Transcript Om att sätta mål - Positive Riding

Positiv Ridning Systemet
Om att sätta mål
Av Henrik Johansen
____________________________________________________________________________
Det ska vara ryttaren som tänker en tanke,
ryttarens huvud som ger en signal till kroppen, ryttarens kropp som ger en signal till
hästen, och till sist, hästen som utför kommandot. Men detta är inte möjligt utan klara
mål.
Att sätta mål är inte det svåraste. Det svåraste är att inte tappa målet ur sikte och komma
ut på ett sidospår.
som måste tillrättavisas eftersom det inte
känns bra, och då måste man ju korrigera.
Men det är att sätta upp en fälla för den stackars hästen. Vi bör tvärtemot rida på ett sätt
som talar om för hästen vad den ska göra
istället för att låta hästen sysselsätta oss med
korrigeringsridning. Föreställ dig att din tränare undervisar dig på ett sätt där han lägger fällor för dig genom att inte tala om för dig vad
han förväntar sig, och därefter enbart ger dig
negativ kritik. Du kommer att gå hem med ett
självförtroende som har fått sig en ordentlig
knäck. Detsamma gäller för hästen.
Kanske har vi definierat målet för oss själva
som
Jag vill rida Grand Prix
Jag vill vara den bästa på min ridklubb
Jag vill vara med i OS
Jag vill ha min vägg täckt med rosetter
Eller något liknande…
Målet
Vi säger alltid att vi ska ha ett mål att arbeta
emot, och det är naturligtvis helt riktigt. Men
vad är målet? Hur ser det ut? Hur ska det kännas?
När vi rider runt utan ett klart definierat mål,
dvs. lite planlöst, låter vi saker ske i stället för
att få dem till att ske.
Men detta är inte mål som man kan utbilda en
häst efter.
Har vi inte ett mål kan vi inte lägga en plan
och heller inte ha ett system. Hästen får då
inte klara signaler om vad den ska göra och
blir därför tvungen till att gissa. Hästen gissar
säkert fel. Det tror ryttaren ofta är olydighet
Att sätta mål
Att sätta mål är inte det svåraste. Det svåraste
är att inte tappa målet ur sikte och komma ut
på ett sidospår.
Om vi ska köra från X-köping till Y-köping,
Att sätta mål kräver en stor insikt och förståelse av vad dressyr egentligen består av. Den
allra bästa erfarenheten får man genom att rida
en häst som går korrekt och kan många rörelser, dvs. en läromästare.
Copyright © by Positive Riding. All rights reserved.
1
sätter vi oss inte bara i bilen och kör tills vi
stöter på en skylt med Y-köping. Vi tittar på
en karta och tar reda på hur vi kommer dit och
vilka byar vi ska passera igenom för att komma fram.
Detsamma gäller när vi sätter igång med att
utbilda en häst.
Grunden till att något plötsligt inte fungerar
tillfredställande, kan vara att hästen har mist
självförtroendet eller blivit spänd och nervös
för att vi har krävt för mycket av den. Det är
vanligt hos många hästar när de ska lära sig
byten eller andra rörelser som ställer stora krav
på dem.
Låt oss anta att målet är att utbilda hästen till
Grand Prix. Ett så stort mål kan jämföras med
att bygga ett hus. Arbetet med att bygga huset
delas upp i många delmål. Vi kan kalla dem
för olika steg på den väg vi ska följa och som
ska föra oss så rakt som möjligt fram till målet,
när vi utbildar hästen.
Efter att ha gett alla stegen ett namn och klart
definierat vad de olika stegen ska bestå av, och
vad vi kan förvänta oss på varje steg, kan vi
påbörja arbetet. Nu ska vi hålla oss till den utstakade kursen.
Med andra ord: När vi sitter på hästen och har
blicken riktad mot nästa steg har vi samtidigt
ett öga på det ”färdiga huset” i fokus.
Korrigera dig inte fram till målet – hjälp hästen och visa den vägen
Det är sådana situationer som får oss till att
lämna den utstakade vägen och hamna i diket.
Hästen blir nervös och begår fel för att den är
spänd, och då börjar ryttaren rätta för mycket.
Det är naturligtvis inte alltid fel att rätta, ibland
är det t.o.m. nödvändigt, men försök att hitta
en annan väg. Vi bör undvika att oavbrutet
korrigera hästen fram mot målet då det är detsamma som att säga till den: ” Det är fel, och
det är också fel, och nu är du dum och olydig
igen”, i hopp om att hästen till slut av sig själv
ska räkna ut, vad den ska göra.
När vi kommer ut på ett sidospår
Om det någon gång händer att vi kommer vid
sidan av spåret, dvs. inte följer det raka spåret
mot målet, finns det naturligtvis en förklaring.
Det tar lång tid att utbilda en häst. Ibland verkar även avståndet mellan de olika stegen
mycket stort, vilket gör oss frustrerade. För att
göra färdigt ett steg har vi kanske måste arbeta
mycket hårt och länge med hästen. Vi ska bygga upp muskler, skapa lösgjordhet och balans,
hästen ska lära sig att förstå bestämda hjälper
osv., för att vi ska uppleva att det känns riktigt
rätt.
När du själv ska sätta mål och bli organiserad i
ditt arbete kan du ha stor glädje av att använda
schemat i kapitlet Träningsplanering.
Det handlar om att vara realistisk när man sätter mål för sin hästs träning, men samtidigt inte
tro att målen är ouppnåeliga för att de ser så ut
idag.
Jag har sett hästar som jag tyckt varit medelmåttliga och därför inte trott mycket på, men
där ryttaren älskat och trott så mycket på sin
häst att de nått riktigt långt.
En solskenshistoria
Låt mig berätta en liten historia.
Ibland är det nödvändigt för oss att gå tillbaka En gång fick jag en ny elev, Maria. Hon hade
och under en tid arbeta med övningar eller de- tagit över sin systers hopphäst Klarino som då
lar av grunderna som vi trodde att vi var färdi- var 11 år och 159 cm hög. Klarino var för het
ga med för länge sedan, för att återfinna något för hoppning. Maria var 17 år och ville gärna
vi förlorade på vägen.
rida dressyr. Det ska i sammanhanget också
Copyright © by Positive Riding. All rights reserved.
2
sägas att många hästmänniskor hade avrått köpet av Klarino redan ifrån början, då hans högra framben satt så skevt att tån pekade rakt in
mot det vänstra frambenet. Han blev dock aldrig halt på det benet – eller något av de andra
heller för den delen.
siktiga och gick långsamt fram, men så en dag
var de också på plats. Piaffen blev märkligt
nog aldrig något problem, och det var vi naturligtvis bara glada för.
Maria var nu 19 år. Tiden var kommen för de
svenska mästerskapen för young riders. I den
första klassen stod Klarino på bakbenen en stor
Maria ville gärna ha undervisning, med den
enda tid jag hade var en gång i veckan klockan del av programmet, men Maria visade stor förståelse för hans uppträdande. Alla klappade
tio på kvällen, på en plats som låg rätt långt
ifrån Maria och Klarinos hem. Under det första händerna då hon red ut.
I de två nästkommande klasserna uppförde sig
året var lektionerna långa. Det enda vi övade
var övergångar, för så snart man gav det mins- Klarino så anständigt att han blev fint placerad.
Slutresultatet blev en andraplats i mästerskata efter på tygeln for Klarino iväg i full fart.
Men vi gav inte upp. Familjen hade inte stora pet. Maria och Klarino var nu med i landslaget
resurser så sadeln var av billigaste kvalité och för young riders.
ridbanan hemma hos Maria var smal, ojämn
och full av sten. Klarino kunde absolut inte stå Maria och Klarino var sedan med på EM i
stilla, det var alldeles för tråkigt. Att gå skän- Tyskland. De blev inte placerade men slutade
kelvikning och slutor var det värsta han viste. som bästa svenska ekipage.
Det var inte någon lätt uppgift. Marias far, som
ofta var med och tittade på träningarna, ruska- Vi kom hem, och det var dags att debutera i
GP på en stor tävling i Göteborg. Klassen unde på huvudet – han kunde inte förstå att vi
der GP, Int II, gick på fredag kväll. Klarino
hade sådant tålamod med denna häst.
uppförde sig förfärligt, var spänd och mycket
Det gick ett par år och en del problem var lös- olydig, ja tom uppe på bakbenen ett par gångta. Det var nu dags att lära Klarino seriebyten. er.
Nästa dag var det dags för debut i GP. Jag ville
Det blev ett riktigt bakslag, det räckte nästan
med att säga ordet byte så stack han, men även att vi skulle stryka oss, men det ville inte Maria. Jag var övertygad om att jag på lördagsseriebytena lyckades till sist.
morgonen skulle hitta Maria spänd och nervös,
Klarino klarade sig ganska bra i medelsvåra
men åter igen tog jag fel. Hon mötte mig i kaklasser, men lilla Maria ville vidare.
feterian med ett stort leende på läpparna. Maria
Jag var övertygad om att Klarino inte hade för- berättade för mig att hon varit sur på Klarino
utsättningar för att gå passage, vilket jag sa till för hans uppträdande på fredagskvällen. ”Men
Maria. Maria var dock inte den som tog en så- så vaknade jag klockan fyra i morse och tänkdan kommentar särskilt allvarligt, och vi pro- te: Tänk att jag har en häst på 16 år som är så
vade. Det såg förfärligt ut! Men Maria gav sig pigg och glad att han kan komma på så mycket
inte så lätt och efter en ganska kort tid började sattyg. Så jag klev upp och sprang en tur i skodet faktiskt gå riktigt bra – Klarino gick passa- gen med honom.” Jag var mycket överraskad,
men också full av beundran över hennes inge. Det ska tilläggas att Klarinos bakben var
ganska svaga. De var så instabila att vi knappt ställning.
vågade öva galoppiruetter. Vi var mycket för- Debuten i GP gick fint, Klarino höll sig på
Copyright © by Positive Riding. All rights reserved.
3
mattan och genomförde ett flott program. Där- Jag har lärt mig mycket av samarbetet med
efter deltog de i flera Svenska mästerskap för Maria och hennes häst Klarino. Maria var allseniorer.
tid glad, positiv och såg möjligheterna. Hon
hade blicken riktad framåt och var inte det
Jag skulle kunna fortsätta att berätta historier
minsta nervös för vad andra tänkte. Hon fann
om Maria och Klarino, men då blir detta kapi- ett sätt att rida sin häst på som passade dem
tel allt för långt. Klarino var igång tills han var båda. Av alla de år med Klarino har jag lärt
22 år, och de sista 5 åren hade min fru sådan
mig att man inte ska ge upp bara för att det är
tur att ha honom som läromästare.
svårt emellanåt.
Copyright © by Positive Riding. All rights reserved.
4
Copyright © by Positive Riding. All rights reserved.
5