Transcript Hjärtligt ovälkommen till föreningslivet!

Hjärtligt ovälkommen
till föreningslivet!
RAPPORT OM NYANLÄNDA UNGDOMARS MÖTEN MED
FÖRENINGSLIVET I STOCKHOLM. Individuell Människohjälp 2014
INDIVIDUELL MÄNNISKOHJÄLP
IM är en svensk biståndsorganisation som bekämpar
och synliggör fattigdom och utanförskap.
Organisationen grundades 1938 och verkar i dag
i tolv länder världen över. IM arbetar långsiktigt
tillsammans med lokala samarbetspartners med hälsa,
utbildning och försörjning. Insatserna utformas
som hjälp till självhjälp och nya verksamheter börjar
i liten skala.
I Sverige arbetar IM för att öka människors möjligheter
att delta i samhället. Vi skapar mötesplatser med
människors engagemang i fokus. Vi tror på ett
starkt civilsamhälle och involverar därför volontärer
i vårt arbete.
Verksamheten är möjlig tack vare det samlade
engagemanget hos över 45 000 givare, medlemmar
och volontärer. Tillsammans kan vi skapa en rättvis
och medmänsklig värld att växa i.
Denna rapport har författats med stöd från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
(MUCF, tidigare Ungdomsstyrelsen)
Författare: Anders Stjernlöf och Elin Vestberg, Projektledare för Move It på IMs lokalkontor i Stockholm
Illustrationer: Isabelle Stahlén • Form: Camilla Mattsson • IM, Individuell Människohjälp 2014
INNEHÅLL
Inledning4
Bakgrund4
Move It
7
Frivilligt engagemang
7
Ett föreningsliv för alla
8
Vår undersökning
10
Välkomna! Ja, men inte hos oss... 11
Nya i ett nytt land
13
Vem ska jag fråga?
14
Göra om, göra rätt
16
Råd till er som bestämmer
18
INLEDNING
BAKGRUND
Att delta i en förening är ett sätt att delta i samhället,
så tänkte IMs volontärer som startade verksamheten
”Move It” med syftet att stötta nyanlända ungdomar
att aktivt delta i Sveriges föreningsliv.
Projektet Move It riktar sig till nyanlända ungdomar
i åldern 16-19 år. De har skiftande bakgrund och de
har vistats i Sverige mindre än två år. En stor del av
ungdomarna är ensamkommande flyktingbarn som bor
på HVB-hem i olika delar av Stockholm. Många har också
kommit som asylsökande med sina familjer eller som
anhöriga till personer som tidigare migrerat till Sverige.
En del har kommit för att föräldrar har fått arbetstillstånd
i Sverige. Många av ungdomarna har lämnat en svår
situation, och kan ha med sig traumatiska erfarenheter
från flykten till Europa, som ofta har tagit lång tid.
De som väntar på besked om att få stanna är också i en
pressande situation och det påverkar deras motivation
för att studera och ha en aktiv fritid.
Genom att nyanlända ungdomar ges möjlighet att prova
på olika aktiviteter och stöd till att börja i en förening,
underlättar det för dem att bli inkluderade och delaktiga
i olika sammanhang.
Sedan starten för ungefär tio år sedan har Move It utvecklats
och spridits från Lund till Malmö, Landskrona, Göteborg
och Stockholm. Denna rapport är ett nedslag utifrån ett
Move It-projekt som drivits under två år i Stockholm med
stöd av tidigare Ungdomsstyrelsen. Syftet med rapporten
är att ta reda på hur ungdomarna uppfattar vår verksamhet,
men också hur de upplever sina möjligheter och vad som
hindrar dem att ha en aktiv fritid. Vi har därför intervjuat
ungdomar, men också personal på skolor och hem för vård
eller boende (HVB-hem) för ensamkommande ungdomar
samt företrädare för lokala föreningar.
Det konstateras i flera undersökningar att utrikesfödda
i lägre grad är aktiva i civilsamhällets organisationer.
Det finns också starkt stöd för att föreningsengagemang
leder till ökad delaktighet i samhället, samt bättre hälsa
och livskvalitet för individen. Föreningslivet kan ses
som en skola i hur vår demokrati fungerar och kan ge
viktiga kunskaper för att förstå det samhälle man lever i.
Föreningslivet kan också fungera som en motor för
förändring, en möjlighet att utkräva sina rättigheter
och få göra sin röst hörd. Därför bör civilsamhällets
organisationer vara inkluderande för alla i vårt samhälle.
Den här rapporten är av den anledningen en studie
av de lokala villkoren i Stockholm och för de ungdomar
och föreningar som vi har mött i vårt projekt.
4
I Stockholm samarbetar IM med Sprint-gymnasiet
för att nå denna annars ganska svårnådda målgrupp.
På Sprint går varje år cirka 300 ungdomar som talar ett
50-tal språk. Namnet Sprint står för Språkintroduktion
och här får nyanlända ungdomar i gymnasieåldern gå ett
första introduktionsår. Eleverna läser främst svenska.
Gymnasiet ligger i Liljeholmen i en byggnad där flera
skolor finns, både vuxenutbildning och andra gymnasier.
Lärarna undervisar eleverna i grupper uppdelade efter
deras förkunskaper som testas på skolan innan de får börja.
De som har tidigare studievana samlas i lite större klasser
medan de som har kort skolgång bakom sig, en del har
inte lärt sig läsa och skriva, går i mindre grupper.
Många elever börjar studera på Sprint redan två veckor
efter att de kommit till Sverige, då skolan har löpande
intagning. Även asylsökande studerar här. Efter att läsåret
är slut får de söka till andra gymnasier och fortsätter läsa
språkintroduktion på andra gymnasier. IM samarbetar
med en fritidspedagog som är anställd på skolan och
med flera lärare.
Rapport om nyanlända ungdomars möten med föreningslivet i Stockholm, IM 2014
5
6
MOVE IT
FRIVILLIGT ENGAGEMANG
– föreningsintroduktion och mötesplats
Move it startades 2008 av en grupp frivilliga inom IMs lokalförening i Stockholm. De inspirerades av en verksamhet
som drevs av IM i Lund och riktade sig till elever på skolor
för nyanlända (IVIK). Syftet var att erbjuda roliga fritidsaktiviteter som ett sätt att bli delaktig i samhället och skapa
en mötesplats mellan nyanlända ungdomar och föreningar.
Fram till 2012 drevs verksamheten av volontärgrupper
med stöd av en anställd volontärsamordnare på IMs lokala
kontor i Stockholm.
IM arbetar med att engagera frivilliga utifrån två syften,
dels för att det gör verksamheten mer resurseffektiv
men främst för att det finns ett egenvärde i ideellt
arbete som bygger på volontärernas engagemang
för uppgiften. Att som nyanländ ungdom få möta någon
som är nyfiken på en och vill hjälpa till att introducera
till samhället vi bor i utan att det är avlönat arbete
betyder mycket. Volontärerna rekryteras mestadels
via internet, dels på IMs hemsida och andra platser
som Volontärbyrån. Många hör av sig för att de känner
till att IM engagerar volontärer.
Varannan vecka genomfördes aktiviteter där mellan tio till
trettio ungdomar deltog. Verksamheten var mycket efterfrågad av skolans personal, som såg ungdomarnas behov
av fritidsaktiviteter. Under 2012 beviljades IM projektmedel
från Ungdomsstyrelsens satsning ”Engagemangsguidning”
för att arbeta med metodutveckling och för att engagera
nyanlända ungdomar i föreningslivet. Sedan dess har verksamheten drivits av projektledare som rekryterar frivilliga till
verksamheten och utvecklar metoderna. Mängden aktiviteter
och antal deltagande ungdomar har ökat stort.
Gruppen av volontärer är blandad, både heltidsarbetande
och studenter engagerar sig. En del volontärer har själva
erfarenhet av att vara nyanländ i Sverige. De nyanlända
ungdomarna har många kontakter med olika myndigheters tjänstemän i sin vardag, och de möter inte lika ofta
personer som drivs av engagemang. IM vill också stötta
ett starkt civilsamhälle då vi tror på kraften i föreningslivet
och den goda samhällsutveckling det ger.
Från augusti 2013 finansieras projektet av medel från
bidragsformen ”Ungas organisering” som ges av
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
(MUCF, tidigare Ungdomsstyrelsen).
Vi har för att nå nyanlända ungdomar arbetat uppsökande
på Sprint. Volontärer har mött upp ungdomarna på skolan
eller på deras boenden för att tillsammans resa till och prova
olika föreningars aktiviteter i Stockholm, såsom fotboll, dans
eller basket. Föreningsbesöken har skett inom ett skäligt
avstånd från skolan och boenden för att på så vis underlätta
ett fortsatt engagemang för ungdomarna, och varierar efter
ungdomars önskemål. Skolan och boendet blir naturliga
mötesplatser för det uppsökande arbetet då det kan fungera
som en trygg, avspänd och välkänd miljö för ungdomarna.
Projektet har använt sig av informellt lärande som
en metod och ser aktiviteterna som ett vardagligt och
avslappnat sätt för ungdomarna att lära känna och
resa i sin stad, få ett större socialt nätverk utanför
skolan eller boendet samt en ökad kunskap om det
svenska föreningslivet. Volontärerna har arbetat tillsammans med ungdomarna för att dela med sig av sina
egna erfarenheter och kontaktnät, vilket blir en positiv
och givande upplevelse för ungdomarna. Vi tror att
metoden också öppnar för en ömsesidighet genom att
volontärerna får ta del av ungdomarnas skiftande
erfarenheter, som kan skapa förståelse för hur det kan
vara att komma till Sverige. När vi samarbetar med
föreningar av olika slag skapas också möten som är
givande för föreningarna i sig och kan ge kunskap om
hur de kan bli mer inkluderande.
Rapport om nyanlända ungdomars möten med föreningslivet i Stockholm, IM 2014
7
ETT FÖRENINGSLIV FÖR ALLA
Sett i ett internationellt perspektiv har Sverige ett högt deltagande i civilsamhällets organisationer. Föreningar anses
spela en viktig roll för skolning i demokrati och för delaktighet i alla delar av samhället. I Sverige är föreningslivet
en viktig bas för att rekrytera framtida beslutsfattare
(Kings, Fores Studie 2013:1). Därför anser vi att det är viktigt
att alla, oavsett var man är född, ges möjlighet att delta i
föreningar på lika villkor.
Ungdomar som är födda utrikes, eller vars föräldrar är det,
är i lägre grad aktiva i det svenska föreningslivet. Många har
ingen i sin familj, sitt bostadsområde eller sitt nätverk som
är aktiv i en förening och dessa faktorer påverkar möjligheterna att engagera sig. En anledning är också att man
aldrig fått frågan från någon förening och/eller att man
inte vet var man ska vända sig. (Opinionsundersökning, tankesmedjan Sektor3 2012 samt Befolkningsstudie kring engagemang,
Ersta Sköndals Högskola 2009 ).
Det verkar också vara så att vissa typer av föreningar
engagerar utrikesfödda i högre grad än andra. Inom idrottsföreningar, pensionärsföreningar och konsumentkooperativ
är skillnaden mellan inrikesfödda och utrikesfödda störst.
(Myrberg 2004) Vi kan också se att det finns skillnader i grad
av organisering, det vill säga vilka som är förtroendevalda
aktiva medlemmar på olika nivåer inom organisationerna.
Där är utrikesfödda mindre aktiva på högre nivåer
som förtroendevalda.
När det gäller just idrottsföreningar har Stockholms stad
genomfört studier på temat Ung livsstil kring vilka unga som
är fysiskt inaktiva, och vad de skulle vilja göra. Dessa studier
visar på stora skillnader i fysisk aktivitet, där utrikesfödda
tjejer är mindre fysiskt aktiva än övriga grupper. (Stockholms
stad, Idrottspolitiskt program, 2013) Även Riksidrottsförbundets
rapport Idrott och integration från 2010 visar på stora
skillnader mellan kön när det gäller utrikesföddas deltagande i idrottsföreningar.
Det går också att finna information om nyanländas möjligheter att delta i föreningslivet i rapporter som handlar om
ensamkommande barn och om asylsökandes situation.
Här blir det mera tydligt vilka faktiska hinder det finns för
nyanlända ungdomars engagemang. Exempelvis i Unicefs
rapport Lyssna på oss där det beskrivs hur föreningslivets
system bygger på personnummer vilket är exkluderande.
8
Till exempel berättar en tonårspojke att han hade
bestämt sig för att börja träna, eftersom han hade gått
upp i vikt av tröstätande och passivitet. Men för att
bli gymmedlem måste man ha uppehållstillstånd och
personnummer med de fyra sista siffrorna, varför
pojken nekades tillträde till gymmet. Detta upplevde
han som mycket orättvist. Inte heller pojkens pappa,
som hade tidsbegränsat uppehållstillstånd och personnummer, fick stå för medlemskapet och betalningen.
En flicka beskriver sin besvikelse över hur alla var
tvungna att visa legitimation för att få gå på ungdomsdisco och att hon inte kunde gå eftersom hon
saknade personnummer. I samtalen med ungdomarna
blir det tydligt att kravet på dessa fyra sista siffror har
utgjort ett ständigt hinder för ungdomarna och gjort
att de känt sig kränkta, diskriminerade och orättvist
behandlade under tiden i väntan. De har upplevt
att de lever i det svenska samhället samtidigt som
de på många sätt har tvingats att stå utanför det.
(Unicef, Lyssna på oss, 2007: s 12)
Nyanlända ungdomar lever också ofta i en socioekonomiskt
utsatt situation. De som har kommit som asylsökande med
sina familjer har mycket små resurser att röra sig med, och
detta leder till ytterligare utestängning från föreningsliv.
Många är intresserade just av idrott och där finns det ofta
både uttalade kostnader som terminsavgifter och outtalade
som kläder, skor, skjuts till träningar, matsäck med mera.
”Avgifterna borde vara lägre” är det vanligaste svaret på
frågan vad ungdomar skulle vilja förändra för att få lust att
vara med i en idrottsförening. Svaret är vanligare bland
ungdomar med utländsk bakgrund. (Riksidrottsförbundet 2010,
Idrott och Integration).
Förutom att ett deltagande i föreningslivet kan leda till
delaktighet i demokratiska aspekter av samhället, så kan
det också leda till bättre hälsa och minskad risk för socialt
utanförskap i vuxen ålder. Enligt FN:s konvention om
barnets rättigheter, barnkonventionen, har alla barn rätt
till en aktiv fritid. Barn har också rätt till goda levnadsvillkor
medan barndomen pågår och detta alldeles oavsett vilka
de långsiktiga konsekvenserna är. (Unicef , Ungas röster om
socialt utanförskap i Sverige, 2012)
Rapport om nyanlända ungdomars möten med föreningslivet i Stockholm, IM 2014
9
VÅR UNDERSÖKNING
Den här delen i rapporten baserar sig på intervjuer
som genomfördes under våren 2014. Vi har pratat
med två större föreningar i Stockholmsregionen,
personal på ett HVB-hem samt en fritidspedagog
på Sprint. Vi har även pratat med fem ungdomar
mellan 16 och 18 år och som varit i Sverige mellan
åtta månader och två år där ungdomarna har
på olika sätt varit delaktiga i projektet. Vi har i
intervjuerna använt oss av olika frågeställningar
där deltagarna utifrån sina egna upplevelser och
erfarenheter fått berätta om möjligheterna att
komma in i föreningslivet.
I rapportens avslutande del redovisar vi våra egna
erfarenheter från projektet samt lyfter fram förslag
som kommit upp under arbetet med rapporten,
om hur vi tillsammans i framtiden kan underlätta
för ett öppnare föreningsliv.
10
VÄLKOMNA!
JA, MEN INTE HOS OSS…
Inledningsvis beskriver föreningarna vi pratat med
hur byggstenarna för ett levande och välkomnade
föreningsliv i Stockholm kommer ur en sund inställning
till ungdomars fritidssysselsättning. Den ska genomsyras av en mentalitet i vilken dörren till föreningslivets
gemenskap är öppen för alla ungdomar som väntar
på att få kliva in. På samma gång skildras sprickor i
fasaden, där en annan syn råder som försvårar ungas
möjligheter att engagera sig.
”… den har ett allt för stort elitidrottstänk som gör
att vissa barn och ungdomar inte är intressanta.”
Urban Helsing, Stockholms fotbollförbund
Föreningarna beskriver en elitsatsning inom ungdomsidrotten som kryper sig allt längre ner i åldersgrupperna
och som samtidigt prioriteras före breddverksamheten
för barn och ungdomar. De öppna och tillgängligare
verksamheterna försvinner emellertid inte, men får i
större utsträckning ett annat syfte än tidigare. Från att
erbjuda lek, glädje och rörelse för alla barn och ungdomar
framkommer från föreningarna vi pratat med istället
en annan avsikt.
”Det är ungdomsverksamheten som ger pengar.
Den kostar förhållandevis lite pengar att sköta,
men ger mycket tillbaka i olika avgifter. Många klubbar
använder breddverksamheten för att täcka den
elitsatsande verksamheten.”
Urban Helsing, Stockholms fotbollförbund
Föreningarna upplever samtidigt att många ungdomar
försvinner från föreningslivet i alldeles för tidig ålder.
Allt för rigida och organiserade verksamheter med fasta
träningstider och krav på hundraprocentigt deltagande
förs fram som främsta orsaker. Fler unga söker istället
alternativa mötesplatser där det öppna och spontana står
i fokus, ett behov som många traditionella föreningar har
svårt att möta.
Liknande erfarenheter om föreningslivets svårighet att
anpassa sig till ungas önskan finns hos andra vuxna som
dagligen möter ungdomarna.
”Vi som arbetar på boendet upplever att många
ungdomar vill komma igång med en fritidsaktivitet.
Men många ungdomar vill inte till en förening...
De söker allmänna mötesplatser och mer varierade
aktiviteter… Platser som är lätta att hitta till och
som inte är för uppstyrda från början som det kan
bli i en förening.”
Personal inom fritidsgruppen, HVB-hem, Stockholm stad
Boendepersonalen belyser å andra sidan andra hinder som
mer framträdande, där det mer handlar om den höga
kostnaden som föreningar tar ut för att ungdomarna ska
kunna hitta en fritidssysselsättning utanför boendet. En bild
som bekräftas av fritidspedagogen på Sprint och som
visar att pengarna varken räcker till att betala föreningarnas
medlems- och spelaravgifter eller till enstaka gymkort.
”Det blir svårt. De har inte råd. När jag pratar med
ungdomarna säger de att pengarna inte räcker”
Hassan Aittalat, Sprint, Stockholm stad
Boendepersonalen anmärker å andra sidan att begränsningarna inte alltid handlar om ungdomarnas ekonomiska
utsatthet utan om prioriteringar.
”… det handlar mycket om att ungdomarna behöver
förvalta sina pengar bättre. De köper ofta andra
saker som de tycker är viktigare än att lägga pengar
på fritidsaktiviteter. Och då räcker inte pengarna till.”
Personal inom fritidsgruppen, HVB-hem, Stockholm stad
Rapport om nyanlända ungdomars möten med föreningslivet i Stockholm, IM 2014
11
12
NYA I ETT NYTT LAND – om hälsa och den sociala betydelsen
Flera av ungdomarna vi pratat med berättar hur första tiden
i Sverige är full av dubbla känslor. De är å ena sidan glada
över att bo i Sverige och att få gå i skolan, men känner samtidigt att den positiva känslan många gånger överskuggas
av ensamhet och att inte ha någon fritidssysselsättning.
”… det fanns inte så mycket aktiviteter att göra.
Jag kände ju ingen utan stannade hemma mycket.
Nästan varje dag. Ibland var man rädd att gå ut för
jag kände ju inte till området där jag bodde.”
Svårigheten att hitta kompisar och fritidsaktiviteter
utanför boendet eller skolan är märkbar för många av
ungdomarna och påverkar deras välmående i stort.
Skolan kan ha en dämpande effekt under vardagar men
för många ungdomar kommer känslorna åter efter att
skolan har slutat och under helger.
”Ibland om jag slutar tidigt är jag med kompisar,
men inte så mycket. Jag har inte så många kompisar,
det är jättesvårt… Ofta sitter jag hemma och bara
läser, träffar inte någon, det är jättetrist.”
”… först när jag kom till Sverige så kändes det
inte bra. Det var tråkigt… Man har inga kompisar,
jag kände mig uttråkad.”
En aktiv fritidssysselsättning ger ett större socialt nätverk
som underlättar både språkutvecklingen och kännedomen
om staden runtomkring.
”Ungdomar som går i skolan här är nya i ett nytt land.
En fritidsaktivitet efter skolan blir ett sätt för dem att
komma i kontakt med andra… lära sig vilka regler som
finns och vilka möjligheter de har.”
Hassan Aittalat, Sprint, Stockholm stad
Boendepersonalen berättar att det är särskilt viktigt för
ungdomarna som inte har tillräckligt med intresse, motivation
eller som inte är lika framåt och initiativtagande. För den
gruppen ungdomar blir isoleringen som mest märkbar och
leder till en stillasittande fritid, en situation som samtliga vi
pratat med menar är ohälsosamt för ungdomarna.
”Det är stor skillnad på ungdomarna som tränar eller
har en fritidsaktivitet och de ungdomar som inte
gör någonting efter skolan. Jag vet att det är många
ungdomar som inte gör någonting efter skolan.
De sitter bara hemma på boendet och spelar tv-spel
eller tittar på tv. Samma sak hela tiden… Man behöver
röra på sig. De som tränar mår bra och har energi.”
Hassan Aittalat, Sprint, Stockholm stad
På samma gång finns en vilja hos ungdomarna att finnas i
ett sammanhang utanför skolan och boendet. För många
handlar det om att hitta en meningsfull och aktiv fritid,
men där kompisar ofta blir en förutsättning för att nå dit.
En kluven situation som likaså kan påverka deras välmående.
”Det tog mycket tid att få kompisar utanför boendet.
Man får ju inga fler kontakter utan kompisar. Idag är
jag en helt ny person… det är bra att göra andra saker
och ha saker att göra på fritiden. Många ungdomar
som kommer till Sverige har upplevt svåra situationer…
Rör man på sig, träffar kompisar är det bra. Då blir det
ett sätt att inte behöva tänka på gamla upplevelser.”
Ungdomarnas förutsättningar bekräftas av såväl boendepersonal som fritidspedagogen vilka menar att möjligheten
att finnas i ett annat sammanhang har stor betydelse.
Rapport om nyanlända ungdomars möten med föreningslivet i Stockholm, IM 2014
13
VEM SKA JAG FRÅGA? – om kunskap och tillgänglighet
”Jag visste ju ingenting. Om vilka möjligheter man
har när man kommer till Sverige… Jag visste inte
vilka aktiviteter som fanns eller var man hittar dem.”
Den här bilden är talande för alla ungdomar vi pratat med.
Första tiden i Sverige är svår och även om viljan finns så
hindras vägarna mot nya kontakter och aktiviteter ofta
av att man inte vet var man kan vända sig. För många av
ungdomarna har vägen ofta gått genom slumpen, kompisar
eller aktiviteter som erbjuds på skolan.
”Jag gillar att dansa, simma och spela bowling…
Jag vet inte var jag ska gå men jag ringer mina kompisar.
Det är mycket tråkigt om jag bara är hemma.”
Ungdomarna berättar att omgivningen är viktig och att
hjälpen från vuxna ibland är avgörande för att hitta något
roligt att göra på fritiden, men att det extra stödet sällan
finns tillgängligt.
”Det är inte alla som vet. Man behöver personer
som berättar… Som berättar vad det finns att göra
utanför boendet. Men. Det är inte alltid personalen
vet heller… När personalen inte vet vilka aktiviteter
som finns blir det svårt.”
Ungdomarna upplever vidare att bra språkkunskaper i
svenska påtagligt ökar deras chanser att på egen hand
hitta en fritidssysselsättning. Det blir ett viktigt verktyg
för att själva ta kontakt med olika föreningar eller att söka
och förstå information på nätet. Hos flera av ungdomarna
blir språket också avgörande för ett högt eller lågt självförtroende, och som följd även synen på ens möjligheter och
på vad som är tillgängligt eller inte. Språket blir ett villkor,
en slags dold nyckel där ungdomarnas egna upplevelser av
att behärska det nya språket eller inte senare avgör om man
känner sig ”passa in” och tillåts vara med i gemenskapen.
”Jag vet inte var de (aktiviteterna) finns och jag kan inte
säga till dom (ledarna) vad jag vill, för jag är rädd att de
ska skratta för jag inte kan så bra svenska. Det skulle
vara lättare om jag kunde mer perfekt svenska…
jag kan inte gå iväg själv. Jag skulle vilja ha hjälp att
spela basket. Men jag, jag kan inte säga själv.”
14
I skolan och på boendet bekräftas bilden att det är få
ungdomar som på egen hand har tillräcklig kunskap och
förutsättningar för att på egen hand hitta till en fritidssysselsättning, utan att det krävs både engagemang och
resurser från omgivningen för att göra det möjligt.
Å andra sidan kommer det fram hur tillgången till resurser
och andra prioriteringar påverkar omgivningens möjligheter
att hjälpa till. På boendet kan det handla om att andra
frågor, som exempelvis familjeåterföreningar, måste gå före
vilket gör det svårt för personalen att guida till olika
föreningar eller fritidsgårdar. Ibland finns kunskapen inte
heller hos personalen, inte heller känslan av att ungdomarna
är särskilt intresserade.
”Vi kan tycka att det är svårt att få ungdomarna att
komma igång med olika aktiviteter… Vi vet inte heller
var för olika föreningar som finns i Stockholm och
vad det finns för olika fotbollslag till en 15-åring…
Som personal ger man samtidigt lätt upp. Vi har många
idéer och förslag… Men… Man får liksom dra, slita
och övertala dom att komma med. Många vill när man
frågar, särskilt på helgerna. Men då är det ofta lojt…
Personal inom fritidsgruppen, HVB-hem, Stockholm stad
I skolan finns ofta kunskapen att guida till olika föreningar,
men här finns inte tillräckligt med tid och resurser.
Det upplevs inte heller vara skolans uppgift att hjälpa
ungdomarna till en fritidsaktivitet utan att ansvaret istället
ligger på boendepersonal. Samtidigt finns vetskapen att
låg personaltäthet på kvällar och helger gör det svårt för
boendet att ordna aktiviteter till ungdomarna.
”Jag märker att ingen vet var man ska leta… Jag hjälper
till under skoldagen… om det är till exempel fotboll
eller handboll. Jag söker på nätet. Det finns en massa
bra sidor. Men sen är det stopp. Jag hinner inte mer än
att ge dem (ungdomarna) telefonnummer och adress,
sen får de ringa själva eller använda översättning på
nätet för att skicka mejl till föreningen. Jag kan inte
hjälpa till med det, det hinner jag inte… Vi på skolan
kan hjälpa till med aktiviteter, och med språket, sen är
det (boende)personalens ansvar.”
Hassan Aittalat, Sprint, Stockholm stad
Rapport om nyanlända ungdomars möten med föreningslivet i Stockholm, IM 2014
15
GÖRA OM, GÖRA RÄTT
– om våra erfarenheter av nyanlända ungdomars deltagande i föreningslivet
Vi har idag arbetat med projektet Move it i över två år och
kommit i kontakt med över 200 ungdomar och ett otal
föreningar i Stockholm. Det har varit en lärofylld resa
med många erfarenheter av att guida nyanlända ungdomar
till föreningslivet. Vi tar med oss lyckade recept och
användbara verktyg till framtiden. Det finns ett stort antal
välkommande föreningar som med öppen hand bjudit in
ungdomarna från projektet. På samma gång har vi längs
med resan stött på flera hinder och det finns en viktig
vinning av att dela med oss av de svårigheter som möter
nyanlända ungdomar. För hur ska vi annars kunna göra
om och göra det bättre om vi inte tar tillvara på våra och
ungdomarnas kunskaper?
Inledningsvis kan hindren enkelt liknas som ett antal
filter, som enskilt och ihop antingen släpper igenom
ungdomar som lever upp till föreningslivets villkor eller
sållar bort övriga. De ungdomar som på olika sätt inte
klarar samhällets eller föreningars kravlista för att få
vara med i gemenskapen tar sig inte igenom filtren.
Vi har sett ett flertal mönster som är mer framträdande.
Här utmärker sig framförallt idrottsrörelsen i Stockholm
med fotbolls- och basketföreningar ut i negativ bemärkelse.
Den idrottsliga begåvningen hos ungdomarna gör att
vissa kvickt fångas upp av föreningar och passerar filtret
relativt obehindrat medan det för övriga inte är lika enkelt.
Viljan att pröva en ny fritidsaktivitet räcker inte hela vägen
fram, inte heller ett stort intresse eller hjärta för idrotten.
Det är andra faktorer som spelar roll. Villkor som bestäms
av vuxna i ungdomarnas omgivning.
16
Filter 1: Ålder
Filter 3: Föreningar
Ungdomarnas ålder har många gånger en avgörande
betydelse när vi guidat till olika föreningar. Det gäller
såväl elitsatsande föreningar som vi kontaktat som
andra föreningar med större breddverksamhet.
Ungdomar som är 16, 17 eller 18 år är redan för gamla
för att komma in i föreningarna eftersom aktiviteterna
redan vid yngre år har bantats ner, blivit mer tidskrävande eller fått ett allt större fokus på elitsatsning.
Det gör att det väldigt sällan finns nybörjar- eller motionslag för ungdomarna över 15 år. Konsekvensen blir
att de ungdomar som vill börja en ny fritidsaktivitet
från start har färre alternativ att välja mellan.
När vi kontaktar olika föreningar möts vi allt som oftast
av en uppmuntrande anda. Vi får höra att projektet
behövs och att det är viktigt att ungdomarna vi arbetar
med får ta del av det som föreningslivet har att erbjuda.
Viljan hos föreningarna är till en början på topp.
Hos många fortsätter den positiva attityden och det
går bra att ta med sig en eller flera ungdomar för att
prova på aktiviteten. Men hos flera andra föreningar
vi pratat med blir det efter det stopp, och där filteras
många ungdomar bort. Det stora antalet handlar
om kontakter med traditionella idrottsföreningar.
Det är som om att ungdomarna är välkomna så länge
det inte är i den föreningen vi pratar med för stunden.
Hos andra föreningar såsom dans- eller kulturföreningar
är det betydligt enklare men hos flera fotbolls- eller
basketföreningar möts ungdomarna av en ovilja
och oförståelse. Det finns givetvis undantag och ledare
som gör det lilla extra som behövs för att slussa in
ungdomarna i föreningen. Hos många andra är det
som om viljan inte finns och där allt ansvar läggs på
ungdomarna själva. Inte på föreningen.
Filter 2: Ekonomi
Det är dyrt att röra på sig och det kostar att utöva
ett intresse. På samma gång ser förutsättningarna
väldigt olika ut för ungdomarna i Move it. Vi har under
åren sett att kostnaden för att börja med en fritidsaktivitet är ett av de mer framträdande hinder, och
som stoppar många ungdomar som är nya i Sverige
från att göra något som de brinner för. Exemplen är
många – var ska vi börja? Det kan som ung kosta
mellan 2 000 och 2 500 kronor att börja dansa.
Det kan kosta 3 000 per år för att som ung lära sig
spela trummor. Det kan kosta över 1 500 kronor per år
för att börja spela fotboll eller basket, och då är endast
spelar- och medlemsavgifter betalda. Vill du kunna
sparka bollen i mål eller kasta den i korgen kostar det
ytterligare flera hundra kronor för skor och kläder.
Vill du följa med på läger eller spela cuper så kostar det
betydligt mer. Ungdomarna vi möter upplever att det
är en kostnad som de inte har råd med. Det är särskilt
påtagligt hos ungdomar som bor i eget boende eller som
bor hemma hos en förälder eller annan vårdnadshavare.
För ungdomarna som bor på ett HVB-hem är resurserna
bättre, men vi tror det där handlar mycket om att
ungdomarna inte får tillräckligt med information och
kunskap om sina ekonomiska förutsättningar.
I bästa fall får ungdomarna delta i en provträning
för att ta en plats i ett lag i samma åldersgrupp.
Hittills har det inte lett till några resultat alls. Vi har
vid flera tillfällen blivit rekommenderade att starta
ett eget fotbolls- eller basketlag för nyanlända
ungdomar för att hitta en lösning på problemet.
Vi har fått till svar att ett besök på en träning är för
krångligt och stör ordinarie ungdomsverksamhet,
och istället fått erbjudanden om att en ledare
besöker ungdomarna separat för att förklara hur
det går till. Med förutsättningen att det är vi själva
som bokar och bekostar en ledig lokal.
Våra erfarenheter visar att ungdomarna som är nya
i Sverige inte per automatik vill klumpas ihop, starta
ett eget lag eller tävla om en plats i föreningen.
Ungdomarna vill komma i kontakt med andra
ungdomar som delar samma intresse och passion.
Det är väldigt få ungdomar som vi träffat i projektet
som får den möjligheten.
Rapport om nyanlända ungdomars möten med föreningslivet i Stockholm, IM 2014
17
RÅD TILL ER SOM BESTÄMMER…
Det är en aktiv och hälsofrämjande fritid som får ta smällen när
föreningslivet inte är öppet för alla. Det påverkar ungdomarna nu
och i framtiden. Det finns en rad olika insatser som beslutsfattare,
föreningar och andra inom vuxenvärlden i Stockholm kan göra
för att undvika att ungas fritid blir ett lotteri som släpper igenom
några men som utestänger många fler.
1. Låt ett ungdomsperspektiv genomsyra föreningslivet, där vuxna
i högre grad än i dag lyssnar till ungdomars röster och åsikter. På så vis
kan unga människor bli aktiva deltagare och definiera villkoren för
sin egen fritidssysselsättning.
2. Inför ett barnrättsperspektiv som krav hos föreningar som på
lokal nivå söker all form av bidrag till sina ungdomsverksamheter.
Föreningarna ska med utgångspunkt i FN:s barnkonvention kunna
visa hur man aktivt arbetar för att göra verksamheten tillgänglig för
alla barn och ungdomar. De klubbar som tydligt elitsatsar och som
inte verkar för att alla kan vara med ska inte kunna få bidrag.
3. Det krävs fler öppna och spontana mötesplatser som alternativ
till det organiserade och tävlingsinriktade, med leken och glädjen
i centrum. På så vis kan föreningslivet locka ungdomar som idag inte
släpps in på grund av olika skäl.
4. Skapa ekonomiska incitament för föreningar att bygga ut
motions- och breddverksamheten i föreningen i motsats till de
elitsatsande aktiviteterna.
5. Föreningar behöver bli bättre på att arbeta med normkritik och
jämställdhet för att motverka en mentalitet som idag tydligt stänger
ute ungdomar från föreningslivet. Det handlar här om att föreningar
behöver ta ett helhetsgrepp och se över vilka faktorer inom den egna
föreningen som bidrar till att filtrera bort många ungdomar.
18
REFERENSER
Kings, Lisa. Förening med förhinder. Fores Studie 2013:1.
Myrberg, Gunnar. Föreningsliv och politiskt deltagande 2004.
I Bengtsson, Bo. Föreningsliv, makt och integration 2004.
Riksidrottsförbundet. Idrott och integration
– en statistisk undersökning 2010.
Tankesmedjan Sektor3. Vem bryr sig om civila samhället
och varför? En opinionsundersökning om svenskarnas
kunskap, inställning, deltagande och förtroende vad gäller
föreningsliv och ideellt engagemang. Rapport 2012.
Stockholms stad, Idrottspolitiskt program 2013-2017,
Idrottsförvaltningen 2013.
Svedberg, von Essen, Jegerstad. Svenskarnas engagemang
är större än någonsin, Befolkningsstudie.
Ersta Sköndals Högskola 2009.
Unicef. Lyssna på oss, Rapport om barns upplevelser
som asylsökande i Sverige 2007.
Unicef. Ungas röster om socialt utanförskap i Sverige 2012.
KONTAKTA OSS!
Vi samarbetar gärna med föreningar och andra aktörer
som vill inkludera nyanlända i sina verksamheter.
Vi driver för närvarande ett Move It-projekt med stöd av
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågors
satsning Ungas organisering.
Anders Stjernlöf
[email protected]
08-667 25 04
Elin Vestberg
[email protected]
08-522 254 30
IMs HUVUDKONTOR: Box 45, 221 00 Lund • Fabriksgatan 2F i Lund • tel 046-32 99 30
e-post [email protected] • pg 90 07 06–3 • www.manniskohjalp.se