Transcript Länk till uppsats

Institutionen för neurobiologi,
vårdvetenskap och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet, 120 p
Omvårdnad, 51-60 p
Examensarbete C-nivå, 10 p
Vårterminen 2007
_________________________________________________________________________
Föräldrars upplevelser av att vårda sitt
nyfödda barn med kängurumetoden
Parents’ experiences of caring for their infants with
kangaroo care
Författare: Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Institutionen för neurobiologi,
vårdvetenskap och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet, 120 p
Omvårdnad, 51-60 p
Examensarbete C-nivå, 10 p
Vårterminen 2007
Föräldrars upplevelser av att vårda sitt nyfödda barn med
kängurumetoden
Sammanfattning
Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa föräldrars behov och upplevelser i samband
med att de vårdade sitt nyfödda barn med kängurumetoden, samt sjukvårdspersonalens
betydelse vid implementering av metoden. I bakgrundsdelen beskrevs vilken inverkan
metoden hade på barnet, bland annat att det verkade lugnande, stabiliserade vitala parametrar
och hjälpte till vid temperaturreglering. Materialet är i huvudsak inhämtat genom granskning
av omvårdnads-vetenskapliga artiklar som stämde överense med studiens syfte. Det centrala i
studien har varit föräldrars användning av kängurumetoden ur deras perspektiv. I resultatet
framkom att föräldrarna kände stort behov av delaktig personal som var positivt inställda till
metoden samt att miljön på avdelningen främjade känguruvård. Samtliga föräldrar i de
analyserade studierna poängterade behovet av konkret och lättförståelig information samt
handfast hjälp under vårdandet. Föräldrarna kände att de gjorde nytta för sitt barn samtidigt
som de lärde känna och knöt an till varandra. Hos det fåtalet föräldrar som valde att inte
använda kängurumetoden var orsaken ofta att de kände en rädsla över att skada sitt barn.
Annan återkommande orsak var att sjukhusmiljön ansågs alltför stressig och opersonlig. I
resultatdiskussionen belystes föräldrars behov av stöd och information samt personalens
delaktighet. Diskussionen fördes med stöd av Wright, Watson och Bells (1996/2002) teori om
närståendeperspektiv samt hur föräldrarna kan bli delaktiga i vården.
Nyckelord: Kängurumetoden, Föräldrar, Information, Stöd, Behov, Upplevelser, Omvårdnad
1
Institutionen för neurobiologi,
vårdvetenskap och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet, 120 p
Omvårdnad, 51-60 p
Examensarbete C-nivå, 10 p
Vårterminen 2007
Parents’ experiences of caring for their infants with
kangaroo care
Abstract
The aim of this literature review was to illuminate parents’ needs and experiences when using
kangaroo care for their infants, as well as the significance of the health care personnel when
implementing the method. In the background it was described which effects the method had
on the infant, for example it was calming, and it stabilized vital parameters and helped the
infant regulate temperature. The material was mainly acquired from nursing research articles
whose result comport with the aim of this study. The central theme in this study has been
parents’ use of kangaroo care from their perspective. The findings showed that the parents felt
the needs of participating staff that had a positive attitude towards the method, and also that
the environment facilitated kangaroo care. All the parents in the analyzed studies stressed the
need of information that was concrete and easy to grasp, as well as assistance during the
tending of their infant. The parents felt that they were doing something important for their
child at the same time as they were bonding to each other. The few parents that chose not to
use kangaroo care often had a fear of hurting their infant. Another recurred cause not to use
the method was that the parents felt the hospital environment to uncomfortable to exert
kangaroo care in. In the discussion of the results the parents’ needs of support, information
and the participation of personnel was illuminated. The discsussion was conducted with the
support of Wright, Watson and Bells’ (1996/2002) theory on “perspectives of kindreds” and
how parents can become participants in the nursing of their infant.
Keywords: Kangaroo care, Parents, Information, Support, Need, Experience, Nursing
Innehållsförteckning
Inledning.......................................................................................................... 1
Bakgrund.......................................................................................................... 1
Kängurumetoden.......................................................................................................... 1
Känguruvård av för tidigt födda barn .......................................................................... 2
Effekter av kängurumetoden........................................................................................ 2
Föräldrarnas användning av kängurumetoden............................................................. 3
Teoretisk anknytning ...................................................................................... 3
Problemformulering........................................................................................ 5
Syfte .................................................................................................................. 5
Material och metod ......................................................................................... 5
Datainsamling............................................................................................................. 5
Dataanalys .................................................................................................. 6
Etiska aspekter........................................................................................................... 6
Resultat............................................................................................................. 7
Introduktion av metoden.............................................................................................. 7
Föräldrarnas behov av delaktig personal ..................................................................... 7
Föräldrarnas upplevelser och erfarenheter................................................................... 8
Föräldrarnas upplevelser av hinder för kängurumetoden .......................................... 10
Diskussion....................................................................................................... 10
Metoddiskussion....................................................................................................... 10
Resultatdiskussion ................................................................................................... 11
Personalens förhållningssätt för att skapa delaktiga föräldrar ................................... 11
Betydelsen av att urskilja problem............................................................................. 12
Betydelsen av att undanröja hinder............................................................................ 12
Slutsats............................................................................................................ 14
Referenslista................................................................................................... 15
Bilaga 1: Matris .................................................................................................................. 17
Bilaga 2: Tabell: Artikelkodning......................................................................................... 22
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Inledning
Vi har valt att fördjupa oss kring omvårdnadsmetoden känguruvård, då vi tycker att det verkar
vara en omvårdnadsmetod som med enkla hjälpmedel vårdar barnet samtidigt som den stärker
kontakten mellan föräldern och barnet. Känguruvård grundar sig på något som är bland det mest
naturliga för alla levande individer, att vara nära. Metoden innebär att en vuxen person, oftast
modern, håller det nyfödda barnet hud mot hud mot sin överkropp i så kallad känguruställning.
Detta innebär att barnet är placerat på mage i en upprätt position mellan förälderns bröst och med
ena örat mot förälderns hjärta. Barnet är endast iklätt en blöja och en tunn mössa, och för att ej
avleda värme så ligger barnet antingen innanför förälderns kläder eller är täckt av en filt (Dodd,
2005). Vi är nyfikna på hur kängurumetoden används, vilka för- respektive nackdelar den har
samt hur föräldrarna uppfattar och barnen reagerar på den. Vår förhoppning med detta arbete är
att få en fördjupad förståelse och insikt i denna omvårdnadsmetod, som vi tror är användbar på
många områden inom barnsjukvården.
Bakgrund
Kängurumetoden
Dagens känguruvård föddes på 1970-talet och har sitt ursprung från Bogota i Colombia. Det
rådde då brist på personal och kuvöser vilket gjorde att neonatalavdelningen tvingades komma
på en annan metod för att barnen skulle hålla jämn temperatur. Lösningen blev att föräldrarna
fick agera som kuvöser. Denna nödlösning visade sig fungera väl och kängurumetoden var född
(Dodd, 2005; Feldman, 2004). Kängurumetoden kan ingå som en del i NIDCAP (Neonatal
Individualized Developmental Care and Assessment Program), vilket är en interventionsmodell
med syfte att stimulera för tidigt födda barn. Skillnaden mellan kängurumetoden och NIDCAP är
fokuseringen på olika komponenter i vårdandet. NIDCAP fokuserar på att kartlägga barnets
beteende för att kunna ge individuellt utformad vård med de stimuli som just det barnet klarar av
att hantera. Kängurumetodens syfte är mer inriktat på kontakten mellan föräldrar och barn samt
på stöd till amning. Kängurumetoden används dock oftast helt fristående (Statens Beredning för
medicinsk Utvärdering, 2006).
För alla barn som föds, oavsett födelsevecka, ger kängurumetoden ofta positiva effekter. En av
de huvudsakliga komponenterna i känguruvård är att barnet under sin första levnadsmånad vistas
så mycket som möjligt hud mot hud med sina föräldrar. Om barnet är för tidigt fött bör det
vårdas hud mot hud minst till motsvarande graviditetsvecka 41. Allra bäst effekt gav
känguruvård när den inleddes direkt efter förlossning. Att barnet behövde assisterad andning
med hjälp av exempelvis syrgas eller CPAP, sondmatades eller hade kanyler och dropp var inget
hinder för användande av kängurumetoden (Dodd, 2005; Doyle, 1997; Feldman, 2004).
Indikationer för att använda känguruvård som omvårdnadsmetod kunde vara när tillräcklig
standardutrustning för neonatalvård inte fanns att tillgå (t.ex. kuvöser), för att öka kvaliteten på
mor-barn-interaktionen och för att främja lyckad och fri amning. En ytterligare indikation kunde
vara när all neonatalvård var given och barnet klarade sig utan specialvård (Charpak, RuizPeláez, Figueroa de C & Charpak, 2001). Känguruvården klassificerades ofta i fyra faser som
byggde på hur fort efter förlossningen metoden startades. Den första fasen var mycket tidigt –
barnet lades hud mot hud så fort det kommit till världen, direkt inne på förlossningsrummet.
Sedan följde tidigt – inom 30-40 minuter efter förlossningen, så snart som möjligt efter att man
sett att barnets vitala parametrar var stabila, medel – inom sju dagar postnatalt, efter att tidig och
akut intensivvård givits. Till sist följde sent – någon gång efter dag sju postnatalt, då mer
omfattande intensivvård krävts till en början (Dodd, 2005).
1
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Känguruvård av för tidigt födda barn
Redan under graviditeten byggde föräldrarna upp förväntningar på hur livet efter förlossningen
skulle komma att se ut. Dessa förväntningar slogs ofta i spillror när de fick ett för tidigt fött barn
(barn fött innan 37:e graviditetsveckan), och blev ofta mycket stressande för föräldrarna. I de fall
då föräldrarna blev separerade från sitt barn direkt efter förlossningen upplevdes detta ofta
traumatiskt. De fick ej chansen att hålla sitt barn, och detta har i flera fall visat sig försvåra och
förlänga skapandet av en god relation till varandra. Detta problem har uppstått mer sällan i de
fall där separation undveks (Anderson et al., 2003). Tidig separation från föräldrarna har visat sig
kunna orsaka svårigheter med social samvaro, stresshantering, koncentration och inlärning
senare i livet (Feldman, 2004).
Då barnet föds är det viktigt att det håller en stabil kroppstemperatur, vilket det fullburna barnet
själv kan reglera i motsats till det för tidigt födda. Låg kroppstemperatur var ett stort problem hos
dessa barn och en vanlig orsak till plötslig död. Temperaturavvikelser var viktiga tecken på
sjukdom. Det har visat sig att moderns omvårdnad under den första kritiska perioden hade en
avgörande effekt för barnets överlevnad. Genom att använda sig av kängurumetoden så hölls
dennes kroppstemperatur stabilare än i kuvös. Under de perioder då barnet låg hud mot hud med
föräldern, noterades högre temperatur både perifert och invärtes, jämfört med kuvösvård
(Fransson, Karlsson & Nilsson, 2005). Det har dock i en annan studie visat sig att barnets
invärtes kroppstemperatur var den samma i kuvös som vid känguruvård, endast skillnad i den
perifera temperaturen kunde ses (Ludington-Hoe, Nguyen, Swinth & Satyshur, 2000).
Effekter av kängurumetoden
Då barn fått ligga hud mot hud hos en av sina föräldrar har tydliga skillnader noterats både
beteendemässigt och fysiskt. De blev lugnare och mindre skrikiga, andades mer regelbundet,
syresatte sig bättre samt hade inte lika stora variationer i hjärtfrekvensen som traditionellt
vårdade barn (Dodd, 2005). För att känguruvården skulle ge god effekt förutsatte detta att den
vårdande föräldern var lugn och avslappnad (Gray, Watt & Blass, 2000; Lai et al., 2006). Att
vårda sitt barn med kängurumetoden har visat sig öka frisättningen av hormonet oxytocin hos
modern. Oxytocinet fungerade som ett ”lugn-och-ro-hormon” samt ökade produktionen av
bröstmjölk. Detta kan vara en av förklaringarna till att kängurumetoden hade en lugnande
inverkan även på mödrarna (Feldman, Eidelman, Sirota & Weller, 2002). I en studie där musik
spelades samtidigt som känguruvård utfördes, visade det sig att musiken hade en lugnande effekt
på föräldern och därmed även på barnet. Detta var ett mycket bra sätt att lugna oroliga pappor
som vårdade sitt barn med kängurumetoden, då dessa inte har någon fysiologisk hormonell hjälp
att komma ”till ro” (Lai et al., 2006).
Tidig introduktion av kängurumetoden resulterade ofta i lyckad och tillräcklig amning, färre
antal infektioner samt att familjen ofta kunde gå hem tidigare än icke känguruvårdade barn från
eftervårdsavdelningen (Charpak et al., 2001; Doyle, 1997; Feldman, 2004). Andelen fall av
plötslig spädbarnsdöd har visat sig vara lägre i grupper av barn som vårdats med
kängurumetoden, jämfört med traditionellt vårdade barn. Detta kunde förklaras med att föräldern
hela tiden kände barnets hjärtljud och andningsrörelser och snabbt kunde reagera om något
avvikande inträffade. Kängurumetoden har också visat sig bidra till att för tidigt födda barn har
haft en snabbare viktuppgång, vilket kunde förklaras med att barnet haft fri tillgång till
mammans bröst. Förutom ovannämnda positiva effekter som denna metod gav, har studier även
visat att känguruvård var ett ekonomiskt lönsamt alternativ till dagens tekniskt inriktade
spädbarnsvård (Charpak et al., 2001; Doyle, 1997).
2
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Användande av kängurumetoden inför hälstick på barn har visat sig ha god analgetisk effekt.
Barnets hjärtaktivitet och andningsfrekvens ökade endast marginellt, dessutom grät och
grimaserade barnet betydligt mindre. Ett antal av barnen sov igenom hela proceduren. Det visade
sig att den viktigaste aspekten för att förmedla god analgetisk effekt till barnet var att den som
höll barnet var lugn och avslappnad. I de fall där föräldern spände sig märktes knappt effekt av
att kängurumetoden använts (Gray et al., 2000; Ludington-Hoe, Hosseini & Torowicz, 2005).
Det visade sig att närhet med en trygg person, amning och att känna doften av sin förälder
motverkade nociceptivt smärtstimuli och verkade lugnande på barnen. Detta beroende på att var
och en av dessa smärtstimulinedsättande metoder använde olika neuron och
transmittorsubstanser för att reducera smärta och spara på barnets energireserver (Gray et al.,
2000). Av betydelse i dessa studier har varit att barnet vistats minst 15 minuter hud mot hud
innan sticket, för att metoden skulle ha god analgetisk effekt (Gray et al., 2000; Ludington-Hoe
et al., 2005).
Föräldrarnas användning av kängurumetoden
Föräldrar som blivit instruerade i kängurumetoden direkt efter förlossningen hade sitt barn i
famnen dubbelt så mycket som övriga föräldrar. Det som oftast avbröt hud mot hud kontakten
mellan föräldrar och barn var omgivande störningar, till exempel att anhöriga kom på besök till
BB. En annan vanlig orsak till att hud mot hud kontakten avbröts var att föräldrarna ville se sitt
barns ansikte och ögon, vilket kan vara svårare vid känguruvård. Att se sitt barns ansikte var ett
värdefullt sätt för föräldern att göra sig bekant med sitt nyfödda barn (Anderson et al., 2003).
Föräldrarna såg ofta vårdpersonalen som ”experter” på hur för tidigt födda barn skulle vårdas.
Därför var det viktigt att vårdpersonalen var kunniga inom sitt område och hade en vilja att lära
ut. Men att implementera kängurumetoden kan vara svårt i vår kultur, beroende både på vad
föräldrarna är villiga att göra samt på personalens förmåga att ge det stöd som krävs. Att använda
sig av kängurumetoden är ett sätt att humanisera den annars mycket tekniska neonatalvården
(Anderson et al., 2003; Charpak et al., 2001; Ludington-Hoe et al., 2005).
Teoretisk anknytning
Den teoretiska anknytningen i denna litteraturöversikt utgår från Wright, Watson och Bells
(1996/2002) teori om närståendeperspektiv och hur föräldrarna görs delaktiga i vården. För att
kunna integrera familjen i vårdandet krävs det att sjukvårdspersonalen lägger grunden för detta
och skapar de förutsättningar familjen behöver. Alla människor har olika föreställningar som styr
deras handlande och tankegångar. Med föreställningar menar man ofta individens sanning om en
subjektiv verklighet som påverkar dennes psykiska funktionsförmåga. Sjukvårdspersonal har till
uppgift att skapa sammanhang för familjen som kan underlätta en förändring av deras
föreställningar kring den drabbade familjemedlemmen. Genom att en relation skapas mellan
sjukvårdspersonal och familjen, ges personalen möjlighet att bekräfta och berömma vilket
stärker familjens kompetens och föreställningar om sig själva. Första mötet mellan personal och
familj är en viktig process då det är där som grunden för relationen skapas. Man ska som
personal vid detta möte skapa en struktur för det kommande samarbetet då en fast struktur ofta
minskar rädslan för det okända. Då grunden i relationen är lagd finns möjligheten att utforska
och klargöra vilka problem familjen anser sig ha. Genom att tillsammans med personalen våga
definiera problemet tas även ett stort steg mot problemets lösning. Problemet kan ofta vara en
rädsla att försämra tillståndet hos den drabbade familjemedlemmen. Om eventuella hinder för
deltagande i vården inte framkommer är de omöjliga att lösa och förändringen av
föreställningarna kan inte ske. Dessa hinder bör personalen försöka lösa, men kräver ofta ett stort
kunnande och tålamod. Wright, Watson och Bell delar in ovanstående förutsättningar för
3
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
föräldradelaktighet i de tre begreppen Personalens förhållningssätt, Urskiljande av problem samt
Undanröjande av hinder (Wright, Watson & Bell, 1996/2002).
Att ha ett närståendeperspektiv innebär att se situationen utifrån de berördas synvinkel, vilka i
denna studie är föräldrarna till det nyfödda barnet. Att vara förälder tillika närstående till ett barn
medför att ha en viktig roll vid sjukdom och behandling samt en eventuell påverkan på barnets
hälsa och välbefinnande i både positiv och negativ riktning. Att ha ett närståendeperspektiv vid
vård av spädbarn kan därför vara till stor hjälp då förälderns välbefinnande är av vikt för barnets
välmående (Wright et al., 1996/2002).
Begreppet närstående definieras av varje enskild individ och innebörden i ordet kan variera stort
mellan olika personer. Generellt kan man säga att familj och närstående definieras som en grupp
människor som binds samman av starka emotionella band. Dessa känner samhörighet och är
ömsesidigt engagerade i varandras liv samt har en långvarig relation. Det är inte nödvändigtvis
blodsband som avgör medlemskap i en familj, utan en familj består av dem som säger sig tillhöra
den (Kirkevold & Strømsnes Ekern, 2001/2002; Wright et al., 1996/2002).
Olika familjer har varierande behov av omvårdnad beroende på situation, sjukvårdsbehov samt
vilken fas i livet de befinner sig. Det är viktigt att sjukvårdspersonal skapar sig en uppfattning
om familjens påfrestningar, både nuvarande och sådana som eventuellt kan finnas med sedan
tidigare. Detta för att kunna anpassa nivån av stöd utifrån de närståendes behov. Alla familjer har
egna resurser så som självtillit, kunskaper, färdigheter, samhörighet, flexibilitet och
kommunikationsförmåga i olika grad. Dessa används för att hantera och uthärda situationen.
Sjukvårdspersonal behöver ofta hjälpa familjen genom att påminna om dessa inre resurser som
de besitter. Familjen behöver i många fall hjälp att hitta en balans mellan den dagliga
livsföringen (det som sker runt omkring oavsett om de har en vårdbehövande närstående eller ej)
och den nya livssituationen som nu uppstått i och med den nye medlemmens vårdbehov. Att
familjen anpassar sig efter den uppstådda situationen är resultatet av familjens ”copingprocess”,
den ofta omedvetna anpassningsprocess familjemedlemmarna genomgår för att skapa sig
personliga förutsättningar för att bemästra situationen (Wright et al., 1996/2002). Att vara
närstående i en vårdsituation är ofta en krävande uppgift. Det är viktigt att tillåta sig att ”ta paus
från” situationen och tillbringa tid med sig själv eller andra i en ”frisk miljö”. Med frisk miljö
menas en plats utanför sjukhusområdet (Kirkevold & Strømsnes Ekern, 2001/2002).
Att sjukvårdspersonal fortlöpande ger närstående korrekt och anpassad information om barnets
tillstånd, prognos och behandling är viktigt. Det gäller också att personalen har rutiner och
riktlinjer för den information som ges. All personal ska framföra likvärdig information och inte
ge information som strider mot det som föregående personal sagt. Att lära ut betyder inte
nödvändigtvis att den närstående lärt sig något. Men de har delgivits informationen och kan
lättare deltaga i omvårdnaden, om än fortfarande i behov av personalens stöd och hjälp
(Kirkevold & Strømsnes Ekern, 2001/2002; Wright et al., 1996/2002).
Att få en nyfödd som kräver mycket vård kullslår ofta föräldrarnas förväntningar och
förhoppningar. Istället för ett friskt och fullgånget barn har de fått ett barn som kräver tid och
kraft utöver det normala. Föräldrarna upplever ofta besvikelse, förtvivlan och en känsla av
hjälplöshet. Därför är det viktigt att även ha föräldrarna i fokus vid vård av barn. Om föräldrar
utesluts från omvårdnaden av sitt barn, trots att de vill och kan deltaga, kan detta upplevas
mycket påfrestande. Att inbjuda föräldern till omvårdnaden av sitt barn gör denne delaktig och
till en naturlig samarbetspartner för sjukvården (Kirkevold & Strømsnes Ekern, 2001/2002).
4
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
I denna litteraturöversikt om känguruvård som belyses ur de närståendes perspektiv används den
teoretiska anknytningen som stöd för att resonera kring det framkomna resultatet i
resultatdiskussionen. Ur Wright, Watson och Bells (1996/2002) teori kring ”Familjefokuserad
omvårdnad” har delen som belyser hur närstående (i denna studie föräldrarna) involveras i
vårdandet valts. Resultatdiskussionen har strukturerats utifrån deras tre begrepp Personalens
förhållningssätt, Urskiljande av problem samt Undanröjande av hinder, vilka enligt Wright,
Watson och Bell (1996/2002) är de som fokuserar på att involvera anhöriga i vårdandet. Hänsyn
har även tagits till närståendeperspektivet i resultatredovisningen då materialet helt fokuserat på
föräldrarnas situation.
Problemformulering
Studier visar att kängurumetoden har positiva effekter för både förälder och barn. I Sverige tycks
det dock vara sparsamt dokumenterat kring användandet av metoden, vilket kan bero på att den i
stor omfattning ses som en naturlig del av interaktionen mellan förälder och barn och inte som en
konkret omvårdnadsmetod. Det är därför av intresse att ta reda på vilka behov och upplevelser
föräldrar i andra länder rapporterade att det hade då de vårdade sitt nyfödda barn med
kängurumetoden. Detta för att förtydliga metodens effekter och belysa dess vikt inom
barnsjukvården. I denna litteraturöversikt fokuseras på föräldern som närstående vid användande
av kängurumetoden.
Syfte
Syftet med denna litteraturöversikt är att belysa föräldrars behov och upplevelser i samband med
vårdande av sitt nyfödda barn med kängurumetoden, samt sjukvårdspersonalens betydelse vid
implementering av metoden.
Material och metod
Denna studie är utförd som en litteraturöversikt vilket innebär att författarna har samlat
information för att skapa sig en överblick inom ett ämnesområde. Litteraturöversikten har
genomförts i ett antal steg där författarna började med att söka och välja vetenskapliga artiklar
vars resultat överensstämde med studiens syfte (Backman, 1998).
Datainsamling
De sökord som användes i litteraturöversikten valdes då de fokuserade på studiens syfte samt
stämde överens med den valda teoretiska anknytningen. Sökorden hämtades utifrån MeSHtermer samt svensk-engelska lexikon. Sökorden kombinerades och sökningar gjordes i
databaserna PubMed och Cinahl, vilka är två breda databaser som innehåller
omvårdnadsvetenskaplig forskning samt är lättnavigerade. De begränsningar som använts var att
artiklarna inte fick vara äldre än 10 år för att utesluta förlegad fakta kring problemområdet och
istället få fram den senaste forskningen (Forsberg & Wengström, 2003). En ytterligare
begränsning var att barnen i de studier som valdes skulle vara födda efter graviditetsvecka 32
(detta beroende på att i denna litteraturöversikt har fokus önskats hålla kring förhållandevis
friska barn). Sökorden resulterade i ett stort antal träffar, dock sållades flertalet artiklar bort då
abstract lästs eftersom dessa visade sig inte fokusera på denna studies syfte. De artiklar som
valdes var publicerade på engelska samt fanns tillgängliga i elektronisk form. Vid artikelurvalet
lästes titel och abstract, därefter bestämde författarna gemensamt om artikeln var relevant för
litteraturöversikten. Då studierna lästes i sin helhet kontrollerades även att dessa var
5
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
vetenskapligt utformade utifrån Backmans (1998) modell som beskriver vilka komponenter som
ska ingå för att artikeln ska betraktas som en vetenskaplig publikation. Totalt lästes 13 stycken
artiklar i sin helhet varav 3 stycken valdes bort på grund av att de inte uppfattades väsentliga för
litteraturöversikten, då dessa ej överensstämde med studiens syfte. Tabellen nedan redovisar de
10 stycken artiklar som slutligen valdes till resultatredovisningen.
Tabell: Datainsamling
Databas
Sökord
PubMed
Cinahl
1. Kangaroo care, Information, Nursing
2. Kangaroo care, Support
3. Kangaroo care, Parents, Education
4. Kangaroo care, Parents, Support, Need
1. Kangaroo care, Support
2. Kangaroo care, Parents
3. Kangaroo care, Experience
Antal
träffar
5 st
91 st
15 st
3 st
25 st
14 st
32 st
Antal
valda
1 st
3 st
2 st
1 st
1 st
1 st
1 st
Dataanalys
De valda artiklarna lästes och granskades av författarna samt sammanställdes i matrisform (se
Bilaga 1). Författarna läste artiklarna på åtskilda håll. Återkommande ord och meningar som
överensstämde med syftet markerades med överstrykningspenna. Vid sammanställning av det
markerade materialet visade det sig att i princip samma meningar och stycken hade
uppmärksammats, vilket tydde på hög överensstämmelse. Tillsammans bearbetades det
insamlade materialet och de meningar som belyste liknande information sorterades samman
genom färgkodning, det vill säga det material som överensstämde med varandra markerades med
samma färg. Utifrån denna färgkodning fick författarna en bättre överblick av materialet och
kunde sammanfoga detta till koder. Med koder menar författarna, vilket styrkes av Forsberg &
Wengström (2003), att nyckelord och begrepp sammanställs till enheter som berör gemensamma
nämnare. Koder som belyste liknande områden sammanfogades därefter och skapade fyra olika
kodgrupper. Innehållet i koderna granskades och den underliggande meningen i dessa gav
upphov till ett antal kategorier som var av vikt för att svara på denna studies syfte. Från varje
kategorigrupp skapades ett tema vilket resultatet presenterades utifrån (se Bilaga 2). Dessa teman
utgör även rubrikerna i studiens resultatdel. Eftersom litteraturöversikten innehåller både
kvalitativa och kvantitativa artiklar samt artiklar som har båda ansatserna har hänsyn tagits till
detta vid analysen. Från fakta framkommen ur kvantitativa studier har mer generella slutsatser
kunnats dra då dessa haft stort deltagarantal och ofta innehållit data insamlad under en längre
period. De kvalitativa artiklarna kompletterade de kvantitativa och gav djup till deras resultat
(Polit, Beck & Hungler, 2001). Sorteringen av materialet utgick från litteraturöversiktens syfte.
Vidare har resonemang förts utifrån den teoretiska anknytningen i resultatdiskussionen.
Etiska aspekter
Vid analys av de artiklar som resultatet baseras på görs etiska överväganden som innefattar att
välja artiklar som granskats av etiska kommittéer samt att presentera resultat från samtliga
artiklar, inte bara det resultat som stämmer överens med författarnas egna åsikter (Forsberg &
Wengström, 2003). Av de artiklar som resultatet är baserat på i denna litteraturöversikt är nio
stycken granskade och godkända av etiska kommittéer. Den tionde artikeln, vilken är skriven av
Nirmala, Rekha och Washington (2006), är expertgranskad och noggranna etiska överväganden
har gjorts men är ej granskad av en etisk kommitté.
6
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Resultat
Introduktion av metoden
Då kängurumetoden skulle introduceras till föräldrarna och deras nyfödda barn var det viktigt att
den som lärde ut gjorde det på ett lugnt och säkert sätt. För mycket ansvar bör inte läggas på
föräldrarna för tidigt. En för snabb introduktion riskerade att göra föräldrarna rädda och osäkra.
En introduktion som däremot var tydlig och som gav föräldrarna tid att vänja sig visade sig
väcka intresset för och öka användandet av metoden (DiMenna, 2006). Många föräldrar
upplevde att de fått olika information från olika personer. Detta gjorde att de kände sig förvirrade
och hade svårt att förstå hur metoden skulle användas på rätt sätt. Resultatet av detta blev att de
flesta föräldrarna slutligen gjorde som det kändes bäst för dem själva och som de trodde var bäst
för barnet (Neu, 2004). Ett exempel på detta var att föräldrar hade en tendens att klä på barnet
mer kläder än rekommenderat under användandet av metoden, av rädsla för att barnet skulle bli
nerkylt (Quasem, Sloan, Chowdhury, Ahmed, Winikoff & Chowdhury, 2003).
Då kängurumetoden introducerades behövde föräldrarna begriplig och tydlig information som
anpassades individuellt till varje familj. På de avdelningar som erbjöd kängurumetoden fanns
ofta lokalt framtagna råd som riktade sig till den som skulle introducera och introduceras i
metoden. Detta finns beskrivet i en studie av DiMenna (2006), där författaren själv upprättat
praktiska riktlinjer för känguruvård. Exempel på råd som författaren föreslog var att föräldern
som ska hålla sitt barn hud mot hud behövde en skjorta som öppnades framtill, en skön fåtölj
eller en säng att sitta i, kuddar att stabilisera och palla upp sig och barnet med, varma filtar,
handspegel så att de kunde se barnets ansikte, ett glas vatten samt en signalknapp inom räckhåll
om något skulle inträffa (DiMenna, 2006). Föräldrarna behövde även bli informerade om hur de
skulle hålla barnet samt hur länge barnet kunde ligga i känguruställning. Information bör även
ges kring det för tidigt födda barnets normala reaktioner på stimuli, röster och ljud-ljus
förändringar med mera (Chia, Sellick & Gan, 2006). Det har bland föräldrar visat sig uppskattat
att bli påmind om att kissa, äta och röra på sig precis innan de satte sig med sitt barn då de sedan
troligen blev stillasittande en längre tid i de fall där barnen var uppkopplade till monitorer och
förälderns rörelseförmåga därmed blev begränsad (DiMenna, 2006).
Föräldrarnas behov av delaktig personal
Personalens inställning till kängurumetoden spelade stor roll för hur trygga föräldrarna kände sig
med metoden. Det har visat sig att på de avdelningar där personalen var positiva till känguruvård
hade föräldrarna generellt bättre erfarenheter av metoden (Chia et al., 2006). De rapporterade att
stödet från avdelningspersonalen var oerhört viktigt i deras beslut att utföra känguruvård
kontinuerligt. Det blev lättare att fatta beslutet att vårda sitt nyfödda barn med kängurumetoden
samt underlättade under själva vårdperioderna då personalen var välvilligt inställda till och
engagerade i metoden (Neu, 1999). Personalen hade en viktig stödjande roll för föräldrarna,
därför var det också viktigt att skapa en bra kontakt dem emellan. Detta var oerhört
betydelsefullt då föräldrarna och personalen i många fall skulle komma att ”jobba ihop” mycket
under vårdtiden. Personalen uppmuntrade föräldrarna att röra vid barnet, hålla i barnet samt till
slut även våga deltaga i omvårdnaden av barnet, vilket också var något som föräldrarna ville och
hade ett behov av (Chia et al., 2006; Roller, 2005).
Föräldrarna behövde stöd från vårdpersonalen för att övervinna sin ängslan över att ta i sitt barn
och känna sig bekväm med användandet av kängurumetoden. Den typ av stöd från personalen
som framkom som det viktigaste var information om det nyfödda barnet och vad som var extra
speciellt då det var för tidigt fött, samt information om själva metoden. Att informera om de
fysiska effekterna hos både barnet och förälder ansågs också viktigt, samt information om att
bakslag kan komma och att det då ofta blir nödvändigt att flytta barnet från känguruställningen
7
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
till en plats där sjukvård lättare kan ges (Chia et al., 2006). Många föräldrar rapporterade att de
blivit informerade om fördelarna för barnet men inte om fördelarna för dem själva. Föräldrarna
upplevde dock att kängurumetoden medförde positiva effekter även för dem (Neu, 2004).
Föräldrar blev nästan alltid stressade då deras barn påverkades negativt av något. Exempel på det
var att för tidigt födda barn ofta uppvisade negativa reaktioner på ljud- och ljusförändringar
vilket inte bara påverkade barnet utan även föräldern. Detta understryker än mer vikten av stöd
och lättförståelig information från personalen (Johnson, 2007).
Att använda kängurumetoden kunde ofta vara personalkrävande, särskilt till en början då
föräldrarna var osäkra på metoden. Detta gjorde att det under vissa arbetspass inte fanns
möjlighet att introducera föräldrapar i kängurumetoden just på grund av personalbrist. Därmed
fick ovana föräldrar använda kängurumetoden när personaltätheten tillät och inte när det passade
föräldrarna och barnet (Chia et al., 2006; Franck, Bernal & Gale, 2002). Personal behövde alltid
hjälpa till med förflyttningen av barnet mellan sängen och föräldern så länge det hade
andningshjälp. I övrigt varierade hur mycket hjälp föräldrarna behövde beroende på hur länge de
hade utövat kängurumetoden samt hur säkra de själva kände sig på metoden (Johnson, 2007;
Neu, 2004).
Föräldrarnas upplevelser och erfarenheter
Vid användande av kängurumetoden knyter ofta föräldern och barnet an till varandra snabbare än
vid traditionell spädbarnsvård. Att knyta an till varandra och att en speciell kontakt uppstår
mellan föräldern och barnet kallas för ”bonding-effekten”. Föräldrarna som använde
kängurumetoden upplevde ett ömsesidigt, intensivt kontaktsökande mellan sig och barnet,
föräldrarna kände äntligen att de gjorde nytta för sitt barn och insåg vikten av deras närvaro för
barnets välbefinnande (Chia et al., 2006; DiMenna, 2006; Franck et al., 2002; Neu, 1999; Roller,
2005). Föräldrar som vårdade sitt barn med kängurumetoden stimulerade sitt barn fysiskt,
kognitivt och emotionellt under perioderna av känguruvård mer än vad föräldrar som vårdade sitt
barn traditionellt gjorde. Detta var den största orsaken till att ”bonding-effekten” uppstod
snabbare vid känguruvård (Tessier, Cristo, Velez, Girón, Ruiz-Paláez, Charpak & Charpak,
1998). Till exempel så upplevde många omföderskor att de snabbare fick en nära relation till det
barn som de nu vårdat med kängurumetoden i jämförelse med tidigare barn som de vårdat
traditionellt (Neu, 2004; Nirmala, Rekha & Washington, 2006).
Kängurumetoden gjorde att föräldrarna lärde känna sitt barn och de såg att de gjorde nytta
genom att barnets vitala parametrar hölls stabilare och på bättre nivå då de vistades hud mot hud
i jämförelse med i kuvös. Att känna barnets hjärtslag och andningsrörelser skapade en känsla av
emotionellt lugn hos föräldrarna. De kände sig avslappnade, tillfreds och nöjda, all den ängslan
de till en början känt upplevde de försvann fort tack vare att de kunde vara delaktiga i vården av
sitt barn (Neu, 2004; Nirmala et al., 2006; Roller, 2005). Föräldrarna rapporterade att de kände
sig starka och självständiga då de klarade av att vårda sitt barn med kängurumetoden, deras
självförtroende som förälder stärktes och de beskrev stunderna då de vårdade sitt nyfödda barn
som de mest underbara upplevelser de varit med om (Chia et al., 2006; DiMenna, 2006; Franck
et al., 2002; Neu, 1999). I studien av Neu (1999) där barnen var i behov av assisterad andning
förekom det att föräldrar somnade med sitt barn i kängurupositionen. Föräldrarna kände dock sitt
barn så väl att de omedvetet fortsatte att stryka dem över kroppen för att hålla barnet lugnt och
stimulera andningen.
Förutom ”bonding-effekten” upplevde även föräldrarna att de höll barnet hud mot hud för att
hålla uppe barnets kroppstemperatur, förebygga sjukdomar, skapa förutsättningar för snabb
viktökning samt tidigt upptäcka eventuella problem som barnet kunde ha (Quasem et al., 2003).
8
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
De flesta som vårdat sitt barn med kängurumetoden beskrev den som en varm, positiv, behaglig
och lugnade metod för både vårdaren och barnet. Föräldrar upplevde barnen som mer lättröstade
då de hade hud mot hud-kontakt med varandra, i jämförelse med då de gick runt med barnet
utanpå kläderna eller då barnet fick tröstnapp (Roller, 2005). Kvinnor som använde
kängurumetoden ammade i högre utsträckning än kvinnor vars barn vårdades på traditionellt sätt.
Dessa kvinnor ansåg ofta att kängurumetoden och amningen var självklara komponenter till
varandra och kände ett lugn över att barnet hade kontinuerlig tillgång till bröstet (Neu, 2004;
Nirmala et al., 2006).
Att vara förälder till ett nyfött barn och vårda denne med kängurumetoden kändes ofta till en
början osäkert då de inte visste hur situationen skulle utveckla sig. Att få en inblick i hur
förloppet vanligtvis ter sig lugnade ofta föräldrarna. Hade föräldrarna blivit informerade om att
och när bakslag vanligen uppstod var det lättare att förbereda sig på dem och dessa slog inte lika
hårt då de kom. Vid eventuella bakslag upptäckte föräldrar att deras närvaro blev ännu viktigare
för barnet, då deras varma kropp verkligen behövdes i vårdandet (Roller, 2005). Det har visat sig
att föräldrar i många fall kände en oro över att hålla sitt barn, av rädsla för att skada barnet
genom att till exempel dra ut slangar eller nålar, att barnet skulle bli sjukt utanför kuvösen eller
att barnets vitala parametrar skulle bli instabila. Information samt en försäkran från personalen
om att barnet övervakades med hjälp av monitorer verkade ofta lugnande på föräldern (Chia et
al., 2006; Franck et al., 2002; Neu, 1999; Neu, 2004). För att minimera risken för utdragning av
nålar och slangar var det viktigt att man var minst två som hjälptes åt vid överflyttningen till
förälderns bröst, samt att slangarna tejpades fast då barnet var på plats (Chia et al., 2006;
DiMenna, 2006; Franck et al., 2002; Johnson, 2007; Neu, 2004).
Omgivningen spelade stor roll för om föräldrarna kände sig bekväma med kängurumetoden eller
inte. Då de kände sig säkrare på metoden önskade de gärna få sitta något avskilt på en lugnare
plats där de kunde vara lite mer för sig själva. Att vistas på en plats som var tystare, lugnare och
med mindre spring underlättade för föräldrarna och barnet att slappna av och känna att de var en
familj. På vissa avdelningar planerades perioder med känguruvård in i det dagliga schemat så att
det inte skulle krocka med till exempel ronder och andra undersökningar (Chia et al., 2006;
Franck et al., 2002; Neu, 2004).
Att sova med sitt barn i kängurupositionen har visat sig kunna vara uppskattat, men medförde
ibland svårigheter för föräldrarna. Vanligt förekommande var att den vårdande föräldern fick ont
i nacke och rygg samt sov mycket dåligt på grund av den upprätta ställningen de var tvungna att
ha. Vissa var även oroliga över att av misstag lägga sig på barnet då de ändrade ställning. Den
mest lyckade metoden för att sova gott med sitt barn i känguruposition var att palla upp ryggen
med kuddar till en ungefär 45° vinkel, ha kuddar på sidan om sig och palla upp barnets huvud
med en liten kudde under hakan. Detta ingav ofta en känsla av säkerhet och risken att barnet
skulle ramla ur förälderns famn var minimal (Quasem et al., 2003).
Föräldrar som vårdat sitt barn med kängurumetoden på sjukhus upplevde sig ofta pigga och
starka vid hemgång. Detta i motsats till vad en del föräldrar vars barn vårdats med traditionell
neonatalvård rapporterade (Neu, 2004). Några av mödrarna som använde kängurumetoden
upplevde sig dock isolerade mot slutet av vårdtiden. De upplevde att det då förväntades att de
skulle klara allt själv och fick endast hjälp med det rent medicinska. De upplevde att de behövt
mer stöd, ända in i det sista, än vad de fått. Majoriteten av kvinnorna var dock nöjda med
personalens hjälp och stöttning genom vårdtiden. Alla poängterade vikten av konkret och
lättförståelig information, handfast hjälp och stöd under hela vårdtiden för att klara av att vårda
sitt nyfödda barn med kängurumetoden (Tessier et al., 1998).
9
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Föräldrarnas upplevelser av hinder för kängurumetoden
Det fanns ett antal anledningar till att föräldrar valde att inte använda kängurumetoden på
sjukhus. En av dessa var att sjukhusmiljö upplevdes för sjuk, stressig, steril och opersonlig.
Rädslan att handskas med sitt barn då denne hade nålar, slangar och monitorer kopplade till sig
var ofta mycket stor hos dessa föräldrar och något de ansåg sig inte kunna övervinna. De ansåg
att metoden var något man utförde med sitt friska barn i lugn och trygg miljö. Många av
föräldrarna som valt bort kängurumetoden på grund av sjukhusmiljön prövade att använda
metoden då de kommit hem (Neu, 1999; Neu, 2004). En annan anledning var att föräldrarna
tyckte sig fått alldeles för lite stöd från personalen då de höll sitt nyfödda barn traditionellt och
vågade då inte ens tänka tanken på att försöka hålla hud mot hud med så lite stöd. Många av
dessa föräldrar upplevde att personalen inte hann hjälpa dem då de verkade för upptagna med de
andra familjerna (Neu, 2004). Ett naturligt avslut på känguruvården var att barnet blev för stort
och visade tecken på rastlöshet. De signalerade ofta detta genom gnällande och samtidiga försök
att putta sig ifrån bröstet (Quasem et al., 2003).
Diskussion
Metoddiskussion
Under insamlingen av material till denna litteraturöversikt uppstod ett antal dilemman som
försvårade arbetet. Det upptäcktes tidigt under artikelsökandet att det fanns många artiklar som
behandlade kängurumetodens effekter på barn, men att det däremot var sparsamt forskat kring
föräldrarnas perspektiv på metoden. Dessutom hittades mycket material som fokuserade på
vårdpersonalen samt på hur metoden skulle implementeras på avdelningar. Misstanke om att fel
sökord användes uppstod, men då dessa utökades och utvecklades så bidrog detta ändå inte till
fler artiklar fokuserade på föräldrar som önskat. I träfflistan (på sidan 6) ses att sökorden
resulterade i många träffar, men många av dessa var samma artiklar. Ett flertal av de artiklar som
hittades, vars titel och abstract stämde mycket väl in på denna studies syfte, upptäcktes vara
skrivna på portugisiska. En av begränsningarna vid artikelsökandet var att dessa skulle vara
skrivna på svenska eller engelska. Detta angavs dock ej under databasernas Limits för att få en
uppfattning om vad som fanns tillgängligt.
Under arbetets gång upptäcktes att två av de artiklar som tidigare använts i litteraturöversiktens
bakgrund passade bättre till studiens resultatdel. Detta gjorde att dessa två fick lyftas ut från
bakgrunden samt att två nyfunna artiklar fick vävas in i deras ställe. Vid sortering och
kategorisering av materialet upptäcktes att många studier kom fram till liknande resultat. Detta
gav en stor tilltro till det sammanställda materialet, och resultatet anses högst trovärdigt.
Den teoretiska anknytningen valdes därför att den stödjer litteraturöversiktens syfte och ansågs
användbar för att resonera kring denna studies resultat i resultatdiskussionen. Då denna
litteraturöversikt fokuserar på föräldrar passar en teori som behandlar närståendeperspektivet och
hur föräldrar görs delaktiga i vården, vilket Wright, Watson och Bells (1996/2002) teori gör. Att
diskutera studiens framkomna huvudresultat utifrån de tre begreppen (Personalens
förhållningssätt, Urskiljande av problem och Undanröjande av hinder) från teorin har givit en
ytterligare dimension till resultatet och har känts som ett självklart val.
10
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Resultatdiskussion
Personalens förhållningssätt för att skapa delaktiga föräldrar
I och med att kängurumetoden innebär att vårda ett nyfött, ofta för tidigt fött, barn faller det sig
naturligt att allt slutligen mynnar ut i föräldrarnas behov av stöd. Detta ses tydligt i resultatet
ovan, och en komponent som har visat sig vara av stor betydelse för att detta ska kunna uppfyllas
är personalens delaktighet och initiativförmåga. Något som hindrade många föräldrar att till en
början våga använda sig av kängurumetoden var en rädsla över att skada sitt barn eller försämra
dess tillstånd. Chia et al. (2006) beskriver att personalens försäkran om att de hela tiden fanns
runt omkring och övervakade barnet gjorde att föräldrarna inte behövde oroa sig utan kunde
lägga all sin energi på att vårda. Detta gjorde att de övervann en stor del av sin rädsla, de vågade
tack vare personalens stöd hålla sitt barn och fick en positiv upplevelse av metoden. För att detta
ska vara möjligt är det viktigt att all personal har kunskap kring metoden och hur de ska avgöra
om barnet är redo för denna typ av vård. Studien av Johnson (2007) visade att behovet av
adekvat personalutbildning var stort samt att samstämmighet i personalgruppen kring metoden
var av vikt för ett bra resultat för alla parter. Det visade sig finnas en tydlig skillnad mellan
erfaren respektive nyanställd personal vad gällde bedömning av när barnet var tillräckligt stabil
för känguruvård. Erfaren personal ansåg ofta barnet redo tidigare än vad många av de
nyanställda gjorde. På de avdelningar där personalen var eniga om metodens fördelar kämpade
såväl läkare som övrig personal för att främja kängurumetoden. Målet med en väl implementerad
metod var att all personal skulle jobba för att barnet låg hud mot hud så ofta som möjligt. De
hade samma policy och de skulle inte spela någon roll vilken personal som ansvarade för
familjen, resultatet skulle ändå bli detsamma (Franck et al., 2002; Johnson, 2007).
Sjukvårdspersonal har en skyldighet att göra allt de kan för att uppmuntra och stödja föräldraroch barninteraktionen. Personal bör hela tiden tänka på detta i sitt arbete och försöka finna
stunderna då det är möjligt att lägga barnet hud mot hud, om än bara för en kort stund. Även
korta känguruvårdstillfällen gör nytta för både föräldern och barnet (Chia et al., 2006; Roller,
2005). Som vårdpersonal är det av vikt att understryka fördelarna med metoden och nyttan av att
frekvent hålla barnet hud mot hud. Att samtidigt framhålla de resurser föräldrarna besitter och att
dessa spelar en avgörande roll för behandlingen av barnet gör ofta att föräldrarna känner sig
behövda och delaktiga (Wright et al., 1996/2002). Det var ofta först då föräldern fått hålla i sitt
barn och fått känna en varm, gnyende individ mot sin kropp som de började identifiera sig som
förälder. Innan dess hade de ofta svårt att förstå och våga tro att det var deras barn som låg där
med alla slangar och monitorer kopplade till sig. Men många föräldrar beskrev att så fort de
hållit i barnet ”blev det på riktigt”. Det var därmed viktigt att all personal på avdelningen var
medvetna om kängurumetodens betydelse för både föräldrar och barn och kom ihåg att
introducera metoden så fort barnet var tillräckligt stabil för den (Roller, 2005).
En bra struktur på avdelningen minskar ofta den osäkerhet och rädsla som många föräldrar kan
känna inför att vårda sitt barn med kängurumetoden. Det är otroligt viktigt att såväl följa
avdelningens riktlinjer som att individualisera den information och undervisning som ges till
föräldrarna. Alla individer har olika sätt att ta till sig information och som undervisande personal
är det viktigt att vara lyhörd för detta (Wright et al., 1996/2002). Som tidigare belysts såg ofta
föräldrarna personalen som ”experter” på området. Det var därför viktigt att föräldrarna gavs tid
och utrymme att ta till sig den information som givits (Charpak et al., 2001). Ges föräldrarna
detta så ges de samtidigt en stabil grund att utgå ifrån och de har möjligheten att utveckla och
anpassa metoden efter sina egna behov (Wright et al., 1996/2002). För att ges möjlighet att få
anpassa metoden till sin egen, krävs tillfällen att få öva och lära känna metoden under
personalens tillsyn. Det är därmed, som resultatet visat, till en början personalkrävande att införa
kängurumetoden. Det har visat sig att introduktion och användande av metoden bland ovana
11
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
föräldrar hänger samman med personaltätheten. Ju mindre personal, desto färre möjligheter gavs
för dessa föräldrar att utöva känguruvård med sitt nyfödda barn (Franck et al., 2002). Detta har
orsakat att familjer har hindrats från att använda kängurumetoden trots att det haft viljan att göra
det. Utifrån denna studies resultat kan hypotesen dras att upprättning av introduktionsscheman i
metoden för föräldrarna, förlagda till tider då personaltätheten är hög, kan lösa detta problem. Då
ges möjligheten till alla föräldrar att lära sig metoden samtidigt som de har stöd från närvarande
personal. Till en början behöver personal vara närvarande under hela känguruvårdstillfället, men
ju längre tid föräldrarna har använt metoden desto säkrare blir de och därmed kan de i princip
sköta vårdandet själva. Enligt Neu (1999) behövde dock alltid personal hjälpa till vid
överflyttning av barnet mellan sängen och föräldern då barnet var i behov av assisterad andning.
Då både förälder och barn är redo att använda kängurumetoden självständigt är det viktigt att
personalen ändå är närvarande genom att framhålla och förstärka familjens egna resurser. Att
som förälder själv ta över vårdandet kan ofta kännas som en stor utmaning och framkalla starka
känslor, vilket ställer ytterligare krav på personalen att bekräfta och backa upp familjen.
Personalens beröm bidrar ofta till ökat självförtroende som förälder (Wright et al., 1996/2002).
Betydelsen av att urskilja problem
Som tidigare nämnts ökades frisättningen av oxytocin då mödrar använde kängurumetoden.
Frisättning av detta hormon gav en lugnande effekt på modern samt bidrog till en ökad
produktion av bröstmjölk. I och med detta så ammade ofta dessa kvinnor i större utsträckning än
de vars barn vårdades traditionellt (Feldman et al., 2002). Vid användandet av kängurumetoden
var det därför viktigt att modern blev instruerad och informerad om rätt amningsteknik. Då
barnet hade kontinuerligt tillgång till bröstet var det vanligt att barnet tog tag i bröstet då de
kände behov av att suga och inte alltid för att denne var hungrig. Det var därför vanligt att de
barn vars mödrar inte blivit instruerade i rätt amningsteknik sög sår på moderns bröst. Genom att
modern tidigt instruerades undveks denna problematik då hon själv kunde uppmärksamma
felaktig sugteknik hos sitt barn (Nirmala et al., 2006). Modern blir på detta sätt själv delaktig i
identifiering och lösning av problemet. Att urskilja problemet och reflektera kring dess betydelse
och lösning är en förutsättning för att kunna förändra situationen och ”gå vidare” i vårdarbetet.
Urskiljande av eventuella problem är inte bara viktigt i ovan nämnda situation, utan är av vikt
under barnets hela vårdtid. Detta behöver ofta personalen hjälpa föräldrarna med, då den
pressade situationen det innebär att ha ett vårdkrävande barn gör att det kan vara svårt att urskilja
problemets kärna. Personal och föräldrar behöver ofta tillsammans finna en precisering av
problemet så att de tillsammans förstår problemets vidd och hur de gemensamt ska hantera detta
(Wright et al., 1996/2002).
Betydelsen av att undanröja hinder
Om föräldern upplever hinder för användande av kängurumetoden blir det omöjligt att utvecklas
till en självständig vårdare för sitt barn. De hinder för metoden som uppmärksammats under
arbetets gång har främst varit rädsla att skada barnet eller försämra dess tillstånd, sjukhusmiljöns
negativa påverkan samt, som tidigare nämnts, brist på stöd från personalen. Ett sätt att på ett
tidigt stadium undanröja eventuella hinder som noterats hos föräldrarna är att uppmärksamma
dessa på situationer liknande deras egen där utgången varit positiv (Wright et al., 1996/2002).
Detta kan till exempel göras genom att personal berättar om situationen, men den mest effektiva
metoden har visat sig vara reflektionsgrupper där föräldrar träffas och kan dela med sig av sina
upplevelser och erfarenheter (Neu, 1999). Dessa grupper är ofta mycket uppskattade och kan
vara till stor hjälp för föräldrarna. Där kan föräldrarna ta upp rädslor som de inte tidigare nämnt,
med personer som kan förstå dem till fullo då dessa befinner sig i en liknande situation. Många
föräldrar har upplevt känslor av ensamhet då de vårdat sitt barn, reflektionsgrupperna har då
12
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
visat sig bidraga till större gemenskap bland föräldrarna på avdelningen och ensamhetskänslorna
har i många fall minskat (Woodwell, 2002).
Studien av Feldman (2004) visade liksom resultatet i denna studie att förälderns psykiska
välbefinnande avspeglade sig i barnet reaktioner vid känguruvårdande. Det som visade sig
påverka barnet tydligast var oro och ängslan hos föräldern. Detta belyser ytterligare hur viktigt
det är att bearbeta förälderns rädslor som tillika utgör hinder för vårdandet. Om personalen inte
uppmärksammar föräldern oro, och därmed hindret, kan det resultera i att barnet är oroligt under
känguruvårdandet. Får inte föräldern någon förklaring till varför barnet är oroligt blir dennes
upplevelse av känguruvårdande negativt och något föräldern inte vill fortsätta med. Om
personalen uppmärksammar problemet, informerar om att det går att lösa samt tydligt visar att de
är beredda att hjälpa till går ofta förälderns oro att övervinna (Wright et al., 1996/2002). Denna
litteraturöversikt visar att med rätt förutsättningar och engagemang från personalen kan
känguruvård fortsätta utövas av familjen utan hindrande faktorer.
I resultatet belystes att vissa föräldrar som vårdade sitt barn traditionellt på sjukhuset upplevde
att de fått för lite hjälp och stöd av personalen med att hålla barnet. De ansåg att de vid
känguruvårdande skulle ha ännu mindre kontroll över barnet och ingen aning om hur de skulle
bete sig, och vågade därför inte pröva denna metod. I samma studie rapporterade föräldrarna som
använde kängurumetoden att de upplevde sig fått tillräckligt med hjälp och stöd, de var nöjda
med personalens support (Neu, 2004). Detta visar att där denna studie utfördes fick föräldrarna
som använde kängurumetoden mer hjälp då de höll sitt barn än de som höll sitt barn traditionellt.
Detta var troligen inte en medveten manöver från personalen, utan det bara föll sig naturligt att
de som använde kängurumetoden behövde mer hjälp. Denna studies resultat väckte hypotesen att
om personalen själva varit medvetna om denna snedfördelning, att många föräldrar som vårdade
sitt barn traditionellt upplevde brist på stöd, så kunde detta ha rättats till med enkla åtgärder.
Dessa föräldrar ville hålla sitt barn hud mot hud men vågade inte föra det på tal av rädsla över att
inte få någon hjälp och information om hur de skulle gå till väga. De väntade istället tills de kom
hem med att starta metoden, där de inte heller fick någon information om hur de skulle göra, men
däremot så kände de sig säkra i den miljön i motsats till sjukhusmiljön (Neu, 2004). Denna
fördröjning vid introduktionen av metoden hade troligen kunnat undvikas om personalen och
föräldrarna hade skapat en bra relation till varandra redan från början. En bra relation är en
förutsättning för att föräldrar utan tvivel ska våga förklara hur de känner och be om hjälp när så
krävs (Wright et al., 1996/2002).
I de flesta fall ville båda föräldrarna vara delaktiga i vårdandet av sitt barn med kängurumetoden.
Personalens inställning till denna involvering av båda föräldrarna spelade en stor roll för om så
blev fallet. De avdelningar som hade en enad struktur kring användande av kängurumetoden
hade ofta en högre andel involverade föräldrar på grund av att all personal stöttade båda
föräldrarna att deltaga i vården. Det bästa sättet att lära känna sitt barn var att få vara delaktig i
vårdandet (Chia et al., 2006; Johnson, 2007; Roller, 2005; Woodwell, 2002). Det är dock viktigt
att poängtera att vårdpersonal aldrig kan eller får tvinga en förälder att deltaga i vården mot
dennes vilja. Att en förälder inte vill deltaga kan bero på ett bakomliggande hinder som
vårdpersonal bör försöka frambringa. Som tidigare nämnts kan hinder för känguruvårdande vara
rädsla att hantera slangar och monitorer, att skada sitt barn eller försämra dess tillstånd. Dessa
rädslor kan skapa oövervinnerliga hinder för vårdandet om de inte löses. Om inte eventuella
hinder undanröjs kan heller inga nya uppdrag som involverar föräldern i vården introduceras.
Det är därför viktigt att bland annat ta reda på vilka förväntningar på vården föräldern som inte
vill deltaga har. Ofta kan det vara tidigare negativa vårderfarenheter eller oriktig information
kring barnsjukvård som orsakat dessa tveksamheter och rädslor (Wright et al., 1996/2002).
13
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Utifrån denna studies resultat har det framkommit att ett ökat deltagande skulle kunna uppnås
genom bra och tydlig information, handfast hjälp och en god relation mellan personal och
föräldern. Genom att personalen visar sin delaktighet, tar initiativ och uppmanar föräldern att
sätta ord på sin rädsla kan de tillsammans lösa problemen och avlägsna hindren för deltagande.
Ingen förälder ska behöva stängas ute från denna effektiva metod som känguruvård är på grund
av felaktig och otillräcklig information samt otillräcklig kommunikation mellan personal och
förälder. Enligt Wright et al. (1996/2002) så vågar ofta såväl personal som förälder nämna det
”onämnbara” i de fall då de har en god relation till varandra.
Slutsats
Resultatet har tydligt visat att föräldrar som vårdar sitt barn med kängurumetoden är i stort behov
av personalens stöd och delaktighet. Utan deras stöd och initiativtagande påbörjas i princip aldrig
hud mot hud vårdandet och många går därmed miste om ett bra alternativ till traditionell
spädbarnsvård (Anderson et al., 2003; Chia et al., 2006; Dodd, 2005; Neu, 2004; Roller, 2005).
Föräldrar och barn som använde kängurumetoden upplevde respektive visade tecken på en
snabbare utveckling av ”bonding-effekten”. Hos barnet var tydliga indikationer på detta att
denne tidigt visade tecken på att känna igen sina föräldrar, och föräldrarna upplevde att de tidigt
fick respons på stimuli från sitt barn, detta ofta i motsats till vad föräldrar som vårdade sitt barn
traditionellt gjorde där denna typ av kontakt istället uppstod senare i barnets liv (Chia et al.,
2006; DiMenna, 2006). Då föräldern vårdar sitt nyfödda barn med kängurumetoden har denne en
konstant överblick av sitt barn på ett sätt vårdpersonalen aldrig kan få. Detta gör att föräldern blir
en värdefull resurs för vårdpersonalen på ett sätt som ur många aspekter blir unikt för denna typ
av sjukvård. Utifrån denna litteraturöversikts framkomna resultat anses att kängurumetoden är en
omvårdnadsmetod som bör erbjudas alla nyblivna föräldrar oavsett födelsevecka och vart deras
barn vårdas.
14
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Referenslista
Anderson, CG., Chiu, S-H., Dombrowski, MA., Swinth, JY., Albert, JM. & Wada, N. (2003).
Mother-newborn contact in a randomized trial of kangaroo (skin-to-skin) care. Journal of
Obstetric, Gynecologic and Neonatal Nursing, 32;5, 604-611.
Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Charpak, N., Ruiz-Peláez, JG., Figueroa de C, Z. & Charpak, Y. (2001). A randomized,
controlled trial of kangaroo mother care: results of follow-up at 1 year of corrected age.
Pediatrics, 2001;108; 1072-1079.
Chia, P., Sellick, K. & Gan, S. (2006). The attitudes and practices of neonatal nurses in the use
of kangaroo care. Australian Journal of Advanced Nursing, 23;4, 20-27.
DiMenna, L. (2006). Considerations for implementation of a neonatal kangaroo care protocol.
Neonatal Network, 25;6, 405-412.
Dodd, VL. (2005). Implications of kangaroo care for growth and development in preterm infants.
Journal of Obstetric, Gynecologic and Neonatal Nursing, 34;2, 218-232.
Doyle, LW. (1997). Kangaroo mother care. The Lancet, 350, 1721-1722.
Feldman, R. (2004). Mother-infant skin-to-skin contact (kangaroo care). Infants and Young
Children, 17;2, 145-161.
Feldman, R., Eidelman, AI., Sirota, L. & Weller, A. (2002). Comparison of skin-to-skin
(kangaroo) and traditional care: parenting outcomes and preterm infant development. Pediatrics,
2002;110; 16-26.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm: Natur
och Kultur.
Franck, LS., Bernal, H. & Gale, G. (2002). Infant holding policies and practices in neonatal
units. Neonatal Network, 21;2, 13-20.
Fransson, A-L., Karlsson, H. & Nilsson, K. (2005). Temperature variation in newborn babies:
importance of physical contact with the mother. Archives of Disease in Childhood-Fetal and
Neonatal Edition, 2005;90, 500-504.
Gray, L., Watt, L. & Blass, EM. (2000). Skin-to-skin contact is analgesic in healthy newborns.
Pediatrics, 2000;105, 14-19.
Johnson, AN. (2007). Factors influencing implementation of kangaroo holding in a special care
nursery. The American Journal of Maternal/Child Nursing, 32;1, 25-30.
Kirkevold, M. & Strømsnes Ekern, K. (red). (2002). Familjen i ett omvårdnadsperspektiv (L.
Ganuza Jonsson övers.). Stockholm: Liber (Originalarbete publicerat 2001).
Lai, H-L., Chen, C-J., Peng, T-C., Chang, F-M., Hsieh, M-L, Huang, H-Y. & Chan, S-C. (2006).
Randomized controlled trial of music during kangaroo care on maternal state anxiety and
preterm infants´ responses. International Journal of Nursing Studies, 43, 139-146.
15
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Ludington-Hoe, SM., Hosseini, R. & Torowicz, DL. (2005). Skin-to-skin contact (kangaroo
care) analgesia for preterm infant heel stick. AACN Clinical Issues, 16;3, 373-387.
Ludington-Hoe, SM., Nguyen, N., Swinth, JY. & Satyshur, RD. (2000). Kangaroo care
compared to incubators in maintaining body warmth in preterm infants. Biological Research for
Nursing, 2;1, 60-73.
Neu, M. (1999). Parents´ perception of skin-to-skin care with their preterm infants requiring
assisted ventilation. Journal of Obstetric, Gynecologic and Neonatal Nursing, 28;2, 157-164.
Neu, M. (2004). Kangaroo care: is it for everyone? Neonatal Network, 23;5, 47-54.
Nirmala, P., Rekha, S. & Washington, M. (2006). Kangaroo mother care: effect and perception
of mothers and health personnel. Journal of Neonatal Nursing, 2006;12, 177-184.
Polit, DF., Beck, CT. & Hungler, BP. (2001). Essentials of nursing research. Fifth edition.
Philadelphia: Lippincott.
Quasem, I., Sloan, NL., Chowdhury, A., Ahmed, S., Winikoff, B. & Chowdhury, AMR. (2003).
Adaptation of kangaroo mother care for community-based application. Journal of Perinatology,
2003;23, 646-651.
Roller, CG. (2005). Getting to know you: mothers´ experiences of kangaroo care. Journal of
Obstetric, Gynecologic and Neonatal Nursing, 34;2, 210-217.
Statens Beredning för medicinsk Utvärdering. (2006). Individanpassad vård av underburna barn
– NIDCAP. SBU Alert-rapport nr 2006-03. Stockholm: SBU Alert.
Tessier, R., Cristo, M., Velez, S., Girón, M., Ruiz-Paláez, JG., Charpak, Y. & Charpak, N.
(1998). Kangaroo mother care and the bonding hypothesis. Pediatrics, 1998;102, 17-24.
Woodwell, WH. (2002). Perspectives on parenting in the NICU. Advances in Neonatal Care,
2;3, 161-169.
Wright, LM., Watson, WL. & Bell, JM. (2002). Familjefokuserad omvårdnad (K. Larsson
Wentz övers.). Lund: Studentlitteratur (Originalarbete publicerat 1996).
16
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Bilaga 1: Matris
Författare
Årtal
Land
Syfte med studien
Metod
Datainsamling/dataanalys
Resultat
Chia, P.,
Sellick, K. &
Gan, S.
2006
Australien
Att undersöka attityder och
förhållningssätt till kängurumetoden
hos australiensiska
neonatalvårdssjuksköterskor och
identifiera möjliga hinder till att
introducera kängurumetoden till
föräldrarna då de vårdar sitt barn på
neonatalvårdsavdelning.
Insamling: Utfördes i två faser, 34 deltagare. Första fasen
innebar enkätfrågor angående sjuksköterskornas attityder
och praktiserande av kängurumetoden. I fas två utfördes
enskilda semistrukturerade intervjuer med fyra av de 34
sjuksköterskor som besvarat enkäten för att få mer
förståelig information kring användandet av metoden.
Intervjuerna spelades in på band.
Alla sjuksköterskor var positiva till metoden och
var villiga att hjälpa föräldrarna att använda den.
Resultatet visade också att det fanns praktiska
hinder för att utöva kängurumetoden på
tillfredställande sätt. Dessa var bl.a. att det är
personalkrävande, bristande kunskap/utbildning
hos personalen och upplevelser av brist på stöd
från organisationen.
Analys: Svaren från enkäterna sammanställdes varifrån
sjuksköterskornas attityder kring och användande av
kängurumetoden kunde utläsas. Det som sades i
intervjuerna antecknades ordagrant på papper och
kategoriserades till tematiska analyser.
DiMenna, L.
2006
USA
Att lära sjuksköterskor hur och när
man kan implementera
kängurumetoden samt upplysa dem
om alla fördelar metoden för med sig
för såväl föräldrarna som barnet.
Insamling: Författaren inhämtade själv kunskaper om
kängurumetoden ur studier publicerade mellan 1990-2003.
Sammanställde utifrån dessa en ”Guide för introduktion och
utbildning av föräldrar i kängurumetoden”. Denna
skickades ut till 100 av landets neonatalavdelningar,
tillsammans med en uppmaning om att få återkoppling
angående guiden. Svar inkom från 50% av avdelningarna.
Analys: De inkomna svaren analyserades. Återkommande
fakta kodades samman och utgjorde kategorier. Utifrån
kategorierna skapades tre teman vilket resultatet
sammanställdes utifrån.
17
De avdelningar som svarade på återkopplingen
ansåg guiden bra och användbar. Främst ansågs
den bra som information till nyanställd personal
utan erfarenhet av kängurumetoden. Alla
avdelningar som svarade på återkopplingen var
positiva till att använda kängurumetoden på
såväl intuberade som extuberade barn.
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Franck, LS.,
Bernal, H. &
Gale, G.
2002
USA
Att beskriva
neonatalvårdsavdelningars policy och
praxis angående föräldrars
användande av kängurumetoden på
avdelningarna.
Insamling: Frågeformulär med demografiska teman
skickades ut till chefssjuksköterskor på 400
neonatalvårdsavdelningar i USA. Temana berörde
avdelningens policy att låta föräldrar hålla sin nyfödda hud
mot hud mm. 239 svar returnerades, 24 exkluderades på
grund av otillräckligt ifyllda formulär. Slutligen användes
215 formulär i analysen.
Analys: Svaren på formulären sammanställdes.
Flersvarsfrågorna sammanställdes i tabellform och utgjorde
två teman i resultatet. Frisvarsfrågorna sammanställdes i
kategorier som kodades, dessa utgjorde tre teman i
resultatet.
Johnson, AN.
2007
USA
Att beskriva faktorer som
uppmärksammats av sjuksköterskor
vilka främjar användandet av
kängurumetoden på
neonatalvårdsavdelning.
Insamling: Deskriptiv undersökning. 67 erfarna
sjuksköterskor arbetande på en neonatalvårdsavdelning
deltog och slutförde studien. Deras uppgift var att
rapportera faktorer som påverkade införandet och
användande av kängurumetoden på deras avdelning, vilket
inkluderade förhållningssätt gentemot barnet och
föräldrarna, personalens behov samt nödvändiga
överväganden man måste ta på en så stor avdelning som
deras, vilken hade 70 bäddar. Materialinsamlingen
omfattade ett demografiskt frågeformulär omfattande 12
teman och observationer utförda av sjuksköterskorna.
Analys: För att sammanställa data utfördes deskriptiv
analys, där sjuksköterskornas svar och frekvens av dessa
presenterades. De teman där svaren gick kraftigt isär i
enkäten kontrollerades observationerna tillsammans med en
medhjälpare. De insamlade materialet kodades,
kategoriserades och presenterades i fyra teman i resultatet.
18
Alla avdelningar utom en tillät att föräldrarna
fick hålla sitt extuberade barn. 157 avdelningar
tillät föräldrarna hålla sitt extuberade barn hud
mot hud varje dag, men bara 96 avdelningar
tillät föräldrarna att hålla barnen hud mot hud då
de var intuberade. Den vanligaste orsaken till att
föräldrarna inte fick hålla sina intuberade barn
var rädsla att extubera dem samt att IV-kanyler
riskerades att dras ut.
Den främsta faktorn som avgjorde om
kängurumetoden användes eller inte var om
barnet var fysiskt stabil. Andra faktorer som
påverkade var personaltätheten då föräldrarna
alltid skulle be om hjälp att lyfta barnet i och ur
barnsängen, om mödrarna kände sig redo att
vårda sin nyfödda med kängurumetoden samt
brist på stöd från organisationen. Alla
sjuksköterskorna var överense om att
kängurumetoden bara hade positiva effekter för
barnet och att ”bondingen” mellan föräldrarna
och barnet och föräldrarnas tilltro till att de
kunde göra nytta på avdelningen kom som en
positiv bieffekt. Vana sjuksköterskor var mer
positiva till att starta upp kängurumetoden som
omvårdnadsmetod än vad nyutexaminerade var.
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Neu, M.
1999
USA
Neu, M.
2004
USA
Att undersöka föräldrars upplevelser
av att vårda sitt barn hud mot hud när
barnet kräver assisterad ventilation.
Att beskriva faktorer som influerar
mödrar till friska nyfödda att välja
kängurumetoden framför att vårda
barnet på ett mer konservativt sätt,
med andra ord i filt.
Insamling: Åtta mödrar och en fader deltog i studien.
Bestod av två intervjuer, en direkt efter nedkomst och den
andra ett antal månader efter. Intervjuerna utfördes i en så
”naturlig miljö” som möjligt, och spelades in på band.
Analys: Det som framkom i intervjuerna delades upp i
sektioner med hjälp av ”Morses metod”. Varje sektion fick
ett kodord och ordnades i undergrupper. Varje undergrupp
sorterades sedan in under större huvudteman. Resultatet
utgjordes slutligen av tre huvudteman med vardera två
underkategorier.
Insamling: För att samla in mödrarnas subjektiva
erfarenheter gjordes två intervjuer i så ”naturlig miljö” som
möjligt. Första intervjun gjordes på sjukhus och den andra
efter hemkomst. 37 stycken mödrar ansågs lämpliga för
studien, 24 stycken fullföljde den. Intervjuerna spelades in
på band.
Analys: Intervjuerna skrevs ner ordagrant på papper och
materialet sorterades in i kategorier. Varje kategori
namngavs med ett för materialet kännetecknade ord. Allt
material resulterade slutligen i tre huvudkategorier.
Nirmala, P.,
Rekha, S. &
Washington, M.
2006
Indien
På grund av Indiens underutvecklade
barnsjukvård med hög mortalitet och
brist på utrustning provades
kängurumetoden som en alternativ
metod för att se om positiva effekter
av denna kunde ses.
Insamling: 50 stabila nyfödda med födelsevikt mellan
1070-2460 gram och deras mödrar följdes under en 6
veckors period. Barnens vitala parametrar följdes samt
intervjuer utfördes med mödrarna kring deras upplevelser
av metoden.
Analys: Materialet analyserades efter RMANOVAmodellen. Två olika mättillfällen analyserades. Ett utifrån
ett psykologiskt perspektiv och det andra utifrån de antal
tillfällen som kängurumetoden utövades.
19
De tre teman som framkom påverkade
föräldrarna på olika sätt när det gällde att
använda sig av kängurumetoden var:
1) Ambivalens hos föräldrarna angående
metoden, 2) Behov av en stödjande omgivning,
3) Kvalitet i föräldrar-barn interaktionen. Under
dessa fanns undergrupperna som ytterliggare tog
upp föräldrarnas tankar, behov och erfarenheter
av användande av kängurumetoden under den
tid deras barn var i behov av andningshjälp.
Resultatet visade att det som påverkar
mödrarnas val av vårdmetod framförallt är 1)
Förekomst av emotionella stressfaktorer, 2)
Omgivningens betydelse för att underlätta hud
mot hud kontakt, 3) Uppfattade fördelar med
hud mot hud kontakt. Resultatet visade att de
mödrar som valde att vårda sin nyfödda hud mot
hud upplevde mindre stressfaktorer, hade
omgivningens stöd och trodde på metoden.
Resultatet visade att barnens vitala parametrar
höll sig stabilare vid vård med kängurumetoden
än vad personalen hade erfarenhet av sedan
tidigare vårdmetod. Mödrarna upplevelser av
kängurumetoden var övervägande positiva.
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Quasem, I.,
Sloan, NL.,
Chowdhury, A.,
Ahmed, S.,
Winikoff, B. &
Chowdhury, AMR.
2003
Bangladesh
Att utforma och testa ett nytt
utbildningsprogram som ska kunna
användas världen över då samhällen
vill införa kängurumetoden bland
nyblivna mödrar.
Roller, CG.
2005
USA
Att få en uppfattning och förståelse
kring mödrars erfarenheter av att
vårda sitt barn med kängurumetoden.
Insamling: En pilotstudie. 35 höggravida eller nyligen
förlösta kvinnor deltog. Kvinnorna observerades under
träningstillfället, antingen då de vårdade sitt barn hud mot
hud eller övade med docka. Kvantitativa och strukturerade
kvalitativa intervjuer utfördes med 19 av mödrarna en
månad efter träningstillfället för att få höra hur frekvent de
använde metoden samt deras upplevelser av metoden.
Analys: Data från observationerna sammanställdes i två
olika grupper beroende på om man övat med sitt barn eller
med docka. Mödrarnas behov och förståelse för
instruktionerna jämfördes endast inom grupperna.
Kvantitativa intervjumaterialet sammanställdes i tabell och
sifferform, medan det kvalitativa skrevs ned ordagrant och
frekvent återkommande fakta kategoriserades samman.
Resultatet presenterades som en kvantitativ respektive en
kvalitativ del.
Insamling: Denna studie är en transcendental
fenomenologisk studie vilket beskriver en upplevelse samt
förklarar upplevelsens mening för den individ som berörs.
10 kvinnor som vårdat sitt barn, förlöst efter
graviditetsvecka 32, deltog. Kvinnorna intervjuades kring
sina upplevelser och erfarenheter av kängurumetoden.
Intervjuerna spelades in på band. Kvinnorna och barnen
observerades vid ett tillfälle då de brukade
kängurumetoden.
Analys: Colazzis metod för analys användes. Det som
sades på ljudinspelningarna skrevs ned ordagrant av en
professionell översättare. Dessa granskades tillsammans
med intervjuarens notiser om moderns icke-verbala respons
under intervjun. Efter analys av intervjumaterialet och
materialet från observationen genomgick den insamlade
datan en sjustegs process för att slutligen mynna ut i
resultatet.
20
De flesta kvinnorna i studien använde sig av
kängurumetoden, och de ansåg att den var ett
bra hjälpmedel som kunde förebygga sjukdomar,
göra det lättare att interagera och få en koppling
till barnet samt identifiera eventuella problem
som barnet kunde uppleva. En nackdel de
upplevde var att det var svårt att utföra sina
vanliga sysslor, då kvinnor i Bangladesh ofta
sköter hela hushållet själva och sällan har
”någon hand till övers”, vilket gör det svårt att
bära på sitt barn stora delar av dagen.
Alla kvinnorna i studien upplevde att så fort som
de fick möjlighet att hålla sitt barn hud mot hud
började de lära känna varandra. Innan dess hade
de allihop haft en viss ”främmandekänsla” till
sitt barn. Att få information kring barnets status
var oerhört viktigt för alla och gav en lugnande
effekt om det var positiva besked. Mödrarna
upplevde att personalen på
neonatalvårdsavdelningen till en början försökte
hålla dem ifrån sina barn för att inte störa dem.
Men så fort de fick tillåtelse att hålla sitt barn
kände de att de kunde göra nytta och upplevde
kängurumetoden som positiv för både dem
själva och barnet.
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Tessier, R.,
Cristo, M.,
Velez, S.,
Girón, M.,
Ruiz-Paláez, JG.,
Charpak, Y. &
Charpak, N.
1998
Colombia
Att undersöka hur kängurumetoden
påverkar moderns upplevelse av att
föda barn, samt hur modern och
barnet interagerar med varandra.
Insamling: Slumpvalt kontrollerat urval. 488 barn och
deras mödrar deltog i studien. Barnen var födda under ett år
på samma sjukhus och vårdades av sin mor med
kängurumetoden eller på traditionellt sätt. Material
samlades in genom såväl frågeformulär, observation under
en matning samt två intervjuer.
Analys: Det statistiska materialet sammanställdes i
tabellform. Videoinspelningarna analyserades och
poängsattes efter en specifik matningsskala för spädbarn.
Intervjuerna skrevs ned ordagrant och ur detta material
sorterades likartad fakta in under kategorier som slutligen
sammanställdes till de två teman angående upplevelser som
resultatet presenterades utifrån.
21
Resultatet visade en förändring i moderns syn på
sitt barn vilket visar på att modern och barnet
knutit an till varandra, den så kallade ”bondingeffekten” uppstod. Mödrarna i
kängurumetodsgruppen kände mer
självförtroende samt mindre stress och oro över
att barnet behövde stanna på sjukhuset än vad
mödrarna i kontrollgruppen gjorde. Mödrarna i
kängurumetodsgruppen rapporterade dock mer
ensamhetskänsla och brist på stöd från
personalen i slutet av vårdtiden än vad mödrarna
i kontrollgruppen gjorde.
Hanna Holmström & Helena Liwenborg
Bilaga 2
Tabell: Artikelkodning
KODER
KATEGORIER
- Föräldrarna behövde undervisning
- Undervisning
om metoden (1,2,4)
- Information
- Föräldrarna behövde individuellt
- Anpassad
utformad information om barnets
introduktion
normala reaktioner på stimuli m.m.
(1,2)
- Föräldrarna behövde en individuellt
anpassad introduktion i metoden
(1,2,4,6)
- Föräldrarna behövde stöd och
- Personalkrävande
bekräftelse från personalen vid
- Personaltillgänglighet
användandet av kängurumetoden
- Uppmuntran
(1,5,6,9,10)
- Stöd
- Kängurumetoden upplevdes
personalkrävande (1,3,4)
- Problem att kunna ha personal
tillgänglig hela tiden (3)
- Metoden gav föräldrarna en känsla
- Kompetens som
av kompetens och självsäkerhet
förälder
(2,7,10)
- Självsäkerhet
- Föräldern kände sig delaktig i
- Delaktighet
vården av sitt barn (5,7)
- Bonding-effekt
- Föräldrarna knöt an till barnet med
hjälp av metoden (2,4,5,7,9)
- Metoden upplevdes som en positiv
erfarenhet (3,6,7,8,9)
- Rädsla att hantera sitt barn då
- Rädsla
- Sjukhusmiljö
denne hade slangar, nålar och
- Brist på stöd och
monitorer kopplade till sig (1,5,6)
- Sjukhusmiljön upplevdes som
information
stressig och steril (5,6)
- Föräldrarna fick för lite stöd från
personalen när de höll traditionellt
och vågade därmed inte pröva
kängurumetoden (6)
1) Chia, Sellick & Gan, 2006
2) DiMenna, 2006
3) Franck, Bernal & Gale, 2002
4) Johnson, 2007
5) Neu, 1999
6) Neu, 2004
7) Nirmala, Rekha & Washington, 2006
8) Quasem, Sloan, Chowdhury, Ahmed, Winikoff & Chowdhury, 2003
9) Roller, 2005
10) Tessier, Cristo, Velez, Girón, Ruiz-Paláez, Charpak & Charpak, 1998
22
TEMAN
Introduktion av
metoden
Föräldrarnas
behov av
delaktig
personal
Föräldrarnas
upplevelser och
erfarenheter
Föräldrarnas
upplevelser av
hinder för
kängurumetoden