Slide 1

HEMBYGDEN

JUNOSUANDO
AV
KARIN FORS - ROGER FREDRIKSSON 1


Slide 2

Innehållsförteckning
•Inledning
•Karta
•Historia
•Kultur
•Natur
•Fiske
•Litteraturförteckning
•Utvärdering

2


Slide 3

Inledning
Detta arbete är gjort av Karin Fors och Roger Fredriksson under vår tid på Datorteket i Pajala
under okt. - dec. 1996.
Först diskuterade vi vilken typ av projekt vi skulle arbeta med. När vi kom fram till det valde
vi att ha ”Junosuando Hembygd” som vårt projektarbete. Vi har tagit upp en del av byns
historia och natur.
Information fick vi från böcker vilka vi har lånat från biblioteken i Junosuando och Pajala
samt stadsbiblioteket i Umeå. Även haft kontakter med Pajala Turistbyrå.
Vi sammanställde all fakta vi fick ihop och gjorde ett häfte över vårt område, Junosuando.
Häftet innehåller en del information om vårt områdes historia, natur, kultur och fiske.

Junosuando Anno 1959
3


Slide 4

Junosuando Historia
Junosuando heter på finska Junosuvanto, på samiska Tjunosavo med kort u i
första stavelsen. I norska finnmarken betyder det lapska tjuno: fin sand som lätt
följer med vinden . Invid detta sel, suando sålunda flygsand vara till finnandes.
År 1643 förekom Junosuando på Treks karta men heter då Junasva.
Människorna
De första människorna som bosatte sig i Junosuando var troligen jägare och fiskare.
Enligt gammal sägnen var den första som bosatte sig här en björnjägare vid namnet
Karkea. Han lär ha bott i ett rökpörte vid Torneälvens strand där nuvarande
Eriksson bor. Karkea han spetsade björnar på sitt spjut och ibland hade han två
björnar på samma gång i sin bod.

Järnmalmsfyndigheter
Kammarkollegiet i Torneå skriver år 1642 om en bonde vid namnet Lars Larsson
Lasu ( 1607 - ) från Junosuando By , tillhörande Övertorneå socken. Att han
hade upptäckt en järnmalmsfyndighet i samband med att han var på jakt med sin
pilbåge till Rautajoki nordväst om Junosuando. När han sköt efter en ekorre drogs
hans järnskodda pil mot en bergvägg och fastnade där. Det var järnmalm han hade
hittat där nuvarande Masugnsbyn ligger.
Den gruvan kom att heta Junosuando gruva , och den första masugnen byggdes där
år 1647, och var verksam med viss uppehåll till år 1804. År 1706-1709 byggdes en
masugn vid Tornefors, som ligger fem kilometer sydost om Junosuando.

4


Slide 5

Den flyttades år 1744 till Palokorva några kilometer efter älven och Palokorva
masugn var verksam till år 1873. Från Junosuando gruva transporterades det s.k.
”galtarna” till Tornefors med renar efter Järnets Väg på Torneälven vintertid.
Sommartiden transporterades ”galtarna” till Torneälven med häst och vagn efter de
s.k. kavelbroarna som var byggda över alla myrar ned till älven. Sen fraktades de
med båt till Tornefors.
Lars larsson-Lasu som upptäckte den fyndigheten, blev rikt belönad. Han och hans
söner blev befriad från att utskrivas som knektar till kriget. Han och hans familj
blev även skattebefriade som belöning för sin upptäckt.

Än i galopp över forsar och fall
än med sugande fart genom stråkor och strömdrag
än med sävligt lugn genom sel och sjöar
går Torneälvens färd mot havet.
George Bergfors

Anno 1996

5


Slide 6

Befolkningen
Enligt kyrkobokföringen fanns i Junosuando år 1815, 304 personer, 33 hästar, 350
nötkreatur och 550 får. Gårdarna låg ganska tätt ihop på den tiden. Men år 1881 infördes
storskifte och då måste en del bönder flytta, även husen flyttades. Skogsmarkerna skulle delas
och beläggas med skatt. Bönderna blev uppmanade att ta skog även om man måste betala
skatt för den. Bönderna gjorde det och avsatte en del skog till allänning och den åtgärden
har varit till stor nytta. De mer framträdande personerna i Junosuando i början av 1800talet var Lars Johansson-Mukka (Mukka-Lassi) och Henrik Johansson-Mukka (Riitari) två
av nio bröder.
Lars var en duktig smed , han smidde yxor, liar,knivar m.m.
Henrik byggde hus på Mäkitörmä där det hade funnits ett rengärde. Han odlade upp jorden
och hade kreatur. Han tog upp flera nybyggen och för det fick han en orden därvid namnet
Riitari. (riddare).
Den först skrivkunniga i Junosuando förmodas vara Isak Barsk född i Tärendö-trakterna,
han var ingift med Riitaris äldsta dotter. Han fick hälften av Poromaa hemmet och fick
namnet Poromaa därefter. Han var också smed och blev predikant efter omvändelsen på 1840
talet.
På 1860-talet blev det svåra missväxtår. Människor fick svälta och många dog innan man fick
hjälpsändningar av säd söderifrån. Isak han skötte om dessa sändningar också.

Håkan Fors
Christina Fors
Karin Fors

Anno 1996
6


Slide 7

Jordbruk
Under 1600-1800-talet var jordbruk och boskapsskötsel tillsammans med jakt och
fiske huvudnäringen . Man odlade korn och rovor, senare även potatis. Under
järnbrukstiden gav kolning av träkol inkomster. Tjärbränning var allmänt
förekommande. Tjärtunnorna bands ihop i flottar och längs Torne-älv flottades de
till Torneå och sedemera till Haparanda där de såldes. Lite inkomster fick man vid
försäljning av mjölkprodukter och tillverkning av pottaska. Pottaska fick man
genom att bränna björkved. Den användes vid tvätt och luttillverkning. I slutet av
1800-talet började skogsavverkningarna och blev den dominerande näringen i
Junosuando, och har varit det nästan till våra dagar

Yngve och Anna Kruuka

Anno 1954

Tegelbruk
Tegelbruket i Junosuando startades av bröderna Kangas år 1934, den byggdes på
andra sidan älven i Seitamaa, (Seitens mark). Under lågvattenperioderna på våren
brukade man ta upp lera ur älven. Johan och Alma Johdet och dottern Alvina
tillverkade tegel manuellt och sålde till grannbyarna. När man rev ner
arbetsstugans gamla bagarstuga 1986 så hade teglet Alma Johdets känneteckan.
detta var på -20-30 talet, kanske tidigare.

7


Slide 8

Skräddare
Kajsa Kruukkka (Kujan-Kaisa) levde vid sekelskriftstiden. Hon var en mycket duktig och
förståndig kvinna, men som de flesta i hennes ålder kunde hon inte läsa eller skriva. Kajsa var
en framstående skräddare. Hon sydde den första rocken med slag och byxor med söm på sidan
som kallades för takiit. Kajsa och hennes man Olli (Olov) hade ett kronobygge men fick
lämna den efter mannens död eftersom hon hade blivit lurad och fråntagen tillståndsbeviset.
Kajsa hade satt sitt bokmärke på ett köpebrev i stället. Hennes dotter Erika Aittamaa
uppfann Lovikka-vanten.

Vinterkrig
Vintern 1716-1717 var ur försvararns synpunkt krigets svåraste tid i Tornedalen. År 1716
lyckades lantvärnet förhindra ryssarna tränga ini Torneå stad, medan den omgivande
landsbygden samt hela älvdalen upp till Pajala och Kolari plundrades. Byarna längst
kustvägen blev svårt drabbade Många av dessa byar förstördes helt och det var den värsta
plundringståg var 1716-1717, och i en nordlig by som Junosuando förstördes 16 av 33
gårdar. Kriget pågick i fyra år då ryssarna gjorde sina härjningståg.
Sommargravar
Man kan säga att många sommargravar är fornlämningar som är mycket vanligt hos
nybyggarna. Tidigare var sommargravar och fångstplatser de fornlämning som uteslutande
hittats i Norrbotten. Man använde dessa tillfälliga gravplatser under sommartid innan man
på vinterföre kunde köra den döde till närmaste kyrkogård. Dessa upphörde i samband med
att vägarna förbättrades i början av 1900-talet. Idag syns bara svaga försänkningar efter
dessa gravgropar. men traditionerna om de som en gång begravde i dessa lever fortfarande
kvar. I Junosuando förekom dessa typer av gravar ända tills vi fick en egen kyrkogård.

Fornminnesinventering

Junosuando - 28 L NO
Mejsel tunn tväreggad skiffer. Funnen ca 1 km söder om Junosuando Kyrka.
Rombyxa av tät skriffrig bergart. Funnen i åkerjord vid Junosuando Kyrkby.
Mejsel av mörk bergart formad genom några kraftiga slag, Junosuando.

8


Slide 9

Seitamaa
Så länge som människor har funnits har de längtat och haft heliga platser. På östra
stranden av Torneälven ca 4 km ovanför Junosuando finns en plats med namnet ”Seitamaa”.
Samerna reste upp en ”seit” och hade den som deras offerplats ända tills kristendomen kom
och skingrade hedendomens mörker, och slog sönder avguden och sade ”Emme tarviste kahta
jumalaa”, vi behöver inte två gudar.
Långt var det även till kyrkan från dess trakter. Traditionen förtäljer och ortnamnen intygar
att i våra socken långt tillbaka i tiden har funnits många heliga samiska platser. Den seit som
givit Seitamaa dess namn uppges ha varit av lera, och till den påstås forntida samer ha offrat
på sina årliga vandringar. Enligt sägnerna var seiten av lera, för vid Seitamaa finns
nämligen en lerförekomst som i vårt sekel utgjorde grunden för Seitamaa tegelbruk. Vilket
tordes ha varit landets nordligaste

Kirkkonmella
På Torneälvens östra strand ligger Kirkkonmella 1 mil ovanför Junosuando kyrkby,där
fanns en kyrkkåta. Dit kom präster någon gång då och då och predikade. En gammal man
trodde att det var präster från Torneå, som besökte dessa trakter. En gammal begravningsplats
lär ha funnits där också. Samerna ville ha dit en kyrka, men de som bodde högre upp mot
fjällen ville ha kyrkan närmare sina hemtrakter. Tvisten avgjordes på ett egendomligt sätt.
Sägnen berättar : ”En ren spändes för en pulka här i Junosuando, ett barnlik packades ner i
pulkan och renen släpptes lös. Renen sprang förbi Kirkkonmella, förbi Vittangi och stannade
ej förrän den fastnade på ett ställe där nuvarande Jukkasjärvi kyrka står”. Den byggdes på
1600-talet.

9


Slide 10

Karta över heliga samiska kulturplatser

10


Slide 11

Naturlandskapet
Landskapet i och omkring Junosuando är en mycket flack moräntäckt urbergsslätt med
enstaka bergshöjder. Myrmarkerna har en stor utbredning och de stora myrslätterna hittar
man på nivåer , cirka 170-220 meter över havet. Bergen är upp till 300 meter över havet. I
väster omkring ”Lappmarksgränsen” hittar man höjder på 500 meter över havet.
Tornedalen utgörs av ett mer utpräglat lågland än någon av de övriga älvdalarna i Norrland.
Älvdalens sandiga sedimentjordar är mycket lämpliga för jordbruk, och de årligen
översvämmande strandängarna har blivit mycket berömda för sin frodighet. Islossningen och
vårfloden ställer till mycket problem, då stränderna är mycket flacka och då bebyggelsen
koncentrerar sig alldeles intill älvstranden.

11


Slide 12

Landskapsutveckling
För att kunna förstå människornas bosättningsmönster är det viktigt att lära känna
landskapsutvecklingen. Exempelvis markens användbarhet för jakt, jordbruk och material
som sten eller metall som alltid haft betydelse för människan. I vår kommun bildades
berggrunden för ca 2 miljarder år sedan. Från början var bergen spetsiga och höga, men under
alla dess årmiljoners lopp har nedvittringen och istider successivt mejslat ut landskapet till det
vi har idag.
Morän är den vanligaste jordarten i Norrland och kännetecknas av att materialet ligger
blandat i olika storlekar, alltifrån stora stenblock till finaste partiklar.
Kustområden i Norr- och Västerbotten var de sista landområden som blev befriad från
inlandsisens enorma tryck. Där isen var som tjockats, beräknats landet ha tryckt ned omkring
ca 600 meter under sin ursprungliga nivå. Därför är landhöjningen också störst i Norr- och
Västerbottens kustlandskap.

12


Slide 13

Klimatet
Klimatet i Tornedalen är milt i förhållandet till det geografiskt nordliga läget: Norrland har
ända upp till nordligaste delarna, en mängd fruktbara dalar i vilket nästan en tropisk
växlighet råder. T ex : Tornedalen som man kan kalla ”Sveriges Nildal”. Under juli månad är
medeltemperaturen ganska lika i Norrbottens kustområden och i Skåne, trots att hela 12
breddgrader skiljer dessa områden åt. Däremot är vintrarna kalla och torra. Detta beror på att
Tornedalen ligger inom ett gränsområde, mellan ett maritimt klimatområde med golfströmmen
i väster och ett kontinentalt i öster. Eftersom vi ej har några större bergskedjor i öst, kan de
artiska luftmassorna fritt sprida sig över den Tornedalska dalgången.
Den vegetation vi har i kommunen är typisk norrländsk med stora myrar och barrskogar. På
torra moränhjordar och sandiga områden växer huvudsakligen tall. Men den växer även glest
på grövre material. Vår markvegation präglas i tallskog av bärris. Granen invarderade sent
och kom först 1000 före Kristus. Våra stora barrskogar avbryts av olika lövträd, speciellt vid
sjöar och vattendrag. Här trivs videarter, björk, rönn och asp. I de fuktiga delarna växer det
mossa samt örter och gräs.

13


Slide 14

Bifurkationen
En av det stora märkvärdighetern i Junosuando är bifurkationen. Tärendö- älv, en är världens
näst största bifurkation, naturfenomenet bifurkation betyder att älven saknar eget källflöde
och att den inte mynnar ut havet som en vanlig älv.Istället ”stjäl” den vatten från Torneälven och för det till Kalix-älv. I genomsnitt tar Tärendö-älven med sig 56% av Torne-älvens
vatten vid utbrytningen strax norr om Junosuando. Själva älven är 52km lång och sträcker sig
mellan Junosuando och Tärendö byar. För en älv är det en kort sträcka, men som bifurkation
är det en världssensation. Bara floden Casiquiare som samman binder floderna Rio negro och
Orinoco i Sydamerika är större. Det troliga är att bifurkationen bildades genom att en jättelik
ispropp i Torne-älv. Vattenmassorna bröt då igenom en sandås på södra sidan, och fann en ny
väg. Älven börjar vid en numera efter erosion stabil moräntröskel, varför den om inga ingrepp
görs kommer att existera under lång tid. Det är oklart i vilken utsträckning arbeten i samband
med flottningen har påverkat vattenföringen i Tärendö-älven. Enligt vissa bedömare har
spänningar vid utloppet ur Torne-älv ganska nyligen medfört att Tärendö-älvens vattenmängd
ökat.

14


Slide 15

Fiske
Fisket hade mycket stor betydelse för människornas utkomstmöjlighet i gamla tider. Det rika
fisket med stora mängder av främst sik, harr, öring, gädda, abborre, id, mört, och en del lax
bidrog till att folk bosatte sig vid selet. Nät och not var de fiskeredskap som användes mest,
ljustring var också en fiskemetod som användes mycket under mörka vindstilla höstnätter.
Notdragning
Notdragning bedrevs på vissa utvalda platser, dessa varpställen kallades för ”apajia”. Sådana
”apajia fanns det bl.a. i Leveävuopio och Anttinkenttä. Den fisk som fångades i noten var
främst sik, harr, abborre, gädda, mört och id.
Nätfiske

Nät hade man ute hela sommarn för anhålla sig med färsk fisk eftersom den inte gick att lagra
så länge i värmen. Den enda konserveringsmetod som fanns på den tiden var ju bara salt.
Sommarfisk med hemgjord fil (happanouta pimää) fanns alltid med när folk skulle ut på slåtter
eller lövtäckt.
Flytnät
Ett av det gamla sätten att fiska har varit flytnät, det är en fiskemetod som används än idag.
Den kan bara dras på vissa speciella ställen i älven, det är noga att bottnarna är ganska släta
och fria från stenar annars fastnar näten och blir förlorade. Att fiska med flytnät går till på
följande sätt, man åker ut med båt till släppställena där sätts ett utter liknande redskap i ena
ändan av nätet. Sen släpps nätet ut, båten och nätet får sedan driva med strömmen tills nätet
förhoppningsvis blir full med fisk.
Junosuando fiskevårdsområde
Fiskevårdsområdet bildades redan 1972-09-26 och var en av det första i kommunen. Då
påbörjades även ett stort projekt med rotenon behandling av ett tiotal sjöar. Det har gjorts
stora inplanteringar av ädelfisk i dessa sjöar, kvantitativt har det satts in mellan 100 000- 150
000 fiskar. Fiskarterna som harr, regnbågsöring, bröding, kröding, bäcköring, och röding har
inplanterats. Det flesta av dessa sjöar har numera återgått till ursprungsskick och har idag
återigen abborre och gädda. Idag är det endast en sjö som det satsas på nämligen Pilojärvi. Dit
har inplanterats regnbågsöring och röding varje år, den är idag en av kommunens bästa
ädelfisksjöar.

15


Slide 16

Bifurkationskort
Junosuando och Tärendö fiskevårdsområden gick samman för ett gemensamt fiskekort för
Tärendö-älven redan år 1973. Det är något som är ganska unikt att fiskevårdsområden har
ett sådant samarbete.
Fisket idag
Älvsfisket bedrivs numera med stående nät, flugsläp, kastspö och flugspö. Flugspöfisket blir
allt mer och mer populärare förr varje år som går. Flugfisket inriktas främst på harr och sik,
den senare håller på att ta över allt mer, det därför att selet norr om byn är ca 15 km långt och
hyser mycket stora mängder av sik. Flugfisket efter sik är en stor utmaning även för den
skickligaste fiskaren. Den är väldigt skör i munnen och därför mycket svår drillad för
fiskaren. En annan egenskap hos siken är att dess extrema misstänksamhet, den tar sällan
mer än en gång på samma fluga.
Fiskevatten
Fiskevatten finns det gott om i våra trakter, Torne-älv har vi ca 15 km av älvsträcka att
fiska på. Tärendö-älv ca 5 km, sedan finns det flera bäckar på en sammanlagd sträck av 20
km. Sjöar har vi ca 25 st, de flesta hyser bestånd av abborre och gädda.

Peter Fors

Roger Fredriksson

Zicko

Anno 1996

16


Slide 17

Utvärdering och sammanfattning
Målformuleringen var att göra en presentation över vår ”Hemby Junosuando”. Vi anser att
målet nåddes i huvudsak.
Arbetet blev större än vi hade tänkt oss, och tog nästan för mycket tid från det övriga
uppgifterna inom datan. Ideèrna fullföljdes i stort utom på en punkt, fågellivet i Junosuando
fanns det för lite fakta om. Ingen visste något och det fanns ingen dokumentation att tillgå,
utom enbart uppräkning av olika fågelarter.
Gruppens storlek var lagom och har fungerat bra, samarbetet gick mycket fint och
fördelningen av arbetet gick också tillfredställande. Vi hade våra roliga uppgifter och löste
dem väl.
Utformningen av projektet från vår sida hade varit att vi hade önskat göra den mer större, än
det vi sammanställt. För det finns mycket mer om att ta upp om en byns historia, men tiden
var för kort. ´Därvid har vi gjort en så kort sammanförfattning som det är möjligt.

Anno 1970
17


Slide 18

Litteraturförteckning
Snell, William, Liv och arbeten i Norrbottens finnbygdert.- 1970. (Tornedalica ; 1970:10)
Groth, Östen, Nordkalotten konung Faravids land. - 1995
Boström,Ulf, ”Norrbotten värt en resa”. - 1994. - (Länsstyrelsen i Norrbottens län : planeringsavdelningens rapportserie ; 1994:3)
Algotsson, Åsa & Sturk, Bror-Tommy, Kulturmiljövårdsplan för Pajala kommun 19911992 . - Luleå : Norrbottens Museum, 1992
Kruukka, Astrid, Junosuando en by i Tornedalen. - 1992
Norrland i Ord och bild. – 1929
Fotoägare till Seppälästatyn: Rickard Rehnlund Junosuando.

18