Transcript Det är så förtvivlat bråttom

10
11
Angered, som på den tiden var en egen
kommun, skulle enligt visionerna inför­
livas med Göteborg och bilda centrum i
den nya, stora konkurrenskraftiga staden.
Djärva jämförelser med andra metropoler
gjordes.
Han nämner dåvarande statssekretera­
ren Torsten Henrikssons (s) namn i sam­
manhanget.
Nya idéer
Och, mycket riktigt, i etnologen Lennart
Zintchenkos bok ”Nybyggarstadsdelen Hammarkullen i ett föränderligt Sverige” (Bygg­
forskningsrådet, 1993) är Henriksson ci­
terad när han i Göteborgs Handels- och
sjöfartstidning uttalar sig om de nya idé­
erna (den 15 juli 1962):
”… är jag övertygad om att vi kommer att
kunna bygga en av Västsveriges vackraste städer där ute” (i Angered–Bergum)… ”Området
kommer förmodligen att jämte Brasiliens nya
huvudstad Brasilia bli den största nyplanerade
staden i världen.”
Bruno har ritat huset i bakgrunden, en samlingslokal i
idyllen, bara ett stenkast från höghusen vid torget.
En annan faktor som fanns i plane­
att fråga hur de såg på saken i efterhand.
ringen av Årsta men saknades i Hammar­
Bruno Alm var en av dem och han sa
kullen med flera områden var människors
bland annat:
delaktighet, fortsätter Bruno.
”… 6-8 våningar var givet. Det skulle vara
– När Hammarkullen tog form så
det. Det var definierat. Där skulle det vara trefanns ingen dialog med medborgarna och
våningshus, där skola, där radhus, ett annat omotillräcklig med beställaren.
råde skulle också vara
Han själv och
6-8 våningar, och där
andra arkitekter in­
skulle det vara nio våsåg det nödvändiga
”Tänk om vi hade gjort som i ningar.
i att människor del­
Dessa fick vi föreÅrsta och fått tio år på oss
tog i processen om
lagda oss. Vi kunde
man ville att slut­
inte påverka dom, och
att planera… ”
resultatet skulle bli
det berodde på förväntbra.
ningarna att Göteborg
skulle bli dubbelt så stort… Det var den stadsTidspress
planeideologin som låg före.
Den fick vi utgå ifrån, den kunde vi inte på– Men dels var tidspressen uppenbarli­
verka som projekterande arkitekt, och det måste
gen för stor, och dels var arkitektfirmorna
man respektera.”
rädda om de uppdrag de fått. Det var där­
för vi fann oss i villkoren.
– Tänk om vi hade gjort som i Årsta
Om dessa villkor och om det redan på
och fått tio år på oss att planera, tänka
förhand givna uttalar sig Bruno i Zint­
igenom och hämta in synpunkter. Då
chenkos bok. Författaren sökte upp arki­
hade infrastrukturen varit på plats i tid
tekter som var med och ritade Angered
och det hade funnits mötesplatser, servi­
och Hammarkullen cirka 20 år efteråt för
ce, kollektivtrafik, skolor, allt det där som
12
13
måste finnas för att det ska bli tryggt och
bra när nyinflyttade tas emot.
En intervju med en av bröderna Alsén,
Erik, i tidskriften Form (nr 48, 1948) il­
lustrerar rätt tydligt den stora skillnaden
i attityd mellan de båda projekten, Ham­
markullen respektive Årsta:
”När min bror och jag av Svenska Riksbyggen fick i uppdrag att komma med förslag till ett
kulturcentrum i Årsta, hade vi och våra medarbetare utgångspunkten ganska klar…
...vi ville ge människorna en möjlighet till aktiva sysselsättningar under fritiden inom själva
bostadsområdet – vi ville appellera till intressen
och verksamhetsbegär hos dem som skall utnyttja
området.
Vi sökte därför kontakt med så många som
möjligt och utförde ett visserligen mödosamt men
givande utredningsarbete, för att få svar på de
frågor vi ställde oss.”
I boken som nämndes tidigare, ”Växelspelet om människors villkor, natur och samhälle”, redovisar Bruno Alm och hans kol­
leger Roger Lind, professor i sociologi,
och Kjell Ivarsson, socionom och ut­
redningsledare, många tankegångar som
påminner om metoderna som användes
i Årsta. Vikten av medborgardialog och
andra modeller för delaktighet, exempel­
vis stadsvandringar och demokratiutbild­
ning, presenteras.
Inte bara medborgare
När det gäller just stadsvandringar trycker
Bruno på vikten av att inte bara medbor­
gare deltar.
För ett så gott resultat som möjligt
måste även tjänstemän ges utrymme att
vara med.
– Att kommunala tjänstemän bara sit­
ter inne på kontoret och utreder och sva­
rar i telefon… Det blir inte bra. Bättre då
att ge sig ut tillsammans med medborgare
och tänka igenom vad som är positivt och
negativt i stadsdelen, för och emot.
Även i detta sammanhang gäller regeln
att inte ha för bråttom, poängterar han.
– Man ska inte försöka komma på lös­
ningen med en gång. Det kanske finns
Bilden visar ett av husen som Bruno Alm ritade när
han var med och planerade Hammarkullen.