Transcript utan en plats för vår lokala historia.

Vårt lokala historiska museum i Alingsås öppnades åter i Alströmerska magasinet den 12 september 2014. Vilket hade varit stängt sedan 31 januari 2010 Museets Vänner har arbetat sedan 2008 med museifrågan. Vi kan nu konstatera att vårt nya museum inte speglar vår lokala historia mer än i ett fåtal utställningar. Det finns ingen röd tråd, som tar dig genom de snart 400 år som Alingsås varit stad. Vi får inte veta var och när staden Alingsås föddes. Vi får inte veta något om de fynd som gjorts runt sjön Mjörn för tusentals år sedan. Vi får inte veta garvarnas historia eller vår trehundraåriga textila historia från Jonas Alströmer till Charles Hill till Lindex. Vi har 70 000 föremål samlade, gåvor och inköp under de 80 år som museet fanns mellan 1928‐2010, dessutom 600 000 fotografier och skrifter. Medeia Ekner som varit ansvarig för vårt museum berättar att det finns 400 föremål från samlingarna, i det nya museet, men ett föremål utan en historia är inget annat än en ”sak” och där står en och annan soffa utan årtal utan proveniens. Det finns några hyllor med föremål i den vrå Anna Norlander tilldelats, men berättelsen om Anna och hennes jakt på föremål till samlingarna berättas på pappersark som är svårtillgängligt placerade. På en TV‐skärm undrar två små barn över sakerna dom ser, utan någon guidning av en intendent som kan berätta om föremålen. Hade varit trevligt att på den TV‐skärmen få Anna Norlanders historia berättad av t.ex. Birgitta Selander (medlem i Museets Vänners styrelse) som forskat fram uppgifterna. Några fina montrar med föremål som ägts av Jonas Alströmer finns och det tackar vi för, men historien om Jonas alla företag, hans liv och hans familjs öden, får vi inte veta. På den TV‐skärm som finns ibland montrarna, sitter återigen små barn och undrar över Jonas Alströmers saker, utan guidning av någon intendent eller pedagog som känner historien. Ett rum är fyllt med TV‐skärmar med ett antal Alingsåsare som berättar sin nutida historia. Här var inte Museets Vänner välkomna att berätta sin historia, att först bevara, sedan återupprätta museet i Alströmerska magasinet. När vi på Museets nya hemsida kan länka till Facebook finner man Medeia Ekners historia över hur hon planerat detta museum. Hon tog då hjälp av en Arkitektbyrå i Göteborg ”Stylt Trampoli” som ägs av en norrman som arbetat i 20 år med inredningar av hotell och restauranger. Anledningen att Medeia valde just denna firma var att de aldrig inrett något museum? Denna firma marknadsför sig på engelska och kan nu göra reklam om att de gett Alingsås ” a different kind of museum”. Har skrivit till denna firma på ”engelska” naturligtvis, ”att de inte har gett oss ett museum överhuvudtaget”. Dessutom berättar de att Jonas Alströmer var den förste i Sverige att ta in potatisen och det är fel, detta har jag bett ska ändras och berättat för firman att Jonas lärde svenskarna att odla och äta potatis istället för att göra brännvin av dem. Vi hade velat ha en kronologisk historia av hur Alingsås har utvecklats. Vi skulle ha velat ha någon form av rumsinteriör från något århundrade, vi har mycket möbler och föremål från t.ex. familjen Adelskjöld som bodde på Nolhaga slott. Vissa delar av vår historia måste finnas permanent, för nyinflyttade och turister och alla barn. Specialutställningar kan förekomma med jämna mellanrum, en våning kan avsättas för detta. Ett museum är inte bara en utställningshall eller lekstuga utan en plats för vår lokala historia. I början fick vi vara med och berätta vad vi önskade med vårt museum, men i våras blev vi inte längre informerade. Sista gången vi blev tillfrågade var, vilka vi ville inbjuda till invigningen. Och vi lämnade en lista på c:a 20 personer, listan lades i en ”utskickskorg” enligt Medeia Ekner, där ligger de förmodligen ännu, ingen av våra gäster har fått någon inbjudan. Själva invigningen var hemlig till augusti och då förstod vi att inte vi heller var inbjudna, då ordnade Museets Vänners en medlemsfest på Nolhaga slott den 12 september. 83 av våra medlemmar kom, vår hedersgäst var Karl Grandin professor på Kungliga Vetenskapsakademien, vi ville att han skulle varit hedersgäst även vid invigningen men där hade man en konsert med bilar och motorcyklar för 50 000 kr istället. Karl Grandin fick vara med på ett hörn om han inte ”sade” något enligt Medeia Ekner och Anna Mighetto ansåg att hans kostnader borde betalas av Museets Vänner, vilket vi gärna lovade. Borden i caféet är montrar med museiföremål, en bra ide´, men kräver bättre belysning, detta hade vi genom en god kontakt tänkt att avhjälpa, men ingen respons på det förslaget. Vi anser att ett museum ska ha en affär stor eller liten, kan även finnas i ett vackert skåp, Strindbergs museet i Stockholm har presenter i ett skåp, vackra skåp har vi många, ett minne från Alingsås museum är god P.R. för staden. Under öppettider bör det finnas museipersonal på plats som är kunnig om Alingsås historia, det finns flera vackra skrivbord i samlingarna att använda för denne person och säkert kan en dator kopplas upp så man kan arbeta med vanliga projekt också. Nu till det värsta av alltihop. Alströmerska magasinet som namn ska bort. På hemsidan hänvisas museet till ”Kulturhuset” och på kartan finner man att Museet ligger i ”museiparken”, Vid förfrågan hos Anna Mighetto svarar hon att ”Kulturhuset” är ingen byggnad utan en företeelse, som innehåller Museum, Bibliotek, Konsthall, Palladium och Arena 11. Huset som innehåller Biblioteket där står det ”Kulturhuset” på byggnaden, missvisande om man läst Hemsidan som säger att där ska Museet ligga. Hur ska det bli nu när ”Kulturhuset” ska renoveras i ett år? Varför inte skriva att Museet ligger i Alströmerska magasinet som tillhör Kulturhuset? På Alströmerska magasinet får vi, med en banderoll utmed norra väggen, veta att detta är ”Kaffemagasinet! På den södra väggen ett förstorat vykort med texten DÅ‐NU‐SEN. På en digital vägskylt bredvid ingången, ( liknande de som är utmed E 20 ) kan man i bjärta blinkande färger få veta att det är ett museum och ibland ett tonårscafé´ och familje lördagar, inga program för de över 35 år. Denna skylt är ännu så länge utan bygglov. Den förfular verkligen vår stads äldsta byggnad. Vi hade hoppats att få ett museum som förmedlar kunskap och upplevelser för alla åldrar, men det är en lekstuga och nästa aviserade utställning kommer från Västarvet och hyrs in. Den vänder sig till familjer med barn från 0‐3 år. Vår önskan har varit förutom mer historia permanent i museet, program med visningar från våra samlingar och historien om dessa föremål berättade av någon från museet kanske i caféet ett antal gånger om året. Vår Målsättning att få tillbaka vårt museum i Alströmerska magasinet har uppfyllts, men vi fick inte det museum vi hade önskat för Alingsåsarna, det beklagar vi. Vårt arv till Alingsåsarna blir istället den historiska ” Nolhagalabyrinten” som vi byggde och överlämnade som gåva till Alingsås i augusti 2012. Alingsås första Ekomuseum, då plaketter på stenarna berättar historien om vår stad med omnejd. Dessutom den Cd‐box med intalade berättelser om Alingsås historia som Per‐Henrik Rosenström Museichef i Alingsås från 1961‐1989 skrivit om i AT, skivorna innehåller även musik med Alingsåsanknytning. Alingsås januari 2015 Museets Vänners styrelse. Ulla Nordgren, Brita Joneskär, Åke och Marianne Hjerpe, Lasse Lindholm, Gunilla Rajala, Stefan Peterson, Birgitta Selander.