Transcript här - Tête à tête

Tema: Champagne bakom kulissen
Bonde med …
för en dag
12 tête à tête | nummer 9 (5–2013)
– Jag är jordbrukare, brukar Jessica Perrion svara om någon undrar vad hon
arbetar med. Och det är sant. Men Jessica Perrion är även champagneproducent.
– Dock förknippar många just champagne med ett helt annat liv än det jag lever.
av Britta Röstlund
foto Grégory Mottier
Jessica visar en champagneflaska som det står
Maurice på. – Den här är lite speciell. Den gjordes i en begränsad upplaga.
R
egnet hänger i luften. Vi passerar vinfält
efter vinfält. GPS:en stannar till, ger
nya order, beter sig en aning berusad.
Bara två timmar från Paris och vi är på landet, i
Champagne. Den här helgen är det ”la vendange”,
den tidpunkt då druvorna skördas, vilket sker
för hand. Längs vägen är det fullt av ungdomar
och andra som kommit för att hjälpa till med
skörden. Det är lunchrast och de sitter med
smörgåsar och plastmuggar med kaffe utanför
sina husbilar och tält. Vi är framme och stannar
till utanför Jessica och Thierry Perrion. Precis då
vaknar GPS:en till och berättar att vi är framme.
– Te? Kaffe? Ett glas champagne? Fikaförslagen
visar att man kommit hem till en champagneproducent. Vem tackar nej till champagne?
Jessica hade tänkt hjälpa till med ”la vendange”
för många år sen men blev champagneproducent istället. Nåja, riktigt så kanske det inte gick
till. – När jag var 28 åkte jag till Frankrike för
att plugga franska några månader. Att det blev
staden Reims i Champagne var en tillfällighet.
Efter franskstudierna bestämde jag mig för att
stanna kvar ett tag och plocka vindruvor. Men
så träffade jag min nuvarande man Thierry, vars
familj i generationer varit champagneproducenter. På den vägen är det.
Och vem är Maurice?
– Det är min mans farfar. Maurice Perrion var
en framstående man i byn. Jessica visar några
gamla foton på Maurice i flygarkeps framför ett
flygplan. – Maurice stred i andra världskriget.
Han ser ut som allt annat än en champagnekung. Men hur ser en sådana ut egentligen?
– Vad som gjorde honom känd i byn var att han
uppfann en ny vinranka.
Traktorförarna ler och
har svårt att hålla sig
kvar på den leriga vägen,
då de ser en galaklädd
kvinna stå mitt bland
vinrankorna
Uppfann?
– Ja, han lät korsa olika sorter och fick på så sätt
fram en mycket tålig vinranka, Perrion-rankan.
Inte dåligt.
Hur reagerar människor då du säger att du är
champagneproducent?
– Jag säger inte det. Jag är jordbrukare. Ordet
champagne leder ofta in på felaktiga föreställningar … att jag skulle vara snobbig och leva ett
lyxliv … Så är det inte alls. Jessica förklarar att
allt är dyrare i champagnevärlden. En etikett till
en champagneflaska är dyrare att än en vinetikett, fast det bara är några bokstäver som skiljer
dem åt. Det blir automatiskt dyrare om ordet
champagne finns med i bilden. 
tête à tête | nummer 9 (5–2013) 13
Tema: Champagne bakom kulissen
Hur ser din vardag ut?
– Mycket mailkontakt med kunder och mycket
pappersarbete. Men vi jobbar även på vinfälten.
Jessica och Thierry har inga anställda utan gör
allt själva förutom under korta perioder, som nu
under ”la vendange”, då de tar in viss förstärkning. Jessica förklarar allt som behöver göras
med vinrankorna under året. Det är klippning,
upphängning, beskärning … – Då jag sitter där
på vinfältet och binder upp vinrankorna brukar
jag vända mig mot solen och tänka att jag har ett
riktigt bra jobb. Samma tanke kommer när jag
tar emot mina trevliga svenska kunder.
på gott och ont. Byns champagneproducenter
har alla en mer eller mindre nischad kundkrets.
– Vissa har många engelsmän som kunder och
andra har många kunder från Lille … Märket
Thierry Perrion har verkligen nischat sig. Av
Jessicas kunder är hela 98% svenskar! De flesta
Du bor i en liten by, där allt kretsar kring champagne. Det måste vara speciellt att bo här?
– Ja. För mig är det viktigt att ha vänner som
inte håller på med champagne.
känner till varandra i byn. Alla vet i alla fall vem
Jessica är, inte bara för att hon är svenska, utan
för att hon har en karisma som inte lämnar någon oberörd. Och skulle det händelsevis finnas
någon som inte vet vem hon är kommer de med
all säkerhet känna till henne efter denna dag.
– Här är barnchampagnen, säger Jessica och
visar på en trave champagne. Vi har gått ner i
vinkällaren. Det tar ett tag innan jag förstår vad
hon menar, för barnchampagne hemma hos
mig är Pommac. Här är det champagne från de
år som hennes tre söner är födda. – Här ligger
Råder det konkurrens mellan alla de 80 champagnemärkena i byn?
– Egentligen skulle det inte behöva vara någon
konkurrens, för alla säljer så mycket som man
har kapacitet för att producera.
Jag förstår vad hon menar. Bymentalitet är alltid
14 tête à tête | nummer 9 (5–2013)
– Te? Kaffe? Ett glas
champagne?
Fikaförslagen visar att
man kommit hem till en
champagneproducent
temperaturen på 12˚C året om. På kalkstensväggen finns urgröpta hål. – Det är jag som gjort
dem för att kunna sätta värmeljus där. Min man
frågade vad jag höll på med då han såg att jag
stod och gröpte ut hål i väggen. Det är nog den
enda vinkällare i byn med egengjorda ljushållare i väggen.
En etikett till en champagneflaska är dyrare att
än en vinetikett, fast det
bara är några bokstäver
som skiljer dem åt
Regnmolnen som snällt hållit på sina droppar
hela förmiddagen, ger nu vika och det börjar
regna inför fotograferingen. Kanske passar det
bra inför idén jag har. Jag frågar om inte Jessica
kan sätta på sig något riktigt glamour, så som
alla tänker sig att en champagneproducent går
klädd. – Mest går jag i jeans och t-shirt säger
hon och försvinner för att komma tillbaka i
svart aftonklänning. Reaktionerna låter inte
vänta på sig. Traktorförarna ler och har svårt att
hålla sig kvar på den leriga vägen, då de ser en
galaklädd kvinna stå mitt bland vinrankorna.
Det visar sig vara svårt att vara glamorös bland
champagne, och Jessica vinglar till i sina högklackade skor. Några druvplockare längre bort
busvisslar. – De här vinrankorna är de äldsta vi
har. De är från 1932, förklarar Jessica. För att
veta vilka rader som tillhör Thierry Perrion, är
dessa utmärkta med pinnar målade i de svenska
färgerna, såklart.
Maurice-champagnen producerades
endast i en begränsad upplaga.
– Vill ni se var champagnemärket Pommery
pressar sina druvor? Om vi vill! Även Thierry
Perrion säljer sina druvor till Pommery. Uppe i
kontrollrummet gör man stora ögon då Jessica
kommer in. – Låna mina gummistövlar, föreslår
en av kvinnorna uppe i kontrollrummet. Jessica
hälsar på tre män som håller koll på pressningen. Vi får smaka råjuice från druvorna. – Det
här kan sätta igång magen, bara så ni hinner
hem … skrattar Jessica. Vi lämnar Champagne,
en stark personlighet och en liten by med en
mytomspunnen lyxstämpel.
V
tête à tête | nummer 9 (5–2013) 15