Transcript Förskolan där barnen talar minoritetsspråk sid 1 METavisi nr - STR-T

Förskolan där barnen talar minoritetsspråk
I augusti i år blev avdelningen Ekorren på Lillskogens förskola i Pajala, en
trespråkig avdelning med tonvikt på minoritetsspråk.
– Det känns viktigt för framtiden att få vara med om att bygga något nytt.
Det är oerhört roligt att gratis få ge barnen den gåvan som språk är, säger
förskolläraren Johanna Hjärtström.
Johanna Hjärtström berättar att hon hade sitt dagis hemma hos mormor i
Lovikka, hos henne stickade byns tanter lovikkavantar och de talade meänkieli.
– Även jag hade mitt dagis hos pappas faster i Turtola, på den östra sidan om
gränsälven och även där talades det meänkieli, säger barnskötaren Pia Lakkapää,
som är den som talar finska med barnen.
Johanna Hjärtström pratar hela tiden meänkieli medan Laila Mäki är den som
fått på sin lott att tala svenska med barnen. Till Lillskogen får föräldrarna själv
ansöka om plats för barnen.
– Hit hamnar barnen inte av en slump, det är ett aktivt val föräldrarna gör. Vi har
en egen kö till avdelningen Ekorren, säger Johanna Hjärtström.
På en rundtur i Lillskogens lokaler lägger vi märke till att även andra barn på
andra avdelningar talar meänkieli med personalen.
Kärt återseende
– Även om vi på vår avdelning speciellt ska tala minoritetsspråk så är det vanligt
att det finns pedagoger i alla kommunens förskolor som använder sig av
meänkieli, förklarar Pia Lakkapää.
Det är ännu tidig förmiddag, Helmi Kangas- Veräjä kommer till Lillskogen med
sin pappa, Kjell Kangas. Det blir ett kärt återseende med kompisen Nina
Raatiniemi, som har finska som sitt språk. De kramas om och skrattande är de
snart igång med att dansa tango. Viggo Allan och William Nedlund sitter och
bygger traktorer av Legobitar.
– Det är bra att de är så oerhört konsekventa med att tala respektive
minoritetsspråk med barnen. Helmi sjunger gärna för sig själv på meänkieli och
finska och vi ser att hon har förstått att det finns ännu fler språk, som hon är
nyfiken på, säger Kjell Kangas innan han vinkar hejdå till dottern.
Under höstterminen var Pia och Johanna i Västerås på minoritetsspråksdagar
som Skolverket anordnat. Under två dagar gnuggades 620 minoritetsspråkslärare
ur 15 olika språkgrupper. Andra dagen ägnades helt åt respektive språkgrupper.
Verkar i det fördolda
– Eldsjälarna Astrid Kruukka och Gerd Persson trimmade vår meänkieligrupp.
De har mycket kunskap och verkar för meänkieli i det fördolda bland annat med
att ta fram utbildningsmaterial. De håller även igång och utvecklar Skolverkets
hemsida, ”Tema modersmål”, berättar Johanna Hjärtström.
Johannas och Pias vision är att på Ekorren få igång barnen med att tala sitt eget
språk från första början. Nästa år går de äldsta barnen över till sexårsverksamhet
och då är det möjligt att fylla på med de allra minsta.
– Vi ser att det här är en väg att vandra. Barnen ger även till varandra av sitt
språk. När de vandrar vidare uppåt i skolorna är vår förhoppning att barnen även
fortsättningsvis permanent ska få undervisningen av minoritetsspråk. Så är det
tyvärr inte idag, säger Johanna Hjärtström.
– Det är skillnad med att ha ett språk i bakhuvudet och mellan att ha ett levande
språk, säger Pia Lakkapää, allt medan Helmis och Ninas dans fortsätter.
Hasse Stenudd
Bildtexter:
Johanna Hjärtström, till vänster, talar hela tiden meänkieli medan Pia
Lakkapää pratar finska med barnen på Lillskogens förskola i Pajala (foto:
Hasse Stenudd).
Nina Raatiniemi, till vänster, och Helmi Kangas- Veräjä, dansar en tango för
två.