Transcript Ostkusthamnar broschyr

HAMN
Framtiden är i
TANKEKEDJAN
Vårt samhälle förutsätter handel.
Handel förutsätter sjöfart.
Sjöfart förutsätter hamnar.
Låter det logiskt? Förklara då varför vi underutnyttjar
och överbeskattar vårt mest klimatvänliga transportslag.
Det är trångt i Sverige. Lastbilstrafiken
ökar och det kommer larmrapporter om
att järnvägen är nära sitt kapacitetstak
och behöver byggas ut. Trängseln är ett
transportproblem, men också ett miljöproblem. Riksdagen har satt som mål att
den svenska fordonsflottan till år 2030 ska
vara oberoende av fossila bränslen.
Ytterligare 20 år senare, 2050 ska Sverige
vara klimatneutralt och ska inte ha några
nettoutsläpp av växthusgaser.
Samtidigt ökar befolkningen – i Sverige
och i världen – och med den behovet av
transporter. Transporter är nödvändiga för
svensk industri. För import och export
och för att städer, samhällen och länder
ska kunna utvecklas.
Vårt samhälle är alltså beroende av
transporter. Ett hållbart samhälle är däremot oförenligt med den ständigt ökande
lastbilstrafik som är verklighet idag.
Transporterna till och från Sverige beräknas öka med 50 procent fram till år 2050.
Samtidigt har vi en transportpolitik som
subventionerar investeringar och underhåll i vägar och järnvägar, men avgiftsbelägger sjöfart och hamnar – tvärtemot hur
politiken ser ut i EU-länder som Tyskland, Holland och Danmark. I Sverige har
vi ett avgiftssystem som gör det olönsamt
för fartyg att lasta av vid flera hamnar:
varje gång fartyget utnyttjar en farled
måste det betala tiotusentals kronor i
avgifter – oavsett hur mycket gods som
lossas vid varje tillfälle och vad godset har
för värde.
Trots att riksdagen har klargjort att alla
transporter ska bära sina samhällsekonomiska kostnader så är verkligheten en
politik som ger rabatt åt dåliga klimatval.
Som styr godstransporter ut på väg och
järnväg. Vilket leder till större utsläpp av
växthusgaser. Och till en ökad trängsel
som sin tur leder till krav på att vägarna
och järnvägarna byggs ut ännu mer.
Men det går inte att skapa hållbara
effektiva transporter genom att satsa på
mer av problemen. Medan utsläppen från
hushåll och industri minskar, så ökar nu
transportsektorns utsläpp. Väg och järnväg
behöver avlastas. Trängsel- och miljöproblemen kan inte lösas utan sjöfarten.
I Kapacitetsutredningen har Trafikverket analyserat åtgärder för att öka kapacitet och effektivitet i transportsystemet.
Slutsatsen? ”Den största och snabbaste
möjligheten att öka kapaciteten finns i
vårt befintliga system. Systemet behöver
användas på ett smartare, effektivare och
mer hållbart sätt.” Det kan också uttryckas så här: utan ökad sjöfart kommer
Sverige inte att nå klimatmålen.
Utan sjöfart kommer den ökade trängseln
att sakta ner inte bara transporterna utan
svensk tillväxt. Utan sjöfart blir trängseln
en allt större bromskloss för svensk industri.
”Ett genomsnittligt
lastfartyg motsvarar
500 lastbilar”
PROBLEMEN
ÄR VATTENLÖSLIGA
Transportmässigt är Sverige en ö: 90 procent av alla varor till och från Sverige går
på fartyg.
Ändå utnyttjar vi inte sjöfarten effektivt
eftersom transportpolitiken gör det
olönsamt. Gods lastas allt för tidigt av
från fartyg och transporteras vidare på väg
och järnväg genom Sverige. Samtidigt har
sjöfarten outnyttjad kapacitet både längs
kusterna och på vattenvägarna inom
landet: svenska hamnar på ost- och norrlandskusten skulle kunna ta emot tre
gånger så många fartyg som idag
med mycket små nyinvesteringar.
Konsekvenserna i övriga transportsportsystemet skulle bli
märkbara: ett genomsnittligt
lastfartyg motsvarar 500 lastbilar. Även miljöeffekterna
skulle bli påtagliga: sett till
mängden gods som transporteras så släpper sjöfarten
ut minst koldioxid per
tonkilometer.
Sjöfarten kan alltså
bidra till att skapa
ett framtida hållbart
samhälle.
Men då måste vi
få jämlikare villkor.
Och tänka smartare.
Trafikverket har en fyrstegsprincip, en strategi för att utveckla ett
mer hållbart transportsystem. Fyrstegsprincipen är en klok strategi som i
praktiken tyvärr inte tillämpas på rätt sätt.
Principen går ut på att steg för steganalysera bästa lösningen på ett trafik-
problem – från att arbeta med åtgärder
som påverkar behovet av transporter och
valet av transportsätt (steg ett), till nybyggen och stora investeringar (steg fyra).
Principen är alltså en trappa där lösningarna
blir dyrare och mer komplicerade ju högre
upp i trappan man kommer.
Alla vet att det är
jobbigare att ta sig
uppför en trappa ju
större steg man tar,
ju högre upp man
sätter foten. Ändå
är det ofta högst
upp i trappan som
diskussionerna om våra
transportlösningar börjar.
Det är både olyckligt och
onödigt. Varför försöka lösa
ett problem genom att börja
Tänk rätt – tänk vågrätt
En stor del av landets transporter går
från norr till söder. Gods fraktas långt på
över-belastade väg- och järnvägsnät – ironiskt
nog ofta mycket nära kusterna. Fler transporter
borde istället gå vågrätt, från inlandet ut mot
kusterna, och lastas om till båt. Bra för både
transportsystemet och miljön.
Hamnar
Järnvägsnät för gods
Vägnät för gods
där det är som jobbigast, dyrast
och svårast?
Vore det inte bättre att se transportsystemet som en helhet, ge de olika transportslagen jämlika villkor och utnyttja sjöfarten
för att effektivisera transporterna, minska
trängseln på väg och järnväg – och för att
nå klimatmålen?
”En bredhjulad transportvagn som körs av två förare,
och dras av åtta hästar, transporterar inom ungefär sex
veckors tid en last på nästan fyra ton fram och tillbaka
mellan London och Edingburgh. Under ungefär samma
tid kan ett skepp som navigeras av sex eller åtta man,
och som seglar mellan hamnarna i London och Leith
(Edingburghs hamn) transportera en last på ungefär två
hundra ton fram och tillbaka.”
FRAMTIDENS
TRANSPORTSLAG HAR
EN LÅNG HISTORIA
Adam Smith i ”Nationernas välstånd” 1776.
Sjöfart var alltså 50 gånger så effektiv som vägtransport. Efter flygets genombrott
så är det inte tiden som gör sjöfarten så effektiv utan kapaciteten: ett lastfartyg
motsvarar 500 lastbilar.
Sjöfarten är det mest klimatvänliga transportslaget och släpper ut minst koldioxid
per kilometer utslaget på mängden gods.
Sjöfarten är också hållbar i den meningen
att den är beprövad. Pålitlig. Sjöfarten
har förbundit människor och marknader i
århundraden. Vår historia är till stora delar
också sjöfartens historia: marknaderna där
fartygen la till växte så småningom till
städer, städer som sedan expanderade
tack vare handeln.
Fartyg var länge det snabbaste och
effektivaste sättet att transportera både
människor och gods. I Ansgarskrönikan
från 870-talet kan man läsa att det då tog
en månad att resa landvägen
mellan Skåne och
Mälardalen. Med båt
tog det fem dagar.
Ännu för 150 år sen så
var båt det överlägsna
färdmedlet. Och även
idag är det inte alltid
tiden som är avgörande
för valet av transporter.
Det är inte alltid bråttom,
men det är viktigt att godset kommer
fram på utsatt tid. Och då är sjöfarten ett
pålitligt alternativ: fartyg fastnar inte i
bilköer. Fartyg spårar inte ur. Eller drabbas
av lövhalka.
I ett historiskt perspektiv är betydelsen
av bilen och lastbilen en parantes.
I ett mer hållbart transportsystem kommer
bilen och lastbilen att spela en mindre
roll än idag. Inom EU sker en ökning av
sjöfarten, till exempel satsar Tyskland och
Frankrike stort på att öka transporterna
på floderna. Även sjöfarten till och från
Europa står inför en ökning.
5
FÖRSLAG SOM SER TILL
ATT FRAMTIDEN ÄR I HAMN
1.
2.
3.
4.
5.
Tillsätt en utredning för att se över hur
statens ekonomiska styrning kan användas för
att skapa ett effektivare transportsystem.
Ta bort de statliga farledsavgifterna.
Se transportsystemet som en helhet –
skapa en myndighet för alla transporter.
Tillämpa fyrstegsprincipen för att lösa
trafikproblemen: går något att göra enkelt
och billigt – gör det.
Tillämpa omgående EU.s regelverk för de
intre vattenvägarna och låt det gälla för hela
svenska kusten, Öland och Gotland.
Ostkusthamnar i samverkan
Norrköpings Hamn och Stuveri, Mälarhamnar, Gävle Hamn,
Oxelösunds Hamn, Hargshamns Hamn, Södertälje Hamn.