Transcript 1 Thomas av Aquino Begreppet förnuft som Aquino talar om, eller

Etik
Religion 21-40
Henrik Isacsson
1
Thomas av Aquino
Begreppet förnuft som Aquino talar om, eller rättare sagt vi talar om, kan översättas till något
vi kan kalla den naturliga lagen. Vad detta i sin tur innebär har vi gått igenom och kan väl
enkelt kortas ned till att det, i alla människor, finns en intellektuell och en moralisk
”förmåga”. Men vad innebär detta i vårt samhälle?
Jo kort så kan man säga att människan är den som bestämmer vad som är rätt, vi har alltså en
uppfattning om vad som är rätt och därmed möjligheten att välja detta och vi strävar också
efter det. Det som är rätt ligger alltså i förnuftet. Detta ger oss alltså den första principen i
teorin; man skall eftersträva och utföra det goda och undvika det onda. Moralen blir därmed
medel för oss att eftersträva och utföra det som är gott. Vi ser alltså att Aquino vill
överbrygga klyftan mellan vetande och tro. Det intressanta här är ju att den fria viljan som
människor har lyfts fram. Utan den fria viljan har ju moralen ingen plats, ingen nytta i våra
liv. Detta skiljer oss från djur då djur lever på instinkt men vi människor kan handla själva,
handla planerat. Så här långt är det ju då en ganska ljus människosyn som framhåller
människan som en fri och tänkande varelse.
Så vad är då problemen i resonemanget? Jo, som vi diskuterade så uppstår ju problemet med
att när man börjar peta lite på den här naturliga lagen som Aquino pratar om så ser vi att det
finns ett övre skikt som bestämmer vad som är sant och vad som är falskt i denna rätt. Alla
har denna rätt men det finns ändå de som kan tolka denna rätt bättre än andra, kyrkan i
Aquinos fall, och därmed är de i stånd att säga vad som är rätt och fel. Vi ser här då att den
fria viljan som så starkt dominerar Aquinos tankar reduceras ganska väsentligt.
Vad är då ondska enligt Aquino? Jo, den tolkning som läggs in i den naturliga lagen handlar
primärt om samhällets fortbestånd och för att samhället skall fortbestå så krävs det vissa saker
av just samhället. Den kanske mest primära är att alla ”rättar sig i ledet” det vill säga följer
kollektivet, följer massan. Ondska blir ju då när någon agerar utanför kollektivet och genom
detta utför handlingar som kan eller kommer att skada kollektivet. De exempel vi tog upp
rörde ju kvinnor som försöker ta kontroll över sina liv.
Men det som är intressant är ju att resonemanget om den naturliga rätten leder till vissa
slutsatser rörande de lagar som vi ”vanliga dödliga” skapar. Om den som följer den naturliga
lagen är förnuftig vilket Aquino säger så blir ju motsatsen att den som inte följer denna lag är
Etik
Religion 21-40
Henrik Isacsson
2
oförnuftig vilket i sin tur leder till att lagar som skapas av människor och som bryter mot den
naturliga lagen är felaktiga och inte behöver följas. Kan låta som självklart men detta ger ju i
förlängningen att man helt sonika skulle kunna störta sina styrande om de bröt mot denna
naturliga lag. Detta anser ju jag i alla fall vara ganska rejält revolutionärt… nästan lite
marxistiskt…
Reinhold Niebuhr
Skall försöka mig på en intressant övergång nu och hoppa rakt in i Niebuhrs tankar. Han är på
sätt och vis lik Aquino i hans syn på samhället som en kollektiv, eller åtminstone är det min
tolkning. Även Niebuhr har samhällets fortbestånd som ett credo, eller kanske rättare sagt den
västerländska civilisationens fortbestånd…
Den syn på människan som han för fram visar att människan både är kapabel till gott och
ont och att det är där kampen pågår. Människan är kapabel, som en skapad varelse, att skapa
en rättvis värld men i och med detta finns också människans ondska, orättvisan mot sin nästa
och kanske inte framför allt mot Gud.
Niebuhr kan alltså användas som en förevändning för ”kampen mot terrorism”.
Översättningen blir att ett fåtal människor med ett självintresse riskerar kollektivet, vilken kan
vara antingen världen eller USA, beroende på vem Du pratar med, och det är då rättfärdigt att
bekämpa detta med de medel som står till buds. Detta är ju ett resonemang som hörs ofta i
unge Bushs tal, hur de goda eller de ”ljusa” slåss mot mörkret som vill skada ”vårt fria
samhälle”.
Denna syn kan vara svår att ta till sig för oss svenskar som på ett ganska svenskt sätt har
avskaffat ondskan. Brottslingar är inte onda utan sjuka, och det finns inget vi och dem utan vi
skall alla assimileras, oavsett kultur eller idéer. Detta är vårt svenska folkhem, på gott och
ont…
Just detta om att vi har rationaliserat bort ondskan är ju ett ämne som är populärt i våra
tidningar. Fokus ligger ju här på psykvården och domstolarna. Många anser ju att vi har en
tendens att döma brottslingar till psykiatrisk vård istället för fängelsestraff. Själv håller jag
inte med här då jag anser att vård alltid är bättre än isolering men det är ju en helt annan fråga.
Etik
Religion 21-40
Henrik Isacsson
3
Karl Marx
När vi pratar om kollektiv passar det ju bra att gå över till Marx och hans tanke om det
klasslösa samhället. Vi hittar återigen ett vi och dem perspektiv, i detta fall mellan proletärer
och kapitalister. Det samhälle som dessa två grupper lever i drivs framåt av vad Marx väljer
att kalla den historiska utvecklingens drivkrafter. Denna utveckling sker i vad vi kan kalla för
trappsteg, det första trappsteget var jägarsamhället där allt är gemensamt. Men vi hamnade på
nästa trappsteg när vi uppfann viss teknik, problemet är att med detta trappsteg kom också en
orättvisa i form av slavar. En antites med andra ord eller ondska. Så här har utvecklingen av
samhället sett ut. Efter ett tag har ett språng skett, ett språng som har möjliggjorts av nu
teknologi. Problemet, enligt Marx, är dock att människan måste skapa i ett socialt
sammanhang och att teknologin har, istället för att hjälpa oss, alienerat oss, gjort oss
främmande för varandra. Lägg detta som ett raster över debatten som härjade för ett par år
sedan om möjligheten att arbeta hemma tack vare Internet. Många röster hördes här om hur
detta skulle alienera oss från varandra.
Människan i det kapitalistiska samhället blir inte bara främmade för varandra utan även
främmande för sig själv och sin plats i samhället. Med det klasslösa samhället kommer en
frigörelse och ett uppvaknade. Socialisering blir modeordet då. Människor jobbar
tillsammans, skapar det som behövs och producerar inte något överflöd, man lever, för att
låna ett begrepp från Aquino, förnuftigt. Det Marx då indirekt säger är ondska är när
människan nekas detta.
Sören Kierkegaard
Nu lämnar vi fokus på det kollektiva och går över till en mer individualistisk syn på
människan. Det Kierkegaard trycker på är subjektiviteten. Subjektiviteten är Sanning inte
objektiviteten. Visst kan vi gå ut och empiriskt mäta något men det är först genom att ta
ställning som vi övergår från att vara en observatör till att bli en deltagare i livet. Vad finns
det då för människotyper? Jo det finns de som lever estetiskt, de lever i nuet och ser varken en
framtid eller reflekterar över sin dåtid. Han/hon undviker därmed att ta ansvar då man inte
bryr sig om vad som kommer att hända eller vad som har hänt. Man kan även leva etiskt och
följer då regler, konventioner. Man tar ansvar för sitt liv och det val man själv gör.
Det Kierkegaard själv förordar är den religiösa livsstilen. Grundtanken blir att, precis som hos
Aquino, anser Kierkegaard att människan är fri, till skillnad från djuren. Men här kommer då
Etik
Religion 21-40
Henrik Isacsson
4
en viss avgörande skillnad mellan de båda herrarna… Kierkegaard säger att människan är helt
fri att välja vad hon vill göra med den frihet som han/hon har. Den enda som kan säga hur
man skall leva är människan själv. Man måste alltså ta ansvar och detta är subjektiviteten.
Genom att våga, genom att förlora fotfästet en stund så lever vi. Ondska blir ju här, till
skillnad mot hos Marx, inte när vi nekas att leva förnuftigt utan när vi själva väljer att inte
göra det.
Jean Paul Sartre
Den naturliga fortsättningen på Kierkegaard är Sartre. Sartre beskriver människan som ”högre
stående” då hon är medveten om sin egen existens. Vi är därmed inte begränsade av den
miljön vi är en produkt av. Detta leder, enligt Sartre, till att människan är dömd till frihet, allt
är tillåtet. Det finns alltså ingen allmän moral att falla tillbaks på utan vi måste själva skapa
oss en moral. Det enda omoraliska, paradoxalt nog, blir då att inte använda sig av sin frihet,
att inte ta ansvar för sig själv utan följa regler och konventioner. Vi skapar oss själva, vi fyller
våra liv med något värdefullt och detta ändras under resans gång. Människan är alltså vad den
gör sig till. Men i och med detta så innebär det faktiskt att allt inte alls är tillåtet. När
människan inser sin frihet ser hon också att den är beroende av andras frihet och vice versa.
Jag kan bara vara fri om min medmänniska är det. Det värsta hotet mot människan är
människan själv. Man kan alltså inte ställa upp givna ramar för hur man skall agera i en viss
situation utan man måste pröva sitt agerande varje gång man ställs inför en situation. För
skulle man inte göra det så skulle man agera utefter vad någon annan har gjort och därmed
inte ta ansvar.
Men genom insikten om att vi har ansvaret i våra egna händer så känner vi också ångesten.
Genom att fly när vi känner denna ångest så lurar vi oss själva och lever inte. Detta om något
är det onda i Sartres filosofi.
Ytterligare ett hot, inte bara mot människan utan därmed mot hela vårt samhälle, kommer från
det faktum att människan objektifierar varandra. Genom att enbart vilja bli sedd själv tappar
vi kopplingen till andra människor och övergår till att se dem som objekt. Se bara på dagens
tv-program som i allt större mån handlar om att bli sedd, bli känd, få sina vipkort till Spy Bar
eller vart alla ”kändisar” nu går. Den stora frågan är ju om detta kommer leda till samhällets
undergång som Sartre tror eller om det fortfarande finns hopp. En ytterligare parallell som
Etik
Religion 21-40
Henrik Isacsson
5
man kan dra i dessa tider är den om hur vi behandlar våra fångar. Rymningarna ökar och
samtidigt så ökar nedskärningarna i fångvården. Man skulle kunna tillämpa en del av Sartres
tänkande på detta och säga att bristen på mänsklig kontakt leder till att fångarna känner sig
som objekt, de blir alienerade från ”oss andra” och deras längtan om att få bli sedda gör att de
flyr, trots att de innerst inne vet att vistelsen i friheten inte kommer att bli långvarig.
John Rawls
Den människosyn som Rawls har är den att människor är egennyttiga, försiktiga och
långsiktiga. En rationellt tänkande människa agerar alltså så att han får störst nytta av sitt
agerande. Det blir alltså inget rättvist agerande då agenten inte alls har någon önskan att
handla rättvist utan enbart till sin egen fördel. Man kan förenkla det och säga att det han
beskriver en individualist, en republikan. Han kritiserar därmed också utilitarismen genom att
den enskildes rätt sätts åt sidan för den stora massans.
Frågan blir då hur en välfärdsstat skulle se ut för att vara rättvis. Det förslag som Rawls ger är
att man skall utgå ifrån att de sämst ställda skall ha den bästa situationen.
I sin teori om rättvisa så skissar han upp två principer som samhället skall grundas på;
frihet och här ingår lika rösträtt, yttrandefrihet, religionsfrihet och givetvis också en rättslig
trygghet, samt jämlikhet. Jämlikhet innebär här att ojämlikheter av de olika sorterna är till
fördel för alla och inte bara ett fåtal. Vidare så måste alla ha lika chans i samhälle, detta
oavsett kön, ras, ekonomi et cetera. Dock finns det en brasklapp i detta resonemang…
Jämlikhet för aldrig ske på bekostnad av friheten. Skulle detta ske så är det inte rättvist. Men
även till detta finns det ett undantag och det är om det inte skulle existera en grund för
frihetsprincipen. Med andra ord, om den sociala situationen är sådan att det inte går att skapa
frihet utan att man behandlar någon ojämlikhet så är detta godtagbart under förutsättning att
balansen återställs när de sociala förutsättningarna finns.
Men hur skall man då få rationellt tänkande människor att agera rättvist? Lösningen på detta
är vad Rawls kallar för ”okunnighetens slöja”. Det går ut på att man inte vet vilken position i
samhället man kommer få utan man skapar en situation där människor, utan att veta sina egna
behov eller sociala plats får skapa ett samhälle eller ett kontrakt att leva efter. Enligt Rawls
kommer man då att skapa en värld som är god för alla då man inte vill ha det dåligt ställt.
Etik
Religion 21-40
Henrik Isacsson
6
Genom att de tvingas till detta val så kommer de att välja utefter de två principer som Rawls
för fram och därmed blir deras val, deras samhälle, kontrakt, rättvist.
Problemet, som jag ser det, är att han godkänner en orättvis värld genom just det faktum att de
sämst ställda skall ha det bättre. Han ger därmed sitt godkännande till sociala klyftor så länge
de som har det sämst har det bra samt att han har en människosyn som säger att vi alla är en
bunt egoister som bara ser till vårt bästa . Han kommer inte ifrån detta problem utan skapar en
alternativ verklighet för att validera sin teori.
Michael Walzer
Walzer har även han fört fram en del av den kritik som jag har mot Rawls dock har hans kritik
visa saker i sig som jag inte kan skriva under på men mer om det senare.
Den kanske största kritiken hos Walzer är den mot ”okunnighetens slöja”. Denna existerar
inte och det går inte att skapa en sådan slöja heller, därmed så handlar Rawls rättvisa om en
utopisk syn och inte en reell syn.
Walzer egna idé om hur rättvisa skall uppnås kallar han för sammansatt jämlikhet. Det kan i
korthet förklaras genom att det enligt honom inte finns någon möjlighet att skapa en enhetlig
rättvisa utan i ett pluralistiskt samhälle, som vi lever i, måste man inse att olika
fördelningssystem är oundvikligt. Det sätt att fördela resurser som Rawls använder, att de som
har det sämst skall ha det bäst blir därmed en orättvisa i sig.
Istället för detta så föreslår Walzer att man skall se samhället som uppbyggt av olika sfärer.
Detta just för att det finns så många olika sorters resurser och att det är allt för komplicerat att
inte ta ställning till detta. Detta går stick i stäv med den gängse uppfattning som har funnits
genom tiderna, en uppfattning som har gått ut på att resurserna mer har setts som en stor kaka
som är delbar i flertalet delar. Walzer syn blir då att det inte bara finns en kaka utan flera och
att det sättet de delas på varierar beroende på vad kakan innehåller.
Men även om jag håller med detta så uppstår ett visst problem. Översatt till samhället så ger
detta att Walzer anser att varje grupp i samhället, ta etnicitet som ett exempel, skall vara en
del av kakan ”samhället”. Fördelningen inom den gruppen kan se ut i stort sett hur som helst
Etik
Religion 21-40
Henrik Isacsson
7
så länge gruppen, eller den kakdelen av ”samhället” så länge den inte är ojämlik de andra
grupperna eller kakdelarna. För att detta skall uppnås krävs det, i alla fall i min tolkning av
vad han skriver, kvotering för att lyckas. Kvotering är något som vi i Sverige lyckligtvis har
varit relativt förskonade från men som däremot i USA nästa är en praxis, framför allt när det
gäller intagningar till högre utbildningar.
Det positiva i hans syn är den människosyn som han för fram som säger att människan i
grund och botten gör sitt bästa för att ta hand om varandra.
Simone de Beauvoir
Vad de Beauvoir hävdar är att mannen ser kvinnan som ett objekt och inte som ett subjekt.
Mannen fyller alltså kvinnan med den essens han vill att hon skall ha. För att använda de
Beauvoirs terminologi så blir kvinnan ”det Andra (könet). Hon jämför kvinnans roll som de
Andra med till exempel förtryckta minoriteter som judar och de svarta i USA.
Det som de Beauvoir vill få fram är att det inte kan existera någon skillnad mellan män och
kvinnor. Visst finns det biologiska skillnader men ur det existentiella perspektiv som hon
använder så ser hon kvinnan och mannen som båda sökande efter bekräftelse. Problemet är att
så fort man väljer att se sig som ett subjekt så ställs man i oposition till objektet. I jämförelsen
med andra gruppen som de Beauvoir gör så visar hon på att det oundvikligen blir så att
subjekt-objekt förhållandet blir något relativt. Man skapar allianser, avtal och dylikt och
kommer till slut fram till att man har något gemensamt och att man är beroende av varandra.
Vad de Beauvoir finner är intressant är att, det i dessa grupper som setts som objekt, funnits
ett före. Innan de svarta i USA blev slavar, innan judarna blev förföljda et cetera. Men
kvinnorna har aldrig haft ett före. Hur kommer det sig då att de fortfarande lever kvar i
förtrycket?
Svaret på den frågan har många djup. Ett av delsvaren är att kvinnorna aldrig gått samman
som grupp för att ta kampen mot den andra sidan. Genom historien kan vi se att de grupper
som har/är förtryckta alltid har rest/reser på sig och sätter sig upp mot sina herrar. Visst har
kvinnorna i vissa tidsepoker försökt sig på detta men då i små skaror och relativt fredligt. Den
klassiska bilden av detta är ju några av scenerna i Disneys Mary Poppins där mamman till
barnen är ute och protesterar med sina kvinnliga vänner. Bilden som målas upp är ju snarare
den av ett sällskap, suffragetter, ute på ett nöjesmöte än bilden av kvinnor som försöker slå
Etik
Religion 21-40
Henrik Isacsson
8
ner det patriakalia samhället. I och för sig så hävdar de Beauvoir att kvinnorna aldrig skulle
kunna gå så långt som andra grupper i samhället, (hon har då uppenbarligen inte träffat några
av de kvinnor jag känner..), men skämt åsido, jag håller med henne i det att kvinnor istället
väljer att deltaga i den samhällsklass de tillhör och med de problem som finns där.
Men den kanske viktigaste delen i det svar som de Beauvoir för fram, och kanske det också är
anledningen till att hon inte är så populär i dag utan mest ses som en ”mormorsgestalt”, är att
kvinnor självmant faller in i rollen som objekt för att hon vill det. Visst, säger de Beauvoir,
saknar hon medel för att kunna slå sig fri men hon väljer likväl att underordna sig och utan ett
uppvaknande från det så kommer ingen förändring att ske.
Mary Daly
Ett av de stora problem, som jag kan se från mitt manliga perspektiv, är att den feministiska
rörelsen med alla sina förgreningar har ett stort problem. Alla är överens om att kvinnorna är,
i olika mån, förtryckta men problemet ligger i att feministerna har svårt att komma överens
om vad en kvinna är.
Vad Daly säger är att det finns något som heter kvinna men det är kvinnorna som själva
måste fylla detta begrepp med essens, en passning till de Beauvoir, men i motsats till vad de
Beauvoir säger; man blir kvinna.
Daly för fram kritik mot vad hon anser vara en felaktig prioritering hos feministerna. Man har
varit allt för fokuserad på att förändra det världsliga. Man har kämpat för rösträtt, jämlikhet på
arbetsmarknaden, lika föräldraledighet och så vidare. Allt detta, hur gott det än är, har gjort att
man har tappat fokus på det viktiga och det är enligt Daly den kvinnliga medvetenheten. För
att få grepp om det kvinnliga medvetandet så måste kvinnan frigöra sig från de felaktiga
grunder som finns i hennes liv och grunder blir då det religiösa livet som präglar hela
samhället, oavsett om det är ett sekulariserat samhälle eller ej. Även i ett sekulariserat
samhälle så lever normer och värderingar kvar från de religiösa åskådningarna. Daly säger att
kristendomen med sina maskulina symboler har cementerat kvinnans roll i samhället. Genom
att kalla Gud för Fader, som är ett maskulint ord, blir innebörden att Gud är mannen, mannen
är Gud. Frågan blir då om lösningen ligger i att ”kastrera” Gud och kalla Gud för Hon. En
film som använder sig att detta är filmen Dogma, där just Gud spelas av en kvinna. Men detta
är inte vad Daly förespråkar. Hon för istället fram tanken om Gud som något vi inte kan
Etik
Religion 21-40
Henrik Isacsson
9
beskriva med kön. Förslaget blir då istället att beskriva Gud som ett verb, ett avkönat väsen.
Detta ger i sin tur att den kvinnliga essensen inte längre blir skapat av det partriakala
samhället då detta inte längre kan hämta grund i ett patriarkalt förhållningssätt baserad på
religionen. Med andra ord, genom att göra sig av med de manliga symbolerna så blir kvinnan
frigjord.