Transcript Det lilla gula tåget som inte Ni får inte missa det lilla gula tåget! Vi

Det lilla gula tåget som inte
Ni får inte missa det lilla gula tåget! Vi hade hört det
några gånger och tyckte att det var dags att inte
missa tåget. Vi hade googlat ’petit train jaune’ och
hittat bilder som både lockade och förskräckte lite
grann. Den där bilden där det lilla tåget far fram över
en bro som verkar hopkommen av stenar som man
hittat i trakten kändes en aning farofylld. Men den
öppna vagnen i mitten kändes lockande. Framför allt
som vädret var lika strålande som på bilden.
Vi ville gärna passa på innan påsken så att vi skulle
slippa trängas med turister och den fjortonde mars
infann vi oss på järnvägsstationen i Villefranche
Conflent. I god tid före tågets avgång. Vi hade
googlat och visste allt om tåget och dess tidtabell.
Trodde vi.
På stationen satt en lapp som talade om att tåget inte var i trafik. Banan reparerades sedan en tid men till påsken
skulle allt vara klart – välkommen åter. Att vi kört 65 km dit och hade lika långt tillbaka kändes lite besvärande,
men det är sådant man får ta.
Vi väntade tills det gått några dagar efter påsk – turisterna ville vi ju inte trängas med. Cirka nittio minuter för
tågets avgång var vi på stationen. Der var ganska mycket människor där. En del verkade mer än lovligt sura och
det slogs kraftfullt i bildörrar och däck skrek mot asfalt. Vi gick in i väntsalen och där pågick en upprörd
diskussion vid biljettluckan. Tydligen hade paret före oss något problem. Vi fick då syn på ett meddelande
’Utsålt, inga biljetter kan säljas’. Tråkigt, tyckte vi, men inte så farligt. Det var ju bara att köpa biljetter till nästa
dag. Visserligen skulle de totalt 260 kilometrarna då utökas till 390 km, men det är ju sådant man får ta – eller
hur?
Om bara den där tjejen inte hade lett så skadeglatt. Om hon inte sett så nöjd ut. Ja, då hade vi kanske klarat av att
få beskedet att man endast kunde köpa biljetter till dagens avgång. Men nu blev det lite svårt att vara vänlig och
förstående. Man måste fråga sig varför spårbunden trafik måste skötas av totalt inkompetenta och otrevliga
personer? Exempel finns ju på nära håll. När ett tåg från Stockholm ställts in och jag kontaktade informationen
för att få besked om hur jag skulle ta mig till Örebro fick jag svaret ’det är ditt problem’.
En äkta sadist skrattar glatt när dagen är förstörd för medmänniskorna. Precis som gamla SJ.