Transcript Elektra i blod och eld | Opera | Kultur

Elektra i blod och eld | Opera | Kultur
http://www.aftonbladet.se/kultur/opera/article19366959.ab?se...
Textstorlek:
Anette Bergström som "Gamen" och Sara Olsson som "Tjänarinna 4". Foto:
Viyan Ateaa
Elektra i blod och
eld
Spektakulärt och visuellt storartat på
Norrlandsoperan
Utan tvekan är Norrlandsoperans Elektra den mest spektakulära
operauppsättning som skådats i Sverige. Det börjar med att två
fyrverkeripjäser tänder en eld i den sandgrop som reser sig i den
vattenbemängda utomhusscenen på Umeås kaserngård. Samtidigt
öppnas dörrarna till tre containertorn ur vilka blod forsar som vattenfall.
Richard Strauss Elektra handlar om blodshämnd, hur Elektra med sin
hemvändande bror Orestes hämnas deras mor Klytaimnestra och
hennes man Aighistos; de båda mördade ju Elektras och Orestes far,
Agamemnon. Familjetragedi är bara förnamnet.
Att sätta upp denna psykologiskt täta, kammarliknande historia på en
scen som är 200 meter djup, 40 meter bred, med ett 40-tal statister,
två gigantiska dockor som manövreras med lyftkranar, två lika
gigantiska rörliga torn, hundratals facklor, ett 20 meter högt brinnande
eldtorn, lik som brinner svävande högt ovanför marken, samt en häst
och ett vrålåk anno 1955, ja, det kan låta som fel väg att gå.
Vad det katalanska konstnärskollektivet La Fura dels Baus här gör, är
att sätta Strauss psykologi inom parentes, för att i stället återföra
dramat till dess ursprung, Sofokles och den grekiska tragedin. De stora
dockor som Elektra och hennes syster Chrysothemis bebor, är alltså
både masker och gudalika i sina dimensioner. De används som ett slags
omvända marionetter, scenarbetare nere på marken manövrerar deras
armar och huvuden.
Klytaimnestra gör entré i ett mänskligt torn, en tio meter hög docka
där hon tronar högst upp medan dockans ”klänning” består av levande
1 av 2
2014-08-15 15:18
Elektra i blod och eld | Opera | Kultur
http://www.aftonbladet.se/kultur/opera/article19366959.ab?se...
människor klädda i blodiga, hudfärgade kostymer. Hennes makt är
byggd av lik, lik som också följer henne som en levande orm när hon
stiger ned på jorden. Att Aighistos i slutet får anlända i ett rödfärgat
vrålåk kan kännas lite apart efter all eld, rök och blod som dominerar
scenen, men det visar väl att han inte riktigt hör hemma i den här
familjen.
Orestes entré är magnifik. Han dras in i ett högt eldtorn, följt av
statister med en mängd facklor som sedan hängs på de snedställda
björkstammar som reser sig på bakre delen av scenen. De vajar sakta
medan det alldeles äkta skogsbrynet i fonden lyses upp i rött; det är en
hel värld som gör entré. Visuellt är detta storartat.
Musikaliskt så är det sällan lyckat med mikrofonförstärkning, här sitter
till och med Norrlandsoperans orkester i ett hus någonstans bredvid,
men av högtalarna att döma spelar de med god intensitet under dirigent
Ramon Gamba. Med undantag för när man försöker balansera
solisternas röster efter var de befinner sig på den gigantiska scenen, så
fungerar också det oväntat bra. Vi hör en välsjungande Susanna
Levonen som Chrysothemis, en diabolisk Ingrid Tobiasson i rollen
som Klytaimnestra och en imposant Magnus Kyhle som Aighistos. Men
framför allt är det en makalös Ingela Brimberg som den
hämningsnjutande Elektra. Hennes sopran är stark, tät och kraftfull, en
olympisk insats helt i paritet med det visuella.
Claes Wahlin
Opera
Elektra
av Richard Strauss
Regi: Carlus Padrissa
I rollerna: Ingela Brimberg, Susanna Levonen, Ingrid Tobiasson,
Thomas Lander, Magnus Kyhle, m fl
Dirigent: Rumon Gamba, Norrlandsoperans Symfoniorkester
Scen: Norrlandsoperan
Speltid: 1 tim 50 min
Utskriftsdatum: 2014-08-15
Publicerad: 2014-08-15
Webbadress: http://www.aftonbladet.se/kultur/opera
/article19366959.ab
Tipsa oss!
MMS & SMS: 71000
Mejla: [email protected]
Ring: 08 - 411 11 11
2 av 2
© Aftonbladet
2014-08-15 15:18