Transcript Recension: Elektra - Norrlandsoperan (Opera) | Scen | SvD

Recension: Elektra - Norrlandsoperan (Opera) | Scen | SvD
http://www.svd.se/kultur/scen/la-fura-dels-baus-inkallade-att-...
”Ett sångarlag av yppersta klass”
De scenografiska lösningarna fascinerar, och musikaliskt landar pusslet väl med
sångare av yppersta klass. Norrlandsoperans "Elektra" är imponerande om än inte
riktigt så starkt berörande.
15 augusti 2014 kl 14:16
OPERA
ELEKTRA
Musik: Richard Strauss.
Norrlandsoperan
Text: Hugo von Hofmannsthal efter Sofokles. Regi: Carlus Padrissa, La
Fura dels Baus. Koreografi: Mireia Romero. Kostym, mask, rekvisita:
Clara Sullà. Pyroteknik: Thomas Bautenbacher. Ljus: Carles Rigua.
Ljud: Lars Wern. Dirigent: Rumon Gamba. Medv: Ingela Brimberg,
Susanna Levonen, Ingrid Tobiasson, Thomas Lander, Magnus Kyhle m
fl.
”Agamemnon!” Elektra ropar förtvivlat efter sin pappa, som är död,
mördad av hennes mamma och mammans älskare. Hon hatar sin
familj, hon vill hämnas. Hon vill bli fri!
Elektras modershat och faderskärlek har fått ge namn åt
Elektrakomplexet, en pendang till Oidipuskomplexet. När Hugo von
Hofmannsthal skrev sitt drama i Wien för drygt hundra år sedan låg
det i tiden att använda antika förebilder för att komma åt konflikterna i
människans psyke. Hofmannsthals drama gav Richard Strauss tillfälle
att utveckla sitt musikaliska språk till en expressionistisk nivå som
operapubliken ännu inte har hämtat sig efter.
Detta inre drama får i Umeå helt nya proportioner av scenkollektivet La
Fura dels Baus, som kallats in för att ge glans åt Umeås
kulturhuvudstadsår. Sedan OS-invigningen 1992 i hemstaden
Barcelona har de varit kända för sina spektakulära jätteproduktioner,
med rötter i gatuteaterns estetik.
Under senare år har de bland annat producerat en storslagen
”Nibelungens ring” för det nya operahuset i Valencia, och förra
sommaren gjorde de Verdis ”Aida” på den stora arenan i Verona. Där
fick de rikt tillfälle att blomma ut i triumfscenen med gigantiska
kameler och elefanter, samtidigt som de lyckades tömma scenen ibland
och ge utrymme för kammarmusikalisk koncentration.
1 av 3
2014-08-15 15:53
Recension: Elektra - Norrlandsoperan (Opera) | Scen | SvD
http://www.svd.se/kultur/scen/la-fura-dels-baus-inkallade-att-...
Särskilt koncentrerat blir det inte i Umeå, där operan spelas på ett
nedlagt regemente. Den gamla kaserngården är en extremt tålig yta,
där många tusen rekryter har exercerat genom åren. Denna kväll är det
teaterstatister med brinnande facklor som marscherar, medan andra
kryper i gruset som förlängningar av huvudpersonernas kroppar.
Elektras känsla av instängdhet blir svår att återge i denna öken, men i  
stället framstår hennes övergivenhet extremt tydlig, när hon långsamt
vandrar över några kullar av grus, som vi så småningom inser är
faderns grav.
Från torn av containrar forsar hela vattenfall med röd vätska över
planen, som förvandlas till en grusbemängd sjö. Eller kanske snarare
en älv, omgiven av sneda björkar. Också en bild av Umeå. Längst bort i
fonden finns en hel skog, som ibland lyses upp av bengaliska eldar i
rött.
Ovanför himlen reser sig två jättelika lyftkranar, som bär enorma
marionettdockor av systrarna Elektra och Chrysotemis. Kontrasterna
mellan dem accentueras genom att den ena är svart, den andra vit.
Dessa imponerande dimensioner är förstås effektfulla men bidrar
paradoxalt nog till att förminska känslorna. Det finns tillfällen när
Ingela Brimbergs Elektra får omgivningen att stillna runt sig, men
andra gånger är hon upptagen av att stiga i och ur sin jättedocka.
Susanna Levonens Chrysothemis försvinner ibland i höjd med taket på
de gamla kasernerna. Detta leder till att duetterna ibland sjungs av
personer som befinner sig tio meter ifrån varandra, vilket inte är till
fördel för samspelet. Men det är flott att se på!
Orkestern befinner sig i ett annat hus på det stora regementsområdet,
och därifrån leds ljudet till högtalare kring scenen, där dirigenten
Rumon Gamba skymtar på ett stort antal monitorer. Denna teknik gör
att hela orkesterljudet ibland verkar inspelat i förväg och gynnar
dynamiken. Men den inspirerade orkestern gör ett heroiskt arbete och
mirakulöst nog blir det en helhet av detta musikaliska jättepussel.
Sångarna gör föreställningen under extrema förhållanden, och man
oroar sig för hur deras röster ska hålla i längden. Men det är ett
sångarlag av yppersta klass. Ingela Brimberg har precis den blandning
av styrka och vansinne som krävs i titelrollen – man längtar efter att få
höra henne under torrare omständigheter. Susanna Levonen
imponerar med ett intensivt porträtt av systern Chrysothemis. Och
höjdpunkten är när Ingrid Tobiassons Klytaimnestra vältrar fram med
sin 30-hövdade kropp, en magnifik entré och total sånglig kontroll.
En fin detalj är att Elektras känsla av ofrihet och total bundenhet
framhävs genom att hon sitter fast i sin egen navelsträng, som hänger
som en lång orm efter henne hela kvällen. Ända tills i slutsekunden när
2 av 3
2014-08-15 15:53
Recension: Elektra - Norrlandsoperan (Opera) | Scen | SvD
http://www.svd.se/kultur/scen/la-fura-dels-baus-inkallade-att-...
hon resolut hugger av den med samma yxa som mördade hennes far.
Vem har någonsin älskat oss? frågar de jublande syskonen, som nu
varken har far eller mor.
Ja ”Elektra” gräver olidligt djupt i människans innersta skrymslen. Det
brukar göra mig starkt berörd. Det blir jag inte riktigt i Umeå. Men
imponerad.
BO LÖFVENDAHL
08-13 52 90 [email protected]
3 av 3
2014-08-15 15:53