Los Angeles Philharmonic
fram till 2013. Han har tidigare
arbetat som biträdande dirigent
och stått stand by för Gustavo
Dudamel. I maj 2010 sträckte
Gustavo Dudamel en nackmuskel när han hoppade på podiet i
finalen av Dvoráks cellokonsert
och Lionel Bringuier fick ta
över Tjajkovskijs ”Pathétique”
efter paus – med stor framgång.
Violinisten Gidon Kremer drog sig
ur årets Verbierfestival i Schweiz ”på
grund av sjukdom”, enligt festivalledningen. Men det stämde inte. Gidon
Kremer skrev i Tout Le Monde att
han är frisk men reagerat på kolleger
som ser Verbierfestivalen som en
språngbräda för den egna karriären
och offrar sin musikaliska integritet
för stjärnglansen. Samarbetssvårigheter följde. ”Några artister har
nyligen tagit avstånd från mig…”
skrev Kremer som i efterdyningarna
lämnade festivalen.
Dyr Strad
Återigen har ett nytt försäljningsrekord slagits för Stradivariusvioliner.
Det är den kända ”Lady Blunt” från
1721 som sålts av japanska Nipponstiftelsen till en anonym köpare för
107 miljoner kronor. Nipponstiftelsen donerade hela köpsumman till
räddningshjälpen för de som drabbades av tsunamin i Japan.
Legendarisk
trummis död
Dudamels kollega 2
El Sistema-dirigenten Diego
Matheuz som dirigerade Berlioz Symphonie fantastique på
Götaplatsen 2008 har utsetts till
ny chef för La Fenice-operan i
Venedig. Han efterträder Eliahu
Inbal och kontraktet sträcker
sig över fyra år. Diego Matheuz
är också förste gästdirigent för
Claudio Abbados Orchestra
Mozart i Bologna.
Joe Morello, vem är det? Trummis i Dave Brubecks legendariska
kvartett och mannen som var expert på udda taktarter. Lyssningstips: trumsolot i Take Five, Blue
Rondo à
la Turk
(9/8
och 4/4)
och inte
minst
den 15
min långa Elementals för jazzkvartett och orkester där Dave
Brubecks finstämda koraltema
genomgår en rad spännande förvandlingar innan det kröns av ett
explosivt trumsolo av Joe Morello.
97
Nästa nummer av Podiet
kommer i slutet av oktober.
Han skrev en cellokonsert om
galningen i Pink Floyd
Vi träffar värmlänningen
Albert Schnelzer
tack till alla
som gör det möjligt:
för ste h uvu ds p on sor
Sångerska utan gränser
Natacha Atlas blandar kryddoftande klanger från Marocko med electronica.
h uvu ds p on sor e r
Beethovens samtliga pianokonserter
Leif Ove Andsnes inleder säsongens projekt med tredje pianokonserten.
Jazzens drottning och Bohusläns bästa storband
Dee Dee Bridgewater på efterlängtat återbesök i Göteborg.
Symfoniker i blickfånget
En musiker med många strängar på sin lyra…
s p on sor e r
Vilken kombination:
Yefim ”Fima” Bronfman i Brahms andra pianokonsert med Gustavo Dudamel!
Och mycket, mycket mer…
Göteborg Energi AB · Göteborgs Hamn AB · Göteborg & Co · Castellum AB · Higabgruppen · Handelsbanken · Elite Park Avenue Hotel
AstraZeneca AB · Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB · Billes Tryckeri AB · Eka Chemicals AB · Sjätte AP-fonden · Andra AP-fonden
White Arkitekter AB · Älvstranden Utveckling AB · Lanark AB · Erséus Arkitektur AB · AB Gullringsbo Egendomar · Prové AB
98
99
DEN SOM SE R FR A M ÅT M Å ST E OC K SÅ B L I C K A BA K ÅT
I Västra Götaland har ett gott liv många uttryck. Vår uppgift är både hälso- och sjukvård
och hållbar regional utveckling. Men också att bygga broar. Idag är Västra Götaland en
stark tillväxtregion. Vi bygger framtiden både på historiska arv och på nutidens kreativa
gestaltning. Genom såväl bronsålderns hällristningar som audiovisuell spetskompetens.
Därför är vi lika stolta över världsarvet i Tanum som världsstjärnorna i Trollhättan.
Tillsammans bidrar de till det goda livet.
www.vgregion.se