Transcript Textunderlag

Egen tillverkning av GRABBRÄCKE
Så var det dags för tredje segelbåtssäsongen med min Cumulus. Nybörjare som jag är, så vill
jag ha något rejält att hålla mig i, inte bara sprayhoodbågen då skutan börjar luta. Och med
nedfällt sprayhood, så finns det inget alls.
Gick runt på uppläggningsplatsen tidigt i vår och såg att en och annan skuta hade ett
grabbräcke strax ovanför sprayhooden.
Talade med någon som fått ett räcke gjort på en rörfirma. Halvcirkelformad. En annan var
lägre, fyrkantig, med skarpa vinklar och med plattjärn som fästen. Byggda i 1.5 mm rör,
mjuka och lite svajiga.
Skulle det vara möjligt att tillverka ett alldeles eget?
Ett som var så smäckert att det naturligt följde båtens linjer och ändå var riktigt stadigt?
Det skulle heller inte vara till ett hinder när jag fällde ned sprayhooden eller satte upp det
egentillverkade sittbrunnskapellet.
Tankarna malde och det hela började med att jag fick hjälp av en vän som gick en CNC-kurs.
Han behövde ett specialarbete och fick en ritning av mig på kulfästen. Kulans diameter skulle
vara samma som rörets ytterdiameter. När dessa var gjorda, var det dags att försöka böja ett
rostfritt rör, 25 mm diameter och 2 mm godstjocklek! Goda råd fick jag från gymnasielärare
på Industriprogrammet. Rören skulle fyllas med sand! Och verktygens anliggningsytor skulle
smörjas ordentligt. Om jag skulle använda gassvets så var det mycket viktigt att använda
riktigt torr sand, för annars kunde det bli en våldsam explosion, sades det. Jag satsade på att
böja rören utan uppvärmning.
Bild 101.
Mäter bågen till sprayhooden och lägger till 20 cm extra. Fyller rör av lämplig längd med
sand. Slår i en våt träplugg i änden av röret. Blött trä sväller och pluggen fastnar ordentligt,
efter en kort stund.
Bild 102.
Knackar längs med hela röret, så att sanden packas riktig tätt.
Bild 103.
Slår i en våt träplugg även i andra änden av röret. Det ska vara riktigt stumt i båda ändarna.
Ritar så av den ena halvan av bakre bågen till sprayhooden på en plan yta. Flyttar ut bågen
10 cm åt sidan och ritar av andra halvan. Ändvänder bågen och kollar så att den följer linjen,
som jag ritade tidigare. Alltså är bågen symmetrisk.
Nu mäter jag upp mitten på det rostfria röret, och markerar det tydligt.
Markeringen är centrum att utgå ifrån, när jag sedan skulle bocka. Markerar även varje
decimeter utåt åt båda hållen, räknat från mitten. I nästa moment, själva bockningen, så
bockar jag först lite på ena sidan av mittmarkeringen och strax därefter lika mycket på andra
sidan. Flyttade sedan 10 cm åt gången, utåt mot ändarna.
Bild 104.
Här bockas röret. Lite, lite åt gången. Kollar med jämna mellanrum att röret sakta böjs i
enlighet med den ritade linjen. När kurvan stämmer med den ritade linjen, ändvänds röret och
symmetrin kollas.
Bild 105.
Här rätas röret i skutans längdled, d v s framåt och bakåt.
Bild 106.
Röret riggas provisoriskt på plats med tampar. Vart rörets ändar ska stå har jag bestämt
tidigare. Nu gäller det att hitta rätt vinkel. Bågen får inte luta för mycket bakåt, för då går det
inte att koppla sittbrunnskapellet till sprayhooden. Och heller inte för långt framåt, då går den
inte att greppa med uppfälld sprayhood.
Väl på plats måste den sänkas en aning genom att rörändarna kapas. Men redan från början så
följer röret fint sprayhoodens sidor och det ser hyfsat smäckert ut.
Bild 107.
Nu ska de framåtgående rören bockas och passas in. Först gick det inte att fälla upp
sprayhooden, men en vinkel inåt, i bakre änden på rören, fixar det hela.
Nu har jag provisoriskt bultat fast kulfästena i de genomgående hålen i rufftaket.
Kapar bågen ytterligare de centimetrar som bakre fästena bygger på höjden.
De framåtgående rören slipas in noggrant mot bågen. Detta för att ge rätt vinkel, när jag
senare ska svetsa ihop delarna med en TIG-svets. Mäter upp rätt vinkel med en smygvinkel.
Kollar noga avståndet mellan de framåtgående rören så att de är parallella, vilket senare
underlättar kryssmätning, för att få allt symmetriskt.
Bild 108.
De CNC-svarvade kulfästena har ett genomgående 8 mm hål. I hålet för jag in långa, rostfria
bult, som jag därefter kapar till rätt längd och svetsar fast i toppen på respektive kulfäste.
Bild 109.
Med kulfästen är det mycket lätt att få rätt anliggning mot rufftaket, oavsett hur rören ställs på
dessa. Med en tuschpenna och en stålrits markeras runt om, vilket läge röret ska ha gentemot
kulan. Bäst är det att slå små körnslag…. för när man svetsar så försvinner tuschet och även
ritsen syns dåligt.
Lika viktigt för ett bra resultat är att måla och ritsa hur rördelarna står mot varandra.
Detta även om man med precision tidigare slipat in delarna. Har jobbet gjorts ordentligt, så
kan man känna när röret inför svetsningen placeras i rätt position. Det vilar mot bågen.
Ritsen/märkningen visar hur högt och hur mycket röret ska vinklas i förhållande till bågen.
Bild 110.
Innan fastsvetsning, så svarvas några spår i anliggningsytan för varje kulfäste.
Detta för att tätningsmedlet ska få ett bra fäste, nästan som en o-ring.
Bild 111.
Den färdiga bågen putsad och kryssmätt.
Elva mil till hamnen, så det gäller att alla vinklar stämmer.
Bild 112 och 113.
Som synes, ingen större åverkan på inredningen.
Hålet vid fönstret går genom inner- och yttertak. Då avståndet mellan taken var litet, valde jag
att borra ytterligare ett hål, från utsidan en cm ovanför det ursprungliga. Fyllde en större
injektionsspruta, Apotekets sköljspruta 60 ml, med något förtjockad snabbepoxi och tryckte in
mellan taken. Epoxin härdade på 10 minuter. Extrahålet täcks av kulfästets plana
anliggningsyta.
Mellan taken vid de bakre hålen är det ca 8 cm, så där får det bli fastbultning i bara det
yttre taket. En 13 mm långhylsa går fint att få upp genom det hål på 17 mm som frästs upp i
innertaket. Först använder jag en korthylsa med tuggummi, för att få muttern att ta gäng.
Bild 114.
Så är det dags att lyfta bågen på plats. Den passar perfekt, så när som på att ena framåtgående
röret får vinklas in 4 cm i främre änden. Båten är tydligen sned…
Bild 115 - 120.
Bågen på plats och klar för användning.
Vilken trygghetskänsla. Att ha något riktigt stadigt att hålla sig i när det brallar i, eller då man
skuttar upp på däck.
Jag har mallat rördelarna, ifall det är någon annan som vill göra sig ett grabbräcke till en
Albin Cumulus.
Har senare talat med några som byggt liknande. De har svetsat med pinne. Jag valde att låna
en TIG-svets. Ett tips kan vara att fråga på någon skola med Industriprogram om de kan
hjälpa till med själva svetsningen.
Alla svetsfogar är först slipade med flappskiva och sedan borstade med en stålborste avsedd
för rostfritt material. Utan borstning så blir det rostangrepp!
För en amatör som mig, som inte kan få till en fin svetsfog, utan efterföljande slipning, så var
det naturligt att använda ett betat rör, som jag sedan med smärgelduk putsade upp hela vägen.
En van svetsare, som inte slipar svetsfogarna, satsar förmodligen på ett högglanspolerat rör.
Total materialkostnad, ca 1000 kr.
Text / Toni Henriksson
[email protected]
Foto / Toni Henriksson
/ Maria Ivansson, på de bilder jag själv är med.