Mediedagbok Sara Wickström

Historiskt perspektiv

den 19 februari 2013 Masskommunikationen utvecklades när man började trycka böcker på 1400-talet. Boktryckarkonsten innebar att det blev lättare att sprida böcker till fler. Det var dock få förunnat att ha råd att köpa böcker, och det tog tid innan läskunnigheten spreds i Europa (Fagerström & Nilsson, 2008). Även om läskunnigheten länge var låg i Sverige har det skrivna ordet alltid haft hög status, och har så än idag. Människor som inte kan läsa har alltid blivit utestängda från delar av samhället. Idag förs en diskussion kring framför allt pojkars minskande läsande och läsförståelse. Studier visar också att kvinnor läser mer än män, att högutbildade läser mer än lågutbildade och att läsandet sjunker bland unga generellt (Lidman, Koljonen, Ingvar & Rabe, 2012). Vissa anser att detta är en effekt av de sociala mediernas framväxt och spridning, samtidigt som datorspel blivit allt vanligare (Leonardz, 2012). Framväxten av moderna massmedier har nära anknytning till utvecklingen av industrisamhället

.

Masspridda medier möjliggjorde att alltfler kunde följa med i världshändelser, samtidigt som medierna erbjöd avkoppling. (Weibull, 2013

)

När internet kom och blev tillgängligt för fler och fler skapade det helt nya förutsättningar för att publicera och sprida material. Möjligheterna att kommunicera utvecklades också. Det är nu möjligt för människor att kommunicera oberoende av tid och rum, istället för att några få förmedlar information och nyheter som når slutanvändarna samtidigt. (Weibull, 2013

)

Min mediedagbok

När jag började skriva mediadagbok upptäckte jag två saker. Dels var det svårt att veta hur mycket jag skulle ta med, eftersom jag sitter framför datorn och jobbar med olika former av medier hela dagarna. Det kändes omöjligt att anteckna vad jag gjorde varje minut. Jag antecknade därför vilka medier jag använt under dagen, utan att ange exakt när eller hur mycket. Å andra sidan använder jag i princip samma medier varje dag, så anteckningarna för de olika dagarna kom att se ganska lika ut. Dessutom var jag osäker på vilka medier som definieras som digitala. Ekström (2008) menar att ”[e]nligt en mycket vid och allmän definition är medier lika med allt som utnyttjas när information förmedlas”. Jag väljer därför att definiera allt som på något sätt förmedlar information digitalt som digitala medier. Jag inkluderar även databaser och bibliotekskataloger i min definition av digitala medier. Ekström (2008) skriver att ”[m]edier är materiella och tekniska system/infrastrukturer genom vilka meddelanden och symboler överförs, men också skapas, bevaras och återanvänds”. Databaser och bibliotekskataloger bevarar information och låter användarna återanvända den. Mina dagar börjar med att jag kollar Facebook, Instagram och Twitter. Dessa har jag sen igång under hela dagen. Med jämna mellanrum uppdaterar jag mig om vad som hänt, och kommunicerar med mina kontakter på dessa sociala medier. Ekström (2008) anser att ”[m]edier är /…/ intimt förknippade med sociala verksamheter och sociala relationer”. Enligt Ekström har det alltid varit så, men jag anser att det påståendet blivit alltmer sant i takt med datorers utbredning och etablerandet av sociala medier. Men även andra medier har blivit sociala i takt med att de har digitaliserats. Det faktum att databaser, tidskrifter och böcker nu finns elektroniskt på nätet har inneburit helt nya möjligheter att

Mediedagbok Sara Wickström den 19 februari 2013 sprida och dela med sig av till exempel forskningsresultat, och att samarbeta över nationsgränser. Digitala medier kan på så sätt både främja forskning och lärande. Forskare, lärare och studenter kan ta del av material som de tidigare inte hade tillgång till. På vägen till jobbet lyssnar jag på P1 via min smarta telefon. Jag fortsätter sen att lyssna på radio via datorn när jag kommer till jobbet. När nyhetssändningarna är slut växlar jag istället till att lyssna på någon podcast inom ett ämne som intresserar mig, eller på musik via Spotify. Dagen består av arbetsuppgifter såsom att hjälpa studenter hitta böcker, både i bibliotekets katalog och på de fysiska hyllorna. Jag skapar och använder presentationer i Prezi och Sliderocket. Jag hjälper studenter och forskare att hitta material i databaser. Via mejl kommunicerar jag med kollegor och bibliotekets kunder. På vägen hem läser jag böcker i pappersformat. Väl hemma blir det en del mediekonsumtion tillsammans med min tvååring. Vi tittar på filmer på Youtube och SVTPlay via såväl iPad som min smarta telefon, vi lyssnar på sagor på cd, vi spelar spel på iPad och vi läser pappersböcker.

Hur mina medievanor har förändrats

Medan jag skrev dagboken funderade jag en del över hur mina medievanor har förändrats. I takt med att mobiltelefonen har utvecklats till det vi idag kallar för smarta telefoner har jag mer och mer gått från att ringa till att istället kommunicera via först sms, och nu tjänster som Viber och sociala medier. Den tid jag ägnar åt att se på tv har minskat jämfört med tidigare. Det är dessutom sällan jag ser något när det faktiskt sänds. Istället tittar jag på någon av de play-kanaler som finns, antingen på dator, iPad eller i min smarta telefon. När jag fick min son började jag använda min telefon mer till att se på filmer och spela spel. Samtidigt ökade mina besök och lån på biblioteket när jag började låna bilderböcker.

Genus i de medier jag använder, och i läromedel

Att läsa för sitt barn är något som de flesta svenska föräldrar gör. På senare tid har två stora diskussioner förts kring litteratur för barn, och vilken bild den förmedlar av våra medmänniskor och vårt samhälle. I september 2012 vill Kulturhusets konstnärlige ledare kasta ut seriealbum om Tintin, som han ansåg förmedlade en rasistisk människosyn (Söderling, 2012). Senare samma höst fördes en debatt kring Stina Wirséns barnboksfigur Lilla Hjärtat, som även den ansågs rasistisk (Söderling, 2012). Många ville gallra böckerna med figuren från biblioteken, att varor med figuren skulle sluta säljas och att filmerna med Lilla Hjärtat inte längre skulle visas. Läser man regelbundet barnböcker hittar man många exempel där personer med annan bakgrund än svensk framställs på ett schablonartat sätt, eller där pojkar och flickor beskrivs som traditionella stereotyper. Själv reagerade jag till exempel när jag läste Elsa Beskows Lillebrors segelfärd där huvudpersonen på en strand möter en grupp negerbarn (Beskow, 1983

).

Diskussionerna om Lilla Hjärtat och Tintin fick snabbt stor spridning tack vare tidningar, radio och tv på nätet. Diskussionerna fördes också på till exempel bloggar (Takala, 2013) och Twitter, där

Mediedagbok Sara Wickström den 19 februari 2013 debatten om Tintin fick en egen hashtag #tintingate. Internet har möjliggjort att nyheter når ut snabbare, och har gett fler möjlighet att delta i debatten. Det är dock inte bara barnböcker som förmedlar en stereotyp bild av världen, det gör även skolans läroböcker. I juni 2010 kunde man till exempel läsa i Svenska dagbladet att det nästan bara är män som syns på bilder i fysikböckerna (Begler & Brüde Sundin). Samma år skrev Ohlander och Witt Brattström (2010) en debattartikel i Dagens nyheter om hur få kvinnor som nämns i de svenska historieböckerna. Fagerström & Nilsson (2008) skriver att ”… mediekonsumenter plockar upp och påverkas av det medierna förmedlar”. Detta gäller självklart såväl vuxna som barn. Därför är det viktigt att det hela tiden pågår en diskussion kring hur människor skildras i läromedel och andra böcker för barn. En fysisk plats där dessa diskussioner bör få stort utrymme är i skolan, både bland personal och bland elever. Diskussionerna måste föras i såväl lärarrum som klassrum. Tack vare den stora mängd nyheter och faktamaterial som idag finns tillgänglig digitalt finns det goda möjligheter för lärare att låta eleverna själva söka information, bearbeta den på olika sätt och sen gemensamt diskutera den i klassrummet.

Hur medievanor och kunskap om medier påverkar lärandet

Att diskussioner kring händelser i samhället förs på internet är som tidigare nämnts en relativt ny företeelse, som växt fram i takt med att alltmer nyhetsmaterial publiceras på nätet samtidigt som alltfler har konton på olika sociala medier. Självklart är det bra med offentliga debatter som många kan ta del av och delta i. Men som jag ser det finns det en risk att de som inte har egen dator eller som inte behärskar tekniken utestängs från diskussionerna. Att inte behärska en dator eller de verktyg som används med hjälp av dator kan utestänga människor från lärande. I mitt arbete som bibliotekarie på ett universitet kommer jag i kontakt med människor som känner sig osäkra på olika verktyg som de behöver för sina studier. Det kan vara alltifrån hur man praktiskt skriver och formaterar en text, hur man använder en webbläsare till hur man söker i databaser och hur man sållar bland och får tillgång till material. Dessa studenter känner sig osäkra, och många gånger underlägsna de studenter som i deras ögon bättre behärskar verktygen. Ofta drar de osäkra studenterna sig för att be om hjälp, eftersom det finns en utbredd uppfattning om att alla idag bör kunna hantera datorer, internet och de verktyg som används där. Att söka, sålla bland och använda information i alla de medier som finns tillgängliga är den färdighet som jag anser vara viktigast för lärande. Det gäller alla, från de små barnen i grundskolan till yrkesverksamma som behöver hålla sig uppdaterade inom sitt område. Konsten att sålla bland och använda sig av all den information som finns runtomkring oss i olika former är komplex. Det är ingen kunskap man kan plugga sig till. Man måste öva och man måste börja göra det tidigt. Universitetsutbildningar får idag ibland kritik för att studenterna inte behärskar så kallad informationshantering. De kan inte formulera en frågeställning att utgå ifrån i sitt sökande, och de kan se inte använda den information de hittar på ett lämpligt sätt. (Högskoleverket, 2012

)

Detta tror jag beror på att studenterna inte redan i grundskolan fått reflektera kring olika medier och hur dessa skiljer sig från varandra. De har inte diskuterat källkritik, eller övat sig på att titta på medier med kritiska ögon.

Mediedagbok Sara Wickström

Medievanor och mitt lärande

den 19 februari 2013 Sociala medier är som sagt ett sätt att kommunicera med vänner och familj, men för mig är det också ett sätt att kommunicera, både människor som jag känner och kollegor jag inte har träffat i riktiga livet. Som Fagerström och Nilsson (2008) skriver ”[n]ya medier, framför allt internet, har på ett aldrig tidigare överträffat sätt gjort världen tillgänglig för varje enskild människa som har tillgång till en dator och en uppkoppling”. I mitt arbete använder jag Twitter mycket. Det är ett sätt att omvärldsbevaka, få tips på nya tjänster att testa och ett forum för att ställa frågor och få svar. Twitter blev tidigt stort inom biblioteksvärlden, och bibliotekarier över hela världen kommunicerar dagligen med varandra om stort och smått inom professionen. Något som ofta stressar nya Twitter-användare är det ständiga flödet, som finns där och uppdateras oavsett om man själv sitter vid sin dator eller har sin smarta telefon i handen. Man måste förlika sig med att man varken hinner eller måste läsa varenda tweet. Detta är något som diskuteras vad gäller digitala medier överhuvudtaget, eftersom dessa är ständigt tillgängliga och vi som användare förväntas vara ständigt närvarande. Fagerström och Nilsson (2008) skriver ”… det är omöjligt för en enda individ att överblicka eller tillgodogöra sig alla tillgängliga alternativ”. Vad gäller min egen omvärldsbevakning och mitt lärande inom jobbet är Twitter den medieform som är viktigast för mig. Där kan jag ställa frågor, och få svar eller tips från kollegor över hela landet. Från andra bibliotekarier får jag tips på intressanta artiklar inom vår profession, och på nya nätbaserade tjänster som kan vara intressanta att testa eller känna till. Privat är istället radio den viktigaste kanalen för omvärldsbevakning och lärande. Jag lyssnar nästan dagligen på nyhetssändningar, både analogt och digitalt. Många dagar lyssnar jag även på podradio om olika ämnen som intresserar mig.

Mediedagbok Sara Wickström

Referenser

den 19 februari 2013 Begler, Ann-Marie & Brüde Sundin, Josefin (2010, 1 juni). Nästan bara män i fysikböckerna.

svd.se.

Hämtad från www.svd.se Beskow, Elsa (1983). Lillebrors segelfärd: bilderbok. [Ny utg.] Stockholm: Bonniers juniorförl. Dunér, Hanna (2011, 8 juni). Facebook slår ut böcker.

svd.se

. Hämtad från www.svd.se Ekström, Mats (red.) (2008).

Mediernas språk

. Malmö: Liber Fagerström, Linda & Nilson, Maria (2008).

Genus, medier och masskultur

. Malmö: Gleerup Henriksson, Sten. World wide web i

Nationalencyklopedin

. Hämtad från www.ne.se.proxy.mah.se 2013, 19 februari Högskoleverket (2012).

Kvalitetsutvärdering av sociologi och närliggande huvudområden

Lidman, Tomas, Koljonen, Johanna, Ingvar, Martin & Rabe Annina (2012, 27 september). Bred kampanj ska stärka svenskarnas läsförmåga. d

n.se.

Hämtad från www.dn.se Leonardz, Jenny (2012, 10 juli). Unga läser mindre – i böcker.

svd.se.

Hämtad från www.svd.se Ohlander, Ann-Sofie & Witt-Brattström, Ebba (2010, 20 februari). Skolämnet historia är en strikt manlig angelägenhet.

dn.se

. Hämtad från www.dn.se Söderling, Fredrik (2012, 25 september). Kulturhusets konstnärlige ledare kastar ut Tintin.

dn.se.

Hämtad från www.dn.se Söderling, Fredrik (2012, 22 november). Lilla Hjärtat ”uppenbart rasistisk” enligt forskare.

dn.se.

Hämtad från www.dn.se Takala, Anna-Stina (2013, 2 januari). Min artikel i BBL [bloggpost]. Hämtad från bibliobuster.wordpress.com/2013/01/02/min-artikel-i-bbl/ Weibull, Lennart. Massmedier i

Nationalencyklopedin

. Hämtad från www.ne.se.proxy.mah.se 2013, 19 februari