2012 Årgång: 2 Nummer: 2

FC Norra – en plantskola för fotbollsspelande killar och tjejer

Byafesten Junosuando 375 år

Sidan 10-11

– Vi behöver stärka varandra som byar

Sidan 14

Snickare och parkettlejon

Sidan 18-19

Här odlas världens bästa grönsaker,

Sidan 24

KRÖNIKA LEDARE

”Det ska vara roligt att komma hem”

När Fotbollskolan invigs den 9 juli, under Byafesten Juno suando 375 år, är det början på en vecka med allahanda aktiviteter för ung som för gammal. Det är nog som nå gon i arbetsgruppen för Byafesten sade: ”Byafesten är ett sätt att samla byn till olika mötesplatser i vår by och Juno suandobor i förskingringen ska tycka att det blir roligt att komma hem”.

Efter ett år som redaktör för Junosuandomagasinet kan jag inte låta bli att imponeras över den ”urkraft” som finns i Junosuando. Fotbollsskolan som arrangeras för 32:a gången i rad, är anledningen och navet till att folk med bindningar till trakten vallfärdar ”hemåt”. De styr motor huven mot föräldrahem och släktgårdar, till de ljusa trakter där storspoven slår sina drillar över ängarna och nejder, över vilka solen inte går ner. Fotbollsskolan samlar runt 200 ungdomar och med dem följer föräldrar och släkt. Som jag förstått det hela samlar Fotbollsskolan nya gene rationer och nu deltar den andra och tredje genarationens barn, till dem som var med från starten.

Fotbollsskolan torde för Junosuandoborna vara vad Pa jala marknad är för Pajalaborna och veckan då utflyttade bybor återvänder hem, ser för mig som betraktare ut att vara det viktigaste arrangemanget i Junosuando under hela året.

Positiv bild av bygden

Jag tror att det är speciellt viktigt att även att nya genera tioner av barn och ungdomar får en positiv bild av bygden. Kanske kan de genom sina nätverk bidra till att stärka Ju nosuando och stärka utvecklingen i hela Tornedalen. Att träffas under en lustfylld sommarvecka skapar en gagemang, kraft och kreativitet. Byafesten Junosuando 375 år, innehåller en stor mängd av aktiviteter för olika intres serade. Varje aktivitet har en egen arbetsgrupp och allt fler personer engageras i dessa. Allt sammantaget stärker det ta marknadsföringen av Junosuando samt profilerar byn på ett positivt sätt.

Jag brukar hävda att i mötet med olika människor är det bästa sättet att umgås, att göra något tillsammans. Jag tror att i det i de här mötena under Byafesten, med olika målsättningar och viljor i processerna, skapas en gemen sam målbild för vad ni i byn behöver göra för att hålla ihop och utveckla Junosuando.

Naturliga samlingsplatser

Min erfarenhet av förra sommaren säger att Fotbollssko lan på Karlavallen, 11:ans Hantverkscenter mitt i byn samt Logen nere vid älvsstranden, kommer att vara vattenhålen, de naturliga samlingsplatserna under veckan. Med det ry kandes färska programbladet framför mig kan jag gratu lera er Junosuandobor för alla de möjligheter till möten med gamla och nya ansikten, under Byafesten Junosuando 375 år. Redan under invigningsdagen föreläser Erik Kuoksu om Junosuandos gamla släkter. Att lära känna era förfä ders historia är givetvis en del av er identitet. För att blicka framåt och tillsammans bygga det nya Junosuando, tror jag att ni även behöver blicka bakåt och använda delar av det förflutnas material. Annat glädjande är nyheten om att Länsstyrelsen ser positivt på ert sätt att arbeta fram olika lösningar beträffande byautvecklingsarbete och har därför beviljat förstudiemedel för att skapa en organisation kring detta så viktiga arbete.

Ha de Hasse Stenudd,

redaktör för Junosuandomagasinet

PRODUKTION

Junosuando-Magasinet är producerat av Lappland Kulturbyrå.

Ansvarig utgivare: Lappland Kulturbyrå Redaktion: Thomas Olofsson & Hasse Stenudd.

Text och foto: Hasse Stenudd Layout: Geektown kommunikationsbyrå Tryck: Office, Luleå.

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material.

2

JUNOSUANDO-MAGASINET

Välkommen med dina tips om vad du tycker att vi ska uppmärksamma av det som händer och sker i Junosuando! Skicka ett mejl till [email protected].

www.lapplandkulturbyra.se www.junosuando.net

Somrarna i Särkimukka

S om yngre tonåring tillbringade jag somrarna i trakten av Kangos, med stugan vid Lainioälvens strand. Det fanns nog inte en sjö, bäck eller del av älven därikring som jag inte fiskade mig igenom. När harren vägrade nappa i älven gick turen till öringen i bäcken och när den svek blev abborren i småsjöarna målet för turen. På dammiga skogsvägar for vi fram med mopederna och fiskespöna i högsta beredskap. Livet lekte och det kändes som att byarna runt om hade ett evigt liv. att få ihop ett fotbollslag. Det kändes som att byar nas saga var all. Ödehusen skulle bara bli fler. Tron på framtiden hade fått sig en knäck.

Jag har varit på otaliga konferenser om glesbygds utveckling. I en del kommuner kommer man inte längre än till att konstatera att det är ju så bra – ” vi har så himla hög livskvalitet”. Men ändå flyt tar folk därifrån, helt enkelt för att jobben inte finns kvar. Utan jobb ingen framtidstro. Men så händer detta. Hela regionen behöver arbetskraft, det byggs, projekteras och planeras. Hela området sprudlar helt plötsligt av framtidstro. I somras besökte jag stugan i Särkimukka. En dag gav jag mig iväg till en av favoritsjöarna och såg hur det hade vuxit fram ett hotell, mitt i ingenstans. Vid Villes sjö, som jag kallade platsen, ångade luften av aktivitet. Framtidstro eller galenskap tänkte jag när jag gick därifrån, utan att kunna svara på frågan. Men så hände något som prognosmakarna inte för stod. Människor ville inte bara ge upp. Entreprenö rer startade nya små företag. Boende kämpade för att behålla skolan. Yngre förmågor som vågar. Och så plötsligt en dag nyheten om en stor järnmalmsfyn dighet runt Kaunisvaara. En jakt på guld landade i att man istället hittade järnmalm. Den globalisering som tidigare slog ut jobb genom att produktion i allt högre grad flyttade till låglöneländer hade också ska pat en tillväxt i framförallt Kina, som fått priset på järn och stål att rusa i höjden. Helt plötsligt sågs det som möjligt och lönsamt att bryta järn i Pajala kommun. En ekvation som varit helt omöjlig några år tidigare. Plötsligt en dag i våras läser jag en statusrad på Fac book om att några släktingar skulle gå ut för att ta sig en öl. På puben i Särkimukka. Det var nog inte galenskap. Det var precis så visio närt som vi behöver lite varstans. Mina gamla fiske vatten blir sig nog aldrig riktigt lika. Men det gör inget. När människor tror på framtiden, blir den oftast bara till det bättre.

Roger Mörtvik

JUNOSUANDO-MAGASINET

3

Folk kallar oss för pelarilaiset

Maria Fors, till vänster, får besök på Café Folkan i centrala Junosuando av Sven Rova, Isabelle Niva, Kalle Niemi och Sten Kruuka.

Ett ställe för unga att vara på

I december nystartade Café Folkan i lokaler i centrala Junosuando. Här erbjuds kaffe, fika och godis till försäljning. X-box är ett populärt spel som går hem hos de unga. – Det här är ett ställe att bara vara på. Ungdomarna ska veta att de har någonstans att komma, säger Maria Fors, som arbetar i Café Folkan.

Som namnet anger fanns caféet tidigare i Folkets Hus och startades för ett tiotal år sedan, med öp pethållande under onsdagar och fredagar. I de nya lokalerna håller Café Folkan öppet från måndag till fredag, mellan 16 – 21. Maria Fors har aktivitetsstöd och jobbar i ett Fas 3-jobb på caféet. Några personer sitter i lokalen, det börjar närma stängningsdags.

– Alla åldersgrupper tittar in hos oss. Det centrala läget gör det lätt att slinka in. De yngre har redan gått hem men de har varit här tidigare under kväl len och spelat X-box. De brukar köa vid dörren före klockan 16, då jag låser upp, säger Maria Fors.

Sten Kruuka i Folkets Husföreningen passar på att ta sig en kopp kaffe.

– Lösningen med de nya lokalerna jämfört med att ha lokalerna i Folkets Hus, är bättre. Läget samt att det är en billigare lokal att hålla värmen i, ger fördelar. Nu funderar vi på att utöka sortimentet med kvällstidningar, då hoppas vi att ett större antal vuxna bybor tittar in, säger Sten Kruuka.

Kalle Niemi som spelar ”Plockepinn”, får frågan om han går hit dagligen.

– Typ, säger Kalle Niemi.

”Fem i nio”, i de sista skälvande mintuerna innan stängning, går dörren. Det är Elly-Britt Kruukka som jobbar inom hemtjänsten som tittar in.

– När jag jobbar kvällskift brukar jag innan stäng ning titta in för en kopp kaffe och ett prat, säger Elly-Britt Kruuka, som får sig en kopp serverad av Maria Fors.

4

JUNOSUANDO-MAGASINET

Hon jobbar på i det tysta

På vårkanten har Birgitta Wiss på Junosuando IK: s nya kansli, beläget i Folkets Hus, fullt upp med föreberedelserna inför sommarens fotbollsskola. Dessutom är det en hel del med doku mentation av byautvecklingsprojektet, Learning by doing, som blivit klar. Tillsammans med ”Åkarna”, Johdet och Alldén, utför de även tjänster på intraprenad åt Pajala kommun.

– En förutsättning för att allt ska fungera är att vi hjälper varandra, säger Birgitta Wiss.

Birgitta Wiss är anställd på Junosuando IK: s kansli. Här huserar även Åke Johdet för Folkets Husföre ningen och för socialdemokraternas kansli, samt Åke Alldén som arbetar för skoterklubben. Hon är inte sen att slå på kaffehurran. – Vi hjälper varandra i de olika göromålen. Exem pelvis har Åke Alldén och jag skiftat om, han har kört ut posten till Asphemmet och tömt soporna på skolan, när jag haft annat viktigt för mig. Vi hjälps alla åt med det som ska göras, berättar Birgitta Wiss.

Förberedelserna inför fotbollskolan som i juli hålls i Junosuando, startar sex månader innan deltagarna är på plats. Mycket ska klaffa: – Jag skickar ut kallelser, tar emot anmälningar och annonserar om de olika tilldragelserna. Dessutom deltar jag i Junosuando IK: s samtliga styrelsemöten och för protokoll, säger Birgitta Wiss.

Under projekttiden av ”Learning by doing” har Bir gitta Wiss, tillsammans med bland andra Sven Rova, ansvarat för Junosuandomagasinets administrering. Annat som ingår i hennes uppgifter är att ha hand om städning och iordninghållande av Karlavallens föreningsbyggnad. Birgitta Wiss är genom idrotts klubben återförsäljare av Ullmax idrottskläder, det händer att hon åker ut med sin säljväska och presen terar produkterna.

– En stor del av tiden under sommaren går åt till att tvätta alla fotbollskläder, säger Birgitta Wiss, en av eldsjälarna som i Junosuando jobbar i det tysta inom föreningsverksamheten och för byn bästa.

– En förutsättning för att allt ska fungera på Junosuando IK: s kansli, är att vi hjälper varandra, säger Birgitta Wiss.

JUNOSUANDO-MAGASINET

5

Joel Hiltunen, Jens Smedqvist och Kevin Smedqvist kör löpträning efter Lauttakoskivägens grus… 6

JUNOSUANDO-MAGASINET

FC Norra

– plantskola för unga spelare

I Junosuando hittar vi tre femtonåringar som tillhör länstoppen och hugger på en plats i fotbollens pojklänslag. – Grabbar platsar i FC Norras trupp och är alla en produkt av fotbollskolan som vi bedrivit i Junosuando i över 30 år, säger Arto Hiltunen, en i ledarteamet för FC Norra.

Joel Hiltunen med 60 kilo skivstång på armarna, med Kevin Smedqvist, till vänster, och Jens Smedqvist, som sekonderar.

Tvillingarna Jens och Kevin Smedqvist samt Joel Hiltunen är tre av de beryktade -96:orna i Junosu ando som alla blivit uppmärksammade i fotbolls sammanhang. Nu tränar pojkarna tillsammans med FC Norras seniorer.

– Vi har ett samarbete med Ohtana/Aapua FF som spelar i division IV. Vi tränar tillsammans med dem och Ohtana är representationslaget medan FC Nor ra är utvecklingslaget där ungdomarna får chansen, säger Arto Hiltunen.

De tre musketörerna från Junosuando träffas i en styrketräningslokal i byns skola. Förutom styrketrä ning har de under försäsongen kört en hel del löp pass. Framåt sommaren tränar de tre gånger i veckan med Ohtana/Aapua FF.

– Vi får i sommar hem en del killar till byn och då kan vi träna hemma på Karlavallen. Det här är en del av glesbygdsproblemen som även drabbar fotbollsutövandet men det är något vi får leva med, säger Arto Hiltunen.

Jens och Kevin Smedqvist har sökt in på gymna sium med fotbollsinriktning i Kiruna. Joel Hiltunen har blivit antagen till fotbollsgymnasiet i Luleå. Öv riga spelare i Tornedalslaget FC Norra kommer från Pajala, Tärendö och Korpilombolo. Efter ett lättare styrkepass bär det ut på ett löppass efter Lautakoski vägens grus.

– Jag brukar ta täten och vara hare åt grabbarna, säger Arto Hiltunen, med glimten i ögat.

– Nja, möjligtvis gris, kontrar Jens Smedqvist med, innan det bär iväg.

Leif Pekkari, känd fotbollsprofil i Pajala är en i ledarstaben för FC Norra. Han berättar att alla som tränat under våren även fått känna på hetluften och spelat träningsmatcher med Ohtana/Aapua FF.

– Junosuandograbbarna har en stor potential och jag är viss om att de alla inom en snar framtid blir ordinarie i Othtana/Aapua. Stommen i FC Norra kommer att utgöras av 15-16 åringar och det A och O för ungdomarnas utveckling att de får spela senior fotboll i div V, säger Leif Pekkari.

JUNOSUANDO-MAGASINET

7

FC Norras damer

Att spela fotboll i gelsbygd och i ett nordligt klimat är något som inte hindrar Torne dalens enda damlag, FC Norra, att utöva sin sport som även kallas för ”det gröna fältets schack”. På en träning i slutet av april, med damlaget på Riavallen i Pajala, har ett snötäcke precis lagt sig på planen.

– Det här är en av förutsättningarna för att spela fotboll i Pajala, säger innermitt fältaren Jannica Eriksson i FC Norra.

FC Norras damtränare Bertil Smedqvist kommer körande från jobbet i Parkalompolo till hemmet i Junosuando. Han slänger i sig en macka och hoppar åter i bilen, tar upp ett par spelare i byn, en i Lovikka och kör de 56 kilometrarna vidare mot fotbollsträ ningen i Pajala. Medan vindrutetorkarna tar undan snön som fal ler berättar Bertil Smedqvist om villkoren med att driva ett fotbollslag i gelsbygd och i ett nordligt kli mat, norr om polcirkeln. Det är andra året som FC Norra spelar i seriesystemet. Spelarna bor utspridda, ett flertal studerar i Kiruna, ett par i Umeå och an dra bor i Pajala, Junosuando, Kalix, Lovikka och Pääjärvi. Bertils dotter Hanne Smedqvist,16 år, läser i Kiruna på gymnasium med fotbollsinriktning och tränar med Kiruna FF.

– Alla har hittat lag som de tränar med där de bor. Risken är att vi blir ett höstlag, att vi inte är samspelta under våromgången eftersom många inte kommer hem förrän då skolorna slutar, säger Bertil Smedqvist.

Unik lösning För att råda bot på detta har han fått till en unik speciellösning med Svenska Fotbolsförbundets täv lingskommitté och som endast gäller FC Norra. – Jag fick igenom att de tjejer som bor och tränar i Kiruna ska få spela med Kiruna FF i division 3 och med FC Norra i division 4. Jag angav att detta var det enda möjliga att hålla igång fotbollen i glesbygd, och slutligen gav de mid sig.

Väl framme i Pajala och Riavallen kan vi konsta tera att det är långt till de gröna fälten. Ett täcke med blötsnö har fallit ner på konstgräset och bol len studsar inte, när Bertil släpper ner den i blötan. Damlaget tränar tillsammans med FC Norras flickor -97, en viktig målsättning är att ha igång ett lag så att de unga 97: orna har något att se fram emot. Ber til Smedqvist lägger ut plastkoner på planen.

– Vi tar emot bollen, vänder och slår iväg bollen med en bredsida, är ordern som ljuder över Riaval len.

Lagkaptenen Lina Norberg har tidigare varit sjuk i ett par veckor, hon går in efter en halvtimme då skor och strumpor blivit blöta och kalla: – Det är ingen fara, snön hinner försvinna innan vi spelar träningsmatch på torsdag, säger Lina Nor berg, som trots kalla fötter ser ut att tycka att det är fotboll som är sporten som gäller Snäppet högre – Vi startade fotbollsaget i februari förra året och trots det hade vi några lag efter oss i serien. Efter hand blev vi mer samspelta. För i år känns det seriö sare och vi tränat tre gånger i veckan. Målsättningen för i år är att kliva snäppet högre i serietabellen, säger Lina Norberg, som med händerna försöker värma fötterna. Ute på fotbollsplanen avslutas övningarna med skotträning. Jannica Eriksson får med stäckt vrist på en pärla som letar sig in i nätmaskorna. Enligt henne är inte lite snö till hinder: – Det hör till och det får man räkna med om vi vill spela fotboll i Pajala.

8

JUNOSUANDO-MAGASINET

Jannica Eriksson, innermittfältare i FC Norra, får med stäckt vrist på en pärla som letar sig in i nätmaskorna. Enligt henne är inte lite snö till hinder.

Tränaren för FC Norras damer, Bertil Smedqvist, till höger samt tränare för flickor -97, Alf Hjärtberg, omges av sina adepter i FC Norra.

Joel Hiltunen, Jens Smedqvist och Kevin Smedqvist kör löpträning efter Lauttakoskivägens grus…

JUNOSUANDO-MAGASINET

9

BYAFESTEN

9-15 juli 2012

Delar av BYAFEST-programmet – läs mer i det medföljande programbladet, Välkomna!

Konst-och hantverksutställningar

G:a Distriktet; Tema; Lovikkavanten 120 år/Hemslöjden 100 år. Vernissage; 9/7 12.30. Öppet; 12-17 Tora Regina ¨Bygden som inte ville dö¨ Vernissage: 10/7 13.00. Öppet; 13-15 Joakim Karkea – Vernissage 9/7 16.00 Brandstationen. Öppet fredag-söndag 12 – 14

Matupplevelser på Logen

11/7 19.00 – En annorlunda vinprovning med små sma ker avslutas med laxknyten m. saffranssmör bröd + 1 glas vin/öl 495 kr.

13/7 18.00 – En fantastisk ¨tornedalsbuffé¨ med under hållning; Paddy Malone 325 kr Anmälan: 0733-828399- [email protected]

Junosuando Fotbollsskola

Invigning; 9/7 09.50 – Avslutning 13/7 Juniscupen; 12/7 – 300 barn och ungdomar kämpar och spelar.

Centacupen 13/7 – Veterancupen med 150 ¨ärrade¨ käm par (10-15)

ROCK ´ On på LOGEN

Fredag 13/7 (20-02) – Sveriges bästa Rockbilly m. SUN CATS, ¨Irländsk krogröj¨ med Paddy Malone. Entre : 220 kr, förköp 180 kr (Alskogs)

11:an Hantverkscenter

Öppet hela veckan 11-17, Lyxfrukost: tisd-tord 07.30, sam ling; jogging/promenad 07.00 (tis-tors) www.junosuando11:an.se

Pajala församling

11/7 12.00 – Kyrkogårdsvandring varje heltimme. (12, 13, 14) 15/7 14.00 – Avslutning Kyrkan. Musikalisk gudstjänst under ledning av Ritvaelsa Seppälä, Britt Mari Souty, Fred Holmlund gitarr, Ida Fors o. Alva Poromaa sång, Gemen sam avslutning med kaffe och dopp. Frivillig kollekt/entré.

PUB 395 70 år (1942-2012)

Lunch till jubileumspris 70 kr Pubkväll: Onsdag; Fabulous Four. Lördag; Be Bop Brown Öppet 11-01 hela veckan med fina erbjudanden.

PUB LOGEN

Lunch 11-14 80 kr, Grillafton 12/7 125 kr – underhållning varje kväll 9/7; Creek, 10/7 Peter Fredriksson, 11/7 Peter Fredriks son, 12/7 Gun Olofsson m. vänner,13/7 SUNCATS/Paddy Malone 14/7 Paddy Malone

Junis Cruising

Fredag 13:e juli - 18:oo samling skolan.

Föreläsningar

9/7 14.00 – Släkterna Mukka, Fors, Poromaa, Lasu och Kyrö. Föreläsare: Erik Kuoksu släktforsk. Avg. 100 kr (ink.

kaffe) 11/7 14.00 – Mindfulness för ökad närvaro i livet. En teoretisk och praktisk introduktion till begreppen ¨mind fulness¨ . Föreläsare: Maud Wolvén. Frivillig avgift .

JUNO –Bio

9/7 17.00, Ice age 11/7 The Amazing Spider-Man kl 19.00

L äs mer ; m er info ; 0730-766566 www .

junosuando .

net www .

LappLandkuLturbyra .

se www .

junosuando 11 an .

se

Efter sju år i folkskola tog Sten Lundberg samma väg som Mjölkexpresssen, Kirunavägen norrut och började realsko lan i Kiruna.

Carina Alskog ansvarar för en yogagrupp på badhuset och intäkterna går till Badhusföreningen i byn.

Behövs flera händer

för att ha badhuset öppet

Carina Alskog är en i styrelsen för den ideella Badhusföreningen som består av bybor som är intresserade av att ha möjlighet att bada i byn.

– Badhuset är en viktig mötesplats för unga. Även skolan, förskolan och dagis nyttjar ba det så jag tror faktiskt att alla barn i Junosu ando kan simma, säger Carina Alskog.

Lugnet har intagit Junosuandos badhus, vattenytan ligger spegelblank.

– Du skulle se på hösten då vi öppnar badhuset. Barnen köar vid kassan och då är det så att vattnet kokar i bassängen, säger Carina Alskog.

Badhusen i Korpilombolo, Tärendö samt i Ju nosuando ägs av kommunen, som står för driften men har försökt lägga ut öppethållande på olika ide ella föreningskonstellationer. I Junosuando fungerar badhusets öppethållandetider genom att föräldrar antecknar sig på en lista som finns i byns affär.

– I början var intresset för att ansvara för öppet hållande större och det räckte om föräldrar anteck nade sig en gång per termin. Den här senaste termi nen har många av oss tyvärr fått köra dubbla pass för att hålla badhuset öppet. Badhuset i Junosuando byggdes i början av 1970-talet. Kakelplattor fattas i bassängsbotten, plattorna har börjat resa på sig och det har hänt att barn gjort sig illa om fötterna och bastuväggarna börjar torka sönder.

– Även om det är slitet fult och gistet, älskar vi vårt badhus. Det är vårt badhus och det ligger oss väldigt varmt om hjärtat, så vi kan ha överseende med vissa brister, säger Carina Alskog, en av eldsjä larna som ser det som fantastiska att kunna ha ett badhus i en sådan liten by.

Hon ser naturligtvis gärna att fler personer en gagerar sig ideellt för att öppethållandet av badhuset ska fungera. För badavgifterna som kommer in köp te badhusföreningen förra sommaren in ett hopp torn till Isojärvi.

– Ju fler vi blir som engagerar oss desto mindre arbete blir det för var och en. Det är roligt att till sammans med andra vuxna sitta ner och fika medan man pratar och ser barnens glädje i bassängen. Då är det värt att skrapa och skura efteråt. Våra små bad gäster är trogna men vi kunde vara fler vuxna. Vi är så tacksamma att vi har Åke Alldén, samt Åke Joh det, som kommer hit och dammsuger bassängen, tar vattenprover och är oss behjälpliga på alla sätt. Mot kvällen droppar en handfull kvinnor in för ett yoga pass. Det är en icke fysisk, meditativ och inåtvänd form av yoga, som Carina Alskog bedriver intill bassängkanten. En kandelaber tänds och efter hälsningsfraserna blir stämningen än mer förtätad. Jo, förresten, inkomsterna av yogan går oavkortat till badhusföreningen. Sådan är hon, Carina Alskog.

12

JUNOSUANDO-MAGASINET

Sten och Viviann vid Myllyntörmä

Hos Sten Lundberg fanns tanken om att någon gång ta över huset invid Myllyntörma i Junosu ando. Hans mamma gick bort 1999 och 2009 flyttade Sten och Viviann Lundberg in.

– Flyttprocessen hade inletts långt innan dess och fullbordades när vi fick pension, säger Sten Lundberg.

På Kirunavägen 103 bor Sten och Viviann Lund berg Hans föräldrar lät uppföra huset 1952. Långt tillbaks fanns på stället en mylly (kvarn) och alldeles intill tomtgränsen går en bäck – Myllyjoki. Därav kallas stället för Myllyntörmä (Kvarnbacken). Huset står bara ett tiotal meter från Kirunavägen.

– När huset byggdes var det en annan trafik. Bara enstaka bilar körde på vägen, den största var Kiru natrafiks Mjölkexpressen som från mejeriet i Hede näset försåg Kirunaborna med mjölk, minns Sten Lundberg.

Stens pappa kom från Drängsmark utanför Bys ke, han var diakon och av biskopen utsedd venia. Det var fattiga tider och pappa Sven fick hjälpa till i socialt arbete. Pappan skrev till olika stiftelser och fonder och Stens mamma som var från Junosuando, fick följa med som tolk. Sten som var yngst i famil jen fick följa dem på deras resor.

– Jag minns fattigdomen i byar som Parkalom polo, Lainio och Oksajärvi. Det satte sig i bröstet och som parvel funderade jag mycket på varför vissa skulle leva på svältgränsen medan andra hade det så mycket bättre. Jag kommer ihåg att pappa ordnade en fyrahästars båtmotor åt en behövande familj i Parkajoki . Fisket drygade ut familjens hushållskassa, säger Sten Lundberg.

Pappa Sven dog 1963. Efter sju år i folkskola tog Sten Lundberg samma väg som Mjölkexpresssen, Kirunavägen norrut och började realskolan i Kiruna.

– Som 13-åring var det ovant att komma till ett elevhem men jag visste att det på lördagar gick en buss hem och att jag i alla fall skulle få en natt hem ma, på söndagar gick bussen tillbaks.

Efter realskolan blev det en mätteknisk utbildning i Luleå. Efter att på LKAB i Kiruna ha jobbat i sov ringsverken kom Sten i 40 år att arbete under jord som gruvmätare, sedermera som arbetsledare i till redningen. All ledig tid tillbringades i Junosuando.

– Den juni 1973 gick jag på logen i byn. Jag bjöd upp en Kirunatjej som om somrarna brukade vara i Junosuando och sedan bjöd jag in henne i mitt liv.

Kirunatjejen har just startat upp med att baka. Hon berättar att hon jobbat inom barnomsorgen, förutom en kort period i sin ungdom.

– I sex månader plockade jag äpplen i Helsing borg, limmade gummistövlar på TreTorn och packa de broccoli på Findus. Efter ett halvår fick jag lapp sjukan och flyttade hem, säger Viviann Lundberg.

Snart vankas det nygräddade bullar på Kirunavä gen, vid Myllyntörmä.

JUNOSUANDO-MAGASINET

13

Bland annat genom boken ”Uppskattningskraft – lärande, etik och hälsa”, fick Ann-Cristine Ojanlatva visioner om att hitta gemen samma beröringspunkter mellan byarna Kangos och Junosuando.

Vi behöver stärka varandra som byar

– Jag har tänkt på hur vi ska hitta de frågor som skapar gemenskap, kraft och energi mellan våra byar som Kangos, Junosuando och med andra byar i omnejden. Visionen är att hitta styrkan hos varandra, lyfta upp och erkänna varandra. Då är vi mogna att ta emot folk som vill flytta till våra byar, säger Ann-Christine Ojanlatva, rektor på friskolan i Kangos.

Landsbygden av idag och dess byar är hotade. Enligt Ann-Christine Ojanlatva i Kangos, är enda sättet att utveckla landsbygden att byarna samarbetar och lär sig att gynna varandra. Hon flyttade vid 16 års ålder till en utbildning i Härnösand och kom därefter att bosätta sig i 18 år i Junosuando. Därefter har hon bott i Luleå, Umeå, Skellefteå samt i England.

– Jag har lagt märke till att vi i stort gör samma saker överallt men att vi gör det på olika sätt. Det var nyttigt för mig att vara borta, jag fick jobba med mitt bagage men det gav mig även självdistans, säger Ann-Christine Ojanlatva.

På en konferens kom hon att träffa Lena Ny ström som visade på boken ”Uppskattningskraft – lärande, etik och hälsa”.

Pedagogiska caféer – Jag förstod att man inte behöver ha färdiga lösningar, att tänka färdigt för folk och slå dem på fingrarna. Det går att skapa ett forum där folk får ta plats och prata ihop sig. I skolans värld kan det ske i pedagogiska caféer där föräldrar, personal och elever kommer samman och börjar prata med var andra och i samtalet bygger vi upp förtroendet till varandra, säger Ann-Cristine Ojanlatva.

I stället för att ägna fokus på gamla oförätter ställer hon sig ofta frågor om hur byar som Kangos och Junosuando samt andra byar i Pajala kommun, i olika gemensamma frågor kunde göra gemensamma vinster och stärka varandra.

Identifiera problemen – Att skapa mötesplatser, kalla det för pizzakväll, eller något annat, är ett sätt att bilda nätverk och förtroende mellan många olika människor. Ett vill kor är att det ska vara högt till tak, folk får tänka och säga dumma saker. Då kan vi kanske identifiera problemen och förstå att vi har ett problem att lösa. Om vi ska skapa gemenskap är det där vi ska börja.

För ett år sedan flyttade Ann-Christine Ojan latva tillbaks till sitt föräldrahem i Kangos. Sedan hon 1999 flyttade från trakten har arbetspendlingen ökat markant, vilket enligt henne sliter oerhört på människor och familjer.

– Nu förändras mycket och vi känner positiva vibbar i byarna. Folk vill flytta hit, ha sin utkomst här och det innebär att vi måste öppna upp våra byar för det. När jag pratar med folk i min omgivning kommer det fram att det här är tankar som många människor är havande med. Vi behöver söka igen de gemensamma beröringspunkterna byarna emellan, säger Ann-Christne Ojanlatva.

14

JUNOSUANDO-MAGASINET

Folk kallar oss för pelarilaiset

För ett par århundraden sedan kom två spe lemän gåendes från Värmland till Palokorva. De spelade fiol och presenterade sig som ”pelarilaiset”. – Sedan dess har vår släkt kallats för pelarilaiset (spelemännen), berättar Gunda Hjärtström, som har ägnat tid på att forska om byn där hon har sina rötter, Palokorva, och sätta dess histo ria på pränt.

Gunda Hjärtström berättar att hans far frågade far farsfar, varför han inte lärt sina barn att spela fiol. En mie opeta pellahmaan että huorat nuolee silmät päästä (Jag vill inte lära dem spela så att skökorna slickar ögonen ur deras huvuden), blev hans svar.

– Men det finns synska människor i trakten som säger att de sett ”Pelarin-Janne spela fiol vid kvarnen i Tornefors, säger Gunda Hjärtström.

Gunda Hjärtström växte upp under självhushåll ningstiden. Hon var inte 13 år fyllda då hon ensam stakade båten uppströms Lainioälven.

– Du skulle bara veta hur mycket lax och harr jag drog upp, säger Gunda med eftertryck.

Hon blev arbetstugubarn på arbetsstugan i Juno suando. Mor kom med henne till arbetsstugan och gråtande skildes de åt. Hon var helt ensam, nam net Gunda dög inte på arbetsstugan så hon döptes till Ingeborg. Första dagen i skolan började med en rungande örfil.

Förstörde mitt liv – De förstörde mitt liv, säger Gunda, och medan hon talar om de trakasserier som förekom blir hon upprörd och ledsen.

Vid 20-års ålder träffade Gunda sin man, Karl Karkea och de bosatte sig i Viiksvaara, på andra sidan Torneälven. Hon fostrade tre barn i naturens sköte men för 40 år sedan flyttade Gunda in till cen trala Junosuando.

– Trots att vi fick bära vatten från en kallakälla med ett ok, är mina barn tacksamma för att de fått växa upp i Viiksvaara, berättar Gunda Hjärtström, som blir glad då hon tänker på hur deras liv utveck lat sig.

Det var runt 1970 hon flyttade in till byn och började med att utbilda sig på Komvux. Gunda gick även under tre somrar lerkurser på Sunderby Folk-

– Jag är så nöjd med livet, säger Gunda Hjärtström, som under många år skrivit om Palokorva och tecknat ner dess historia.

högskola, där hon lärde sig dreja.

– Efter det började jag att i Junosuando hålla kur ser i keramik, batik och växtfärjning. De kallade mig för lergumman… – Det är ett tufft och arbetsamt liv jag levt men ett bra liv. Vi frågar henne varför hon tror att hon 2011 var en av de två som blev utsedda till årets Junosuandobo?

Jobbat i det tysta Gunda Hjärtström tror att det är för att hon i det tys ta jobbat mycket för byns och PRO: s bästa. I PRO hade de ingenstans att vara men av kyrkorådet fick man ett kontrakt på gamla prästgårdslängan, som reparerades. När den såldes fick Gunda Hjärtström nys om de nuvarande lokalerna som PRO håller till i. Annat som säkerligen bidragit till utmärkelsen är det faktum att Gunda Hjärtström under många år skrivit om Palokorva och tecknat dess historia.

– Jag är så nöjd med livet och som en pelarilaiset tycker jag om att prata.

Vi hinner avhandla många saker den härförmidda gen vid Gunda Hjärtströms köksbord i. Vi kommer även att föra samtal om ting som av människohand inte ska nedtecknas. Gunde följer med ut till hallen och ur en frysbox plockar hon upp en bullängd som hon bakat, och överlämnar den med varm hand.

JUNOSUANDO-MAGASINET

15

ANNONS

Folk kallar oss för pelarilaiset

Bertil Smedqvist tog över Smedqvist Transport AB, efter sin far. Nu siktar Bertils son Billy Smedqvist på att en dag ta över det anrika familjeföretaget.

Familjeföretag i kraftmätning mot åskan

Ett åskväder slog under förra sommaren ut el ledningarna till Käymäjärvi. Bertil Smedqvist jobbar genom sitt företag Smedqvist Transport AB, vilken hans pappa startade, som underle verantör åt Vattenfall med att ersätta med nya stolpar på ledningen. Hemma jobbar sonen Billy Smedqvist med att reparera en mellanaxel på en av företagets maskiner.

En kraftig åska under förra sommaren, ställde till det ordentligt i Käymäjärvi, norr om Pajala. Här har Bertil Smedqvist varit igång med att byta ut stol par längs efter elledningen. Vi följer med i linjema skinen, en traktorgrävare med både korg och kran. Vidunderliga krafter får maskinen att ta sig fram i stenig och kuperad skogsterräng. Bertil som under de senaste tio åren haft jobb åt Vattenfall, har specia liserat sig på elledningsarbeten. Han har fyra anställ da, två traktorgrävare och två bandgrävmaskiner.

– Vi utför ledningsarbeten i Pajala, Gällivare och Kiruna kommuner, säger Bertil Smedqvist medan maskinen envetet jobbar sig framåt mot den sista av stolparna som bytts ut.

Väntar på klarsignal Bertil Smedqvist väntar på klarsignal, att strömmen är avslagen, innan han hissar upp sig med korgen som sitter i traktorgrävaren och jordar för säkerhets skull ledningarna före stolpen, i riktning mot Käy mäjärvi. Här ska Vattenfall montera in nya gnistgap som fungerar som åskledare. I gnistgapen fäster de en kopparkabel, åskan ska via kopparkabeln ledas ner i marken. Under stolpen ska åsknedslaget fortsätta ut i en kråkfot som är grävd ett par meter under stolpen. Nu är hela byn skyddad för åskan. Bertil Smedqvist förevisar på en av de gamla stolparna, som ligger in till den nya stolpen, hur han med traktorgrävaren ensam klarar av att gräva för stolpen, resa stolpen och gräva igen efter sig. Även hans son Billy Smed qvist jobbar i företaget. Arbetet ser ut att gå smärt fritt även om det ibland inträffar smärre incidenter.

– I går gick en mellanaxel av på en av grävarna. Vi tog hem den och Billy är hemma idag och repar grävaren.

Brukar lösa sig Hemma vid garaget i Junosuando står ytterligare en traktorgrävare. Billy Smedqvist är i färd med att lägga axeln på plats.

– Jodå, det funkar bra att jobba med farsan. Vi har diskussioner men det brukar lösa sig. Han är min chef mellan 7-16. Resten av tiden får han vara min pappa.

Farfar startade familjeföretaget 1961, nu är även Billy delägare i företaget.

– Tanken är att jag ska ta över en dag. Det känns bra att vara i ett familjeföretag med anor. Jag ska förvalta och utveckla det, precis som pappa Bertil har gjort.

Bertil Smedqvist står i bakgrunden och ser på tillfredsställelse hur sonen Billy jobbat med reparati nen av mellanaxeln: – Han lär sig företaget från grunden. Allt som går att repareras ska göras själv.

16

JUNOSUANDO-MAGASINET • • Måndag 9 juli klockan 10 00 . Information från Skogsstyrelsen om vilka stöd du som skogsägare kan få, ekonomiskt som kunskapsmässigt. 00 . Information från Skogsstyrelsen om vilka stöd du som skogsägare kan få, såväl såväl

Din skog – allas vatten

Restaurering av vattendrag? Hur mår laxen? Skogsbruk vid vatten? Nya laxfiskeregler? • Tisdag 10 juli klockan 9 00 – 12 00 . o Medverkande: Stefan Stridsman, Länsstyrelsen & Mikael Nilsson, Fiskmiljö. Tisdag 10 juli klockan 9 00 – 12 00 .

Du skapar framtidens skog!

o Förändrat klimat ger nya förutsättningar, hur ska vi föryngra? Vilka trädslag? Biobränsle?

Du skapar framtidens skog!

o • Onsdag 11 juli klockan 9 00 – 14 00

Har vi någon vinter om 80 år?

Förändrat klimat ger nya förutsättningar, hur ska vi föryngra? Vilka trädslag? Biobränsle? o Onsdag 11 juli klockan 9 00 – 14 00 Torsdag 12 juli klockan 13 00 •

Producera mera!

Visste du att klimatförändringarna kommer att påverka dig? Hur tjäna pengar på klimatförändringarna? Gödsling? Alternativa trädslag? Skötsel för att producera? o Fördjupa dina kunskaper, kurs med kursintyg. o Torsdag 12 juli klockan 13 00 00 – 17 00 Vi finns på Logen i Junosuando och bjuder på lunch till deltagarna tisdag, onsdag och fredag. På torsdag bjuder vi på lättare

Producera mera!

• Erik Henriksson: tel: 0981-22195, e-post: [email protected]

o Fredag 13 juli klockan 9 00 – 17 00 Emma Tillberg: tel: 0978-74685, e-post: [email protected]

Vi finns på Logen i Junosuando och bjuder på lunch till deltagarna tisdag, onsdag och fredag. På torsdag bjuder vi på lättare förtäring. Träffarna och kursen ovan är helt kostnadsfria. Under hela veckan erbjuder vi också gratis rådgivning såväl i fält på din fastighet, som i vårt mobila kontor. Alla är välkomna, även du som inte äger skog! Anmäl dig till ovanstående träffar och boka din rådgivning senast den 4:e juli! Erik Henriksson: tel: 0981-22195, e-post: [email protected]

Emma Tillberg: tel: 0978-74685, e-post: [email protected]

Rune Airijoki: tel: 0970-64347, e-post: [email protected]

JUNOSUANDO-MAGASINET

17

Skolbussen, Volvo Pigg, har Sixten Roshed byggt om till en husbuss, så att han och hustrun Nelly ibland kan smita iväg…

Parkettlejon

och en hejare på att snickra

Sixten Roshed driver Junosuandos äldsta snickeri. Han är även byns äldsta, yrkes verksamma snickare. Varje dag gör han ett skift i Rosheds Snickeri. När det blir frå gan om hans ålder, svarar Sixten Roshed: – Nästa gång fyller jag 80 men i min ålder är det tillåtet att ta sig en tupplur mitt på dagen.

–Jag kan numer välja de jobben som har den bästa leverenstiden, säger snickaren Sixten Roshed.

Sixten Rosheds pappa, Otto, var byggmästare och redan på 1920-talet var han med och byggde flera av de kvarter som utgör Junosuando av idag. 1933 byggde Otto Roshed det stora huset som Sixten och hustrun Nelly nu bor i.

– Det skulle vara stort för det användes som pen sionat. Vi hade alltid fullt med folk och här bod de skogsarbetare, nasare och handelsresanden. Jag minns att jag som liten drog in deras koffertar från gården, säger Sixten Roshed.

Sixten och Nelly Roshed kom att söka sin utkomst i Kiruna, Sixten körde lastbil och buss medan Nelly jobbade i växeln på taxi. Sixten var den femte brodern av sex bröder och tre systrar. Pappa Otto höll hårt om tömmarna så grabbarna kallade honom på skämt för ”chefen”, vilket pappan inte hade något emot. Flyttade hem – 1959 blev ”chefen” sjuk. Eftersom jag stod ho nom nära, blev det på min lott att flytta hem, säger Sixten Roshed.

Byggherren Otto Roshed hade lastbil och inred de ett snickeri hemma, hans tanke var att varva ner som byggentreprenör. Sixten hann gå i lära ett tag, bland annat byggde de en trapp innan pappa Otto 1961 gick bort.

– En av de stora produkterna i mitt snickeri har varit att göra trappor och det gör jag fortfarande. I dagarna ska jag åka till Kiruna för att ta mått och tillverka en yttertrappa på beställning, säger Sixten Roshed.

Kort efter att Otto Roshed avled, gick även Six tens mamma bort och hans yngsta syster omkom i en bilolycka.

– Jag tog hand om pensionatet och började köra skolbussen, men det var många sorgliga och tunga år, minns Nelly Roshed.

Byggboom i Junosuando Under sextiotalet rådde byggboom i Junosuando. I många av byns hus har Sixen lagt sin hand vid inred ning av skåp, hyllor och fönster. I 37 år hade Nelly och Sixten hand om skolskjutsarna och under 14 år hade Sixten även hand om snöröjning för kommunen.

– Det blev tidiga morgnar med snöröjningen så att skolskjutsarna kom iväg klockan 7.00. Efter det jobbade jag dagarna i snickeriet och med glasmäste riarbeten, som jag även hade hand om, säger Sixten Roshed.

Numera är Sixten och Nelly noga med att bringa två månader om vintrarna utomlands, i värmen.

– Det har blivit ett antal resor utomlands. Sex gånger har vi bara luffat runt i Europa, berättar Nel ly Roshed.

Smiter ibland iväg På gården står ”Gröna bussen”, en Volvo Pigg för 22 passagerare som Sixten Roshed byggt om till en rymlig husbuss. Fram till 1992 skjutsade den skole lever från byarna. I den smiter Sixten och Nelly om somrarna ibland iväg och vanligtvis slår de följe i ka ravanen som följer ”Sääskisafaari”. Sixten säger att han fortfarande är ett lejon på dansparketterna.

– Då lämnar jag dörren till snickeriet öppet så att kunderna i byn kan gå in och handla sig spik, skruv el ler list. Ja, hela byggsortimentet är tillgängligt för dem.

Fortfarande kommer beställningar in till Rosheds Snickeri. Sixten har fullt upp, han går in mitt på da gen och tar en tupplur, för att sedan åter gå in i sitt värv, även under helgerna. – Jag har funderat på hur gubben som nästa år fyller 80 år ska hinna med att ta pension. Men idag kan jag välja mellan jobben, jag väljer de jobben som har den bästa leveranstiden, säger Sixten Roshed, finurligt.

JUNOSUANDO-MAGASINET

19 18

JUNOSUANDO-MAGASINET

KRÖNIKA

Doris Tillstam Kaski cyklar bland annat till grillplatserna vid Tä rendöälvsbron och till Torneälvsstrand för att städa och hålla rent.

Folk kallar oss för pelarilaiset

Doris håller rent i byn

Rustad med en låda på pakethållaren, cyklar Doris Tillstam Kaski en gång i veckan till grillplatsen vid Tärendöälvsbron. Här finns soptunnor men oftast hamnar avfallet bredvid. Doris plockar upp burkar, flaskor och håller rent. Hon städar upp även på grillplatsen nere vid Tornestrand.

– Hoppas att även andra tycker det är trevligt, säger Doris Tillstam Kaski.

Året 2009 uppmärksammade Pajala kommun Do ris Tillstam Kaski med ett miljöpris på 2000 kronor och ett diplom, för att hon på sin cykel färdas i Ju nosuando och håller rent runt byn. Pengarna inves terade hon i en ny cykel. – Det är roligt att bli uppmärksammad för det jag gör, säger Doris.

När hon är ute och cyklar är det lite av varje som hamnar i hennes låda på pakethållaren. Mest blir det av burkar och flaskor men en gång hittade hon en hundring å vägrenen. Doris gjorde inget stort besvär att spåra ägaren.

– Nä, den åkte ner i fickan, säger Doris Tillstam Kaski och kopplar på sitt varma leende.

Nere vid Torneälvsstrand städar hon rent runt grillplatsen och runt bänkarna. Doris passar även på att vattna de blommor som finns där.

– Jag är själv så pedant och vill ha det ordentligt omkring mig. Jag hoppas att andra också vill ha det rent och fint i vår by.

Doris Tillstam Kaski hoppar upp på sin röda cy kel och säger att hon nu ska hem och hugga ved.

– Jag har hackat tre skottkärror med ved sedan i morse.

20

JUNOSUANDO-MAGASINET

Med kompass och karta i hand

J ag har jobbat med utveckling av system, verksam het och organisation under 15 år. Under årens lopp har jag sett vad som kännetecknar verksamhet och människor som utvecklas och lyckas. En gemen sam nämnare är att man tar ut riktning dit man är på väg, det är kärnan i all utveckling. Men vad är ett receptet för att utvecklas och att lyckas? Sträng taget handlare det om grunderna till orientering där hörnstenarna är:

Att veta var man startar.

Att veta var målet är.

man ska.

Kontroller och delmål

helt ur kurs.

En kompass.

Det kan verka självklart men vet inte en organisation var de står, kan de inte ta tillvara det som de är bra på så kan de lika lite åtgärda det som de är mindre bra på.

Att arbeta med utveckling utan ett tydligt mål är lika meningslöst som att springa planlöst i en orienteringstävling. Visst, det kan stärka konditionen men man vinner inte. Återigen kan det tyckas som något självklart men förvånande ofta har man inte koll på målet och vart . En karta som beskriver dessa är ett måste för att nå målet. Här gäller att vara strategisk och plocka delmålen i rätt ordning. Det är lätt att ge sig på det som verkar vara roligt eller lätt, men i slutet så blir det ofta fel därför att särintressen och egna agendor gör att man hamnar Slutligt behövs en kompass för att ta sig mellan kontrollerna och delmålen. För en organi sation är det viktigt att kontinuerligt följa upp verk samheten för att säkerställa att de är på rätt kurs mot rätt delmål. Allt ska dokumenteras för att kunna granskas både under och efter genomförandet. Är sedan organisationen öppen för intryck, nya idéer och är prestigelös, där fokus är på helheten och det långsiktiga målet, har de kommit långt på vägen mot en effektiv och lyckad utveckling. Det är viktigare att kraftsamla mot några få delmål och lyckas med dessa än att syssla med kraftsplittring som motverkar organisationen att nå målen. Fram gång föder framgång!

En långsiktig målbild

Kan man se Junosuando som en organisation och kan man använda en liknande metod för att utveckla byn? Svaret är självfallet ja men då måste en långsiktig målbild tas fram för byn som helhet. Hur vill man att byn ska se ut 2020? Så som jag ser det så måste man dela på frågan. Den första är att ta reda på vad som krävs för att byborna ska trivas och utvecklas, den andra är vad de ska göra för att kunna leva i byn, d. v. s, tjäna pengar. Det är dags att vända trenden NU! När jag ser vilken potential som finns i byn och som kan utveckla det som är unikt för Tornedalen är det inte pizza, hamburgare eller thaimat. Vi har en unik miljö och råvaror i form av mat och skog vi kan profilera oss genom. När vi snickrar, bygger och syr, ska vi använda ritningar och mallar från förr i tiden och inte från Gnosjö eller Panduro. Utveckla den tornedalska själen och allt det vackra som finns för att få en profil som gör byn speci ell och konkurrenskraftig och låt italienarna vara proffs på att baka pizzor.

Rune Karkea

JUNOSUANDO-MAGASINET

21

Efter många års HD-feber gav Håkan Hjärtström sig själv 2010 en HD Softtail Standard i femtioårspresent.

Jag kunde längta tillbaks till Afrika

Efter tio år utomland, mestadelen i Afrika, flyt tade Mary Calla och familjen hem till Sverige. Det blev till en början en jobbig tid och det hände att hon längtade tillbaks.

– I ett bra klimat lever man utåt medan man i vårt klimat behöver stänga om sig. Ett av våra barn undrade vad folket i Sverige gjorde efter jobbet då de stängde dörren om sig, berättar Mary Calla, om tiden efter hemkomsten.

Som 13-åring bar det iväg för Mary Calla, som för många andra före henne till realskolan i Kiruna. Därefter blev det Lanthushållsskolan i Öjebyn, en ligt Mary den bästa skolan i hennes liv.

– Det var där jag fick grunderna till mycket som jag har nytta av än.

Vi sitter efter en arbetsdag vid Marys köksbord i Junosuando och tittar ut mot älven som badar i kvällssol. Vi upplever vårens hitintills varmast dag. Marys dotter som bor på Gotland är på besök hos mamma.

– Hon föddes 1969, när vi var bosatta i Pajala. Året efteråt flyttade vi till Svappavaara och bodde i Ormen Långe. Jag jobbade på sjukhuset i Kiruna och min före detta man jobbade i kulsinterverket på LKAB. 1978 fick han erbjudande om att jobba på ett kulsinterverk i Argentina, i Sierra Grand. Här fanns en svenskkoloni och barnen gick i svensk skola i gruvsamhället. Efter Argentinavistel sen var familjen hemma i ett och ett halvt år innan det via LKAB International, bar iväg till ett projekt i en guldgruva i Tanzania, i Afrika. Inom sig hade de ett engagemang, en solidaritetstanke om att hjälpa det afrikanska folket.

Köade efter mat – Min tid gick mestadels åt att stå i köer efter mat och basvaror som tvål, tvättmedel, socker, mjöl och margarin. Det var fattigt och våra barn gick i en mis sionsskola. Jag tror att de fick en annan syn på till varon och på hur bra vi har det här i Sverige, säger Mary Calla.

Efter en tid och efter att ha firat julen hemma i Ju nosuando och i Pajala åkte familjen till Liberia, till en järnmalmsgruva. Malmen bröts i Nimba och skep pades ut i Buchanan, där de kom att bo i sju års tid.

– Vi kvinnor fick inte jobba mot betalning. Det fanns en vävstuga som var öppen varje dag och här jobbade jag som instruktör. De basarer som an ordnades inbringade ganska mycket pengar som vi skänkte till behövande människor. I Afrika behöver man aldrig gå sysslolös om man har hjärtat med sig, säger Mary.

Familjen Calla tillbringade sommaren i en stuga i Lovikka då det var regnperiod i Afrika. 1989 star tade inbördeskriget i Nimba och i oktober samma år flyttade de till Sverige, till Slite på Gotland. Nu startade återanpassningen.

Möten med mäniskor – Jag tyckte att jag för jämnan fick betala räkningar och att svenskarna gnällde så mycket trots att de ma teriellt inte saknade något. I Liberia umgicks vi med andra och hade jämt folk omkring oss. I Slite var det låsta dörrar men det jag bär med mig från Afrika är mötet med mäniskor. Det är en bra erfarenhet i mitt jobb som kostymör på Tornedalsteatern i Pajala där jag ständigt möter nya personer. Alltjämt är möten med människor viktigt och fortfarande formar det mig.

1997 kom Mary och sonen Hampus flyttandes till föräldrahemmet i Junosuando. Hampus Calla började skolan i byn. När radion stod på och det var sändningar på meänkieli, frågade Hampus sin mam ma Mary och det var till Finland de hade flyttat.

– Idag jobbar han som elektriker på YIT i Kiruna. Jag besökte dem igår och jag har fått ett barnbarn som snart är tre månader, säger Mary Calla.

Efter flytten hem till byn kunde Mary åka spark så att håret stod rätt ut. Att som ensamstående kvin na flyta till en by är inte helt lätt.

– Men att få jobb mitt i byn på Statoilmacken, underlättade att åter flyta in i gemenskapen, säger kostymören Mary Calla, vars tankar redan är bort flyktade till Tornedalsteatern premiär den 19 juni, av August Strindbergs ”Kronbruden”, vid Liviöjoki i Erkkheikki.

22

JUNOSUANDO-MAGASINET

Köra HD

med doft av gräs och koskit…

I mitten av maj tar Håkan Hjärtström ut sin HD ur garaget och luftar på den. När han 1970 - som tioåring fick åka på Bert-Görans Rovas BSA 650 Lightning, till Isojärvi och bada, lo vade Håkan Hjärtström sig själv att skaffa sig motorcykel när han blir stor.

Som den förste i Junosuando kom Bert-Göran Rova att 1974 skaffa sig en HD, en Harley Davidson Su perglide. Många gick i hans fotspår och när Åke Joh det 1977 i Umeå skulle köpa sin HD Electra Glide, åkte Håkan Hjärtström med.

– På vägen hem fick jag köra Åkes Harley David son mellan Piteå och Luleå. Då var det riktigt kört, säger Håkan Hjärtström.

Vi går in i garaget och Håkan rullar ut sin HD. Han sätter sig grensle över maskinen som mullrar igång med sitt karakteristiska HD-muller. Känslan är överväldigande, även för en bredvidstående. Med en trasa torkar Håkan bort garagedammet från sin HD.

Via en japanare Trots att Håkan Hjärtström vid det här laget hade fått HD: n i blodet var han tvungen att ta vägen till sin första motorcykel via en japanare, en Kawasaki.

– I början av 80-talet skulle alla i byn ha japanska maskiner. Jag minns att farsan frågade mig om jag tänkt igenom det och hade några körningar. Jo, sade jag och då tyckte även han att det kunde vara lönt, säger Håkan Hjärtström och skrattar gott åt minnet.

1986 var Håkan med till Uppsala och hämtade en Harley Davidson Electra Glide åt en kompis. Han fick köra iväg och besikta HD: n.

– Då beslutade jag mig att det skulle bli en HD. Efter många års HD-feber gav jag mig själv 2010 en HD Softtail Standard i femtioårspresent. Behåller värdet HD: n har sin givna plats i garaget. Det är inte hel ler betungande att äga en HD, den behåller alltid sitt värde. – Jag minns att Åke Johdets HD 1977 kostade 27 800 kronor. De maskinerna betingar idag ett pris uppåt 90 000 kronor, säger Håkan Hjärtström.

Den 26 maj blir det att delta i Pingstrundan, ett motorcykelevenemang som körs genom svenska och finska Tornedalen. Annat på schemat är att delta i Juniscruising under byafesten i Junosuando. Annars kan det vara någon annan HD-kille som ringer och då bär det iväg: – Jag minns att då jag körde japanare så var det ständigt gasen i botten. När jag kör HD: n är det mera av att glida fram och känns doften av gräs och koskit.

JUNOSUANDO-MAGASINET

23

Här ska Alice Videkull i juni ha satt ut blomkål, vitkål och broccoli. Holger Videkull tar inte allvarligt på att grönsaks- och potatislanden den 15 maj ligger under snön.

Här odlas världens bästa grönsaker

Den 15 maj ligger stora snödrivor på vad som om en månad ska var Alice Videkulls frilandsodling ar. Luften vibrerar och här ska alldeles snart prunka och gro av allehanda grönsaker och potatis.

– Nu ser vi fram mot våra ljusa nätter så vi kan producera världens bästa grönsaker, säger Alice Videkull, i Junosuando/Pajala Hushållningssällskap.

Det är tidig förmiddag hos Videkulls, inte bara natu rens fåglar och djur är nypurrade denna vårmorgon. Alice står vi spisen och kokar kola. Hon berättar att Hushållningssällskapet för Norr- och Västerbot ten på sin stämma 2011, tog beslut om att vilande hushållningssällskap ska ingå i närmast aktiva lokala hushållningssällskap.

– Så vi har nu ökat med runt 100 medlemmar när de vilande sällskapen i Pajala, Korpilombolo och Tärendö gått in i Junosuando Hushållningssällskap. Vår nästa utmaning är att få de här sällskapen som upphört med verksamhet aktiva igen, säger ordfö randen Alice Videkull, medan hon rör om i grytan och väntar på termometern ska nå 110 grader.

Blivit bortskämda Holger Videkull tar inte så allvarligt på att snön ligger kvar över grönskaks- och potatislanden och menar att barmarksperioden de senaste 20 åren för längts med en och en halv månad och att vi blivit lite bortskämda. Men han har att göra även om landen just nu ligger under snön. Mellan den 12 och 28 maj är månen på ovan, den försvinner i sin egen skugga.

– Då är dragningskraften störst på allt jordens vat ten, då fäller jag sågvirket och eldningsvirket. När må nen är i nedan är jag som björnen i idet, säger Holger.

Alice hoppas snart ha odlingslådor med blomkål, vitkål och broccoli, i landet. Morötter och palster nackor sår hon när snön smält bort och jorden blir torr.

En explosion – Det är en sådan explosion när sommaren sätter igång här, säger hon.

Det aktiva hushållningssällskapet med säte i Juno suando planerar att sommaren 2012 göra temaresor i länets trädgårdar, det planeras för blomsterexkursi on till Lauttakoski, svampexkursion med smakupp levelse i augusti, en höstmarknad med försäljning av lokalproducerade grönsaker samt diverse aktiviteter för att återaktivera de vilande sällskapen i kommu nens byar.

– Vi vill arrangera ett koutsläpp i Junosuando med en av Sveriges nordligaste bönder. Och under sommarens Byafest, planerar vi ha friskvårdsfrukost som börjar med en promenad, därefter blir det bara nyttigt med nygräddat bröd, müsli, sill och natur ligtvis färska grönsaker, säger Alice Videkull.

När hon så på hösten skördat vitkål producerar hon minst 1000 kåldolmar fyllda med älgfärs.

– Jag lovar att det är åtgång på dem, säger Alice Videkull.

24

JUNOSUANDO-MAGASINET

Folk kallar oss för pelarilaiset

Här på ”Gunders ängar” landade ett tiotal sädgäss, bara ett par timmar efter fotograferingstillfället, meddelar Henrik Solhed.

Tankar om en naturpark tar form

Många som Henrik Solhed kommit i kontakt med i Luleå, har sagt: ”Aldrig mer Junosuando. Jag har dödat mygg i flera timmar medan gubben fiskat”.

– Det behövs ett varierat utbud. En djurpark med fågelskyddsområden kan vara sådant. Dessutom är djur- och fågelintresserade mygg tåliga, säger Henrik Solhed, vars visioner om en naturpark i Junosuando börjar ta form.

I Junosuando smider Henrik Solhed på planer om en naturpark, en djurpark tillsammans med Viiksvuo pio och Viiksjärvi fågelskyddsområden. Genom det 500 ha stora området, från Torneälven längs efter Kangosvägen, på Nuuksujärvisidan, slingrar sig en trolsk bäck, i området finns djupa skogar och myrar samt gamla kärrvägar som med enkla medel kan gö ras om till gångstigar.

– Nu har turister väg 395 och Kangosvägen att promenera på. I en naturpark har de chansen att träffa på djur i vilt tillstånd och se fåglarnas häck ningsplatser.

Tanken är att jagade djur och fåglar fredas och att endast slickstenar läggs ut. Hjärtat i djurparken är marken runt viken. Här finns bland annat rådjur. En älg med kalv samt en ren med kalv, har varit syn liga i området.

De flesta positiva – Jag har talat med många markägare. Fyra älg jaktlag finns inom området. De flesta är positiva till tanken om en naturpark och har gett sitt bifall till den.

I Viiksjärvi är tanken att bygga ett fågelskåd ningstorn. De häckande tranorna brukar flyga ner mot Viiksvuopio, en vik i Torneälven. Här finns även sångsvan, knipor och vadare. På Gunders ängar, i hörnet mot Kangos- och Nukksujärvivägen, finns gott om grågås, kanadagås och sädgås.

En annan som med liv och lust delar arbetet för en naturpark är Anders Fors. Hans pappa ägde en stuga, Adolfs slåtterkoja i Saadio som i upprus tat skick, enligt Henrik, vore en sevärdhet. Henrik Solhed har själv en timring som han rustar, besökare ska ha möjlighet att stanna upp i hans ”Viikskojan” för kaffe.

Björn i markerna – Kojan i Erokanjänkkä kunde kallas ”Trankojan”, här kan man nästan alltid vakna till tranors tutande. Junojokikojan kunde kallas ”Björnkojan” eftersom björnar under varje sommar varit synliga där, säger Henrik Solhed Annat är att skogen i en naturpark bör brukas med försiktighet. Skogsstyrelsen har speciella bidrag till mångfaldsbefrämjande skogsbruk. Skotertrafik ska ske efter skoterleder som iordningsställs av sko terklubben. Även dammen vid Viiksjärvi bör rustas upp. Ett flertal av åtgärderna är bidragsgrundande.

– Ideella insatser blir nödvändiga. Varje intressent och markägare kan själv hitta på aktiviteter i ”Saadio naturliga djurpark”. Efter att ha förankrat detta hos samtliga berörda blir nästa steg att formalisera visio nerna och bilda en styrgrupp som kan ansöka om be hövliga medel till en naturpark säger, Henrik Solhed.

JUNOSUANDO-MAGASINET

25

ANNONS

Karin Fors har virkat cirklar som hon sedan sammanfogar till en väska, på Elvans Hantverkscenter i Junosuando.

Hantverkscenter är ett nav i byn

Karin Fors slinker ofta ner efter jobbet som kontorist, till Elvans Hantverkscenter för att pyssla och hålla uppe sin sociala kvalitet. – Det är fantastiskt att Junosuando har ett sådant här Hantverkscenter, ett människocenter som blivit ett nav i byn, säger Karin Fors.

Oftast när Karin Fors slutar sitt jobb på skolan går hon förbi Elvans Hantverkscenter. Här träffar hon människor, inte minst turister från hela världen.

– Med Aurora Retreats vintergäster brukar vi ha ett internationellt hantverkscafé. Det är fantastiskt att vi har ett sådant här ställe, säger Karin Fors, som förra veckan börjad virka på runda cirklar som går att sy ihop till väskor, en del syr baskrar av dem. – Jag ska sammanfoga mina cirklar till en väska och skicka den till mina barnbarn som bor i Stock holm.

Karin Fors virkar även mormorsfiltar och tycker om att väva och mår bra av att skapa med sina egna händer. Hon glömmer bort omvärlden och är i en egen värld då hon har något för händerna.

– Skaparkaraften finns i mina händer, mamma och mormor var handarbetsmänniskor och på den vägen är det, säger Karin Fors.

Hon vistas mycket ute i naturen, fotografering är ett annat intresse som Karin har. Men skaparandan hittar hon å Elvan.

– Vi är lyckligt lottade med att ha 11: an mitt i byn. Det här är en lokal för alla, unga som gamla, säger Karin Fors.

26

JUNOSUANDO-MAGASINET

13-15 juli Laxfisketävling i världsklass

Fredag 13 juli

17.00 Kansliet öppnas. Tävlande kan hämta nummerlapp 18.30 Metartävling för barn t.o.m. 16 år 19.00 Tävlingen startar 21.00 Pub i serveringslokal med Minewalk från Gällivare

Söndag 15 juli

12.00 - 16.00

Kulturdag på Hembygdsmuséet

Caféet är öppet hela dagen Operasångerskan

Carina Henriksson

underhåller Smeden

Anders Skoglind

smider och säljer sitt smide

Richard Tellström

, doktor i måltidskunskap, från Grythyttan medverkar

Skogsdagar i Junosuando Kunskap & stöd för dig & din skog

• Måndag 9 juli klockan 10 00 . Information från Skogsstyrelsen om vilka stöd du som skogsägare kan få, ekonomiskt som kunskapsmässigt. såväl Arrangör Kangos FVO, Kangos IK och och Kangos Hembygdsförening. Medarrangör för Tidresan är Med reservation för eventuella ändringar i programmet. Tiderna är ungefärliga och ändringar kan förekomma. Programansvarig är Lars Ylvin 070-315 25 93

Din skog – allas vatten

• Restaurering av vattendrag? Hur mår laxen? Skogsbruk vid vatten? Nya laxfiskeregler? o o Tisdag 10 juli klockan 9 00 – 12 00 . Medverkande: Stefan Stridsman, Länsstyrelsen & Mikael Nilsson, Fiskmiljö.

Du skapar framtidens skog!

• Förändrat klimat ger nya förutsättningar, hur ska vi föryngra? Vilka trädslag? Biobränsle? o Onsdag 11 juli klockan 9 00 – 14 00

Har vi någon vinter om 80 år?

• Visste du att klimatförändringarna kommer att påverka dig? o Allmän information om klimatförändring samt tipsrunda med fina priser 00

junosuando 375 år och magasinet produceras i samverkan

• o

:

Torsdag 12 juli klockan 13 Hur tjäna pengar på klimatförändringarna? Gödsling? Alternativa trädslag? Skötsel för att producera? o Fördjupa dina kunskaper, kurs med kursintyg. o Fredag 13 juli klockan 9 00 – 17 00 Vi finns på Logen i Junosuando och bjuder på lunch till deltagarna tisdag, onsdag och fredag. På torsdag bjuder vi på lättare förtäring. Träffarna och kursen ovan är helt kostnadsfria. Under hela veckan erbjuder vi också gratis rådgivning såväl i fält på din fastighet, som i vårt mobila kontor. Alla är välkomna, även du som inte äger skog! Anmäl dig till ovanstående träffar och boka din rådgivning senast den 4:e juli! Erik Henriksson: tel: 0981-22195, e-post: [email protected]

Emma Tillberg: tel: 0978-74685, e-post: [email protected]

Rune Airijoki: tel: 0970-64347, e-post: [email protected]

aLskog samt : junosuando bygg ab , roger roshed bygg , pub 395 , LappLand Light & siLence , 11: an hantverkscenter

Konstnär; Birgit Karkea Junosuando och numera boende i Sparreholm