Transcript Det här är på riktigt. Lucky Rider åker på cattle drive mitt ute i den

Ranchliv i fjällen
Det här är på riktigt. Lucky Rider åker på cattle drive mitt ute i den orörda svenska vildmarken. Människor, djur och natur är så äkta och genuina de kan bli och
det fina är att vem som helst kan få möjlighet att vara med och dela upplevelsen
av att driva boskap i den svenska fjällvärlden.
8
9
h
nc
a
R
len
l
a
v
m
u
Tr
text och foto: ylwa roos af maarila
F
lytta på er. De vågar inte
gå framåt. Några bilar
blockerar vägen och
korna viker av åt sidan och ut
i den intilliggande bäcken. Det
är instinktivt ett sånt ställe där man skulle tveka att gå över själv när man är ute
och fjällvandrar, med blöta, hala stenar i
vatten. Hästen känner sig försiktigt fram
med hovarna och söker fästet, men tvekar aldrig och så är vi över. Blixtsnabbt
rundar vi några buskar och plockar upp
rymlingarna, går tillbaka samma väg och
möter Johan för att få några snabba direktiv. Snart är vi ute på fast mark igen
och samlar ihop flocken för att få in dem
i det inhägnade området.
Det här är på riktigt. Lucky Rider
åker på cattle drive mitt ute i den orörda svenska vildmarken.
Bland höga fjäll
Trumvallen Ranch ligger mitt ute i ingenstans, med höga fjäll som omger den
och en porlande bäck alldeles bredvid.
Även om det har hunnit bli kolsvart
10
och stjärnklart när vi anländer, kan man
förnimma nybyggarkänslan och det förstärks såklart av hästarnas frustningar
och ett och annat gammalt vagnshjul
som står och lutar mot staketet runt
hagen. Timmerstugan på ranchen har
en stor och välkomnande veranda. När
vi kliver in möts vi av en varm eld som
sprakar i den öppna spisen. Det är högt
i tak och smakfullt inrett, köket är stort
och välkomnande och självklart bjuds
det på fika och middag.
Det är skönt och hemtrevligt att sitta inpå småtimmarna och språka med
Johan Persson och Lisa Kallin, lite som
om man känt varandra länge eller träffats förut. Och om det inte vore för att
man vetat att det skulle bli tidig uppgång morgonen därpå, hade man nog
kunnat sitta så ända in på morgonkröken. De berättar att de hämtat hem korna från fjällvallarna tidigare på kvällen
eftersom de hade börjat röra på sig åt fel
håll. Bonden som äger dem ska komma
och plocka hem dem för säsongen morgonen därpå. En liten kalv har också or-
sakat en hel del kvällshuvudbry, då han
smitit ur Jocke Dübbels flock. Jocke
håller normalt till på Härjedalen westerncenter, men har idag varit på Trumvallen och tränat inför SM. Men man
beslutar att ta itu med kalven dagen därpå, då han funnit sig tillrätta för kvällen.
Vi började också prata lite om den
typiska ridgästen, ranchen har ju även
trailrides upp på fjället, men det visar sig
att det finns ingen speciell typ av gäst.
Det är blandade åldrar och blandade
ridvanor och det är många holländare
och tyskar – inte helt oväntat.
– Ridning är ju fortfarande främst
en tjejsport och de flesta som ringer och
bokar är tjejer förstås, säger Johan. Men
de tar ofta med sig sina respektive och
året efter är det ofta killen som bokar en
flerdagarstur. Sånt är härligt.
Det finns tio hästar på ranchen idag
och nästan samtliga är nordsvenskar.
Den största anledningen är att de är billiga och tåliga, quarter hästarna klarar
inte myggen och knotten lika bra, menar Johan.
11
”Morgonen därpå väcks vi av en råmande
ko som ställt sig i morgonsolen strax nedanför vårt fönster, vilket snabbt gör att
man orienterar sig.”
– Vi är noga med att få tag på den
lätta typen, de har bra psyke, bra fötter
och är väldigt friska. De kan också gå
ute året runt och för närvarande är sex
av hästarna omskolade till kossehästar
fortsätter Johan.
Samer, Australien och Colorado
Året var 1985 när han fick jobb på en
ranch i Australien och som 18-åring
bodde han också i Mittådalens sameby
och hjälpte till med renskötseln. Allt
med ranchlivet gav blodad tand och efter några turer till Colorado fanns det
liksom ingen återvändo.
– Vi fick mycket gratis i marknadsföringen när vi var med i tv-programmet
Packat och Klart år 2000, sen blev det
en gång till tre år senare fast i Colorado
och reportern Mia Norin fick följa med
och prova på rancharbete tillsammans
med John Moore. Han är förutom att
vara en fantastisk hästtränare också en
fantastisk människa och jag har haft
stor nytta av hans hjälp. Annars är det
Destination Vemdalen och nöjda åter12
kommande kunder som gäller, ungefär
60 % kommer tillbaka. Att man lägger
ner mycket tid i en sån här verksamhet
vet vi, men vad gör ni helst när ni ska
koppla av? Båda funderar en stund.
– Jag kör gärna hästarna, säger Lisa
som egentligen är personlig assistent,
men som vuxit upp i travvärlden och
alltid haft hästar omkring sig.
– Att få jobba med hästarna i rundcorallen, det är ren avkoppling för mig,
inflikar Johan. Helst tidiga morgnar
när solen går upp eller sena kvällar då
solen är på väg bort. Jag skulle gärna
hinna med att hjälpa människor med
miljöträning av hästar, jag tar redan
idag emot problemhästar i mån av tid,
kanske kan det bli mer av sånt i framtiden.
Självlärd
Johan är självlärd, han gick på en John
Moore clinic i Älvdalen som var återkommande i flera år och utvecklade
därifrån sin egen stil för att utveckla
riktigt bra ranchhästar som går fram
överallt, stannar när de blir tillsagda
och står stilla när man vill. Att han
lyckats riktigt bra med detta får vi
kvitto på dagen efter, samtliga hästar
är väldigt välhanterade och det märks
att de fått mycket miljöträning. Huset
har en förebild hos en vän i Colorado,
och stod färdigt 1999.
– Sen har det blivit något hus om
året, berättar Johan. Och i ett av dessa
andra hus ska vi bo, det är inte förrän
nästa sommar som det kommer att gå
att hyra den stora timmerstugan på
ranchen för ranchveckor. Vi somnar
väldigt gott.
Nyfikna kor
Morgonen därpå väcks vi av en råmande ko som ställt sig i morgonsolen strax
nedanför vårt fönster, vilket snabbt gör
att man orienterar sig. Huset är en mysig mindre timmerstuga med fotogenlampa och braskamin, allt för att göra
nära naturenkänslan starkare. Promenaden till och från utedasset blir därefter under beskådande av en hel flock
13
med kor, som nyfiket studerar varenda
steg man tar. Och se där. En av hästarna har visst krupit under tråden och
står fridfullt och betar strax utanför
rundcorallen.
Det hänger prydliga rader med repgrimmor på verandan, så det är bara
att ta en och sätta på hästen som lugnt
och utan protester följer med tillbaka
in i den inhägnade delen av skogshagen. När vi ätit frukost står hästarna
sadlade utanför.
– Jag tänkte vi skulle börja med att
visa er vårt fantastiska kontorsrum, säger Johan och ler. Oj. Det var en riktigt härlig överraskning. Sagt och gjort
påbörjar vi den långa klättringen upp
emot Oxsjövålen 1023 m över havet.
Det är ripjaktspremiär idag och vi möter ett antal hundar och jägare som gör
naturen lite extra livlig. Det är dramatisk natur med djupa raviner och långa
dalgångar och givetvis fantastiskt vackert med de ofantliga vyerna. Lite Sagan
om Ringen hinner jag tänka, medan
jag knäpper några bilder.
14
Visar hänsyn
Fjälluften suger ordentligt och när våra
magar påminner om att det borde vara
dags för lunch, rider vi tillbaka och gör
kolbullar med lingonsylt i kåtan vid
den lilla dammen, över öppen lägereld.
Vi börjar planera för dagens stora projekt – flyttningen av korna. Det rör sig
om ett 40-tal Hereforddjur.
Området man rider på är ungefär
10.000 hektar och tack vare välvilliga
markägare finns möjligheten att rida
var som helst. Anledningen att de är så
välvilliga är nog att vi bor i ett vintersportområde och de finns en förståelse
för vikten av att få turister till området,
menar Johan.
– Vi rider aldrig på samma ställe och
skapar inga stigar för att visa hänsyn
gentemot naturen och markägarna.
Det ska vara vildmark. Inspirationen
hämtar jag löpande genom att åka utomlands, strax bär det av till Colorado igen för ranchjobb, sen kan jag utveckla ännu mer när jag kommer hem.
Ingen tur är den andra lik, säger Johan.
– Jag har skött kor i 10-15 år åt
bönderna häromkring, en gång på våren och en gång på hösten och sen är
det ju givetvis den dagliga tillsynen. Så
jag började tänka att det här kan man
ju göra som en aktivitet för gästerna
också. Vi pratade med Jocke Dübbel
på Härjedalen Westerncenter om han
skulle vara intresserad av att komma
och hålla kurser i lassokastning under
våra ranchveckor och sen har det bara
fortsatt. Varannan dag flyttar vi kor
och vi gör det ju inte bara för att flytta
dem, utan vi jobbar med dem på riktigt. Vi försöker hålla dem i rörelse, så
att det blir max 1–2 dagar på samma
fäbodvall, om de stannar för länge på
en vall smutsar de ner. Förr i tiden, när
fäboddriften var vanligare, gick mjölkkorna hem själva om dagarna, men
de här korna går helt fritt. De kommer hit i början på sommaren med
kalvar, så att mjölkningen sköts och
de rör sig på så stora områden så häst
är det bästa sättet att hålla ordning på
dem. Det har gjorts försök med får här
15
FAKTA
uppe, men i och med att björnpopulationen är ganska stor så passar det bättre med
kor. Även om korna går och betar helt fritt
på stora områden så har vi aldrig problem
med att gruppen splittras eller kor försvinner iväg på egna äventyr. Vi tror de håller
ihop bättre just för att det är så björntätt i
området.
–Vi har alltid ett antal ungdjur kvar hemma på ranchen också, berättar Johan. Så
finns det ork och lust efter en lång dag i sadeln finns även möjlighet till kvällsaktiviteter som att lära sig teampenning och roping.
– Vi försöker få Vemdalen till en riddestination, det finns mycket annan ridning i
Vemdalen också, flera duktiga islandshästföretagare till exempel, berättar Johan.
Tvekar aldrig när jag ber om något
Det blev en del diskussioner om hur vi
skulle gå till väga för att skilja på ungdjur
och kor, men till slut så bestämde vi oss för
att ta in det antal djur som kunde få plats i
fållan på en gång, så att de kunde gå på lastbilen. Den viktigaste uppgiften skulle bli
att hålla Jockes kalv utanför, för han skulle
ju hem till ett eget ställe. Vi får hjälp att
sätta upp grindar och tråd och när vi kör
igång vet hästen exakt vad han ska göra.
Tid och rum försvinner, det är han och
jag. Med väldigt små medel är han med på
noterna från allra första stund. Han är lugn
och tvekar aldrig när jag ber honom om något, om det så är att gå igenom det snårigaste fjällbjörksbuskaget, ner i den stenigaste bäcken eller i midjehögt tätvuxet snår,
han är helt upptagen av arbetet. Vi hämtar
flocken och börjar flytta den mot fållan.
Några utbrytningsförsök blir det på vägen,
där hästens tjänstvillighet sätts på prov och
där gensvaret kommer omgående. Splittringen av flocken stoppas och på det stora
16
hela går det väldigt lugnt och sansat till.
Fånga kalven
När vi fått iväg den första bilen med ungefär
hälften av djuren, bestämmer Johan att nu
försöker vi få in kalven i rundcorallen. Men
det var ingen lätt uppgift, skulle det visa sig
och Johan och Indy fick slita varg några rundor på fältet när vi andra stod vakt och njöt
av hela skådespelet. Skam den som ger sig.
Man fick verkligen se prov på samspelet
mellan Johan och hans häst och när man
satt där på hästryggen hade man känslan av
att lika gärna kunna befinna sig i Montana.
Att folk runt omkring pratade på bredaste härjedalska, det var liksom en bisak och
gjorde dessutom det hela lite mer exotiskt.
Till slut var den envisa kalven urskild och
på transporten till Härjedalen Westerncenter. Medan vi väntade på att lastbilen skulle
komma tillbaka för att hämta resten av djuren slank åter en kaffetår ner i magen. Tänk
att det kan smaka så gott.
Johan Persson
Ålder: Nyss fyllda 50
Bor: Vemdalen
Sysselsättning: Grundare, ägare,
cattle driver och trailrider på Trumvallens Fjällridning, delägare i Sporthuset i Vemdalen, samt delägare av
Restaurangen Huskey.
Familj: Två barn på 15 och 19 år
Intressen: Jakt, att få träna hästarna
i rundcorallen, det är ren avkoppling!
Mer info på:
www.fjallridning.se
www.vemdalen.se
Magisk känsla
Det är en strålande sensommardag och
först när vi nöjda stiger av hästarna och torkar svetten ur pannan några timmar senare,
känner man hur hungrig man är.
Och middag blir det förstås. Utanför
tältkåtan serveras grillad lax med potatis
och hjortronsås, med obligatoriskt samkväm och pilsner framför den öppna läger­
elden. Vi sitter så, länge länge och pratar
om dagens bravader på hästryggen. Månen
sänker sin stora runda skärv över den intilliggande dammen och det är åter igen helt
stjärnklart. Som för att förstärka den magiska känslan allt inbringar, kommer hela
hästflocken sakta skridande på rad, så att
man ser deras skuggor i vattenspegeln. Det
ger rysningar inpå bara kroppen.
17